Vad händer i Nicaragua? Finanselitens roll. Del 3

Ett litet steg närmare en fredlig utveckling i Nicaragua togs i igår 6/6 när FN:s generalsekreterare António Guterres välkomnade överenskommelsen i OAS till en dialog mellan samhällets alla parter för att stoppa våldet. Vägen dit är fortfarande lång då högerpressen i Nicaragua med La Prensa och den USA-finansierade webbtidningen Confidencial menar att deklarationen är skamlig, och fortsätter att hetsa upp stämningen, nu med budskap och krav från USA. Högern i Nicaragua förkastar en fredlig utveckling

Jag fortsätter nu med sista, tredje delen av en längre artikel av Jorge Capelán, som jag fick tillgång till för någon vecka sedan. Första och andra delen har publicerats för några dagar sedan. och Colombias roll

DN skriver ”Den före detta revolutionsledaren Daniel Ortega i Nicaragua kan vara på väg att bli en värre diktator än den han störtade för snart 40 år sedan. I helgen dödades ytterligare personer av regimtrogen milis för att de kräver Ortegas avgång.” DN

Är det så?

Den lokala finanseliten
Nicaragua 171108 Ortega och TrumpOrtega och Trump
• I åratal har propagandan anklagat sandinistregeringen för att ha drivit fram en modell av samtal och allianser med den privata sektorn, som utmålades som medbrottsling till regeringen för affärernas skull. Idag, över en natt, går den inhemska kapitalismens frontfigurer samman med extremhögerns upprorsmakare. Detta förtjänar att förklaras mer detaljerat. I själva verket, dessa frontfigurer representerar inte de flesta kapitalister i Nicaragua, och den kapitalistiska privata sektorn är inte heller landets största ekonomiska motor.
Nicaraguas ekonomi vilar på folket (arbetare, bönder, mikro-, små- och medelstora företag, familjeföretag, osv) som står för över 50% av BNP och över 70% av alla jobb i landet. En viktig inkomstkälla för Nicaragua är penningförsändelserna från den emigrerade befolkningen vilka oavkortat går till den sektorn av ekonomin. Tack vore revolutionen 1979 och fredsprocessen 1990 genomgick landet en stor omfördelning av egendomen. Över 80% av jorden idag ägs av små och medelstora bönder medan innan 1979 det mesta av jorden tillhörde de som hade 500 tunnland eller mer. Dessutom, sedan 2007 har sandinistregeringen delat ut 100 tusen egendomstitlar både på landet och i städerna till grupper som inte följer en kapitalistisk ekonomisk logik. Det är tack vare denna ekonomiska grund att 90% av all mat som konsumeras är producerad i landet. Dessutom finns hela grenar av ekonomin som transport eller merparten av turismföretagen som domineras av kooperativ och familjeföretag. Den privata inhemska företagssektorn var den som minst ökade sina investeringar under sandinistregeringen. De som har investerat mest under perioden har varit Staten, de utländska kapitalisterna och de sektorer som tillhör den sociala folkekonomin.
”Företagsledarna” representerar inte landets egentliga företagare, som till största delen vill se ett stabilt och välmående land. Den lilla klicken av företagsledare som stödjer upproret består av individer med kopplingar till de internationella finanserna, till multinationella företag eller till maffian av tjänstemän till företagarorganisationerna. Dessa grupper bryr sig inte huruvida Nicaragua förstörs av krig, de har sina hedgefonder och sina löner från de multinationella företagen att skydda sig bakom. Till exempel, Michael Healey, nuvarande språkrör för upprorsmakarna är en vanlig anställd av colombianska kapitalister.

José Adán Aguerri, ordförande för arbetsgivarföreningen COSEP, äger själv inget företag, han är anställd hos… COSEP. Pellas familjen, under revolutionen på 1980-talet flyttade sina pengar till skatteparadisen och blev ännu rikare på valutaspekulation medan landet förblöddes. Idag lever Pellas på att Nicaraguanerna betalar mer för dess socker än priset på världsmarkanden… och så har familjen monopolet på spritproduktionen förstås. Slutligen finns landets rikaste man (och Centralamerikas sjunde, enligt Forbes) Piero Cóen, som var den första att närma sig ”studenterna” för att erbjuda dem sitt stöd.
I förra veckan under dialogen med regeringen och under direktsändning sa Michael Healey att vägblockaderna och våldet skulle fortsätta som ”ett nödvändigt pris” för att bli av med president Daniel Ortega, vilket i själva verket betydde att dessa ”företagare” bryr sig inte om att ta död på alla företagare i landet, eftersom våldet och blockaderna direkt drabbar tusentals små, medelstora och även större företagare, däribland tusentals utlänningar, många från USA, som flytt krisen i sina egna hemländer och i Nicaragua hittade en fridful, säker och positiv miljö att leva i. När våldsverkarna försöker bränna ner marknader som Mercado Oriental, den största i sin klass i hela Centralamerika hotar de alla de företag som utgör Nicaraguas ekonomiska grund. Vilka kan vilja göra en sådan sak om inte de som har ett intresse av att omvandla landet till ett paradis för den organiserade brottsligheten och intressen som inte har någonting med vare sig nationen eller produktionen att göra?

De lokala eliterna inom politiken, medierna och den katolska kyrkan
Ortega och PellasOrtego och Pellas
• Först och främst kommer familjen Chamorro som kontrollerar den rabiat antisandinistiska tidningen La Prensa tillsammans med andra medier som framställer sig själva som ”förnyade sandinister” och som sedan många år tillbaka öser alla sorters gift mot regeringen. La Prensas propaganda, med dess rutinmässiga personangrepp och dess ogrundade påståenden skulle aldrig tillåtas i Sverige. Å andra sidan, den före detta sandinisten och sedan många år tillbaka avlönad USAID agent Carlos Fernando Chamorro, från medier som Confidencial och hans NGO CINCO sprider all sorts tendentiös desinformation mot sandinisterna. Till denna infrastruktur kan tilläggas ett nätverk av nationella och lokala radiostationer som med stöd från USA:s regering och EU sedan många år tillbaka ägnar sig åt mer eller mindre subtilt undergrävande av landets politiska system.
Tevekanalen “100% Noticias” ägd av journalisten Miguel Mora, anlitades av CIA med uppdraget att skänka ett visst sken av opartiskhet till högerns traditionella propagandakanaler. Sedan fem eller sex år tillbaka började personal från kanalen få ”erbjudanden” att besöka USA för att delta i diverse utbildningsprogram. Formellt utgav sig Miguel Mora för att vara sandinist men från sina sändningar bidrog han till att skänka legitimitet till oppositionens mest våldsamma diskurser. När protesterna bröt ut för några veckor sedan omvandlades Moras kanal till en maskin för produktion av lögner på löpande band. Numera kallas kanalen för ”100% Lögner”.
Förräddare inom sandinismen, främst ”Rörelsen för Förnyelsen av Sandinisme” (MRS på spanska). De är före detta ledande sandinister som utger sig för att följa en socialdemokratisk politik men som i själva verket tillhör extremhögern: I El Salvador stödde MRS dödsskvadronernas parti ARENA mot FMLN. I Honduras stödde partiet kuppmakarna mot Manuel Zelaya. I fjor besökte deras ledare Margarita Vigil USA där hon träffade Ileana Ros-Lehtinen, den kvinna som driver fram den antinicaraguanska ”Nica Act”. MRS är en väldigt våldsamt antisandinistisk grupp, inte bara retoriskt utan även genom att ligga bakom mycket av våldet. De flesta av rörelsens ledare på lokal nivå känner inte ens det egna landets historia, för att inte tala om Sandinos kamp.
• En veritabel spaghetti av NGO:er finansierade av USA och EU. Sedan flera år tillbaka har dessa grupper ordnat en mängd ”ledarskapskurser” som i de flesta fallen har använts för att förberedda ledare för omstörtande verksamhet snarare än som underlättare av demokratiska processer. Bland dessa NGO:er kan man nämna Friedrich Ebert Stiftelsen, OXFAM och i Sveriges fall, Svalorna.
Topparna och ofta hela strukturer för del Katolska Kyrkan som öppet har motverkat påven Franciskus linje av stöd till dialog och en fredlig lösning av konflikten. Biskopar som monsignor Silvio Báez och Abelardo Mata har agerat ömsom som ledare, ömsom som budbärare åt våldsverkarna. Ledaren för Nicaraguas Katolska Kyrkan, kardinalen Leopoldo Brenes, är totalt passiva gentemot dessa biskopars verksamhet. Man ser nunnor klappa av glädje medan gäng av vandaler välter livets träd, 30 meter höga metallstrukturer som pryder städerna och vars fall i händerna på våldsverkarna redan har orsakat flera dödsfall. Man ser videor av präster som uppmanar folk att delta i demonstrationer som alla vet inte är fredliga.
NICARAGUA-CHINA-CANAL-PROTESTProtester. Bild Tico Times
Den sociala basen för denna statskupp är delar av medelklassen, en del av studenterna, deklasserade grupper i städerna samt de traditionella fanatiska antisandinistiska grupperna.

Den ”mjuka kuppens” startskott blev reformen av landets socialförsäkringssystem som har ett underskott på 80 miljoner dollar som måste täckas om arbetarna ska få pension och sjukvård. IMF och de oansvariga näringslivstopparnas förslag var att kraftigt öka pensionsåldern, fördubbla antalet intjänade år och minska kostnaderna så att bara de grupper med höga inkomster skulle ha sociala rättigheter. Regeringens förslag var att minska pensionerna med 5% med en liten ökning på arbetarnas avgifter och en kraftigare ökning på företagens och höginkomstagarnas avgifter. Tanken var att rädda ett solidariskt och inkluderande system genom allas bidrag, speciellt de grupper med mest resurser. Regeringen vägrade att vare sig höja pensionsåldern eller öka antalet arbetade år.

Företagarna vägrade att uppfylla sin del av överenskommelsen genom att höja sina avgifter och medierna, som över en natt gick över till den mest oförsonliga oppositionen, framställde regeringens förslag som ett nyliberalt paket, vilket var totalt falskt, men folket inte visste. Omedelbart bröt protester ut som möttes av våld från såväl polisen som från grupper som stödjer regeringen. Mycket snabbt lades frågan om pensionerna åt sidan och politiska frågor, speciellt kravet på president Daniel Ortegas avgång, dominerade medierna.

Vad som hände under de första dagarnas protester utreds fortfarande. Det stämmer att våldsdåd begicks från båda sidor, men det är också sant att Nicaraguas polis aldrig har gjort sig känd för att vara blodtörstig eller speciellt våldsam mot sociala protester eftersom dess doktrin, med ursprung i den sandinistiska revolutionen, förbjuder det. Många gånger förr har stora folkliga protester ägt rum men antalet döda har varit förhållandevis mycket lågt.

Det är värt att notera att såväl oppositionen som den Interamerikanska Människorättskommissionen CIDH (som har visat sig helt ta oppositionens parti) hävdar att krypskyttar användes mot demonstranterna. I detta fall kan dessa kryskyttar inte ha använts för att skingra demonstranterna utan snarare för att skapa ännu mer kaos. Om syftet hade varit att skingra demonstranterna så skulle polisen istället ha skjutit rakt mot folkmassan med en veritabel massaker som resultat. Istället talar CIDH om över 60 dödsfall efter flera dagars sammandrabbningar. Om det har funnits krypskyttar kan de inte ha tillhört de som ville lugna ner protesterna utan de som hade ett intresse av att utlösa demonstranternas vrede.

Ledarna bakom protesterna upprepar att de kräver att Staten drar tillbaka kravallpolisen från gatorna, men det kravet har redan uppfyllts. Sedan över 10 dagar tillbaka har polisen stränga order om att stanna kvar på sina kaserner och endast gå ut för att utföra arbeten som inte är kopplade till demonstranterna. Oppositionen kräver att ”paramilitärerna” försvinner från gatorna, men det finns inga paramilitärer utan affärsägare som försvarar sina affärer från plundringar och attacker, samt invånare som försvarar sin mänskliga rättighet att röra sig omkring. De senaste veckorna har Nicaraguas befolkning befunnits under belägring av vandaler och brottslingar som under nattens beskydd skär av trafiken, rånar, startar bränder och till och med letar efter sandinister att mörda.

Det stämmer inte alls att demonstranterna mobiliserar flertalet av befolkningen. Den 30 april ordnade sandinisterna den första demonstrationen sedan oroligheterna började. Managua fylldes av svartröda sandinistflaggor och folk som på inget sätt blev tvungna att delta utan var där helt frivilligt. Sedan dess har demonstrationerna till stöd för freden och regeringen avlösts varandra överallt i landet. I Managua, dag efter dag samlas tusentals sandinister kring Hugo Chavez rondell i huvudstadens centrum. Varje morgon överallt i landet, invånarna börjar dagen med att plocka upp allt skräp som vandalerna lämnat efter sing under natten. Den senaste veckan har folk börjat tröttna och mobiliserat sig mot väggblockaderna, vilket har mötts av våld från högern.

En förvärring av situationen i Nicaragua kan leda till en destabilisering av hela regionen med utvandringen av miljoner människor främst till USA. Knarkhandelns och de organiserade brottslighetens aktivitet skulle skjuta upp i höjden. Det är därför endast de grupper som tänker på kortsiktig vinst kan ha ett intresse av att destrukturera det enda land i hela Centralamerika som faktiskt rörde sig mot del allmänna tendens till social och politisk kollaps som råder i hela regionen.

Det kanske är just därför OAS generalsekreterare Luis Almagro sade till oppositionens representanter att de letade efter en icke-demokratisk lösning på krisen och vägrade att stödja dem. Det kanske också är av samma anledning att UE denna vecka vägrade ge sitt stöd åt MRS. Och det kanske är av ren desperation av att veta att de har tiden mot sig och att det nicaraguanska folkets tålamod håller på att tryta att den ”mjuka kuppens” operatorer försöker dra igång en slutoffensiv såväl inom landet som i utlandet.

Det finns många frågor man borde ställa dessa herrar som ligger bakom den ”mjuka kuppen” mot Nicaragua, till exempel:

Ifall de vann, vad skulle de göra med de hundratusentals, ja, med de miljoner sandinister som finns i Nicaragua? Tror de på allvar att de skulle kunna kontrollera landet? Om de tror att de är fler och att deras argument är bättre: Varför går de inte till val, speciellt när alla garantier ges, med observatörer från alla länder och med alla möjliga kontroller? Kan det vara på grund av att de befarar att de inte skulle kunna vinna de på ett rent sätt?
• De borde säga klart och tydligt vad de tänker göra med landet. Hittills har de bara upprepat om och om igen att de är anständiga, rena, demokratiska… trots att det nicaraguanska folket i själva verket har upplevt att de är raka motsatsen.
• De borde med en gång säga vad de tänker göra med underskottet i pensionssystement. Ur vilkas fickor kommer pengarna att tas?
De borde säga hur de tänker undvika privatiseringen av försäkringssystemet. Det handlar om en väldigt lockande affär för bankerna att köpa upp till vrakpris ett system med en miljon försäkrade som är tvungna att betala oavsett vad de får tillbaka. Hur ska de hajar som stödjer ”upproret” hindras från att roffa åt sig de tiotals hälsovårdskliniker från försäkringssystemet som sandinistregeringen har återköpt till allmänheten, för att inte tala om alla de moderna offentliga sjukhus som sandinisterna har byggt upp.
De borde förklara för det nicaraguanska folket hur de tänker göra med den allians av radikala abortförespråkare och motståndare de har byggt upp. Det finns redan ett sådant exempel, nämligen syskonparet Gioconda och Humberto Belli: Hon, poet och ”förnyarsandinist”, han medlem i Opus Dei och före detta utbildningsminister under Violeta Chamorro på 1990-talet vars första beslut var att låta bränna alla böcker från sandinisternas alfabetiseringskampanj, en kampanj som gjorde att för första gången i historien Nicaragua fin en utmärkelse från UNESCO. Aldrig någonsin har den proggiga, abortförespråkande syrran Gioconda förebrått sin brorsa Humberto för hans obskurantism.
De borde förklara hur de tänker utveckla landets ekonomi genom att bränna ner landets folkliga marknader.
• De borde förklara hur de tänker göra för att undvika att arbetslösheten
tvingar folket att sälja till bankerna de 100 tusen egendomar som de av sandinisterna fått tillstånd till, och de borde också förklara hur de tänker leva upp till sandinisternas plan att utfärda ytterligare 100 tusen tillstånd de kommande åren.
• De borde förklara for folket hur de skall återupprätta tillgången till gratis Internet på offentliga platser som protesterna och attackerna har förvägrat befolkningen.
• De borde förklara för att dessa studenter som inte deltar i protesterna och som redan har förlorat läsåret hur de tänker återbörda deras rätt till fred, framtid och utbildning.
De borde förklara alla gamlingar (i vars namn protesterna startade) som idag inte kan hämta sin medicin, eller lösa ut sin pensionscheck pga protesterna hur de tänker försvara dem.

Läs mer här: USA motarbetar Nicaraguas utveckling;
Nicaragua: Förkrossande seger för Sandinisterna i kommunalvalet
Nicaragua: Sjuka barn och gravida dör på grund av den USA-stödda högeroppositionens barrikader

i Andra om: , ,, , , , ,

  17 comments for “Vad händer i Nicaragua? Finanselitens roll. Del 3

  1. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    7 juni, 2018 at 18:34

    Alejandra Bedanja, Nicaraguas f d FN ambassadör och f d medlem i regeringen, säger att Ortega inte längre är någon sandiist och att han inte längre stödjer Maduro i Venecuela. Stämmer det?
    https://www.democracynow.org/2018/6/7/students_push_to_oust_nicaraguan_president

    Jag säger inte att han har rätt eller fel. Eller andra. Det är svårt att bedöma härifrån Sverige vem som talar sanning i den här konflikten. Man måste ta del av olika medier – både vänster och höger. Och gärna även höra med de kommunistiska partierna. Men klart är att det är USA som stimulerar bråken, precis som i Venezuela och över allt över hela världen. Och att finansen – både lokal och världsfinansen – har en hel del fingrar i att finansiera bråken.
    Hur är det med Ortega själv? Har han blivit en elit i det nicaraguanska samhället, och som skor sig själv? Enligt Wikipeda har Ortega övergivet marxist-leninistiska ideologin för socialdemokratin.

    • 7 juni, 2018 at 20:14

      Det var mycket tydligt att det handlar om en allians mellan del av finanseliten och USA-imperialismen mot Ortegas arbetarklassvänliga regering. Studerar ni inte imperialism i SKP.

      • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
        8 juni, 2018 at 06:43

        Jag säger ’att det är klart att USA stimulerar bråken, precis som i Venezuela och över allt i hela världen,. Och att finansen – både lokalt och världsfinansen har en hel del fingrar som finansierar bråken.’ Så det jag säger är att det är tydligt att USA och finanseliten samarbetar med varandra. Precis som de gjorde under Reagans tid.

        Men för att kunna försvara socialismen så måste man även lyssna på vad motståndarna säger, precis som när nu läser DN. Man måste få argument som håller när någon såsom Bendanja och med flera anklagar den socialdemokratiska regeringen och Ortega. Det räcker inte med att säga att det handlar om en allians mellan del av finanseliten och USA-imperialismen. Utan man måste ha fler argument för att kunna försvara Ortega och sandinisterna.
        Bendanja har ju tidigare varit sandinist och anklagar Ortega för att ha övergivet socialismen, Precis som när du anklagar sovjetiska kommunister för att i slutet av 80-talet ha övergivet socialismen.

        • 8 juni, 2018 at 06:53

          I mina artiklar finns flera fakta om det positiva som Ortega och sandinisterna åstadkommit.Vad händer i Nicaragua? Del 1 Bortsett från det räcker det med att konstatera att många uppgifter visar ”att det handlar om en allians mellan del av finanseliten och USA-imperialismen.” Oavsett om man tycker att Ortega fört ”en borgerlig politik”. Spåren av allians mellan del av finanseliten och USA-imperialismen förskräcker utifrån historia.

          • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
            8 juni, 2018 at 07:08

            Men jag vill få argument för att kunna försvara sandinisterna och Ortega mot Bendanjas anklagelser. Och det har jag inte fått här. Har Bendanjas – som säger att han själv är sandinist – rätt när han säger att Ortega inte är någon sandinist, och att han inte längre stödjer Maduru i Venezuela?

            • 8 juni, 2018 at 08:05

              Detta är förstås inget villkor för stöd till land vars självständighet hotas av imperialism. Vi måste stödja folkrätt och FN-stadga.

              • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                8 juni, 2018 at 12:09

                Så jag ska alltså svara till den som frågar om Bendanja har rätt om att Ortega inte stöder Maduru i Venezuela att ’vi måste stödja folkrätt och FN-stadga’? Jag tror att den som frågar skulle bli enormt besviken på mitt svar – för att inte säga förbryllad. Så hur framgångsrikt är det i att argumentera för vår sak?

                • 8 juni, 2018 at 12:31

                  Ja och förklara varför. Lagen mot krig och dess förbrytareMen du kan gärna sätta dig in i frågan om ”Ortega inte stöder Maduro i Venezuela”

                  • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                    8 juni, 2018 at 13:36

                    Bendanja:
                    ”He [Ortega] adopted the most retrograted positions of the Church and entered int an Alliance, and recached un understandings with the U.S. So that he was able to barely win the presidency in 2007.
                    But that, he himselt is no longer a Sandinista. Yes, the trappings, the color are still there, but his entire government has been in essence, neoliberal.” ”Yet, it continued to maintain a leftist rhetoric, chiefly for benefit of getting Venezuelan cooperation, Money. But that, too come to end, not only the money, and also Ortega´s backing for the Maduro government has also ended, as seen in recent votes in the OAS, where he refused to – the present government refused to back – or, vote against a resolution that wanted Venezuela kicked out of the OAS.”
                    Hela intervjun kan både läsas och höras på webbsidan:

                    https://www.democracynow.org/2018/6/7/students_push_to_oust_nicaraguan_president

                    I Nicaragua är det förbjudet att göra abort, så den sandinistiska regeringen gjorde en överenskommelse med den katolska kyrkan. Och mötte inte Ortega Obama vid ett något tillfälle?

                    Men så gjorde även Kuba. Hur ställde du dig då till Kuba, Anders, när Castro inbjöd ’USA-imperialisten’ till Kuba? Var du beredd att offra Kuba för att kämpa mot ’USA-imperialismen’?

                    • 8 juni, 2018 at 16:21

                      Taktiskt förmodligen bra. Jag har i många artiklar stött Kuba, gör inte du det? Läs denna. Fidel Castro om Obamas besök

                    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                      8 juni, 2018 at 16:58

                      Jovisst gör jag det. Jag var även för Obamas besök på Kuba och är verkligen för lyftandet av sanktionerna.
                      Emellertid har du alltid kämpat mot USA-imperialismen. Så jag tycker det är besynnerligt att DU kan stödja ett land – Kuba – som ville och vill ha normala förhållanden med det land som du anser är fienden – d v s USA-staten. Du har alltid ansett att vi måste kämpa mot den dominerande imperialistmakten med alla medel, och inte stödja de länder som har eller vill ha bra kontakter med USA-imperialisterna. Vilket Kuba ville när Obama var president.

                    • 8 juni, 2018 at 18:04

                      Realpolitik… Mindre dåligt än att inte tillåta det. Men Fidel Castro var egentligen mycket kritisk. Läs den artikel jag nämnde i min förra kommentar.

                    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                      8 juni, 2018 at 18:36

                      Javisst ska man vara kritisk. Det var även Sovjetunionen av USA. Man kan vara både ock. Faktum är att det var en del kubanska kommunister som var ännu mer kritiska till Obamas besök än vad Castro var.
                      Emellertid tror jag att både Kuba och Sovjetunionen vill/ville ha normala diplomatiska fredliga förhållanden länderna i den kapitalistiska världen. Men att dom förnekas/förnekades detta. Detta eftersom både Kuba och Sovjetunionen har/hade ett ekonomiskt system som de kapitalistiska länderna avskyr/avskydde.
                      Kapitalismen över hela världen kan inte acceptera socialismen och kommunismen, utan tar till med enorma olagliga och odemokratiska medel för att fälla eller förhindra kommunismen.
                      Vid ett tillfälle vid Obamas besök nämnde Obama att USA inte skulle försöka åstadkomma en ekonomisk kollaps av Kuba, liknande den de hade gjort i Sovjetunionen.
                      Så USA var alla gånger inblandat i Sovjetunionens ’kollaps!

                    • 8 juni, 2018 at 18:50

                      Ja, det var USA verkligen. Vilket den då aktive mycket kände ekonomen Jeffrey Sachs påtalat. Liksom faktiskt Peter Löfgren i två ganska bra filmer på SvT!

  2. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    7 juni, 2018 at 19:07

Comments are closed.