Stödjer ”Vänstern” Sveriges och storföretagens imperialistiska politik?

Denna artikel publicerades i augusti för ett år sedan. Fortfarande av intresse. Tyvärr hittar jag inte det uttalande som Tord Björk refererar till. Viktigt att tänka på svenska imperialismen!

Denna text har jag fått som kommentar av Tord Björk, som jag nu omvandlar till blogginlägg med Tord godkännande. Tord Björk är aktiv i Jordens vänner, Aktivister för fred och i Ukraina-bulletinen. Han har tidigare förstärkt denna blogg genom att låta mig publicera artikeln
”Bra protester vid G20-mötet i Hamburg” http://jinge.se/allmant/hamburg-internationalen.htm”

Artikeln har anslutning till tidigare inlägg och artiklar här (se nedan).

Tord Björks kommentar.
Det är olyckligt att diskussionen om Sveriges förhållande till andra stater reduceras till fokus på enskilda personer och ideologi. Det ger utrymme för den rasistiska förståelse av världen som nordiska vänsterpartierna står för när de pekar ut Rysslands krigsbrott i Ukraina och Syrien som de enda krigsbrott värda att ta upp i ett gemensamt uttalande nyligen. Därmed underblåser dessa partier de ekonomiska intressen som söker dölja sin strategi bakom godtyckliga fraser om unika brott mot folkrätten eller krigsbrott som just Rysslands sögs stå för medan västvärldens krigsbrott döljs som tex Natos bombkriget mot Jugoslavien 1999.
Vänsterpartiet images Vänsterpartiets anammande av en rasistisk syn på den rådande militaristiska världsordningen är anmärkningsvärd, den är densamma som vi ser ovan i kritiken av artikeln. Brott begångna av vita västvärldens militära ingripanden osynliggörs eftersom de även har stöd av Vänsterpartiet som angreppet på Libyen. Istället pekar man på Rysslands agerande som är en följd av västvärlden gigantiska massmordsoperationer i Mellersta Östern och även i Jugoslavien:

Delar av Vänstern analyserar inte Sveriges extrema politik gentemot Ryssland. En avgörande faktor är att Sveriges andel av direkta utlandsinvesteringar är betydligt högre i förhållande till BNP än alla andra motsvarande länder. Swedbank och andra svenska banker vann 25 miljarder i vinster på att bli Europas största bilägare i Lettland, bilar som de krävde in efter att ha prackat på medelklassen billån som sedan inte kunde betalas och sänkt ett helt lands ekonomi genom att svenska staten med alla medel såg till att landet inte devalverade sin valuta. Den svenska staten och dess eftersägare i Vänsterpartiet stödjer den svenska aggressiva expansionen av Swedbank och andra österut när de mutar sig fram i Centralasien, önskar sig förnedring av industriarbetarna genom att de fråntas sitt medborgarskap i Baltikum så att svenska nyliberala politiken snabbare kan genomföras och vinsterna föras till Sverige. Därför stödjer svenska regeringar oavsett partifärg den aggressiva ekonomiska politiken gentemot Ukraina, de har till och med stöd av Vänsterpartiets fokus annat än ekonomi.

Finanskapitalist indedcccvx_1

Svenska staten hoppas helt enkelt på den typ av vinster som redan kommit i Baltikum och Ukraina. Över hälften av kärnbränslestavarna till ett av världens största kärnkraftsländer, Ukraina, leverans nu från Västerås i stället för från Ryssland. USA levererar nu antracitkol till de ukrainska kraftverken till en kostnad dubbelt så dyr som för samma kol från Donbass. Ukrainas ekonomi är i fritt fall och Europas sämsta långt under flera länder i tredje världen med en stats som just talat om att den inte har råd att beta statligt garanterade sociala förmåner längre. Men att det är ett helvete för vanligt folk i Ukraina är lika ointressant för regeringen som Vänsterpartiet. Ukraina är ett stort land och även om det blivit dubbelt så fattigt jämfört med Vityssland per invånare sedan Sovjetunionens fall då Vitryssland var fattigare så är marknaden stor i alla fall.

lofven-poroshenko

Anekdoter om vilken kompis den ena eller andra politikern haft underblåser kritik om spridning av konspirationsteorier om den inte kopplas till ekonomisk kritik. Att begränsa kritiken vid regeringen visar inte på insikt om situationens allvar. Ointresset i att bemöta Sveriges ekonomiska aggression österut omfattar inte bara Vänsterpartiet utan också NGOs och förstås också massmedia.

Artikeln har anslutning till tidigare inlägg och artiklar här.
Vänstern: Moralism eller marxism?
Kajsa Ekis Ekman – Vänsteroffensiv behövs: ”Det duger inte med duttande här och där”
Om vänsterns kris I – identitet eller klass?
Vänsterns kris II – Vad bör göras?
Stoppa döden på Medelhavet och hjälp flyktingarna i närområdena!

Jonas Sjöstedts grova kritik av Sovjetunionen.
Öppet brev till Vänsterpartiet och Ung Vänster;
Vänsterpartiet bortser från USA:s roll i Syrien;
Aftonbladet och vägrar debatt om Syrien;
Sviker Vänsterpartiets ledning i Syrienfrågan och i demokratisk debattstil?;
Vänsterpartiet ledning stryper debatt i Syrienfrågan?;
Flamman: ”Ryssland och Syrien hindrar eldupphör”;
Flamman förleder om Syrien som vanligt;
Vad vet Flamman om Syrien och imperialism?;

Jonas Sjöstedt fördömer Sovjetunionen
Vänsterpartiets ledning accepterar inte FN-beslut och demokrati för Syrien?

i , , , , , , , , ,, , , , , , , ,

  8 comments for “Stödjer ”Vänstern” Sveriges och storföretagens imperialistiska politik?

  1. Relly
    5 augusti, 2017 at 18:02

    Svar ja.
    Vänsterpartiet är ett patetiskt parti som gör som makten för tillfället säger,

    Var är Vänsterpartiet i denna fråga t.ex?
    ”Birger Schlaug skriver i ETC att försvarsmninstern borde avsättas. Inte för IT-debaclet på Transportstyrelsen. Det var han inte inblandad i. Han borde avsättas för sina återkommande utspel om att kritikerna av NATO-anpassningen skulle vara agenter för främmande makt”
    https://www.facebook.com/nejnato/posts/1565541103504837

    Eller varför protesterar inte Vänsterpartiet mot stora svenska krigsövningen i september?
    https://www.facebook.com/StoppaAurora/

    Varför finns inte Jonas Sjöstedts namn som talare på demonstrationsmötet?
    https://www.facebook.com/demonstreramotaurora17/?ref=py_c

    • 6 augusti, 2017 at 00:22

      Artikeln av Schlaug via ETC var läsvärd, men ETC:s tidigare artiklar om Putin och invandringens nyttighet etc. är i min mening klandervärda, nästan lika klandervärt som att länka till USA:s sociala spionprogramvara Facebook.

    • Korp
      17 augusti, 2018 at 11:02

      Världen drunknar i skulder men ingen verkar kritisera själva systemet som fundamentalt bristfälligt.
      En man i skuld är så långt en slav, sa amerikanska essayisten Ralph Waldo Emerson en gång sagt.
      Man behöver inte ha en högskoleexamen i ekonomi för att berätta att vårt nuvarande finansiella system som försvårar hela världen inte är hållbart – och leder till ett helvete av en spektakulärt ful styck.
      Förra månaden, publicerade Washington-baserade Institute of International Finance sin senaste statistik. Den globala skulden hade nått $ 247.200 miljarder i slutet av mars i år, en ökning med 11,1 procent jämfört med förra året. Med andra ord, sedan början av året ökade den globala skulden med en hel del 8 biljoner dollar på bara tre till fyra månader.
      Enligt Institute of International Finance (IIF) är takten i skuldökningen i det här första kvartalet en oro och noterar att skuldkvaliteten har minskat också. Skuld är skuld, och just nu dränks hela världen i skulder.
      År 2016 var den globala skulden redan på 164 biljoner dollar, vilket motsvarade 225 procent av den globala BNP. Den globala skuld-BNP-kvoten överstiger idag 318 procent, som har ökat för första gången sedan tredje kvartalet 2016. Bara USA: s skuldsättning till BNP enbart överstiger idag 100 procent. Denna skuldkvot är 12 procentenheter högre än 2009, efter den globala finanskrisen. Vi är nu på nivåer som inte ses sedan 1980-talet och Internationella valutafonden (IMF) förväntar sig att detta ska fortsätta på en uppåtgående trend.
      https://www.rt.com/op-ed/436089-global-debt-economics-system/

      The entire planet is swimming in debt, yet no one seems to criticize the system itself as being fundamentally flawed. “A man in debt is so far a slave,” American essayist Ralph Waldo Emerson once reportedly said.
      In light of this statement, I contend that I don’t need to have a college degree in economics to tell you that our current financial system enslaving the entire world is not sustainable – and headed for one hell of a spectacularly ugly crash.
      Last month, the Washington-based Institute of International Finance published their latest statistics indicating that global debt had reached $247.2 trillion by the end of March this year, an increase of 11.1 percent from last year alone. In other words, since the start of this year, global debt rose by a whopping $8 trillion in just three to four months.
      According to the Institute of International Finance (IIF), the pace of the debt increase in this first quarter is a concern, noting that the quality of the debt has declined as well.

  2. Jan Nybondas
    5 augusti, 2017 at 19:10

    ”När de pekar ut Rysslands krigsbrott i Syrien och Ukraina som de enda krigsbrott”. Ursäkta, om detta är avsikligt formulerat är det anmärkningsvärt. Vilka är dessa krigsbrott ? Iraks vicepresident al-Maliki sade nyligen att Ryssland genom att backa upp den syriska staten även räddade Bagdad från IS horder ! På våren 2015 meddelade USA till Ryssland i ett utfall av övermod att IS kommer att regera i Damaskus senast i november samma år. Obama pumpade via CIA miljardbistånd till terroristerna och detta hade vid den tidpunkten redan gett betydande resultat. Om det är ett krigsbrott att rädda en stat från undergång vet jag inte vad. Med facit i hand från frigörelsen av Aleppo och Mosul har det även visat sig att den förstnämnda skedde med så stor hänsyn till de civila som var möjligt – från Mosul kommer betydligt dystrare rapporter.

    Vilket datum invaderade Ryssland Ukraina ? Svaret på frågan kan inte ges för det har inte skett. USA:s satelliter kan avläsa våra registreringsskyltar men de har inte kunnat konstatera att rysk militär trängt in i Ukraina. Men det är klart: någon etnisk rensning i Ukraina kommer Ryssland inte att tolerera. Många i Ryssland anser att artilleribeskjutningarna av bostadsområden redan skulle motivera ett ingripande. Rysslands statsledning avvaktar och var i utgångsläget mycket återhållsamma då de hoppades på förhandlingslösning. Gradvis har de skärpt hållningen mot Kiev och förtroendet ligger numera vid nollpunkten. Vilka är således krigsbrotten ? Folkomröstningen på Krim ? Ett praktsjälvmål av Nato som trodde sig ha säkrat den ryska flottbasen. Klart att det svider när folket får sin vilja hörd.

  3. Nisse
    7 augusti, 2017 at 09:51

    Mycket märklig artikel.
    1. På vilket sätt är kritik av rysk utrikespolitik ett uttryck för rasism? Påstår kritikerna att ryssar eller slaver har några särskiljande karaktärsdrag som får Ryssland att bedriva en särskild sorts utrikespolitik? Är det någon skillnad mellan ryssarx och andra slaviska folk (om man kan tala om sådana) , t.ex. Ukrainare? Om nej, hur kan då kritik av rysk intervention i Ukraina vara uttryck för rasism? Om ja, vad finns det för skillnader mellan ryssar och ukrainare?

    2. På vilket sätt utgör det förhållande att svenska direktinvesteringar utomlands utgör en extrem politik mot Ryssland? Avser dessutom Björk flöden av direktinvesteringar eller stocken? Menar han att svenska direktinvesteringar i Australien utgör en extrem politik mot Ryssland eller är det bara i Baltikum? Om endast i Baltikum, bör marknaderna i dessa länder reserveras för ryska företag och den ryska staten?

    3. Björk har uppenbarligen inte förstått att ett inflöde av direktinvesteringar kan hjälpa länder, med ett lågt inhemskt sparande, att bygga upp en kapitalstock och en framtida produktion som leder till högre inkomster. Tillväxten i Sydostasien skedde till stor del på detta sätt. Ett inflöde av kapital är dessutom förmånligt för inkomstfördelningen då den genom en ökad kapitalintensitet per arbetare leder till ökad arbetsproduktivitet och stigande reallöner. En ökad närvaro av utländska företag ger dessutom upphov till positiva effekter på den inhemska ekonomin både genom ökad efterfrågan på inhemsk arbetskraft, varor och tjänster och genom införande av teknologi som sprids till den inhemska ekonomin. Dessutom leder fler företag till en ökad konkurrens på marknader a vilket sänker vinsternas och kapitalägarnas men ökar arbetsinkomsternas andel av produktionsresultatet .

    4. Många märkliga påståenden om t.ex. bankernas övertagande av bilar, fråntagande av industriarbetares medborgarskap, en fritt fallande ukrainsk ekonomi som i verkligheten växte med 2,5 procent jämfört med samma kvartal för ett år sedan. Ett besök på hemsidan för Ukrainas officiella statistik visar andra tecken på en växande ekonomi. Varaktigheten i tillväxten står skriven i framtiden men en sak är klar; det är inte en ekonomi i fritt fall.

    • 7 augusti, 2017 at 19:22

      Jag hoppas att Tord Björk kan besvara detta. Ett par kommentarer:

      1. ”Det ger utrymme för den rasistiska förståelse av världen som nordiska vänsterpartierna står för när de pekar ut Rysslands krigsbrott i Ukraina och Syrien som de enda krigsbrott värda att ta upp i ett gemensamt uttalande nyligen”. Det är möjligt att man kan se nonchalansen för Rysslands och Syriens uppfattning, och för att söka en allsidig bild som ett uttryck för rasism. Ukraina:s ledning har USA:s och EU:s stöd efter statskuppen.

      2. Tord Björk skriver att de svenska direktinvesteringarna är mycket stora, men jag uppfattar inte att det är just detta som utgör en extrem svensk politik mot Ryssland.
      3. Det är väl belagt investeringarna från rika länder gynnat främst dessa. IMF:s och Världsbanken för en politik i supermakten USA:s intresse. USA har veto i dessa organisationer, som enda stat, och med mindre än 20 % av rösterna.
      4. Ukrainas ekonomi bör penetreras vidare. Diskuteras bl.a här IMF stoppar kredit till Ukraina – Är blockaden av Donbass orsak?

  4. Tord Björk
    10 augusti, 2017 at 13:45

    Tack för välgrundade frågor kring detta inlägg. Det var skrivet som en kommentar under en semesterresa och inte tänkt som eget inlägg från början men när Anders Romelsjö frågade så accepterade jag att det omvandlades till ett inlägg.

    Tyvärr föll länk till den artikel som min kommentar kritiserade bort: http://jinge.se/allmant/finns-forklaring-till-svenska-russofobin.htm. I den artikeln om russofobi menar jag att fokus på personligheter och ideologi är negativ. Istället ville jag lyfta fram en ekonomisk/ekologisk förståelse till den svenska politiken i väst-östkonflikten.

    Bakgrunden är att jag som miljöaktivist inte förstår grunden till vänstern och inte minst vänsterpartiets synsätt på öst-västkonflikten. Den tycks mig inbäddad i ömsesidigt stärkande lägerbeteende där den ena eller andra staten ses som viktig att avslöja, eller än värre den ena eller andra makthavaren, medan ekonomiska och ekologiska bakomliggande faktorer hamnar i skymundan.

    Vänsterpartierna i Europa har haft påtagliga svårigheter att komma fram till ett ställningstagande i öst-västkonflikten vilket markeras av totalt sammanbrott för att formulera någon gemensam syn på Ukrainakonflikten. Nordiska vänsterpartier har desto lättare. 9 partiledare gick i vår ut med ett gemensamt utspel av traditionellt snitt som en mix av diverse vällovliga förslag om avspänning, satsning på FN etc. Den sidan är förstås positiv:

    När partiledarna kommer till kärnan vänds hela resonemanget till sin motsats. De enda brott mot folkrätten som ledarna tar upp är Ryssland påstådda brott i Ukraina och i Syrien. USA nämns inte alls som ett land som begått brott, inte heller det Natokrig mot Libyen som stöddes av Vänsterpartierna i Danmark, Norge och Sverige. Det sätt som USA tas upp är de eventuella problem med brott mot internationell rätt som den ”oberäknelige” Trump kan föra USA till i framtiden. Ryssland är den enda stat som utpekas som utövare av brott mot folkrätten.

    Så här uttrycker sig Vänsterpartiledarna:

    ”Kritiken mot Rysslands kränkningar av folkrätten i Ukraina och Syrien måste stå fast.

    Det är centralt för vår säkerhet att existerande nationsgränser, folkrätten och varje lands suveränitet respekteras. Samtidigt behöver vi utveckla kontakterna med det ryska civilsamhället och skapa bättre förutsättningar för utbyte i olika former.”

    Det är som dessa vänsterpartister vill säga – Vi vill ha utbyte i olika former men först ska ni erkänna att Ryssland är den enda staten som begått folkrättsbrott av aktuell betydelse. Vi vänsterpartier står för den rätta fredspolitiken fri från folkrättsbrott. När vi stödjer Natobombandet av Serbien och med våld skapade nya gränser i Europa eller att Libyen bombas sönder med försvagning av afrikansk självständighet med påföljande söndring på många håll även söder om Sahara så visar det hur skickliga och pålitliga vi är till skillnad från Ryssland.

    http://www.unt.se/asikt/debatt/for-avspanning-i-norden-4593409.aspx

    Är då detta skamlösa utpekande av andra för de folkrättsbrott som västvärlden begår i större och mer systematisk skala och ibland med vänsterpartiernas välsignelse ett uttryck för rasism? Först steget är förstås att överhuvudtaget vara enig i att vänsterpartiernas urval av vilka aktuella folkrättsbrott de anser är ensamt viktigt att ta upp. Vi kanske inte är eniga ens på denna punkt.

    Nästa steg är om man anser att rasism enbart är en form för ideologi riktad mot ett visst folk som tex. Russofobi riktat mot ryssar. Med detta synsätt kan inte rasism vara riktat mot afrikaner i allmänhet om man ser på frågan mycket snävt. Min kommentar var riktad mot att se russofobi som främsta orsaken till Sveriges hållning i väst-östkonflikten.

    Den rasism som jag menar genomsyra de 9 nordiska vänsterpartiledarnas artikel är densamma som den västerländska imperialismen i både dess koloniala och nykoloniala form har haft. Det är en rasism inte mot ett visst folk utan en mer allmän rätt man ger sig själv att med dubbla måttstockar roffa åt sig och begå krigsbrott för att främja västvärldens intressen men när någon annan gör det så är det av historisk betydelse att ta avstånd från det och samtidigt dölja att väst begått samma brott om än i ännu större skala.

    Att vänsterpartier lyckas med att legitimera de västliga storföretagens och stormakternas roffarpolitik menar jag beror på att de kan luta sig mot den rasism som menar att världen råvarutillgångar rättmätigt tillhör de rikaste länderna och deras närmaste allierade. Trixet regeringen och EU länderna gör är att tala om det historiskt unika efter Kalla krigets slut med inordnandet av Krim i Ryssland efter en folkomröstning. En inordning som skedde i brott mot folkrätten. Till skillnad från de systematiska brott mot folkrätten Natoländerna begått med miljoner döda sedan 1990 så dog 2 personer i samband med maktskiftet på Krim.

    På rasistiskt vis struntar vänsterpartierna i västvärldens brott då offren för västmakternas brott ofta är av annan hudfärg och inte värda att ingå bland de brott som vänsterpartierna numera anser vara av betydelse att uppmärksamma. Det till synes skickliga i politikernas fokusering vid Krim som något historiskt unikt ligger inte bara i bortsuddandet av Natoländernas krig i andra delar av världen, det smarta ligger i att prata om unikt brott mot Europeiska säkerhetsordningen. Så talart rasister. Världsordningen är ointressant, Europa är alltings mått, vad Europa gör i andra delar av världen mot mindre värda raser är ointressant.

    Att därtill Nato bröt mot folkrätten och bombade Serbien sönder och samman, därtill civila ju mer kriget framled och USA genomdrev sin vilja tydligare, sorteras också bort. Västliga stormakter får göra vad de vill och andra länders uppgift samt vänsterpartiernas är att legitimera den världsordning där västliga stormakterna godtyckligt kan agera. Vänsterpartistöd till krossande av folkrätten kan gå hur långt som helst som när norska Sosialistisk Venstreparti stödde bombningen av Serbien 1999. Libyenanfallet blev i samma stund som det startades ett brott mot folkrätten då det militärt inte var möjligt att genomföra att flygförbud utan att samtidigt bomba sönder landet, därtill utnyttjade USA tillfället att begå ett av sina många mord på misshagliga makthavare genom att dirigera anfallet mot Ghaddafis kolonn med hjälp av sina drönare vilket framgår av en BBC dokumentär av Adam Curtis, Vi kom, vi såg, han dog! Nu slickar de nordiska vänsterpartierna sina förräderier mot folkrätten i röven och menar att det enda som ska uppmärksammas är Rysslands brott mot folkrätten, inte deras eget stöd till brott av större omfattning av större historiska betydelse eftersom de lade grunden för det som senare hände i Ukraina och flyktingkatastrof på flyktingkatastrof.

    Jag menar alltså att kritiken mot rysk utrikespolitik inte grundar sig på russofobi utan delvis har saklig grund men främst bygger på systematisk ovilja att göra upp med dubbla måttstockar. Västliga stormakters värre brott går fria vilket vänsterpartier ibland tom legitimerar. Västliga brott som accepteras ideologiskt därför att de grundas på en eurocentrisk rasism. Därmed gör man både folkrätten och kampen för mänskliga rättigheter i Ukraina, Ryssland, Libyen och andra länder en otjänst. Dubbla måttstockar för ingen vart.

    Det om ekonomi får vi ta senare om det blir tid.

    • nils
      20 augusti, 2018 at 09:21

      Till Tord Björk. Det var ingen dålig genomgång. Tackar för information och analys.

Comments are closed.