Denna text har skrivits av Gunnar Olofsson, en av landets främsta experter på Israel och Palestina. Han är ordförande i Borås Palestinagrupp och medlem i Palestinagruppernas styrelse.
Några artiklar i denna fråga har publicerats tidigare här. , en annan är denna Parallellen Israel-Sydafrika är felaktig En artikel som talar för enstatslösning Enstatslösning Palestina-Israel bäst? liksom denna Kampanjen för en enda sekulär och demokratisk stat i Palestina-Israel
Artikeln.
Det finns en särskild sorts pessimism som brett ut sig angående möjligheten till en rättvis lösning av konflikten i Israel/Palestina. I korthet går den här synen ut på att den israeliska ockupationen av Palestina nu gått ”för långt”, att det är ”kört” för en tvåstatslösning och att enda möjligheten är att kräva lika rättigheter för israeler och palestinier i en enda gemensam demokratisk stat. Jag menar att den här uppfattningen är felaktig.
Tvåstatslösningen är det enda alternativ som har verkligt internationellt och lokalt stöd. Samtliga relevanta FN-resolutioner utgår från detta, och en bred majoritet av världens stater, inklusive Sverige, har erkänt ett Palestina inom 1967 års gränser med östra Jerusalem som huvudstad.
Palestina har genom FN tillgång till en rad FN-organ, inte minst UNESCO för att bevara sitt kulturarv, och har via Internationella Brottmålsdomstolen fått ett ärende om Israels ockupation öppnat. Som nybliven medlem i Interpol har man nu också möjlighet att efterlysa israeliska krigsförbrytare. Alla dessa politiska framgångar skulle omintetgöras om man nu övergav kravet på en tvåstatslösning till förmån för en demokratisk enstatslösning – ett alternativ som över huvudtaget inte finns på dagordningen, vare sig i de palestinska eller israeliska opinionerna eller i accepterade resolutioner och överenskommelser.
Om man ett ögonblick placerar sig på det ockuperade Västbanken, någon mil från staden Ramallah, går det att få syn på Rawabi, en ny palestinsk stad under uppförande – till förväxling lik en israelisk bosättning. Rawabi är, liksom bosättningarna, modernt planerad med funktionell arkitektur och utvecklat hållbarhetstänkande. Bosättningarna är som helhet utmärkta projekt vad gäller bostäder, grönområden, skolor, vägar och annan infrastruktur – och behöver knappast rivas, utan kan tas över av staten Palestina.
Problemet är de som bor där, olagliga israeliska ockupanter, som måste flytta hem till Israel för att ge plats åt människor – muslimer, kristna, judar – som på normal laglig väg kan befolka området och bidra till en utveckling och modernisering av det palestinska samhället. Palestina behöver mer än getfarmare och olivlundar, behöver fler moderna bostadsområden, högteknologisk industri, uppgraderad service, turism. Det här är inget omöjligt projekt den dagen det internationella samfundet bestämt sig för att genomföra det.
På sikt är nog en demokratisk enstatslösning i Israel/Palestina en möjlighet men idag riskerar den att bli en rasistisk israelisk apartheidstat värre än det vi sett hittills. Vägen till demokrati går via tvåstatslösningen, det är palestiniernas enda officiella representants, PLO, uppfattning, och det är nog det vi som vill bidra till en rättvis fred bör hålla oss till. Ju förr vi får våra politiker att inse, och på allvar börja arbeta för, detta – och inte tillåta USA-presidenten Trump att sabotera alltihop – desto snabbare når vi målet där israeler och palestinier kan leva sida vid sida med varandra i fred.
Några artiklar av Gunnar Olofsson som har publicerats här är
20 000 – 40 000 asylsökande deporteras från Israel
Ännu ett uselt år för palestinska barn
Sjuka nekas vård i Israel
Israel torterar och misshandlar barn från Palestina
USA och EU beväpnar Israel
Hundra år med Balfour
Palestinsk försoning vägen till verklig fred 20/10
Gaza tio år senare
Krisen i Gaza måste lösas!, Blockaden av Gaza måste upphöra!,
Vem tillhör Jerusalem?
Dags att sätta punkt för israelisk apartheid.
i Andra om: Israel, folkrätt Jerusalem, Palestina, apartheid, Gaza, Politik, opinion, krig USA, FN demokrati fred, mänskliga rättigheter, apartheid, USA, ekonomi, imperialism, rasism, demokrati, BDS, Gaza
4 svar till “Tvåstatslösningen vägen till fred i Palestina”
Naturligtvis är enstatslösningen bäst. Separatistisk kamp handlar aldrig om att resa murar och befästa dem för alltid. Separatistisk kamp är nödvändig för att definiera förtrycket, jag måste definiera mig som annorlunda än förtryckarna, dra ett streck i sanden, annars kan jag inte formulera en meningsfull kamp emot förtrycket. Det handlar inte om enskilda individer utan det handlar om ett systematiskt förtryck emot en grupp, en grupp som förtryckarna många gånger inte ens vill erkänna som grupp, detta att inte erkänna en grupp man faktiskt förtrycker används emot palestinierna. Målet är att höja palestiniers status så att de kan hävda sin rätt.
Palestinierna har arbetat oförtröttligt med att bygga en defactostat, de sitter med i massa olika instanser i FN och andra platser där stater möts, snart det enda som återstår är själva erkännandet och givandet av de rättigheter en stat medför. Man kan som ideologiskt renlärig snusförnuftigt hävda att enstatslösningen är den ideologiskt rätta vägen och med ett pennstreck på sin kammare underkänna och utplåna det oförtröttliga arbete som palestinierna kämpat sig till genom decennier. Så gör inte jag, de har byggt en defactostat, ge dem sin stat, sen får vi se vart vi går därifrån.
I dessa dagar finns det väl ingen brist på folk i Israel som gärna vill låtsas att ”hanteringen” av palestinierna är en intern Israelisk fråga. Det är den verklighet och bakgrund mot vilka man skall se enstatsdebattörerna.
Men titta på kartan ovan och den sista bilden är från 2006, hur skall en stat kunna bildas på den grunden och där man måste åka via israeliska check-points för att besöka grannen för att fika? Det blir ingen stat, det blir bantustans. Tyvärr! PGS har alltid haft parollen ”För ett demokratiskt Palestina”, den håller fortfarande.
Hittills vet ingen vad definitionen av lösningen av två stater som omvärlden talar om och detta uttryck har blivit nödvändighet som ska behaga de olyckliga palestinierna .
På kort tid var termen tvåstatslösningen på dagordningen för global diplomati men palestinierna utelämnades med tomma händer samtidigt ord kan inte vara ord .
Enligt Israel är tvåstatslösningen handlar bara om att förbättra palestiniernas ekonomi och naturligtvis att säkerställa Israel säkerhet . Den palestinska konflikten är en politisk fråga och inte ekonomisk men Israel vägrar att acceptera detta .
Israel vill ge palestinierna en självstyre och behåller de under sin kontroll i evigheten , Israel vill ha alla bosättningar kvar och de ska behandlas som israeliska medborgare medan palestinierna kommer att behandlas som invånare vilket innebär att de är besökare med rätt att vistas enligt vissa bestämmelser .
Israel vill behålla 60 procent av västbanken och palestinierna kommer att ges självständighet bara i civila angelägenhet och de andra kriterierna för suveränitet och säkerhet kommer att tillhöra Israel .
Om Israel får som den vill då kommer att bli en stat med två grupper , Judar som har fulla medborgarrättigheter som erkänns av Israel och den andra gruppen palestinier som inte har några civila eller politiska rättigheter .
Tvåstatslösningen löser inte flyktingarnas problem och de kommer att bli största förlorare och enligt Israel har dessa flyktingar inte ens rätt att bli en del av den framtida palestinska staten och anledningen till detta är att det blir för många palestinier som utgör en fara för Israels säkerhet .