Anders Romelsjö på jinge.se

Clintons och USA:s plundring av Haiti

Många har nog även i Sverige suktat efter Hillary Clinton efter presidentvalet. Sannolikt förstärkt av den nuvarande på olika sätt märklige, krigiska presidenten som nu verkar sitta fast i ”Den djupa staten” som styr USA i den lilla, lilla finansiella elitens intressen.

Om jag varit medborgare i USA och varit tvungen att rösta skulle jag varken ha röstat på Trump eller Clinton, utan på någon annan. Kanske Jill Stein hos De Gröna.

Nedanstående artikel publicerades för precis ett år sedan, och ger viss information om Hillary Clintons popularitet hos vissa, och impopularitet hos andra.

”Haiti har just (för ett år sedan alltså) drabbats hårt av orkanen Matthew med över 300 döda. Men drabbas inte landet ännu hårdare av Clintons medvetna politik.

Detta är en recension av boken ”We have dared to be free. Haiti’s struggle against occupation” av Dady Chery av Ulla Johansson. Recensionen har tidigare publicerats i tidningen ”Arbetaren”, och jag är glad att få presentera den också på denna blogg. Sammanbitet om USA:s plundring av Haiti

Ulla Johansson har tidigare berikat bloggen med flera artiklar i olika ämnen.

Recensionen.
De senaste årtiondenas krig i Mellanöstern och Nordafrika har fyllt media – och våra tankar. Den ”mjuka” amerikanska ockupationen av Haiti har på så vis hamnat i skuggan. Dock icke i Dady Cherys We have dared to be free. Hon beskriver i sammanbitet raseri hur Haiti ockuperats – av USA, av FN, av ”Västvärlden”. Det rör sig inte om en formell ockupation, men i den sociala och ekonomiska verkligheten fungerande som sådan.

Greppet hårdnade efter jordbävningskatastrofen som gav tillfälle till lömska ”hjälpinsatser”. Den största är Bill Clintons IHRC (Interim Haiti Recovery Commission) som lagt Haiti helt i Clintons händer att totalt plundra.

Dady Chery skriver om hur Bill Clinton de facto fungerat som Haitis koloniala guvernör. Därtill kommer att Hillary Clinton höll i spelet bakom tillsättandet av Michel Martelly som president. Denne kunde sedan användas som ytterligare redskap i plundringen av landet. Dady Chery beskriver presidentvalet som fullständigt korrupt. Det verkliga fuskvalet.
Hillary Rodham Clinton, Michel Martelly, Laurent LamortheHillary Clinton med Haitis president Michel Martelly (till höger) 2012. Åtskilliga av Haitis värdefulla tillgångar – stränder, jordbruk, gruvor – har sålts till Clintons vänner och kontakter. Till exempel har Hillary Clintons bror Tony Rodham fått en licens att utvinna guld vid en gruva som ägs av företaget där han sitter i ledningen.
Hillary Clintons bror Tony Rodham har erhållit en licens att utvinna guld vid en gruva som ägs av företaget där han sitter i ledningen. Den första tillåtelse av guldutvinning som Haiti utfärdat på 50 år.

Alla Haitis värdefulla tillgångar: stränder, jordbruk, gruvor har sålts till Clintons vänner och kontakter, till andra västliga företag och givetvis har Haitis elit fått sin andel av bytet. En förutsättning för att de ska stödja utplundringen.

Hillary Clintons bror Tony Rodham har erhållit en licens att utvinna guld vid en gruva som ägs av företaget där han sitter i ledningen. Den första tillåtelse av guldutvinning som Haiti utfärdat på 50 år.

Dady Chery ägnar ett helt kapitel åt ”Nykolonial ekoturism på Ile-à-Vache”, en vacker och av turism orörd ö. Där har Haitis ledning släppt löst ett vansinne av hotellbyggen, asfalterade vägar och flygplats. Jordbrukande öbor avhyses. Befolkningen protesterar, protesterna slås ned och där sker misstänkta dödsfall. Ile-à-Vache är en av flera liknande tragedier av övergrepp på natur och människor.

Haitis småbönder har slagits ut av importerade livsmedel. Importerat amerikanskt ris ruinerar risodlarna. Ris från småböndernas odlingar var tidigare en mycket viktig produkt i lokal handel.

Deras grisuppföding (”creolpigs”) var också en tillgång för dem – och ett slags sparkapital i deras hushåll. En kampanj sattes igång och de inhemska grisarna skylldes för att sprida svininfluensa. En ren lögn eftersom de faktiskt var resistenta. Alla slaktades och ersattes av importerade raser, vilka inte fungerar i små jordbruk. Detta har förbittrat Dady Chery till den grad att över varje kapitelrubrik i boken finns en liten bild av en ”creol pig”.

Efter att Haitis tidigare president Jean-Bertrand Aristide tvingades bort 2004, och oroligheterna i samband med detta, togs beslut om placering av FN:s fredsbevarande styrkor på Haiti. Först kom USA:s marinkårssoldater som sedan byttes ut mot FN:s manskap.

Dady Chery – som de flesta haitier – avskyr FN:s fredsbevarare som terroriserar befolkningen, våldtar, stjäl och ibland dödar. Styrkor som används att slå ned det politiska motståndet genom att attackera vad som kallas slumområden.

Det stora utbrott av kolera som drabbade Haiti strax efter jordbävningen hade, som Dady Chery ser det, inget med jordbävningen att göra. Nepals fredsbevarande trupp hade smittan med sig från Nepal. Det förnekas att så var fallet, men Dady Chery och medicinsk expertis säger att det kan bevisas.

Denna FN-styrkornas ”gåva” till Haiti gör dem givetvis ännu mer avskydda. Haiti är ju inte i krig. Varför då fredsbevarande FN-styrkor? De fungerar, om man tolkar Dady Chery rätt, som väpnat stöd för Michel Martelly och regimen. Den inhemska polisen och FN-styrkorna håller befolkningen i ett järngrepp.

I slutet av boken tar Chery stöd i Haitis stolta förflutna: slavupproret på ön som startade 1791 och slutade med seger 1804.

Efter Dady Cherys redovisning av situationen i landet känns det svårt att som iakttagare utifrån se någon utväg ur misär och politiskt förtryck. I slutet av boken tar Chery stöd i Haitis stolta förflutna: slavupproret på ön som startade 1791 och slutade med seger 1804.

Hon skriver: ”On January 1, 1804, with the consummation of the first and only succesful slave revolt in history, Haiti’s self-emancipated slaves declared The Independent Republic of Haiti.”

Dady Chery tror i dag på ett folkligt, fredligt motstånd, liknande Gandhis i Indien. Och kanske att använda strejker som vapen, att aldrig samarbeta med härskarkasten vare sig det är USA eller det egna etablissemanget.

Efter att genom hennes bok ha lärt känna Haitis öde önskar jag innerligt att hon kan få rätt. Men de länder USA tagit grepp om brukar de inte släppa. Även från det fattiga Haitis invånare går det att krama ytterligare vinst.

Några andra artiklar om Hillary Clinton.
USA:s militäre ÖB varnar: Hillary Clintons Syrienpolitik innebär världskrig
Svenska mutorna kan bidra till att knäcka Hillary
Hillary Clinton: Erfaren hök, Wall Street-favorit och farlig lögnerska
Donald Trump bättre kandidat än Hillary Clinton?
Hillary Clinton drottningen av kaos
Hillary Clinton väljer Wall Street-hök som vicepresident
Hillary Clinton och Donald Trump snackas vid
Svenska media gullar med höken Clinton
Storekonomen Jeffrey Sachs: Clinton är en neokonservativ hök
Socialistiske Bernie Sanders storseger över kapitalistfavoriten Hillary Clinton
Hillary Clinton – en feminist?
USA:s nästa president – höken Hillary Clinton?
i Andra om: , , , , , , , , , ,, , , , , , , ,,

Anders

, , , , , , , , , , , , , , ,
, , , , , , ,

6 svar till “Clintons och USA:s plundring av Haiti”

  1. Indien hade Mahatma Gandhi som försvagade kolonialmakten England. Han blev en stor snackis i det kolonialt utsugande England där media inte var en tyglad fulmedia. Dessutom följde Indiens folk hans råd om bojkott av Engelska produkter även bojkotten av det engelskt utsugande saltet. Han uppmanade folket att utvinna sitt eget salt ur havet.

    Trots detta var det inte Mahatma Gandhi själv som befriade Indien. Det skedde slutligen genom folkligt militärt övertagande, Innan dess hade England lyckats splittra Indien till två antagonister, ett Sydindien och ett Nordindien (Pakistan).

    Således bör en fredlig bojkott av Haiti inrikta sig mot Haitis turistindustri och mot de företag och politiker som förser Haiti med importerade produkter som slår ut den lokala handeln, även om detta bara är första steget, och hela världen måste hjälpa till. För sedan måste folket på Haiti själva göra som folket gjorde på Kuba och i Vietnam, nämligen ta över och köra ut kolonialmaktens girigbukar.

    Den statsterrorism som befolkningen utsätts för måste naturligtvis även den bestraffas, ex. såsom vi gör här idag genom alternativ media, nämligen uppmärksamma deras kamp och mana till bojkott av de girigbukar som är ansvariga. Bojkotten måste bli bred för att fungera väl och frihetskämparna måste vara aktiva, i två olika fraktioner, en fredlig förlåtande och en betydligt hårdare ”bestraffande” som slutligen tar över landet och inrättar folklig demokrati, helst en demokrati med stora inslag av beslutande folkomröstningar där befolkningen är välbeväpnad, såsom i Schweiz.

  2. Nya avslöjande email om ”Friends of Bill”

    Newly released emails obtained through a Freedom of Information Act (FOIA) lawsuit by the Republican National Committee, and subsequently shared with ABC News, reveal very open special treatment of ”Friends of Bill” (”FOB” for short) by the State Department in granting access to recovery efforts in Haiti, in which $10 billion in emergency aid was spent after the 2010 earthquake.

    The emails show very close coordination between Caitlin Klevorick, a senior State Department official, and Amitabh Desai, the director of foreign policy for the Clinton Foundation, as they exchanged emails from Foundation donors looking to participate in the Haiti recovery efforts. While many donors likely were just looking to make charitable contributions, others, as evidenced below, were simply looking to capture their ”fair share” of $10 billion in emergency aid contracts doled out by the U.S. government.

    The following exchange between Klevorick and Dasai, with the subject line ”Haiti Assistance,” shows the State Department very clearly asking for ”Friends of Bill” to be flagged for special consideration.

    “Need you to flag when people are friends of WJC,” wrote Caitlin Klevorick, then a senior State Department official who was juggling incoming offers of assistance being funneled to the State Department by the Clinton Foundation. “Most I can probably ID but not all.”

    Of course, this directly contradicts comments that Bill Clinton previously made to CBS’ Charlie Rose just last month when he assured voters that ”nothing was ever done for anybody because they were contributors to the foundation, nothing.”

    In another Klevorick and Dasai exchange, the State Department official asks “Is this a FOB!” saying that ”If not, she should go to cidi.org” (a general government website).

    http://www.blacklistednews.com/New_Emails_Reveal_%22Friends_Of_Bill%22_Got_Special_Access_From_State_For_Haiti_Recovery_Contracts/54634/0/38/38/Y/M.html