Statskupp på gång i Venezuela?


Svartmålning av Venezuela är alls inte ovanlig i vårda dominerande massmedia. Ett (avskyvärt) exempel utgörs av en artikel med titeln ”Hugo Chávez är borta – hans smitta är kvar” i DN 31/1 av Erik Helmersson, som nog är smittad av något annat.

I en blogginlägg i mars 2014 rapporterade vi om demonstrationer mot och för den i fria val av hög kvalitet valda regeringen i Venezuela och skrev bland annat:

Maduro-1000

”Regeringen har agerat försiktigt och manat till fred och försoning, vilket oppositionen avvisat. Rapporter av högermedier i Venezuela liksom i väst om att regeringssidan är ansvarig för och trappat upp våldet är inte sann. Det har påståtts att statsmakten har en närmast diktatorisk kontroll över medierna, men privata och ofta högervridna medier dominera dominerar . De statliga tv-kanalerna når mindre än 10 procent av tv-tittarna.

Venezuela poverty

En central aktör i destabiliseringsförsök är av allt att döma USA, vars position i Latinamerika blir allt mer tillbakaträngd.
USA betalade under åren 2000-2010 ut över 100 miljoner dollar till oppositionella i Venezuela. Dessa pengar har bland annat gått till att grunda högerledaren och förre presidentkandidaten Henrique Capriles parti, ”Rättvisa först,” och till att utbilda högerstudenter i ”aktivism”.
■Stöd från USA har gått till de två högerledare som eldat under de senaste protesterna, María Machado och Leopoldo López.
Bilden visar ökningen av elever i högre utbildning.
Venezuela higher_ed

* Hösten 2013 rapporterade vi att USA:s regering vägrade att erkänna valresultatet i Venezuela. Hugo Chavez efterträdare vann Nicolas Manduro med 260 000 rösters övervikt i ett val som fick mycket högt betyg av internationella, valobservatörer i linje med iakttagelsen i fjol från USA:s förre president Jimmy Carter att Venezuelas valsystem verkligen är ”det bästa i världen.” .

Obama hök untitled

Vi kan nu tyvärr meddela att undermineringsarbetet fortsätter enligt en artikel i Counterpunch i måndags av Eva Golinger, som skrivit boken ”The Chavez code” menar i att en statskupp är under uppsegling i USA. Nedan publiceras en förkortad version av artikeln.

Artikeln.
”En statskupp är på gång i Venezuela. Bitarna faller på plats som en dålig CIA-film. Luften surrar av rykten och en förtalskampanj har inletts i massmedia.

Förre veckan (26/1) publicerade New York Times (NYT) lyfte en redaktionell, förnedrande och förlöjligande artikel om Venezuelas president Maduro och kallade honom ”oberäkneligt och despotisk”. Den stora TV-kanalen ABC anklagade dagen efter presidenten i Venezuelas nationalförsamling, Diosdado Cabello, den mest inflytelserika politiker efter Maduro, för att vara en narkotikalangare. Denna anklagelse härrör från en tidigare venezuelansk presidentvaktofficer, Leasmy Salazar, som tjänade under president Chavez och rekryterades av den amerikanska Drug Enforcement Agency (DEA), och som nu är en förgrundsfigur i Washingtons krig mot Venezuela.

Två dagar senare beskrev New York Times på första sidan den venezuelanska ekonomin och oljeindustrin mycket negativt och förutsåg dess undergång. Artikeln nämner inte de hundratals ton mat och andra konsumentprodukter som har hamstrats eller sålts som smuggelvaror av privata distributörer och företag i syfte att skapa brist och missnöje med regeringen och motivera upprörande prishöjningar. Vidare, flera åtgärder som vidtagits av regeringen för att övervinna de ekonomiska svårigheterna var nämndes knappt.

Samtidigt publicerades en absurd och vilseledande artikelrubrik i flera amerikanska tidningar och på nätet, vilken länkade Venezuela till kärnvapen och en plan på att bomba New York. Medan rubriken missleder läsarna att tro att Venezuela var direkt inblandat i terrorplaner mot USA klargör artikeltexten att inga venezuelaner var inblandade. En charad spelades upp av FBI, vars tjänstemän ställde så venezuelanska tjänstemän för att fånga en missnöjd kärnfysiker som en gång arbetat på Los Alamos och hade ingen Venezuela anslutning.

Samma dag fördömde amerikanska utrikesdepartementets taleskvinna Jan Psaki påstådd ”kriminalisering av politiskt oliktänkande” i Venezuela, i frågan om den venezuelanske generalen Antonio Rivero flykt och ankomst till New York för att vädja om stöd från FN: s arbetsutskott för godtyckligt frihetsberövande. Rivero flydde en arresteringsorder i Venezuela efter inblandning i våldsamma protester mot regeringen som leder till död för över 40 personer, främst regeringsanhängare och statliga säkerhetsstyrkor, i februari förra året. Hans ankomst i USA sammanföll med Salazars, vilket ger misstankar om en samordnad insats för att försvaga Venezuela genom att offentligt visa upp två tidigare Chavez-lojala officerare, som har vänt sig mot sin regering och aktivt söker utländsk intervention mot sitt eget land.

Dessa exempel är bara en ögonblicksbild av den markant ökade, systematiskt negativa och förvrängda bevakningen av venezuelanska angelägenheter i amerikanska medier, som målar en överdrivet dyster bild av landets nuvarande situation och porträtterar regeringen som inkompetent, diktatorisk och kriminell. Denna typ av samordnad mediakampanj mot Venezuela är inte ny. Så porträtterades Venezuelas förre president Hugo Chavez, vald till president fyra gånger med överväldigande majoritet, som en tyrannisk diktator som förstör landet.

New York Times har en skamlig historik då det gäller Venezuela. Redaktionen applåderade den våldsamma statskuppen i april 2002 som avsatte president Chavez och resulterade i över 100 civila dödsfall. När Chavez var tillbaka till makten genom sina miljontals anhängare och en lojal försvarsmakt två dagar senare, kommenterade NYT inte sin blunder. Men det faktum att NYT nu har inlett en aktion mot den venezuelanska regeringen med ensidiga, förvrängda och tydligt aggressiva artiklar indikerar att Washington planerar regimskifte i Venezuela.

Tidpunkten för Leamsy Salazars uppmärksammade ankomst i Washington är inte en tillfällighet. Sedan ett år pågår våldsamma protester för att försöka tvinga den folkvalde president Maduro att avgå (Jämför Ukraina). Ledarna för protesterna, Leopoldo López och María Corina Machado, har båda hyllats av New York Times och andra som ”frihetskämpar”, ”sanna demokrater” etc. Även president Obama krävde Lopez frigivning från fängelset (han greps och är åtalad för sin roll i de våldsamma uppror) under ett tal i FN i september förra året. Man utelämnar medvetet Lopez’ och Machados engagemang och ledarskap för våldsamma, odemokratiska och även kriminella handlingar. Båda var inblandade i kuppen mot Chavez år 2002. Båda har illegalt fått utländsk finansiering för politisk verksamhet för att störta landets regering, och båda ledde dödliga protester mot Maduro fjol, och krävde offentligt hans avgång med olagliga medel.

Utnyttjandet av en figur som Salazar som var känd som en av Chavez trogna som en kraft för att misskreditera och attackera regeringen och dess ledare är en gammal känd och mycket effektiv taktik. Infiltrera, rekrytera, och neutralisera motståndaren inifrån med ett smärtsamt, chockerande svek skapar misstro och rädsla. Medan inga bevis har dykt för Salazars upprörande påståenden mot Diosdado Cabello skapas en sensationell berättelse som misskrediterar Venezuela. Det orsakade också uppståndelse hos Venezuelas militär och kan resultera i ytterligare svek från officerare som skulle kunna stödja en kupp mot regeringen. Salazars ogrundade anklagelser syftar till att skapa intern splittring, intriger och misstro.

De mest effektiva taktik FBI använde mot Black Panther Party och andra radikala rörelser i USA var infiltration, tvångsartad övertalning och psykologisk krigföring. Genom att placera agenter i dessa organisationer, eller rekrytera sådana inifrån, som kunde få förtroende på högsta nivå, kunde FBI förstöra dessa rörelser inifrån, bryta ner dem psykiskt och neutralisera dem politiskt. Dessa hemliga taktiker och strategier finns noggrant dokumenterade och finns publicerade i Ward Churchill och Jim Vander Walls utmärkta bok ”Agents of Repression: The FBI’s Secret Wars Against the Black Panther Party and the American Indian Movement” (South End Press, 1990).”

Venezuela lider av den plötsliga och dramatiska nedgången i oljepriserna. Landets oljeberoende ekonomi har kraftigt krympt och regeringen vidtar åtgärder för att omorganisera budgeten och garantera tillgång till grundläggande tjänster och varor, men människor upplever svårigheter. Till skillnad från den dystra skildringen i New York Times, svälter inte venezuelanerna, de är inte hemlösa och är inte drabbade av massarbetslöshet som i åtstramningspolitikens Grekland och Spanien. Trots vissa brister – en del orsakas av valutakontroller och andra genom avsiktlig hamstring, sabotage eller smuggling så äter 95% av venezuelaner tre måltider per dag. Arbetslösheten är under 6% och bostäder subventioneras av staten.

Insatser för att skada Venezuelas ekonomi pågår med ökad intensitet av utländska intressen och deras venezuelanska anhängnare, och det är mycket effektivt. Med fortsatta brister och dålig tillgång till dollar kan kaos och panik uppstå. Detta sociala missnöjet kapitaliseras av USA-stödda organisationer och av de som vill ha regimskifte i Venezuela. En mycket liknande strategi användes i Chile för att störta den socialistiske presidenten Salvador Allende. Först förstördes ekonomin förstördes, missnöje växte och militären störtade Allende, med uppbackning av Washington i varje led. I stället kom den brutale diktaturen under general Pinochet som torterade och mördade tusentals och tvingade tiotusentals människor i exil. Inte precis en modell att replikera.

I år godkände president Obama en särskild fond på för att stödja regeringsfientliga grupper i Venezuela. Dessutom finansierar CIA:s avläggare NED (National Endowment for Democracy) venezuelanska oppositionsgrupper försöker att undergräva Maduro regering. Det råder ingen tvekan om att ytterligare miljontals dollar satsas på regimskifte i Venezuela genom andra kanaler som inte är föremål för offentlig granskning.

President Maduro har fördömt dessa attacker och har direkt uppmanat president Obama att sluta att skada Venezuela. Nyligen uttalade alla 33 latinamerikanska och karibiska nationer som är medlemmar i CELAC (CELAC) sitt stöd för Maduro och fördömde USA:s inblandning i Venezuela. CELAC är en förkortning av ”Community of Latin American and Caribbean States”, innefattar 600 miljoner människor men inte USA, Kanada eller (f.d. och aktuella) franska besittningar. Latinamerika avvisar bestämt alla försök att urholka demokratin i regionen och kommer inte stödja ännu en USA-stödd kupp.”


i Andra om: , ,, , , , , , , , ,

Golinger i CounterpunchDN 31/1 DN 3/3 2014 Proletären 26/2 2014 Counterpunch DN 19/4 DN 18/4 DN 16/4 Nyhetsbanken 19/4 MRZineGlobalresearch 15/4 Reuters 17/4Brev tll Kerry DN 6/3 DN:s ledare 6/3DN 7/3 Svensson-bloggenSKP-bloggen Aftonbladet Expressen SvT 6/3 Annarkia 6/3 EIN news kl 03 8/10CBS 8/10 SvD 8/10Sveriges Radio 8/10Expressen 8/10DN 7/10Aftonbladet 7/10 DN 8/10

  11 comments for “Statskupp på gång i Venezuela?

  1. 5 februari, 2015 at 10:50

    Leif Elinder har vänligen sänt mig länken https://firstlook.org/theintercept/2015/01/23/compare-contrast-obamas-reaction-king-abdullah-hugo-chavez/
    Där kan man läsa ”Hugo Chávez was elected President of Venezuela four times from 1998 through 2012 and was admired and supported by a large majority of that country’s citizens, largely due to his policies that helped the poor. King Abdullah was the dictator and tyrant who ran one of the most repressive regimes on the planet.”

    Den förre försökte USA störta i statsupper, den senare hedra man.

    Tror någon fortfarande att USA:s regering är en demokrati- kämpe? (NSA, Manning,Assange, Snowden)

  2. Johan Eriksson
    5 februari, 2015 at 18:23

    Att bygga socialism utan att eliminera borgarklass och borgerlig demokrati är dömt att misslyckas. Chavez och hans efterföljare har varit svaga och fega. Man skulle vågat att lära av det kubanska exemplet som vare sig känner privat ägande av produktionsmedlen eller tillåter en borgerlig demokrati där kontrarevolutionärer tillåts att sabotera revolutionen.

    Det venezuelanska socialistiska experiment är dömt till undergång om inte alla produktionsmedel utan dröjsmål överförs i folkets händer och om inte alla politiska institutioner rensas från borgarklass och kontrarevolutionärer. I detta ligger att monopolkapitalets propagandameganfoner, den så kallade ”fria” pressen, måste tystas.

    Monopolkapital och borgarklass har ingen plats i ett socialistiskt samhälle. Denna självklarhet verkar på inget sätt det svaga och fega venezuelanska ledarskapet ha kommit till insikt om. Detta gör det venezuelanska ledarskapet till en del av monopolkapitalets manipulation av arbetarklassen. Om detta är medvetet eller omedvetet kan möjligen diskuteras, dessvärre lutar jag åt det förstnämnda alternativet.

    • Thomas Åkerblad
      5 februari, 2015 at 23:10

      Eld, rök och svavel! Är detta en marxistisk variant av ISIS eller helt enkelt den gamla sanningen ”Die Revolution frisst ihre Kinder”?

    • Peter Grafström
      6 februari, 2015 at 18:32

      Johan Eriksson
      Marx var helt i händerna på britterna – han spelade ut proletariat och företagarklass mot varandra.
      Företagare som till stor del var i underläge mot bankerna och drevs i konkurs periodiskt varefter storfinansen kunde kapa åt sig allt större del av resurserna. Marx utelämnande av att förklara bankväsendets sanna natur och motsatsställning mot både proletariat och medelklass har fått hans efterföljare att se bort från verkliga maktförhållanden. Du borde ställa dig frågan varför Marx hade fria händer att utveckla sina teorier i England kapitalismen och imperialismens dåvarande huvudsäte.
      Varför tror du att Marx var så nöjd och sa att han aldrig haft bättre möjligheter än där.
      Han samarbetade nära en medarbetare till Lord Palmerston som hade ett helt stall av revolutionärer för att underminera imperiets konkurrenter. Inte för att underminera den mäktiga bankkartellen.
      Du som papperstiger rekommenderar Venezuela att inte vara pragmatiska. Hade de agerat som du ville vore de sen länge under militär ockupation av Usa ivrigt påhejade av en stor och mäktig minoritet.
      Politik är det möjligas konst.

      • Johan Eriksson
        7 februari, 2015 at 22:35

        Peter Grafström,
        Du avslöjar genom ditt smutskastande av socialismen, denna gång i form av dina konspirationsteorier om Marx, historiens störste vetenskapsman, att du är en motståndare till socialismen.

        • Peter Grafström
          8 februari, 2015 at 23:47

          Johan
          Du anger inget annat än tron på din profet som argument?
          Har du någon underbyggd invändning mot följande:
          Karl Marx arbetade i nära anslutning till det brittiska etablissemanget.
          Karl Marx försvarade hetsigt det brittiska imperiet och frihandeln mot kritiker som Henry Carey.
          Britterna var hänsynslösa imperialister.
          Britternas Bank of England instiftades för att finansiera krig. Detta ledde till att britterna blev indragna i betydligt fler krig än tidigare.

          KM berömde sina möjligheter att där utveckla sitt tänkande.
          Karl Marx hade ett betydande samarbete med politikern David Urquhart.
          KM fick en försörjning som skribent i dennes tidning.
          David Urquhart hade Lord Palmerston som chef
          Det finns flera marxistiska webbsidor som berättar därom. Sök på david urquhart karl marx.
          Den uttalade imperialisten Lord Palmerston yttrade helt öppet i parlamentet: varthelst brittiska undersåtar reser kan de strunta i lagen, förvissade om att flottan beskyddar dem.
          Lord Palmerston understödde revolutionärer som underminerade konkurrerande nationer. Läs om Palmerston och andra konspiratörer tex John Stuart Mill. Ur W Tarpley’s against oligarchy:
          http://www.abjpress.com/tarpb4.html
          Britterna beskyddade Marx, men inte för att de önskade en revolution i England utan för att de ämnade utnyttja hans teorier mot Ryssland.
          Bibliotekarierna i british library försåg Marx med litteratur.
          David Urquhart hade tillsammans med bibliotekarierna möjlighet att styra Marx urval av information.
          Det fanns intresse för dessa britter att inte i onödan ge Marx information som avslöjade brittiska konspirationer.
          KM var en betydande intellektuell men naturligtvis beroende av vilka fakta han kände till.
          KM kritiserade Urquhart för att han uppehöll sig vid hemliga konspirationer (secret designs) i st för en öppen historiesyn.
          David Urquhart var precis som Lord Palmerston ute efter att krossa Ryssland, men Urquhart drev officiellt tesen att Palmerston var rysk spion.
          Dessa två britter med samma mål framstår alltså som om de vore motståndare.
          En av dem är samarbetande med Marx.
          Marx gillar inte konspirationsteorier utan tolkar det som förvirring.
          På samma sätt tolkar Marx franska revolutionen som att det fanns inget konspirerande utan det var mänsklig ofullkomlighet.
          De böcker som british libraries bibliotekarier och Urquhart guidade Marx till förstärkte bilden.
          Inga brittiska konspiratörer.
          – – –
          Johan, tänk själv, exponera dig för ett bredare urval av info från andra än marxister.
          Marx var som många andra akademiker inte streetsmart, dvs naiv i relation till hårdhudade konspiratörer som britterna. Alltför mycket gick honom förbi, han försummade dessutom att exponera bankväsendets verkliga väsen och det handikappar alla er som litar på Marx och överskattar honom.

  3. 6 februari, 2015 at 09:15

    Tre utändska före deltar högerledare deltar in destabiliseringskampanjen och anklagar Caracas för att bryta mot de mänskliga rättigheterna och har kommit till ladet för att beska den fängslade utlandsstödda oppositionsledaren, vilket förvägrades avformella skäl. (Undrar hur USA hade gjort om tre statsöverhuvuden velat besöka t.e.x. Manning). Bland dessa var Colombia förre president Pastrana som lät verkställa 2000 utomrättsliga avrätningar. De politiska fångarnas organisation i Colombia har publicerat indignerade protester mot vatd de anser var e del i kampen i förberedelserna för en ny statskupp i Venezuela.(Flamman 5/2)

    • Martin Kullberg
      6 februari, 2015 at 09:38

      USA? Bara gå till Sverige, har för mig att det är rätt hårda straff på att ta emot pengar från främmande makt för våldsam politisk omstörtning av landet. Men latinamerikanerna är mer förlåtande än den ”fria” världen, Cuba släppte ju en Kristdemokrat som ägnade sig åt sådant.

      • Ola
        6 februari, 2015 at 17:04

        Martin, jag kan inte minnas att någon ur den revolutionära delen av vänstern någonsin blev straffad för att tagit emot stöd av de fd östeuropeiska diktaturerna

        • Peter Grafström
          6 februari, 2015 at 18:35

          Ola
          Hur var det nu med IB?

  4. 17 februari, 2015 at 20:10

    Counterpunch (http://www.counterpunch.org/2015/02/16/sanctions-imposed-on-the-u-s/)
    February 16, 2015
    ”Any Coup Attempts Should be Punished. Sanctions Imposed on the U.S.?”

    by ANDRE VLTCHEK

    Another year, another set of coups that we can expect to be administered by the West. This year, it is all beginning in February. First the onslaught against Argentina and following that comes yet another coup against Venezuela, and its democratically elected, progressive government.

    The coup has been thwarted. Venezuela prevailed!

    As Telesur reported: “Nicolas Maduro announced Thursday that the government had thwarted a coup attempt which was being coordinated by Venezuela’s right-wing opposition with the support of the U.S. government.

    Just the day before the revelations, opposition leaders Leopoldo Lopez, Maria Corina Machado and Antonio Ledezma released a “transition plan” which involved privatization of the country’s oil, deregulation of the economy and accords with “international financial institutions” including the International Monetary Fund.”

    The army stood firmly by the government of President Maduro. Most of Latin America, including UNASUR, expressed both their solidarity and support.

    But all over the world, life goes on, as if nothing significant really took place!

    How much longer can such banditry by the Empire be tolerated?

Comments are closed.