Svartmålning av Venezuela är alls inte ovanlig i vårda dominerande massmedia. Ett (avskyvärt) exempel utgörs av en artikel med titeln ”Hugo Chávez är borta – hans smitta är kvar” i DN 31/1 av Erik Helmersson, som nog är smittad av något annat.

I en blogginlägg i mars 2014 rapporterade vi om demonstrationer mot och för den i fria val av hög kvalitet valda regeringen i Venezuela och skrev bland annat:

”Regeringen har agerat försiktigt och manat till fred och försoning, vilket oppositionen avvisat. Rapporter av högermedier i Venezuela liksom i väst om att regeringssidan är ansvarig för och trappat upp våldet är inte sann. Det har påståtts att statsmakten har en närmast diktatorisk kontroll över medierna, men privata och ofta högervridna medier dominera dominerar . De statliga tv-kanalerna når mindre än 10 procent av tv-tittarna.

En central aktör i destabiliseringsförsök är av allt att döma USA, vars position i Latinamerika blir allt mer tillbakaträngd.
■USA betalade under åren 2000-2010 ut över 100 miljoner dollar till oppositionella i Venezuela. Dessa pengar har bland annat gått till att grunda högerledaren och förre presidentkandidaten Henrique Capriles parti, ”Rättvisa först,” och till att utbilda högerstudenter i ”aktivism”.
■Stöd från USA har gått till de två högerledare som eldat under de senaste protesterna, María Machado och Leopoldo López.
Bilden visar ökningen av elever i högre utbildning.

* Hösten 2013 rapporterade vi att USA:s regering vägrade att erkänna valresultatet i Venezuela. Hugo Chavez efterträdare vann Nicolas Manduro med 260 000 rösters övervikt i ett val som fick mycket högt betyg av internationella, valobservatörer i linje med iakttagelsen i fjol från USA:s förre president Jimmy Carter att Venezuelas valsystem verkligen är ”det bästa i världen.” .

Vi kan nu tyvärr meddela att undermineringsarbetet fortsätter enligt en artikel i Counterpunch i måndags av Eva Golinger, som skrivit boken ”The Chavez code” menar i att en statskupp är under uppsegling i USA. Nedan publiceras en förkortad version av artikeln.

Artikeln.
”En statskupp är på gång i Venezuela. Bitarna faller på plats som en dålig CIA-film. Luften surrar av rykten och en förtalskampanj har inletts i massmedia.

Förre veckan (26/1) publicerade New York Times (NYT) lyfte en redaktionell, förnedrande och förlöjligande artikel om Venezuelas president Maduro och kallade honom ”oberäkneligt och despotisk”. Den stora TV-kanalen ABC anklagade dagen efter presidenten i Venezuelas nationalförsamling, Diosdado Cabello, den mest inflytelserika politiker efter Maduro, för att vara en narkotikalangare. Denna anklagelse härrör från en tidigare venezuelansk presidentvaktofficer, Leasmy Salazar, som tjänade under president Chavez och rekryterades av den amerikanska Drug Enforcement Agency (DEA), och som nu är en förgrundsfigur i Washingtons krig mot Venezuela.

Två dagar senare beskrev New York Times på första sidan den venezuelanska ekonomin och oljeindustrin mycket negativt och förutsåg dess undergång. Artikeln nämner inte de hundratals ton mat och andra konsumentprodukter som har hamstrats eller sålts som smuggelvaror av privata distributörer och företag i syfte att skapa brist och missnöje med regeringen och motivera upprörande prishöjningar. Vidare, flera åtgärder som vidtagits av regeringen för att övervinna de ekonomiska svårigheterna var nämndes knappt.

Samtidigt publicerades en absurd och vilseledande artikelrubrik i flera amerikanska tidningar och på nätet, vilken länkade Venezuela till kärnvapen och en plan på att bomba New York. Medan rubriken missleder läsarna att tro att Venezuela var direkt inblandat i terrorplaner mot USA klargör artikeltexten att inga venezuelaner var inblandade. En charad spelades upp av FBI, vars tjänstemän ställde så venezuelanska tjänstemän för att fånga en missnöjd kärnfysiker som en gång arbetat på Los Alamos och hade ingen Venezuela anslutning.

Samma dag fördömde amerikanska utrikesdepartementets taleskvinna Jan Psaki påstådd ”kriminalisering av politiskt oliktänkande” i Venezuela, i frågan om den venezuelanske generalen Antonio Rivero flykt och ankomst till New York för att vädja om stöd från FN: s arbetsutskott för godtyckligt frihetsberövande. Rivero flydde en arresteringsorder i Venezuela efter inblandning i våldsamma protester mot regeringen som leder till död för över 40 personer, främst regeringsanhängare och statliga säkerhetsstyrkor, i februari förra året. Hans ankomst i USA sammanföll med Salazars, vilket ger misstankar om en samordnad insats för att försvaga Venezuela genom att offentligt visa upp två tidigare Chavez-lojala officerare, som har vänt sig mot sin regering och aktivt söker utländsk intervention mot sitt eget land.

Dessa exempel är bara en ögonblicksbild av den markant ökade, systematiskt negativa och förvrängda bevakningen av venezuelanska angelägenheter i amerikanska medier, som målar en överdrivet dyster bild av landets nuvarande situation och porträtterar regeringen som inkompetent, diktatorisk och kriminell. Denna typ av samordnad mediakampanj mot Venezuela är inte ny. Så porträtterades Venezuelas förre president Hugo Chavez, vald till president fyra gånger med överväldigande majoritet, som en tyrannisk diktator som förstör landet.

New York Times har en skamlig historik då det gäller Venezuela. Redaktionen applåderade den våldsamma statskuppen i april 2002 som avsatte president Chavez och resulterade i över 100 civila dödsfall. När Chavez var tillbaka till makten genom sina miljontals anhängare och en lojal försvarsmakt två dagar senare, kommenterade NYT inte sin blunder. Men det faktum att NYT nu har inlett en aktion mot den venezuelanska regeringen med ensidiga, förvrängda och tydligt aggressiva artiklar indikerar att Washington planerar regimskifte i Venezuela.

Tidpunkten för Leamsy Salazars uppmärksammade ankomst i Washington är inte en tillfällighet. Sedan ett år pågår våldsamma protester för att försöka tvinga den folkvalde president Maduro att avgå (Jämför Ukraina). Ledarna för protesterna, Leopoldo López och María Corina Machado, har båda hyllats av New York Times och andra som ”frihetskämpar”, ”sanna demokrater” etc. Även president Obama krävde Lopez frigivning från fängelset (han greps och är åtalad för sin roll i de våldsamma uppror) under ett tal i FN i september förra året. Man utelämnar medvetet Lopez’ och Machados engagemang och ledarskap för våldsamma, odemokratiska och även kriminella handlingar. Båda var inblandade i kuppen mot Chavez år 2002. Båda har illegalt fått utländsk finansiering för politisk verksamhet för att störta landets regering, och båda ledde dödliga protester mot Maduro fjol, och krävde offentligt hans avgång med olagliga medel.

Utnyttjandet av en figur som Salazar som var känd som en av Chavez trogna som en kraft för att misskreditera och attackera regeringen och dess ledare är en gammal känd och mycket effektiv taktik. Infiltrera, rekrytera, och neutralisera motståndaren inifrån med ett smärtsamt, chockerande svek skapar misstro och rädsla. Medan inga bevis har dykt för Salazars upprörande påståenden mot Diosdado Cabello skapas en sensationell berättelse som misskrediterar Venezuela. Det orsakade också uppståndelse hos Venezuelas militär och kan resultera i ytterligare svek från officerare som skulle kunna stödja en kupp mot regeringen. Salazars ogrundade anklagelser syftar till att skapa intern splittring, intriger och misstro.

De mest effektiva taktik FBI använde mot Black Panther Party och andra radikala rörelser i USA var infiltration, tvångsartad övertalning och psykologisk krigföring. Genom att placera agenter i dessa organisationer, eller rekrytera sådana inifrån, som kunde få förtroende på högsta nivå, kunde FBI förstöra dessa rörelser inifrån, bryta ner dem psykiskt och neutralisera dem politiskt. Dessa hemliga taktiker och strategier finns noggrant dokumenterade och finns publicerade i Ward Churchill och Jim Vander Walls utmärkta bok ”Agents of Repression: The FBI’s Secret Wars Against the Black Panther Party and the American Indian Movement” (South End Press, 1990).”

Venezuela lider av den plötsliga och dramatiska nedgången i oljepriserna. Landets oljeberoende ekonomi har kraftigt krympt och regeringen vidtar åtgärder för att omorganisera budgeten och garantera tillgång till grundläggande tjänster och varor, men människor upplever svårigheter. Till skillnad från den dystra skildringen i New York Times, svälter inte venezuelanerna, de är inte hemlösa och är inte drabbade av massarbetslöshet som i åtstramningspolitikens Grekland och Spanien. Trots vissa brister – en del orsakas av valutakontroller och andra genom avsiktlig hamstring, sabotage eller smuggling så äter 95% av venezuelaner tre måltider per dag. Arbetslösheten är under 6% och bostäder subventioneras av staten.

Insatser för att skada Venezuelas ekonomi pågår med ökad intensitet av utländska intressen och deras venezuelanska anhängnare, och det är mycket effektivt. Med fortsatta brister och dålig tillgång till dollar kan kaos och panik uppstå. Detta sociala missnöjet kapitaliseras av USA-stödda organisationer och av de som vill ha regimskifte i Venezuela. En mycket liknande strategi användes i Chile för att störta den socialistiske presidenten Salvador Allende. Först förstördes ekonomin förstördes, missnöje växte och militären störtade Allende, med uppbackning av Washington i varje led. I stället kom den brutale diktaturen under general Pinochet som torterade och mördade tusentals och tvingade tiotusentals människor i exil. Inte precis en modell att replikera.

I år godkände president Obama en särskild fond på för att stödja regeringsfientliga grupper i Venezuela. Dessutom finansierar CIA:s avläggare NED (National Endowment for Democracy) venezuelanska oppositionsgrupper försöker att undergräva Maduro regering. Det råder ingen tvekan om att ytterligare miljontals dollar satsas på regimskifte i Venezuela genom andra kanaler som inte är föremål för offentlig granskning.

President Maduro har fördömt dessa attacker och har direkt uppmanat president Obama att sluta att skada Venezuela. Nyligen uttalade alla 33 latinamerikanska och karibiska nationer som är medlemmar i CELAC (CELAC) sitt stöd för Maduro och fördömde USA:s inblandning i Venezuela. CELAC är en förkortning av ”Community of Latin American and Caribbean States”, innefattar 600 miljoner människor men inte USA, Kanada eller (f.d. och aktuella) franska besittningar. Latinamerika avvisar bestämt alla försök att urholka demokratin i regionen och kommer inte stödja ännu en USA-stödd kupp.”

i Andra om: imperialism, Sverige,solidaritet, Venezuela, Chavez, Kuba, USA, Politik, CIA, massmedia Maduro, demokrati, val

Golinger i CounterpunchDN 31/1 DN 3/3 2014 Proletären 26/2 2014 Counterpunch DN 19/4 DN 18/4 DN 16/4 Nyhetsbanken 19/4 MRZineGlobalresearch 15/4 Reuters 17/4Brev tll Kerry DN 6/3 DN:s ledare 6/3DN 7/3 Svensson-bloggenSKP-bloggen Aftonbladet Expressen SvT 6/3 Annarkia 6/3 EIN news kl 03 8/10CBS 8/10 SvD 8/10Sveriges Radio 8/10Expressen 8/10DN 7/10Aftonbladet 7/10 DN 8/10