Hans Linde, Vänsterpartiet, bortser från USA:s roll i Syrien


Att Vänsterpartiet är djupt splittrat i Syrienfrågan är tydligt. Hans Linde, Vänsterpartiets utrikespolitiske talesman, har 20/5 lämnat in en interpellation till konstitutionsutskottet, som jag kommenterar nedan. Liksom i andra frågor ser man en skillnad mellan ledningen och en mer radikal, socialistisk bas.

Det inte är första gången vi diskuterar V:s syn på Syrien-frågan här. Vänsterpartiet har möjligen en mindre dålig politik i Syrienfrågan än andra riksdagspartier, men den är inte alls bra. Den presenterades på V:s hemsida (http://www.vansterpartiet.se/vansterpress/vansterpartiet-och-syrien/) i ett uttalande från internationella utskottet 20/2. Läs den gärna. Den har hittills fått 27 kommentarer varav fler än hälften är kritiska. På uppdrag av föreningen Syriensolidaritet, som kritiseras i uttalandet, skickade jag i början av mars in faktarika kommentarer som inte publicerades, en slags ”censur” från V. Tidningen Flamman (V) har i övrigt haft en ganska öppen inställning och släppt fram inlägg med olika åsikter. Syrien FRAMSIDA SYRIENHAFTE.
Jag återger nu interpellationen av Hans Linde, med några kommentarer.

Interpellation 20 maj ”2012/13:429 Inbördeskriget i Syrien” av Hans Linde (V) till utrikesminister Carl Bildt (M)

”Efter mer än två år av väpnad konflikt i Syrien är det svårt att se något slut på striderna. Tvärtom är risken uppenbar att konflikten trappas upp genom att stridigheterna sprids till grannländerna och att andra stater intervenerar militärt eller beväpnar olika parter i konflikten.

Motståndet mot regimen i Damaskus är brett och brokigt. Det finns krafter som deltar i den väpnade kampen mot regimen som själva begått övergrepp och inte sluter upp bakom kraven på en demokratisering av Syrien. Samtidigt går det inte att blunda för att det folkliga uppror som bröt ut för mer än två år sedan bottnade i ett genuint folkligt missnöje och legitima krav på al-Asads avgång. Regimens förtryck och brutala svar på oppositionens inledande demonstrationer är huvudorsaken till det upptrappade våldet i landet. Bara en genuin demokratisering kan rädda Syrien från ett utdraget inbördeskrig.

Sedan juli 2012 klassar Internationella rödakorskommittén stridigheterna i Syrien som ett inbördeskrig. I och med det är de stridande parterna förpliktade att följa den humanitära rätten. Denna handlar om de grundläggande principerna om distinktion och försiktighet – skyldigheten att göra åtskillnad mellan dem som deltar och dem som inte deltar i fientligheterna, och att vidta försiktighetsåtgärder för att förhindra att civila drabbas. Det gäller den syriska regimen såväl som de olika väpnade grupperna inom oppositionen.

Enligt den humanitära rätten har inte bara parterna i konflikten utan också Sverige, som statspart till Genèvekonventionerna, en skyldighet att säkerställa respekt för den humanitära rätten. Det innebär att regeringen ska göra vad den kan för att tillförsäkra att parterna i den väpnade konflikten i Syrien respekterar reglerna.

Sverige har också genom sitt medlemskap i EU en möjlighet att motverka en spridning av konflikten. För att förhindra att inbördeskriget i Syrien eskalerar har EU ett vapenembargo. I EU har bland annat Frankrike och Storbritannien argumenterat för att detta embargo bör lyftas. Även i USA höjs röster för att oppositionen borde beväpnas. Samtidigt finns uppgifter om att Ryssland och Iran förser regimen med vapen och att Saudiarabien beväpnar oppositionen. I stället för att urvattna det vapenembargo som finns borde det breddas och omfatta fler stater. Det är fortfarande i högsta grad önskvärt med en FN-resolution som bland annat inför ett internationellt vapenembargo mot Syrien.

På senare tid har vi sett flera oroande tecken på att konflikten kan vara på väg att spridas till Syriens grannländer och att fler länder kan komma att dras in. Den syriska regimens flygvapen har attackerat mål i Libanon, Israel har genomfört flygattacker mot mål i Syrien och bombdåd har genomförts i Turkiet. Det är nu viktigt att regionens stater respekterar folkrätten och avstår från att ta steg som skulle leda till en eskalering och spridning av konflikten.

Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga utrikesminister Carl Bildt:

Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN ska verka för att parterna i den väpnade konflikten i Syrien respekterar den humanitära rätten?

Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN ska verka för att begränsa inflödet av vapen till de stridande parterna i Syrien?

Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN ska verka för att förhindra att utländska makter intervenerar militärt i konflikten i Syrien?”

Kommentarer
1. Missnöjet och de första protesterna. Att det fanns ett missnöje med Syriens regering då protesterna började i mars 2011 är klart. Detta baserades bland annat på missnöje med den ekonomiska utvecklingen då Syrien anammat IMF-policy inom ekonomin, vilken ju ställt till mycket elände i Grekland och flera andra länder. Hur pass omfattande missnöjet var är oklart. Det är nu väl belagt att det tidigt i demonstrationerna fanns beväpnade grupper som sköt mot polis och militärer. Enligt den syriska regeringen var konflikten fredlig då den inleddes, med krav på förändring. Den hade snabbt förvandlats till ett blodbad när beväpnade män dödade många soldater. Under de första dagarna var regeringssoldaterna obeväpnade men när folk började kräva skydd började regeringen och militären att besvara våldet för att försvara folket och sig själva. Enligt Israel National News Report så sköts sju polismän och minst fyra demonstranter i Daara 17/3 (Gavriel Queenann. Syria: Seven police killed. Buildings torched in protest. Israel National News, Arutz Sheva 21/3 2011). Den libanesiska tidningen Ya Libnan uppgav under hänvisning till Al Jazeera att demonstranter bränt högkvarteren för Baath-partiet och rådhuset i Daara.

2. USA vill destabilisera Syrien.Linde bortser från det väl belagda förhållandet att USA sedan länge planerat att destabilisera Syrien och att USA & Co i tidigt skede på olika sätt intervenerat i landet. Det finns många belägg för detta i massmedia, från Syriens och andra regeringar och från rebellerna. Denna hjälp har ökat kraftigt i år enligt bland andra New York Times 25/3. I Syrien bedriver USA sin grundläggande, moderna krigföring ”unconventional warfare” en strategisk desinformation + krig via ombud. Informationsfrågan har bl.a behandlats i böcker av Knightsley, Herman & Chomsky och DiMaggio. Denna intervention av USA & Co har omöjliggjort en fredligare utveckling av protesterna, som i Tunisien och Egypten. Om detta tiger Linde.
Syrien olja på elden imagesCAF9CSJ2

• Enligt Pentagondokument från 2001 planerade USA då att destabilisera Irak, Libyen, Syrien och senare Iran (Intervju med presidentkandidat Clark mars 2007 i Democracy Now.
• Washington Post skrev 18 april 2011 ”USA :s utrikesdepartementet finansierar i hemlighet syriska politiska oppositionsgrupper.”
• Förre CIA-agenten Philip Giraldi medgav hösten 2011 att USA var inblandat ”NATO är redan i hemlighet engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s ställföreträdare. (www.theamericanconservative.com, 19 december 2011).
• Vid ett möte 1 april 2012 i Istanbul beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och pengar med totalt 130-140 miljoner dollar. USA gav mest 12 miljoner dollar.
• Al-Qaida deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att man stödde de syriska rebellerna. Hillary Clinton medgav samma månad att al-Qadia också arbetade för att störta Assads regim (http://www.globalresearch.ca/syria-clinton-admits-us-on-same-side-as-al-qaeda-to-destabilise-assad-government/29524).
• Den brittiska tidningen Daily Star skrev 26/8 2012 i artikeln att “nästan 200 elittrupper (SAS och SBS trupper) i eller nära Syrien är på jakt efter massförstörelsevapen. Dessa elittrupper åtföljdes av folk från underrättelseorganisationerna MI6 och CIA, och av franska och amerikanska soldater.
• New York Times har 4/8 2012 rapporterat att Turkiet, Saudiarabien och Qatar, tillhandahåller vapen, med hjälp av tjänstemän från CIA som tränar och tar emot rebeller och arbetar med tjänstemän i utrikesdepartementet.
• I en artikel 24/3 i år ger New York Times många belägg för kraftigt ökat vapenstöd från USA och allierade till rebellerna i Syrien. ”Med hjälp från CIA har arabiska regeringar och Turkiet kraftigt ökat det militära stödet till Syriens opposition och upprättat en hemlig luftbro av vapen och utrustning för upproret mot al-Assad, enligt uppgifter från flygtrafik, intervjuer med tjänstemän i flera länder och uppgifter från rebelledare.”
• Ledningen för rebellerna (SNC, Doha-koalitionen är tillsatt av USA eller med USA:s stöd, och premiärministerkandidaten Ghassan Hitto bor sedan länge i USA.)

3. Ökad demokratisering vore bra, och här har den inhemska oppositionen (som säger nej till våld, utländsk intervention och sekterism) stor betydelse. Denna opposition nämns aldrig i våra massmedia. Hur demokratiseringen ska ske är en fråga för folket i Syrien. Och regeringen hade tagit steg i den riktningen, utarbetat en ny mer demokratisk författning. Val planeras nästa år. Oppositionen som beväpnas av USA och andra utländska stater har ej presenterat något förslag och är inte mer trovärdiga än USA:s regering. Kan V ange något demokratiskt alternativ i den utlandsstödda oppositionen? USA & Co kan inte införa demokrati utifrån – se Irak, Afghanistan och Libyen!

4. Rebellerna på marken domineras nu enligt Syrienkännaren Aron Lund och många andra av sekteristiska, religiöst extremistiska grupper som den nya islamiska fronten och al-Qadia-associerade al Nusra-fronten. De är väst- och demokratifientliga och vill upprätta en islamistisk stat med sharia-lagar. De är främst de som får nytta av vapenleveranserna från USA, Turkiet, Saudiarabien och Qatar.

5. Internationella Rödakorskommittén har delvis fel – det är en utländsk intervention helt i strid med FN-stadgan som är ett grundläggande moment i kriget. Huvudmotsättningen står mellan USA & Co och de stridande rebellerna och den syriska regeringen och det syriska folket.
En annan sak är delar av det syriska folket vill ha en annan regering. Låt dem bestämma själva! USA & Co kan inte införa demokrati utifrån – se Irak, Afghanistan och Libyen!
Syria gulf-states-logic

6. Sanktionerna är olagliga enligt FN-stadgan och Hans Linde tar inte avstånd från dem. De drabbar det syriska folket och regeringen, men knappast de extremistiska rebellerna på marken.

7. Han tar inte heller tydlig ställning då det gäller vapenembargot. Den som bekämpa terrorismen i praktiken måste stödja att de extremistiska rebellerna i Syrien bekämpas – inte att de beväpnas!

8. Linde är -allvarligt- oroad över att befolkningen lider och vill att Carl Bildt ska göra något. Denne har i tidigt skede framträtt som en okritisk anhägnare av USA:s politik ”Assad måste bort”, var bra nog i början mot att häva EU:s vapenembargo, men gick med på det av något skäl.
9. Vänsterpartiets utrikespolitiske talesman Hans Linde vill att Sverige ska bidra till att: förhindra att utländska makter intervenerar (inser/anser inte att detta skett sedan länge);
begränsa vapeninflödet (dvs. inte försöka helt stoppa det); att den humanitära rätten respekteras (bra, men hur om man ser den utländska interventionen).
10. Om Hans Linde vill bidra till att minska befolkningens lidande i Syrien bör han ta reda på grundläggande förhållanden om konflikten, ta ställning mot sanktionerna, mot den imperialistiska interventionen och för en fredskonferens.

TILLÄGG: Hans Linde har via mail informerats om detta inlägg och erbjudits att kommentera det.



i Andra om: ,, ,
, , , , , , , , , , , ,, , , ,,

V:s uttalande 20/2 Rapporten på engelska Rapporten på svenska FIB-Kulturfronts rapport Bilderblogg Sydöstran 24/5 DN 30/5 Counterpunch 29/5 Middle East Online DN 25/4 Björnbrum 23/5 Russia Today 14/5 om Syriens syn på fredsförhandlingar Gulf Today Nyhetsbanken Reuters om al NusraMiddle East Online 15/5 USA-bloggen 25/5 Israel förbereder nytt anfall mot Syrien 16/5 DN 15/5 Erik Helmerssons ledare Turkiet vill ha flygförbudszonNepal News DN 15/5 Protester i Turkiet 16/5 Aron Lunds rapport NY Times25/3 Detroit News Från AFP Vita Huset eftermiddagen 8/5 Syrien återerövrar viktig stad 8/5 USA-bloggen DN 8/5 Björnbrum 8/5 Röda Berget 5/5 DN 6/5 DN 5/5 New York Times 25/4 DN 5/5 DN 29/4 DN 24/4 Abna & Co News Agency 27/4 USA,UK om WMD Morningstar An 28/4 SvD 24/4 SvD 26/4 Brahimins kritik till Reuters DN 22/4 DN 1/4 SvD 23/4 Björnbrum Fransk underrättelsetjänst om al-Qadia i SyrienClapper utnämns till spionchef i USA FN-planer för Syrien Björnbrum Al Jazeera 7/4 Daily Star 14/4 DN 16/4 SvD 16/4 Expressen 16/4 Globalresearch 6/4 Proletären 2/4 DN 6/4

DN 7/3 Bilderblogg 5/3 SvD 7/3 Knut Lindelöfs blogg Karen Leukefeld i Junge Welt Sunday Times 3/3 NyhetsbankenBjörnbrum Foto-LasseTipping Point Moska-mötet DN 2/3 Globalresearch om John Kerry Intervju med Assad 3/3 i Sunday Times New York Times 26/2 SvD 28/2 NY Times 28/2 kl 9.30 DN Dagens Industri 26/2 Wall Street Journal 25/2Daily Star Carl Bildts bloggTrend Nyhetsbanken 25/2 Kildén & ÅsmanSKP-bloggen 26/2 GlobalresearchSvD Nyhetsbanken Björnbrum Läkartidningen kommentarer Läkartidningen Syrien-artikel VoltairenetNyhetsbanken DN 14/2 SVD 14/2 P Giraldi EU om Syrien 18/2 SvD Clark i Democracy Now Middle East Online 18/2 Reuters AB 10/2Expressen 11/2 DN 10/2 SvT Agenda 10/2 kl 21.15SvD Telegraph Guardian Croneman NY Times DN 7/2SvD 9/2 Unconventional warfare dokument UW dokumentDN 22/1 Nyhetsbanken FIB-KulturfrontFIB-Kulturfront Profil Online DN 24/1 BjörnbrumYazbek DN 3/1 Veterans for Peace 19/12 Veterans for peace om Syrien Carla Stea i Globalresearch Hela pingstenSKP-blogg -uttlande från Syriens kommunistparti 5/1 Tarpleys artikel Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12 ClearinghouseSvD 20/12 DN 20/12 SvT 20/12 FIB-KulturfrontCornucopia DN 16/12SvD 16/12 Michel Chossudovsky 14/12SvD II 14/12 Pakistan Observer 16/12 SvD 16/12 SvD 14/12 AB 14/12 Kommunisternas blogg 13/12New York Times 13/12 SvD 16/12 Russia Today 6/12 Turkish Weekly Syrian Perspective DN 11/12 SvD 12/12 Independent USA-bloggen 8 dagar8 dagar 11/12 Globalresearch 8/12 Proletären Flamman 28/11 FredsinitiativetPepprat och Rödgrönt DN 5/12 SvD 5/12 Worldcrunch Russia Today 3/12 Replik i AB 3/12 Einarsprachenvaria Aftonbladet 30/11 Anders Svenssons blogg Ulf Gudmundsson ledare i SvD 1/12 Hogrelius tankar Erik Weimans blogg DN 1/12Bilderblogg M Omars blogg Åtta dagar. Stefan Lindgren Röda Malmö USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11 Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör

  7 comments for “Hans Linde, Vänsterpartiet, bortser från USA:s roll i Syrien

  1. 6 juni, 2013 at 21:16

    Att Vänsterpartiet tar ställning mot Syrien är för mig en mörk gåta. Varför? Vilka politiska hänsyn driver partiet att skriva en interpellation som Hans Lindes? Där hela texten andas avsky för ”regimen” i Syrien. Det vill säga – med normalt språkbruk – Syriens regering och al-Assad. Han förminska angreppet mot landet med ”Det finns krafter som….” Det har under hela angreppet strömmat in vapen till de så kallade rebellerna. Till Saudiarabiens-Quatars legoknektar och religiösa krigare. En beväpning med USA:s stöd. Den i Libyen (september 2012) dödade amerikanske ambassadören Christopher Stevens organiserade – enligt uppgifter – just en del av dessa vapensändningar. Och Hans Linde skriver:”Även i USA höjs röster för att oppositionen borde beväpnas.” (!) En politisk naivitet (spelad?) av skrämmande mått. Vänsterpartiet låtsas blinda för USA:s tidiga planer på detta angrepp på Syrien. Och röstade i riksdagen FÖR flygförbudet under angreppet på Libyen. Ett flygförbud som gav NATO frihet att bomba sönder Libyens infrastruktur. Hur förklarar Vänsterpartiet ett sådant politiskt missgrepp? Att man hela tiden ställer upp bakom USA:s nykoloniala angreppskrig. Alla motståndare mot denna nya imperialism är medvetna om det politiska-militära spelet bakom krigen. Men i Vänsterpartiet gör man sig blind. Ett sådan ideologiskt felsteg går inte att förstå. – Vill man stoppa angreppet och få slut på den syriska befolkningens lidande bör man begära att de angripande staternas legoknektar dras bort. Vilket skulle ge möjligheter till fred, till demokratisering och folkets val av ledare och regering. De syrier som är missnöjda med den nuvarande ledningen ges möjlighet att helt enkelt rösta bort dem. De inledande demonstrationerna (2011) var kanske spontana men användes i planeringen av ett angrepp – unconventional warfare. – Vänsterpartiet begär INTE att angreppet på Syrien stoppas! Som en ideologiskt klar vänster borde ha gjort.
    Ulla Johansson

  2. Martin
    7 juni, 2013 at 02:54

    Jag som Vänsterpartist blir faktiskt lite besviken på mitt partis allt för ensidiga ställningstagande för en part i detta inbördeskrig. Jag misstänker att det tyvärr till viss del är taktiserande som ligger bakom detta då ju samtliga övriga partier ställer sig på ’oppositionens’ sida.

    Jag kan inte tro att Hans Linde och övriga i Vänsterpartiets topp verkligen tror att det går att kriga fram demokrati så jag väljer att se det hela som en felaktigt men nödvändigt beslut av partiledningen.

  3. 7 juni, 2013 at 17:39

    Svar till ”Martin”. Jo, jag förstår att taktiska överväganden och beslut kan ligga bakom Vänsterpartiets ställningstaganden vad gäller Syrien. Ledningen är rädda att bli kallade ”diktaturkramare” av media och det övriga politiska fältet. Med de politiska följder en sådan stämpling skulle få. Martin skriver ”… jag väljer att se det hela som en felaktig men nödvändigt beslut av partiledningen”. Så tung är således propagandan i Sverige FÖR anfallet på Syrien att ett vänsterparti inte vågar ta ställning mot USA och dess vasallstater. Skulle då löpa risk att förintas som politiskt parti. Vilket säger mycket om det svenska samhället som det ser ut idag. Sverige som en ytterligare vasallstat till USA. Och vi kan påminnas om fyrtiotalet och dåtidens inhemska politiska situation. Dock återhämtade sig fyrtiotalets ”vänsterparti” (dvs SKP) ganska bra efter det stålbadet och de förföljelserna. Åtminstone för en tid. Och idag tar Vänsterpartiet istället ”det nödvändiga beslutet”. Men för oss som i så många år sympatiserat med partiet? En sympati som nu är borta. Vänsterpartiet hade väl utan risk kunnat framföra en avvägd och försiktig kritik av USA:s kolonialkrig? Av anfallen på Libyen och Syrien. Kritik framförd med förnuft. Frågan blir nu varför Vänsterpartiet inte valde den vägen. Som borde varit den rätta. – Martin betecknar striderna i Syrien som ”inbördeskrig”. En feltolkning. Syrien är anfallet av mot landet fientliga makter som sänt in mängder av fanatiska religiösa krigare och legosoldater som förhärjar landet. Det Vänsterpartiet kallar en ”befrielserörelse” består av terrorister och mördare.
    Ulla Johansson

    • Martin
      8 juni, 2013 at 17:27

      Jag önskar att du hade rätt i att det skulle gå att hålla en avvägd och försiktig kritik mot USA:s kolonialkrig men tyvärr har ju George W. Bush ’svartvita’ värld blivit den politiska ledare och partier bedöms efter vilket jag personligen tycker är en skam. Därför förstår jag (V):s ställningstagande i denna konflikt även om jag absolut inte håller med om den.

      Det är därför Assad får löpa gatlopp i omvärldens media trots att han i stort gör vad varje lands ledare skulle gjort om han ställts inför denna situation. Faktum är ju att det är den syriska ’oppositionen’ som vägrar förhandla, det var de som VALDE att starta krig för att få igenom sina krav. Hade de haft folket bakom sig så hade detta inte behövts, Egyptens folk klarade av att befria sig från sin oönskade ledare utan att starta krig. När den egyptiska oppositionen valde icke-våldets väg (till stor del) så fick de snabbt både folkets och värnpliktsarmén bakom sig och då var ju Mubarak rökt.

      Undersökningen som visade att närmare 70 % av Syriens folk stödjer Assad trots hans demokratiska brister förklarar ju också varför oppositionen förkastar alla förhandlingstrevare från regeringssidan. De vet att de aldrig kan ta makten på demokratisk väg och därför har de valt våldets istället.

  4. 7 juni, 2013 at 17:49

    Vänsterpartiet och Syrien. Jag är partilös men har höga förhoppningar på V och önskar det framgångar i nästa val. Partiet har också en delvis ärofull tradition att falla tillbaka på.

    Men Syrien! Om V:s inställning beror på okunskap och otillräckligt intresse så kanske förlåtelse finns att få, men är det så enkelt?

    Ord, och inga visor, blir det när det står så här: ”Regimens förtryck och brutala svar på oppositionens inledande demonstrationer är huvudorsaken till det upptrappade våldet i landet.” Historiskt felaktigt, och som taget från Hillary Clinton.

    Vore mycket önskvärt att någon ledande person i V hoppar in här i kommentarsfältet och motiverar partiets linje. Jag antar att ett klargörande blogginlägg också tas emot.

  5. 8 juni, 2013 at 09:50

    Hans Linde har via mail informerats om detta inlägg och erbjudits att kommentera det.

  6. 10 juni, 2013 at 17:13

    Vänsterpartiets internationella utskott 20 februari. I en artikel 6 juni passade denna bloggs redaktör på att tipsa om ett uttalande därifrån:

    http://www.vansterpartiet.se/vansterpress/vansterpartiet-och-syrien

    Ur en kritisk kommentar till uttalandet, 5 mars och som möjligen kommer från de egna leden, tar jag (partilös) mig friheten att citera:

    ”… försöka skilja på HUVUDSAK & BISAK i internationella konflikter …

    […]

    Och BRÄNNPUNKTEN [i internationella konflikter] just nu är alltså deras [en samling aggressiva nationer under USA:s ledning] allt starkare militära insatser för att slutgiltigt krossa och kontrollera det område som ännu behärskas av Syriens lagliga regering. Denna konflikt i Syrien utgör alltså brännpunkten i världspolitiken just nu – DÄRFÖR att imperialistmakterna där sedan två år möter ett fast och konsekvent militärt motstånd mot sina betalda och utrustade terrorister – och det är ingen demokratisk opposition det är fråga om!

    Det är här i Syrien allt just nu står på sin spets! Och det handlar INTE FRÄMST OM hur mycket diktator Assad är eller inte är, det är faktiskt i detta sammanhang en underordnad fråga. Utgången av denna konflikt kommer att påverka världspolitiken för lång tid framåt; antingen krossas det Syrien som vi sett hittills och ersätts med något helt annat, någon sorts statsbildning styrd & kontrollerad av någon sorts allians av Väst-&Oljestatsintressen – och definitivt så långt från folklig demokrati man kan komma …”

    Kort och tydligt.

Comments are closed.