29 svar till “Strypsnaran om Venezuela dras åt allt snabbare”

1. Bankirvampyren slutar inte innan en lydregim är installerad i Caracas. Arsenalen i regime change projektet kommer att avlöstas till fullo – från krig med grannländer, till ekonomis sabotage, huliganer på gatorna och avrättningar av ledande politiker som står i vägen för maffian. Ny nivå av fejk nyheter om stundande ekonomisk kaos, mycket snack om brist på ”frihet” och ”mänskliga rättigheter”, mm. Det finns en uppsjö av ”experter” till salu därute, som hela västvärldens mediamaffia kan mobilisera för några shekel. Fejk mediamaffias smutsbyk hängs här: http://www.globalresearch.ca/newly-unearthed-cia-memo-media-are-the-principal-villains/5602866

   • Inte desto mindre vore det bra om Maduro och regeringen vidtar åtgärder för att minska korruption och kriminalitet.
     Även Flamman (som jag kritiserat hårt för tidningens syn på kriget i Syrien) är kritiskt till oppositionen och Elvander skriver ”Oppositionen har gjort det till sin strategi att på varje sätt göra Venezuela oregerbart. Troligare då är att oppositionen lyckas övertala USA att införa sanktioner mot landets oljeindustri.”

2. […] Fra svenske jinge.se […]

3. ”Dick Emanuelsson har berikat bloggen med andra artiklar, som denna. CIA-chefen Pompeo samarbetar med Colombia och Mexiko för att störta Venezuelas regering”

   Han har bland annat ”berikat” denna blogg med en artikel som hävdar att ”USA ger grönt ljus för statskupp I Venezuela”. Vad är problemet med den artikeln? Jo att videon artikeln bygger på inte är Kurt W. Tidd utan någon helt annan.

   https://steigan.no/2017/07/15/usa-ger-gront-ljus-for-statskupp-mot-demokratiskt-valde-presidenten-i-venezuela/

   ”Nu har Venezuelas riksåklagare avskedats”

   Ja hon avskedats av den nya församlingen. Märkligt kan man tycka för det känns knappast som att tillsätta och avsätta riksåklagare är något som bör falla på den författningsskrivande församlingen? Det finns förmodligen heller inget samband mellan hennes avskedande och den utredning hon precis startat för att undersöka misstankarna om valfusk .

   http://www.bbc.com/news/world-latin-america-40840850

   ”Det året fanns Jimmy Carters Valorganisation på plats och gjorde omdömet att Venezuela hade världens bästa och säkraste röst- och valsystem, mer eller mindre omöjligt att manipulera”

   Det är knappast vad som säga nu. ”We condemn Sunday’s process to elect a National Constituent Assembly. The process was carried out in the complete absence of electoral integrity, posing serious problems of legitimacy, legality, and procedure. The measures taken by the government to prevent freedom of expression, freedom of the press, and the right to peaceful demonstrations contravene the democratic values of plurality and the democratic and participatory clauses protected in the Venezuelan constitution”

   https://www.cartercenter.org/news/pr/venezuela-080117.html

   Intressant också att trots att systemet skulle vara ”omöjligt att manipulera” så lyckades tydligen oppositionen gör det i parlamentsvalet 2015. Märkligt att oppositionen skulle lyckas och fuska i ett val om det nu är omöjligt att göra det för regeringen som tillskillnad från oppositionen kontrollerar hela valprocessen.

   • Videoavsnittet med Tidd som var en del i en blogg innehöll uttalanden av en person som såg ut som en yngre Tidd. Möjligen var det inte han. Jag har därför tagit bort detta blogginlägg.

     Tack för ditt påpekande, Christian.

     Andra uppgifter, som t.ex. uttalanden av CIA-chefen talar för att statskupp eller stöd till statskupp överväg(t)s av USA, i så fall i linje med dess Latinamerikanpolitik. Hur pass aktuellt detta är vet jag inte.

     Riksåklagaren har avsatts. Hon har tidigare varit anhängare till Maduro, men inte sedan i april. Jag tycker också att det är märkligt om hon avskedats av den konstituerande församlingen. Vill gärna veta mer om det.

     Valet 2015: Har inga uppgifter att valet och röstantalet vid parlamentsvalet 2015 manipulerades av oppositionen, som vann valet stort enligt bl.a. Venezuelas valkommission. Senare framkom att 3 av de valda inte var korrekt valbara – saknar åter detaljer om detta nu.

4. Den 3 augusti skrevs på denna blogg [”Mer om valet i Venezuela och dess brister”]:

   ”Aktuellt tillägg: SR Nyheter uppger kl 06.30 att Riksåklagaren i Venezuela ska utreda påståenden om valfusk. Utmärkt! . Se mer nedan.^”

   Jag får anta att det var Anders Romelsjö som ansåg att det var utmärkt att Riksåklagaren
   skulle utreda ett ev. valfusk.

   I den här bloggen får vi redan i den första meningen reda på att riksåklagaren har avskedats.
   Men bloggen i övrigt innehåller ingen information om detta avsked. Varför har hon avskedats,
   och vem har mandat att avskeda henne? Inte den Konstituerande församlingen väl? Den
   ska ju bara utarbeta ett förslag till ny grundlag, som sedan ska underställas en folkomröstning.

   För fyra dagar sedan var det, enligt blogginnehavaren, utmärkt att riksåklagaren skulle utreda det påstådda valfusket. Nu är hon plötsligt avskedad.

   Jag kan mycket lite om Venezuela, men hoppas på ett klarläggande.

   • Jag har ingen djupare kunskap idag. Varit på resande fot hittills idag. Enligt media har hon varit anhängare till Maduro, men bröt mot honom i april. Sedan jag skrev ”Aktuellt tillägg: SR Nyheter uppger kl 06.30 att Riksåklagaren i Venezuela ska utreda påståenden om valfusk. Utmärkt! . Se mer nedan.” har det framkommit uppgifter att valsystemet Smartmatic är helt säkert och jag kan inte nu bedöma möjligheterna till valfusk. Visst hade det varit bra med oberoende observatörer. Jag anser att valkommissionen CNE bör klarlägga läget. Påståendena om valfusk har hittills bara varit allmänna påståenden, eller hur? Enligt en uppgift har hon avskedats av den konstituerande församlingen – stämmer det? Har inte uppfattat att det är deras uppgift.

     • Jag antog att du, även om du är på resa, snabbt genom dina
       inbjudna och kunniga gästbloggare, kunde svara på frågan
       varför riksåklagaren avskedats, och vem som har mandat att
       avskeda henne.

       Du måste väl ändå idag, bara fyra dagar efter kommentaren ”utmärkt”, anse
       att det är bra om frågan om valfusk utreds.

       • Javisst, fast jag bara sett allmänna påståenden om detta, utan konkret substans.

5. Den socialistiska strypsnaran hårdnar, Venezuela går Zimbabwes väg.

6. Man kan läsa vidare i t.ex.: http://www.globalresearch.ca/venezuela-regime-change-project-revealed/5602599 ”Venezuela Regime Change Project Revealed”;
   http://www.globalresearch.ca/us-has-budgeted-49-million-for-venezuelan-right-wing-since-2009/5603025 ”US Has Budgeted $49 Million for Venezuelan Right-Wing Since 2009”

7. Var för sent ute, Dick Emanuelsson har redan deklarerat riksåklagaren som förrädare tillsammans med kritiska chavister och trotskister. Sensmoral; var inte kritisk hur mycket chavist du än är, vifta med röda fanan medan skeppet sjunker men kritisera inte. Här har vi Dicks artikel kommer säkert snart på svenska:

   http://www.resumenlatinoamericano.org/2017/07/27/algunos-sectores-trotskistas-y-del-denominado-chavismo-critico-coinciden-con-trump-en-venezuela/

   • Man har undrat över den konstituerande församlingens roll. Den är stor uppger Washington Post (https://www.washingtonpost.com/news/monkey-cage/wp/2017/08/01/venezuelas-dubious-new-constituent-assembly-explained/?utm_term=.3dca1bd61791). Venezuelan constituent assemblies have the authority not only to change the constitution but also to dismiss existing officials and institutions.

     Läget i Venezuela är mycket tillspetsat. Delar av Oppositionen har försökt avsätta presidenten, använt dödligt våld, bedrivit ekonomiskt sabotage samt tagit emot tiotals miljoner från USA, där uttalanden från ledande representanter kan tolkas så att beredskap finns för statskupp. Motsättningar råder sedan april mellan presidenten och riksåklagaren som har en viktig position. Detta är nog förklaringen till avsättningen. Presidenten gör vad han kan för att vara kvar och fortsätta arbetet på ett av USA-imperialismen oberoende Venezuela som ska försöka ”förbättra” den mycket bekymmersamma ekonomiska situationen med bevarandet av så mycket av de sociala landvinningarna som möjligt. Vilka misstag som skett av Maduro om möjligheterna till samarbete med åtminstone delar av oppositionen inom åtminstone vissa områden vet jag inte.

8. Debatten kring valet till en konstituerande församling har hitills handlat om huruvida nu Venezuela blir en diktatur eller inte. Men det finns indikationer på att det är fel sätt att ställa frågan. Istället kan man fråga sig vilken typ av demokrati som Venezuela tänker införa. Runt om i världen har vi ju redan sett en rad modeller av demokrati, den sovjetiska, kubanska, chilenska Pinochet-modellen kallad auktoritär demokrati, parlamentarisk och president demokrati. I var och en av dessa former finns ett mer eller mindre stort moment av val. Enligt den sovjetiska, kubanska eller chilenska modellen utövas inte demokratin via partier. I det sovjetiska och kubanska fallet väljs representanterna ut individuellt i olika typer av massorganisationer där det enda legala partiet spelar en avgörande roll i nomineringsförfarandet. Man skulle också kunna säg att varje kandidat är ett parti med bara en tillåten ideologi marxism-leninismen. I viss utsträckning lyckas man på så sätt rekrytera individer som har ett lokalt stöd. Men den typen av demokrati är långt från den liberala parlamentarismen som bygger på att medborgare i fria och hemliga val väljer mellan partier med olika ideologiska program. Inbyggt i den liberala parlamentariska demokratin har man dessutom byggt in kontrollmekanismer och maktdelning för att förhindra att makten centreras på ett ställe. Man har en lagstiftande, styrande och dömande makten åtskild och dessutom en fjärde makt, den granskande, dvs media.
   Ledande chavister verkar här förespråka en kubansk eller sovjetisk modell där de kommunala råden väljer nerifrån och upp eller som man säger ”makten utövas direkt av folket genom självstyre”.
   En indikation på vartåt det lutar fick man i själva konstruktionen av valet till den konstituerande församlingen.
   Maduro förklarade valprocessen som ett folkligt val av arbetare och kommuner inte ett val baserat på partier och eliter. Representanterna till den konstituerande församlingen valdes därför till ungefär en tredjedel av fackföreningar, kommunala råd och andra sektorsorganisationer. De övriga valdes direkt men där små valdistrikt fick övervikt. För att rösta användes ett paralellt Id-kort, Carnet de la Patria”, fosterlands-Id, som också används för socialhjälp och matransoner. På så sätt finns det en direkt koppling mellan röstförfarandet och sociala förmåner.För det sittande parlamentet där oppositionen har makten är framtiden oviss. Flera uttalande från ledande chavister om att deras inmunitet skall upphävas och att högern skall fängslas verkar tyda på att parlamentet inte får någon framträdande roll om de alls kommer att finnas kvar. Det verkar snarare troligt att de kommunala råden får överta parlamentets roll och att det bildas en typ av Högsta Sovjet av rysk modell. Den liberala demokratins kontrollmekanismer verkar också vara på väg att försvinna i och med avsättandet av den besvärliga riksåklagaren. Det är inte utan att man tänker på korporativismen som stod som modell för det fascistiska Italien. Korporationerna (sektorerna) kompromissar i staten under total nationell enighet där ideologiska och intressegrupper inte tilläts strida. Och det finns dessutom en lös historisk koppling till den italienska fascismen, Chavez beundrade Castro som beundrade Peron som beundrade Mussolini. I mitt tycke har ingen modell som tillåter ett enda maktcentrum att dominera varit framgångsrikt. En socialistisk demokrati har mycket att lära av liberalismen ideer om maktdelning, checks and balances och fri press. Lägger man dessutom till en ekonomisk demokrati så borde en socialistisk demokrati dessutom vara överlägsen den liberala. Det verkar inte vara dit Venezuela är på väg.

   • Du tar upp mycket stora frågor i din kommentar. Jag föreställer mig att det finns olika slags demokrati (som du) och olika grder av demokrati inom olika områden, vilken definition man än använder.
     En väsentlig skillnad som du inte berör är att den liberala parlamentarismen inte avser kontrollen över produktionsmedlem och naturtillgångarna. Dessa kontrolleras väsentligen av en liten grupp rika storkapitaliser enligt alla offentliga data, och koncentrationen ökar. Dessa fattar beslut utan demokratisk insyn , och inte baserat på analys av samhälleliga behov främst (I sig ingen självklarhet hur avvägningar ska ske).
     Dvs. kontrollen äver den viktigaste faktorn, ekonomin, är inte under omröstning i kapitalismen.
     Skillnaderna mellan huvudalternativen i våra val är tämligen begränsad.

     Detta finns på något sätt under samhällelig kontroll i socialistiska stater. Venezuela är ingen socialistisk stat enligt min mening.

     Du tar upp maktdelningen i ”den parlamentariska demokratin” med kontrollmekanismer. Inget hindrar att liknande detta sker i socialistiska stater tycker jag.
     Att man använder samma ID-kort vid val som sociala förmåner – är det i sig ett problem? Då vi röstar använder vi samma typ av ID som då vi går till vården eller till socialen.

     Du funderar över relationen mellan den konstituerande församligen och parlamentet, vilket är högst relevant och aktuellt. Jag tror inte man kommer längre idag än med det gamla ordspråket ”Den som lever får se”.

     Dina funderingar om koppling till fascism finner jag långsökta.

     I Sovjet och Kina fanns ett enda matcentrum. Sovjet utvecklades dock från ett efterblivet land till världens andra supermakt på 30-40 år, trots förföljelser och andra brister, och trots 20 miljoner döda och ett mycket förstört land efter Andra världskriget. Och vid jämförelsen mellan Indien och Kina mellan 1949 (då de stod på ungefär samma nivå) och 1980 innan kapitalismen börjat äta sig in i ekonomin visar en utveckling som var mycket bättre i Kina, trots dess brister. I Kina utgör väl staten fortfarande ett ovanligt dominerande maktcentrum, om än lika dominerande som t.ex. under Maos tid.

     Jag återger åter ett utdrag ur en tidigare artikel Var Kulturrevolutionen en återvändsgränd, eller la den grund till dagens Kina?

     ”
     Vad säger statistiken?
     * Olika uppgifter finns om tillväxten i Maos Kina. Uppgifter finns om en tillväxt tidvis på samma nivå som nu, omkring 6-10 % per år. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960, 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år. Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008).

     * Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch ”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” Intervju med Noam Chomsky

     Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna. Dessutom genomförde Mao omfattande jordreformer som frigjorde hundratals miljoner kineser från slaveriliknande förhållanden, vilket vi påminns om av Åsmund Egge i Klassekampen 15/12 2012, sid 33.

     Inget vet med säkerhet om Kina hade haft samma, bättre eller sämre BNP om Maos politik fortsatt. Men vi har all anledning att tro att tryggheten, jämlikheten hade varit större och arbetslösheten närmast obefintlig. Många menar att den statliga planekonomin och frånvaron av stor ojämlikhet varit en viktig förutsättning även för framgångar i Kinas kapitalistiska ekonomi.

     • En väsentlig skillnad som du inte berör är att den liberala parlamentarismen inte avser kontrollen över produktionsmedlem”
       Det var det jag avsåg när jag i slutet nämnde ekonomisk demokrati.Tror ändå att ett socialistiskt samhälle har mycket att lära av de liberala principerna om maktdelning och checks and balances. Lenins partiteori är en militär teori med en stab i toppen på maktpyramiden. Och militär teori är utmärkt för att vinna krig men urusel på att vinna freden. Skall arbetarklassen som klass (inte som teori) kunna ta och behålla makten krävs en utvecklad demokrati. I praktiken verkar många inom vänstern under hela historien ha nöjt sig med att ett parti som sägs ledas av en marxistisk teori tar makten. Under en period fanns det mängder av sådana länder i 3e världen styrda av lokala eliter som när vindarna svängde snabbt bytte sida.

       ”Att man använder samma ID-kort vid val som sociala förmåner – är det i sig ett problem? Då vi röstar använder vi samma typ av ID som då vi går till vården eller till socialen.
       FosterlandsId och elektronisk röstning är utmärkt om man vill veta vad ens undersåtar röstar på. Röstar jag i Sverige så används mitt Id bara för att kontrollera min identitet, därefter har ingen en möjlighet att veta vilken röstsedel jag använder. I Venezuela behöver man inte vara mäster-hacker för att veta vad folk röstar på.
       ”Du funderar över relationen mellan den konstituerande församligen och parlamentet, vilket är högst relevant och aktuellt. Jag tror inte man kommer längre idag än med det gamla ordspråket ”Den som lever får se”.”
       Sant vi kan inte göra så mycket åt Venezuela. Det sista valet där venezolaner fick rösta enligt principen en man en röst var 2015 och då vann oppositionen. Sedan dess har val ställts in eller så har man övergett principen om en man en röst. Med en folkmajoritet emot sig lovar det inte gott. Dessutom Maduros agerande hotar att ändra det politiska landskapet i hela Latinamerika. Nästa år är det val i Colombia, lyckas inte Colombias vänster trovärdigt ta avstånd från sakernas tillstånd kommer extremhögern att få tillbaka makten.

       ”Dina funderingar om koppling till fascism finner jag långsökta.”
       De är inte bara funderingar. Lenin och Mao fick makten som deklarerade kommunister. Varken Fidel Castro eller Hugo Chavez var socialister när de grep makten. Fidel var redan -48 finansierad av Peron och efter kubanska revolutionen förnekade han offentligt att han var marxist och kallade sig istället liberal. Var Peron stod efter sina år som militärattache i Rom är ingen hemlighe

       ” I Sovjet och Kina fanns ett enda matcentrum. Sovjet utvecklades dock från ett efterblivet land till världens andra supermakt på 30-40 år, trots förföljelser och andra brister, och trots 20 miljoner döda och ett mycket förstört land efter Andra världskriget. Och vid jämförelsen mellan Indien och Kina mellan 1949 (då de stod på ungefär samma nivå) och 1980 innan kapitalismen börjat äta sig in i ekonomin visar en utveckling som var mycket bättre i Kina, trots dess brister. I Kina utgör väl staten fortfarande ett ovanligt dominerande maktcentrum, om än lika dominerande som t.ex. under Maos tid.”
       Den sovjetiska och kinesiska modellen visade sig periodvis som framgångsrika och beskrevs tidvis som ekonomiska under (ekonomiska under finns det iof många av; Sverige, Japan, Chile under Pinochet, Tysklands senare delen av 30-talet).Lenin lånade sina ideer om planering av den tyska krigsekonomin och sina ideer om produktionens organisation av den amerikanska ”fordismen” eller med ett annat ord ”scientific management” som Lenin döpte om till ”socialistisk arbetsdelning”. Det är uppenbarligen en framgångsrik modell för att bygga upp ett samhälle som är totalt raserat. Den enorma komcentrationen på bara en del av produktionen, elektrifiering eller tung industri, ger snabba resultat. Problemen kommer när ekonomin kräver mer diversifiering. Både Mao och Stalin (under sitt sista år) pekade på de problemen men ingen lyckades lösa dem. Går det ekonomiska tänkandet ut på att tillverka maskiner som tillverkar maskiner så blir det mycket maskiner men få konsumtionsvaror. Och i ett samhälle med miljoner konsumtionsvaror och miljarder med konsumenter var och en med sina preferenser så blir ett samhälle som styrs av en militär stab ingen framgånsrik modell. I ett sådant samhälle krävs verkliga demokratiska kanaler, individuella initiativ och på flera områden inom konsumtionsvaruindustrin krävs det marknadsmekanismer.

       • Många stora frågor. Men kort svar nu på resande fot. Ja, Lenins partiteori utvecklades i början 1980-talet i Tsarryssland utan demokrati, där man helt eller delvis var tvungen att arbeta i lönndom. Han menade att medlemmarna skulle ha sådan skolning och inställning att de tog ställning för marxismen, partiprogrammet och arbetade för detta. Ganska vettigt, eller hur? I viss mening var bolsejvikerna så ett elitparti. Beskrivs om jag inte minns fel i den mycket viktiga boken ”Vad bör göras från omkring 1903”, föregånget av artikeln ”Varmed bör man börja?” Efter revolutionen minskade kraven på skolning. Vid Lenins död tog i en kampanj in många tusen arbetare som medlemmar.

         Jag håller med om att demokratin var minst sagt eftersatt i Sovjet. Delvis förståeligt i tidigte skede med inbördeskrig och intervention av närmare tio andra stater på de vitas sida. Sedan gällde det att snabbt bygga upp. I ett känt tala på partikongressen 1929 sa Stalin att isolerade, demoniserade Sovjet på 10 år måste bygga upp vad kapitalistiska länder gjort på 50-100 år. Att detta lätt leder till kommandometodik är inte så svårt att förstå. Sedan kom det förödande Andra världskriget, och sedan Västs militära uppladdning och demonisering, sedan Sovjet till största delen räddat även Väst från nazismen (medan USA använda nazister, som R Gehlen) i sin underrättelseverksamhet, medan andra nazister utan problem fann en fristad i USA. Stalins ”Sovjetunionens ekonomiska problem” från början av 1950-talet var kanske hans sista bok. Jag menar också att kommande socialistiska stater bör ha en demokrati som inte bara innefattar det ekonomiska området utan även i övrigt överglänser de kapitalistiska staternas begränsade demokrati. I fallet Venezuela ser vi hur bara sociala reformer till befolkningsmajoritetens fördel, med en förskjutning av makten inom kapitalistiska Venezuela leder till. Krislägen leder till, ja nödvändiggör ibland maktkoncentration för att inte som i detta fall sannolikt skulle bli ett Venezuela under USA-imperialismens kontroll.

       • Sven, Lenin lånade absolut inte idén till ’fordismen’ eller rättare sagt taylorismen. Lenin kritiserade i två artiklar ’Scientific mangaement’: Den ena som heter ”A ’Scientific’ system of Sweating” 1913: ”U.S. capitalism is ahead of all. The greatest development of technology and the most rapid progress are facts wich make old Europé emulate the Yankees. But it is not the democratic institutions that the European borgeosisie is borrowing from America, nor political Liberty, nor yet the republican political system, but the latest methods of exploiting the workers”.
         ”What is this ’Scientific System’? Its purpose is to squeeze out of the worker three times more during a workers day of the same length as Before”.
         ”The result is that, within the same nine ore ten working hours as Before, they squeeze out of the worker three times more Labour, mercilessly drain him of all his strength, and are three times faster in sucking out every drop of the wage slavés nervous and physical energy. And if he dies Young? Well, there are many others waiting at the gate!”
         Den andra artikeln är skriven 1914 och heter ”The Taylor System-Man´s Enslavement by the Machine”.
         Enligt Wikipedia så skulle han ändrat åsikt om detta (Kombination av rysk revolution och amerikansk effektivitet). Men jag har inte kunnat hittat den artikeln – varken på svenska eller engelska.

         • Kerstin, när det gäller Lenins syn på Taylorismen så finns det tre Lenin, en version 1913 när han lägger fast sin principiella marxistiska syn på saken, en version när han första gången 1916 läste en översättning av Taylors bok och en tredje version 1918 när han var ledare för ett enormt rike med en nästan icke-existerande arbetarklass. Lenin 1918 menar definitivt att det går att utnyttja Taylorismen för att få ordning på de odiciplinerade ryska arbetarna. Vill du ha citat så får du säg till men ge mig lite tid då, jag har bara referenserna och citaten på spanska och jag är på resande fot så det blir mycket småpillande med mobilen.

           • Det vill jag, Sven. Men inte på spanska …! Jag kan något så när engelska så du kan nämna artikeln och årtal.
             Jag läste artikeln från 1914 i den engelska versionen (ja, det gjorde jag från båda artiklarna): Marxistarchive.org (vilket är mycket bättre än den svenska, det eftersom jag har lite besvär med mina ögon – den har större text). Om vi har rätt båda två så borde det finnas fyra artiklar om Taylorismen från Lenin.
             Du nämnde ’Lenin menar definitivt att det går att utnyttja Tayloismen för att få ordning på de odisciplinerade ryska arbetarna’ och att artikeln är från 1918. Kanske ansåg han att det var en tillfällig lösning till att skapa ordning i allt kaos som följde efter revolutionen??? Men eftersom jag inte har läst hela artikeln så kanske jag ska vänta med att analysera vad Lenin menar.

         • Kerstin, jag hittade ett citat på engelska trots allt:
           https://www.marxists.org/archive/lenin/works/1918/mar/23b.htm

           ”At the same time they are the last word in the scientific organization of production, and as such, have to be adopted by the Socialist Soviet Republic and readjusted to serve the interests of our accounting and control over production on the one hand, and raising the productivity of labour, on the other. For instance, the famous Taylor system, which is so widespread in America, is famous precisely because it is the last word in reckless capitalist exploitation. One can understand why this system met with such an intense hatred and protest on the part of the workers. At the same time, we must not for a moment forget that the Taylor system represents the tremendous progress of science, which systematically analyses the process of production and points the way towards an immense increase in the efficiency of human labour. The scientific researches which the introduction of the Taylor system started in America, notably that of motion study, as the Americans call it, yielded important data allowing the working population to be trained in incomparably higher methods of labour in general and of work organisation in particular.
           The negative aspect of Taylorism was that it was applied in conditions of capitalist slavery and served as a means of squeezing double and triple the amount of labour out of the workers at the old rates of pay regardless of whether the hired workers were capable of giving this double and triple amount of labour in the same number of working hours without detriment to the human organism. The Socialist Soviet Republic is faced with a task which can be briefly formulated thus: we must introduce the Taylor system and scientific American efficiency of labour throughout Russia by combining this system with a reduction in working time, with the application of new methods of production and work organisation undetrimental to the labour power of the working population. On the contrary, the Taylor system, properly controlled and intelligently applied by the working people themselves, will serve as a reliable means of further greatly reducing the obligatory working day for the entire working population, will serve as an effective means of dealing, in a fairly short space of time, with a task that could roughly be expressed as follows: six hours of physical work daily for every adult citizen and four hours of work in running the state.”

           • Jag tror att han bedömde Taylorismen som att det kunde fungera och att produktiviteten skulle bli högre i ett stat där arbetarna kontrollerade makten över produktionen (och inte att kapitalet gjorde detta). Och att det skulle ge arbetarna mer fritid. Han var ju nämligen före sin tid med att nämna 6-timmars arbetsdag! Precis som idag där maskinerna mer och mer tar över industriarbetet.
             Efter 1917 kom det ständigt med artiklar om lantbruk och om hur de skulle producera mer mat. Jag tror att Lenin var rädd för att folket skulle svälta om allt var i kaos, och att revolutionen motarbetades av tsaristadeln och storbönderna. Det var nog svåra tider där människor omedvetna arbetare och bönder oftast utan någon skolgång skulle plötsligt ta på sig makten.
             Det är min analys av det hela. Och du ska ha tack, Sven, för att du letade upp artikeln!

   • Här får jag nog hålla med Anders, Sven. Ett bra exempel på detta är Grekland, Den som har den totala makten i Grekland är inte vänsterpartiet Syriza, utan det är de internationella bankerna. I USA stod ungefär ett halvt dussin oljemagnater bakom Trump när han i Januari i år körde över befolkningen i Standing Rock reservatet i North Dakota och gav energijättarna tillåtelse att genomföra piplinen över (eller under) en viktig skydda vattenreservoar. I Sverige var Löfven knähunden i Saudi Arabien affären där Wallenberg ville (och fick) sälja vapen till Saudi Arabien. I Ryssland är det de få kapitalisterna som äger oljan som har makten. I Ukraina är det sådana företag som energiföretaget Burisma Holdings med Hunter Biden och en del andra amerikaner och européer som sitter i styrelsen som har makten. Hunter Biden är för övrigt son till före detta vicepresidenten Joe Bidens son – vilket kan ses som att Joe Biden satt på dubbla stolar när han rekommenderade EU att i stället satsa på amerikanskägd energi. Både kriget i Irak och Libyen var enbart för att kontroll av naturtillgångarna.
     Så kapitalismen har delats i två delar – en i öst och en i väst. Och den som kontrollerar det mesta är den kapitalism som befinner sig i väst.
     Den vita apartheidpolitiken i Sydafrika försvann på 90-talet, men försvann orättvisorna? Det är de vita som fortfarande äger produktionsmedlen, och jag tror definitivt på att det fortfarande finns rasism i det dagliga sydafrikanska samhället. Det finns en sorts demokrati men den är så korrumperad att man nog kan diskutera den saken. Korruptionen är en del av kapitalismen, men för arbetarklassen och socialismen ett gissel och en undergång.
     Det finns en del liberaler som säger att kapitalism är demokrati och demokrati är kapitalism. Men så är det inte.
     Folkomröstningar (EU) kördes över i Irland – t o m två gånger – och en gång i Danmark. Så har socialisterna något att lära av liberalernas demokrati?

     • Självklart kan listan göras hur lång som helst över borgerliga liberala demokratier som gjort sig skyldig till både det ena och det andra. Listan över socialistiska länders brott är inte kort den heller. Vad jag är ute efter är en vänster som vågar granska de svagheter som socialistiska länder haft och som till slut lett till dess sammanbrott. Listan på de länder som kallat sig socialistiska under en längre eller kortare period skulle omfatta ett gigantiskt landområde som täcker större delen av Euroasien och Afrika och därmed huvuddelen av jordens yta. Och vad finns kvar? Jag tror att man måste våga söka efter en orsak till den totala kollaps som socialismen genomlidit i världsomfattning. Och jag tror att svaret finns i att granska det demokratiska underskott som funnits i de socialistiska länderna. Jag är mer intresserad av att det verkliga arbetande folket tar makten över ekonomi, samhälle och politik än att ett parti tar makten som påstår sig vara i besittning av en en teori som i teorin innebär att arbetarklassen har makten. Tyvärr har den teorin sedan använts för att slå den verkliga världens arbetare i skallen. Den verkliga världens arbetare som protesterat har betraktats som kontrarevolutionärer, imperialistagenter eller mentalsjuka för vad kan de annars vara om de opponerar mot ett parti där i teorin arbetarklassen har makten och som i teorin redan genomfört det perfekta samhället? Vilken legitimitet hade arbetare i Sovjetunionen för sin klasskamp efter att Stalin deklarerat att klasskampen upphört i och med sin nya konstitution 1936? Jag säger bara, var jävligt misstänksam mot alla som i nationalistisk nit påstår att klasskampen upphört. De må vara liberaler, stalinister eller nazister, risken att de döljer ett klassförtryck utan gräns är stor. I det sammanhanget tror jag att liberal demokratisk teori (inte verklighetens ”liberala demokratier” som i praktiken varken är särskilt liberala eller demokratiska) har intressanta delar som t.ex Montesquieus maktdelningsprincip. Alternativet är att fortsätta upprepa samma recept som tidigare, ett recept där patienten varje gång avlidit. Det kan verka väldigt principfast men är en nederlagslinje som gör att kommunister förvandlar sig själva till små klubbar för inbördes beundran som drömmer om fornstora dagar.

       • Viktiga frågor. Demokratiunderskott en viktig fråga.

9. Maduro är en urflippad och maktgalen fascist helt inkompetent att styra ett land. Chavez progressiva arv är raserat och helt borta. Man kan skylla på många men ytterst finns ansvaret hos Maduro. Chavez lär ligga ”högspinn” i sin grav…

   • Man kan finna en kontinuitet mellan Chavez och Maduros politik i flera frågor. Läget är mycket besvärligare än det vanligen var på Chavez tid. För en seriös bedömning av Maduro behöver åtminstonen jag mer kunskap om handlandet och rimliga handlingsalternativ i viktiga frågor och kontroverser. Fanns/finns möjlighet att söka samarbeta och samverkan i vissa frågor med åtminstone delar av oppositionen?

10. […] i kommande ställningstaganden i andra konflikter. Några tidigare artiklar om Venezuela. Strypsnaran om Venezuela dras åt allt snabbare 7/8 Fortsatt debatt om Venezuela! 3/8 Mer om valet i Venezuela och dess brister 3/8 Viktigt stöd […]

11. […] om Venezuela. Kina, Ryssland, Tyskland och Mercosur- protest mot USA-intervention i Venezuela 20/8 Strypsnaran om Venezuela dras åt allt snabbare 7/8 Fortsatt debatt om Venezuela! 3/8 Mer om valet i Venezuela och dess brister 3/8 Viktigt stöd […]