Putin om det kalla kriget och NATO

Rysslands president Vladimir Putin intervjuades för en tid sedan i den stora tyska tidningen Bild-Zeitung. Intervjun har översatts av tandläkare Martin Gelin och doktor Leif Elinder och ställts till mitt förfogande. Detta är den inledande delen av den långa intervjun. Sådant som detta publiceras inte i den långvariga demoniseringskampanj av Putin som inte minst svenska massmedia bedriver – som en del av en krigshetsande ”hybridkrigföring”.
Putin 150928
Fråga: Vi har just uppmärksammat den 25: e årsdagen av slutet på det kalla kriget. Förra året upplevde vi ett stort antal krig och kriser i hela
världen. Vad gjorde vi för fel?
Putin: Ni har aktualiserat den centrala frågan. Vi gjorde alla fel från första början. Vi lyckades inte hantera Europas delning på ett bra sätt. Som redan påpekats – det är nu 25 år sedan Berlinmuren föll. Europas delning lyckades inte och osynliga skiljeväggar flyttades helt enkelt österut. Detta skapade en grund för ömsesidiga förebråelser, missförstånd och kriser under kommande år. Många , däribland Förbundsrepubliken Tyskland, kritiserade mig för mitt uppmärksammade tal vid München konferensen om säkerhet. Men vad var det som var så anmärkningsvärt i det jag sade?
Efter att Berlinmuren fallit, fördes samtal som gick ut på att Nato inte skulle tillåtas expandera österut. Såvitt jag minns så var detta dåvarande generalsekreteraren för Nato, och medborgaren i Förbundsrepubliken Tyskland Manfred Woerners utsago . Samtidigt framförde tyska politiker vid denna tidpunkt varningar och presenterade nya förslag till lösningar, till exempel, Egon Bahr. (Denne var en ledande socialdemokratisk politiker och nära medarbetare till Tysklands förbundskansler Willy Brand.)

Innan mötet idag med er tyska journalister, trodde jag att vi skulle beröra denna fråga, så jag tog med mig arkiverade register över samtal från denna period (1990) mellan sovjetiska ledare och tyska politiker, inklusive herr Bahr. Dessa samtal har aldrig publicerats tidigare.
Fråga: Är dessa formella intervjuer?
Putin: Nej, de är arbetsdiskussioner mellan de tyska politikerna Genscher, Kohl, Bahr och den sovjetiska ledningen (Gorbatjov, Falin,
som jag tror, ​​ledde den Internationella divisionen i Kommunistpartiets centralkommitté. Dessa diskussioner har aldrig offentliggjorts tidigare. Ni och dina läsare kommer att bli de första att få ta del av detta tal från 1990. Observera här vad Mr Bahr sade faktiskt: ”Om vi återförenar Tyskland och samtidigt inte vidtar tydliga åtgärder för att övervinna uppdelningen av Europa i fientliga block, kan utvecklingen riskera att leda till att Sovjetunionen kommer att bli dömt till en internationell isolering.” Detta sade man den 26 juni 1990.
Egon Bahr
Herr Bahr framförde konkreta förslag. Han talade om nödvändigheten att
skapa en ny allians i centrala Europa. Europa bör inte gå med i Nato. Hela Centraleuropa, antingen med Östtyskland eller utan, borde ha bildat en separat allians med deltagande av både Sovjetunionen och USA. Han säger vidare: ”NATO, åtminstone med sina militära strukturer får inte utvidgas för att omfatta Centraleuropa”. Vid den tiden framstod han som patriarken för europeisk politik, och han hade sin egen vision av EU:s framtid. ”Om ni inte håller med om detta, utan tvärtom stöder NATO:s expansion och Sovjetunionen går med på det, kommer jag aldrig att komma till Moskva igen.” Som ni ser var han mycket intelligent. Han insåg betydelsen av och han var övertygad om att det var nödvändigt att radikalt ändra rådande strukturer för att få ett slut på det kalla kriget. Men vi gjorde ingenting.
Fråga: Har han återkommit till Moskva igen?
Putin: Jag vet inte. Denna diskussion ägde rum den 27 februari
1990. Detta är en inspelning av samtalet mellan Falin som representerande
Sovjetunionen och Bahr och Voigt som var tyska politiker. Så vad har egentligen hänt därefter? Precis det som Herr Bahr varnade för – dvs att Natos militära struktur inte får expandera österut. Att något gemensamt, som förenar hela Europa måste skapas.
Vad hände? Precis det motsatta. Nato började utvidga österut .
Vi har hört tusentals gånger från amerikanska och europeiska politiker: ”Varje land har rätt att välja sina egna säkerhetsarrangemang” Ja, det vet vi. Detta är sant. Men det är också sant att andra länder också har rätt att fatta egna beslut om sin militära organisation och sin säkerhet och agera på ett sätt som de anser bäst för den globala säkerheten.
Ledande Natomedlemmar kunde ju ha sagt: ”Vi är glada över att ni vill ansluta sig till oss, och vi kommer inte att utöka vår organisation eftersom vi nu vill se Europas framtid och säkerhet på annorlunda sätt.”
Under de senaste 20-25 åren, särskilt efter kollapsen av Sovjetunionen fanns det en önskan att kunna glädja sig över att det bara fanns ett enda land som stod
på höjden av världsberömmelse, makt och välstånd. Det fanns inget intresse av att följa internationell rätt eller FN-stadgan. Närhelst dessa framstod som ett hinder, förklarades FN omedelbart som föråldrat.

Bortsett från Natos utvidgning österut, har dess antiballistiska missilprogram skapat problem när det gäller säkerheten. Allt detta sker nu i Europa med ett påstått iranskt kärnvapenhotet som förevändning.
Under 2009, sade USA:s president Barack Obama att om Irans kärnvapenhot inte längre existerade, skulle det inte finnas något anledning för att installera ABM-systemet. Emellertid har avtal med Iran nu undertecknats, ett hävande av sanktionerna övervägs och allt under IAEA s kontroll; De första leveranserna av uran har redan transporteras till ryskt territorium för bearbetning, men trots detta vidareutvecklas ABM-systemet. Bilaterala avtal har tecknats med Turkiet, Rumänien, Polen och Spanien. Marina enheter som ska fungera som en del av missilförsvar, sänds till Spanien. Ett positioneringsområde har redan utsetts i Rumänien, ett annat kommer att skapas i Polen år 2018; en radar anläggning håller på att installeras i Turkiet.
NATO - militärer

Vi har protesterade starkt mot den utvecklingen som sker, i Irak, Libyen och andra länder. Vi har sagt gång på gång – ”Gör inte om detta misstag” Men ingen lyssnade på oss! Tvärtom, man trodde vi intog en fientlig hållning gentemot västvärlden. Men nu när vi har miljontals flyktingar, tror ni då att vår ståndpunkt varit anti- väst?
Fråga: Såvitt jag förstått, har ni sammanfattat de misstag som gjorts av västvärlden när det gäller ert land. Tycker ni att Ryssland å sin sida har gjort några misstag under dessa 25 år?
Putin: Ja, det har vi. Vi har misslyckats med att hävda våra
nationella intressen, Vi borde ha gjort det kraftfullare från början. Då skulle hela världen kunna ha varit mer jämbördig och säker.
Fråga: Betyder det att från 1990-1991, efter kollapsen av Sovjetunionen så har Ryssland misslyckats med att hävda sina nationella intressen?
Putin: Absolut. > >
Fråga: Vi vet att ni har ett speciellt förhållande till Tyskland. För tio år sedan i en intervju med oss i samband med den 60:e årsdagen av slutet på andra världskriget sa ni: ”Ryssland och Tyskland har aldrig varit så nära varandra som de är nu.” .
Fråga:Finns denna närhetskänsla till Tyskland kvar i dag?
Putin: Våra relationer bygger framför allt på ömsesidiga intressen,
Fråga: Så ingenting har förändrats i detta avseende?
Putin: Trots alla försök att skada våra förbindelser med hjälp av massmedier och anti-rysk retorik, tror jag att man har misslyckats
med att göra detta i den utsträckning som planerats. Jag hänvisar till medierna i allmänhet, inklusive de tyska. I Tyskland, så står ”Media” under ett starkt utländskt inflytande, först och främst från andra sidan Atlanten.
Jag har hittills enbart nämnt några de viktigaste punkterna. Efter Sovjetunionens sammanbrott, uppstod en negativ utveckling i Ryssland med en nedgång i industriell produktion, kollaps av sociala system, separatism, och uppenbar internationell terrorism.
Visst, vi är ansvariga, det finns ingen annan än oss att skylla på. Samtidigt, för oss, är det ett faktum att den internationella terrorismen också användes som ett medel för att angripa Ryssland, medan olika länder antingen blundat för detta eller gett stöd till terrorister.
När det gäller de rysk-tyska relationerna, nådde de en utmärkt nivå under 2005, och skulle ha kunnat vidareutvecklats framgångsrikt. Handelsutbytet mellan våra två länder ökade till över 80 miljarder dollar. I Tyskland har ett stort antal arbetstillfällen skapats tack vare rysk-tyska samarbetet.
Vi försökte tillsammans att förhindra en negativ utveckling i Mellanöstern, särskilt i Irak. Vi har gjort stora framsteg för att främja vår energisamarbete. En hel del tyska entreprenörer öppnade företag i Ryssland, och tusentals företag bildades. Utbyten mellan våra medborgare utvidgas, och humanitära kontakter utvecklas. Petersburgsdialogens offentliga forum fastställdes också vid denna tidpunkt.
Vår handel uppgick vanligen till 83-85 miljarder dollar. Men under de första månaderna av 2015 minskade omsättningen med hälften. Jag tror att i slutet av året kommer den att uppgå till ca 40 miljarder dollar eller 50 procent av vad den var. Ändå upprätthåller vi
kontakterna, och förbundskanslern och jag träffas regelbundet på olika
evenemang. Jag tror att ​​jag träffade henne sju gånger, och hade 20 telefonsamtal med henne 2015. Vi håller fortfarande fast vid ömsesidighet av den ryska språket och litteraturen i Tyskland och av det tyska språket och litteraturen i Ryssland. I år sker ett särskilt ungdomsutbyte. Så relationerna är fortfarande under utveckling, tack och
lov, och jag hoppas att de kommer att utvecklas ytterligare. Vi kommer att övervinna de svårigheter vi står inför idag.
Fråga: Om jag har förstått er rätt, Nato bör ha sagt till de östeuropeiska staterna klart och tydligt att Nato inte skulle ta med dem? Tror ni Nato kunde ha överlevt detta?
Putin: Säkert.
Fråga: Men detta har fastslagits i Natos stadga.
Putin: Stadgan är skriven av människor. Säger stadgan att Nato är skyldig att erkänna alla som vill ansluta sig? Nej, det bör ju finnas vissa kriterier och villkor. Och hade det funnits en politisk vilja, om de bara hade velat, så hade det fungerat. Nato ville inte. Nato ville bestämma allt.
Och nu kommer kriserna som vi diskuterar. Hade Nato följt råden som den gamle kloke tysken Egon Bahr gav skulle Nato ha kunnat skapa något nytt som skulle förena Europa och förebygga kriser. Situationen skulle ha varit annorlunda. Kanske skulle situationen inte ha varit så akut, som nu.”

intressant.se, , , , , , , , , , , ,

Intervjun med Putin del 1 Intervjun med Putin del 2Bild Intervju med Putin DN 29/1 NATO-utredningen SvD-debatt om NATO 18/1 Expressen 27/1 SvD Kosovo som modell för folkrättsvidrigt USA-anfall mot SyrienNew York Times 24/8 DN 24/8 kl 14.21 SvD 24/4 emSvD 24/8
Mötet 29/5 SvD 11/7 Expressen 13/7 DN 26/5 2012 Globalresearch DN antal miljardärer i Sverige Equality Trust DN 20/9 recension av Nina Björks bok

  11 comments for “Putin om det kalla kriget och NATO

  1. 7 februari, 2016 at 12:24

    Jan Guillou har en mycket bra artikel om NATO i Aftonbladet idag. (http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article22221833.ab)
    Jag återger senare delen av artikeln nedan
    ”Natoanhängarna brukar anföra en katalog av sidoargument som börjar med att den ryske diktatorn Putin är en opålitlig skurk, vilket är riktigt, att Ryssland militärt erövrat Krim och för ett lågintensivt krig mot grannlandet Ukraina, är dessvärre också sant, samt att Ryssland har de militära resurserna att ­besegra och ockupera Sverige. Det är en helt ­korrekt iakttagelse.

    Men anfallet mot Sverige är ett ­totalt orealistiskt krigsscenario, inte ens våra sämre thrillerför-­fattare skulle komma på något ­sådant. Låt oss ändå göra tanke­experimentet:

    Putin blev spritt språngande ­galen, anföll och ockuperade EU-landet Sverige och lyckades mirakulöst klara sig undan den följande ­revolten hemma.

    USA och Nato startade inte världskrig för vår skull, eftersom vi inte var med i Nato. Men från och med nu befann sig Ryssland de facto i krig med hela EU. All handel ­avbröts, alla kulturella och ekonomiska band klipptes av, alla ryska tillgångar inom EU beslagtogs i en eller annan form. USA skulle ­knappast kunna inta någon annan politisk hållning. Ryssland hade därmed drabbats av det största ­politiska ­nederlaget i landets ­moderna historia. Även en spritt språngande galen Putin skulle lätt kunna förutse ­denna utveckling.

    Och vad vore vinsten med att ­anfalla och ockupera Sverige?
    Jag skulle gärna vilja höra Jan Björklund eller någon av de andra Natoliberalerna svara på den frågan. Det funnes ju ingen vinst, bara enorma kostnader.

    Om Sverige då, för att i onödan försäkra sig mot det ryska vansinneskriget, gick med i Nato, vad ­skulle det kosta?

    En hel del. För att leva upp till ­Natoländernas militära standard måste vi minst fördubbla våra försvarsutgifter. Och då blev det till att köpa mycket militär utrustning från USA för att ”harmonisera” oss med länder som Rumänien och Estland. På kredit visserligen.

    Från och med nu skulle vi också vara formellt allierade med skurk­regimen i Turkiet som inte bara ­bedriver krig mot den egna befolkningen utan också på egen hand var nära att starta krig mot Ryssland.

    Eftersom Natoanhängarna inte kan tro på sitt officiella huvudargument för svenskt Natomedlemsskap, ­eftersom det är för dumt, så måste man fråga sig varför de är så ­inpiskat angelägna.

    Vill de att Sverige skall dras med i flera internationella krigsexpeditioner? Kanske det, Jan Björklund ville ju på fullt allvar att ­Sverige skulle ansluta sig till USA:s och Storbritanniens dåraktiga Irakkrig. Men nej, det kan inte vara bombliberalernas kända blodtörst som driver dem hetast.

    Då återstår såvitt jag kan se bara ett tänkbart motiv. Om Sverige går med i Nato innebär det ­slutet för vår själv­ständiga neutralitetspolitik. Vi har då kollektivanslutits till USA:s ­utrikespolitik. Allt snack om varje medlemslands självständighet är bluff. Små länder har inget att säga till om, det är USA som bestämmer.

    För varje normal svensk bomb­liberal vore detta förstås en våt dröm. Hur angenämt vore det inte att bli liberal utrikesminister under sådana förutsättningar?

    Men argumentet om en till USA kollektivansluten utrikespolitik är inte så klokt att föra fram öppet. Det är ingen vinnare. Och därför låtsas dessa Natoaktivister att Ryssland kan anfalla oss när som helst. Det där sitter i vårt svenska dna, inget land har haft så många krig mot Ryssland (fast med plusstatistik) som vi. Men det är bara rökridåer. Det handlar om att döda den ­svenska utrikespolitiken, inget ­annat

  2. Jan Nybondas
    7 februari, 2016 at 15:32

    ” The world has changed dramatically since then. In particular, in the emerging multipolar order, Russia should be perceived as an essential element of any new global equilibrium, not primarily as a threat to the United States.” Henry Kissinger i Moskva, februari 2016.

    Ingen som upplevt 1970 -talet hade i sina dystraste mardrömmar kunnat tro att man fyrtio år senare måste gå till Henry Kissinger för att få sig en nypa politisk realism. Ovanstående citat kommer från ett Kissinger -föredrag som han förra veckan hållit för att hedra sin bortgångne och respekterade samtalspartner Jevgenij Primakov. Primakov som för övrigt som sovjetiskt sändebud praktiskt taget hade förhandlat fram en fredlig lösning på den första Gulf-krisen 1990, men som blev undanföst av George H.W. Bush som ville ha krig för att visa att han inte var den vekling som påstods.

    Medan Jan Guillou i och för sig har rätt om det svenska Nato -medlemskapet, missar han inte tillfället att visa förakt för den ryska politiken. Guillou och kulturchefen Åsa Linderborg, vilka är de enda vilkas artiklar på AB jag läser, tycks ha det inskrivet i sina anställningskontrakt att det är obligatoriskt att spotta på den ryska statsledningen.

    Eftersom jag saknar auktoritet på området måste jag åberopa andras. Ledande Ryssland -experter i USA, Kanada och Storbritannien är följande professorer: Stephen F. Cohen, Paul Robinson och Richard Sakwa. De har alla en diametralt motsatt uppfattning om Ukraina-krisen än Guillou och Linderborg, vilka närmast upprepar mainstream-mediernas slogans. Ledande USA -journalist Richard Parry likaså, helt motsatt syn. I det engelskspråkiga språkrummet finns ett icke föraktligt nätverk av nya alternativa medier. Det har då och då hänt att de publicerat tal av någon statschef under förra året. Är det inte märkligt, säg, att den statschef som fått flest tal publicerade är den ryske presidenten. Vad kan amerikanska alternativmedier ha för egen fördel av detta ? Något tal av Obama har jag inte sett till, däremot en analys av hans FN-tal; omdöme: ”A Schoolyard Bully”.

    När gamla radikaler får se sig passerade till vänster, om gammal terminologi tillåts, av Henry Kissinger som även gällande Ukraina har uttryckt betydligt mer nyanserade synpunkter – då har man tappat kompassen på djupt vatten.

  3. 7 februari, 2016 at 17:48

    Om Jan Guillou om NATO.

    Rysskräcken är inget annat än ren propaganda för att fortsätta att gynna den globala krigsindustrin och hålla igång skuldekonomin.

    Tänk om någon svensk politiker, oavsett partifärg, skulle ha modet att säga detta! Jag försökte att diskutera det finansiella systemet med F! För en tid sedan och fick till svar att F! Vill ha mera konkurrens i banksektorn. Det står tom i skrift indelas program.

    Man tager sig för pannan. Att slita sitt hår är ju inte att tänka på av välkänd anledning…

    https://www.facebook.com/maj.wechselmann/posts/10153345346087747

    • Kerstin
      9 februari, 2016 at 22:01

      Ja, tyvärr är ju samtliga riksdagspartier och de närmsta ”bubblarna” nedanför riksdagsgränsen pinsamt okunniga eller också förbluffande korrumperade i denna fråga (skuldekonomins konstruktion). Anmärkningsvärt dock att några av de få som förstår denna fråga och som pratar om den är de som benämner sig nationalsocialistiska……

  4. Erik
    7 februari, 2016 at 22:12

    Jan Guillou skriver som han skriver för att nå fram med sitt huvudbudskap, dvs avslöja NATO-anhängarnas krigshets. Om han skulle framföra amerikanska och engelska Rysslandsexperters uppfattningar skulle allt fokus hamna på honom som Putinkramare och NATO-frågan desarmeras. Deras alternativa uppfattningar om Ukraina/Krim finns inte företrädda i Sverige annat än i bloggar. Inte ens inom den sk. vänstern är dessa uppfattningar vanliga, utan tvärtom, de flesta vänstermedia avviker inte från Bonniermedia och SvT/SR i frågan om Rysslands roll i världen – den ondes roll. Den person med offentlig ställning i Sverige som ger uttryck för en alternativ syn på Rysslands roll drabbas omedelbart av ett mobbdrev som kastar den personen in i ”frysen” (jfr. Ordfrontfejden och vad som hände med Björn Eklund bara efter en intervju med en ”avvikande röst”).
    http://karnevalforlag.se/bocker/pudelns-karna

    Vänsterpartiet är så skrämt att inte ens i Libyenfrågan vågade partiet knysta om någon som helst kritik för då hade drakarnas drev krossat partiet. Svenska mediakonsumenter får sin världsbild från ett håll – USA – allt annat kallas Putinpropaganda! Åsa Linderborg avfärdas som putinist trots att hon markerat avståndstagande från Putin. Hennes argument bemöts inte sakligt utan med invektiv – endast en uppfattning ska vara företrädd i Sverige!

    • Peter Grafström
      9 februari, 2016 at 22:23

      Erik
      Jag tolkar Guillou’s beskrivning av Putin som du gör. Den är avsedd att beröva motståndarna förutsägbara motargument.

  5. H2
    7 februari, 2016 at 23:32

    När Berlinmuren föll 1989 och Tyskland återförenades året efter existerade Warsawapakten. Det fanns inget behov för de centraleuropeiska länderna att ansluta sig till NATO.
    Det var först efter Warsawapaktens upplösning som länderna insåg att deras egna militära förmåga var för svag. Vart skulle dom gå för att få den hjälp dom ansåg sig behöva?
    Vidare skall man ha klart för sig att Sovjet mycket noga såg till att alla överrenskommelser löften man ansåg sig behöva skulle skrivas in i avtalet som återförenades Tyskland.
    Man kan fundera på varför det påstådda löftet om att NATO inte skulle utvidgas österut signerades. Det troligaste är väl att Gorbatjov har rätt i sitt påstående att ingen förutsåg att Warsawapakten skulle kollapsa.

    Min syn är att Sverige inte skall ansluta sig till NATO utan istället lägga ned resten av den militära resurs vi eventuellt har. Lägg samtidigt ner all utveckling av vapen som enbart är ett destruktivt sätt att förstöra pengar.
    Det finns massor av mer positiva ändamål att använda pengar och resurser på

    • Peter Grafström
      9 februari, 2016 at 23:01

      H2
      Följer vi ditt förslag kan IS med tiotusen man upprätta ett Kalifat här i landet. Och även om dom är Usas proxy kan det inte uteslutas att dom får ett eget liv för att ytterligare komplicera situationen. I Sverige finnas massor av kvinnor som IS vill ta under behandling så när dom väl etablerat ett våldsmonopol kan dom reformera oss otrogna hundar.

    • Gurra Aktersnurra
      10 februari, 2016 at 10:53

      Helt försvarslös skall man aldrig vara. Det finns mängder med glupska herrar och damer därute.

      Några 10-tal kärnvapen och brända jordens taktik, borde räcka för avskräcka även den glupskaste sucker.

  6. 8 februari, 2016 at 13:10

    Att publicera något sådant i svensk media skulle väl betraktas som att sprida lögnaktig rysk propaganda, och närmast jämställas med landsförräderi.

  7. ERIK
    9 februari, 2016 at 13:30

    Historiker försöker i efterhand förklara skeenden. Övertid förändras ofta bilden av vad som hänt då nya fakta kommer fram eller nya politiska vindar blåser. Forskare är inte opolitiska utan betonar olika delar av historiska händelser mer eller mindre. Borgerliga historiker undertrycker eller tolkar fakta utifrån vad som passar deras världsbild. Händelserna i Ukraina efter 22 november 2013 har resulterat i en historierevisionism där fascister som Stefan Bandera blir hjältar och Röda armén förbrytare.

    Eftersom medierna i Sverige är borgerliga får vi en felaktig eller förvriden bakgrund till historiska eller nu pågående händelser. Det skapas myter som tex den som Carsten Palmær skriver om i Aftonbladet kultur häromdagen. En annan historia som förtegs i medierna var bakgrunden till Jugoslaviens sönderfall. Det talades aldrig om att Bosniens första president Alija Izetbegović hade en bakgrund som nazistisk kollaboratör under WW2 eller att bosnierna fick stöd av influgna utländska muslimska mujahedin, veteraner från Afghanistan, och Pakistanska säkerhetstjänsten under kriget 1992-95. En bra beskrivning av vad vi undanhålls ges i artikeln nedan:
    http://www.svd.se/hatet-har-alltid-en-historia/om/kultur

Comments are closed.