Svenska media gullade med höken Hillary Clinton


Exakt för ett år sedan publicerade jag denna artikel. Den kan tyckas vara överspelad. Vi har en reaktionär, krigisk klimatförnekande president Trump som jublar över terroriststödjaren Saudi och illegalt bombar i Syrien. Möjligen blir han inte kvar så länge, bl.a. då han inte är tillräckligt inriktad på krig mot Ryssland, som har en militärbudget som är 1/10 av USA:s.
Under presidentvalstiden publicerade jag flera kritiska artiklar om Hillary Clinton, som möjligen fört en ännu värre utrikespolitik. Trump hade ju inte precis något politiskt CV att visa upp.

Är nedanstående gästblogginlägg helt överspelad, eller snarast en påminnelse om en kvinna som möjligen kan bli president i USA, särskilt om Trump avsätts.

Läs själv!

Artikeln.
Som bekant har Hillary Clinton blivit demokraternas kandidat till presidentvalet i USA i början av november. Här på bloggen har vi tidigare diskuterat presidentvalet och inte minst just Hillary Clinton.

Vem av USA:s presidentkandidater är närmast att starta ett kärnvapenkrig?
Storekonomen Jeffrey Sachs: Hillary Clinton är en neokonservativ hök, Wall Streets favorit
Bernie Sanders storseger över kapitalistfavoriten
Hillary Clinton – femeinist??
Hillary Clinton – USA:s näste president?
Hillary Clinton – USA:s näste president?

Jag är nu glad över att få publicera en kommentar av Ulla Johansson, Göteborg, som berikat denna blogg med inlägg i skilda ämnen. Senast, 6 juni, kom Flamman förleder om Syrien som vanligt. Ulla Johansson är pensionär, författare och debattör. Han har medverkat i böckerna “Mona Elsa Ulla“, “Främmande besök“, “Kvinnor i butik, kvinnor på fabrik“ och givit ut boken “Flyktigt förbi“ 1998 samt ”Valets pris” 2008 och ”Frånstulna framtidens samhälle” 2009.
Karin Petterssons ledare i Aftonbladet den 8 juni hade rubriken ”Till slut krossar Hillary glastaket” och texten är en hyllning av Hillary Clinton. Karin Pettersson ledare i Ab
Därtill påståenden om att ”Hillarys” budskap och politik nu lutar åt vänster. Men främst ser Karin Pettersson henne som en framgångsrik kvinna. Som nu kommer att krossa ”glastaket”. Och bli USA:s nästa president.
aftonbladet_vi_hjalper
Aftonbladets chef för ledarredaktionen är inte ensam om hyllningar och betoningen av det värdefulla i att en kvinna blir president i stormakten. Som om hennes kön är det verkligt positiva i framgångsberättelsen. Så låter det nu i snart sagt alla svenska media. En amerikansk Kata Dahlström?
Hillary Clinton är inte värd några som helst hyllningar.
Efter jordbävningskatastrofen på Haiti fick hon och Bill Clinton ett dödligt grepp över ön. Maskerat bakom hjälparbete och The Clinton Foundation berövades öns medborgare sina jordbruk, gruvor, havsstränder. Allt av värde. Som tilldelades Clintons kontakter. För befolkningen återstår nu låglönearbeten och arbetslöshet.
Hillary Clinton (då USA:s utrikesminister) grep in i Haitis valprocess 2011 och lät tillsätta den oduglige Michel Martelly som president. Ett redskap i Clintons plundring av ön. Clintons härjar i Haiti

Hon var aktiv kring regimskiftet i Honduras där president Manuel Zelaya
avsattes och en högerregering placerades in som nu låter mörda fackliga aktivister, journalister, miljöaktivister – Berta Caceres.
Regimskifte bakåt till gammal latinamerikansk högerlinje. Hillary Clintons utveckling av Honduras.

Anfallet på Libyen kallas hos den amerikanska militären ”Hillarys krig”.
Som hon energiskt pläderade för. Nu ett sönderslaget land. Både infrastruktur, städer och samhällets sociala väv. Krigets skörd: sjuttiotusen döda. Hillarys krig. När de låtit mörda Gadaffi hånflinade hon och travesterade Caesar: We came, we saw, he died.
Aldrig under hennes politiska karriär har hon gjort något uttalande av kritik mot USA:s ständiga krig. Eller visat att hon förstår lidandet de krigen åstadkommit. Alla kvinnor och barn som dödats. Kvinnorna som nu flyr undan striderna i Mellanöstern kan förmodligen inte rätt uppskatta att en kvinna blir president i det land som bär ansvaret för dödandet. En kvinna som aldrig visat tvekan inför anfallskrigen.
Hillary Clinton 160512

Svenska media tvekar inte heller i sina hyllningar av kvinnan som tänker nå presidentposten. Skriver inte en rad om hennes roll i Haitis mörka ”utveckling”. Hennes agerande kring Honduras, Libyen. Upprepar endast
”en kvinna blir president”. En kvinna blir president. Krigsindustrins kandidat. En kvinna med vassa klor som kan klösa till sig en ö med tio miljoner invånare. Och triumfera över en mördad statsman.
Vi kan fråga oss om svenska medias skribenter är så okunniga att de inget vet om Hillarys Clintons hänsynslösa aktioner mot människor och länder. Eller är det så att de känner sig helt tvingade att krypa för USA. Hylla USA:s ledare. Vilka de än är.

i Andra om: , , ,, , , , , , , , , , , FN , ,, , , , ,


12 svar till “Svenska media gullade med höken Hillary Clinton”

  1. Karin Pettersson är en den mest typiska representant för dagens media och politik. Rasist ända in i märgen utan att hon fattar det. Enligt den belgiske fysikern Jean Bricmont kan 1900-talets historia ses som en långsam men obeveklig avkolonialiseringsprocess, där socialismen trots sina brister stod på avkolonialiseringens sida. När rörelsen mot frigörelse tog rejäl fart efter Andra världskriget ”Who lost China , vem förlorade Kina ?” övertog USA den ledande rollen som kolonialismens upprätthållare och gav den ny form genom att man i högre grad än landbesittning satsade på ekonomisk kontroll av den tredje världen.
    Men trots att erövring av mark inte längre var det centrala, rullade de koloniala krigen på som aldrig förr. Ekonomisk kontroll kunde inte etableras med mindre än att det var fritt fram att exploatera allt och alla. Och det var därför som socialismen/kommunismen var så förhatlig. Strunt i deras jämlikhetsideologi, en liknande hade ju kristenheten predikat, problemet var exploateringsrätten som socialistregeringarna satte hinder för. Rätten att exploatera är den primära friheten för kolonisatörer och den upprätthålls till varje pris, det fick bl.a. Ho Chi Minh erfara mer än någon annan ledare. Ho Chi Minhs historia som befriare av sitt land går nämligen tillbaka ända till Första världskriget då han i sin blåögdhet i Versailles trodde att rätten till nationers självbestämmande gällde alla och inte bara privilegierade européer.
    Det är i denna anda som Karin Petterssons skrivargärning skall förstås, etablissemanget som hon tillhör är givetvis inte rasister i bemärkelsen att de räds den färgade mannen, men de för vidare den rasistiska koloniala traditionen som bjuder att västmakterna har rätt att krossa allt som kommer i deras väg, Irak, Libyen, Syrien, Jemen som de senaste offren. Den krassa verkligheten skyler man över genom att fokusera på trivialiteter som om världens mäktigaste kolonisatör är svart som för tillfället eller kvinna härnäst, o så spännande ! Att de båda är kvalificerade krigsförbrytare ingår inte i föreställningsvärlden hos dessa skribenter som ”brinner” för miljö, feminism och alla tänkbara hjärtevärmande saker.

    • Jodå, runt om i väst sitter dessa ”godhetsapostlar” och slår sig för bröstet när man vurmar för det s.k ”flyktingmottagandet” från de av väst krigsdrabbade länderna utan att begripa att det är unken nykolonialism man egentligen stödjer. Alla de som verkligen behöver hjälp dvs kvinnor och barn i flyktinglägren runt om i mellanöstern struntar man i, mycket av resurserna (80%) slösas bort på män i sina bästa år som via instruktioner på Soros hemsida lärs hur man bär sig åt för att få stanna i EU. Hur kunde det bli så här? Jo, det finns ett intresse i vissa kretsar att destabilisera nationalstater som Sverige för att bana väg för den plutokrati som vill styra i världen.

  2. Det handlar inte direkt om att svenska medias skribenter är okunniga. De som är utvalda av ägarna att vara skribenter är först å främst lydiga gentemot ägarnas agenda, precis som i vilket annat företag som helst eller riskera att råka ut för gestapometoder:
    https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/2016/06/11/gestapometoder-friheten-for-journalisten-att-uttrycka-sig-har-lamslagits-av-kapitalisternas-frihet-att-satta-agendan/.

    Man kan vara kunnig och lydig. Det är svårare att vara kunnig och ha karaktär, ex. likt Dan Josefsson.

    De känner väl till Hillarys Clintons hänsynslösa aktioner mot människor och länder, även hennes brott mot det egna folket:
    https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/2016/06/14/professor-james-petras-hillary-clinton-val-av-en-utlandsk-spion-som-president/

    Men Hillary är lojal mot agendan som sätts av de Israelvänliga ägarna på Wall Street. Hon är köpt, Barak Obama är köpt, precis som de presstituerade journalisterna.

    Jo. De är helt tvingade att krypa för nyliberalerna eller så hamnar de i ”frysboxar” likt på DN:
    http://newsvoice.se/2016/01/05/pr-kuppen-mot-arets-forvillare-2015-wolodarski-ansoka-om-benadning/

    Det är därför de mörkar Bernie Sanders och hyllar de köpta nyliberalerna som arbetar för 1% av befolkningen.

    I stället för att belysa Bernie Sanders enorma framgångar, som omväxling, när han representerar 99% av det amerikansa folkets intressen, så spottar de på den andra extremkapitalisten Donald Trump som ändå kommer förlora valet och som därför egentligen är helt ointressant.

    Vad kan vi göra? Vi kan ständigt göra folk uppmärksamma på vem som sänder (ägarförhållandena), syftet (agendan) och resultatet som de vill uppnå (målet), samt att komma ihåg att belysa lösningen på problemet.

    Målet är total kontroll, världsherravälde och avskaffad demokrati.

    Agendan är att steg för steg flytta bort demokratin från folket genom frihandelsavtal och hålla arbetarklassen upptagna med att bekriga varann genom att man delar upp dem i två läger den anti-rasistiska och den rasistiska. Den vettlösa invandringen av IS-soldater och andra konfliktskapande åtgärder är en del av planen för att vid behov kunna starta samma slags inbördeskrig medelst legoknektar som i Syrien, naturligtvis påhejat av det militärindustriella komplexet.

    De fåtalet Vänsterpartister som skulle kunna ena arbetarklassen, våga säga stopp och belägg för den vettlösa invandringen av IS-soldater eller varit kapabel att påbörja repatrieringen av icke-flyktingar ex. Amineh, vad sker med dem? De utsätts inom vänstern för förtryck eller som Wagenknecht för tårtning:
    https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/2016/05/01/1a-majtal-och-uppmuntran-till-amineh-kakabaveh-som-attackeras-av-vansterpartiet-expo-och-sketmedlemmar/
    https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/2016/05/31/varfor-har-det-tyska-vansterpartiets-ledare-sara-wagenknecht-fatt-chokladtarta/

    Vad återstår då? En nybildning av en ny balanserad vänster som går tillbaka till grunderna istället för att underkasta sig den presstituerade konfliktskapande agendan? Jo. Det tror jag och de är exakt det Vetenskapliga partiet företräder. Nu är det upp till resten av er.

  3. Ja, visst. Propagandan drämmer på ramsan ”USAs första kvinnliga …”.bla, bla. En sak är säkert: denna kvinnliga mördare kommer att kriga för Israel. Som hon lovade när hon lovade själv då hon gav löfte om sitt totala underdånighet till den zionistiska lobbyn AIPAC. feministen Killary redo att invadera Iran, för att detta ligger högst på Israels önskemål. inte konstigt att de ack så duktiga svenska presstituter gullar med Killary.

  4. Därför har Trump folkligt stöd, skriver lokaltidningen Times-Gazette i Ohio, en av få tidningar som på ledarplats gav sitt till Trump i förra årets valrörelse. Utanför etablissemanget är Donald Trumps ställning stark. Trots starkt negativa medier, håller folk fast vid Trump.
    Sedan installationen i januari har andelen som anser att landet går i rätt riktning ökat medan de som anser att landet går åt fel håll minskat.
    Det verkar som om väljarna inte känner särskilt mycket för Trump som person, men de gillar resultatet av hans politik. Trump verkar metodiskt följa sina kampanjlöften, särskilt om ekonomi och avreglering.

    http://erixon.com/blogg/2017/06/darfor-har-trump-fortsatt-folkligt-stod/

    Trump lever i verkligheten. Det ser väljarna. Allt medan jounalister och etablerade politiker drunknar i ord retorik och hånfullhet.

    • Trump har absolut inte ett stort stöd bland amerikanarna. Trump fick omkring 26 procent av rösterna. Valdeltagandet i valet 2016 var endast 53,1 procent. Och enligt bedömare så är det lägre idag.
      Jag anser att de som inte gick och röstade även ska räknas.
      Det är likaså i Frankrike där valdeltagandet vid första omgången var endast cirka 49 procent.
      Det måste finnas en anledning att folk inte går och röstar.
      Dessutom lever han inte i samma verklighet som den fattiga amerikanen.

  5. President Trump är dock USA:s statschef, regeringsöverhuvud och överbefälhavare.
    Men hans stab är full av illojala medarbetare som vill förgöra honom.
    USA närmar sig dessvärre något som liknar ett inbördeskrig, där huvudstadens maktcentra försöker störta nationens ledning och självt återfå kontrollen.

  6. Men Trump får inte göra vad som helst. Även Nixon föll på eget grepp. Och illojala medarbetare? Trump har ju sparkat en hel del medarbetar i hans stab nu så är även de som är kvar illojala?
    Trump tjänar endast kapitalismen – inte den amerikanska arbetarklassen. Det dröjde inte många dagar efter att han hade installerats som president då han rev upp avtalet att de amerikanska oljeföretagen skulle tillåtas att fortsätta med deras arbete i Standing Rock Reservatet i North Dakota.
    Dessutom fällde han ett antal bomber i Afghanistan och Syrien som inte var så populära i USA. Han visade vem han verkligen sympatiserade med när han reste till Saudi Arabien.
    I dagarna skärpte han dessutom den amerikanska blockaden mot Kuba. Inga som helst protester från något riksdagsparti (här gör VP och SD något gemensamt) för detta.
    Har du någon fakta om att USA närmar sig ett inbördeskrig? Vilka menar du tillhör ’huvudstadens maktcentra’? Jag trodde detta var Trump själv – eftersom har är statschef, regeringsöverhuvud och ÖB.

  7. ”Trump får inte göra vad som helst”, tycker Kerstin Stigsson.

    En av Trumps jurister D Jay Sekulow slog fast i en intervju med CNN på söndagen att presidenten har rätt att göra vad han vill (anställa eller avskeda) de anställda han har under sig.