Viktigt stöd till Venezuela på latinamerikanskt vänsterforum

Denna artikel har publicerats i Proletären 24/7. Proletären: Viktigt stöd till Venezuela Media rapporterar bara om stater som är kritiska till Venezuela och dess val av medlemmar till konstituerande församling.

Artikeln.
Den latinamerikanska och karibiska vänstern fördömde under Sao Paulo-forumets 23:e möte den venezuelanska och latinamerikanska högerns attacker mot Venezuela. De 330 delegaterna från 22 länder uttryckte samtidigt sitt stöd för valet till en författningsskrivande församling i Venezuela den 30 juli.
Venezuela 170727 29_web_venezuela

Konferensen som genomfördes i Nicaraguas huvudstad Managua uttryckte även sitt stöd till den colombianska fredsuppgörelsen och krävde att regeringen och Colombias kongress uppfyller sin del av fredsavtalet, i synnerhet frågan om de politiska fångarna.

Konferensen krävde att regeringen omedelbart friger de mer än 2400 fångarna från Farc-gerillan som fortfarande inte har släppts, trots att lagen och dekretet om amnesti för alla gerillans fångar antogs den 15 december 2016. Hittills har bara en tredjedel av gerillans fångar frigivits.

Delegaterna antog flera uttalanden under en epok där USA-imperialismen med alla medel försöker återta sin roll som gendarm på den södra delen av den amerikanska kontinenten.

Sao Paulo-forumet, som grundades 1990 med det brasilianska arbetarpartiet PT, den forna salvadoranska gerillarörelsen FMLN och den nicaraguanska Sandinistfronten i spetsen, har kommit att bli en viktig politisk plattform för vänstern, kommunistpartier, gerillarörelser och arbetarpartier med en revolutionär ideologisk bas. Forumet kom till precis i kölvattnet av realsocialismens sönderfall i Sovjetunionen och östra Europa. De årliga konferenserna blev en moralisk och politisk stimulans i en värld där nyliberalismens ideologer talade om ”ideologiernas slut” och kapitalismens slutliga seger.

På konferensen deltog med plats i presidiet Rodrigo Granda, medlem av Farc-gerillans högsta ledning, som gjorde ett bejublat anförande. Men det var den puertorrikanske frihetshjälten Oscar López Rivera, den äldste politiske fången på den amerikanska kontinenten, på plats bredvid Granda, som drog ned störst applådåskor av en stående konferens.
Rivera genomled 35 år i USA-fängelser och vägrade be om nåd. Pressad av en växande internationell opinion benådade Obama Rivera och förflyttade honom till ett puertorrikanskt fängelse innan han överlämnade presidentskapet till Donald Trump.
Den 17 maj frigavs Rivera slutligen och hälsades av hundratusentals puertorrikaner när han lämnade fängelset och kramades om av sina närmaste.
Rivera greps 1981 och dömdes till 55 års fängelse för medlemskap i Faln (Puerto Ricos Nationella Befrielsearmé), en underjordisk puertorrikansk marxist-leninistisk grupp.

Det Sandinistiska partiets (FSLN) internationella sekreterare Jacinto Suarez hälsade delegaterna välkomna i ett öppningstal och överlämnade ordet till Monica Valente, Sao Paulo-forumets permanenta sekreterare och medlem av det brasilianska PT:s ledning.

Hon gratulerade Nicaraguas president Daniel Ortega för en formidabel valseger i november förra året då Sandinistfrontens presidentkandidat krossade allt motstånd med över 72 procent av rösterna och valdes till en tredje presidentperiod.

Valente uttryckte också konferensens hyllning till en av forats grundare, den kubanska revolutionens obestridliga ledare, Fidel Castro. Även Che Guevara fick enorma applåder på 50-årsdagen av hans död. Che dödades på order av CIA-agenten Felix Rodriguez, efter att den bolivianska armén ringat in och tillfångatagit honom i Bolivia.
Venezuela. Chavez och Maduro
Valente underströk de latinamerikanska och karibiska vänsterpartiernas och de sociala rörelsernas stöd till den bolivarianska revolutionen i Venezuela.

Vi kämpar tillsammans mot den latinamerikanska högerns brutala offensiv mot det venezuelanska folket och den bolivarianska revolutionen. Vi står på samma sida, Venezuela! underströk Valente och fick starka applåder till svar.

José Ramón Balaguer, historisk gerillakämpe och medlem av det kubanska kommunistpartiets centralkommitté, talade å sitt partis vägnar och underströk behovet av att förstärka enigheten och kampen mot imperialismen.

Latinamerika och Karibien med sina gigantiska naturresurser är föremål för USA:s planer om intervention, och dessa planer måste slås tillbaka med all kraft genom organisering, kamp och enighet, betonade varje delegat från de 22 länderna på plats i Managua.

Trump må hota Venezuela om nya sanktioner och ett godkännande av en illegal parallell regeringsjunta från den venezuelanska högeroppositionens sida, men de latinamerikanska och karibiska folken med sina revolutionära partier kommer inte stillatigande åse försöken till nya interventioner på kontinenten.

Några tidigare artiklar om Venezuela.
Stöd dialogen för fred i Venezuela! 8/7 2017
Trump i farten även i Venezuela? Vad skriver media? 24/5 2017
Vad händer i Venezuela? 22/4 2017.
Venezuela nästa land för USA-statskupp – Maduro vädjar 26/5 2016
Varför vann högern valet i Venezuela? 9/12 2015
Venezuela smutskastas systematiskt 24/2 2015
Statskupp på gång i Venezuela? 5/2 2015

i Andra om: , ,, , , , , , , , ,

  10 comments for “Viktigt stöd till Venezuela på latinamerikanskt vänsterforum

  1. Thomas Åkerblad
    2 augusti, 2017 at 18:42

    ETC: Maduro är socialismens dödgrävare

    https://www.etc.se/utrikes/maduro-ar-socialismens-dodgravare

    • 2 augusti, 2017 at 20:51

      Märklig artikel som menar att Maduro vill ha en nyliberal ekonomi och att USA legat låg. Trots nyss införda sanktioner, förkastande av valet, påståenden att Maduro är en diktator, statskuppsuttalanden av CIA-chefen etc.

  2. Sven Andersson
    2 augusti, 2017 at 20:57

    Är glad att jag slapp höra FARCs tal på seminariet. Och skam åt dom som applåderade det. Låt åtminstone FARC ha tagit sina straff först som de erkänt och förbundit sig att ta. Det är respektlöst mot de hundra tusentals som mist livet, de 7 miljoner som lever som flyktingar i Colombia, alla de kidnappade som behandlats som handelsvara och alla de som dött i narkotikakriget. FARC delar iof skulden med paramilitärer och militären men den vilar tungt även på FARCs axlar. All heder åt deras vilja till fred, åt Fidel Castros kritik av kidnappnings-businessen, åt Hugo Chavez för att uppmana till fredlig politisk verksamhet och hans stöd i fredsprocessen.

  3. Sven Andersson
    2 augusti, 2017 at 23:04

    Nedanstående citat är dessutom klart felaktigt: ”Konferensen krävde att regeringen omedelbart friger de mer än 2400 fångarna från Farc-gerillan som fortfarande inte har släppts, trots att lagen och dekretet om amnesti för alla gerillans fångar antogs den 15 december 2016. Hittills har bara en tredjedel av gerillans fångar frigivits.”

    Enligt den överenskommelse som FARC själv skrivit under så får den vanlige FARC-soldaten amnesti så vitt han inte begått brott mot mänskligheten. De som begått brott mot mänskligheten skall dömas enligt den speciallagstiftning ”justicia y paz” som ger ett alternativt och lägre straff till de som erkänner sina brott, hjälper till att klargöra sanningen och arbetar för att ersätta offren för konflikten. För de som sedan tidigare är dömda till straff ibland upp till 40 år innebär det att de kan komma ut efter 5 år om de individuellt överlämnar sig till att dömas enligt speciallagarna. Har de redan suttit 5 år innebär det en omdelbar frigivning. Ingen, varken FARC eller Colombias regering har någonsin skrivit under på att samtliga skall få amnesti. Tvärtom om en allmän amnesti skulle delas ut hade det för det första varit ett brott mot Geneve-konventionen om mänskliga rättigheter och för det andra varit ett välkommet argument för den colombianska extremhöger som bara väntar på en chans att få riva upp fredsavtalet.

  4. 3 augusti, 2017 at 11:18

    Den som förhandlar med monopolkapitalet, dessa gravt omoraliska och kriminella, i den falska tron på att dessa tänker följa sina avtal, de har redan förlorat, anser jag. Det är slöseri med tid.

    Det finns bara en enda väg när demokratin och rättsstaten gått förlorad till monopolkapitalet, nämligen revolution för att ta tillbaka den. Det gäller för alla folk i alla länder även om revolutionen kan se olika ut beroende på hur auktoritär aristokratin är.

    Har man en hög nivå av yttrandefrihet och någorlunda demokratiska val är fredlig revolution inom lagens ramar naturligtvis alltid att föredra.

Comments are closed.