Ukraina ”ersätter” anti-nazistiska och antiimperialistiska statyer med pro-nazistiska

Sten Sjöström, Sveriges Radios Moskva-korrespondent rapporterar på radionyheterna söndag eftermiddag och kväll att ”I USA har man de senaste dagarna tagit ner flera statyer av framstående figurer på sydstatssidan i det amerikanska inbördeskriget. I Ukraina har man gått steget längre. I Ukraina är arbetet med att riva samtliga statyer av sovjetledaren Lenin precis avslutat.
Det kan fortfarande vara så att det står någon enstaka Leninstaty på någon bakgård eller på något fabriksområde.
Men samtliga 1 320 Leninstatyer som fanns i det offentliga rummet är nu bortplockade, meddelade de ukrainska myndigheterna i veckan. Till det kommer ytterligare 1 000 monument av olika slag som idealiserade den sovjetiska diktaturtiden, de har också tagits ner. Det här är resultatet av en lag som antogs för två år sedan som förbjuder kommunistiska och nazistiska symboler och på det här sättet vill Ukraina fjärma sig från sitt sovjetiska förflutna.

Men det handlar inte bara om statyer och monument. 32 städer och ytterligare runt 1 000 samhällen har fått ändra namn eftersom de varit uppkallat efter något sovjetiskt. 52 000 gatunamn har också bytts ut.

Men förändringarna har inte varit okontroversiella. En opinionsundersökning i slutet av förra året visade att 41 procent av de svarande var för att riva alla Leninstatyer men 48 procent var emot. Att avskaffa samtliga sovjetklingande gatu- och stadsnamn var det bara 15 procent som var för; stödet för avsovjetiseringen var större i västra Ukraina än i östra”. (Slut Sten Sjöström)

*

Men uppenbarligen inte bara tillåts nazistiska symboler.

Bandera - Maj W 160729Ny staty av Bandera
I gengäld har man i Ukraina börjat resa statyer av Stepan Bandera och döpa om en del gator och torg efter honom vilket också väckt olika reaktioner.

Vid avtäckningen ovan framträdde talmannen Andrij Parubiy som har den näst högsta positionen i det land med vilket EU har undertecknat ett avtal om ekonomisk och politisk associering.
Parubiy har en biografi kantad av öppen aktivitet som en av de ledande figurerna bland ukrainska ultra-nationalistiska och direkt nynazistiska rörelser. Ändå har ledande västerländska politiker eller media tigit om att denne Parubiy i det land med vilket EU har undertecknat ett avtal om ekonomisk och politisk associering.
Ukraina parubiy_3

Bandera och hans politiska och militära rörelse kämpade för ett fritt Ukraina under andra världskriget mot Sovjet men allierade sig då i stor utsträckning med Nazi-Tyskland. Att Bandera upphöjts till nationell hjälte i dagens Ukraina har bland annat väckt kritik i Israel.” Sveriges Radio

Wikipedia rapporterar:
* ”Det finns monument över Bandera i Boryslav, Dubliany, Berezhany, Butjatj, Drohobytj, Ivano-Frankivsk, Lviv, Mostyska, Mykytyntsi, Sambir, Stryi, Staryi Uhryniv, Terebovlya, Ternopil, Tjervonohrad, Zalishchyky och i flera byar. Museer uppkallade efter Bandera finns i Dubliany, Volya-Zaderevatska, Staryi Uhryniv, Yahilnytsya och London. Gator uppkallade efter Bandera finns i Lviv, Lutsk, Rivne, Kolomyja, Ternopil, Ivano-Frankivsk, Tjervonohrad, Drohobytj, Stryi, Kalush, Kovel och Volodymyr-Volynskyi.”
* ”Den 22 januari 2010 tilldelades Bandera postumt den högsta hedersbetygelsen i Ukraina, Heroj Ukrajiny (Ukrainas hjälte), av den dåvarande presidenten – den av Väst stödda –
Viktor Jusjtjenko.[42] Beslutet togs under Jusjtjenkos sista dagar som president. Utmärkelsen fördömdes bland andra av Simon Wiesenthalcentret, Polens president Lech Kaczyński, det ryska utrikesministeriet, sovjetiska veteranorganisationer och ukrainska politiker”.
* ”Europaparlamentet beklagade att Stepan Bandera förlänats utmärkelsen i en resolution om situationen i Ukraina den 25 januari 2010.”
Ukraina - Hyllning till Bandera svoboda-1-1024x682Demonstration för att hedra Bandera efter den väststödda statskuppen i Kiev

Sovjetunionen var den i särklass viktigaste staten i besegrandet av Nazi-Tyskland. Landet drabbades hårt med över 20 miljoner döda och en mycket förstörd infrastruktur. I dessa strider som var av avgörande värde för Europa, ja världen, gjorde Ukraina stora insatser som en del av Sovjetunionen.
Wikipedia ”Av de cirka 11 miljoner sovjetiska soldater som stupade i krig mot nazisterna var ungefär en fjärdedel (2,7 miljoner) ukrainare….Andra världskriget drabbade Ukraina hård, ungefär var sjätte invånare dödades.”

Bandera massaker 450px-LipikachOffer för en massaker som begåtts av ONU:s militära gren UPA i Volynien i dåvarande Polen (nu Ukraina), 1943.[10] (Wikipedia)

*

Det är bland annat de heroiska insatserna av Ukraina i kriget mot nazismen och de många döda i kriget som nu skändas av den ukrainska regeringens nazistvänliga politik.

Hanteringen av statyer och namn kan förstås ha politiska implikationer och vara en del av en ändrad historieskrivning. Detta nämndes också vid morgonnyheterna idag i ett inslag med Sten Sjöström.
Det finns all anledning att vara orolig för utvecklingen i Ukraina och dess följder.

I Sverige vill inga politiska partier ha samarbete med invandringskritiska högerpartiet Sverigedemokraterna (SD).
Man kan notera att allianspartierna avstår från ett förmodligen begränsat samarbete med SD, ett samarbete som skulle ge tydlig majoritet i riksdagen och göra det möjligt att bilda en alliansregering med stöd av SD.

lofven-poroshenko

Samtidigt finns ingen kritik mot det politiska och ekonomiska stödet med hundratals skattemiljoner till nazisttoleranta Ukrainas regering, som bedriver inbördeskrig i stället för att satsa på en politisk lösning. Och ingen riktig kritik mot Ukrainas regering från allianspartierna eller socialdemokraterna? I konsekvensens namn borde alla riksdagspartier och media föra en stenhård kritik mot Ukrainas nazisttoleranta regering och inte stödja den alls. Samt hårt kritisera USA och andra stater för dess stöd.

Var finns logiken nu? Att visa sig duktig inför USA:s ledning?

Några andra artiklar om Ukraina här.
* Ukraina på väg att lösas upp? 20/3
* Tysklands utrikesminister: Nej till upprustning, jag till Minsk 2 15/3
* Stöd Minsk 2 12/3
* Donbass separerar från Ukraina 7/3.
* Ukraina kränker systematiskt mänskliga rättigheter
* Ukrainakrisen: Från Nulandkakor till kallt krig. Del 1
* Ukrainakrisen: Från Nulandkakor till kallt krig. Del 2
* Avslag från Granskningsnämnden
* Dödsskjutningarna på Maidan: USA-stödd ”false flag” enligt vetenskaplig rapport
* Protestera mot svenska regeringens uttalande 21/2 1015 om Ukraina
* Väntad kalabalik i konkursfärdiga, korrumperade statskupps-Ukraina
* Gallup visar att 8 % är nöjda med regeringen i Ukraina medan 80 % är nöjda med Putin i Ryssland
* USA-ikonerna Kissinger och Brzezinski kritiserar USA:s Ukrainapolitik
* Nynazist ny talman i Ukrainas parlament
* Regissören Oliver Stone: Statskuppen i Kiev påminner om andra CIA-kupper
* Lästips för Stefan Löfvén och Margot Wallström – imperialismens kreatur

i , , , , , , , , , , ,

  10 comments for “Ukraina ”ersätter” anti-nazistiska och antiimperialistiska statyer med pro-nazistiska

  1. Gösta Lilja
    25 augusti, 2017 at 12:27

    Apropå statyer: I den ryska byn Kholki några mil från gränsen till Ukraina finns (fanns?) en staty föreställande Svyatoslav 1 som, sittande till häst, trampar ner en krigare från det dåtida khazarriket. Finns statyn kvar idag och har den, utöver att vara ett monument över en historisk händelse, uppfattats som ett uttryck för det sentida begreppet antisemitism?

    https://www.britannica.com/media/full/576078/138511

  2. 25 augusti, 2017 at 16:39

    Jag förstår att Stepan Bandera kan vara populär i Ukraina enda fram till dessa dagar. Han var något som hatas av imperialister och globalister som vill utnyttja mindre nationer. Jag vet inte var mannen stod socialpolitiskt, men jag ser honom ändå faktiskt lite som Olof Palme som var för den svenska nationella självständigheten, d.v.s. nyttig för sitt land. Han var varken på stalinismens eller USA:s imperialistiska sida i världen.

    Vad gäller samverkan med nationalsocialisterna var han vid den tiden förmodligen lika vilseledd som Stalin, det svenska kungahuset eller Ingvar Kamprad. Att Hitler skulle arrestera honom och bara släppa ut honom i slutet av kriget för att sabotera för Sovjetunionen kunde han nog inte förutse. Det var många européer som gillade Hitler i början av kriget, t.o.m. i slutet av kriget.

    Vänstermannen Nils Flyg som drog sig till nationalsocialisterna kapitulerade heller inte inför Hitlerismen, han var varken fascist eller rasist och ansåg sig vara socialist till sin död. Han var emot kapitalism och imperialism och stödde öppet Marx and Lenins grundläggande idéer. I ett tal till en grupp svenska nationalsocialister skapade det tydligen förvirring när han proklamerade: ”Död till kommunismen! Länge leve kommunismen!” Källa: https://en.wikipedia.org/wiki/Nils_Flyg

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      26 augusti, 2017 at 14:32

      Ja, Martin. Det vara många européer som gillade Hitler. Inklusive de europeiska kapitalisterna, däribland Kamprad och monarkin. Både bland Sveriges och Storbritannien monarker fanns det de som sympatiserade med Hitler. Och du menar alltså att kommunister ska samarbeta med kapitalet och monarker? Glöm det! Det är som att säga att jultomten existerar – och tro på detta! Om Flyg inte kunde övertala kommunisterna på 30-talet så kan inte sådana som du göra detta idag. Vi vet för mycket om nazisternas fruktansvärda förtryck för att gå på det.
      På Clarté kan du läsa en recension om boken ‘Nils Flyg och nazismen': ”Men han kastade bort sitt liv, så måste man summera det vid hans död i januari 1943. Från sommaren 1938 hade han odlat hemliga kontakter med de tyska nazisterna, fr. o. m. hösten 1940 gjorde han sitt parti öppet tyskvänligt och beroende av tyska pengar.
      Det kan alltså finnas god skäl för Blomqvist att skriva med stark inlevelse om sin huvudperson. Hur ser vägen ut från kommunism till nazism?
      Inlevelsen är bokens styrka, tillsammans med ett energiskt genomtröskat och väl redovisat källmaterial, framför allt mängden av interna partidokument. Genom att Blomqvist intar Flygs perspektiv får man varje steg – nästan – att utförsbacken att te sig rimlig.
      Det första ta 1929. Då utesluts det svenska kommunistiska partiets majoritet, med Flyg och Kilbom i spetsen, ur Komintern. Komintern hävdar att kapitalismen står inför en stor kris; det anser inte Flyg och Kilbom. Krisen skulle enligt Komintern leda till revolutionärt läge bland Europas arbetare. Det största hindret för revolutionen var socialdemokraterna som borde isoleras som socialfascister. Komintern fick rätt om krisen, men hade fel om taktiken. Man underskattade fascismen. 1934 slog Komitern om till folkfrontspolitik. Det var inte riktigt folkfrontspolitik Flyg och Kilbom hade förespråkat, men det är inte obegripligt att de får partimajoriteten med sig 1929. Ändå är det första steg ut i öknen. Trots alla sina felsteg är det Sovjet och Komitern som samlar de revolutionära arbetarna och motståndet mot fascisterna i mellankrigstidens Europa.”
      Och visste du att det nazistiska Nordfront 2013 ansåg att Flyg är en hjälte?
      Flyg var dessutom stark antisovjetisk, och frågan är varför han var det?

  3. Mats Larsson
    26 augusti, 2017 at 12:06

    Martin Gustavsson har en klar poäng, det måste medges.

    Ett land som gått i bräschen med att förstöra statyer och ändra städers namn
    är Sovjetunionen. Hösten 2015 besökte jag Dubna tio mil norr om Moskva
    och såg en av de största Lenin-statyer som finns. Mitt emot viken som Lenin
    blickar ut över stod tidigare en lika stor staty av Stalin. Den är borta sedan länge.
    Den stad som mer än någon annan personifierade de sovjetiska folkens
    kamp mot Hitlertyskland – Stalingrad – är sedan länge omdöpt till
    Volgograd.

    Inte ens när man ser monument över Sovjetunionens tolv Hjältestäder
    (tretton om man räknar med fortet i Brest), t ex vid Kreml, får Stalins namn
    finnas med. Det heter Volgograd men fortfarande Leningrad och inte
    St Petersburg. Jag har personligen kontrollerat detta på flera ställen
    i Ryssland, Vitryssland och Ukraina.

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      26 augusti, 2017 at 13:20

      ‘… förstöra statyer och ändra städers namn är Sovjetunionen’. Du menar väl ‘var’, Mats? Jag tror att de enda städerna som ändrade sina namn efter Oktoberrevolutionen var Leningrad (en stad nära Finland och Östersjön). Och senare Stalingrad (tror det var efter Stalins död som stadens namn ändrades), en annan stad i södra Ryssland. Volgograd är och har aldrig varit Leningrad, men St Petersburg har varit Leningrad men före revolutionen hette St Petersburg [Leningrad] Petrograd. Det var Ryssland efter 1991 som ändrade dessa städers namn till St Petersburg och Volgograd. Och inte Sovjetunionen.
      Ähum … jag är en av dessa som vill att den här perioden med Jeltsin, Putin och kapitalismen ska ses som en parantes. Men vi måste leva i samtiden – och att det är Ryssland som just nu existerar. Inte Sovjetunionen. Jag är emellertid en de som fortfarande använder Leningrad (gamla vanor dör långsamt).

      • 26 augusti, 2017 at 14:14

        Det var Stalingrad som fick byta namn till Volgograd 1961, till följd av kritiken mot Stalin av Chrustjov och andra. Hette tidigare Tasritsyn 1925-61. Staden Stalino (1924-61) bytte namn till Donetsk 1961

        • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
          26 augusti, 2017 at 14:41

          Efter en titt på wikipedia så måste jag medge att du har rätt, Anders. Jag blandade ihop årtalen. Men jag har alltid uppfattat Volgograd som Stalingrad. Men var det Stalin själv som beslöt att döpa om staden? Och hade han anledning till det? Jag har för mig att Stalin var från Georgien.

          • 26 augusti, 2017 at 15:30

            Staden döptes om 1925. Stalin ansågs ha spelat en viktig roll vid en strid i Tsaritsyn (tidigare namn på Stalin) under inbördeskriget, en strid som Röd armén vann

  4. Mats Larsson
    26 augusti, 2017 at 16:28

    Kerstin Stigsson, du har rätt, mitt val av tempus blev fel. Ska vara ”var”.

    Det var inte bara nuvarande St Petersburg och Volgograd som fick nya namn
    efter 1917. Fortfarande har vi vid Östersjön Kaliningrad (tidigare Königsberg),
    uppkallat efter den harmlöse Kalinin.

    Min poäng var att inte ens i sin historiska kontext (Hjältestad) får staden
    vid Volga bära det namn som mer än kanske något annat (tillsammans med Kursk)
    symboliserar Röda armén och Sovjetunionens seger över Hitlertyskland.

Comments are closed.