Petro Poroshenko har bett Washington om vapen sedan han blev president i Ukraina 2014.Läs här För Tyskland och Frankrike skulle detta vara en mardröm, rapporterade Deutschlandfunk radio.
Obama avvisade Kievs ansökningar om vapen, skickade endast militära instruktörer och ”icke-dödlig” utrustning. Poroshenko klagade över att det inte var tillräckligt för att vinna kriget i Donbass.
”Poroshenko och hans försvarsminister Stepan Poltorak har därefter frågat efter mer vapen från väst”, skrev Deutsdchlandfunk på sin webbplats.
På måndagen rapporterade Wall Street Journal att Pentagon och utrikesdepartementet hade planerat att leverera dödliga vapen till Ukraina, inklusive bärbara antitankmissiler.
Européer är oroliga av möjliga amerikanska vapenleveranser till Kiev som Ryssland, fortsatte Deutschelandfunk.
”För Tyskland och Frankrike är bara tanken på att fler vapen skickas till en region, som redan har massor av vapen inget annat än en mardröm, för även utan detta har alla försök till långvarig vapenvila misslyckats.”
I en intervju med Sputnik, sa Igor Shatrov, biträdande chef för National Institute of Modern Ideology, att de tyska journalisternas mening återspeglade miljontals européers uppfattning.
”Med tanke på Washingtons inblandning i europeiska affärer, inklusive USA:s begränsningar för deltagande i Nord Stream 2-projektet, har européerna börjat inse de möjliga konsekvenserna av sådana restriktioner, även på militärområdet. Militariseringen av Europa, som USA kunde starta utan att fråga sina europeiska NATO-partner, blir verklig. Ukraina är inte en NATO-medlem, men USA för sin egen politik i Ukraina, vilket innebär att situationen medger att USA kan använda militär styrka”noterade Shatrov.
”Jag tror att varken Tyskland eller något annat europeiskt land kommer att välkomna denna typ av amerikansk inblandning i Ukraina. Som de viktigaste drivkrafterna bakom ”Normandieformatet” är Tyskland och Frankrike redo att acceptera amerikanskt bistånd, men endast i form av diplomatiska insatser. Därför tror jag att detta tyska media återspeglar det sentiment som nu råder bland inom den europeiska politiska klassen, säger Shatrov.
I juni informerade Ukraina att trupper från USA kan komma att placeras i Donbass. En kraftig upptrappning av konflikten i strid med Minsk 2 – samtidigt som våra media gång på gång kommer med uppgifter om att rysk militär finns i Donbass, utan belägg.
”The Ukrainian speaker of Parliament, the Rada-has announced Ukraine has an agreement with the United States of America to deploy combat troops to “assist” their martial law operation or reintegration of Donbass plan.
A security agreement with the United States has been signed that provides for the deployment of US military forces on the territory of Ukraine, as stated by the head of the Verkhovna Rada, Andriy Parubiy, on the air during a broadcast of the program “Freedom of Speech” on Kiev television.
“The agreement envisages special operations, joint scientific and technical developments, and even the deployment of military troops from the United States of America in Ukraine,” he said. … US forces are currently acting as advisers and operate on a secret basis in Donbass. The actual deployment of US forces as a backup force to Ukrainian units involved in martial law duties fighting in Donbass is a sharp, severe escalation of the Donbass conflict to a level not seen previously.” Kiev meddelar att trupper från USA kanske ska sändas till Donbass
Processen kring och innebörden av Minskavtalen. Utdrag från tidigare blogginlägg.EUs sanktioner mot Ryssland och Minskavtalet – bedrägeri på hög nivå?
Minskavtalet(n) är egentligen en process av olika möten och överenskommelser som syftade till att få ett slut på inbördeskriget. Det första mötet, som hölls på ryskt initiativ i Minsk, ledde till Minskprotokollet den 5/9 (ofta kallat Minsk 1) och till Minskmemorandumet den 19/9 2014. I Minskprotokollet står det bl.a. (efter de viktiga punkterna om slut på användande av vapen och övervakning av vapenvilan) ”3. Genomföra decentralisering av makten”. Detta avtal följdes inte av parterna, främst Kievsidan. Det ingick även att alla olagliga militära enheter, legosoldater m.m. skulle avlägsnas från Ukrainas territorium. Det verkar inte ha funnits något intresse från Kievregeringen för att ta ”decentralisering av makten” på allvar utan det handlade nog mest om att vinna tid för att omgruppera.
På initiativ av Ryssland, Tyskland och Frankrike hölls förhandlingar om hur kriget ska avslutas som ledde fram till Minsk 2. Det avtalet, som faktiskt medförde en minskning av militära aktiviteter under några månader, slöts i Minsk den 12 februari 2015. Avtalet fick senare stöd i Resolution 2202 i FN:s Säkerhetsråd. När det slöts fanns det ett antal militära enheter inringade på Donbassidan i området runt järnvägsknuten i Debaltsevo. De tvingades efter strid att lämna området utan vapen.
Det Memorandum (Minsk 2) som undertecknades i Minsk har några hänvisningar tillbaka till Minsk1-avtalet. Det innehåller krav på omedelbart eld upphör och tillbakadragande av ”tunga vapen”. Det innehåller även skrivningar om utbyte av fångar och återupptagande av utbetalningar av pensioner m.m. som avbrutits. En avgörande punkt var att det skulle hållas val i Donetsk- och Luganskregionerna i enlighet med en lag om en ”tillfällig ordning för lokalt självstyre”.
Den kanske viktigaste skärpningen jämfört med avtalen i september formulerades så här:
”Återställande av den ukrainska regeringens fulla kontroll över Ukrainas statsgräns i hela konfliktområdet, vilket ska börja första dagen efter de lokala valen och avslutas efter en omfattande politisk uppgörelse … i slutet av 2015, förutsatt att paragraf 11 uppfyllts …” (citerat från Bilaga 7 i Mercouris, 2015, min kursivering)
I paragraf 11 talas det om en författningsreform ”som sörjer för decentralisering som ett nyckelelement”. Kievs överhöghet över de östra delarna villkoras med den skrivningen. Observera tidsordningen först en uppgörelse om decentralisering och lokala val därefter ska regeringen i Kiev ges kontroll över statsgränsen. Om det senare steget inte uppfyllts är det i enlighet med avtalet eftersom de tidigare stegen inte uppfyllts. Det är således inget brott från Donbassidan eller Ryssland som skulle kunna motivera fortsatta sanktioner.
Kort om efterspelet
Upplopp av extremhögern som skedde i Kiev i slutet av augusti 2015 riktade sig mot att en lag om decentralisering skulle antas i den ukrainska Radan (det nationella parlamentet). Kievsidan intensifierade sin beskjutning av områdena kring i första hand Donetsk i augusti. Kievarmén flyttade även fram militära enheter i strid med avtalet. Det var först när det återigen slöts ett avtal om tillbakadragande av grovkalibriga vapen som det upphörde. Detta var sannolikt efter påtryckningar från EU-länder. Därefter har det i flera perioder förekommit beskjutning från i första hand Kievsidan. I skrivande stund noteras att Kievarmén återigen flyttat fram tunga vapen och beskjutit byar i Donbass.
En av de mest intressanta saker som visar sig när man studerar Minskprocessen är att Ryssland hela tiden verkade för decentralisering i Ukraina, inte som det ofta påståtts för en utbrytning av östra Ukraina.
(Artikeln bygger huvudsakligen på boken ”Kan Ukrainakonflikten lösas på fredlig väg? Det diplomatiska spelet bakom avtalen i Minsk” av Alexander Mercouris. Karneval Förlag, 2015. Mercouris tillhör de främsta experterna på utveckling i Östeuropa. I boken finns bilagor med relevanta avtalstexter i översättning till svenska.)
Några andra artiklar om Ukraina här.
* Ukraina på väg att lösas upp? 20/3
* Tysklands utrikesminister: Nej till upprustning, jag till Minsk 2 15/3
* Stöd Minsk 2 12/3
* Donbass separerar från Ukraina 7/3.
* Ukraina kränker systematiskt mänskliga rättigheter
* Ukrainakrisen: Från Nulandkakor till kallt krig. Del 1
* Ukrainakrisen: Från Nulandkakor till kallt krig. Del 2
* Avslag från Granskningsnämnden
* Dödsskjutningarna på Maidan: USA-stödd ”false flag” enligt vetenskaplig rapport
* Protestera mot svenska regeringens uttalande 21/2 1015 om Ukraina
* Väntad kalabalik i konkursfärdiga, korrumperade statskupps-Ukraina
* Gallup visar att 8 % är nöjda med regeringen i Ukraina medan 80 % är nöjda med Putin i Ryssland
* USA-ikonerna Kissinger och Brzezinski kritiserar USA:s Ukrainapolitik
* Nynazist ny talman i Ukrainas parlament
* Regissören Oliver Stone: Statskuppen i Kiev påminner om andra CIA-kupper
* Lästips för Stefan Löfvén och Margot Wallström – imperialismens kreatur
i Ukraina, politik, mänskliga rättigheter, statskupp, USA, IMF, ekonomi, imperialism, ekonomi, demokrati, federalister, Donbass
9 svar till “USA sänder starkare vapen och kanske trupper till Ukraina”
Den främsta ursäkten från västeuropeiskt håll när de ryska sanktionerna kommer på tal är att Ryssland måste börja uppfylla Minsk-avtalet. Hur skall Ryssland uppfylla ett avtal i vilket man inte är part ? Nej, så okunniga är våra regeringar knappast, Vad saken gäller är att de tror att Donbassstyret leds från Moskva. Så har dock aldrig varit fallet. Ledningen i Donbass är mycket radikalare och tar inte order från Moskva. Men eftersom Moskva å andra sidan inte kommer att tolerera att Kiev verkställer etnisk rensning av de rysketniska delarna av Ukraina kan Donbass räkna med nödvändigt bistånd för att detta kan hindras.
Donbass har redan deklarerat att man siktar mot full självständighet. Ryssland har tidigare klart uttalat att man helst skulle se ett Ukraina inom sina nuvarande gränser men med vidare regionalt självbestämmande. Om Ukraina fortsätter på sin krigslinje mot det egna folket kommer Rysslands tidigare hållning sannolikt att omprövas och Ukraina börjar upplösas – och detta kanske i fler än två delar. Europa – tja, vad skall man säga. Utan Angela Merkels ivriga medverkan hade krisen inte blivit av – och nu kommer tyskarna i höst att ge henne fortsatt förtroende. Någonting har hon kanske lärt sig, men vill knappast vidkännas sin egen destruktiva roll.
Sveriges Radios Moskva reporter Sten Sjöström rapporterar så här den 25 juli 2017: ”Ryssland reagerade idag mycket skarpt mot de amerikanska signalerna om att USA överväger att skicka vapen till Ukraina. Det är USA:s nya sändebud för ukrainakriget som talat om att USA kan komma att trappa upp stödet till den ukrainska krigsmakten.
Efter att ha besökt frontlinjen i öster sade Kurt Volker i en TV-intervju med TV-bolaget BBC att Vita Huset nu överväger börja leverera vapen till Ukraina för att användas i kriget.”
”Volker var tidigare USA:s Nato-ambassadör och han är känd som något av en hök. Att han förespråkar vapenleveranser är därför inte så konstigt, frågan är om han verkligen har Trump med sig.”
USA och EU är allt mindre intresserade av Ukraina. Finansiellt stöd från väst krymper, och Kiev:s myndigheter står inför det omedelbara hotet om en ny makroekonomisk katastrof. Västra mainstream-media och politiker kritiserar Kiev för misslyckade reformer, okontrollerat politiskt våld och det växande inflytandet av radikala nationalister.
Det finns inte längre några personer som är intresserade av Ukraina, inom USA:s president Trumps cirkel, som Joe Biden och Victoria Nuland hade varit under Obama-administrationen.
Utan USA:s övervakning återupptog regeringen i Kiev sina militära och politiska experiment i Donbass i januari-februari 2017. Den ukrainska krisen fortsätter att utvecklas inom gränserna för de konstanter som definierades av våren 2015.
De västerländska ledarna känner till president Poroshenkos svaghet, misslyckandet av reformer och den eskalerande kampen mellan olika politiska styrkor. En storskalig offensiv av den ukrainska armén i Donbass är osannolikt eftersom Kiev fruktar sitt nederlag.
Sammanfattning: De härskande cirklarna förlorar sin viktigaste kraftkälla – uttryckligt stöd från väst. Det är inte längre möjligt eller blir mycket svårt att fortsätta att ”sälja” konflikten i östra delen av landet som ”Europas försvar mot rysk aggression”.
De ukrainska ledarna förstör sitt land, men förstärker sin egen auktoritet. Genom att förstöra resterna av den demokratiska ordningen i landet, strama sin auktoritet och skrämma befolkningen, konsoliderar de makt.
Varför hävdar då Trump att han kan förse EU med amerikansk energi än att Ryssland gör det? Googla på trump eu gas energi och du får en hel del artiklar om detta.
Dessutom sitter Joe Bidens son Hunter Biden tillsammans med andra europeiska och amerikanska kapitalister i energiföretagen Burisma Holdings styrelse. Jag tror inte att det spelar någon så stor roll för kapitalismen vem som sitter i Vita Huset – eller någon annanstans. Kapitalismen kan agera med vem som helst och gör så. Det har visats under historiens gång. De enda som kapitalismen inte vill ha med att göra är kommunismen. Ronald Reagan samarbetade med den vita apartheidregeringen i Sydafrika för att förhindra kommunismen (wikipedia – Reagan). Moderaterna här hemma stödde militärjuntorna i Sydamerika, och förmodligen även Greklands militärjunta. Idag har Grekland fått känna på att det är de internationella bankerna som kontrollerar makten – inte grekerna. Trump har ett gott öga till Putin. Medierna koncentrerar sig på nationalistiska och nyliberala protester i Ryssland och i den övriga världen. De rapporterar ingenstans där det förekommer socialistiska organiserade protester. Som t ex att den ryska regeringen har arresterat en kommunist. Eller de stora irländska protesterna mot vattenavgiften. Eller de stora grekiska protesterna mot NATO och liknande.
Jag glömde nämna att företaget Burisma Holdings agerar i Ukraina, närmare bestämt i Dubassområdet.
”Donbass har redan deklarerat att man siktar mot full självständighet” är gammal skåpmat.
Nu är det Malorossiya (Lillryssland) som gäller:
https://www.youtube.com/watch?v=Iy052SDmgJg
Jag vet. Det är inte Rysslands åsikt efter vad jag vet
Frågan är mer komplicerad än att säga att det inte är Rysslands åsikt:
http://www.newsweek.com/putin-still-denial-over-loss-ukraine-648368
Att Ryssland och Ukraina kommer att helt separera förutsåg jag redan för
mer än två år sedan:
http://www.lindelof.nu/rysslands-pa-vag-att-tappa-greppet-om-ukraina/
Den verkligt intressanta frågan är hur Putin så totalt kunde missbedöma
situationen i Ukraina. En möjlig förklaring är, att han saknar egen
förstahandskännedom om landet. Ukraina var Gorbatjovs favoritrepublik,
enligt Örjan Berner, svensk Moskvaambassadör 1989-94 (”Härskarna i Kreml”), och anledningen
var att Gorbatjovs far deltog i Röda arméns ukrainska fronter i befrielsekampen
mot Hitlertyskland, f ö bokstavligt talat sida vid sida med min frus far och farbror.
För Leningradbor som Putin handlade kriget mycket, och med rätta, om den
fruktansvärda blockaden. Jag har själv gamla vänner i St Petersburg.
Av döma av Putins uttalande vid G20-mötet i juli, verkar Putin fortfarande leva
i någon slags illusion att Ukraina ska komma tillbaks till Ryssland (se artikeln ovan).
Min gissning är att Putin kommer att gå till historien som den ryska ledare som
en gång för alla separerade Ukraina från Ryssland.
Enligt Ukrainas eminente president Poroshenko går det bra för Ukraina (som tåget), dollarmiljarderna rullar ju in på det personliga kontot, samtidigt som landet Ukraina har förlorat miljarder på handelsavtalet med EU (under ett år).
Det djupa och omfattande frihandelsavtalet mellan Ukraina och Europeiska unionen, som trädde i kraft den 1 januari 2016, syftade till att hjälpa den östeuropeiska ekonomin att återhämta sig. Resultatet efter det första året föll dock långt från Ukrainas förväntningar. Den tidigare Sovjetunionen förlorade 2,2 miljarder euro mer än den förlorade 2015 om handel med EU. Importen från EU har stigit, exporten har knappt ökat.
Som polska media rapporter har Europeiska unionen översvämmade Ukraina med varor , vilket strider mot målet med frihandelsavtalet: dokumentet antog den asymmetriska öppenheten på marknaderna i Ukrainas tjänst.
Enligt Eurostats data växte EU:s export till Ukraina 2016 med 17,6%, från 14 miljarder euro till 16,5 miljarder euro, medan Ukrainas export till EU ökade med 1,9%, dvs. från 12,8 miljarder euro till 13 miljarder euro. Som ett resultat har Ukrainas handelsunderskott med EU stigit från 1,2 miljarder euro till 3,43 miljarder euro!