Anders Romelsjö på jinge.se

Be Ryssland om ursäkt!

Den här artikeln ”TIME TO INVITE RUSSIAN DIPLOMATS BACK WITH AN APOLOGY” av den australiensiske geopolitiske analytikern James O’Neill skrevs just före informationen om två nya förgiftningsfall i närheten av Salisbury i Storbritannien där den tidigare ryska dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter Julia hittades på en parkbänk i nödläge 4 mars. Ryssland beskylldes för detta utan bevis då eller senare.
De fick hjälp av förbipasserande, inklusive en läkare, innan de togs till Salisbury General Hospital.

Jag fick manus ett par veckor innan artikeln publicerades i New Eastern Outlook 17/7. NEO

Efter det att artikeln skrev har framkommit uppgifter om att ett nytt förgiftningsfall skett. En kvinna dog och det påstås att Novichock fanns i en parfymflaska som kvinnan sprayade på sig, innan hon avled efter 8 dagar. Polisen tror att detta är samma medel som förgiftade Skripals. Ryssland förnekar all inblandning. Shanghai Daily

Den har vänligen översatts av Björn Nilsson, ”Björnbrum” som har den intressanta siten www.bjornbrum.blogspot.se.

Artikeln.


Sjukhuset behandlade initialt Skripals för en misstänkt drogöverdos eftersom symtomen de uppvisade var förenliga med förgiftning av fentanyl, ett ämne 10 gånger starkare än heroin, och som sjukhuset hade tidigare erfarenhet. Sjukhusets första diagnos bekräftades i en artikel i Clinical Services Journal den 27 april 2018. Efter att tidskriftsartikeln på nätet publicerats på sociala medier ändrades hänvisningarna från ”fentanyl” till ”en substans”.
Skripals II 180406 000f7f5c-800
Det var inte första eller sista gången den officiella historien om vad som hände med Skripals ändrades.

Tre dagar efter det att Skripals hittats utfärdade den brittiska regeringen ett ”D”-meddelande. ”Meddelandet”, officiellt en ”begäran”, men i själva verket ett krav, förbjöd omnämnde av Mr Skripals vän Pablo Miller. Varför publicitet om Mr Miller skulle undertryckas är ett av särdragen i detta ärende. Förutom den första rapporten i brittiska tidningen, Daily Telegraph, som ledde till ”D”-meddelandet, har han inte omnämnts igen i vanliga medier.

Den 12 mars 2018 gjorde den brittiske premiärministern Theresa May sitt första uttalande i Underhuset, i vilket hon påstod att Skripals hade förgiftats med ett nervmedel ”av en typ som utvecklats av Ryssland” och att det var ”högst sannolikt” Ryssland var ansvarigt.

Den brittiska regeringen cirkulerade därefter ett memorandum och en powerpoint-presentation till 80 ambassader som utredde argumentet att Ryssland var ansvarigt för vad som hände med Skripals och sökte stöd för sin avsikt att utvisa ryska diplomater som straff. De olika påståendena som gjordes i powerpoint-presentationen var i bästa fall omtvistade och somliga var påvisbart osanna. Det är dock tillräckligt för närvarande att fokusera endast på påståenden om påstått ryskt ansvar för Skripal-attackerna.

Ett antal länder, däribland Australien, anslöt sig till de brittiska kraven och utvisade diplomater. Uttalandet från premiärminister Malcolm Turnbull som meddelade att två ryska diplomater skulle bli utvisade gjorde inget försök att fastställa sanning i saken eller ange någon vilja att göra det. Hans uttalande upprepade helt enkelt påståendena i det brittiska dokumentet.
TurnbullMalcolm Turnbull
Turnbull sade att användningen av ett kemiskt vapen för att försöka mörda Sergej och Julia Skripal återspeglade ett ”mönster av hänsynslöshet och aggression” av den ryska regeringen som måste stoppas. Ryssland, sade han hotar inget mindre än ”den demokratiska världen” genom att medvetet undergräva den internationella regelbaserade ordningen. Han fortsatte med att lista en serie andra påstådda överträdelser som upprepade de påståenden som gjordes av Förenade kungarikets regering.

En av de intressanta egenskaperna i det här fallet är att det inte bara var en rush att döma innan bevisen eventuellt kunde ha samlats och analyserats, men att de vanliga medierna och politikerna inte har avvikit från sina ursprungliga påståenden trots det stora bevismaterialet som senare har kommit fram.

Liksom den röda drottningen i Alice i Underlandet krävde de domen innan bevisen hade presenterats, och som Alice i samma berättelse, bad oss att tro på sex omöjliga saker före frukost.

Den flitiga läsaren kan enkelt fastställa hur lång den där listan över omöjliga saker är. Det är tillräckligt för närvarande att nämna några få för att visa att Förenade kungarikets hela historia är en skapelse som skulle vara rolig om inte dess potentiella konsekvenser var så allvarliga.

Förenade kungarikets regering hävdade att Skripals hade förgiftats av ”en nervagent av militärklass” som de anser ha varit en Novichok ”av en typ som utvecklats av Ryssland.” Från den kombinationen av påstådda fakta förväntades vi dra slutsatsen att endast ryssarna kunde ha varit ansvariga.

”Novichok” låter tillräckligt ryskt för att ge en ytlig trovärdighet åt åtminstone en del av påståendet. Den första svårigheten är emellertid att det inte finns något ”Novichok” nervmedel. Termen hänvisar helt enkelt till en klass av organisk-fosfatkemiska vapen. Det är sant att den här klassen av kemiska vapen utvecklades i det forna Sovjetunionen, som beskrivs i en bok som publicerats av en tidigare anställd i kemikaliecentret, lätt tillgänglig på Amazon.

Detta tillverknings- och forskningscenter revs i enlighet med konventionen om kemiska vapen 1999, vilket beskrevs vid den tiden i en artikel i New York Times. Material från rivningsprocessen togs tillbaka till Förenta staterna. All denna information är lätt tillgänglig och politiker och journalister borde ha känt till det innan de gjorde påståenden om på nervmedel ”av en typ som utvecklats av Ryssland”

Novichok-klassen av nervmedel kan eller kan inte ha utvecklats av Sovjetunionen ursprungligen, men det är långt ifrån att binda ämnet som påstås ha använts i Salisbury med det ursprungliga programmet. Ett antal europeiska regeringar har erkänt att de har Novichok-klassen av nervmedel.

En sökning hos USA: s patentverk noterar emellertid att mellan 2002 och november 2017 ansöktes 81 patent för att använda namnet ”Novichok”. Ett patent som inlämnades i april 2013 innehåller en beskrivning av en angreppsmetod, inklusive kulliknande projektiler som kan riktas mot en enda person.

För det andra meddelade Förenade kungarikets utrikesminister Boris Johnson den ryska ambassadören till Förenade kungariket den 12 mars 2018 att nervmedlet som användes på Skripals var en A234. Man har ett antal problem med detta påstående ganska bortsett från herr Johnsons allmänna svårighet med sanningen. Läkaren vid Salisbury Hospital, Dr Steven Davies, hade ett brev till The Times som publicerades den 14 mars 2018, där han uppgav att ”inga patienter har upplevt symtom på nervförgiftning i Salisbury”. I motsats till obekräftade påståenden att så många som 40 personer hade drabbats, hänvisade Dr Davies till endast tre patienter som fått behandling i detta sammanhang. Det var förmodligen en hänvisning till de två Skripal och en polis.
May and Johnson
A234 är en högst giftig substans, 8 till 10 gånger kraftigare än VX (av en typ som utvecklats av Storbritannien) som hade använts för att döda en släkting till Nordkoreas ledare Kim på Kuala Lumpurs flygplats. VX kommer att döda inom några minuter, men A234 som påstås använda på Skripals misslyckades med att döda eller ens med att allvarligt hämma dem eller det tredje påstådda offret, polismannen Bailey.

En ytterligare och sannolikt avgörande anledning att avvisa A234 som använd substans var att OPCW:s rapport baserad på prover som samlats in från Salisbury 17 till 18 dagar efter händelsen sa att substansen i proverna var av ”hög renhet”.

Det vetenskapliga beviset, som återigen lätt kan bekräftas av en rimligt flitig journalist, är att A234 och liknande ämnen bryts ner snabbt. Det är bokstavligen omöjligt för prov som samlats in 17 till 18 dagar efter att händelsen var av ”hög renhet”. Renheten gör det också omöjligt att identifiera den specifika tillverkningskällan och garanterar dessutom att den härstammar från ett välutrustat laboratorium. Den OPCW-rapporten förstörde effektivt de sista skärvorna i den brittiska regeringens påståenden.

Med tanke på att Skripals återhämtade sig fullständig kunde det inte ha varit ett nervmedel av ”militär klass” som orsakade deras svårigheter. Det är också det obestridliga faktum att vad som än användes på Skripals inte kunde ha kommit från Julias resväska, luftventilerna i deras bil eller framdörrens handtag på Mr Skripals hus eller några av de andra fantastiska påståenden som gjorts vid olika tidpunkter av den brittiska regeringen, av den enkla anledningen att de levde och mådde väl ungefär sex timmar efter att ha lämnat huset.

Under den tiden besökte Skripals kyrkogården, hade en måltid på Zizzis restaurang och gjorde enpromenad utan besvär genom Salisburys centrum, fångad av övervakningskameran. Det faktum att de båda blev sjuka, samtidigt och på samma specifika plats, leder till den nästan oemotståndliga slutsatsen att de attackerades vid eller nära parkbänken där de hittades i nödläge.

Av dessa olika skäl, och en hel del andra i den nu betydande litteraturen om detta ämne, vet vi inte med vad de attackerades eller av vem. I bästa fall vet vi ungefär var och vid vilken tidpunkt. En ordentlig undersökning, i motsats till de vilda och orättfärdiga anklagelserna och för tidiga slutsatser som ständigt upprepas i de vanliga medierna, skulle närma sig denna fråga med ett öppet sinne. Det verkart övermåttan klart att en ordentlig undersökning haft lägsta prioritet för den brittiska regeringen och den australienska regeringen.

En ordentlig undersökning skulle också överväga motivets betydelse. Det har inte förekommit något rimligt förslag, mycket mindre bevis på varför den ryska regeringen skulle vilja skada Skripals, och några solida skäl till varför den ryska regeringen skulle vara den minst sannolika kandidaten att önska ont på Skripals.

Detta för oss tillbaka till Sergej Skripal, hans historia och de tidigare nämnda D-meddelandena. En av dessa meddelanden förbjöd publikation av detaljerna angående Pablo Miller. Detta ger upphov till den uppenbara frågan, som inte ställs av de vanliga medierna, som är obundna av D-meddelandet, om varför den brittiska regeringen skulle vilja skydda Millers identitet och hans länkar till herr Skripal.

Miller och Skripal är vänner, båda bor i Salisbury och är kända för att umgås. Deras historia går djupare. Miller är en tidigare MI6-officer och under den tid som Skripal var dubbelagent anställd av den ryska GRU-byrån och sålde ryska hemligheter till britterna, var Miller hans ”handler”.

Miller arbetade i Moskva samman med Christopher Steele, den antagna författaren till den ökända Trump-dokumentationen som samlade ihop olika påståenden om Trumps ryska verksamhet, både affärs- och personliga.

Den dossieren beställdes av den demokratiska nationella kommittén på uppdrag av Trumps motståndare i presidentvalet 2016, Hilary Clinton. DNC beställde av Fusion GPS som i sin tur kontrakterade Orbis Business Intelligence. Christopher Steele var huvudansvarig för Orbis och Miller var en av hans medarbetare.

Amerikanska Buzzfeed släppte den fullständiga dokumentationen den 10 januari 2017 och samma dag utfärdade May-regeringen ett D-meddelande som förbjöd den brittiska pressen att avslöja Steele som författare. Wall Street Journal publicerade dock hans namn följande dag.

Enligt den tjeckiska tidskriften Respekt hade Skripal länkar nyligen till tjeckisk underrättelsetjänst och han reste till både Tjeckien och Estland 2016 och hade träffat underrättelsetjänstemän från båda länderna.

Denna bevisning stöder starkt slutsatsen att Skripal fortfarande var aktiv agent åt britterna som var kända för att starkt motsätta sig valet av Donald Trump. Med tanke på Skripals kunskap om rysk underrättelsetjänst har hans förbindelser med underrättelsetjänster i minst fyra länder, hans nära band till både Miller och Steele som gick tillbaka till hans GRU-dagar, och åtminstone enligt en textanalys av dokumentationen, är det helt möjligt att Skripal faktiskt var en av författarna till dossieren.
Putin 160812
Dessa fakta är nu väl etablerade. Åtminstone väcker det allvarliga frågor om vem som annars kan ha ett motiv att ge herr Skripal ett ”budskap”. Vem som än var ansvarig var händelsen säkert använd av den brittiska regeringen som en del av en bredare kampanj för att diskreditera den ryska regeringen i allmänhet och särskilt president Putin. I denna strävan har de med lätthet hjälpts av den australiensiska regeringen och vanliga medier.

Underlåtenheten att antingen erkänna de många bristerna i de ursprungliga anklagelserna, och att acceptera att den brittiska regeringens diskrediterade version är en skam

Den ryska regeringen bör åtminstone få en ursäkt. Det skulle åtminstone något sätt bekräfta att den för tidiga bedömningen och domen och det obehärskade svaret har skadat Australiens internationella anseende och dess utrikesförbindelser.

Tidigare 11 artiklarna här om Skripal-affären.
Vad händer i Skripalfallet?
Schweiziska OPCW- experter: Har Skripals INTE (främst) förgiftats av Novichock men av Nato-medlet BZ?
Skripal-historien visar på skadskjuten anglo-amerikansk plan
Tjänstefel av Margot Wallström & Co i Skripalaffären? Att dömas utan bevis.
Sverige bidrar till en mycket farlig situation i konflikten mot Ryssland
Chefen för Storbritanniens lab bekräftar INTE att giftet är från Ryssland.
Västs diplomatiska krigföring mot Ryssland – förberedelse för krig i Europa?
Storbritannien pressar sina forskare att hitta (på?) stöd för att Ryssland är skyldigt till Skripal-storyn.
Spionhistorien i London utan bevis mot Ryssland – för att bereda grunden för anfall i Syrien? 14/3
Storbritannien anklagar för fullt utan att ha presenterat bevis. Mothugg Corbyn. Frankrike? 15/3
Hotfulla stormakts-anklagelser mot Ryssland som har förstört sina kemiska vapen enligt OPCW. Kan Novichock tillverkas i garage? 16/3
Labourledaren Corbyn vågar ifrågasätta anklagelser utan bevis. Vilken fräckhet!

i Andra om:
, , , , ,, , , , , , ,
,

Anders

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
, , , ,

30 svar till “Be Ryssland om ursäkt!”

  1. Det är klart att Storbritannien ber Ryssland om ursäkt. Men inte förrän kungahuset är avskaffat. Inte för att det finns någon koppling i detta fall, säger det bara för att understryka att det nog dröjer ett tag.

    Förutom hypotesen om Skripals koppling till Steele, har några andra hypoteser framförts: att giftet var ett syntetiskt opiat som Skripal antingen hade för eget bruk eller bedrev handel med. Det sistnämnda har ansetts som troligare. Dessa opiater kan rekvireras från länder bl.a. i Östeuropa. Salisbury-trakten lär ha haft flera dödsfall relaterade till dessa redan under en längre period.
    Seymour Hersh å sin sida misstänker att Skripal trampat den ryska maffian på tårna och att de velat hämnas medan den fjärde hypotesen slutligen utpekar Ukraina. George Galloway som rör sig även i de fina kretsarna i England har oförmodat blivit tilltalad av en högre officer som viskat i hans öra ”det var Ukraina”.

    Vi ser att det finns flera hypoteser, några av dem kanske inte varandra uteslutande. Några pusselbitar återstår, men i detta fall är det inte helt uteslutet att de kan upphittas.

    Dessutom har Julia Skripal åter låtit höra av sig. Enligt henne är hon på väg hem till Ryssland så fort pappa mår litet bättre. Hon vet knappast vad som har hänt, men åtminstone misstänker hon inte sina landsmän eftersom hon vill komma hem så fort som möjligt.

  2. I de första reportagen i brittisk press talades det om en sjuksköterska som råkade komma förbi och gav Julia mun-mot-mun behandling, utan att på något sätt själv färgiftas. Hon försvann sedan ur massmedialjuset.

  3. O’Neills artikel brister i att inte inbegripa det senare förgiftningsfallet. Detta fall ställer nya frågor som t.ex. ”tömmer myndigheterna i Salisbury” sina skräpkorgar bara ett par gånger om året? Den lilla flaskan lär också ha varit tillsluten, dvs inte använd tidigare.

    Om nu giftet var så dödligt, varför dog inte samtliga inblandade så gott som omedelbart. För kvinnan som faktiskt dog dröjde det fyra dagar. Och då hade hon ju t o m smetat giftet på sin kropp.

    Som varande lite statistiker som föreläser om ”slumpens kraft” vill jag inte heller utesluta att Skripal drabbades av en ren tillfällighet. Men just därför att de var ryssar med kontroversiell bakgrund fick deras fall stor publicitet. De två senare offren klassades till en början som drabbade av heroin eller något annat ”vanligt” gift.

    Kanske har det varit fler som drabbats i Salisburytrakten innan Skripals, men feldiagnosticerats.

    Detta pekar i så fall på en ensam galning, seriemördare, anställd eller fd anställd på Port Downs giftanläggning.

    • Ja, här ligger inte bara en hund begraven utan en hel kennel! Fallet blir mer och mer mystiskt och jag tror nog att de skyldiga finns antingen i Porton Down eller maffiarelaterad verksamhet. Tyvärr har brittiska regeringen målat in sig själva i ett hörn och håller som bäst på att gräva nya gravar i kenneln för dölja sin egen klantighet i ärendet!

  4. I det senare förgiftningsfallet var flaskan förseglad som Anders P skriver ”perfume bottle, contained in a branded, cellophane-wrapped box with a separate pump dispenser. ” och när Charlie Rowley skall montera pumpen så får han vätskan på händerna berättar han i en intervju för att sedan tvätta bort det från händerna, frågan man ställer sig är hur kan det räcka med en enkel handtvätt för att klara sig från det farligaste militära nervgift som finns (Novichoc). Intressant är också den tidigare British ambassadören Craig Murray frågar på sin blogg om flaskan “Is it not rather strange that [the police] have not published photos of it, to see if it jogs the memory of a member of the public who saw it somewhere in the last four months, or saw somebody with it? The ‘perpetrators’ know what it looks like and already know the police have it, so that would not give away any dangerous information.”
    Ja varför tar man inte allmänheten till hjälp här om man vill lösa fallet. Men jag tror att British regeringen är rädd att tappa kontrollen över sin story.

  5. James O’Neill skriver:

    ”Det vetenskapliga beviset, som återigen lätt kan bekräftas av en rimligt flitig journalist, är att A234 och liknande ämnen bryts ner snabbt. Det är bokstavligen omöjligt för prov som samlats in 17 till 18 dagar efter att händelsen var av ”hög renhet”.”

    Jag har läst de senaste vetenskapliga artiklarna som åtminstone delvis behandlar novichok, och jag har inte kunnat hitta någon information om hur snabbt A234 (en novichok-typ) bryts ned. Det är också oklart om O’Neill avser nedbrytning i en människas kropp beroende på metabolismen, eller nedbrytning i största allmänhet. Om han menar i människokroppen så är ju standardmetoden att leta efter metaboliter, vilket torde vara tämligen enkelt eftersom novichok innehåller fosfor.

    Jag förstår heller inte argumentet om varför det skulle vara svårt att fastställa renheten efter 17-18 dagar. Oavsett om man studerar substansen eller en metabolit så säger ett masspektrum mycket om renheten.

    En möjlighet är att den eller de som utförde dådet, inte uppmärksammatde att flera novichok-varianter, tack vare de iranska forskargruppernas insats, fanns i OPCW:s databas sedan oktober 2016.

  6. Att GB nu begär två namngivna personer utlämnade från Ryssland är nog bara fake news. För att få någon utlämnad är väl någon form av bevis nödvändiga?

    • Britterna anser sig väl inte behöva några som helst bevis för att anklaga någon. Läs om hur man behandlar Tommy Robinsson i det egna landet eller Julian Assange för den delen. Man gör precis som storebror USA fast i mindre skala. Hur var det nu den om Iraks massförstörelsevapen? Rent påhitt från början till slut, eller nu senast Assads påstådda gasattacker som visat sig vara rena fantasier! Så visst är det fake news!

  7. Även Sovjetunionen utsattes för liknande påhopp – men fick aldrig en ursäkt. Tvärtom. Väst gjorde så att Sovjetunionen ’föll’ – som Anders Romelsjö brukar säga.
    Jason Unruhe är bra – för att vara en maoist! Men hans kostym och armbindel är inte att rekommendera.

    https://youtu.be/1dLgkcDh6Qg

  8. Jag har inte hävdat att det var Ryssland som låg bakom händelserna i Salisbury. Men jag har noterat tidslinjen Rysslands inträde i Syrienkriget, den nödvändiga koordineringen med Iran, och Irans arbete med att mikrosyntetisera och karakterisera flera novichok-varianter.

    Det helt avgörande argumentet i O’Neills artikel är att A234 bryts ned så snabbt att de analyser som genomförts av UK och OPCW är omöjliga. Jag har efterlyst en referens, men får inget svar. Synnerligen
    märkligt!

    Nästa steg är att avgöra om det nya fyndet kommer från samma batch som det novichok som förgiftade Skripals. Det är svårare men absolut inte omöjligt. Den stora fördelen är att man nu har tillgång till makroskopiska kvantiteter av novichok, av storleksordningen 100 gram. Även om OPCW kom fram till
    att ”The TAV team notes that the toxic chemical was of high purity. The latter is concluded from the almost complete absence of impurities”, så baserades detta på analys av samples från Skripals, alltså på mycket små kvantiteter. Med tillgång till makroskopiska kvantiteter kan man nu på allvar börja studera föroreningarna, som kommer att säga en hel del om tillverkning och ursprung.

    • Jag saknar O’Neills referens. Ska be om den.Var mycket upptagen idag med resor, Assangemötet som jag höll i och annat möte. Inte avgörande i skuldfrågan.

    • Här svar från James O’Neill i mail till mig:

      ”Dear Anders,

      Good morning. Thank you for your email. I really appreciate the fact that you are willing to republish so much of my material.

      To answer your query. An authoritative source for chemical weapons generally is the book by D.H Ellison Handbook of Chemical and Biological Warfare 2nd ed CRC Press, 2007.

      For a less technical discussion, there was an excellent series of articles written by “Sushi” for the Saker website http://www.thesaker.is Especially useful in the present context were parts 9 and 10, published on 14 and 16 April 2018 respectively.

      A further useful source is the article by Professor P. McKeigue et al entitled Update to Briefing Note ‘Doubts about Novichok’. It can be found on http://www.syriapropagandamedia.org 14 March 2018 and reprinted, among other places, in http://www.globalresearch.ca on 5 April 2018.

      For what its is worth, my own view is that it could not have been the so-called Novichok class of nerve agents or otherwise both the Skripals would have been dead within minutes. Lavrov suggested they were attacked with BZ and he is not known for making statements that can’t be supported. The symptoms were certainly consistent with something like BZ rather than a “military grade nerve agent”. The high degree of “purity” of the samples sent to the OPCW laboratory in Switzerland strongly suggests that those samples were planted by the British.

      The British story just gets more fantastic by the day, as the website The Blogmire has pointed out in a series of excellent articles. I am working on a paper at the moment that tries to draw together some diverse threads to give a context to the madness currently going on.

      Hope this is of some use.

      Best wishes,

      James”

      Ja, det finns goda skäl att misstänka BZ. Wikipedia

      James O'Neill
      James O’Neill var tidigare akademiker vid Universitetet i Bergen (Norge), universitetslektor vid universitetet i Waikato (NZ) och visiting professor vid Louvain la Neuve universitet (Belgien). Han var också en konsult med FN:s ekonomiska kommission för Europa i Genève. O’Neill är specialiserad på internationell rätt med särskild tonvikt på gränssnittet mellan lag och geopolitik. Han har publicerat två böcker och många artiklar i peer reviewed journals (vetenskapliga tidskrifter) samt kommentarer på flera webbplatser i USA, Europa, Storbritannien och Australien.

  9. Jag har gått igenom samtliga referenser som O’Neill listat, förutom Ellisons handbok, som jag inte har tillgång till, och hittar ingen information om nedbrytningstid. Har också följt upp vad som publicerats i den vetenskapliga litteraturen under 2018 och hittar inte heller där någon information.

    Frågan om BZ och Spiez Laboratory är redan utredd och klar (OPCW Director General, April 18):

    ”We should not have an iota of doubt on the reliability of the system of the OPCW Designated Laboratories. The Labs were able to confirm the identity of the chemical by applying existing, well-established procedures. There was no other chemical that was identified by the Labs. The precursor of BZ that is referred to in the public statements, commonly known as 3Q, was contained in the control sample prepared by the OPCW Lab in accordance with the existing quality control procedures. Otherwise it has nothing to do with the samples collected by the OPCW Team in Salisbury. This chemical was reported back to the OPCW by the two designated labs and the findings are duly reflected in the report.”

    I Rysslands officiella uttalande efter OPCW Executive Council-möte den 18 april finns heller ingenting om BZ.

    • Han skriver att fynd kan tala för BZ, inte mer. Ingen bra förklaring för att det kan ha varit Novichock vilket väl inte OPCW helelr skriver. Och inga som helst bevis för att Ryssland varit inblandat i denna förgiftning, som kan väl vara misstag av de drabbade. Och Ryssland saknar motiv. Detta är det väsentliga. Fallet skulle klara den enklaste prövning i rättegång eller i en studentuppsats.

      ”The executive summary released by the OPCW does not mention novichok by name, but states: “The results of the analysis by the OPCW designated laboratories of environmental and biomedical samples collected by the OPCW team confirms the findings of the United Kingdom relating to the identity of the toxic chemical that was used in Salisbury and severely injured three people.” The OPCW, which does identify the chemical by its complex formula in a classified report.

      Varför anger inte OPCW om det är det? I en situation då UK genast sagt att det är det?Guardian

      Tror du verkligen att Ryssland är inblandat???

      • Om jag tror att Ryssland är inblandat? Jag vet inte, är det korta svaret.

        Vad jag vänder mig mot är när man börjar i den andra änden. Ryssland
        kan under inga omständigheter vara inblandat; för att bevisa denna
        omöjlighet används argument som saknar vetenskaplig täckning.

        Jag blev tidigare i år ombedd av Moskva att ställa upp som expertvittne
        in en förhandling i idrottens högsta domstol. Trodde jag att de ryska
        idrottarna var oskyldiga? Jag hade en personlig uppfattning, men min
        uppgift var inte att föra fram en personlig uppfattning, utan att ha synpunkter
        på om dopingtesterna genomförts med tillräcklig vetenskaplig stringens.

        Om jag, hypotetiskt, skulle bli ombedd av Moskva att granska hela
        det material som Porton Down/OPCW tagit fram, skulle jag gå tillväga
        på samma sätt. En Laboratory Documentation Package är ett omfattande
        dokument som kräver stort arbete att granska.

        Vad jag däremot är helt säker på är, att ryssarna i denna hypotetiska
        situation inte skulle vara betjänta av om jag försökte använde argument som
        saknade vetenskaplig täckning.

        • Vilket (använder argument som saknade vetenskaplig täckning.) väl Storbritanniens regering gör med stöd av USA, Sverige, EU och Nato

          • Ja, så kan det vara. Eftersom vi inte har tillgång till det underrättelsematerial som Sverige fått ta del av, så vet vi inte. Om det höll samma låga kvalitet som McLaren-rapporten om rysk doping så finns det anledning att vara skeptisk.