Denna artikel presenterades första gången för exakt ett år sedan dess. Sedan har yttrandefriheten inskränkts i några västländer. Denna är den senaste av ett tiotal artiklar jag har publicerat här. Tyskland stryker yttrandefriheten ur grundlagen?

Jag prenumererar sedan några år åter på den förträffliga socialistiska, marxistiska tidskriften ”Monthly Review” (MR), som utges sedan 1949 i New York, där jag besökte redaktionen i april 2011 på genomresa. Prenumerera! Den är inte dyr. Kolla på Monthly Review. Artiklar i den har haft stor betydelse för skriften ”USA som världspolis”. I januarinumret finns under ”Notes from the Editors” en viktig artikel av chefredaktören John Bellamy Foster, professor i sociologi. Han informerar om den inskränkning av yttrandefrihet som är på gång under en ny McCarthyism.

Artikeln.
Strax efter valet av Donald Trump introducerade högerorganisationen (”the alt-right”) Turning Point sin ökända bevakningslista av professor Bevakningslista över professorer med uppgift om cirka 200 radikala akademiker i universiteten som bedöms som farliga professorer. Artiklar om denna lista har publicerats i stora tidningar i hela landet. Till skillnad från David Horowitz lista över ”de 101 farligaste akademikerna i Amerika” för tio år sedan förmedlar den nuvarande bevakningslistan den nya känslan av makt hos extremhögern från Trumps valseger.
Turning Point meddelade omedelbart att man skulle skapa en bevakningslista på universitet över hela landet. Dessa lokala listor skapas uppifrån, på nationell nivå där alla viktiga beslut fattas av Turning Point.
Det råder inget tvivel om att detta är en del av ett försök till ny McCarthyism. När det gäller den övergripande inriktningen liknar strategin Gleichschaltung (”föra in ordning i ledet”) 1933-1935 i Hitlers Tyskland, där hotelser riktades till alla de stora kulturella institutionerna, däribland universitet, i syfte att få dem att anpassa sig till de nya dominerande åsikterna. Bland de på Turning Points bevakningslista finns MR:s redaktör John Bellamy Foster, professor i sociologi vid Oregons universitet. Foster fanns också på Horowitz’ listan också, och kommentarerna om honom kommer från Horowitz’ lista. Ett antal skribenter hos MR finns också på bevakningslistan.
John Bellamy Foster
Alt-rights bevakningslista väcker utmanande frågor om hur detta ska motverkas. I början av december satte Noëlle McAffee, professor i filosofi vid Emory University upp en satirisk professor-bevakningslista som ett svar på Turning Point. Den satiriska listan finns på blogg som heter bevakningslista Watchlist Redux. Satiriska bevakningslistan Redux. ”Inside Higher Ed” publicerade en artikel av Coleen Flaherty på Redux 6/12 med titeln ”Återta bevakningslistan.” I ett vida spritt uttalande 3/12 2016 hade McAffee förklarat principerna för bevakningslistan Redux. Den satiriska förteckningen innehöll personer som Sokrates och Jesus, liksom dagens stora namn, varav de flesta inte fanns på Turning Points bevakningslista. McAffee förklarade i sitt uttalande 3/12: ”Om vi ​​skulle lista Marx, skulle vi behöva tämja och anpassa honom” – så Marx fanns inte på Redux’ bevakningslista över radikala personligheter från det förflutna. När det gäller listan över dagens personligheter indikerade McAffee att det var viktigt att göra dem som har bedömts vara farliga av alt-right anpassade. Hon menade att målet är att både återta både ordet radikal och tämja det.
Joseph McCarthy
McAffees uttalande spreds bland medlemmarna i universitets i den fakultet som Foster tillhör för diskussion.

Foster tackade för att meddelandet fick spridas och diskuteras och sa att han hoppas att han inte kommer att förolämpa någon då han säger att han personligen och politiskt finner bevakningslistan vara extremt obehaglig och något av ett svek, även om han inser att detta är inte avsikten.
Vad innebär det att göra som McAffee föreslår? ”Om vi ​​skulle lista Marx skulle vi behöva att anpassa honom på något sätt och försöka presentera dem som är på listan på lämpligt sätt. Målet är att återta ordet ”radikal” och tämja det. ”
Lämpliga – enligt vilka normer? Är vi så försiktiga och timida att vi redan talar om ”tämja” tänkare vid universiteten? Är vi på väg att överge våra akademiska kollegor, försöka få dem att passa någon godtagbar linje, något slags tämjd/anpassad radikalism? Vad händer då med den akademiska friheten? Vad är syftet med satiren? Är det för att försvara dem som inte behöver försvaras, eller försvara idéer som är på något sätt finns vid kanten av acceptans, men ändå är acceptabla? I en andra attack som oundvikligen kommer att följa kommer vi utan tvekan pressas tillbaka ytterligare.

Detta är exakt vad Gleichschaltung (”föra in ordning i ledet” som nazisterna kallade det) är utformad för att åstadkomma. Detta är hur det fungerar. Skrämseln syftar till att göra oss alla anpassade och ofarliga, och att ”tämja” (eller ta bort) det som kanske inte verkar lämpligt. Detta är besläktat med den vitala centrala strategin i McCarthy-eran där olika människor försökte att skilja sig från radikalerna snarare än att motsätta sig och förneka all legitimitet hos inkvisitionen.

Enligt min mening har vi inte råd att delta i detta spel. Vi bör inte tala om de intellektuella / politiska ställningstaganden som enskilda professorer har inom akademin, eftersom detta inte är poängen här. Frågan är om en självutnämnd konservativ tankepolis ska få påbörja en häxjakt, med inriktning särskilt på akademiker. Vi bör definitivt inte engagera oss i en satir där vi medvetet gör eftergifter genom att förfalska, tämja och anpassa positioner. Alt-right har redan förfalskat åsikterna hos dem som attackeras, och detta skulle bara göra det hela värre.

Karl Marx, det är sant, är inte på bevakningslistan för professorer, så vi behöver inte ”tämja” honom. Men jag är redaktör för Monthly Review och en marxist. Skulle mina åsikter tämjas? Det finns andra MR författare förutom jag själv som är med på listan, som Bill Ayers, Zillah Eisenstein, och Richard Wolff. Tidigare MR författare har inkluderat Albert Einstein, W.E.B. DuBois, Che Guevara, Bernadine Dohrn, Barbara Ehrenreich, Noam Chomsky, och Adrienne Rich. Bör deras idéer tämjas? Ska vi få dem att låta mer ”anständiga” i det ständigt minskande utbudet som tillåts av den amerikanska ideologin (ska vi glömma resten av världen)? Eller kanske är vissa människor för farliga att nämnas även i en satir.
Detta är inget skämt. Vi befinner oss i en svår politisk tid. Vad som gör detta annorlunda än Horowitzs lista är att det finns en verklig politisk makt här och människor blir måltavla för personer som är anslutna till den kommande administrationen. Det finns en tydlig ”alt right” agenda som kräver att få universiteten att gå i takt. Vi ska slåss med mod och integritet. Om vi har professorer under attack, måste vi försvara deras rätt att uttrycka sina åsikter. Och det innebär att angripa denna häxjakt.

Några andra artiklar om yttrandefrihet
Minskad frihet på nätet i Tyskland
Principiellt om tryckfrihet 20/10
Debatt om yttrandefrihet: Nya Tider, DN och nazism 25/10Jan Myrdal vs. Margareta Zetterström – fortsatt debatt 25/10
Om Åsa Linderborg, Jan Myrdal, Nya Tider och rasister. Gästblogginlägg 28/10
Jan Myrdal – Var står fienden? 28/10
Debatten om yttrandefriheten rasar vidare 16/11
Yttrandefrihetens brister: ABF, Ukraina

i Andra om: Tryckfrihet, yttrandefrihet, Facebook,Tyskland, EU, internet, desinformation, USA, Politik, Dagens Nyheter, massmedia