Margot Wallström och Peter Hultqvist går i USA:s ledband, säljer ut Sveriges säkerhet

Utrikesminister Margot Wallström och försvarsminister Peter Hultqvist publicerar en artikel på DN Debatt ””Inte aktuellt ändra svenska säkerhetspolitiska doktrinen”.. Särskilt intressant är vad de skriver om Ryssland, och mycket viktiga frågor som de INTE behandlar. DN Debatt
wallstrom-och-hultqvist
De skriver ”Den ryska aggressionen mot Ukraina och den olagliga annekteringen av Krim, i strid mot folkrätten, har rubbat den europeiska säkerhetsordningen. Det finns inget acceptabelt försvar eller motiv för det ryska agerandet och det måste hållas i minnet när vi bedömer vilka mått och steg som ska vidtas i framtiden. Den ryska ledningen har visat att man på ett oberäkneligt sätt är beredd att använda militär makt för att nå sina politiska syften. Ryssland är det enda land i vårt närområde som visat att man med militära medel är beredd att ändra ett grannlands gränser.”
lofven-poroshenko
De två ministrarna nämner inget om den av EU och USA stödda fascistinfluerade statskuppen mot folkvald regering i Ukraina 22/2 2014, vilket är synnerligen väl belagd.
* Fakta som visar att dödsskjutningarna på Maidan utfördes av terrorister, bl.a. enligt en vetenskaplig rapport från USA-forskare.Dödsskjutningarna på Maidan: USA-stödd ”false flag” enligt vetenskaplig rapport”>Dödsskjutningarna på Maidan:USA-stödd flase flag enligt vetenskaplig USA-rapport
* I Ukraina rehabiliteras kända nazister och en nynazist är talman i Ukrainas parlament. Nynazist talman i Ukrainas parlament
* Och inget om att införlivandet av Krim skedde med stort stöd av befolkningen, över 90 % stödde det. Finns ingen demokratisk dimension i detta?

* Det gräsliga är att detta visar att de ledande politikerna i USA,EU och Sverige inte stödjer demokrati mot statskupp och fascism – initierat av USA.
Löfven, Obama
I artikeln på DN Debatt saknas kritik av USA:s folkrättsvidriga brutala krig, själva eller via ombud som dödat 1-2 miljoner, skadat fler och drivit fler på flykt (Afghanistan, Irak,Libyen, Syrien). I Afghanistan och Libyen överträddes FN-resolutioner på falska premisser omåttligt. Syrien: Läs t.ex. Sveriges antidemokratiska Syrienpolitik I stället har man satt Sverige i knäet på den brutala stormakten och i praktiken gjort narr av alliansfriheten som varit så framgångsrik.

Detta är skandalöst, okunnigt och livsfarligt.

Vi har dessutom en generellt svag statsminister, okunnig om bland annat i utrikes frågor.
Till följd av detta och de två blinda ministrarna har Sveriges säkerhet klart minskat!
hultqvist-och-mccainHultqvist och USA-superhöken senator McCain
För att förbättra säkerheten för Sverige bör/måste:
1. Regeringen använda kända fakta som underlag i en utrikespolitisk tillnyktring.
2. Förbättra relationerna även till Ryssland, med möten, och kanske gemensamma militära övningar som man nu har med NATO. Detta skulle ge Sverige ökat manöverutrymme och minska risken för att Sverige dras in i krig.
3. Sverige, ja hela EU bör på högsta nivå fördöma USA:s krigspolitik och uttala att denna är huvudorsak till flyktingströmmarna och till tillväxten av ISIS och al-Qaida. Bevisen är många och oerhört starka.
4. Sverige, ja EU kräva att USA tar emot eller betalar för en stor andel av flyktingarna från Mellanöstern (som i princip är utestängda från USA, som tävlar med f.d. öststater i snålhet och inhumanism i flyktingfrågan).
5. Sverige och övriga EU måste kräva att USA betalar en stor del av flyktingkostnaderna för länder i Europa och i andra världsdelar. Detta skulle också minska inflytandet från SD, Front National etc.
6. Sverige och övriga EU slopa de enligt FN-stadgan sanktionerna mot Syrien, Iran och Ryssland.

* Demokratiska socialdemokrater uppmanas protestera mot regeringens farliga, icke-demokratiska utrikespolitik i USA:s tjänst.
* Demokrater, fredsvänner och antiimperialister kan NU gå ut och dela ut informativa flygblad utanför regeringsbyggnaderna t.ex. (Själv är jag i Frankrike och kan inte delta)

Några artiklar om Ukraina.
* Ukrainakrisen: Från Nulandkakor till kallt krig. Del 1
* Ukrainakrisen: Från Nulandkakor till kallt krig. Del 2
* Avslag från Granskningsnämnden
* Dödsskjutningarna på Maidan: USA-stödd ”false flag” enligt vetenskaplig rapport
Poroshenko och Obama. images4YUZEIHV
* Protestera mot svenska regeringens uttalande 21/2 1015 om Ukraina
* Väntad kalabalik i konkursfärdiga, korrumperade statskupps-Ukraina
* Gallup visar att 8 % är nöjda med regeringen i Ukraina medan 80 % är nöjda med Putin i Ryssland
* USA-ikonerna Kissinger och Brzezinski kritiserar USA:s Ukrainapolitik
* Nynazist ny talman i Ukrainas parlament
* Regissören Oliver Stone: Statskuppen i Kiev påminner om andra CIA-kupper
Vågar du verkligen se Oliver Stones film om Ukraina
Granskning av svenska dagstidningars rapportering om Ukraina-krisen

intressant.se , , , , , , , , Ukraina

  10 comments for “Margot Wallström och Peter Hultqvist går i USA:s ledband, säljer ut Sveriges säkerhet

  1. R3
    9 september, 2016 at 11:57

    O vad duktiga dom är säljer ut sverige och rapar propaganda och desinformation direkt från natos order, fy vilket lögnaktigt par dessa personer är.

    Stefan Lindgren har en bra artikel på ljugandet i svensk media idag om tex ryssland syrien och nato,
    http://www.friatider.se/s-blir-du-lurad-av-dn

  2. 9 september, 2016 at 15:11

    Man bedriver nu en mycket farlig politik i nära samarbete med ett mycket farligt land USA som hela tiden startar/orsakar nya krig och konflikter med hjälp av lögner, falsk propaganda och betalda terrorister och legosoldater. Hur kan någon sätta tillit till ett land som med hjälp av lögn startade kriget mot Irak? Som med största sannolikhet organiserade en false flag attack mot sitt eget folk för 15 år sedan och därpå angrep Afghanstan, också på falska grunder. Kommer man att använda samma metod för att starta krig mot Ryssland, dvs en false flag attack på europeisk mark?

  3. 9 september, 2016 at 15:40

    Genuina politikerkräk bara värda förakt. Men det borde framgå mer i kritiken mot duon att de gör det på uppdrag av sitt parti – Socialdemokratiska arbetarpartiet och med sin bundsförvant – Vänsterpartiet. * I längden blir en personifiering av Sveriges utrikespolitik fel…

  4. M
    9 september, 2016 at 15:46

    Om W och L påstådda ryska AGGRESSIONEN:

    Enligt domen av Shevchenkovsky District Court i Kiev från den 12 maj 2016, har det inte förekommit något väpnat rysk aggression. (en stämningsansökan inlämnad av människorättsaktivisten Stanislav Batrin 2014)

    Stanislav Batrin:

    ”On February 9th, the Presidency sent a fax to the court requesting it to postpone the session on legal views and their justifications. Furthermore, the position of the President was clearly stated. Poroshenko asked the court to dismiss the claim on the verification of armed aggression by the Russian Federation.

    The Ministry of Internal Affairs played a strange part in the process: at first, the MIA posted some information on its site that disputed the presence of regular Russian troops in the Ukraine. However after the court demanded evidence, the Ministry responded that they couldn’t provide it because the person who has it is on a business trip.”
    http://open-court.org/news/11217/
    https://lenta.ru/news/2016/05/12/agressia/
    http://russia-insider.com/en/military/if-russia-attacked-ukies-army-would-cease-exist-within-24-hours/ri14424

    Nu har även en högre instans fastställt tidigare dom av Shevchenkovsky District Court, att det inte förekommit någon rysk väpnad aggression!

    ”Kiev’s appeal court on Wednesday refused to recognize ”the Russian Federation’s armed aggression” in Crimea and Donbass and dismissed the lawsuit of lawyer and rights advocate Stanislav Batrin.

    The court refused to grant Stanislav Batrin’s request to establish the fact of Russia’s armed aggression against Ukraine, dismissing eight requests of the complainant,” the report said.

    Thus, the court upheld the ruling of the first instance court. Kiev’s Shevchenkovsky court on May 12 refused to recognize ”the armed aggression of the Russian Federation” against Ukraine, saying the fact does not affect the complainant’s rights.

    The Ukrainian presidential administration adhered to that position both in the first instance court and during the appeal hearing, Batrin said.

    ”The prosecutor general’s office did not object to the granting of the request, but the president, in the person of his representative, flatly insisted on the refusal in establishment of the fact of armed aggression,” he said.

    Besides the Ukrainian president, the Ukrainian Security Service, the defense, foreign and justice ministries, the prosecutor general’s office and the Russian Federation’s embassy in Ukraine take part in the case.
    The complainant said he plans to appeal the appeal court’s ruling in a cassation authority.
    https://dninews.com/article/kiev%E2%80%99s-appeal-court-refuses-recognize-russia%E2%80%99s-armed-aggression-against-ukraine

  5. 9 september, 2016 at 18:49

    Stefan Lindgren på Nyhetsbanken anför viktig information gällande Krim: (http://www.nyhetsbanken.se/2016/09/bringeus-bygger-vidare-pa-en-logn.html)
    Han skriver bl.a.:

    ”Har Bringéus alls ifrågasatt Nato:s beskrivning av Ryssland som hotfullt och skyldigt till
    aggression mot bl.a. Georgien och Ukraina?
    Nej, det har han inte.

    ”Klart är att 2014, då Ryssland angrep Ukraina, innebar en milstolpe. Att Ryssland med militär makt skulle angripa sitt, i ordets egentliga bemärkelse, broderland – knappast någon rysk familj saknar ukrainsk släkting – hade fram till dess förefallit otänkbart för de flesta bedömare. Angreppet utgjorde ett tydligt brott mot den folkrättsliga principen om gränsernas okränkbarhet.”

    Det hade ju varit klädsamt om ambassadören åtminstone ägnat några rader åt den ryska argumentationen som är fullständigt okänd i Sverige.

    Bland annat i en inlaga till UNESCO 7 november 2014 anförde Ryssland de juridiska argumenten för sin ståndpunkt att erkänna Krims självständighetsförklaring och bevilja republikens begäran att upptas i ryska federationen.

    ”Rätten till självbestämmande, tillsammans med andra grundläggande principerna i internationell rätt, är inskriven i artikel 1 i FN-stadgan, och bekräftas i artikel 1 i 1966 års konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och i artikel 1 i 1966 års konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

    För genomförandet av bestämmelserna i FN-stadgan, antog medlemsstaterna enhälligt 1970 deklarationen om folkrättsliga principer rörande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med FN-stadgan. Enligt förklaringen är ’inrättandet av en suverän och oberoende stat, fri förening eller integration med en självständig stat eller övergång till någon annan politisk status genom ett fritt beslut av ett folk alla former av förverkligande av det folkets rätt till självbestämmande.'”

    Inte desto mindre, konstaterar den ryska förklaringen, har staterna kommit överens om att självbestämmandet som regel ska förverkligas inom ramen för existerande stater. Utbrytningar bör förbehållas ”koloniala sammanhang, i situationer med utländsk ockupation och i de mest extrema situationer” (Kanadas högsta domstol i fallet ”Om Quebecs utträde”).

    1991 antog Europeiska unionens en förklaring om riktlinjerna för EU:s erkännande av nya stater i Östeuropa och Sovjetunionen som hänvisar till folkens rätt till självbestämmande som till grund för att erkänna dessa stater. EU:s kriterierna för att erkänna utbrytarstater har ingen hänvisning till några ”extrema förhållanden”. Dessutom saknas i det dokumentet hänvisningar till konstitutionella förfaranden för ett avskiljandet. På grundval av dessa bestämmelser har Europeiska unionen erkänt Ukraina.

    ”När det gäller situationen kring Krim, är det ett faktum att Krims avskiljande från Ukraina och dess anslutning till Ryssland ägde rum under extrema förhållanden där det var omöjligt att genomföra rätten till självbestämmande inom ramen för Ukraina”, fortsätter den ryska skrivelsen. ”Dessa extrema förhållanden förvärrades av det olagliga maktövertagande som hade skett. Under sin mer än 20-åriga historia som en del av Ukraina har Krims befolkning misslyckats att förverkliga sin rätt till självbestämmande inom ramen för denna stat.

    I januari 1991 hölls en folkomröstning i Krimregionen. På basis av resultaten antog Högsta Sovjet i Ukraina en lag om återupprättandet av den autonoma sovjetrepubliken Krim. Fyra månader senare, den 19 juni, införlivades en hänvisning till Krims återupprättade självständighet i 1978 års författning för Ukrainska SSR. I september 1991 antog Krims Högsta sovjet en förklaring om statens suveränitet.

    Proceduren vid Ukrainas avskiljande från SSSR bröt mot artikel 3 i den sovjetiska lag som reglerade utträdet av en unionsrepublik från Sovjetunionen, enligt vilken Krims autonoma sovjetrepublik måste hålla en separat folkomröstning om den skulle tillhöra antingen i Sovjetunionen eller utbrytarrepubliken, det vill säga den Ukrainska SSR.

    År 1992 var den konstitution om Krim antagen och kontoret för Krims president Krim bildades. Den 20 maj 1994 antog Republiken Krim en lag om återupprättandet av de konstitutionella grunderna för stat i republiken Krim.

    Men den 21 september 1994 lät Verchovnaja Rada (Ukrainas parlament) döpa om Republiken Krim till Autonoma republiken Krim (ARC), och 1995 beslöt Verchovnaja Rada i Ukraina och Ukrainas president utan Krimbefolkningens samtycke att avskaffa republikens författning och presidentämbete.

    Således ersattes Krims status som en självständig stat inom Ukraina med status som autonom republik, en territoriell enhet i den ukrainska staten.”

    Därefter redogör den ryska inlagan för de våldsamma händelserna i Ukraina under den s k Maidanrevolutionen och den väpnade kuppen i februari 2014.

    ”Under dessa förhållanden beslutade, den 17 mars 2014, Högsta rådet för Republiken Krim att proklamera Republiken Krim som en självständig suverän stat och staden Sevastopol som en stad med en speciell status, vilket återspeglade folkets vilja på Krim, direkt uttryckt i en folkomröstning som hölls den 16 mars. Den 18 mars republiken ingick Krim ett fördrag om anslutning till Ryska federationen.

    Det är värt att notera att Ukraina när proklamerade sin självständighet hänvisade till det hot som kuppförsöket i Sovjetunionen i augusti 1991 utgjorde.

    Påståendena om att principen om staters territoriella integritet utesluter genomförandet av rätten till självbestämmande i form av utbrytning bekräftas inte av praktiken.

    Som bekant finns det nu 193 medlemsstater i FN:s jämfört med bara 55 år 1945. De flesta av de nya staterna har uppstått som en följd av genomförandet av rätten till självbestämmande. Det senaste exemplet på genomförandet av denna rättighet är utbrytningen i södra Sudan.”

    Inlagan fortsätter med att påpeka att EU inte haft några problem tidigare med att erkänna nya stater i Östeuropa. Rätten till självbestämmande för Europas folk finns också inskriven i slutakten för den europeiska säkerhets- och samarbetskonferens i Helsingfors 1975, som lade grunden till OSSE.

    ”Internationella domstolen har i sitt rådgivande yttrande om Kosovo inte formulerat några begränsningar i samband med tillkännagivandet av självständighet utanför det koloniala sammanhanget”.

    Men bröt inte Krims avskiljande mot Ukrainas författning? Den frågan är irrelevant, säger inlagan och hänvisar bl.a. till fallet Kosovo:

    ”Exempelvis ingav USA ett skriftligt uttalande till Internationella domstolen i frågan om huruvida Kosovos ensidiga självständighetsförklaring hade varit i enlighet med internationell rätt som löd så här: ’Det är förvisso så att självständighetsförklaringar kan bryta mot nationell lagstiftning- och naturligt nog ofta gör det. Men det betyder inte att det har skett en kränkning av folkrätten’.”

    Den internationella domstolen gjorde bl.a. följande kommentar:
    ’Domstolen har inte ombetts att avge ett yttrande om huruvida självständighetsförklaringen är i enlighet med någon bestämmelse i nationell rätt, utan bara om den är i enlighet med folkrätten. Domstolen kan svara på den frågan med hänvisning till folkrätten utan att den behöver utreda det nationella lagstiftningssystemet.'” (”Accordance with International Law of the Unilateral Declaration of Independence In respect of Kosovo”, Advisory opinion, I.C.J. Reports 2010, s. 16, paragraf 26.)

    Den ryska inlagan gör därefter en jämförelse mellan proceduren i fallet Kosovo och fallet Krim och kommer fram till att det fanns mera folkrättsligt stöd i fallet Krim. Där genomfördes en folkomröstning som vid 83 procents deltagande gav 95 procent ja för avskiljande. I Kosovo genomfördes ingen folkomröstning.

    Vidare anförs situationen med det franska departementet Mayotte och Falklandsöarna (Malvinerna) som analoga exempel. I de fallen har Frankrike respektive Storbritannien drivit rätten för Mayotte resp. Falklandsöarna att i kraft av folkomröstningar kvarstå i sin forna statstillhörighet. Mayotte ingår i ögruppen Komorerna som utropat sin självständighet, men på just denna ö ville befolkningen kvarstå i Franska republiken och gör det än idag.

    Begreppet ”annektering” som oftast används i västpropagandan om Krim förutsätter i folkrätten att det rör sig om ett våldsam överförande av territorium från en stat till en annan. Men Ryssland invaderade inte Krim, skickade inga trupper:

    ”Före och under Krims självständighetsförklaring var närvaron av ryska militärer på Krim helt legitimt; denna närvaro tilläts genom avtalet mellan Ryssland och Ukraina om den ryska Svarta havs-flottan på Ukrainas territorium av den 21 april 2010. Ryssland bröt inte mot detta avtal eller överskred taket för det totala antalet militär personal som angivits i 1997 års fördrag Svarta havs-flottans uppdelning mellan Ryssland och Ukraina.

    Ryska trupper ingrep inte i de processer som skedde på Krim, inklusive folkomröstningen och tillkännagivandet av den oberoende Krim, vilket bekräftas av ett stort antal internationella observatörer.

    Det faktum att det fanns väpnade styrkor i ett område som utropar sin självständighet påverkar inte legitimiteten i en sådan viljeyttring. . Kosovo kan tjäna som ett exempel i detta sammanhang. Vid tidpunkten för tillkännagivandet av Kosovos självständighet fanns på dess territorium ungefär 14 000 militärer från 34 länder inom ramen för ett Nato-uppdrag.”
    Så långt den ryska inlagan. Det är uppenbart att Bringéus inte lagt två fingrar i kors för att undersöka påståendena om rysk ”aggression”.

  6. ERIK
    9 september, 2016 at 20:50

    Inte bara Jan Björklund utan även SR och SvTs reportrar är för medlemskap genom en tydligt okritisk vinkling. Undra om Jan Björklund vill sända nära anhöriga att slåss för Erdogans Turkiet vid en eventuell konflikt i med till exempel Iran eller Syrien. Nej, naturligtvis inte – det blir andra svenska ungdomar som ska ingå i NATOs styrkor vid konflikter.

  7. 10 september, 2016 at 04:28

    Sossarna blev förmodligen USAs knähund strax efter att Olof Palme fimpades (förmodligen av av Anti Avsan enligt Sven Anér) och Ingvar Carlsson lurade in Sverige i fulhandels-EU, sedan haltade ut surmulet/skrajset på kryckor… Allt sedan dess har det varit full nyliberal/tokliberal politik som ökat klassklyftorna och statsskulden för att krossa och förslava Sverige.

  8. 10 september, 2016 at 09:47

    Maj Wechselmann skriver: Ja vad gör jag just nu? Var i Ukraina igår och filmade – Överallt många meter höga och breda krigshetsande affischer – På kvällen på TV ett hyllningsprogram om organisationerna OUN och UPA som tog livet av så många judar, polacker och civila som kallades kommunister – skrämmande!

Comments are closed.