Välkomna alla i arbetet för fred

Fredsfrågan är den kanske viktigaste frågan idag. Risken för krig och för kärnvapenkrig har ökat.

Ett aktuellt uttryck för ökad krigsrisk är följande bedömning.
”The Bulletin of the Atomic Scientists advanced the symbolic Doomsday Clock a notch closer to the end of humanity Thursday, moving it ahead by 30 seconds after what the organization called a “grim assessment” of the state of geopolitical affairs.”
” The organization — which has 15 Nobel Laureates on its board — now believes “the world is not only more dangerous now than it was a year ago; it is as threatening as it has been since World War II.”

Washington Post 25/1
Kärnvapen Doomsday clockBild från BBC
BBC
Jag påminner om att USA svarar för c:a 40 % av de totala militärutgifterna i världen och har kraftigt ökat sina militärutgifter. Man lägger ned enorma summor för att utveckla mindre, djupborrande kärnvapen med ökad effekt, säger upp avtalen om medeldistans- och långdistansrobotar med Ryssland, har 700+ militärbaser utomlands, mot färre än fem för Kina &Ryssland. Policy har ändrats med ökad möjlighet att sätta in kärnvapen som första krigsåtgärd och beslut om detta har delegerats till lägre nivåer. Presidenten hotar med att använda kärnvapen. USA levererar enorma mängder vapen till Saudiarabien och Israel. Framgångsrikt har motståndarna Ryssland, Kina och Iran demoniserats, och anges i nya säkerhetspolitiska doktrinen som huvudmotståndare i stället för terrorismen tidigare. Det handlar som vanligt i imperialismen om kamp för kontroll över jordens råvaror, resurser och marknader. Ryssland och Kina är kapitalistiska och f.a. Kina har vissa drag av imperialism med stark finanssektor och allt större utlandsinvesteringar. Men dessa två stater satsar i samarbete på utveckling som BRICS, ”One Belt Road” och visar en helt annan respekt för folkrätten än USA och för en betydligt fredligare utrikespolitik.

Vi har i Sverige en svag fredsrörelse med få unga. Protesterna mot Sveriges medlemsskap i Nato har lett till att riksorganisationen Nej till Nato har utvecklats. Opinionsarbetet mot krigsövningen Aurora 17, med bl.a. Nato-länder, observerades ovanligt nog av massmedia, ett slags styrketecken för detta opinionsarbete. Sverige har tydligt närmat sig USA och Nato, vilket påverkat vår säkerhetspolitik. Genom värdlandsavtalet kan Nato deponera trupper och material i Sverige, möjligen även kärnvapen (små kärnvapen är svåra att upptäcka). Sverige har hemliga militära avtal med USA. Risken för att krig startas från Sverige och att Sverige blir krigsskådeplats har ökat. Pierre Schori m.fl har föreslagit att Sverige bör ha samarbete Även med Ryssland för att minska risken för krig – ett klokt förslag.

Jan Myrdal behandlar läget i världen samt erfarenheterna från ett engagemang i fredsarbetet och mot imperialism sedan 70 år i en artikel som också återgivits här. Jan Myrdal:Tiden rinner ut (för mänskligheten) Jan Myrdal i FIB/K

Jag återger här några avsnitt ur Jan Myrdals artikel som bakgrund för fortsatt diskussion.
* I denna situation hölls i december 2017 två mycket viktiga internationella konferenser med politiskt bredast möjliga medverkan. I Beijing samlades fler än 600 delegater från 300 partier och politiska organisationer i 120 länder – däribland statligt ledande företrädare från asiatiska och afrikanska stater – de första dagarna i december till en konferens styrd av Bandungkonferensens fem principer. I Moldaviens huvudstad Chisinau hölls den 15–16 december Den internationella konferensen om alternativa strategier till nyliberala globalismen i det 21:a århundradet. Den öppnades med ett tal av republikens president Igor Dodon om Moldaviens svåra situation och jag talade under inledningen på begäran om att Katastrofer är mer än möjliga men inte oundvikliga.
DodonBild från BBC
Han nämner också att svenska media inte rapporterade något från konferense bortsett från att såväl president Igor Dodons som hans tal lades ut på nätet av siten ”8 dagar”. Jan Myrdal talar i Chisnau Jag har publicerat president Dodons tal.Presidenten: Moldavien vill gå en oberoende väg – föredöme för oss?

* När jag några år senare, 1943, tagit direktare politisk ställning genom att gå med i Sverges kommunistiska ungdomsförbund och läste om det spanska kriget frågade jag den socialdemokratiske riksdagsmannen Georg Branting, med vars söner jag var nära vän och som varit ledande i solidaritetsarbetet med den spanska republiken, om (trotskistiska) POUM och om striderna i Barcelona. Detta med kamp mot kyrkan och direkta insatser mot bourgeoisins ägande beskrevs ju på vissa håll som de verkliga socialisternas och revolutionärernas politik. Han förklarade att deras medvetna splittringsarbete allvarligt försvagade Republikens möjlighet att försvara sig mot Franco. Deras revolutionära fraser tjänade som skalkeskjul för splittringsarbete i Francos tjänst.
Kärnvapen stad 170901

* De som var med om solidaritetsarbetet mot Frankrikes och Förenta staternas krig i Indokina minns att vi inte bara gick mot den falska frasen ”Fred i Indokina” utan också den lika falska ”vänsterrevolutionära”. Solidariteten var i det gemensamma intresset medvetet en för de politiska och militära mål de i sin kamp formulerade.

Som framgår av Jan Myrdals artikel fanns och finns olika uppfattningar om hur arbetet mot krig ska bedrivas. Ett uttryck för detta är en debatt som pågår sedan en tid. Den handlar om risken för krig ökat eller om det är en slags krigshysteri av de som vill att Sverige ska gå med i Nato, om Jan Myrdals deltagande i den anti-globalistiska konferensen i Chisnau, om ”högerpopulister” ska avvisas från arbete för fred mot Nato, och även om begreppen vänster-höger är lika aktuella idag. Jan Myrdal nämner då också att några i vänstern gjorde rasande och märkliga angrepp mot honom. Jag tänker kort diskutera dessa frågor utan att direkt namnge olika kritiker, då jag inte tycker att detta behövs. Jan Myrdal namnger själv Clarté, vilket jag kommenterar avslutningsvis.

* Risken för storkrig: Anser att uppgifter i början av denna artikel visar att risken ökat.

* Var det rätt av Jan Myrdal (JM) att delta som en av invigningstalarna vid den anti-globalistiska konferensen i Chisnau? Han har kritiserats för att delta i samma konferens som ”allsköns mer eller mindre brunfärgade högerpopulister”, som en kritiker har skrivit. Någon annan menar att deltagande innebär att JM går i armkrok med högerpopulister genom att delta i konferensen. I kritiken menar man att fredsarbetet kraftigt försvåras genom Jan Myrdals deltagande i konferensen, vilket nämns som en ”högerflirt”. Man vill inte att”högerpopulister” ska vara med i fredsarbetet.

Jag tycker själv att är fint att antiimperialisten och antifascisten Jan Myrdal blev inbjuden till att tala vid en antiglobalistisk konferens tillsammans med presidenten för Moldavien som söker en politik med oberoende från USA och Ryssland. Det vore faktiskt mycket bra för Sveriges säkerhet om regeringen kunde ta efter den politik som lilla Moldaviens president vill föra i strid med en högerinriktad opposition. Jag rekommenderar alla att läsa presidentens tal (http://jinge.se/allmant/presidenten-moldavien-vill-ga-en-oberoende-vag-foredome-for-oss.htm). Värdet av mötet och Myrdals deltagande består även om där fanns ”högerpopulister”. Hur man nu ska definiera ”högerpopulister”, vilket kritikerna inte gjort eftervad jag vet.
Några belägg för att de är ”brunfärgade” – vad man nu menar med det – presenteras inte.
Försvagas fredsarbetet av att Jan Myrdal talar om krigsrisk och fredsarbete i Chisnau i samma termer som ovan, även om några av deltagare av några kan kallas ”högerpopulister”? Nej, det är väl bara bra att folk får lyssna och reflektera över talet med titeln ”Katastrofer är mer än möjliga men inte oundvikliga” oberoende av vad de tycker i andra frågor.
De som tror att fredsarbetet i Sverige kraftigt försvåras av Jan Myrdals framträdande i Chisnau måste väl anse dels att anhängare till fredsarbete och kamp mot imperialism och Nato som regel har samma värdering de själva och dels på att 90-årige Jan Myrdal har ett alldeles enormt inflytande.

En annan fråga gäller faktiskt trotskism. Jag kompletterar med vad Clartés redaktör Olle Josephson skriver på Clarté-bloggen om trotskism ”Under spanska inbördeskriget avstod trotskister från enighet med den lagligt valda regeringen och borgerliga demokrater mot de fascistiska revoltörerna för att i stället driva klasskamp mot kyrka och borgerlighet. I Frankrike under andra världskriget ville trotskister inte ansluta sig till det samlade motståndet mot de tyska ockupanterna utan manade till kamp mot såväl tysk som allierad imperialism.”

Men man kan väcka frågan om inte de som vill hålla ”högerpopulister” (andra kategorier har också nämnts) företräder en slags trotskistisk linje. Jag uppfattar att de vill utesluta vissa från enhetsfronten mot krig. Hur skulle det gå till rent praktiskt? Ska de som söker sig till fredsarbetet intervjuas om sin syn på andra frågor och de som inte svarar ”rätt” skulle sorteras bort? Av vem och på basis av vad? Tänk vilken splittring och tidsspillan sådant skulle innebära. Givetvis kan man i fredsorganisationer, som i andra organisationer, tvingas avvisa personer som saboterar arbetet, begår brott etc. Om frågan gäller samarbete med organisationer kan nog inte alla accepteras, t.ex. inte NMR, om de nu skulle vilja samarbete. Frågorna får lösas i föreningsdemokratisk ordning.

En fråga gäller begreppen Vänster-Höger, även om relevansen för fredsarbetet är oklar. Man kan faktiskt hävda att dessa begrepp inte är lika tydliga längre. Som exempel kan nämnas att svenska V stödde att den svenska alliansregeringen år 2011 deltog i Natos bombkrig som förstörde Libyen. Jag har själv hört Jonas Sjöstedt i oktober 2016 hålla ungefär samma tal om Syrien som förra moderata försvarsministern Karin Engström, förutom att Sjöstedt var den som föreslog flygförbudszon i Syrien, Hillary Clintons terroristbefrämjande favoritförslag. I Frankrike har den som högerpopulist karakteriserade Marine Le Pen en mer arbetarvänlig linje än Macron, och för ibland fram åsikter som man kanske kan kalla antiimperialistiska. En linje som i dessa frågor påminner om vänsterns Melenchons.
Nato Möte om VärdlandsavtaletMöte i protest mot Värdlandsavtalet i maj 2016. Bild från Rättvisepartiet Socialisterna

*Jag vill också nämna att jag är medlem i den socialistiska föreningen Clarté, som Jan Myrdal helt kort nämner i förståeliga kritiska ordalag. Omkring 5 medlemmar i Clarté, om än tongivande, dvs. färre än 10 % av Clartés medlemmar, och färre än 1 % av prenumeranter på tidskriften Clarté har framfört kritik som ovan i de diskussioner jag sett och har deltagit i.

Avslutningsvis vill jag mena att i kampen mot krig måste alla människor i princip vara välkomna oberoende av åsikter i andra frågor, med enstaka undantag som provokatörer, ökända rasister. Den som vill bekämpa ”högerpopulism” och ”islamofobi” etc. kan göra det i andra fora.
Diskussionen lär fortsätta. Man hoppas att den kan utvecklas så att den bidrar till att öka uppslutningen i fredsarbetet och mot Nato.
Och låt oss försöka att vara noga med att inte använda nedsättande epitet om andra debattörer utan grundlig faktabaserad analys. Sådant är inte konstruktivt.

Några artiklar här om kärnvapen.
USA underlättar för kärnvapenkrig
Nato eller kärnvapenförbud – Sverige avgör självt
Nobelpris för kärnvapenstopp: USA planerar kärnvapenattack på alla städer i Ryssland & Kina. Anfallsrätt hos underordnade
Mannen som räddade världen från kärnvapenkrig 1983 död. USA nära detonera vätebomb

i Andra om: , , , , , , , , , , , ,,

  4 comments for “Välkomna alla i arbetet för fred

  1. Gerhard Miksche
    28 januari, 2018 at 10:21

    Både freden och åsiktsfriheten hotas av de som säger sig vara dess fanbärare. Jag fattar inte att folk i gemen inte inser detta, oavsett vilken politisk åsikt de företräder. Att ägna sig åt politiska spetsfundigheter i stället för att gemensamt ta sig an vår tids stora utmaningar spelar enbart demokratins dödgrävare i händerna.

  2. 28 januari, 2018 at 21:16

    Förslag: Regnbågsallians för fred.

    Endast partier som är för fred i ord och handling får deltaga i regnbågsalliansen. Partier som medverkade för Libyenkriget är portade tills deras talespersoner pudlar ordentligt.

Comments are closed.