Jonas Sjöstedt fördömer Sovjetunionen -och Ryssland – ungefär som USA-etablissemanget

Jag brukar nu för tiden oftast återpublicera en artikel som första publicerades för ett år sedan. Om jag tycker att den är relevant. Tyvärr är denna artikel det.

I förmiddags snappade jag upp en tweet från Jonas Sjöstedt, som jag besvarade:

Jonas Sjöstedt tweetade i diskussion med annan person:
”Sverige hotar ingen, Ryssland angriper grannar och stöder slaktaren Assad.”

Jag svarade med två tweets:
”Du har helt fel Jonas. Syrien bedriver en legal kamp med legalt stöd av Ryssland mot slaktarna i terroristorganisationer, stödda av bl.a. USA- huvudangriparen och främste slaktaren. Syrien behandlar terrorister väl, har tagit steg mot demokrati.

Ryssland angriper inte grannar. Däremot stödjer Sverige, USA, EU den fascistinfluerade statskuppen mot folkvald president i Ukraina 22/2 2014. Du delar din världsbild med USA-imperialisternas propaganda i denna fråga liksom då det gäller Syrien. En skam för V!”

Nyligen publicerades här artikeln Jonas Sjöstedts grova kritik av Sovjetunionen

Ulla Johansson som berikat bloggen med flera artiklar i skilda ämnen. Hon skriver i mail till mig ”Jag sände den till Flamman efter att de publicerat hans essä ”Två resor”. Detta i juli 2016. De refuserade.”

Artikeln.
Tidningen Flamman publicerade den 14 juli 2016 en essä ”Två resor” av Jonas Sjöstedt. Flamman. Essän utgjorde en absolut nedvärdering av ”kommunismen” och Sovjetunionen.

Som mycket ung aktivist reste Jonas Sjöstedt enligt sin egen berättelse tillsammans med två andra unga svenskar för att stödja upproret mot ”kommunisterna” i Polen. På hemresan visar det sig att de har med propagandamaterial de fått av polska ungdomar vars möten de besökt. De blev då rädda att gränskontroller skall hitta materialet. Bland flygblad och broschyrer fanns hyllningar för Jozef Pilsudski. Polens diktator år 1926 – 1935. En diktatur med ”lätt fascistiska övertoner men utan att vara formaliserad som i fascistiska stater”. (Wikipedia) Jag blir här verkligen undrande över svenskarna och deras stöd till sina värdar. – Som hyllar Pilsudski.

Så har Sjöstedt läst sin historieläxa fel. Skriver att Pilsudski hejdade ett sovjetiskt angrepp på Warszawa 1920. Men glömmer att redovisa det föregående polska angreppet där den polska armén trängde långt in i Ukraina. Röda armén trängde tillbaka angreppet. – Ända till Warszawa.

Pilsudskis arvtagare har idag makten i Polen och bygger på nytt ett högerns auktoritära samhälle.

Som även EU har svårt att hantera och milt kritiserar. De svenska ungdomarna på nittiotalet visste nog inte riktigt vem Pilsudski var eller var de polska ungdomar de stödde hörde hemma. – Jonas Sjöstedt verkar i detta väldigt naiv.
Stalin -Communism back 945508_416168
Sjöstedts avsky för Sovjetunionens samhälle deklarerar han med starka ord om sovjetmedborgarna som tvingades leva under förtryck och i ekonomisk torftighet. Fångläger, svält och avrättningar. Beskrivningen nästan i höjd med tjugotalet och Hearsts media och deras propaganda som intalade läsarna att Sovjets ledare ägnade sig åt att mörda småbarn och våldta kvinnor. Inte ens borgerliga historiker – de någotsånär hederliga – bedömer Sovjetunionens utveckling så ensidigt negativt som Jonas Sjöstedt nu gör. Där finns många samhälleliga framgångar att redovisa. Efter revolutionen en stor entusiasm bland unga människor. Analfabetismen utrotas och utbildning öppnas för alla. Ett efterblivet bondesamhälle industrialiseras snabbt. Under stora uppoffringar men nödvändigt för landets överlevnad. För motståndet mot den nazistiska invasionen. Sovjetunionen besegrade det nazistiska Tyskland. Sovjetunionen – inte ”västmakterna” som den reviderade historieskrivningen nu påstår. En seger vi alla bör vara tacksamma för. En gåta att fundera över: hur kunde de förtryckta och utsvultna vilja kämpa och offra sina liv för det onda sovjetsamhället? Varifrån kom alla forskningsresultat och tekniska framgångar under efterkrigstiden? – Först på åttiotalet inleddes nedgången och förfallet.
Berlin färg

Om en nations ledning inför jordreform, nationaliserar bankerna, industrin, gruvorna och skogarna börjar den verkliga klasskampen. Industrimagnater och godsägare kämpar med alla medel för att återta makten och ”sin” egendom. Den kampen fick i Sovjetunionen många offer. Skyldiga och oskyldiga. Efter sjuttio år var striden över och kapitalägarna har nu återvunnit sin makt. Ett skeende som Jonas Sjöstedt uppenbarligen inte förstår. Eller vill förstå.

Som en biprodukt av den kampens utgång har fascismen åter getts möjlighet att växa sig stark i Europa. – I den muslimska östra delen av forna Sovjet är idag hundratusentals unga män utan utbildning, arbetslösa, utan framtid och utan hopp. De söker sig så till ISIS (Daesh) för beväpnad gemenskap och kanske ”soldatlön”. De kommer i framtiden att terrorisera även Europa. Det har ju i verkligheten redan skett. Och kanske i sina hemländer skapa ett terrorns kalifat.
Sovjet industrialisering
I det onda Sovjetunionen fick alla utbildning och arbete. Även unga muslimer. Och ett liv i ett samhälle utan Daesh.
Med sina brister utgjorde tydligen Sovjetunionen dock ett skydd mot mycket ont. Fascism, fanatisk islam.
En kraftlös europeisk vänster under – som Sjöstedt berättar – lila fanor (i Polen) i stället för röda förmår inte göra front mot varken fascism eller Daesh olika skepnader.

Vem kan lita till en ideologiskt urvattnad ”vänster”. – Som verkar under lila fanor.

i Andra om: ,
, , , , , ,
,
, ,
, , ,

  21 comments for “Jonas Sjöstedt fördömer Sovjetunionen -och Ryssland – ungefär som USA-etablissemanget

  1. Jan Nybondas
    30 juli, 2017 at 08:27

    Det är fullt tillåtet att påstå att Ryssland hade mått bättre av att revolutionen inte hade blivit av. Det paradoxala är emellertid att de som tycks ömma för det stackars ryska folket aldrig tänker tanken till slut. Nämligen den tyska nazismen var på intet sätt avhängig av vad som hände i Moskva utan var ett oberoende skeende. Tyskland trängtade efter Lebensraum, naturrikedomar, odlingsmark och slavar – ett tyskt Indien. Detta fanns i Ryssland och utan den socialistiska staten som stod i vägen hade Tyskland lagt landet under sig. Och då hade hela Europa, även Sverige, fått en gemensam Führer. Sovjetryssland slogs för sitt eget oberoende och denna framgång kom hela Europa till godo fastän få i Västeuropa vill veta om det.
    När arkiven i Kreml öppnades förmodades stora sensationer läggas i dagen. Den stora sensationen är realismen och måttfullheten i den sovjetiska utrikespolitiken. Före kriget försökte man förgäves skapa en bred front mot Hitler, medan västmakterna föredrog att slå dövörat till. Efter kriget var det ryska ledarskapet väl medvetet om att enorma resurser behövde avsättas för landets återuppbyggnad och man försökte göra sitt yttersta för att inte försämra de internationella relationerna. Det kalla kriget drevs inte från Moskva. Tysklands delning var inte Stalins påfund, utan den tyska högern och USA fann varandra och såg en allians under delning vara bättre än ett helt men neutralt Tyskland som Moskva krävde.

  2. arbetarklass
    30 juli, 2017 at 12:58

    Att hundratusentals unga män i södra delarna av Ryssland utan utbildning, arbetslösa, utan framtid och utan hopp söker sig så till ISIS (Daesh) för beväpnad gemenskap har jag svårt att tro på. Om det är nåt Kreml är bra på så är det landets inre säkerhet. Jag tror Putin och Kreml har rätt bra koll på vad som händer i de muslimska delarna av Ryssland och försöker hålla det så väl integrerat som möjligt. I Ryssland ska man vara ryss i första hand, religion, politisk muslim eller något annat måste bli sekundärt. Det kom ju en dylik hit och körde lastbil i ett terrorattentat i Stockholm så ett antal verkar finnas men hundratusentals låter överdrivet.

  3. alex
    30 juli, 2017 at 13:48

    Den tyska nazismen är ytterst korrelerad med framväxten av röda garden i Tyskland 1918-1919, under influens av bolsjevikkuppen. DAP var bara ett av många grupperingar som hänvisade till arbetare och arbetares rättigheter. Hitler gick in som arméns agent i DAP, tog över partiet, och utvecklade det till NSDAP i samarbete med likasinnade. Nationalism, våld, ära var traditioner i kejsartyskland. Det fanns ganska omfattande vandringar mellan de partier som så småningom kallades ”kommunistiska” och ”fascistiska”. Deras mest frapperande egenskap är deras likhet. SA, brunskjortorna, hade tydliga rödbruna inslag.

    Polen är ett ytterst intressant land. Polen har varit mycket större än nu, och delar av Litauen, Vitryssland och Ukraina har varit underställda först Krakow och sen Warszawa, men Polen har också varit ett ryskt lydrike. Polens förhållande till Ryssland 1918 var att just ha sluppit tsarens ok, precis som finnarna, men istället hotas av Lenins proletära ryska diktatur. Polen mot Ryssland var David mot Goliath.

    Den andra ryska revolutionen, bolsjevikernas kupp, försåg de nya makthavarna med vapen att kontrollera massorna, men massorna fick hungersnöd som tack. Planekonomin levererade vad makthavarna ville ha, inte vad folket behövde. Sjöstedts anpassning till verkligheten är sen och utan trovärdighet. Som alla mellanskiktens karriärspolitiker har Östermalmsvänsterns store ledare inget annat att erbjuda än högre skatter.

    • 30 juli, 2017 at 15:01

      Nazismens och Hitlers huvudfiende var bolsjevikerna som kom till makten efter en revolution följt av ett flerårigt inbördeskrig med invasion av flera ”Västmakter”.

      Visst skedde det en kraftig ekonomisk utveckling i Sovjetunionen, trots missgrepp av skilda slag. Annars hade landet inte kunnat utvecklats från ett ganska efterblivet land med begynnande industrialisering till världens andra supermakt, trots 20+ miljoner döda i Världskriget där Sovjet var huvudkraften vid segern över av Hitler.

    • ERIK
      31 juli, 2017 at 11:27

      Det är en förenklad historieskrivning du presenterar Alex. Weimarrepubliken var mycket bräcklig och kampen stod mellan socialister/kommunister, vars mål var en revolution och borgarklassen. Självklart inspirerades vänstern av den ryska revolutionen. Den kapitalistiska tyska staten var svag och den galopperande inflationen medförde ett brett missnöje. DAP och senare NSDAP konkurrerade med vänstern om stöd inom tyska folket. NSDAPs retorik var, fram till de långa knivarnas natt, antikapitalistisk och vann därför stöd inom delar av arbetarklassen. SA, som stod för en uttalad aggressiv retorik mot eliten/etablissemanget och judehat, drog till sig vissa grupper ur arbetarklassen, främst de som inte hade någon yrkesutbildning och trasproletariatet. Det var SA som stod för våldet mot kommunister/socialister. De var den tidens skinheads. SA talade om revolution men NSDAP hade inga sådana planer, utan tvärtom, att liera sig med kapitalet. Därför måste SA elimineras http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/de-langa-knivarnas-natt

  4. 30 juli, 2017 at 15:54

    Svar till ”arbetarklass” Inte ”södra Ryssland” men de forna östra sovjetrepublikerna: Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan, Kazakstan. Där arbetslösheten är hög. De unga männens framtidsutsikter föga lovande. Och islam dominerar som ideologi. Dessa länder hör idag ju inte till Ryssland men ingick en gång i Sovjetunionen.

    Ulla Johansson

  5. 30 juli, 2017 at 16:04

    Hur Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiets ledning tänker är för mig ett mysterium. Möjligtvis är flitiga läsare av DN och har helt enkelt blivit hjärntvättade?

    Vänsterns position verkar vara resultatet av intern hönsgård. Det är intrycket jag får.

    Men faktum är att Vänsterpartiet och SD i frågan om Sovjetunionen är rörande eniga med både USA och Rysslands nya monopolkapitalister. Kommunismen var av ondo är deras gemensamma slutsats, så frågan är väl nu enbart när Vänsterpartiet ska försöka slakta socialismen och demokratin likt sossarna?

    • arbetarklass
      30 juli, 2017 at 18:32

      Hej
      Kan det vara någon sorts förnyelse Vänsterpartiet håller på med? Jag tänker ”kommunism” är svår och sälja till väljarna idag då den allmänt betraktas dess tid är förbi och man försöker föra ut det socialistiska budskapet på annat sätt som då blir tandlöst sett ur ett historiskt perspektiv. Sen måste de tänka på överlevnaden och locka till sig väljarna samt aktiva och medlemmar där auktoritära ”gammelkommunister” försvunnit och ersatts människor med en mer liberal men samtidigt starkt vänsterbetonad vilja att förändra samhället. Vänsterpartiet tog ju bort ordet ”kommunist” ur namnet och det kanske var mer än bara kosmetika för att blidka kommunismens fall i Sovjetunionen. Även om jag inte riktigt är med på vad Vänsterpartiet vill så tror jag ändå dom gör helt rätt med tanke på kommande valresultat i förhållande till deras bestämda inställning till Sverigedemokraterna. Jag menar skulle dom glida i migrationsfrågan så kommer genast ramaskriet som gör att många vänsterväljare riskerar ge upp hoppet.
      Tänker jag galet?

      • 31 juli, 2018 at 03:04

        Migrationsfrågan är SD:s styrka. Massmigrationen är baserad på korruption via Soros. SD profiterar. Högerpolitiken och att SD inte vill ge svenska folket en ny folkomröstning om EU-medlemskapet är deras svaghet. V:s svaghet är att de inte är hövliga och inte är vänsternationella.

  6. 30 juli, 2017 at 21:06

    Om man yxar till resonemanget ganska grovt så finns det två motpoler vad det gäller behandling av sovjetisk historia i väst:

    1. Riktig forskning på akademisk nivå, med rejäl källkritik och inget innehåll som inte håller för sträng vetenskaplig kritik vad det gäller källor, metoder och slutsatser. En del av de här fynden kan vara svåra att få tag på för gemene man, de publiceras i dyra eller svåråtkomliga skrifter. En hel del intressant material torde vara uteslutande på ryska också.

    2. Populärpress och -litteratur som struntar i källkritiken och definitivt inte tar in besvärliga data som stör ”historien” som forskarna kan ta fram. Det är de versionerna som når fram till den stora allmänheten.

  7. Jesper
    1 augusti, 2017 at 10:16

    Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta efter att ha läst Ullas artikel. De framsteg under kommunismen som hon refererar till uppnåddes i det fria Västeuropa i högre grad och utan inskränkningar i frihet av en diktatur som terroriserade sin egen befolkning och befolkningen i de delar av Europa som påtvingades en kommunistisk diktatur.

  8. arbetarklass
    30 juli, 2018 at 20:34

    Jag ser en bild på en jättestor dammanläggning. Med all säkerhet en kraftverksdamm. Bilden kan mycket väl komma från Sovjetunionen. Dammarna ser ju liknande ut överallt. Det stora byggena kan man med fog påstå är internationella samarbeten. Det här får mig att tänka på samhällets energiförsörjning.

    Den här verkligen soliga sommaren har varit Bingo för alla producenter av solenergi. Det kan vara kommunala eller företag såväl som små enheter för hushåll. På försommaren passerade jag själv en rejäl solcellsanläggning som var förlagd på ett lantbruk. Jag är för en diversifierad energiproduktion. Det är en progressiv hållning om den blandas med miljöhänsyn och just solenergi för inte med sig några särskilda miljöskador vad jag vet. Företag brukar säja det är bra med många ben att stå på för då står man säkrare om något ben skulle brista och jag tror på energimix där man gör det bästa av tillfället. Tyvärr tror jag inte jag delar den här föreställningen med högerpartier som fortfarande tycks stå kvar i monotona lösningar som kärnkraft där frågan om kärnavfallslösningar ännu inte är löst ens efter femtio år. Det är skrämmande tycker jag och jag undrar hur länge högern lyckas driva frågan om kärnkraftens bevarande? Men jag vill betona att det inte bara är högern. Socialdemokraterna har faktiskt en liknande inställning när saken ställs på sin spets.

  9. Martin Kullberg
    30 juli, 2018 at 22:46

    Naturligtvis skall man inte tycka synd om nazister. Det är många som gör det numera, även hos vänstern. Visst jag kan tänka mig att rättsäkerheten inte alltid var perfekt, men då ingen gjort något allvarligt försök att sortera bort nazister och andra vidriga typer från siffrorna av ”offer” och folk som satt i arbetsläger, så ägnar de sig först och främst åt att tycka synd om nazister och andra vidriga typer. Ingen vettig människa kan ju sälla sig till den skaran.

    Vore himla bra om folk slutade tycka synd om nassar.

  10. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    1 augusti, 2018 at 10:25

    Jonas Sjöstedt är inte den enda inom vänstern’ som är antisovjet. Det fanns de på 70-tlaet som bland annat sa så här om Sovjetunionen:
    ”Sovjetunionen uppvisar alla de egenskaper som är utmärkande för en fascistisk stat, samtidigt som den utger sig för att vara socialistisk. Därför måste Sovjetunionen betecknas som en socialfascistisk stat.”
    Det finns fler liknande uttalande av denna grupp av människor. Uttalanden som Jonas Sjöstedt kunde och kan skriva under på.
    Gissa vem som gjorde dessa uttalanden på en kongress av ett s k kommunistiskt parti? Jo, det var nämligen det dåvarande maoistiska SKP.

    • 1 augusti, 2018 at 10:43

      I dåvarande SKP tyckte man sig se avsteg från socialismen i Sovjetunionen. Kritiken av detta inleddes av Kinas Kommunistiska Parti omkring 1960 och behandlade på inrikes- och utrikespolitik i Sovjetunionen. Det är en intrikat uppgift att nu söka bedöma vad i kritiken som var riktg och vad som kanske inte var riktig. Hur som helst är det slående hur lätt den dåvarande formen av ”socialism” i Sovjet föll efter 74 års maktinnehav. En viktig fråga för nuvarande SKP att penetrera.

      • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
        1 augusti, 2018 at 13:30

        Varför Sovjetunionen föll kan du fråga de – eller han – som har makten idag. Antikommunisterna Sobtjak och Jeltsin var medlemmar i en kontrevolutionär grupp Inter-Regional Deputies Group och en enhetsfront Democratic Russian Election Bloc vars mål var göra en kontrarevolution och avlägsna det sovjetiska kommunistpartiet från makten. Sobtjak var en av Putins vänner sedan Leningradtiden då Putin studerade juridik på samma universitet som Sobtjak var lärare i juridik.

        Här är en video om hur Jeltsin – som utnämnde Putin – slog brutalt ner motståndet.

        https://youtu.be/Fcd4EFRKSy8

        • 1 augusti, 2018 at 13:46

          Var det så enkelt att störta den första socialistiska staten efter 74 år?!

          • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
            1 augusti, 2018 at 14:15

            Och dessutom tog det 74 år för USA och för de konservativa (både i Ryssland och i USA) att störta den första socialistiska staten, vilket de redan påbörjade med när revolutionen hade ägt rum. Så det var inte så enkelt som du antyder att det skulle ha varit. Sovjetunionen var ständigt under attack – vilket även du själv har sagt vid ett flertal tillfällen.

Comments are closed.