Jan Myrdal får inte längre vara medlem i Svenska Clartéförbundet. Se ”Att dela säng med monster”. Clartè.
Jag anser att styrelsens beslut att Myrdal inte får vara med i Svenska Clartéförbundet är felaktigt, och att Mikael Nybergs artikel ”Jan Myrdal hoppar ned bland de bruna” (se nedan) inte alls ger skäl för titeln på hans blogginlägg, men ska behandla detta i annan ordning. Jan Myrdal har tillställt mig sin kommentar till det hela vilket jag publicerar, jämte länkarna till de två centrala artiklarna i frågan på Clarté-bloggen.
Denna artikel är viktig i en mycket viktig debatt.
Jan Myrdals artikel.
Nu har Clarté Clarté genom Mikael Nyberg, ansvarig utgivare för tidskriften Clarté och Clartéförbundet på styrelsens uppdrag genom professor Magnus Nilsson officiellt tagit ställning och uttalat sig om motsättningarna i synen på var den publicistiska huvudmotståndaren till den svenska arbetarklassen och dess allierade inom det svenska folket står att finna: Mikael Nyberg; ”Jan Myrdal hoppar ner bland de bruna” Mikael Nyberg och styrelsen genom professor Magnus Nilsson;Clartè: Att dela säng med monster
Jag är inte imponerad över resonemangen, de är mest verbiage, ordsvall. Men tar dem på politiskt och intellektuellt allvar.
Först något formellt. Mikael Nyberg inleder med en diskussion om Lars Adelskogh som jag inte känner. Det är polemiskt taskspeleri. Han avslutar med ett resonemang om att jag skrivit ”vårt folk” och därmed bortsett från ”antagonismen mellan klasserna”. Där hade jag gjort ett fel genom att tro att man också i Clarté kommer ihåg när Gunnar Sträng i skattedebatten uttryckte sig klassmässigt: ”Egnahemsägarna, dom är vårt folk.”
Clartés styrelse genom Magnus Nilsson vänder ut och in på en central erfarenhet från den danska motståndsrörelsen. Att det då fanns konservativa som avskydde kommunister är sant men inte intressant. Intressant är i stället att det var Christmas Möller från det Konservative Folkeparti som samman med bl.a. Mogens Fog skapade ”Frit Danmark”. Alltså övervann konservatismen för att samman med kommunister skapa en i verklig mening patriotisk kämpande rörelse mot ockupanterna.
Styrelsen hänvisar till EXPO:s upplysningar om Nya Tiders ägare. Men det räcker inte som argument att om Expo hänvisa till Soros eller om Åsa Linderborg att hon är anställd av Schibstedt som till stor del ägs av Wall Street.
Att Clartéförbundets styrelse meddelar att jag inte längre är medlem med orden ”Det är vi glada för” efter att nyss gett mig en livstidsprenumeration förvånar mig inte då den 1975 födde professor Magnus Nilsson nyss på Facebook avfärdade vad jag skrivit om erfarenheter av och strider inom Clarté sedan mitt första Clartémöte för sjuttiotre år sedan som ”anekdoter”. Det om det.
Det finns tre frågor.
1) I Sverige har nu en rörelse som SD inom den svenska arbetarklassens klassorganisation LO kommit ha det största, eller efter Socialdemokraterna näst största, antalet sympatisörer. På detta har ”vänstersvaret” varit allsköns tal om homofobi och rasism och liknande bland arbetarklassen och folket.
Rätt frågeställlning vore att diskutera vilka materiella faktorer detta beror på. Gör man det då finner man att motsvarande sympatier för SD gäller för småbourgeoisie och andra utsatta, speciellt i den alltmer utarmade landsbygdsdelen av det kluvna Sverige. Och bidra till att forma klasskrav därefter. Detta behöver man inte läst Marx för att förstå. Men det hjälper.
I detta är Sverige inte unikt. Det gäller för de flesta länder i senkapitalismen (i ”tredje världen” blir frågeställningen en delvis annan). I alla växer vad som kallas ”högerpopulismen”. Typiskt är att få inom vad som själv kallar sig ”vänstersidan” brytt sig om populismens verkliga historia. ”The Populist Party” var en progressiv rörelse av arbetarklass och småborgerskap. Intressant är att de lite sneda ”vänster”-angreppen på mig började växa till larm när jag skrev om hur Marine Le Pen genom att bryta med faderns pétainism och torterarbakgrund började överta vad som varit republikaners och laicisters slagord – och väljare.
Att inte begripa detta är att inte se elefanten i rummet.
2) För närvarande söker den härskande klassen av snöda skäl inlemma Sverige som stat i NATO. Jag har skrivit om detta och påpekat likheterna med situationen 1952 då de svenska militärernas agerande i Förenta staternas och Storbritanniens tjänst höll på att föra Sverige i krig. Först efter två nedskjutna svenska plan insåg den svenska statsledningen att Moskva började se Sveriges handlande som ett casus belli. Att Sverige nu genom sitt statliga beteende åter närmar sig en sådan brytpunkt är tydligt. Om detta har jag skrivit mycket. Ty det är viktigt att inse att realhotet mot Sverige växlar under tiderna. Redan under mina aktivt medvetna sjuttiofem år har den oss fredshotande makten befunnit sig än i söder och än i öster och än i väster. I denna situation är det i den svenska arbetarklassens och dess allierade i det svenska folket intresse att Sverige som stat driver den ”Bernadottepolitik” vilken under ständigt pågående väsentliga skiftningar i den i staten härskande klassen dock i tvåhundra år skyddat landets fred.
3) Därför är det ständigt nödvändigt noga se hur debatten drivs i media. För närvarande har Wolodarskis Dagens Nyheter blivit den oss mest hotandet. Den är som Kreugers Aftonblad var 1941. Eller som Herbert Tingstens och Leif Kihlbergs Dagens Nyheter 1952. Men de svenska mellanskiktsintellektuella vilka dominerar det som kallar sig svensk ”vänstertendens” inser inte detta. Men visst skulle jag kunna medvetet utnyttja även Dagens Nyheter om mina texter slipper förbi deras grindvakter. Ord som når läsare verkar.
Att jag nu på begäran skrev i Nya Tider har som envar kan iaktta på sina håll utlöst utbrott som från en slamvulkan. Men lägg upp och gå igenom den stora Dagens Nyheter och den mindre Nya Tider. Båda är mig politiskt främmande. Men när det gäller vem som tjänar som språkrör för Förenta staternas krigsförberedelser i landet så är det Dagens Nyheter och inte Nya Tider.
i Andra om: Tryckfrihet, yttrandefrihet, Nya Tider,Åsa Linderborg, Jan Myrdal, invandring, desinformation, USA, Politik, Dagens Nyheter, massmedia
13 svar till “Jan Myrdal: Var står fienden?”
Invandringen har gett identitärerna vind i seglen, vad är det som är konstigt? Den invandringspolitik som förts har fått det förutsägbara resultatet. Nazisterna är identitärer, men alla identitärer är inte nazister. Nazisternas webplats heter nordfront, den förespråkar demokratins avskaffande och judarnas fördrivning. Nya Tider är en tidning i tiden, den är konservativt antiliberal, men förespråkar inte fascism. Myrdal passar inte så illa där, han har publicerat sig där därför att han inte får skriva någon annanstans, och inte minst blir det skandal. Både han och Nya Tider gynnas av intresseskapande skandal, då har DN något att skriva om. Nya Tiders fientlighet mot USA-imperialism kan ges varierande tolkningar, en av dessa beskriver USA som ett judestyrt kosmopolitiskt samhälle, men det finns ett flertal USA-kritiska nationalistbaserade tolkningar, tex den franska, den tyska, den ryska och den latinamerikanska som inte baseras på nazism. Är det verkligen så korkat av honom att skriva i Nya Tider? Myrdals traditionella vänster är helt ockuperad av småborgerliga genusteoretiska trädkramande bilhatande vegetarianer som bara träffat en arbetare när golvet ska slipas, och som faktiskt inte förstår vem som tar smällen när man importerar hundratusentals människor. Denna ”vänster” ställer människor mot varandra under predikan om motsatsen, den ställer fattigsvenskar mot immigranter. Den överlägsna attityden mot SD känner SD´s väljare igen, det är den vanliga småborgerliga attityden mot proletariatet. Kanske har Myrdal publicerat sig en liten smula rätt?
Korrekt analys! Vänsterns alienation från den väljargrupp dom tror sig företräda dvs arbetarklassen är både löjeväckande och förvånande. Vad hände egentligen när man bytte sida och hamnade i samma träsk som bombliberalerna? Jag känner inte en enda vanlig knegare som ens tänker tanken på att rösta på dagens V-parti än mindre identifiera sig med den närmast vanvettiga semantiska akrobati som som dess ledning ägnar sig åt! Man tar sig för pannan när man försöker förstå magnituden av vänsterpartiets ideologiska dikeskörning. Hade Jonas Sjöstedt haft den minsta uns av självkritik borde han i anständighetens namn byta namn på partiet till mysborgarna eller något annat mer passande.
Bra skrivet Benny! Enligt min mening är Vänsterpartiets mesta dikeskörning – och vidare utför stupet – dess tabubeläggande angående minsta lilla ifrågasättande av det av USA officiellt fastslagna händelseförloppen kring 911. Att bara godta något så osannolikt utan diskussioner och egna efterforskningar bara för att supermakten kräver absolut lydnad är ovärdigt sanna socialister. När Busch, Klinton och Obama säger – den som inte med oss är vår fiende, då tröskas agnarna från vetet. Då flockar sig räddhararna med politikens matfriare och söker trygghet hos Onkel Sam. Den goda världspolisen.
Dag Nilsson
FN organet för ”mänskliga rättigheter” utesluter Ryssland och välkomnar den av den feministiska utrikespolitikens förkämpar så älskade demokratiska landet, Saudi Arabien. Detta är en triumf för väst, siaren och de mänskliga rättigheterna. Nu när Saudiarabien en äkta terrorfinansiär kämpar för mänskliga rättigheter kan vi äntligen värna för ISIS-rätt existera.
Demokratins stora dag!
https://www.rt.com/op-edge/364547-unhrc-human-rights-syria-russia/
Såg det. USA och Storbritannien blev också inröstade. Kanske stöd till Daesh och al-Nusra är en merit i sammanhanget.
Saudiarabien brott mot mänskliga rättigheter, klippt ur expressen. Saudiarabien borde slängas ur FN.
”FN:s iögonfallande beslut att ge den saudiske ambassadören ordförandeklubban i en inflytelserik människorättspanel väcker upprörd kritik världen om. Ambassadören Faisal Bin Hassan Trad har utsetts att leda en grupp som ser över FN:s råd för mänskliga rättigheter, med makten att tillsätta nyckelpersoner runtom i världen. Det kontroversiella beslutet avslöjades i helgen av UN Watch. Organisationens chef Hiller Neuer kallar valet ”skandalöst” och framhåller att Saudiarabiens meriter i fråga om mänskliga rättigheter är de ”kanske sämsta i hela världen”.
En lista över alla övergrepp mot mänskliga och demokratiska rättigheter som den religiöst styrda och ultrakonservativa diktaturen anklagas för vore lång, vi på Geo har valt ut nio exempel.
1. Dödsstraff
Saudiarabien tillämpar dödsstraff för ett antal brott, bland annat mord, narkotikabrott, väpnade rån, otrohet och häxkonst. Oftast avrättas dödsdömda genom halshuggning. Antalet avrättningar i Saudiarabien ökar, minst 135 människor har hittills avrättats i år, enligt Human Rights Watch (HRW).
Under den senaste veckan har särskilt fallet med Ali al-Nimr, som dömdes för brott kopplade till protester 2011, uppmärksammats. al-Nimr var bara 17 år när brotten ska ha begåtts och människorättsgrupper varnar att han kan ha torterats i sin fångenskap.
Som om dödsstraffet inte räckte kommer al-Nimrs kropp sedan, enligt domen, att korsfästas offentligt.
2. Andra våldsamma straff
Saudiarabiens bödlar har fler ansvarsområden utöver halshuggningar till exempel amputationer av händer eller fötter och piskrapp. Ett uppmärksammat exempel är domen mot bloggaren och författaren Raif Badawi som 2014 dömdes till 1000 piskrapp, tio års fängelse och böter för att ha ”förolämpat islam” på nätet.
Domen mot Raif Badawi har väckt skarp kritik världen om, både från politiker och människorättsgrupper, och Amnesty International betraktar honom som samvetsfånge.
3. Tortyr vanligt
Förutom de brutala kroppsstraff som saudiska domstolar utdömer förekommer även tortyr i fängelser, enligt människorättsorganisationer. Folk som hållits av polisen har vittnat om brutalt våld från säkerhetsstyrkor, som inte heller ställs till svars för sina övergrepp.
Tortyr av fångar uppges vara vanligt och domstolar dömer fångar utifrån ”erkännande” som framkommit efter tortyr, enligt Amnesty International.
4. Kvinnors rättigheter begränsas
Kvinnor och flickor i Saudiarabien diskrimineras både i lagtext och i praktik i Saudiarabien, enligt Amnesty International. Lagar ser till att kvinnor har en underordnad ställning, särskilt i familjefrågor som äktenskap, skilsmässor, arv och vårdnad om barn. Stränga lagar dikterar klädsel och interaktioner mellan könen.
Kvinnor kommer i år, för första gången, kunna rösta i lokala val. Men de kommer inte att kunna gå dit utan en man, eftersom kvinnor inte får röra sig fritt på egen hand utan en mans uppsikt. De kommer inte heller kunna själva köra dit eftersom de inte heller tillåts köra bil i landet. Kvinnor som deltagit i protester mot förbudet riskerar att fängslas eller trakasseras.
5. Obefintlig yttrandefrihet
Domen mot Raif Badawi är bara ett av många exempel på aktivister eller andra som dömts till fängelse för att ha kritiserat myndigheter, eller på annat sätt misshagat regimen genom sina uttalanden.
Under de senaste två åren har ”alla Saudiarabiens framstående och oberoende människorättsförsvarare fängslats, hotats till tystnad eller flytt landet”, skrev Amnesty International tidigare i år.
Demonstrationer och andra offentliga samlingar är dessutom ett brott och demonstranter riskerar att fängslas för att ha ”uppviglat folket mot myndigheterna”. Pressfriheten i landet är i princip obefintlig och myndigheter censurerar eller övervakar både traditionella medier och nätet.
6. Minoriteter förföljs
Medlemmar av Saudiarabiens shiamuslimska minoritet, varav de flesta lever i den oljerika Östra provinsen, utsätts för omfattande diskriminering från myndigheterna i det huvudsakligen sunnimuslimska kungadömet.
Shiaaktivister har dömts till döden eller till stränga fängelsestraff för att ha deltagit i protester 2011 och 2012, vilket även är vad ovan nämnde Ali al-Nimr dömts till döden för.
7. Godtyckliga gripanden
Saudiska myndigheter griper regelbundet personer utan att åtala dem för brott, enligt Human Rights Watch. Hundratals människor ska ha hållits fångna på det här sättet och gripna förhindras från att kontakta familjer eller andra anhöriga.
”Kung Abdullah har spenderat miljontals dollar på reformer i rättssystemet, men om gripna kan hållas i månad efter månad utan att anklagas för brott är det tydligt att systemet är trasigt och orättvist”, sade HRW:s Mellanösternchef Sarah Leah Whitson i fjol.
”Myndigheterna bör antingen åtala eller släppa de här fångarna och stoppa godtyckliga gripanden.”
8. Utländska arbetare tas ifrån sina rättigheter
Utländska arbetare som kommer till Saudiarabien lyder ett så kallat ”sponsorsystem” där anställda inte kan byta jobb fritt och inte lämna landet utan arbetsgivarens tillstånd. Det här öppnar för övergrepp och utnyttjande från arbetsgivarens sida, enligt kritiker.
Saudiska myndigheter har dessutom genomfört våldsamma räder mot migrantarbetare som brutit mot sponsorsystemets regler genom att stanna i landet utan tillstånd, eller genom att arbeta för någon annan arbetsgivare. Flera hundratusen migranter har deporterats under det senaste året.
Många av de som deporterats vittnar också om våldsamma attacker, svåra fängelseförhållanden och övergrepp i fångenskap, enligt en rapport från Human Rights Watch.
9. Inga HBTQ-rättigheter
Saudiarabien erkänner inga rättigheter för HBTQ-personer och landets inrikesdepartement avfärdade i somras att något sådant kan bli aktuellt. I ett uttalande meddelade departementet att det stöder andra typer av mänskliga rättigheter men inte gayrättigheter. Under saudisk lag är samkönade förhållanden förbjudna och sodomi är belagt med dödsstraff.
Polis har genomfört räder mot fester där de misstänkt att homosexuella vistats och en man dömdes i fjol till tre års fängelse och 450 piskrapp för att ha ”uppmanat till synd och homosexuella handlingar”.
Saudiarabiens FN-ambassadör Faisal Bin Hassan Trad (ja, just det, samma som nu ska välja människorättsexperter) fördömde i fjol veva kritik mot Saudiarabien som ”oacceptabel” och en ”flagrant inblandning i landets interna angelägenheter”.
Ambassadören har under sommaren bland annat varit med och valt kandidater till jobben som FN:s speciella rapportör om våld mot kvinnor och medlemmar i FN:s arbetsgrupp om godtyckliga gripanden, enligt UN”
Tack för tipset! Kolla morgonens blogginlägg.
Tack, jag har läst allt här nu och har inget att kommentera.
Jag är ingen kännare av Jan Myrdal och det lilla jag läst blir jag lika förstummad varje gång. Det går inte avbryta mitt i, man bara måste läsa till slut.
På Facebook hittar jag denna kommentar av Ulf Nilsson
”Med tanke på all kritik Jan Myrdal fått från olika vänsterhåll för att han skrivit i Nya Tider: i kampen mot våldsbejakande extremism vore väl det dags att granska Jan Björklund som öppet stödjer USA/Englands invasion av Irak. Det angreppet är det värsta brottet mot FN-stadgan och mänskliga rättigheter i världen under de senaste 40 åren. Det banade dessutom väg för IS. Vad jag vet stödjer Björklund även angreppet på Libyen med alla dess konsekvenser i form av förstört land, IS-fäste, försämringar på precis alla områden, inte minst för kvinnor. Likaså stödjer han angreppet på Afghanistan och Syrien.
Sammanlagt handlar det om ca 1 miljon döda, oändligt lidande och förstörelse samt gynnande av IS och andra islamistgrupper. Björklund har ju inte deltagit handgripligen så han har inte blod på sina händer men hans politik är den mest blodbesudlade tänkbara.”
Ryssland deltog i Irakkriget och drog sig inte tillbaka förrän det stod klart att deras kapital inte skulle kunna parasitera på samma villkor som det amerikanska. Hur känns det?
Oriktig historiebeskrivning efter vad jag vet Wikipedia ”Bakgrunden till kriget var att USA hävdade att Irak under Saddam Hussein utgjorde en fara och de uppmanade FN att avrusta landet. Iraks olja tros också ha haft stor betydelse i konflikten. Kravet stöddes av den brittiska underrättelsetjänsten medan Ryssland, Frankrike och Tyskland motsatte sig detta krav.”
[…] debatt 25/10 Om Åsa Linderborg, Jan Myrdal, Nya Tider och rasister. Gästblogginlägg 28/10 Jan Myrdal – Var står fienden? 28/10 Svar till Kenneth Lundgren Jag vet inte hur oeniga jag och Kenneth Lundgren egentligen är. […]
[…] debatt 25/10 Om Åsa Linderborg, Jan Myrdal, Nya Tider och rasister. Gästblogginlägg 28/10 Jan Myrdal – Var står fienden? 28/10 Bokmässan, Nya Tider och yttrandefriheten 3/11 Jan Myrdal, yttrandefriheten och krigsrisken 6/11 […]