Idag har jag förmånen att presentera första delen av en recension av Maj Wechselmann av boken ”Hillary Clinton Drottningen av kaos”.

Maj är en av landets främsta vänsterprofiler och har gjort i mitt tycke storstilade insatser i decennier. Hon tilldelades Kurt Linder-stipendiet 1973 för sin dokumentärfilm Viggen 37, Eldh-Ekblads fredspris 1978, samt Rydöpriset 1990 ”för den fria tanken till Olof Palmes minne”. Hon fick ekumeniska priset vid Berlinfestivalen, Berlinale 1998, där hon visade 3 filmer. Hennes filmer har visats på festivaler i alla världsdelar. 2011 belönades hon för sina insatser i filmskapandet av Jan Myrdal-sällskapet med 100 000 kronor och Leninpriset. För några år sedan kom boken ”Kärnkraft-farlig och förlegat”. Hon har en särskild anknytning till Ukraina.

Recensionen.
Vad föredrar du? Pest eller kolera? De flesta drömmar nog – och tänk om drömmen vore sann – att Hillary Clinton är det genomtänkta liberala svaret på Donald Trumps uppenbart sociopatiska framtoning som amerikansk presidentkandidat.
Frågan är: Vem är farligast? Trump eller Clinton?

Den oerhört belästa Diana Johnstone ger ett nedslående svar i sin nya bok om Hillary Clinton ”Drottningen av kaos”. Det är Björn Eklund/ Karnevals Förlag stora förtjänst att boken utkommer just när vi har som störst behov av att orientera oss.

Har Johnstone rätt i att Clinton under sin period som utrikesminister aktivt medverkat till några av de grövsta amerikanska övergreppen utomlands?
Däribland underminering och bortkuppande av progressiva regimer såväl som totalförstörelse av hela länder? Stater som inte getts någon som helst kompensation för den massiva förödelsen, säger Johnstone. Är det sant att Clinton vrängt och vridit sig med en vältalig, men totalt bedräglig retorik (Hon använder den på ett närmast ekvilibristiskt sätt) för att just att kunna agera som dödgrävare för presidenter, regeringar och hela stater?

I denna första recension skall jag ta upp utrikesminister Clintons första medverkan till kupp 2009 i Honduras. I nästa avsnitt följer Libyen och Syrien och en närmare diskussion om begreppet folkmord – så som det missbrukats av Clinton.

Det började alltså med en remake av USAs traditionellt mest kriminella politik gentemot Latinamerika och i en av dess svagaste stater, bananrepubliken Honduras.

Förhistorien är kanske inte så känd. 2005 hade denna den mest eftersatte och utfattigaste centralamerikanska republik, (som också var främsta transitland för narkotika från Sydamerika till USA), plötsligt fått en president, Manuel Zelaya, en politiker med sociala ambitioner. Zelaya ville höja minimilönerna 60 % och ge unga narkomaner utbildning istället för fängelse. (Det är en metod som Olof Palmes Center har bevisat fungerar i El Salvador – jag har själv filmat just denna humanistiska metod i en mindre stad El Salvador).

* Läs även blogginlägget om Honduras Zelaya ville också omvandla den beryktade amerikanska flygbasen i Soto Cano till en civil flygplats (Soto Cano har sedan 1981 fungerat som central för antidemokratiska US-operationer i Centralamerika bl. a mot Nicaragua).
Zelaya anslöt sig till Hugo Chavez´ nya latinamerikanska organisation, ALBA, som gav Honduras stöd till de nya reformerna.
Om Zelaya har Clinton skrivit i sin memoarbok ”Hard choices”, hon träffade honom och tyckte illa om honom.

Nu användes de amerikanska metoder som rönt så stor framgång i svaga stater de senaste årtionden: I maj 2009 hjälpte CIA till med att bilda ”Honduras demokratiska medborgarunion”, syftet var att röja Zelaya ur vägen. Snart nog hade denna union hittat ett påhittat formellt skäl för att kuppa bort Zelaya och redan juni 2009 stormade kuppmilitären Zelayas sovrum på natten och skickade honom till Costa Rica i sin pyjamas.

* Läs gärna även blogginlägg om Honduras hösten 2013 Het höst hotar Honduras
Clintons retorik för att förhindra den folkvalde presidenten återvände är ett mästerstycke av hyckleri och lögnaktighet. Johnstone citerar henne länge och väl och jag uppmanar er att ta del av det hon har skrivit.

Resultatet: Honduras är i dag ett av de länder där det begås flest politiska mord. Honduras är efter kuppen åter ett av de länder som dessutom uppvisar högsta mordfrekvensen i världen, enligt statistik från FN. ”Under två år efter kuppen sjönk investeringarna inom allmännyttiga bostäder, hälsovård och utbildning medan den extrema fattigdomen ökade med 16,3 procent. I maj 2014 avskaffades den myndighet som hade ansvar för barnen rättigheter och dess tillgångar avvecklades.” De ungas situation är numera så förfärlig att tillströmningen av ensamkommande minderåriga från Honduras har blivit ett problem för USA, 47.000 barn på flykt var de 2014.

”Liksom vid andra tillfällen när USA stöder interventioner i svagare länders politiska liv, blir resultatet kaos – fattigdomens, kriminalitetens och hopplöshetens kaos. Hillarys politik har bidragit till att förstärka USA:s långvariga diktatur över södra halvklotet. Monroedoktrinen utgav sig för att beskydda kontinenten mot utomstående makter men har i praktiken kommit att innebära frihet för USA att beskydda invånarna från dem själva och deras ”misstag”. Som vi kan se av denna bok utgör Hillary Clintons politik tillämpning av en utvidgad Monroedoktrin med giltighet för hela världen.”

Några andra artiklar om Hillary Clinton.
Hillary Clinton väljer Wall Street-hök som vicepresident
Hillary Clinton och Donald Trump snackas vid
Svenska media gullar med höken Clinton
Storekonomen Jeffrey Sachs: Clinton är en neokonservativ hök
Socialistiske Bernie Sanders storseger över kapitalistfavoriten Hillary Clinton
Hillary Clinton – en feminist?
USA:s nästa president – höken Hillary Clinton?
i Andra om: president, Hillary Clinton, Honduras, Clinton, böcker, Libyen, Iran,Irak, imperialism, militär,krig, USA, Politik, Donald Trump, massmedia, val, utrikespolitik NATO, demokrati,terrorism, Syrien