Ulf Karlström som berikat bloggen med många artiklar i skilda ämnen kommer här med ett inlägg i aktuellt ämne.

Artikeln.
Sveriges Radio har på ett rent monomant sett följt valkampanjen om presidentmakten i USA, t ex med en särskild POD-serie, i massor av avsnitt. En utlänning som kommer till Sverige, och hypotetiskt kan svenska, skulle lätt få intrycket att Sverige är en av USA:s delstater. Möjligen, men med stark reservation, skulle den makalösa mediabevakningen kunna försvaras om valdebatten lyfte upp viktiga frågor. USA är fortfarande världens supermakt, även om positionen börjar krackelera, så visst skulle stora politiska frågor ha stark bäring även på lilla Sverige.

Nu handlar inte den amerikanska valdebatten om viktiga frågor, utan mest om tarvligheter och helt personfixerade, privata saker om kandidaterna Clinton och Trump. Den senare kan, oavsett vad han säger eller har gjort, rida på ett väljarstöd mot politiska klaner, som t ex Clintons, och den federala makten. Och frågan är då hur det kan komma sig?

Här kände P1 Kultur ett stort ansvar för att förklara USA-politiken för oss okunnig lyssnare. Därför kallades Mikael Timm in, för att i ett OBS-inslag, få lägga ut texten. Timm gjorde en förtjänstfull exposé över historiska faktorer, som att tidiga USA-invandrare flydde undan statligt och religiöst förtryck, och fick bokstavligen kämpa med gevären i hand för att frigöra sig från England. Denna historiska matris skapade en stark misstro mot federal makt och motsvarande starka krav på att få få äga och bära vapen. Han hade också kunnat lägga till att USA:s historia till en del kan förklara exkluderingen av vissa etniska grupper, som ursprungsbefolkningen – indianfolk – och svarta.

Emellertid var Timms inlägg politiskt fattigt och i någon mån missledande. De viktigaste frågorna tog han inte upp. Timm insats blev alltmer svag ju längre programmet pågick. Varför finns det då i USA starka väljarpreferenser, av vilka många ter sig helt främmande för en nordeuropeisk blick?

Grunden är – ganska trivial – vilka som är väljare och artikulerar preferenserna? Sedan borgerligt tänkande från 1990-talet fått en hegemonisk position i svensk partipolitik så betecknas USA som ”den stora demokratin”. Det går naturligtvis inte att förneka att man får rösta i USA, men hur många gör det och vilka är kandidaterna? Valdeltagandet är 50-55 %, och i delstatsvalen är deltagandet ännu lägre. Det är sant att valdeltagande sjunkit i Europa – där det inte tvingande – men det ligger åtminstone på 70-75 (80) % och svarar åtminstone för en kvalificerad majoritet. Frågan är vilka preferenser de 45-50 % i USA, som inte deltar, skulle uttrycka? En sak vet vi: De avviker kraftigt från de Timmska ”starka väljarpreferenserna”, om än inte i alla avseenden, men i flera viktiga, klassmässig frågor, t ex hälsoförsäkringsfrågan, lägsta löner, deltidsjobben osv. Timm är med andra ord ”ute och cyklar”; han vet inte vad han talar om när det gäller grundläggande politiska preferenser hos USA:s befolkning.

Timm kan möjligen försvara sig med att traditionella, europeiska arbetarklassvärderingar har svagare förankring i USA än i Europa. Liberalen och förre DN-redaktören Svante Nycander skrev en förtjänstfull bok om hur amerikansk fackföreningsrörelse stukades på 1920-talet – minns Joe Hill – och hur repressionen fortsatte på 1930-talet. Vi kan även lägga till den verkligt otäcka ”kalla krigs”-epoken i slutet på 1940-talet och början av 1950-talet i USA, vilken dämpade och pressade tillbaka radikala fackliga tankar och förslag. Emellertid betyder det inte – taget som en totalitet – att arbetarklassen i USA avstått eller avstår från att resa frågor frampressade i kampen mellan arbete och kapital. Så Timm är ingalunda oskyldig till ett dåligt radioprogram.

Förutom det låga valdeltagandet så är USA otroligt polariserat och ojämlikt, har en extremt hög fångpopulation, där svarta är överrepresenterade, en hög andel underbetalda deltidsarbetande (”working poor”), många som lever i ”mobile home” och flyttar runt efter jobb. Så t ex har den amerikanska massa- och pappersindustri haft som vana att upphöra med produktionen under lågkonjunktur. Man klappar helt enkelt igen verksamheten. En liten del av arbetarna får jobba kvar med underhåll, medan det stora flertalet får sparken. Alla dessa faktorer har bidragit till att USA har ett stort ”utanförskap”, med bl a lågt valdeltagande som följd.

Och slutligen – vad har man att välja mellan i presidentvalen? Årets primärvalsstrid var helt avvikande genom att Bernie Sanders ställde upp, och framför allt, valde en mobiliserande gräsrotsstrategi inklusive finansering genom s k ”crowdfunding”. Och i alla presidentvalet ställer fristående kandidater upp, men utan resurser blir det inga röster. Ett undantag, men ändå litet sådant, var den något gröne kandidaten Ralph Nader. Demokrater och republikaner dominerar totalt, och står alltid som slutliga kandidater. Och vad finns då på valsmörgåsbordet? Extrem höger resp liberalhöger. Och utrikespolitiskt finns det nästan aldrig någon skillnad mellan kandidaterna.

Så, lille USA-medborgare vad vill du välja mellan? Pest eller kolera?

Några andra artiklar om Hillary Clinton.
USA:s militäre ÖB varnar: Hillary Clintons Syrienpolitik innebär världskrig
Svenska mutorna kan bidra till att knäcka Hillary
Hillary Clinton: Erfaren hök, Wall Street-favorit och farlig lögnerska
Donald Trump bättre kandidat än Hillary Clinton?
Hillary Clinton drottningen av kaos
Hillary Clinton väljer Wall Street-hök som vicepresident
Hillary Clinton och Donald Trump snackas vid
Svenska media gullar med höken Clinton
Storekonomen Jeffrey Sachs: Clinton är en neokonservativ hök
Socialistiske Bernie Sanders storseger över kapitalistfavoriten Hillary Clinton
Hillary Clinton – en feminist?
USA:s nästa president – höken Hillary Clinton?
i Andra om: Sveriges Radio, president, Hillary Clinton, val, Clinton, böcker, media, Iran, imperialism, militär,krig, USA, Politik, Donald Trump, massmedia, val, utrikespolitik NATO, demokrati,terrorism, Syrien