Kampanjen för en enda sekulär och demokratisk stat i Palestina-Israel

Det pågår en viss debatt om tvåstats- och enstatslösning är bäst för Palestina och Israel. Den officiella politiken är tvåstatslösning, uppbackad av FN. Men den är mer avlägsen nu än för 70 år sedan.
Är enstatslösning realistiskt?

Tidigare artiklar här:
Måste tvåstatslösning komma före enstatslösning för Israel/Palestina?
ETC: Bara en enstatslösning utmanar apartheidsystemet

Enstatslösning Palestina-Israel bäst?

Debatten fortsätter med en artikel av Jan-Erik Gustavsson, som också översatt en plan för en enstatslösning.

”Allt mer framgångsrika protester genomförs världen över genom bojkott, av-investering och sanktioner (BDS), som förordas av det palestinska samhällets organisationer, mot det israeliska ockupation av palestinska territorier. Den av till exempel Sveriges regering förordade tvåstats-lösningen har kört fast, och allt fler palestinier och israeler överger tron på denna lösning. Den politiska kampen för BDS kan inte avslutas utan en framtida vision för rättvisa och fred i Palestina.

Ett antal kända palestinska och israeliska personligheter anser att det är hög tid att formulera en genuint rättvis och realistisk politisk lösning, som följs upp av en effektiv strategi och plädering inom Israel/Palestina och utomlands.

Initiativtagare till ”Kampanjen för en enda demokratisk stat (ODS Campaign)” är Jeff Halper, som är ordförande för den israeliska kommittén mot husrivningar (ICAHD). Halper är även känd i Sverige, och hade bland annat ett seminarium i ABF-huset Stockholm 2016 om sin bok War against the people- Israel, the Palestinians and the global pacification (Pluto Press). Andra medlemmar i kampanjgruppen är också: Awad Abdelfattah, grundare av partiet Balad och sedan länge dess generalsekreterare; Ilan Pappe, välkänd israelisk historiker, Diana Buttu, välkänd analytiker och palestinsk aktivist; Daphan Baram, jurist, komiker och ordförande för ICAHD UK; As’ad Ghanem, professor i statsvetenskap Haifa universitet; Siwar Aslih, forskarstudernde i socialpsykologi; Nadia Naser-Najjab, forskarstudernde; Shir Hever, politisk ekonom (som också föreläst på ABF Stockholm); Muhammad Younis, high-tech ingenjör; Yoav Bar, israelisk aktivist; Mohamed Kabha, student; Sami Ma’ari, professor i ekonomi, och många andra.

Här följer i översättning de nyckelfaktorer som kampanjgruppen har identifierat för en rättvis fred, ett kampanjprogram som båda ”sidor” skall kunna samtycka till och leva med.

Israel-Palestina 180630

Program för kampanjen en demokratisk stat (ODS Campaign) Jeff Halper i Mondoweiss

1. En enda konstitutionell demokrati. En Demokratisk Stat skall etableras från Medelhavet till Jordanfloden som ett land som tillhör alla dess medborgare, vilka kommer att få lika rättigheter, frihet och säkerhet. Staten skall vara en konstitutionell demokrati, med befogenhet att styra och stifta lagar som härstammar från samtycke från de styrda, vilka alla medborgare skall ha lika rättigheter att rösta, kandidera till förtroendevald, och bidra till landets förvaltning.

2. Individuella rättigheter. Ingen statlig lag, institution eller beteende får diskriminera dess medborgare på basis av nationellt eller socialt ursprung, färg, kön, språk, religion eller politisk åsikt, egendom, sexuell orientering eller annan status. Ett enda medborgarskap tilldelar alla Statens medborgare rätten till fri rörlighet, rätten att bosätta sig var som helst i landet, och lika rättigheter inom alla områden. Alla mekanismer för styrning, laghävdande och säkerhet skall noggrant införlivas på basis av individuella meriter, inklusive för militär, intern säkerhets- och polispersonal.
IDF och andra israeliska säkerhets och poliskrafter kommer att ersätts med en ny konstitutionell nationell styrka.

3. Kollektiva rättigheter. Inom ramen för en enda demokratisk stat kommer Konstitutionen även att skydda de kollektiva rättigheterna för Palestinska araber och Israeliska judar att fritt organisera sig – nationellt, etniskt, religiöst, klass och kön – inom ramen för en gemensam stat och demokrati. Konstitutionella garantier tillförsäkrar att alla språk, konst och litteratur kan trivas och utvecklas fritt. Alla medborgare skall ha sina lika rättigheter att använda sina egna kläder, språk och seder, fritt få uttrycka sitt kulturella arv, samt behålla sådana kulturella institutioner som universitet, museum, teatrar, tidningar och alla andra former av kommunikation. Ingen grupp eller kollektiv kommer att ha några privilegier, inte heller kommer någon grupp, parti eller kollektiv att ha förmågan att utöva någon kontroll eller dominans över andra. Parlamentet kommer inte att ha befogenhet att besluta om lagar som diskriminerar mot någon sammanslutning under Konstitutionen.

Israel_Palestine_binational_one-state_buttonGemensam flagga?

4. Rätten att återvända för återupprättande och återintegration i samhället. I enlighet med FNs resolution 194 erkänner Staten rätten för Palestinska flyktingar – de som för närvarande lever i Palestina/Israel, alla de som drivits ut under det senaste århundradet, deras anhöriga och alla andra i Exilen/Diasporan – att återvända till sitt land och till de platser de fördrevs från, för att åter bygga upp sina personliga liv och för att bli fullt integrerade i landets samhälle, ekonomi och politiska liv.
Till vad som är mest praktiskt möjligt skall flyktingarnas privata egendom återställas och/eller kompensation genomföras. Återställandet av Palestiniernas rättigheter kommer att göras samtidigt som rättigheter och skydd för alla medborgare respekteras under lagen. Normala procedurer för att erhålla medborgarskap kommer att utsträckas till andra som väljer att immigrera till landet.

5. Bygget av ett delat civilt samhälle. Staten skall fostra ett vitalt civilt samhälle i vilket gemensamma utbildningsinstitutioner, civila institutioner som giftermål, och både det arabiska och hebreiska språket blir officiella språk. Staten kommer inte att etablera eller samtycka till särskilda privilegier får någon religion, men skall sörja för fritt utövande av alla religioner.

6. Ekonomi och ekonomisk rättvisa. Vår vision söker att åstadkomma rättvisa, och denna inbegriper social och ekonomisk rättvisa. Den ekonomiska politiken måste ta sig an årtionden av exploatering och diskriminering vilket har lett till djupa socioekonomiska skillnader mellan folk som bor i landet. Inkomstfördelningen i Israel/Palestina är mer ojämlik än i vilket annat land som helst i världen. En Stat som söker rättvisa måste verka för en kreativ och långsiktigt omfördelande ekonomisk politik för att säkra att alla medborgare har lika möjligheter att uppnå utbildning, verkliga jobb, ekonomisk säkerhet och en värdig levnadsstandard.
Palestina - en stat logo 180630 Palestina – en stat logo
7. Avkolonisering, återuppbyggnad och försoning. Palestiniernas befrielse och skapandet av ett genuint jämlikt och inkluderande samhälle omfattar mer än bara en politisk lösning eller nya regeringsarrangemang. Det kräver en process av noggrann avkolonisering, ett återställande och återuppfinnande av landet på ett sätt som fundamentalt förändrar dominerande relationer. Detta inkluderar vad Fanon och Ngugi kallar ”avkolonisering av sinnet”. Bara så kan en process av nationell försoning bli möjlig.

8. Förpliktelse för mänskliga rättigheter, rättvisa och fred. Staten skall upprätthålla internationell rätt och söka fredliga lösningar på konflikter genom förhandlingar och kollektiv säkerhet i enlighet med FN:s stadga. Staten undertecknar och ratificerar alla internationella fördrag om mänskliga rättigheter och dess folk skall ta avstånd från rasism och skall gynna sociala, kulturella och politiska rättigheter som bestämts i relevant FN-konventioner.

9. Vår roll i regionen. Kampanjen ODS kommer att förena sina krafter med alla progressiva i Arabvärlden som kämpar för demokrati, social rättvisa och jämlika samhällen fria från tyranni och utländsk dominans. Staten skall särskilt söka demokrati och frihet i Mellersta Östern som respekterar dess många samhällen, religioner, traditioner och ideologier, som strävar efter jämlikhet, fritt tänkande och nyskapande. Att åstadkomma en rättvis lösning i Palestina, som följs av en grundlig avkoloniseringsprocess kommer att märkbart bidra till dessa ansträngningar.

10. Vårt globala ansvar. I ett globalt perspektiv betraktar ODS-kampanjen sig självt som en del av progressiva krafter som strävar efter en alternativ global världsordning, som är rättvis, egalitär, inkluderande, pluralistisk, och uthållig – en i vilken exploatering, rasism, repression, krig, imperialism och kolonialism har lämnat vägen för mänsklig värdighet, frihet, en rättvis fördelning av rikedom, jämlik tillgång till resurser och en uthållig natur och miljö.

i Andra om: , , , , , , , ,

  9 comments for “Kampanjen för en enda sekulär och demokratisk stat i Palestina-Israel

  1. Bobbo
    1 juli, 2018 at 09:24

    Det är ingen risk att judarna överlever en sådan ”lösning”, araberna erövrade området som varit den judiska staten, därmed har de rätt till det för evigt. Judarna har återerövrat det land som gud givit dem. Det finns ingen fredlig lösning, det finns två möjligheter, antingen utrotas judarna, eller så får araberna flytta på sig. Det har redan hänt.

    • Mäklaren gick i konkurs
      1 juli, 2018 at 13:23

      Ja visst, deras gud är ju en fastighetsmäklare. Han lövade testamentera mark till de, men tyvärr glömde deras gud skriva under. Så kontraktet är värt noll och intet. Därför försökte de tiga marktjuvarna med att göra anspråk på t ex Uganda, Mauritius och Argentina. I våra dagar köps det mark som bara den i Patagonia av just de vars gud glömde att skriva under.

  2. Anders Persson
    1 juli, 2018 at 10:53

    Icke-judars fördomar mot judar bleknar oftast i jämförelse med många judarnas förakt emot icke-judar, ”goys” eller ”gentils” https://en.wikipedia.org/wiki/Gentile och då inte bara palestinier, utan alla icke-judar i hela världen.

  3. Bobbo
    2 juli, 2018 at 20:09

    Arabernas judehat utesluter en tvåstatslösning. Judarna kommer aldrig att ta risken med såna grannar. Det verkar som att vänstern intagit nazisternas inställning från 1939. Inte så förvånande kanske. De är mycket liten skillnad på kommunister och nazister, vilket åter framgår tydligt.

    • 2 juli, 2018 at 21:23

      Det är Israel som kunnat visa sin uppfattning. Uttalad apartheidpolitik som snarast påminner om nazisternas inställning. Det är stor skillnad mellan nazister och kommunister. Hitler utsåg tydligt till huvudfienden i ”Main Kamp” och satte in absolut huvuddelen av styrkorna mot Sovjetunionen som var den helt avgörande kraften i besegrandet av nazisterna. Sovjet försökte först få en militärallians med England och Frankrike mot Tyskland före 1939, men dessa var inte intresserade.

      • Maria Werme
        3 juli, 2018 at 07:22

        För två år sedan träffade jag en arabisk professor på det stora universitetet Technion i Haifa. Han berättade att av dem som går på universitetet är det är lika stor andel arabiska studenter som andelen av befolkningen, och lika många män som kvinnor. Är det apartheid??
        Det är mer apartheid i Sverige än i Israel.

        • 3 juli, 2018 at 08:42

          Just det är inte apartheid. Det finns så många andra förhållanden som är det.

          Här några av lagarna från en sammanställning

          Sammanställning och kommentarer av ett stort antal av de lagar som sammantaget gör Israel till en apartheidstat. I Israel finns över 50 olika lagar som aktivt diskriminerar de 20% icke-judiska, framför allt palestinska, medborgarna. Några exempel:
          • Lag om frånvarandes egendom (1950). En lag som gör egendom tillhörande de som flydde kriget 1948 – och aldrig tillåtits återvända – till egendom som den israeliska staten förfogar över, och kan använda efter eget godtycke.
          • Lag om återvändande (1950). Tillåter varje jude att immigrera till Israel, och automatiskt bli medborgare. Fördrivna palestinier, däremot, tillåts alltså inte att återvända.
          • Medborgarlag (1952). Bekräftar (artikel 2) att ”varje emigrant under Lagen om återvändande blir medborgare i Israel som ett direkt resultat av återvändandet”. Enligt ett senare tillägg (2008) kan medborgarskap återkallas i händelse av ”brist på förtroende för och lojalitet mot staten”. Lagen används också för att stoppa uppehållstillstånd för till exempel invånare i Gaza – ett område där ju ”förtroendet” för Israel är extremt lågt.
          • Lag om inflyttning i Israel (1952). Ger varje ”oleh” – en judisk person som gör ”aliyah”, alltså ett återvändande till Israel – särskilt förmånligt omhändertagande.
          • Lag om landförvärv (1953). Medger att all den mark som beslagtagits från 349 palestinska städer och byar nu kontrolleras av den israeliska staten och den Judiska Nationalfonden (JNF), en organisation som endast hyr ut mark till judar. Idag kontrolleras bara drygt 3% av marken av palestinier – mot 48% 1948.

  4. Erik aake Setreus
    2 juli, 2018 at 22:57

    Gick det att få fred och försoning i Sydafrika – snabbare än vad vi alla trodde – så går det i Palestina/Israel. Religionerna är naturligtvis ett problem men ett sekulärt samhälle där skolor och andra institutioner görs fria från all religiös påverkan är ett steg. Sedan måste det väl skapas ett enat socialistiskt parti mellan israeler och palestinier som kan leda en enhetsfront för ett enat land.
    Frågan är bara om detta kan ske utan att Palestina stärks militärt det vill säga bygger upp en befrielsearmé utanför och innanför Israels och Palestinas gränser. Flyktinglägren borde ju vara en utmärkt bas för att träna befolkningen att försvara sig militärt. Jämför med ANC som agerade både militärt och politiskt skickligt.
    Denna debatt har fört Palestinafrågan till en ny och högre nivå. Det ger visst hopp om framtiden.

Comments are closed.