Anders Romelsjö på jinge.se

Venezuela har antagligen en av världens mest demokratiska grundlagar. Varför ändra i den?

Denna artikel i en mycket aktuell fråga har skrivits av Latinamerikakännaren Eva Björklund. Publicerades för exakt ett år sedan, men är lika aktuell idag.

”Förutom fria val till beslutande församlingar på alla nivåer, från kommundelar till hela nationen, så finns också deltagande demokrati, dvs att väljarna även mellan valen ska kunna påverka politiken, särskilt påtagligt på kommun- och kommundelsnivå, där det också är lättare att förverkliga direkt i kontakt med de valda församlingarna.

Men på alla nivåer finns också möjligheten att under löpande mandatperiod återkalla de valdas mandat om de sviker förtroendet. Det gäller även valen till nationalförsamling och president. För att återkalla mandat fordras att halva mandatperioden gått och att minst 1 procent av väljarna med sina namn, verifierade av Valmyndigheten CNE, begär att dra igång processen för återkallande, sedan 20 procent för att genomföra en folkomröstning enligt grundlagen.
Maduro-500Maduro
Fristående valmyndighet, CNE
Valmyndigheten, som har till uppgift att kontrollera att alla val utlyses, organiseras, genomförs och verifieras i enlighet med vallagen, är ett från både regering och partier fristående organ, bestående av 5 personer, 3 tillsatta av civilsamhället, 1 av juridiska och politiska fakulteterna på Venezuelas universitet, 1 tillsatt av Medborgarmakten (en företrädare för Riksåklagaren, Riksombudsmannen och Riksrevisorn tillsammans). Men Nationalförsamlingen kan efter Högsta Domstolens godkännande avsätta CNE.

Oppositionen i Venezuela satte för snart ett år sedan igång en process för att återkalla president Maduros mandat. Av de 195 000 namn (1 procent av väljarna) som oppositionen lämnade in till CNE var 65 000 falska (döda, minderåriga, oregistrerade) och ytterliga ca 40 000 stulna identiteter. Alltså kunde ingen omröstning om Maduros mandat genomföras.

Maktbalans mellan olika folkvalda organ

Venezuela statsskick bygger på maktbalans mellan olika folkvalda organ. I senaste presidentvalet 2014 vann Maduro som därmed bildar regering (samma modell som USA) och kan fatta vissa egna beslut, men de flesta måste godkännas av nationalförsamlingen. I valen till nationalförsamling 2015 förlorade socialistpartiet PSUV majoriteten, men på grund av konstaterat valfusk godkände Valmyndigheten inte 3 av oppositionens ledamöter, vilket oppositionen vägrar godta, liksom den också vägrar erkänna regeringen och den grundlag som antogs och de samhällsreformer som genomfördes under Chavez tid, innan hans plötsliga död.

Klasskamp med hudfärg

Efter att oppositionen misslyckats både med försöket att bli av med presidenten och att få absolut majoritet i nationalförsamlingen (3 icke godkända) har den trappat upp sin kampanj för att göra Venezuela oregerligt och kunna inkalla utländsk militär. Oppositionens stora demonstrationer visar tydligt att det handlar om klasskamp, ljushyllt, välfriserad, välklädd över- och medelklass, jämfört med chavisternas ännu större demonstrationer där mörkhyad arbetarklass dominerar.

Grundlagsförsamling – för att ändra i grundlagen

Den första maj utlyste president Maduro – helt i enlighet med grundlagen – allmänna val till en grundlagsförsamling med 500 ledamöter. Varför behöver då ”världens mest demokratiska grundlag” kompletteras? De förslag som grundlagsförsamlingen ska ta ställning till handlar bland annat om ett nytt socialförsäkringssystem som ska stadfästa många av de samhälleliga framsteg som gjorts under 2000-talet i form av landsomfattande projekt, kallade Misiones, som husläkarsystem på grannskapsnivå för allmän och gratis hälsovård, skolor för gratis utbildning för alla, bostadsbyggande, kultur, samhälleliga lågprisbutiker m.m. samt att utveckla den mångkulturella identiteten och den deltagande demokratin utifrån kommundels- och kommunförsamlingarna, värna naturens och motarbeta klimatförändringarna, med mera i samma riktning, dvs utveckla demokratin och välfärden, men också att stärka den nationella suveräniteten och införa en ny icke oljebaserad ekonomisk modell.
Venezuela stöd för Maduro 170421Stöddemonstration för Maduro 21/4
Oppositionen vågar inte satsa på demokratiska val

Oppositionen vägrar att godta genomförda val, och vågar inte invänta det utlysta valet till grundlagsförsamling 30 juli och kommande regionala och lokala valen i december 2017 och 2018 och presidentvalet i december 2018. I stället för att i demokratisk ordning satsa på att vinna dessa val så har oppositionen med USAs goda minne valt att med ekonomiskt sabotage, våldsamma upplopp, misshandel och mord på chavister och mordbränder på förskolor, sjukhus och offentliga byggnader, samt senast granatangrepp på regeringsbyggnader, göra Venezuela oregerligt för att kalla på USA-trupp att återställa ordningen.

I den andan kallade oppositionen till en egen ”folkomröstning” den 17e juli, på lösa boliner, utan röstlängder och oberoende kontroll, för att föregå de utlysta valen till grundlagsförsamling den 30 juli. De hävdar 7 miljoner deltagare, ungefär 35 % av alla röstberättigade, den siffra de uppnått i tidigare val, och 98 % ja-röster, men visar inga belägg för detta och har redan bränt upp registren så att inget ska kunna kollas.

Att de väljer att försöka sabotera den demokratiska processen i stället för att vinna i den, visar att de vet att i regelrätta val om den bolivarianska modellen kommer de inte att kunna segra, hur mycket de än omhuldas av USA och den internationella mediemakten.

Några tidigare artiklar om Venezuela.
USA ger grönt ljus för statskupp mot demokratiskt valde presidenten i Venezuela 14/7 2017.
Stöd dialogen för fred i Venezuela! 8/7 2017
Trump i farten även i Venezuela? Vad skriver media? 24/5 2017
Vad händer i Venezuela? 22/4 2017.
Venezuela nästa land för USA-statskupp – Maduro vädjar 26/5 2016
Varför vann högern valet i Venezuela? 9/12 2015
Venezuela smutskastas systematiskt 24/2 2015
Statskupp på gång i Venezuela? 5/2 2015

i Andra om: , ,, , , , , , , , ,

Anders

, , , , , , , , , , , , , , , , , ,
, , , , , ,

18 svar till “Venezuela har antagligen en av världens mest demokratiska grundlagar. Varför ändra i den?”

  1. Församlingen skall bestå av totalt 545 medlemmar, varav 364 kommer väljas på territoriell basis; 173 på branschnivå, nämligen: arbetare, bönder, fiskare, studenter, handikappade, pensionärer, affärsmän och kommuner; och 8 indianer.

    Den form av valet kommer att baseras på de kommunala valkretsarna, eftersom alla kommuner kommer att representeras av en medlem, så innebär det att en liten kommun får samma representation som en stor, miljonstad och bondby får samma representation. Översatt till svenska förhållanden så skulle vi då kunna ha ett val där vi ändrar grundlagen genom att sossarna utlyser ett val inom någon månad där Eslöv och Stockholm blir lika representerade, hälften av kandidaterna väljs på basis av direkta val och hälften utses av LO, PRO, Hyresgästföreningen, SECO och samerådet. Knappast något vi betraktat som acceptabelt. Och flera ledande chavister har därför också tagit avstånd. Venezuela är inne i en spiral av ökat våld inte bara från oppositionen ( en opposition som har en stor majoritet i parlamentet) utan också från regeringsstött polisvåld samt attacken nyligen där chavisterna attackerade parlamentet och pryglade flera diputerade. Vi ser två reaktionära fraktioner av den venezolanska borgarklassen i strid mot varandra där bägge fraktionerna använder våld och vanliga medborgare för att slå mot den andra. Att Maduro kommer att fallar det ingen tvekan om, han har lett landet till ruinens brant. Förhoppningsvis sker det utan mer blodsspillan. Tyvärr lär knappast alternativet bli mycket bättre för den fattige venezolanen, ekonomin kommer troligtvis att repa sig sakta men säkert men chavezregimens landvinningar som gav de fattiga enorma förbättringar av hälsa, utbildning och mat, åtminstone fram till ung. 2012 riskerar nu att sopas undan.

    • Det har även ställts krav från det nationella valrådet att förbjuda det kommunistiska partiet i Venezuela. Det rapporterar International Communist Review för någon månad sedan.

  2. Inlägg här om Venezuela innehåller dessvärre lika mycket sanning som inlägget där det påstods att USA ”ger grönt ljus för statskupp”

    http://jinge.se/allmant/usa-ger-gront-ljus-for-statskupp-mot-demokratiskt-valde-presidenten-i-venezuela.htm

    Felet är att videon som inlägget bygger på inte är Kurt W. Tidd utan är någon annan. Vem som helst ser också det om man bryr sig om att see videon med kritiska ögon.

    Tillbaka till detta inlägg där Eva gör så gott hon kan för att blanda bort korten och som vanligt hyllar hon Venezuela lika okritiskt som hon har för vana att hylla Kuba.

    ”Oppositionen i Venezuela satte för snart ett år sedan igång en process för att återkalla president Maduros mandat. Av de 195 000 namn (1 procent av väljarna) som oppositionen lämnade in till CNE var 65 000 falska (döda, minderåriga, oregistrerade) och ytterliga ca 40 000 stulna identiteter. Alltså kunde ingen omröstning om Maduros mandat genomföras”

    I valet till parlamentet vann oppositionen överlägset. I valet i söndagens fick de över 7 miljoner människor att rösta. Därmed vore det ju märkligt om de inte kunde få ihopa 200,000 namnunderskrifter till ett nytt presidentval. Mycket riktigt så har de också fått in flera miljoner underskrifter

    http://www.reuters.com/article/us-venezuela-politics-idUSKCN0XT1PD

    Att det inte har blivit någon omröstning om att avsätta Maduro vet vi nog alla varför nämligen att Maduro vet han kommer att förlora. Maduro vann väldigt knappt det senaste presidentvalet och parlamentsvalet blev en storseger för oppositionen. Det är knappast någon som kan påstå att den ekonomiska utvecklingen gått och rätt håll i Venezuela de senaste åren samtidigt som Maduros popularitet har fortsatt att dala. Därmed vore det allt annat än en megasensation om inte Maduro lär förlora.

    Jag hör ibland befängda påstående att bara för man har vunnit ett demokratiskt val är man också per automatik en demokrat. Detta är helt felaktigt. Demokrat blir man när man förlorar ett val,erkänner sig besegrad och lämnar över makten. Det är tillexampel precis därför Viktor Janukovik inte är en demokrat. Han försökte fuska sig till segern i presidentvalent 2005 och han fuskade till sig segern i parlamentsvalet 2013. Att presidentvalet han faktiskt vann var demokratiskt var knappast hans förtjänst utan berodde helt på hans motståndare Julia Timochencko som inte utnyttjade att hon kontrollerade statsapparaten och försökte fuska sig till segern. Janukovik tackade henne för detta genom att kasta henne i fängelse när han kom till makten. Man förstår därför varför Janukovik försvann som en oljad blixt från Ukraina när han förlorade makten.

    Grundlagsförsamlingen i Venezuela handlar också i princip om samma sak. Folket i Venezuela vill inte ha en ny grundlag. Det de vill ha är en ny ekonomisk politik och mat på bordet. Situationen är precis samma som i Östeuropa 1989. Här ville också folket ha frihet, demokrati, en ny ekonomisk politik och framförallt högre levnadsstandard. Grundlagsförsamlingen är inget annat än ett försökt av Maduro att klamra sig kvar vid makten. Han vet att efter alla oegentligheter under hans tid som president/vice president så skulle han förlora makten så kastas han direkt i fängelse. Därför kommer han naturligtvis göra allt för att undvika att förlora makten oavsett vad folket i Venezuela tycker och tänker. Samtidigt är det svårt att klandra honom för vem hade inte själv agerat på samma sätt?

  3. Det finns ett mått av parallellitet mellan Brittiska samväldesländerna Kanada och Australien (och Usa) beträffande hur ursprungsbefolkningen(U) behandlats av de Europeiska kolonisatörerna och deras ättlingar. Chavez försökte ta till vara U’s intressen.
    Även med de bästa intentioner är det en svår uppgift. Med marxistiska förtecken ännu svårare eftersom medelklassen som behöver vinnas över tillhör en annan etnisk grupp.
    Det var i medvetandet om det som en grupp inom moderaterna i Sverige ville ha den invandringspolitik som Reinfeldt ställde sig bakom just för att försvaga solidariteten och rusta ner de sociala skyddsnäten. I Latinamerika där Cia avlönar alla tongivande journalister och redaktörer krävs det ngt som överbryggar den etniska klyftan.
    Nationalism som förenar utan att låta Usas ondskefulla korrumperande inflytande lösa upp samhället. Mänskligheten väntar ännu på att ngn tänker ut en realistisk ideologi.
    Naturligtvis finns det inom medelklassen dom som sympatiserar med ursprungsbefolkningen men det krävs att en tillräcklig andel av de driftigaste tror på den förda politiken. Hur vinner man över dom? Inte genom marxistisk klasskamp.
    Utan genom att berömma samhällsnyttig individualism som gynnar den egna befolkningen. Jag klandrar inte Chavisterna. Dom försöker så gott dom kan mot en ondskefull imperialistisk övermakt. Men dom skulle ha nytta av ngt bättre än det som har marxistiska rötter. Benjamin Franklin byggde ett nätverk av frihetssträvande kadrer i Latinamerika. Det var senaste gången Usa gjorde ngt bra. Britterna lyckades riva ner alltsammans genom att uppmuntra till missriktad revolution mot dessa kadrer.

  4. Att Maduro inte är så glad för kommunistpartiet är inte så konstigt. En
    snabb googling ger följande uttalande:
    Generalsekreteraren i kommunistpartiet i Venezuela (PCV), Oscar Figuera att president Nicolás Maduro ska börja fundera på hur han skall kunna avsluta sitt uppdrag. (http://www.noticias24.com/venezuela/noticia/312110/figuera-sobre-pronunciamiento-de-la-mud-la-frase-vamos-con-todo-parece-una-declaracion-de-guerra/)
    Carlos Aquino även han ledande inom PCV lägger dessutom till att den rådande matbristen och inflationen är helt i enlighet med marknadsekonomins lagar. Chavezregimen har under lång tid levt på räntan från oljan men förstört övriga produktionsapparaten i landet. Då uppstår en brist och då ökar inflationen säger han. Han kritiserar också regimen för att ha låtit matproduktionen kontrolleras av privata monopol och förordar istället mer kontroll. (https://konzapata.com/2017/02/en-el-pcv-opinan-que-durante-el-regimen-de-maduro-se-desmantelo-el-aparato-productivo/)

    • Jag anser att Venezuela är ett kapitalistiskt land där en del stora socialistiska reformer genomförts då ekonomin var bättre. Självklart beror krisen också på misstag av regeringen.

    • Irlands Kommunistiska Partis tidning ’Socialist Voice’ tar även upp det som du nämner, Sven. Eftersom jag inte har en så stor hum på datorer så låter jag bli skriva länken. Gå hellre in på Communist Party of Irelands hemsida, klicka på Socialist Voice och på artikeln ’A crucial moment for Venezuela’. Kan kanske även vara intressant att lyssna till vad Venezuelas ambassadör till Irland har att säga. Gå även då in på CPI:s hemsida, klicka på Connolly Media Group och leta fram videon med ambassadören. Det finns även annat smått och gott att lyssna och titta på på den sidan.

  10. ”Venezuela har antagligen en av världens mest demokratiska grundlagar. Varför ändra i den?” Ja varför ändra på något som redan är perfekt? Tvivlar iof på titeln, Stalinkonstitutionen från 1936 var ännu mer demokratisk. Anders tycker att artikeln är lika aktuell som för ett år sedan. Jag saknar fortfarande ett förslag till ny konstitution. Den nya grundlagsförsamlingen har istället för att sätta sig och skriva ny konstitution stängt kongressen med oppositionsmajoritet och avsatt besvärliga chavister t.ex åklagare. Har Romelsjö eller Björklund några nyheter på konstitutionsfronten är de välkomna.

  11. Har precis läst Venezuela konstitution. Om jag förstår det rätt så tillämpar man inte kapitlet:
    ”TÍTULO V
    DE LA ORGANIZACIÓN DEL PODER PÚBLICO NACIONAL
    Capítulo I
    Del Poder Legislativo Nacional”
    Det är en ganska stor del av konstitutionen och hela kapitlet berör ”La asamblea nacional” eller motsvarande kongressen som ju fråntagits sina rättigheter. Har Björklund och/eller Romelsjö några tips på var i konstitutionen som det står att kongressen kan fråntas sin makt?

  12. Istället för att fokusera på texten i en konstitution som man uppenbarligen kan strunta närhelst man har lust kan man välja att de den verklighet som venezolanerna lever under. Jag pratar med dem varje dag, alla de fattiga, hungriga som flytt Venezuela. Deras berättelser liknar merden i nedanstående länk än Björklunds om det demokratiskt fulländade landet:
    https://www.marxist.com/venezuela-on-the-verge-of-a-social-explosion.htm

  13. Jag har monterat en översättningsapparat i webbläsarn och med den kunde jag få sidan översatt till svenska. Eller något som liknar svenska. Men redan efter ett något stycke in i texten förstod jag att jag hamnat i Absurdistan för så tokigt verkar Venezuela ha blivit. Svt har varit inne på liknande rapportering (sparsamt) i sina fåtaliga artiklar om Venezuela så det kanske inte bara är ljug det dom påstår?

    ”Hyperinflation saktar ner hela ekonomin. Många arbetare är fortfarande anställda i fabriker där inget produceras. De går ibland till jobbet bara för att behålla lönen. Men bara några timmar, för att resten av dagen jobba svart för att dryga ut sina löner, vilka inte längre låter dem försörja sina familjer.

    En kamrat som arbetar i ett tryckeri berättade att de inte har haft några order i sex månader. Bilfabrikerna i Carabobo har inte monterat en enda bil sedan december 2016. Företag har erbjudit arbetstagares redundanspaket (”cajita feliz”) och många har i förtvivlan tagit dem, trots att mängden de får i bolivarerna förlorar sitt värde i bara några månader.”
    (Ytterligare översättning gjord av mig dock ej sista meningen)

    Man kan undra hur länge ett sådant samhälle kan fortsätta?
    Sen undrar jag också om det går att skylla allt elände på USA? Har inte landets egen regering något ansvar också?

  14. ”Arbetarklass”, jag är helt övertygad om att Venezuelas sittande regering har huvudansvaret för kaoset. Jag tror tvärtom att oljeexporten till USA har hållt landet flytande under en lång tid. Och den är inte liten, 20% av oljan går till USA. Den övriga oljeexporten t.ex ger inte de intäkter den borde eftersom en stor del används för att betala de lån som Kina gav Venezuela. Det har alltid varit en stor skillnad mellan Chavez/Maduros anti-imperialistiska tal och den ekonomiska verkligheten när man sitter och förhandlar om oljekontrakt. Maduros ekonomiska modell är enkel, pumpa olja, importera allt vad landet behöver och bidrag och gratis varor för de fattiga för att få röster. Det tragiska med Maduros revolutionära retorik är att majoriteten av latinamerikas folk tror att Maduros politik är liktydigt med socialism. I flertalet länder har därför vänsterkrafterna förlorat inflytande eftersom ingen vill ha Venezuelas kaos. Ingen nämner i debatten Ecuadors eller Bolivias framgångar. I nästan alla länder i regionen är gator och torg fyllda med fattiga venezolaner och man är också livrädd för att V totalt skall kolappsa. En kolapps skulle innebära att en stor del av Vs 30 miljoner invånare skulle lämna landet. Det finns i nuläget inget land i regionen som vill delta i ett invasionsförsök. Men det kan ändras, den snart installerade vice-ministern i Colombia Marta Lucia Ramirez förordade nyligen en ”humanitär aktion”. Och alla vet vi vad ”humanitära aktioner” innebär om de inte är på inbjudan av ett lands regering, det betyder invasion! Förhoppningsvis är hon ensam om den idiotin.
    Venezuelas alternativ har alltid varit begränsade av sitt oljeberoende, det är inte lätt att ha en sådan rikedom inom sina gränser. Exemplet Norge visar problemen. Norge är t.ex inte heller en allsidig ekonomi. Oljeintäkterna tränger ut all annan produktion för de driver upp kostnadsläget. Ingen vill köpa bananer från Venezuela om bananarbetarnas löner ens närmar sig oljearbetarnas. Inte så länge man kan få billiga bananer från övriga länder i regionen. Så det enda socialistiska alternativet jag ser för Venezuela är att utnyttja oljeexporten för att i utlandet köpa allt det som omöjligen kan produceras i landet. Allt övrigt borde beläggas med höga skyddstullar och produceras i landet. På det sättet hade man fått en allsidig ekonomi och alla hade haft arbete. Problemen hade utan tvivel ändå varit många, det visar latinamerikas många försök med en liknande politik den s.k. importsubstitutions-politiken mellan 50 och 70-talen.
    Men V hade haft ett ekonomiskt oberoende istället för att importera i stort sett allt man äter, har på sig eller bor i.

  15. Mest demokratiska idag; Kuba, Nordkorea, Iran och Venezuela. Solen går upp i öster, äppelkindade rödgardister driver kapitalismen och levnadsstandarden på flykten. Där de misslyckas, omskolar de sig till miljöpartister, och försöker en gång till. Skam den som ger sig.