Denna artikel ”Att avskaffa Nato, en monstruös organisation” av den nederländske journalisten, författaren och professorn Karel van Wolferen publicerades 5/6 på UNZ. Den har översatts av Jan Nybondas, vilket jag varmt tackar för. Författaren presenteras mot slutet av artikeln.
UNZ
Deras ängslan över Natos framtid, öppen för allas beskådande när USA:s president besökte Europa, är bästa tänkbara indikation på europeiska ledande politikers oförmåga att vägleda sin kontinent och representera sina medborgare. Genom sina provokationer riktade mot Moskva bidrar Nato systematiskt till att öka risken för militär konfrontation. Genom att sålunda sabotera sitt deklarerade uppdrag att upprätthålla den kollektiva säkerheten på bägge sidor om Atlanten, raserar den grunden och rätten till sin egen existens.

Att begripa dessa omständigheter borde i sig vara nog för att sätta fart på en snabb nedmontering av Nato. Men Nato är monstruöst av andra skäl, som man ofta och lätt bortser ifrån.

Natos fortbestånd hindrar den politiska enhet som är EU från att bli en global aktör av andra skäl än sin ekonomiska storlek. Om man inte kan ha sin egen försvarspolitik berövar man sig även möjligheten att bedriva en egen utrikespolitik. Utan en substantiell utrikespolitik kan Europa inte uppvisa någonting som någon kunde uppfatta som ett ansikte mot världen. Utan ett ansikte utåt kan det inre inte uppnå insikt över vad det står för, och serverar i stället meningslösa plattityder på frågan varför det överhuvudtaget borde finnas till.

Nato är exempel på en institution som helt har slitit sig som en följd av europeisk självbelåtenhet, intellektuell lättja och affärsopportunism. Som en säkerhetsallians är den beroende av förekomsten av yttre hot. När det hot som förutsattes existera under kalla kriget försvann, måste ett nytt fastställas. Skapat för att bemöta något som uppfattades som ett existentiellt hot började alliansen först utöva sin militära makt efter att hotet hade upplösts, genom det illegala kriget mot Serbien. När det hindret var avklarat uppmuntrades alliansen att fortsätta fram mot inbillade globala hot. Dess historia sedan försvinnandet av dess ursprungliga motståndare har varit bedrövlig, efter att dess europeiska medlemsstater gjorts delaktiga i krigsförbrytelser som varit resultatet av Washingtons handlingar för syften som gjort folkrätten till en död bokstav. Vissa europeiska regeringar har förvandlats till lögnare när de förklarat för sina medborgare att de sände trupper till Afghanistan för diverse humanitära ändamål, såsom landets återuppbyggnad, medan det handlade om ett krig mot talibanernas styrkor som försökte återta kontrollen över sitt land från den amerikanska ockupationen.

Afghanistan blev inte som först förutspåddes Natos grav, närmast intill det brittiska imperiet, Sovjetunionen och längre bakåt Alexander den store. Efter att ha undkommit från Afghanistan fortsatte Nato att utföra en betydande roll i krossandet av Gaddafis Libyen och i förstörelsen av delar av Syrien, genom att i det fördolda organisera, finansiera och beväpna IS i avsikt att störta Assads regering. Och alliansen fortsätter att fungera som täckmantel för krigsivrande krafter i Storbritannien och Frankrike. USA:s kupp i Ukraina som resulterade i en kris i Rysslandsrelationerna gav Nato en ny livlina genom att den kunde skapa en helt opåkallad och hysterisk rädsla för Ryssland i Polen och de baltiska staterna.

Nato förnekar de saker vi förväntas bejaka. Alliansen korrumperar både tanke och handling i såväl USA som Europa. Genom propagandan som förvanskar den reella situationen där alliansen agerar och det bestående bedrägeriet kring dess egentliga syften, har Nato upprättat en allmänt omfattad falsk beskrivning av geopolitiska händelser och deras utveckling, som fått ersätta den tidigare i vilken oberoende reportrar i stora medier – om än slumpmässigt – enligt sin egen tradition och med redaktörers stöd uppmuntrade till framgrävning av fakta. Denna propaganda förlitar sig i stor utsträckning på ständig upprepning för sitt genomslag. Den kan i regel inte spåras direkt tillbaka till Nato eftersom den är lagd på entreprenad till ett välfinansierat nätverk av PR-proffs.

Atlantic Council är Natos främsta PR-organisation. Den sammanbinds via ett nätverk av tankesmedjor och NGO:s (icke-statliga organisationer) och utbreder sig över Europa och visar stor generositet gentemot journalister vilka annars möter krympande budgetar och osäker arbetsmiljö. Denna enhet gör drivet bruk av orwellianska språktrick och måste av uppenbara skäl beskriva Nato självt som en allians och inte ett system av vasallrelationer. En allians förutsätter delade mål, och det kan inte vara ett mål för Europa att kontrolleras av USA, ifall vi inte godtar att en europeisk finanselit hemfallen åt högförräderi måste få sista ordet om Europas framtid.

ICG, International Crisis Group är en inflytelserik NGO som ägnar sig åt politisk överläggning och är kopplad till Atlantic Council. Den vill framstå som seriös och noggrann, och har knutit till sig en imponerande krets av relativt kända namn som associerade, och som presenterar analyser av konfliktdrabbade områden i världen, liksom potentiella krishärdar som kan hota freden och stabiliteten. Ibland kan gruppen tillhandahålla information som är relevant för en situation, men i själva verket har dess roll kommit att bli att övertala allmänheten som följer MS-medier att betrakta världen i enlighet med den konsensus som utformas av den amerikanska utrikespolitikens arkitekter – det må gälla det aktuella läget i Syrien, tilldragelser i Nordkorea eller den påstådda diktaturen i Venezuela osv.

Nato förnekar politisk bildning. Alliansen innebär en katastrof för europeiskt intellektuellt liv eftersom den tvingar europeiska politiker och den tänkande delen av befolkningen in i en fålla som kan beskrivas som en politisk barnträdgård, där verkligheten beskrivs i manikeiska termer med indelning i skurkar och superhjältar. Medan europeiska lärda, kolumnister, TV-redaktörer och sofistikerade affärskommentatorer sällan fäster någon uppmärksamhet vid Nato som organisation, och i regel är omedvetna om dess propagandafunktion, emellertid, vad Nato producerar tvingar dem att i ord bekänna sig till de mest befängda geopolitiska fantasier.

Nato är inte endast skadlig för Europa, alliansen är mycket dålig för Förenta Staterna och den övriga världen, eftersom den har försett USA:s eliter med centrala verktyg som bistår dem i deras vanvettiga strävan att totalt dominera planeten. Detta beror på att Nato tillhandahåller det mest handfasta yttre stödet för den uppsättning antaganden som påstås skänka ett viktigt moraliskt berättigande för USA:s krigsmakeri. Nato finns inte till för att tillhandahålla oumbärlig europeisk militär duglighet, vilken inte har imponerat nämnvärt. Nato finns till för att skänka berättigande åt Washington för att stationera kärnvapen och militärbaser i Europa. Och naturligtvis även som ett stöd för det amerikanska militärindustriella komplexet.

Men det moraliska stödet bör anses utgöra alliansens viktigaste bidrag. Utan Nato skulle den begreppsmässiga strukturen av ett ”Väst” med gemensamma principer och mål kollapsa. Nato var en gång organisationen som antogs kunna garantera den fortsatta livsdugligheten hos den västra delen som brukade kallas för den ”fria världen”. Sådana associationer hänger kvar och kan utnyttjas för politiska syften. Den ”fria världen” har inte åberopats särskilt ofta efter Sovjetunionens försvinnande. Men ”Väst” står alltjämt på sig, tillsammans med föreställningarna om västliga värderingar och gemensamma principer, med ”det goda”, i form av välvilliga avsikter, per automatik på dess sida. Detta skänker makthavarna i Washington en enastående möjlighet att hävda inbillade moraliska aspekter bland de geopolitiska realiteterna. De är arvtagare till titeln ”den fria världens” och ”Västs” ledare, och eftersom inte ett knäpp har hörts från andra sidan Atlanten, förefaller dessa anspråk att vara legitima för både den övriga världen och de berörda parterna själva.

Under tiden har USA:s anspråk på att tala och handla å den fria världens vägnar breddats och skenbart avpolitiserats till anspråket att tala och handla å det ”internationella samfundets” vägnar. Ett sådant existerar självfallet inte, men det hindrar inte redaktörer att åberopa detta om vissa länder eller skurkar som styr dem gör saker som Washington ogillar. Om Nato avskaffades skulle det dra mattan undan ”det internationella samfundet”. En sådan utveckling skulle blotta USA, med dess nuvarande politiska system och prioriteter i internationella angelägenheter, som en kriminell makt och det största hotet mot världsfreden.

Jag tycker mig höra en invändning om att utan denna klangbotten med moraliska anspråk, hade åtgärderna som eftersträvade ”full spectrum dominance”, total dominans, genomdrivits oavsett. Om man tänker så, och om man därtill kan uthärda med att läsa vad de nykonservativa, neocons, producerade mellan den elfte september och Irakinvasionen 2003, subtraherar alla referenser till moralisk klarhet och nödvändigheten att USA tjänstgör som moralisk ledstjärna för världen från den litteraturen, och man kommer att upptäcka att utomordentligt få argument kvarstår för det krigsmakeri som följde.

De europeiska politikernas ryggradslöshet har storligen uppmuntrat USA till dess militära äventyrligheter under perioden efter kalla kriget. Med kraftfulla påminnelser från Europa om vad de högt prisade politiska principerna, som man påstås dela, egentligen står för, skulle den amerikanska retoriken inte ha kunnat bestå. Starkt europeiskt fördömande av kringgåendet av FN-stadgan och frångåendet av Nürnbergtribunalens principer, skulle ha gjort det hela mycket svårare för George W Bush, Dick Cheney och andra neocons att dra dithän blind fanatism, hybris och inbillad ekonomisk vinning ledde dem. Och vad som kanske hade varit ännu viktigare, det hade kunnat ge en tämligen svag amerikansk proteströrelse den nödvändiga tillskottsenergi, så att den kunde ha nått en effektivitet som Vietnamaktivisterna uppnådde när de gav sin prägel åt den politiska kulturen på 60- och 70-talet. Europeisk opposition kanske inte hade kunnat hindra men åtminstone bromsa omvandlingen av stora delar av MS-medierna till propagandaorgan för nykonservatismen.

Sådant det är befinner sig Nato inom ramarna för en diskurs där vördade efterkrigstida liberala villkor och handlingsmönster fortfarande anses gälla. Det är ett apolitiskt och ahistoriskt tillstånd definierat av hybris och missplacerat självförtroende, där de krafter inte vidkänns vilka i grunden har omformat och upphävt villkorens positiva aspekter. Det är ett tillstånd där USA:s patologiska betingelse att kräva förekomsten av en fiende som källa för outsinliga profiter inte vidkänns. Det är ett tillstånd där USA:s enfaldiga planer på allomfattande kontroll över världen inte vidkänns. Det är ett tillstånd av utrikespolitiska illusioner.

Nato förutsätts värna föregivna västliga värderingar som enligt förståsigpåarna härstammar från upplysningens bidrag till den västerländska kulturen. Men det undkommer hängivna Natoanhängare, vilka inte kan förmå sig till att begrunda möjligheten att vad de länge trott utgöra ett värn, i själva verket blivit till en destruktiv kraft som tillintetgör dessa kvalitéer och principer.

Det föreligger vidare ett mer gripbart/legalt skäl till varför Nato är en monstrositet. Alliansen styrs av icke-valda krafter i Washington men är inte ansvarig inför identifierbara enheter inom den amerikanska militära apparaten. Den är inte ansvarig inför någon styrande institution inom den Europeiska Unionen. Dess högkvarter i Bryssel befinner sig i själva verket utanför lagens ramar. Dess relationer med ”underrättelsetjänster” och dessas hemliga verksamhet försiggår i det fördolda. Vem som uträttar vad och var är frågor på vilka ingen klar, rättsligt handlingsbar information kan frambringas.

Nato har därmed blivit till ett redskap för nedtryckning som saknar all samklang med demokratisk politisk organisation. En autokrat som strävar efter oinskränkt herravälde för att agera över hela världen skulle i Nato finna de ideala institutionella arrangemangen. Allt detta borde vara ytterst oroväckande. Emedan det innebär att Nato numera blivit till en av de förskräckligaste organisationerna i världen som samtidigt blivit politiskt så oåtkomligt, uppenbarligen, att det inte i hela Europa finns någon instans som kunde ta ett grepp om den och få den att upplösas.

Karel van Wolferen (born 1941) is a Dutch journalist, writer and professor, who is particularly recognised for his knowledge of Japanese politics, economics, history and culture. In 1987, he received the highest Dutch award for journalism for his articles on the People Power Revolution of 1986 in the Philippines. Since writing Enigma about Japan 1989, van Wolferen has authored more than 15 books published in Japanese that explore details of political, economic, social and historical aspects of the Japanese power system. His books have sold more than one million copies altogether.[Van Wolferen rejects the global political role of the US since the 1990s and criticizes, particularly in the Ukrainian crisis, both the lack of objectivity and independence of European countries and the coordination of the media in their adaptation to the political objectives of the United States.

Några andra artiklar om NATO på denna blogg 2016-2017.

Varför ska man ha krigsövningen Aurora 17?
Värdlandsavtalet ger faktiskt NATO möjlighet att placera kärnvapen i Sverige
USA ska undersöka EU- och NATO-kritiska partier i Europa – hybridkrigföring i kubik.
NATO-utredningen presenteras idag- Sverige, NATO och säkerheten
DN:s ohållbara argument för NATO-medlemskap
Stellan Skarsgård NATO-motståndare – rapport från mötet
Putin om det kalla kriget och NATO
Majoritet i Sverige mot Värdlandsavtalet med NATO
NATO:s övergrepp mot Serbien och andra
NATO stiger i land på svenska Utö
Regeringen JO-anmäls för NATO-samarbete och handelsavtal
Sveriges enögda rekrytering ska lära propaganda av NATO
SD böjde sig för NATO-lobbyn
NATO:s stora krigsövning i Polen mot Ryssland
NATO:s Breedlove konspirerade mot Obama, ljög samt påverkade Sverige
Bombkriget mot Serbien och skapandet av USA:s klientstat Kosovo
Gorbatjov:NATO ökar risken för världskrig – kan vi hejda det

i Andra om: värdlandsavtal, NATO, USA, Ryssland, luftrum, demokrati,imperialism, Krig, fred, Politik, försvaret, massmedia
Aurora 17, Jugoslavien, Serbien, Ukraina, politik, EU, Syrien,Irak, Afghanistan, Libyen, fascism, statskupp krig, desinformation, kriminalitet,