Anders Romelsjö på jinge.se

EUs sanktioner mot Ryssland och Minskavtalet – bedrägeri på hög nivå?

Hur länge ska EU:s krigiska och illegala sanktioner kvarstå mot Ryssland?

Denna viktiga artikel av adjungerade professorn Lars Drake har publicerats här 9/7 2016, och 3/7 samma år publicerats på Synapze. Synapze- Lars Drake Den är skrämmande för den som tror på uppgifter från våra politiska ledare, som tror på demokrati och vissa ledares tal om fred.

Den förtjänar att läsas igen.

Här publiceras också lögnerna om Ukraina och Ryssland av förre NATO-ÖB Breedlove i ett separat blogginlägg. NATO:s ÖB Breedlove konspirerade mot Obama, ljög – samt påverkade Sverige

Artikeln.
EUs sanktioner mot Ryssland ska förlängas till slutet av januari 2017. Det har nyligen beslutats och ett av huvudargumenten är att Minskavtalet (Minsk 2) inte genomförts. Det är liktydigt med att beskylla Ryssland för att ligga bakom misslyckandet. Minsk 2 är undertecknat av representanter från OSSE, Kievsidan, Donbassidan och Ryssland. Avtalet har en stark ställning i och med att det sanktionerats av FNs Säkerhetsråd. Vad är det som gått snett? Finns det något krav som ställts i Minskavtalet som Ryssland inte uppfyllt eller är det andra parter som inte skött sina delar?

Bakgrunden till konflikten mellan Kiev och Donbass

Grunden för den konflikt som lett till inbördeskriget i Ukraina kan beskrivas på följande sätt:
”Enkelt kan man säga att västra Ukraina och Kiev eftersträvar att landet ska hållas på så stort avstånd som möjligt från Ryssland och bli fast förankrat i västvärlden och i västerländska institutioner som EU och Nato, medan de tungt industrialiserade, främst rysktalande regionerna i östra Ukraina föredrar att bevara Ukrainas historiska anknytning till Ryssland.” (Mercouris, 2015)
Detta visas även av hur rösterna fördelades i Ukraina i presidentvalen 2004 och 2010. I de västliga och nordliga delarna hade en av kandidaterna majoritet och i de sydliga och östra en annan. Stödet för ”östkandidaten” fanns i övervägande i områden där över 20% av befolkningen har ryska som första språk. Längst i väst fick ”västkandidaten” runt 90 % av rösterna och längst i öst fick ”östkandidaten” runt 90 %. Det visar ett land som var djupt splittrat redan innan protesterna på Majdan bröt ut, vilket skedde i de västliga och nordliga delarna. http://observationalism.com/?s=elections+ukraine
Ukraina Presidentvalet

Geneveuttalandet den 17/4 av USAs, Rysslands och Ukrainas utrikesministrar (stöddes även av EU) innehöll bl.a.:
”Den aviserade konstitutionella processen kommer att vara inkluderande, öppen och ansvarsfull. Den kommer att innefatta ett omedelbart inrättande av en bred nationell dialog som ska nå alla Ukrainas regioner och administrativa enheter och göra det möjligt att beakta synpunkter från allmänheten och föreslagna ändringar” (citerat från Bilaga 2 i Mercouris, 2015)
”Den aviserade konstitutionella processen” måste syfta på författningsreformen som ingick i avtalet som slöts med brett politiskt stöd den 21/2 dagen innan president Janukowich jagades på flykt.

Efter regimskiftet restes krav i de östra delarna på autonomi, ökat lokalstyre eller federalisering. Dessa krav avfärdades utan diskussion i Kiev. Geneveuttalandets anda följdes inte alls av Kievregeringen som startade sin ATO (anti-terrorist operation) mot dem i östra Ukraina som inte accepterade den nya Kievregeringens överhöghet. Därmed var inbördeskriget ett faktum. Det var dock först efter en vapenvila i andra halvan av juni 2014 som det blev ett inbördeskrig i större skala. Den 30 juni beslutade Kievsidan att starta en stor offensiv. I början var den Ukrainska armén överlägsen och senare stärktes rebellsidan och en del förlorade områden återtogs. Det var när rebellerna hade framgång som det fanns intresse av att få ett avtal om eldupphör från Kievsidan.
Poroshenko och Obama. images4YUZEIHV
Processen kring och innebörden av Minskavtalen
Minskavtalet(n) är egentligen en process av olika möten och överenskommelser som syftade till att få ett slut på inbördeskriget. Det första mötet, som hölls på ryskt initiativ i Minsk, ledde till Minskprotokollet den 5/9 (ofta kallat Minsk 1) och till Minskmemorandumet den 19/9 2014. I Minskprotokollet står det bl.a. (efter de viktiga punkterna om slut på användande av vapen och övervakning av vapenvilan) ”3. Genomföra decentralisering av makten”. Detta avtal följdes inte av parterna, främst Kievsidan. Det ingick även att alla olagliga militära enheter, legosoldater m.m. skulle avlägsnas från Ukrainas territorium. Det verkar inte ha funnits något intresse från Kievregeringen för att ta ”decentralisering av makten” på allvar utan det handlade nog mest om att vinna tid för att omgruppera.

På initiativ av Ryssland, Tyskland o Frankrike hölls förhandlingar om hur kriget ska avslutas som ledde fram till Minsk 2. Det avtalet, som faktiskt medförde en minskning av militära aktiviteter under några månader, slöts i Minsk den 12 februari 2015. Avtalet fick senare stöd i Resolution 2202 i FN:s Säkerhetsråd. När det slöts fanns det ett antal militära enheter inringade på Donbassidan i området runt järnvägsknuten i Debaltsevo. De tvingades efter strid att lämna området utan vapen.

Det Memorandum (Minsk 2) som undertecknades i Minsk har några hänvisningar tillbaka till Minsk1-avtalet. Det innehåller krav på omedelbart eld upphör och tillbakadragande av ”tunga vapen”. Det innehåller även skrivningar om utbyte av fångar och återupptagande av utbetalningar av pensioner m.m. som avbrutits. En avgörande punkt var att det skulle hållas val i Donetsk- och Luganskregionerna i enlighet med en lag om en ”tillfällig ordning för lokalt självstyre”.

Den kanske viktigaste skärpningen jämfört med avtalen i september formulerades så här:
”Återställande av den ukrainska regeringens fulla kontroll över Ukrainas statsgräns i hela konfliktområdet, vilket ska börja första dagen efter de lokala valen och avslutas efter en omfattande politisk uppgörelse … i slutet av 2015, förutsatt att paragraf 11 uppfyllts …” (citerat från Bilaga 7 i Mercouris, 2015, min kursivering)
I paragraf 11 talas det om en författningsreform ”som sörjer för decentralisering som ett nyckelelement”. Kievs överhöghet över de östra delarna villkoras med den skrivningen. Observera tidsordningen först en uppgörelse om decentralisering och lokala val därefter ska regeringen i Kiev ges kontroll över statsgränsen. Om det senare steget inte uppfyllts är det i enlighet med avtalet eftersom de tidigare stegen inte uppfyllts. Det är således inget brott från Donbassidan eller Ryssland som skulle kunna motivera fortsatta sanktioner.

Kort om efterspelet
Upplopp av extremhögern som skedde i Kiev i slutet av augusti 2015 riktade sig mot att en lag om decentralisering skulle antas i den ukrainska Radan (det nationella parlamentet). Kievsidan intensifierade sin beskjutning av områdena kring i första hand Donetsk i augusti. Kievarmén flyttade även fram militära enheter i strid med avtalet. Det var först när det återigen slöts ett avtal om tillbakadragande av grovkalibriga vapen som det upphörde. Detta var sannolikt efter påtryckningar från EU-länder. Därefter har det i flera perioder förekommit beskjutning från i första hand Kievsidan. I skrivande stund noteras att Kievarmén återigen flyttat fram tunga vapen och beskjutit byar i Donbass.

En av de mest intressanta saker som visar sig när man studerar Minskprocessen är att Ryssland hela tiden verkade för decentralisering i Ukraina, inte som det ofta påståtts för en utbrytning av östra Ukraina.

(Artikeln bygger huvudsakligen på boken ”Kan Ukrainakonflikten lösas på fredlig väg? Det diplomatiska spelet bakom avtalen i Minsk” av Alexander Mercouris. Karneval Förlag, 2015. Merkouris tillhör de främsta experterna på utveckling i Östeuropa. I boken finns bilagor med relevanta avtalstexter i översättning till svenska.)

Några andra artiklar om Ukraina.
* Ukrainakrisen: Från Nulandkakor till kallt krig. Del 1
* Ukrainakrisen: Från Nulandkakor till kallt krig. Del 2
* Avslag från Granskningsnämnden
* Dödsskjutningarna på Maidan: USA-stödd ”false flag” enligt vetenskaplig rapport
* Protestera mot svenska regeringens uttalande 21/2 1015 om Ukraina
* Väntad kalabalik i konkursfärdiga, korrumperade statskupps-Ukraina
* Gallup visar att 8 % är nöjda med regeringen i Ukraina medan 80 % är nöjda med Putin i Ryssland
* USA-ikonerna Kissinger och Brzezinski kritiserar USA:s Ukrainapolitik
* Nynazist ny talman i Ukrainas parlament
* Regissören Oliver Stone: Statskuppen i Kiev påminner om andra CIA-kupper
* Anmälan till Granskningsnämnden om Ukraina-filmen 25/5
* Granskning av de svenska dagstidningarnas rapportering om Ukraina-krisen, 4/6
* Varför deltar Metro i lögnerna om Ukraina? 9/6
* CIA bekräftar att USA stött neonazister i Ukraina i över 60 år, hjälpta av svenska journalister 19/6

intressant.se , Ukraina, ,
, , , ,
Maidan,

Anders

, , , , , , , , , , , , , ,
, , , , , , , , ,

9 svar till “EUs sanktioner mot Ryssland och Minskavtalet – bedrägeri på hög nivå?”

  1. I Svenska Dagbladet (http://www.svd.se/professor-natos-hardare-linje-ar-farligt-ogenomtankt/om/svenska-natodebatten) skrev Stefan Hedlund
    professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet inför NATO:s toppmöte i Polen tankeväckande (Utdrag):
    * Natos hårdare linje är farligt ogenomtänkt Den militära upptrappningen mot Ryssland kan få konsekvenser som vi inte vill ha. Väst bör försöka finna en väg att reducera spänningarna.
    * Dagordningen för mötet i Warszawa kommer att domineras av krav på en återgång till det kalla krigets avskräckningspolitik.
    * Det finns anledning att se med betydande oro på denna utveckling. Till att börja med är det slående att ingen tycks veta exakt vad det är man skall avskräcka. Varje nytt steg Putin har tagit, från kriget i Georgien och framåt, har kommit som stor överraskning. Detta kan uppfattas som ett allvarligt underbetyg för västsidans underrättelseverksamhet, men det kan också ses som ett tecken på att det helt enkelt inte finns någon strategi på rysk sida.
    * Krisen i Ukraina provocerades fram av en svensk-polsk ambition att i direkt konfrontation med Ryssland inkludera Ukraina i ett östligt partnerskap med EU.
    * Krisen i Ukraina är ett sorgligt exempel. Trots att Ryssland från början gjorde klart att det rörde sig om en allvarlig intressekonflikt, med potentiellt mycket allvarliga konsekvenser, framhärdade politiker i väst, inte minst i vårt eget land, att framställa det som en värderingskonflikt.
    * Västsidans envisa fasthållande av värderingar som bas för relationen till Ryssland har lett till att Kreml nu öppet deklarerar att man har andra värderingar än i väst. Opinionsundersökningar visar på ett mycket starkt stöd för Putin, på starkt växande negativ folkopinion mot både USA och Europa, och på att en betydande del av den ryska befolkningen inte är främmande för att gå i krig.

    • Jag ställer mig frågande till Stefan Hedlund slutsats att ”Krisen i Ukraina provocerades fram av en svensk-polsk ambition att i direkt konfrontation med Ryssland inkludera Ukraina i ett östligt partnerskap med EU”

      Stefan Hedlund bortser HELT från amerikansk inblandning:

      ”Taken together or simply in its essential parts, the activity of Nuland, Payatt, McCain and Smith seems to constitute a violation of the Helsinki Final Act’s clauses banning the interference of member-states of the OSCE in the domestic politics of its other member-states. The Final Act’s Section VI on ‘Non-Intervention in Internal Affairs’ reads:

      The participating States will refrain from any intervention, direct or indirect, individual or collective, in the internal or external affairs falling within the domestic jurisdiction of another participating State, regardless of their mutual relations.
      They will accordingly refrain from any form of armed intervention or threat of such intervention against another participating State.
      They will likewise in all circumstances refrain from any other act of military, or of political, economic or other coercion designed to subordinate to their own interest the exercise by another participating State of the rights inherent in its sovereignty and thus to secure advantages of any kind.
      Accordingly, they will, inter alia, refrain from direct or indirect assistance to terrorist activities, or to subversive or other activities directed towards the violent overthrow of the regime of another participating State.

      …/Moreover, the Budapest Memorandum much cited by Western officials and pundits after Russia annexed Crimea from Ukraine in March 2014 to prove Putin had violated international law and the ‘rules of the game,’ pledged Russia and the U.S. to a “commitment to Ukraine, in accordance with the principles of the Final Act of the Conference on Security and Cooperation in Europe, to respect the independence and sovereignty and the existing borders of Ukraine.”[46] Thus, the West had violated not just the Helsinki Final Act but very arguably the Budapest Memorandum as well—one of the pillars of Ukraine’s state sovereignty—by encouraging revolutionaries to continue their demonstrations, helping to fund those same revolutionaries, and backin their illegal takeover after the fact as a ‘democratic’ development.”

      http://gordonhahn.com/2016/02/26/working-paper-revisedupdated-edition-escalation-points-1-5-in-the-ukrainian-revolutionary-crisis-november-2013-january-2014/#_ftn24

      Intressanta artiklar:

      https://gordonhahn.com/2016/04/19/the-20-april-2014-easter-attack-again-on-right-sector-and-the-making-of-the-ukrainian-civil-war/

      https://gordonhahn.com/2016/04/09/why-kiev-refuses-to-negotiate-with-the-donbas-rebels/

      • Instämmer. Han är för mig känd som nästan en slags anti-rysk”. Därför tycker jag att hans synpunkter är intressanta.
        Tack för all upplysning.

  2. Alexander Mercouris synpunkter på ”Minsk” avtalen är trovärdiga/viktiga, han är i första hand JURIST.

    Gordon Hahns utmärkta analys av Minsk2 avtalet (vem som bröt), han skriver bland annat:

    ”The fourth point in Minsk-2 stipulates: “On the first day following the withdrawal a dialogue (between Kiev and Donbass representatives) is to begin with respect to the modalities of the local elections in accordance with Ukrainian legislation and the Law of Ukraine ‘On the temporary order of local government in certain areas of the Donetsk and the Lugansk regions,’ as well as with respect to the future operation of these areas on the basis of the Law.” Kiev did not fulfill this pivotal step –the first in the agreement with a specific deadline. A full year after the agreement and nearly a full year since the ceasefire and subsequent troop pullback, Kiev has refused to engage a dialogue with the Donbass rebel regions’ representatives.

    Thus, Kiev was the first to violate and has been in violation of Minsk-2 since the second day after the implementation of the mutual troop withdrawals last year.

    This means that Kiev also violated Minsk-2’s fifth point or article, which reads: “Immediately, and not later than 30 days from the date of signing of this document, the Verkhovna Rada of Ukraine is to adopt a resolution with the specification of the territory covered by the special regime provided for in the Law of Ukraine ‘On the temporary order of local government in certain areas of the Donetsk and the Lugansk regions,’ (such territory) to be based on the line set out in the Minsk Memorandum of September 19, 2014.” The stipulation that Kiev consult—i.e. negotiate—in dialogue with Donbass representatives on the law ‘On the temporary order of local government, etc. is reiterated in Minsk-2’s article 12. Instead of dialogue on the temporary local government law, on 17 March 2015 the Verkhovna Rada passed unilaterally a corresponding resolution, having failed to consult with the Donbass rebels’ representatives in a “dialogue,” as stipulated in the Minsk agreement.

    Article 11 of Minsk-2 requires Kiev to adopt a new constitution “with entry into force by the end of 2015 of a new constitution, which shall incorporate decentralization as a key element (taking into account the characteristics of certain areas of the Donetsk and the Lugansk regions, to be agreed upon with the representatives of these areas), as well as, before the end of 2015, adoption of permanent legislation with respect to the special status of certain areas of the Donetsk and the Lugansk regions in accordance with the measures specified in the Note.”

    Neither a new constitution or a law on decentralization and the other issues listed in the Note have been adopted by Kiev.

    Neither has Kiev lifted the blockade to the separatist Donbass regions, reopened Ukrainian banking in those regions, nor issued the across-the-board amnesty for the rebels required by the agreement.

    Thus, from 17 March 2015 Kiev has been in violation of no less than seven articles and nine obligations it signed on to under the Minsk-2 accord.
    http://gordonhahn.com/2016/02/19/whos-more-in-violation-of-minsk-2-kiev-or-donbass/

    Ytterligare läsvärda (dock långa) artiklar om Ukraina/Maidan
    http://gordonhahn.com/2016/01/03/maidan-ukraine-the-ultra-nationalist-tradition-and-anti-semitism-part-1/
    http://gordonhahn.com/2016/02/26/working-paper-revisedupdated-edition-escalation-points-1-5-in-the-ukrainian-revolutionary-crisis-november-2013-january-2014/#_ftn24

    Gordon M. Hahn is an Analyst and Advisory Board Member of the Geostrategic Forecasting Corporation, Chicago, Illinois; Senior Researcher, Center for Terrorism and Intelligence Studies (CETIS), Akribis Group, San Jose, California Analyst/Consultant, Russia Other Points of View – Russia Media Watch; and Senior Researcher and Adjunct Professor, MonTREP, Monterey, California.

  3. Resultatet hittils är att östra Ukraina Russofieras mer och mer vare sig man vill det eller ej. Den av USA tillsatta kupp-regimen i Kiev har till dagens datum helt tappat kontrollen över regionerna i öst och skulle aldrig vinna ett val.

    Detta vet kuppmakarna och USA.
    Polen hoppas influera från sin sida för att annektera västra Ukraina.
    Sverige har också stormaktsambitioner eller vad man nu ska kalla Rysshatet för att de fick pisk i Baltikum efter århundraden av slaveriverksamhet med Karolinerna, oavsett om Svenskarna tror att Karolinska resan genom Ryssland-Kiev var nöjesresa eller plundringståg.

    Det finns bara två frågor kvar nu, ska det bli krig vid transnistrien så måste Putin gå in annars kommer det bli problem inrikes i Ryssland, det finns ingen acceptans längre för den oerhört restriktiva politik som Putin för.
    Hittills har USA inte nyttjat detta.
    Alternativ två är att officiella (de är redan där i liten skala med Ukrainska uniformer) NATO-trupper sätts in i ”fredsbevarande” krigssyften. Skulle Ryssar, för det är vad det är i Östra Ukraina, stupa för NATO-soldater så måste Putin också gå in.

    Av de två alternativen så är den andra ganska nära, men ett tredje uppenbarade sig i veckan, när läkt information om att USA ska genom Tjeckien skicka in drönare in i Ukraina.

    Det tredje alternativet innebär ett ”Pakistan” där man terroriserar befolkningen i Öst med sk ”droning” , dvs dödar utvalda människor genom luftattacker från hög höjd. Något sådant har inte Novarussia medel mot och det är också tillräckligt hybridkrig för att Kreml inte tvingas få opinon mot sig.

    Ett drönarkrig är dock långvarit och landsmassan skulle gå förlorat i det långa loppet, men kostar oerhört mycket

  4. Har Svd, Per Jönsson tappat förståndet??

    ”Mellanösterns oväntade fredsaktör
    Genom interventionen i Syrien och förstärkta relationer till Egypten och Israel har Ryssland blivit en tydlig maktfaktor i Mellanöstern. Med ett Europa som strävar efter att hålla sig samman efter brexit och ett passivt USA håller regionens maktbalans åter på att skifta.

    Ryssland har etablerat sig som en oumbärlig maktspelare i Mellanöstern. Moskva har lyckats där Washington misslyckats.” Så skrev nyligen en forskare på tankesmedjan Council on Foreign Relations i dess prestigefyllda tidskrift Foreign Affairs. Själva ordvalet är direkt lånat från president Bill Clinton, som – i likhet med efterträdarna Bush och Obama – gärna har framställt USA:s roll i världen som ”oumbärlig”. En liknande analys gör forskaren Eugene Rumer vid den lika prestigiösa tankesmedjan Carnegie Endowment for International Affairs: ”Ryssland är definitivt tillbaka i Mellanöstern. Moskva kan inte på egen hand lösa regionens problem (Vem kan det?) men dessa problem kan inte heller lösas utan Moskvas medverkan”.”
    http://www.svd.se/mellanosterns-ovantade-fredsaktor

  5. Utöver den kontroversiella frågan om migrationspolitiken och dess följder är krisen i Ukraina något jag försöker följa med största intresse. Och idag läser jag en nyhetsartikel på SVT:s hemsida ”På östfronten intet nytt” av journalisten Bert Sundström.

    I mitten av artikeln avslutas en mening med ”Ryssland startade kriget” och jag reagerade genast på det. Har Ryssland startat kriget i Ukraina? Är det en objektiv sanning? Eller är det ett påstående som SVT vill intala läsarna är en sanning?

    Jag vill minnas att själva krigshandlingarna startade med Ukrainas s.k. ATO (Anti Terror Operation) där man helt plötsligt mobiliserade för att slå ut dom självständighetsutropade republikerna Donetsk och Luhansk rent militärt vilket misslyckades och resulterade i ett lågintensivt skyttegravskrig som fortfarande pågår.

    Jag kan ju ha fel i min uppfattning men vilken är då den riktiga historien kortfattad?

    Under SVT:s nyhetsartikel hittar jag en fotnot där det står:
    ”SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. ”

    Om nu SVT påpekar att de själva är opartiska och framför endast sanningar går det då att ifrågasätta vad som står i en nyhetsartikel eller är det bara ta emot och lita blint att har det framförts av SVT så är det också sant.