Högern bränner de fattigas mat – klassinriktad terror i Venezuela

Läget i Venezuela är bekymmersamt – liksom för ett år sedan. Jag återpublicerar gärna relevanta artiklar efter ett år. Som denna.

Nästan dagligen kommer rapporter från oroligheter i Venezuela. Jag ska snart publicera ett blogginlägg som visar att USA planerar statskupp i Venezuela, men först detta.

Göteborgsposten rapporterar ”Den venezuelanske oppositionsledaren Leopoldo López släpptes på lördagen efter att ha hållits fängslad i tre och ett halvt år. Nu befinner han sig i sitt hem och är satt under husarrest. López greps 2014 och dömdes till 14 års fängelse för att ha uppmanat till våld under dödliga upplopp. Oppositionen har hela tiden krävt att han ska friges och den internationella pressen på den venezuelanska regimen har varit hård eftersom man anser att Lopez fängslats på politiska grunder. Venezuelas högsta domstol, som är lojal med regimen, hävdar att Leopoldo López har släppts av ”hälsoskäl”. Yes we can (Ja, vi kan), ropade Leopoldo López jublande medan han höll upp landets flagga.
”Yes we can”, var USA:s tidigare president Barack Obamas valmotto när han vann presidentvalet 2008.

Vid mötet på Stortorget på USA:s nationaldag 4 juli framlades en resolution om Venezuela av Sveriges fredsråd. Stöd dialogen för fred i Venezuela! 8/7 2017

Ett utdrag:
Vi uppmanar de nordiska regeringarna och politiska partierna att uttala sitt stöd för

• Fredliga samtal för fredlig lösning enligt
UNASUR:s* initiativ till samtal mellan parterna med f.d. presidenterna Leonel Fernandez, Dominikanska Republiken och Martin Torrijos, Panama och f.d. statsminister Jose Luis Rodriguez Zapatero, Spanien, som ledsagare med stöd av Vatikanen och CELAC.

CELAC:s* utropande av Latinamerika till Fredszon

På sitt toppmöte 2014 beslöt CELAC att utropa Latinamerika och Karibien till Fredszon. Under CELAC-EU-toppmötet 2015 anslöt sig även EU-länderna till detta.

• Respekt för de mänskliga rättigheterna och rätten till yttrandefrihet och fredliga demonstrationer.

Genomförda val måste respekteras, liksom kommande val till grundlagsförsamling 30 juli och till de regionala och lokala valen i december 2017 och presidentval i december 2018.

Denna artikel har nyss publicerats i Proletären av Patrik Paulov tillför viktig kunskap.
http://www.proletaren.se/utrikes-latinamerika/hogern-branner-de-fattigas-mat-klassinriktad-terror-i-venezuela

Artikeln.
I månader har oppositionella i Venezuela protesterat mot matbrist och hunger. För att göra verklighet av sina egna ord tar extrema högerkrafter till rena terrormetoder. Den statliga livsmedelsdistributionen som gör att de fattiga slipper hungra attackeras och tonvis av mat eldas upp.

Venezuela Matlager brännsMatlager bränns
Hur ska Venezuela komma ur krisen?
Folkmajoriteten är motståndare till våldshögern. Bara 36 procent stödjer kravet att president Maduro ska avgå genast.

Klassinriktad terror. Det är ett passande uttryck för att beskriva det som nu pågår i Venezuela. De mest våldsamma delarna av högeroppositionen slår nu hänsynslöst mot landets fattiga, mot alla de som gynnas av den progressiva solidariska politiken.

Frågan om maten är ett tydligt exempel på detta.

I åratal har högeroppositionen anklagat Venezuelas vänsterregering för att skapa matbrist och hunger. Och visst finns det mycket att kritisera både regeringen och de venezuelanska myndigheterna för, och det finns en utbredd korruption i landet.

Men högerkrafterna är tysta om att en central orsak till att butikshyllorna gapar tomma är de privata aktörernas profitjakt och regeringsfientliga agenda. Subventionerad eller prisreglerad mat smugglas till Colombia eller säljs till skyhöga priser på svarta marknaden. Enorma mängder av mat har gömts undan i lagerlokaler.

Detta har pågått i flera års tid utan att myndigheterna kommit till rätta med problemen.
Under den senaste protestvågen har de kriminella metoderna för att framkalla hunger börjat ersättas av öppen terror.

Den 30 juni rapporterade venezuelanska och internationella medier att våldsverkare bränt upp 50 ton mat i delstaten Anzoategui i nordöstra Venezuela. Beväpnade män bröt sig in i ett lager tillhörande den statliga matkedjan Mercal och satte eld på byggnaden. Nästan hälften av de livsmedel som förvarades där brann upp innan brandkåren lyckades få elden under kontroll.
Det här är bara ett av många exempel på att det sker en organiserad terror mot den statliga distributionen av mat till behövande.

Enligt Venezuelas livsmedelsminister Rodolfo Marco Torres har ett trettiotal anläggningar och fordon som ingår i distributionssystemet attackerats under de senaste månaderna. Två livsmedelsarbetare har skottskadats.

De som främst drabbas av dessa riktade attacker är inte den över- och medelklass som i månader protesterat på gatorna mot ”hungern”. De som har pengar kan nämligen köpa det mesta i de privata butikerna i storstädernas finare områden.

Nej, de som drabbas är landets fattiga, arbetarklassen och andra låginkomsttagare.

Den mat som förra veckan brann upp i lagret i Anzoategui skulle distribueras till 50.000 personer, varav många barn och sjuka. Maten skulle bland annat skickas till 278 skolor, 33 vårdinrättningar, tre fängelser och 52 så kallade näringshus. De sistnämnda arbetar med att bekämpa hunger och undernäring i extremt fattiga och utsatta områden.

De män som tände eld på livsmedelslagret i Anzoategui lämnade ett politiskt budskap i form av graffiti. Förutom en hyllning till den fängelsedömde extremhögerledaren Leopoldo Lopez och ett fördömande av ”chavisterna” deklarerade våldsverkarna ett bestämt ”Ingen mer hunger”. Allt medan mat till tiotusentals människor gick upp i rök.

Det är tydligt att maten blivit ett verktyg för att försöka skapa missnöje bland anhängarna av den bolivarianska revolutionen och regeringen Maduro. Men maten är inte det enda verktyg som högern använder för att underblåsa folkligt missnöje.

Regeringens fiender angriper organiserat den statliga infrastrukturen, vilket får till följd att många venezuelaner drabbas i vardagen. Under de gångna månaderna har både sjukhus och elkraftverk angripits, och det samtidigt som det rapporteras om allvarliga brister i vården och återkommande problem med elavbrott. Samma dag som maten brann upp i Anzoategui attackerades tre elkraftverk i delstaten Aragua. Energiminister Luis Motta Dominguez slog fast att dessa attacker inte främst slår mot regeringen utan mot folket. För det är invånarna i Aragua som tvingas vara utan el under de 24 timmar det tar att reparera anläggningarna.

Terrorns klassinnehåll tydliggörs också av de återkommande attackerna på bostadsministeriet i Caracas.
Om det är någon satsning som förändrat livet till det bättre för miljontals fattiga venezuelaner så är det bostadsbyggandet. Hela 1,5 miljoner nya bostäder har byggts sedan 2011.

Naturligtvis är den intensiva bostadssatsningen en måltavla för högern. För att en gång för alla göra slut på den bolivarianska revolutionen måste de positiva exemplen slås sönder. Den klassinriktade terrorn för att skapa missnöje bland revolutionens traditionella anhängare går hand i hand med en allmän upptrappning av våldet.

Granatattacken mot inrikesministeriet och högsta domstolen i Caracas den 27 juni visar att det finns krafter som inte nöjer sig med småskaliga attacker och sabotage av infrastrukturen.

Granatattacken utfördes av polisofficeren Oscar Perez som stal en helikopter på en flygbas i Caracas utkanter. Polisofficeren publicerade samtidigt videoklipp på Instagram där han förklarade att han ingår i ett nätverk av officerare inom säkerhetsstyrkorna och armén som vill avsätta president Maduro.

Om det finns ett sådant nätverk vet vi inte. Men ju längre kaoset fortgår, desto större är risken för att det inom statens våldsapparat höjs röster för att ta saken i egna händer och återställa ordningen.

Det finns tyvärr inget som tyder på att våldet och motsättningarna kommer att lugnas ner.
Regeringen Maduro har beslutat sammankalla en konstituerande församling, som en väg att komma ur krisen. Valet av 545 ledamöter genomförs den 30 juli.

Högerkoalitionen MUD, som samlar hela den parlamentariska högern, tänker bojkotta valet. De ser valet som en ny möjlighet att sabotera för och underminera regeringen. Den 16 juli planeras mass-protester och vägblockader mot både valet och planerna på en konstituerande församling.

I bakgrunden agerar USA fortsatt för ett regimskifte. Den venezuelanska högern har allt sedan den bolivarianska revolutionen initierades av Hugo Chávez kunnat räkna med ett massivt ekonomiskt och politiskt stöd från USA. Och den linjen ligger fast under president Donald Trump. Nyligen beslutades att USA:s sanktioner mot venezuelanska företrädare ska utvidgas, och både Trump och vicepresident Mike Pence har fördömt Maduros ”maktmissbruk” och ”övergrepp mot sitt eget folk”.
Venezuela demonstration 170704Mercals varulager i Anzoategui där 50 ton mat brändes upp. Maten skulle distribueras till skolor, vårdinrättningar och fattiga områden.
Men när USA:s vänner bedriver terror och eldar upp de fattigas mat håller Vita huset tyst.

Det hoppfulla i sammanhanget är att majoriteten av venezuelanerna bestämt avvisar våldshögern och dess metoder.
Enligt en färsk opinionsundersökning från Hinterenlaces vill 84 procent av folket lösa konflikten med dialog mellan regeringen och oppositionen. 71 procent är motståndare till högerns blockader av motorvägar och genomfartsleder i städerna.
Undersökningen visar att 58 procent av det venezuelanska folket föredrar att problemen ska lösas under ledning av president Maduro
medan 36 procent anser att oppositionen ska göra det.

59 procent anser att presidentval ska hållas 2018 när ordinarie mandatperiod tar slut medan 38 procent stöder kravet att Maduro ska avgå genast.

Det är knappast någon i Venezuela som är nöjd med den nuvarande situationen, och det finns bland många revolutionsanhängare ett missnöje med regeringen Maduro och dess oförmåga att föra Venezuela ur den pågående krisen.

Men siffrorna ovan tydliggör att kritiken mot det nuvarande styret inte är detsamma som uppslutning bakom den USA-stödda nyliberala högern.

Några tidigare artiklar om Venezuela.
Stöd dialogen för fred i Venezuela! 8/7 2017
Trump i farten även i Venezuela? Vad skriver media? 24/5 2017
Vad händer i Venezuela? 22/4 2017.
Venezuela nästa land för USA-statskupp – Maduro vädjar 26/5 2016
Varför vann högern valet i Venezuela? 9/12 2015
Venezuela smutskastas systematiskt 24/2 2015
Statskupp på gång i Venezuela? 5/2 2015

i Andra om: , ,, , , , , , , , ,

  13 comments for “Högern bränner de fattigas mat – klassinriktad terror i Venezuela

  1. Gammal krigare
    14 juli, 2017 at 00:30

    Det som sker nu I Venezuela, skulle det kunna ske här i Sverige tror ni? En kompis till mig som jobbar där sa att han tror att Sverige kommer att vara likadant om tio år om det nuvarande styret fortsätter.

  2. arbetarklass
    15 juli, 2017 at 01:07

    Gör inte vänstermänniskor det lite enkelt för sig när de här lägger skulden på högern på det här osmakliga sättet att bedriva regim chance i Venezuela? Om det funnits solidaritet och uppslutning i de egna leden så skulle systemet skyddats bättre mot sådana här skamliga angrepp. Men det är förmodligen där det brister, korruptionen är för utbredd gemene man bryr sig inte om samhället utan ser till sin egen fördel. De är som att slänga Mc Donaldspåsen och skräpet på gatan, det är inte mitt problem…

    Jag gör den här analysen med bakgrund till vad jag läste på nyheterna idag om ett av LO-förbundens semesterhem där korruptionen slagit till och dessutom bjuds marken ut till spekulationens penningkåta hundar när LO själva låtit riva hela rasket som borde ha en kulturstatus. Jag tycker det är lite av arbetarrörelsen och vänstern av idag, man vill bygga ett helt samhälle men kan inte ens sköta sitt lilla egna. Gå fyrtio år tillbaka i tiden då ägde arbetarrörelsen en betydande del av verksamheterna i Sverige och skötte dem med sådan precision att de kunde konkurrera med kapitalets högt rationaliserade företagande. Sedan hände något och det mesta av den socialiserade delen av näringslivet försvann på bara något decennium och efter det har de resterande verksamheterna försvunnit efter hand och idag är det knappt något kvar. Coop där jag bor går dåligt och av någon anledning är det tomt där men fullt med folk hos konkurrenten ICA, det som förr stod för den privata delen. Idag kom då beskedet att arbetarrörelsens LO låter riva sin stugby för kvinnor med låg inkomst som kunnat hyra där för överkomligt pris och få en semester som alla andra. Idag har LO de tillgångarna i fast egendom som förmodligen med tiden har en real värdeökning men får istället en påse pengar att dribbla bort på kapitalismens finansmarknad samt sippra ut i hål här och där och kanske ner i somligas fickor och en mindre del fördelas till kvinnor som stiftelsen en gång var avsedd för. Det är svårt med det gemensamma ägandet därför allas ansvar blir i praktiken ingens ansvar när solidariteten försvinner och det kanske just det som har blivit den stora bristen dagens vänsterinriktade Venezuela.

    Visst vill jag som arbetarklass tro på socialism och kommunism men det blir svåra prövningar när man bara ser misslyckanden, interna strider och korruption.

    På 1960-talet fanns många goda exempel på socialistiskt inriktade samhällen man vart finns dom idag?

    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lo-river-kvinnostugor

    Lite förenklat skulle jag vilja säja att socialismen idag borde sluta och tycka synd om allt och alla och istället börja ta tag i problemen. Men som det blivit skylls alla problem istället på högern och kapitalismen och bara den försvinner så….

    Men det kommer den inte att göra när man istället ger den en fast grund att bygga vidare på istället för att konkurrera ut den.

    • 15 juli, 2017 at 08:06

      Konkret förslag på innehållet i socialistisk Sverige behövs.

  3. arbetarklass
    14 juli, 2018 at 09:55

    Den socialistiske presidenten Daniel Ortega företrädare för gerillarörelsen FSLN och partiet Sandinisterna låter döda strejkande arbetare i Nicaragua.

    https://www.svt.se/nyheter/utrikes/blodiga-demonstrationerna-i-nicaragua

    • 14 juli, 2018 at 18:14

      Jag har lärt mig att det pågår även ett mediakrig mot Nicaragua. Uppgifterna kan stämma, eller inte alls. SvT brukar okritiskt återge USA:s version som är den dominerande, bl.a. till följd av CIA:s verksamhet. Köpta journalister igen

      Vid sidan av SvT:s artikel kan man även läsa denna Correcting the Record: What Is Really Happening in Nicaragua? De skriver ”There is a great deal of false and inaccurate information about Nicaragua in the media. Even on the left some have simply repeated the dubious claims of CNN and Nicaragua’s oligarchic media to support removal of President Ortega.

      This article seeks to correct the record, describe what is happening in Nicaragua and why. As we write this, the coup seems to be failing, people have rallied for peace (as this massive march for peace held Saturday July 7 showed) and the truth is coming out. It is important to understand what is occurring because Nicaragua is an example of the types of violent coups the US and wealthy use to put in place business dominated, neoliberal governments. If people understand these tactics, they will become less effective.”

      Läs mer här:
      USA-stödda högern i Nicaragua förkastar plan för en fredlig utveckling
      Vad händer i Nicaragua? Finanselitens roll. Del 3
      Vad händer i Nicaragua – del 2? Colombias roll.
      Vad händer i Nicaragua? På debatt i Sverige?
      USA motarbetar Nicaraguas utveckling;
      Nicaragua: Förkrossande seger för Sandinisterna i kommunalvalet
      Nicaragua: Sjuka barn och gravida dör på grund av den USA-stödda högeroppositionens barrikader

      • arbetarklass
        15 juli, 2018 at 01:15

        Det har du rätt i. Det förefaller troligt att Svt inte är ärliga. Demokratins lovord att media granskar makten har tvärtom resulterat i agenda-journalistik för att tysta opposition. Mitt förtroende för Svt Public Service är långt i från det bästa. Det började med att jag kände mig vilseledd och tyckte det saknades väsentlig information i främst utrikesnyheterna. Svt:s värsta lurendrejeri är att medvetet dölja eller överdrivet belysa för att bilda opinion. Nedan är ett exempel där Svt Public Service medvetet döljer. Hade personen istället varit Donald Trump eller Vladimir Putin hade Svt målat upp stora rubriker i svart och kanske djuplodande analys av lämplig journalist. Men nu är det istället EU:s ordförande, tillika liberalkonservativ högerman och då är det istället genast locket på. Inte något om det inträffade har jag sett på Svt men kanske jag missat något?

  4. Sven Andersson
    14 juli, 2018 at 15:13

    Man inrättade en konstituerande församling 2017. Jag antar att syftet var att komma med förslag till en ny konstitution? Något sådant förslag har inte jag sett hitills efter 2 år, har någon annan det? Däremot har man tagit över den valda kongressens funktioner, Asamblea Nacional där opposition har stor majoritet sedan valet 2015. Enligt den gällande konstitutionen har den sittande kongressen 3 år kvar på sitt mandat. Normalt kallas en sådan åtgärd statskupp. Det är som om konstitutionsutskottet skulle avsätta Sveriges riksdag.

  5. arbetarklass
    15 juli, 2018 at 01:53

    Enligt Svt är det studentprotester i Nicaragua. Lite märkligt tycker jag mot en socialistisk president. Det normala är väl studenter som är på väg att bli akademiska socialister och protesterar mot kapitalismen och någon höger-regim?

    https://www.svt.se/nyheter/utrikes/flera-dodade-vid-protester-i-nicaragua

    • Sven Andersson
      15 juli, 2018 at 15:53

      Är för dåligt insatt i de aktuella protesternas rimlighet eller inte. Men jag besöker Nicaragua varje år och jag har noterat att många uttrycker att de är trötta på Daniel Ortega nu efter sammanlagt 22 år som president. Har också noterat att folk undviker att tala öppet om det vilket jag aldrig upplevt tidigare i Nicaragua. Daniel Ortega har aldrig imponerat på mig. När jag träffade honom 1986 pratade han vitt och brett om hur han skulle göra revolution i grannländerna samtidigt som USA hotade med invasion just pga av det. Hans stöd till FARC-gerillan i Colombia imponerar inte heller. Numera är det ingen tvekan om den terror blandat med narkotikahandel som FARC stod för. Under fredsprocessen erkände de ju sina brott. Sandinismen är också splittrad när det gäller synen på Ortega. Det är kanske tid för nya krafter att ta över, förhoppningsvis inte några av de krafter som regerade mellan 1990 och 2007.

Comments are closed.