Britta Ring, som bidragit fint till bloggen sände in följande kommentar till en artikel om Angela Merkel för en tid sedan: Angela Merkel ställer upp som kanslerskandidat
”Är förvånad över Anders totala utskåpning av Merkel. Hon är företrädare för de tyska kristdemokraterna, ett konservativt borgerligt parti. Från den utgångspunkten har hon fört en förvånansvärt juste politik på vissa områden, speciellt miljöpolitiken och flyktingpolitiken. Beslutet att lägga ner de tyska kärnkraftverken och snabbt bygga ut den gröna energin var djärvt och efterföljansvärt, även om problemet att bli av med kolet har visat sig svårt att lösa. Hon har också i kraftig politisk motvind försökt hålla fast vid en något sånär anständig flyktingpolitik. Länge försökte hon också att upprätthålla en diplomatisk dialog med Ryssland och är en av dem som stått bakom försöken att förhandla fram en lösning på den väpnade konflikten i östra Ukraina. Jag känner viss lättnad över att hon ställer upp med tanke på de möjliga alternativen. Alternativet till Merkel är ingen vänsterkandidat. Snarare väntar en extrem höger bakom knuten. Vad tror Anders? Den ”kände tyske högermannens” inlägg från i våras som prisar ”Rysslands fina demokrati” är inget man kan instämma i. Ryssland kan prisas för mycket, men knappast för någon fin demokrati (i varje fall inte om man som jag räknar sig till vänstern). Putin är en auktoritär högerpolitiker, vilket naturligtvis inte hindrar att landet har rätt att kräva respekt för sina legitima intressen av fred, säkerhet och normala fredliga kontakter med omvärlden.
Jag hoppas att vi fortfarande kan resonera i termer av vänster och höger?”

Jag svarade ”Jag beaktar främst utrikespolitiken, som jag tror är avgörande i ett svenskt och all-europeiskt perspektiv. Hon är också anhängare till TTIP. Flyktingpolitiken: Inga protester mot USA-stödda krig som orsak till flyktingproblemen har väl hörts. Det dominerande är ändå hennes uppslutning bakom USA:s ledande, imperialistiska, icke-demokratiska, brutala utrikes- och krigspolitik. Vilka alternativ som finns vet jag inte. Die Linke tycker jag är bäst, av dem jag känner till.”

Men en väl så viktig kommentar från ”M”. Den återger utdrag ur litet äldre artiklar i främst Russia Insider, som är källa att studera, minst lika mycket som DN och New York Times. Ukraina har inte givit östra Ukraina den ökade självständighet som Minsk 2 stipulerar. Misslyckandet skylls på Ryssland, men utan egentliga belägg för ryska övergrepp eller felaktigheter. Ett inslag i demoniseringen av Ryssland. Som sedan blir ett ”argument” för de olagliga ekonomiska sanktionerna mot Ryssland, som inte minst drabbar Tyskland. Men att göra som Obama säger verkar viktigare än att tillvarata tyska intressen.

* Jag kompletterar med en redogörelse för Minsk-avtalen i ett blogginlägg av Lars Drake:

Inlägget av ”M”.
”Länge försökte hon också att upprätthålla en diplomatisk dialog med Ryssland och är en av dem som stått bakom försöken att förhandla fram en lösning på den väpnade konflikten i östra Ukraina.”
”Diplomatisk dialog med Ryssland.” Skämtar du?

Det verkar som du läst bara svensk media.

”…/how Merkel’s refusal to recognise the conflict as a civil war has led her down a blind alley.
…/how her miscalculation has put her position in Germany and elsewhere in Europe under pressure, causing her judgement and her leadership for the first time to be seriously questioned.
With her policy of bullying Russia to hand the Donbass over to Kiev having visibly failed, with the IMF threatening to pull the plug on Ukraine economically unless the war in the Donbass is brought to an end, and with the Ukrainian military facing disaster in Debaltsevo, her need for an agreement that would prevent a collapse in Ukraine that would expose the failure of her policy has become imperative.
…/The only thing that might make the agreement stick is if Merkel forces Poroshenko and the Ukrainian government to abide by it. This is not something she has been prepared to do up to now.
The political imperative that forced her to initiate the latest round of negotiations might in theory oblige her to do so. However that would require her to face down the hardliners in the US and Europe, which she has never up to now been prepared to do.
Beyond that there is the further problem that Merkel’s personal relationship with Putin is in tatters. She has been forced to agree to what Putin has been demanding all along. For someone used to getting her way, that must be humiliating.”
http://russia-insider.com/en/ukraine/2015/02/13/3444

”Germany and France are involved because their Ukrainian protege is losing and they are trying to rescue something from the wreckage. The weakness of their position is that they cannot take an active role in the fighting (they know their publics would not stand for it) whilst their sanctions policy has failed.
Though they still have some cards left to play, they are playing from a weak hand and they know it. Thus the grim faces. The longer the war continues the weaker their hand gets, so they need a deal now more than the Russians do.”
http://russia-insider.com/en/politics_opinion/2015/02/12/3409

”As for the Western powers, though they pretended to support Minsk 1.0, they did nothing to criticise Ukraine for failing to carry out the political part of Minsk 1.0, putting all the blame for the eventual failure of Minsk 1.0 on Russia instead.

Exactly the same thing is happening now with Minsk 2.0.
The problem is that not only do the Western powers not speak with one voice, with the hardliners in Washington, Warsaw and London actually egging Ukraine on to abandon Minsk 2.0 and to restart the war, but those Western powers that can and do know better such as Germany and France show no willingness or ability to do what is necessary to make Minsk 2.0 work by putting pressure on Ukraine to honour the commitments it made under Minsk 2.0.
http://russia-insider.com/en/2015/03/19/4720

”The key figure is Angela Merkel. Merkel was partly responsible for Minsk 2.0.

”…….The Der Spiegel article shows that Merkel still sees the conflict as a case of “aggression” by Russia. However her bruising encounters with Putin in Milan and Brisbane showed her that Russia would not change its policy.

When it became clear in January 2015 that the Ukrainian army and the Ukrainian economy were facing disaster, she had no option but to reverse course.
Der Spiegel says that on one occasion Putin had to put pressure on the rebel leaders to get them to sign the final agreement (known as the Minsk Memorandum) that came out of the negotiation. The Russians have in fact repeatedly shown that they are prepared to put pressure on the rebels to get them to agree to what they want.

Merkel however is still not able or willing to put analogous pressure on the Ukrainian government….

Nor is there any prospect that she will do any of these things. Instead her response is the same as it was after Minsk 1.0: hope the ceasefire holds despite the absence of the promised political process and then blame Russia if or rather when things go wrong
Incredibly, Merkel continues to demand an extension of sanctions against Russia, even though she undoubtedly knows it is Ukraine which by its behaviour is putting Minsk 2.0 at risk.”
http://russia-insider.com/en/2015/03/19/4720

”The sanctions are to go on being extended until the Minsk Accords are “fully implemented”.
No explanation is given as to what “fully implemented” means or who will decide that – especially since there is to be no discussion of the question (see below).
It is the Ukrainians who are not implementing the Minsk Accords – a fact now acknowledged by everyone including the German and French governments. Nonetheless it is the sanctions on Russia that are to be extended.

Taken literally this gives Kiev a veto over when the sanctions will be lifted.
http://russia-insider.com/en/politics/eu-sanctions-russia-be-extended-no-veto-or-discussion-allowed/ri11858

Processen kring och innebörden av Minskavtalen. Utdrag ur blogginlägg av Lars Drake.US:s sanktioner mot Ryssland och Minskavtalen: Bedrägeri på hög nivå.
Minskavtalet(n) är egentligen en process av olika möten och överenskommelser som syftade till att få ett slut på inbördeskriget. Det första mötet, som hölls på ryskt initiativ i Minsk, ledde till Minskprotokollet den 5/9 (ofta kallat Minsk 1) och till Minskmemorandumet den 19/9 2014. I Minskprotokollet står det bl.a. (efter de viktiga punkterna om slut på användande av vapen och övervakning av vapenvilan) ”3. Genomföra decentralisering av makten”. Detta avtal följdes inte av parterna, främst Kievsidan. Det ingick även att alla olagliga militära enheter, legosoldater m.m. skulle avlägsnas från Ukrainas territorium. Det verkar inte ha funnits något intresse från Kievregeringen för att ta ”decentralisering av makten” på allvar utan det handlade nog mest om att vinna tid för att omgruppera.

På initiativ av Ryssland, Tyskland o Frankrike hölls förhandlingar om hur kriget ska avslutas som ledde fram till Minsk 2. Det avtalet, som faktiskt medförde en minskning av militära aktiviteter under några månader, slöts i Minsk den 12 februari 2015. Avtalet fick senare stöd i Resolution 2202 i FN:s Säkerhetsråd. När det slöts fanns det ett antal militära enheter inringade på Donbassidan i området runt järnvägsknuten i Debaltsevo. De tvingades efter strid att lämna området utan vapen.

Det Memorandum (Minsk 2) som undertecknades i Minsk har några hänvisningar tillbaka till Minsk1-avtalet. Det innehåller krav på omedelbart eld upphör och tillbakadragande av ”tunga vapen”. Det innehåller även skrivningar om utbyte av fångar och återupptagande av utbetalningar av pensioner m.m. som avbrutits. En avgörande punkt var att det skulle hållas val i Donetsk- och Luganskregionerna i enlighet med en lag om en ”tillfällig ordning för lokalt självstyre”.

Den kanske viktigaste skärpningen jämfört med avtalen i september formulerades så här:
”Återställande av den ukrainska regeringens fulla kontroll över Ukrainas statsgräns i hela konfliktområdet, vilket ska börja första dagen efter de lokala valen och avslutas efter en omfattande politisk uppgörelse … i slutet av 2015, förutsatt att paragraf 11 uppfyllts …” (citerat från Bilaga 7 i Mercouris, 2015, min kursivering)
I paragraf 11 talas det om en författningsreform ”som sörjer för decentralisering som ett nyckelelement”. Kievs överhöghet över de östra delarna villkoras med den skrivningen. Observera tidsordningen först en uppgörelse om decentralisering och lokala val därefter ska regeringen i Kiev ges kontroll över statsgränsen. Om det senare steget inte uppfyllts är det i enlighet med avtalet eftersom de tidigare stegen inte uppfyllts. Det är således inget brott från Donbassidan eller Ryssland som skulle kunna motivera fortsatta sanktioner.

Kort om efterspelet
Upplopp av extremhögern som skedde i Kiev i slutet av augusti 2015 riktade sig mot att en lag om decentralisering skulle antas i den ukrainska Radan (det nationella parlamentet). Kievsidan intensifierade sin beskjutning av områdena kring i första hand Donetsk i augusti. Kievarmén flyttade även fram militära enheter i strid med avtalet. Det var först när det återigen slöts ett avtal om tillbakadragande av grovkalibriga vapen som det upphörde. Detta var sannolikt efter påtryckningar från EU-länder. Därefter har det i flera perioder förekommit beskjutning från i första hand Kievsidan. I skrivande stund noteras att Kievarmén återigen flyttat fram tunga vapen och beskjutit byar i Donbass.

En av de mest intressanta saker som visar sig när man studerar Minskprocessen är att Ryssland hela tiden verkade för decentralisering i Ukraina, inte som det ofta påståtts för en utbrytning av östra Ukraina.

(Artikeln bygger huvudsakligen på boken ”Kan Ukrainakonflikten lösas på fredlig väg? Det diplomatiska spelet bakom avtalen i Minsk” av Alexander Mercouris. Karneval Förlag, 2015. Merkouris tillhör de främsta experterna på utveckling i Östeuropa. I boken finns bilagor med relevanta avtalstexter i översättning till svenska.)

Några andra artiklar om Ukraina.
* Ukrainakrisen: Från Nulandkakor till kallt krig. Del 1
* Ukrainakrisen: Från Nulandkakor till kallt krig. Del 2
* Avslag från Granskningsnämnden
* Dödsskjutningarna på Maidan: USA-stödd ”false flag” enligt vetenskaplig rapport
* Protestera mot svenska regeringens uttalande 21/2 1015 om Ukraina
* Väntad kalabalik i konkursfärdiga, korrumperade statskupps-Ukraina
* Gallup visar att 8 % är nöjda med regeringen i Ukraina medan 80 % är nöjda med Putin i Ryssland
* USA-ikonerna Kissinger och Brzezinski kritiserar USA:s Ukrainapolitik
* Nynazist ny talman i Ukrainas parlament
* Regissören Oliver Stone: Statskuppen i Kiev påminner om andra CIA-kupper
* Anmälan till Granskningsnämnden om Ukraina-filmen 25/5
* Granskning av de svenska dagstidningarnas rapportering om Ukraina-krisen, 4/6
* Varför deltar Metro i lögnerna om Ukraina? 9/6
* CIA bekräftar att USA stött neonazister i Ukraina i över 60 år, hjälpta av svenska journalister 19/6

Läs också denna artikel! Angela Merkel demonterar EU, säljer ut humanitet, skyddar ISIS-vännen Turkiet och USA-krig

intressant.se Tyskland, Merkel, Ryssland
EU, politik, USA, Obama ekonomi, desinformation massmedia demokrati, Ukraina