Denna recension av en bok om USA:s krigshistoria har skrivits av Hans Hjälte, publiceras med dennes tillåtelse, och har publicerats på eFOLKET Det moderna USA:s våldsamma historia. eFOLKET är en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning.
* Jag tror inte att det är alltför kontroversiellt att säga att boken handlar om USA-imperialismens militärpolitik, och anger mot slutet några artiklar om imperialismen som publiceras här.
Vad är då e-FOLKET?
”eFOLKET är en ickekommersiell tidning som inte heller är bunden till något särskilt politiskt parti. Bakom tidningen står den ideella föreningen eFOLKETs Vänner.
Medlem kan alla bli som ställer upp på föreningens grundsatser och stadgar. Årsavgiften för medlemskap är 200 kronor. Även organisationer kan bli medlemmar, och då är årsavgiften 1000 kronor. Ansluten förening får utse två delegater med rösträtt till eFOLKETs Vänners årsmöten.
Annonser kommer vi inte att ha i eFOLKET och inte heller kommer vi att basera tidningens ekonomi på någon form av prenumerationer eller avgifter för er läsare. Så den ekonomiska ryggraden blir medlemsavgifterna. Dessutom medverkar alla skribenter ideellt. Detta betyder att vi, som alla ideellt verkande folkrörelser, kommer att vara beroende av medlemsantalet och av en stark och tydlig fördelning av arbetet. I sin tur betyder detta att vi förstås hoppas att många Eskilstunabor ska bli medlemmar och att många också kommer att vilja bidra till tidningens innehåll.
Vi behöver skribenter med olika inriktningar och vi kommer att behöva många ”tipsare”, som på ett organiserat sätt förser redaktionen med uppslag. Naturligtvis hoppas vi att eFOLKET också ska bli ett fungerande forum för den röd-gröna debatten och diskussionen i Eskilstuna.
Hans Hjälte
Ordförande i eFOLKETs Vänner”
Det moderna USA:s våldsamma historia
Det moderna USA:s våldsamma historia Recension av Hans Hjälte The Violent American Century
För drygt 75 år sedan, 17 februari 1941, skrev Henry Luce en artikel med titeln American Century i den US-amerikanska tidskriften Life, där han förutsåg att de närmaste 100 åren skulle domineras av USA. Det var en tid med starka isolationistiska strömningar i USA. Det fanns då starka krafter som ville att USA skulle hålla sig utanför det krig som pågick i Europa. Något som Henry Luce vände sig mot, han ville se att USA tog en ledarroll i världen.
I slutet av samma år, den 7 december 1941, attackerade japanska flygstyrkor USA:s marinbas i Pearl Harbour på Hawaii. USA drogs in i andra världskriget och vägen öppnades för Henry Luce’s dröm Det amerikanska århundradet.
Men för människor i en stor del världen har de tre kvarts århundrade som gått sedan dess inneburit en mardröm, helt enkelt ett våldsamt amerikanskt århundrade.
Historieprofessorn vid Massachusetts Institute of Technology, John W Dower har granskat denna period av nästan konstant krig i sin bok The Violent American Century. USA har inte väjt sig för att använda vapen någonstans på vår jord för att stärka sitt inflytande. Kapprustningen under kalla kriget handlade om att skapa ett övertag mot Sovjetunionen.
Med avskräckning genom kärnvapenstyrka skulle USA garantera trygghet för landets egna invånare. Men samtidigt kunde USA runt om i världen hävda sina intressen genom militärt våld. Listan kan göras lång på sådana ingripanden: främst Vietnam, Laos, Kambodja, Indonesien, Iran, Irak och Afghanistan i Asien; Chile, Kuba, Dominikanska republiken, Haiti, Guatemala, Grenada och Panama i Latinamerika; Angola, Kongo, Libyen och Somalia i Afrika. Ibland med direkt USA-ingripande, i många fall via reaktionära regimer som ombud.
Kännetecknande för USA:s ingripande med militärt våld är att det ofta riktat sig mot civilbefolkningen. John W Dover konstaterar att denna strategi inleddes redan under andra världskriget. Atombomben var kulmen på en utveckling av flyget mot allt tyngre bombningar riktade mot såväl militära som civila mål, och då inte bara mot till exempel industrier och kraftverk utan också mot bostadsområden. Det var vad militärhistorikerna kallade en utveckling mot ”det totala kriget.”
Men det var bara USA och Storbritannien som använde sig av dessa strategiska bombningar under andra världskriget, med en början i Tyskland redan 1942. Medan Sovjetunionens Röda Armé under ofattbara mänskliga kostnader malde ner den tyska militärmaskinen på östfronten ägnade sig USA:s och britternas flygvapen åt att terrorbomba tyska storstäder, som till exempel Hamburg och Dresden.
USA:s strategiska terrorbombningar nådde sin höjdpunkt under slutskedet av kriget mot Japan, då man i stort sett ödelade 64 japanska städer innan man slutligen släppte atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. John W Dover skriver:
”Technology, technocrays, and amorality advanced hand in hand in these air operations. By the time the United States began carpet-bombing Japan, ’industrial war’ and psychological warfare were firmly wedded, and the destruction of enemy morale by deliberty targeting densely populated urban centers had become standard operating procedure. US air forces would later carry this most brutal of inheritances from World War II to the populations of Korea and Indochina.”
I Korea, såväl i södra som norra delen, praktiserade USA åter terrorbombningar mot civilbefolkningen. Den totala vikten av bomberna där var fyra gånger så stor som de bomber som USA hade fällt över Japans territorium under andra världskriget.
General Curtis leMay som var ansvarig för bombningar både i Japan och Korea konstaterade: ”Vi brände ner i stort sett varenda stad i både norra och södra Korea… Vi dödade över en miljon civila koreaner och drev åtskilliga miljoner från sina hem, vars följd oundvikligen orsakade ytterligare tragedier.”
Men det skulle bli ännu värre. Mellan 1965 och 1973 var bombmattan mot de tre indokinesiska länderna, Vietnam, Laos och Kambodja 40 gånger så stor som den mot Japan under andra världskriget.
Huvudstaden Pyongyang förstört av USA:s bombningar under KoreakrigetVietnam blev också det främsta offret för USA:s kemiska krigföring. Den giftiga kemikalieblandningen som kallades ”Agent Orange” hade prövats i slutet av andra världskriget för att förstöra Japans risskörd 1946, då andra världskriget redan var slut. Under 1950-talet använde britterna samma gift för att förstöra skördar i Malaysia för att lättare kunna slå ner upproret mot kolonialmakten.
Men det var mellan 1963 och 1971 som USA öste ut 100 miljoner liter ”agent Orange” över delar av Vietnam, Laos och Kambodja. Förgiftningen av vatten och grödor orsakade inte bara sämre skördar och därmed svält utan gav också bestående skador på människor och djur, skador som även kom att föras över till kommande generationer.
Under det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen genomfördes övergrepp mot befolkningen av bägge parter i en rad länder, som orsakades många människor död och lidande. Men John W Dower visar i sin bok att USA har stått för merparten av dessa övergrepp såväl i krig som under hemliga operationer.
Han refererar bland annat till en grupp före detta CIA-anställda, the Association for Responsible Dissent och dess talesman John Stockwell. Han hade varit Cia-agent i Angola, Kongo och Vietnam och i ett tal avslöjade han ”CIA:s hemliga krig”, som hade dödat, skadat och terroriserat miljontals människor i länder som USA inte vara i krig med.
Nordkoreas huvudstad Pyongyang som känner hot från USA
I boken lyfts även fram ett citat från historikern och Latinamerikaexperten John Henry Coatsworth som har konstaterat att: ”Mellan 1960, när Sovjetunionen hade avskaffat Stalins gulaglägren och Sovjetunionens kollaps 1990, så översteg antalet politiska fångar, tortyroffer och politiska avrättningar i Latinamerika väsentligt motsvarande dåd i Sovjetunionen och dess bundsförvanter i Östeuropa. Med andra ord, från 1960 till 1990, var Sovjetblocket mindre repressivt i fråga om angrepp på mänskliga offer än många latinamerikanska länder.”
Upplösningen av Sovjetunionen utlovade ett slut på kalla kriget. Men antalet väpnade konflikter i världen har inte minskat, tvärtom har de ökat under senare år.
Från 1946 till 1989 inträffade 110 väpnade konflikter (2,5 per år) och 67 av dessa betraktas som regelrätta krig (1,6 per år) medan det från 1990 till 2013 inträffade 144 väpnade konflikter (6,3 per år) och 47 krig (2,0 per år).Nu har naturligtvis USA inte varit inblandat i alla dessa konflikter, men i merparten av alla större konflikter under de 75 år av ”Amerikas sekel” som nu förflutit, så har USA varit en av de viktigaste aktörerna och framför allt det land som bidragit mest till att förse inblandade parter med vapen.
Nej, det våldsamma amerikanska århundradet tog inte slut, när det kalla kriget vara över. Den US-amerikanska krigsmaskinen har tuffat vidare och kastar sig in i allt flera konflikter och bryter mot allt fler av kriget lagar
(se recensionen av boken ”Lagen mot krig”).Jag har valt att här koncentrerar mig hur USA krigsmaskin ända sedan andra världskriget utvecklat förakt för människoliv och utvecklat det så kallade totala kriget. Vilket betyder att det numera inte handlar om militär som slåss mot varandra utan att krigsmaskinen riktas mot oskyldiga människor.
USA:s man, Chiles diktator Pinochet
Det är också den delen av John W Dowers bok som gör det djupaste intrycket på mig.
Det som vi nu ser utspela sig i Västasien och den ökade spänningen i Europa och andra delar av Asien är en konsekvens att den politiska och militära strategi som varit vägledande i USA allt sedan Pearl Harbour 1941.
The Violent American Century, War and Terror Since World War II, av John W. Dower, Haymarket Books, 2017.
Läsprov från sidan 49 – 50 i The Violent American Century:
”Between 1946 and the end of the twentieth century, the US military participated unilaterally or headed coalition forces in roughly a dozen operations apart from Korea and Vietnam that are commonly categorized as wars. These include Lebanon (1958); Cuba (the abortive 1961 ’Bay of Pigs’ invasion); the Dominican republic (1965-66); Bolivia (1966-67): Lebanon again (1982-83); Grenada (1983): Panama (1989-90); the Gulf War (1991): the ’no fly zone’ over Iraq (1991-2003): Somalia (1992-93); Haiti (1994-95); Bosnia (1994-95) and Kosovo (1989-99).
More wide-ranging compilations, including government reports, itemize ’hundred of instances in which United States has used its armed forces abroad in situation af military conflict or potential conflict or for other than peacetime purpose.’ Many of these interventions involved multinational missions endorsed by the United Nations or NATO. Many were dispatched in name of promoting democracy or providing humanitarian relief. Some were responses to intervention from foreign governments or to protect or evacute US nationals belived to be in threatening situations. A small number involved responses to provocative anti-American incidents.
Even etablishment sources acknowledge many of these operations were ineffective or contributed to reactionary and repressive developments in the targeted countries, and this is just the tip of the iceberg. In practice, led primary by the CIA, the United States also conducted hundreds of interventions that were covert, clandestine, or at best attracted little if any sustained attention outside the local where they occurred. These secret actions took place beneath the radar of conventional number chrushing…”
Några artiklar här om imperialism.
Bakom krigen – imperialismen!
Imperialismen gör världen osäker
Är imperialismen död?
Vietnamn var nära och imperialismen finns kvar
Mali: Islamistisk terror eller fransk imperialism: Vad hotar Afrika?
Nobelpriskandidaten White Helmets: Fin hjälporganisation eller med på imperialismens anfallskrig
Jihadismen är inte orsak till krigen (DN) – men USA-imperialismen
Vad vet Flamman om imperialism och Syrien
Bakom krigen och imperialismen
Varför tjänar Apple och HM så mycket? Något om imperialism och kapitalexport
Anmälan till Granskningsnämnden: Maidan ett år – seger för imperialism och fascism- förlust för folket, demokratin och ekonomin
Dollar- och EU-imperialismens TTIP mot resten av världen
intressant.se, USA, politik, Syrien, imperialism, böcker, dollar, media, krig, ekonomi, massmediaTrump, flyktingar, FN
54 svar till “Det moderna USA:s våldsamma historia”
USA tog över efter Storbritannien som den globala hegemonen. Men medan den brittiska kolonialismen eventuellt kan tillgodoräkna sig viss spridning av bildning har den amerikanska nykolonialismen få företräden att uppvisa som ens i ringa mån skulle balansera upp för destruktiviteten. ”Vi kolonialister ? Vi har ju inte koloniserat någon ?”, säger företrädare för det officiella USA. Just det, i och med att britter och fransmän koloniserade lärde de sig känna sina kolonier avsevärt bättre och styrdes därmed inte av sina paranoida vanföreställningar om främmande länder som varit betecknande för USA.
Europa har utvecklats i skuggan av detta amerikanska övervälde som fortfarande ockuperar territorier runtom i Europa men framförallt har USA framgångsrikt lyckats ockupera européernas sinnen. Ingenstans i världen är illusionerna om den amerikanska övermaktens välvillighet så utbredda som i Europa och detta beror givetvis på att Europa accepterat en vasallrelation till USA. Genom att få vara med på ett hörn och vinna smulor av bytet har Europa sänkt sig ned i det förnedringens träsk där det befinner sig och där man ständigt förväxlar angripare och angripen för att vara länsherren till lags.
Det finns numera en växande grupp historiker i USA som inte väjt för uppgiften att beskriva den linje som USA valde att följa från 1945. Läs t.ex. Peter Kucznik, Oliver Stones samarbetspartner eller varför inte Stephen F. Cohen när det gäller relationerna till Ryssland.
Saxat från anthropocene.. Lars Bern, som i några krönikor ifrågasatt den USA/NATO-propaganda som de senaste åren pumpat ut antirysk agitation, där man målar upp ett överhängande hot mot resten av Europa om en förestående rysk invasion. Svenska propagandablad för det västliga militärindustriella komplexet som SvD och DN har numer så gott som dagligen inslag med sådant innehåll.
USA/NATO:s syfte med propagandan och vapenskramlet mot Ryssland är att få fart på upprustningarna i västvärlden igen, samtidigt som man hoppas kunna destabilisera Ryssland genom att rusta ihjäl landet, på samma sätt som man en gång lyckades med Sovjet. Den styrande oligarkin som äger vapenindustrin har givetvis varit djupt oroad över den nedrustning som ägde rum efter det kalla krigets slut och man vill komma åt Rysslands enorma råvarutillgångar. De årliga militära utgifterna inom NATO-kretsen med allierade ligger nu på ca. 1.000 miljarder dollar med en ökande trend. 60 procent av detta står USA för. Globalt ligger de millitära utgifterna på ca. 1.700 miljarder dollar eller 2,3 procent av globala BNP.
Enda möjligheten för USA/NATO att slå ut ryssarna millitärt är en massiv kärnvapenattack. En sådan attack kommer ryssarna att möta med en minst lika omfattande motattack som skulle effektivt slå ut hela Västeuropa och USA. Ryssarna förfogar idag över kärnvapensystem som med en enda raket kan slå ut ett helt land som t.ex. Storbritannien eller Frankrike, system som västvärlden idag saknar ett försvar emot.
Ryssland med sin enorma landmassa är mindre sårbart än väst vid en kärnvapenkonflikt. Man får inte heller förglömma att Ryssland är nära allierade med den tredje stora kärnvapenmakten Kina och att man tillsammans med Kina kan sätta långt fler boots on the ground än USA/NATO.
Mot slutet av ett världskrig av den tänkta omfattningen, kommer det senare att vara helt avgörande för utgången. Kina kommer aldrig att låta västvärldens styrande oligarki få kontroll över den ryska landmassan med alla dess råvaror och jordbruksarealer, eftersom de vet att i slutändan är målet att även skaffa sig kontrollen över Kina.
Västvärldens ledares maktpolitik ligger i spillror på alla fronter. Man verkar gång på gång bli överlistade av Putin. Vi får hoppas att USA nya president är tillräckligt klok för att sätta stopp för västvärldens styrande oligarkers livsfarliga jakt efter Rysslands rikedomar.
”eFOLKET … inte heller är bunden till något särskilt politiskt parti. ”
Nja… Enligt stadgarna har tidningen redan låst sin politiska inriktning ordentligt på en mängd osäkra punkter, en riktning som oomkullrunkeligen pekar på specifika politiska intressen i flera olika frågor och de pekar i princip på ett partis fastfrusna föreställningar om vad som är sant, rätt och riktigt, och med tanke på vad som står nedtecknat där verkar det i stort sett vara SKP:s och/eller KP:s fastfrusna föreställningar.
Jag tror personligen att den taktiken är helt fel om man vill locka många arbetare till den nya tidningen och till dessa partier. Jag anser att det är bättre att hålla sig till den fråga som borde vara gemensam för alla arbetare nämligen demokrati och mer jämlikhet och solidaritet människor emellan och den kan visas på olika sätt som kan ena hela arbetarklassen.
Vad gäller det som i dagligt tal nedsättande kallas för ”rasism” eller ”klimatförnekare” i monopolkapitalistiskt ägd press så är detta ofta förvirrande och splittrande för den arbetarklass som kan vara oenig i dessa frågor, med olika evidens, och det skapar lätt en hets och ett kaos som motverkar den demokrati som är grunden för socialismens utveckling.
I frågan om en bokstavstroende våldsam kvinnoförtryckande sekt eller övertygelsen om att människan har en väldigt liten påverkan på klimatet, borde enligt min mening inte en bred arbetartidning välja sida alls, men istället undersöka och presentera sanna eller falska påståenden om meningsmotståndarnas fakta och argument på ett objektivt sätt, för det finns ju massvis med faktafel och argumentationsfel i debatten.
Inte ens i frågan om nationell solidaritet och internationell solidaritet bör en tidning enligt min mening välja sida, eftersom detta inte behöver vara varandras motsatser om man tar hänsyn till alla människors viljor i alla nationer.
Det är monopolkapitalet som vill skapa motsättningar hos arbetarklassen för att splittra den med hatets retorik i sina medier, och det hatet visas gladeligen upp i båda riktningarna.
Jag hoppas att all arbetarklass kan se igenom monopolkapitalets spittrings-taktik, så att den kan förändra sin taktik rejält så att den kan fraktioneras, men samtidigt samverka och på så vis kan ta över ledarskapet över landet.
Vi ska vara oeniga om olika saker i våra olika vänsterpartier, men föra debatten hövligt så att vi blir attraktiva att rösta på. Vi ska även valsamverka för att maximera vårt mandat i riksdagen, anser jag.
Luften har gått ur Russiagate: Nu satsar krigspartiet på ”Majdan”-kupp i Charlottesville mot Trump.
Försöket att få Trump avsatt genom den påhittade Russiagate-skandalen har gått i stå och får inte något gehör hos den amerikanska befolkningen. Trots att beskyllningarna mot Ryssland och mot Trump för hans påstådda hemliga samförstånd med Moskva har upprepats om och om igen de senaste tolv månaderna finns det fortfarande inte det minsta bevis för dessa påståenden.
Det är mot den bakgrunden man ska se hysterin som piskas upp efter den våldsamma konfrontationen i Charlottesville, Virginia den 12 augusti, mellan högerextrema ”vita nationalister” och en beväpnad Antifa-mobb. Det var en iscensatt konfrontation, med syftet att framställa Trump som en rasist, som inte tillräckligt fördömde de högerextrema nationalisterna så som det framställdes i de massmedier, som är för ett regimskifte.
Trump hade faktiskt helt riktigt pekat på att det fanns våldsverkare på båda sidor. Andra observatörer fäste uppmärksamhet på det egendomliga förhållandet att polisen inte gjorde något för att hålla isär de båda grupperna, som man borde kunnat förvänta sig från ordningsmaktens sida.
Det är ingen hemlighet att FBI i decennier medvetet har piskat upp raskonflikter, med infiltrerade provokatörer på båda sidor – en klassisk ”gang-countergang-operation” enligt den metod som den brittiska underrättelsetjänsten utvecklade för att bevara den brittiska överhögheten i kolonierna.
Samma metod har använts i ”färgrevolutionerna”, som de anglo-amerikanska nätverken har använt för att iscensätta ”regimskiften” och störta oönskade regeringar runt om i världen.
Våldsverkarna i ”Antifa” och deras ”liberala” försvarare finansieras av samme George Soros som med dåvarande USA:s utrikesminister Hillary Clintons beskydd samarbetade med de neokonservativa om att störta regeringen Janukovytj i Ukraina, genom Obamas regimskifte-planer.
Greg Palast intervjuas av RT samtidigt som ett nynazistiskt gäng misshandlar en man med påkar och hotar honom med vapen. Palast nämner att USA har ett stort problem med den allt större nynazistiska och rasistiska organisationer, och att den amerikanska regeringen inklusive Trump gör det mycket värre när han inte fördömer det rasistiska våldet.
Global Resarch är också av den åsikten. Plus många andra media kanaler.
Om även ryska medier gör denna bedömning om händelserna i Charlottesville så har jag definitivt ett enormt större förtroende till alla dessa medier än vad en konspiratorisk rasistisk och etnonationalistisk identitär med pseudonym gör i en kommentar.
Det finns en annan nationalistisk rörelse. Nämligen IRA. De utförde attentat, mestadels på 60- 70- 80- och 90-talet. Men IRA hade i alla fall hövligheten att erkänna deras terrorattentat. Och jag vet inte om jag vill placera IRA i samma grupp som vad ni är. IRA är/var en helt annan kategori än några patetiska fega rasistiska nazistiska organisationer. Men sedan finns det den sidan, nämligen de lojalistiska paramilitära grupper som samarbetar med vit makt rörelser. De är fortfarande aktiva. Senast i natt när en pipebomb slog ner i en bostad i Derry.
Mediepropaganda – Kerstin Stigsson.
Så här skrev Globalresearch om kravallerna som utbröt i Charlottesville, Virginia!
På lördagen den 12 augusti bröt våldet ut mellan protestanter och motprotokrater samlade kring borttagandet av ett Robert E. Lee- monument i Charlottesville, Virginia.
Med rapporter om brutalitet och responsiva protester som utvecklas blir komplexiteten av händelsen snabbt förpackad av de vanliga medierna på ett sätt som fördjupar den demokratiska politiska etableringens fortsatta ansträngning för att diskreditera president Donald Trump med hjälp av falska och inflammatoriska medieberättelser, som utnyttjar USAs systemiska och oroande rasism för politisk vinning.
http://www.globalresearch.ca/the-charlottesville-clash-protest-and-counter-protest-politicized-media-propaganda/5604979
Global R den 20 augusti: ”The event of August 18 reflect the rising tension in Durham and across the United States involving the continued exiistence of institutional racism. Reports from the demonstrion indicat that some people were armed with axes and carbine rifles in an obviously open carry state in the state.”
Artikeln heter ’Turbulence in the United States Charlottesville classhes typifi racial.’
Propaganda är det negativa ordet av information, och hur vi tolkar den informationen. Så alla sysslar med propaganda. Inklusive du, Korp.
Och jag fick namnet på artikeln fel. Det är så när man har ont om plats på en liten anteckningsbok. Artikeln heter: ’Charlottesville classhes typifi racial turbulence in the United States’.
Stigsson .. Rykten cirkulerade att Ku Klux Klan hade fått tillstånd att marschera i staden. Tusentals människor fyllde gatorna i centrala Durham den 18 augusti för att motsätta sig ”Unite the Right” rally som utformades för att bevara det sydliga konfedererade arvet.
Under senare tid har vänsterextrema Antifa, den amerikanska motsvarigheten till svenska AFA, blivit alltmer våldsam. Meningsmotståndare och polis attackeras. Gruppen har även attackerat egendom, bland annat statyer. En medborgarrörelse har på kort tid samlat in underskrifter där man ber presidenten lägga till vänsterextrema Antifa på USA:s officiella lista över terrororganisationer.
Detta eftersom organisationen använder terror i syfte att driva sin antidemokratiska agenda. Politiskt våld, hot och förstörelse är normen för Antifa, där syftet är att skrämma människor samt orsaka politisk och social instabilitet, vilket faller inom i USA.
Underskrifterna har nu överlämnats till Donald Trump som lovat att formellt granska ärendet inom 30 dagar för att sedan ta ett beslut som ska offentliggöras.
Med tanke på att en vänsterextremist i måndags anhölls i för att ha försökt spränga en staty med en bomb, har Trump fått fler starka skäl att lägga till Antifa på listan över terrororganisationer.
Så jag antar att du påstår att de där tre personer misshandlar en människa på RT är från Antifa …
Men du kommer säkert bortförklara det på något sätt, och lägga skulden på andra förutom de nynazister (eller vad du nu kallar er för) som verkligen ligger bakom det hela.
Hela händelsen när tre rasistiska personer misshandlar en man med knölpåkar och RT-intervjun med Greg Palast kan ses på Stefan Lindgrens blogg ’8 dagar’.
Partiet för socialism och frigörelse (PSL) uttalar sig om händelserna:
”Oavsett vad Donald Trump än påstår är det hans valkampanj med öppen rasism och vit överlägsenhet, som uppmuntrat och ingjutit mod hos Ku Klux Klan/nazisterna och andra som har anslutit sig till alternativa högern. De tror att deras tid har kommit. Uttalanden som ’Gör Amerika stort igen’ och ’Gå tillbaka till de gamla goda tiderna’, uppfattas av vit makt förespråkarna precis som Trump avser.
Det är motbjudande att bolagsägda medierna likställer ’högervåldet med vänstervåldet’. Det döljer bara verkligheten, att fascister och vit makt rörelsen är förkroppsligandet av våld och terrorism. Ku Klux Klan är en terrororganisation. Det har varit en terrororganisation riktad mot svarta människors friheter och rättigheter ända sedan sitt grundande”.
Trump och alla andra inom alt-right rörelsen försöker inbillar alla att Amerika en gång har varit stort. Men det stämmer inte. Ett land är aldrig stort där nazistiska och rasistiska organisationer existerar och begår övergrepp – oftast till den lokala myndigheternas kännedom (och även att regeringarna i Washington kände till dessa övergrepp). Det var många som fick sätta livet till i den amerikanska södern på 50- 60- 70-talet. Till och med några CIA agenter.
Vet du, du får mig med dina extremnationalistiska kommentarer att vilja stödja Antifa … Precis som en annan rasist fick mig att börja prenumerera på Expo.
Lycka till Kerstin Stigsson, med ditt stöd till Antifa.
Här något om Antifa_(United_States), som är kända för militant protesttaktik, inklusive fysiskt våld och egendomsskada. Till skillnad från traditionell vänster är ambitionen att motsätta sig fascism i direkt handling . Antifagrupper är vanligtvis anti-government och anti-kapitalistiska, och deras metoder och taktik är mer aggressivt våldsamma och anarkistiska än de tillhörande grupperna längst till vänster.
Antifagrupperna har framförallt protesterat före valet av Donald Trump 2016. Men under invigningsfirandet visade maskerade svartblå Antifa protestanter sitt raseri i området strax utanför säkerhetsområdet, med att krossa fönster och bränna bilar.
Enligt Peter Beinart försöker Antifa-aktivister bekämpa ”fienden”, inte genom att försöka förändra regeringens politik, men genom direktåtgärder. De försöker att identifiera påstådda rasister offentligt och få dem avskedade från sina jobb- och vräkta från sina lägenheter.
Antifa demonstranter deltog i 2017 Berkeley protester där de fick allmän uppmärksamhet i media genom att kasta Molotov cocktails och krossar fönster.
Några deltagare från Antifa vid Unite rätt rally i Charlottesville , Virginia i augusti 2017 använde klubbor och färgade vätskor mot ”vita rasister”. Journalist Adele Stan intervjuade en Antifa-protestant, som sa att de tillhyggen som bärs av Antifa-demonstranter är rättfärdig motåtgärd. Andra deltagare från Antifa sade att de skulle ”slå nazisterna på truten”.
Tala om propaganda! Du kör med en propagandateknik som heter Whataboutism. Det är en teknik som sägs att den kommer från det kalla krigets dagar och användes av Sovjetunionen. Men jag anser att den har funnits så länge som tidningar har funnits. Tekniken går ut på att svartmåla motdebattören i andras ögon och få den fokuserad på dennes göromål, försöka styra debatten till andra sidans brister. Den kan vara en medveten taktik. Men även av människor som inte har så stora kunskaper om det ämnet (eller händelser) och faller genast in i ett ordangrepp på incidenter som motparten har gjort sig skyldiga till.
Det är som när jag börjar kritiserar kapitalismen så faller kapitalisten genast in på kommunismens brott. Se gärna SVT:s intervju med Kajsa ’Ekis’ Ekman i våras (kommer faktiskt inte ihåg namnet på programmet). Ett mycket bra exempel på Whataboutism! Det är likadant när jag som kommunist kritiserar USA:s bristande mänskliga rättigheter så är det alltid flera som försöker vända debatten och fokusera till Sovjetunionens bristande mänskliga rättigheter.
Du fokuserar kritiken på Antifa – men har ingen kritik åt den extrema alt-right som faktiskt misshandlande flera människor och dödade en.
Faktum är att jag faktiskt inte har sett eller hört någon media rapportera om att vänstern skulle ha misshandlat andra människor (har ej läst extremhögerns media men jag anser den inte som pålitlig) i händelserna i Charlottesville. Men jag har läst (jag tror det var på sajten ’8 dagar’ men jag är inte säker) att en sk ’vänster rörelse’ – organiserad av alt-right rörelsen – skulle ha gått till attack mot vissa demonstranter och misshandlat dem. Så kallade Dirty Tricks metoden som är välkänd av irländska katoliker på Nordirland (britterna och lojalisterna körde titt som tätt med den metoden, även vid demonstrationer). Hm … använde inte Nazityskland samma argument när de gick till attack mot Polen vid Andra Världskrigets utbrott? Nazisterna påstod att polackerna hade attackerat Tyskland och att de därför enbart försvarade sig. Samma argument hade lojalisterna för deras ’försvar’ att attackera irländska katoliker i slutet av 60-talet.
Whataboutism användes verkligen mot Sovjetunionen. Kajsa Ekis var märkligt oförberedd på frågorna i SVT:s program.
Ja, programmet skulle handla om kapitalism men som sedan vände till ’kommunismens’ brott. De ville inte ens prata om vad kommunismen handlar om, om dess ideologi.
Hej Kerstin
Nu har jag ingen TV och har inte haft på väldigt länge så jag kan inte se några program men kan föreställa mig vad du menar. Men just din mycket trogna inställning till kommunismen gör dig idag till en mycket tacksam motdebattör som t.o.m. jag kan uppleva att jag klarar trots jag garanterat inte tillhör de vassaste debattörerna. Det som gör dig tacksam är att du fortfarande lever kvar vid tiden för de kommunistiska pionjärerna och tycks ha fastnat där. Det måste varit så mycket enklare då att förkunna kommunismens framtidsdröm här på jorden när det inte fanns några ”kommunismens brott” eller något Nordkorea att hänvisa till. Idag har jag mycket svårt att tänka mig det skulle finnas några Kirunabor som önskar vallfärda till Nordkorea för ett bättre liv där. Och inte ens du själv kanske?
På kommunisttiden var det mycket vanligt med avhoppare till väst som såg ”friheten” där. Men det förekom också något avhopp åt andra hållet även om det var ovanligt. En jag känner till var en amerikansk countrysångare som ”flydde” till Östtyskland DDR och det var förstås en gåva åt regimen där. Men tyvärr gick det inte särskilt bra för honom själv för han hittades senare avliden utomhus under oklara omständigheter förmodligen självmord. Kanske för det inte blev som han först drömde om? Tyvärr minns jag inte namnet eller vad han kom att kallas men någon annan här kanske vet bättre?
Själv måste jag tyvärr betrakta kommunismen som en död ideologi idag även om jag inte vill det. Men dess innehåll är fortfarande intressant för att utforma ett bättre samhälle. Lite tråkigt tycker jag det är för kommunister idag att de inte får arbetarna med sig, den stora grupp som de värnar om och som skulle ge möjlighet att övervinna kapitalismen men som arbetarklassen själva hellre tycks välja då kommunismen som den visade sig inte blev något alternativ.
Kommunism som börjar i en varm dröm men som slutar med ett uppvaknande i en iskall verklighet?
Nordkorea är inte kommunistiskt. Det finns inget land som varit det. Det är helt klart och uttalat, baserat på marxismen, att Kina, Sovjet, östastaterna etc. var socialistiska och att kommunismen var nästa steg någon gång i framtiden. Partierna kallade sig kommunistpartier för att kommunism var det ultimata målet.
Hej Anders
Jag håller så klart med dig men är det den allmänna uppfattningen?
Jag tycker inte det och det ser jag som det stora problemet. Revolutionera samhället till kommunism idag ser jag som en omöjlig uppgift. Allt för mycket talar emot och inte minst arbetarna själva som ser kommunismen i historien. Men på den tiden kunde det gå men det var nog ingen lätt uppgift då heller eftersom man misslyckades på de flesta ställen men i Europa kom istället ett mellanting revisionismen men även dess tid ser ut att vara förbi nu när de förut så stora socialdemokratiska partierna bara blir mindre eller försvinner helt. I dag verkar striden istället stå mellan konservatismen och liberalismen fast båda med inslag av socialismen.
Både konservatismen och liberalismen är baserade på kapitalismen, som måste ersättas med ett demokratiskt socialistiskt samhälle. Det viktigaste, ekonomin med kontroll av produktionsmedel och naturtillgångar, är ju inte under demokratisk kontroll utan i händerna på ett litet fåtal som arbetar för vinst för sina olika bolag, ej rationellt behovsbaserad tillverkning med hänsyn till miljö och klimat. Ett väldigt primitivt system. Jag har i olika sammanhang skrivit ungefär som detta:
”Största hindret för en verkligt demokratisk, ansvarsfull och humanitär ekonomi är dels vinstintressen hos en mycket liten grupp som kontrollerar och kontrolleras av kapitalismen och dels förkrossande ideologiskt försvar av dagens läge. Statens roll är här att slå vakt om den bestående ordningen, med våld om så behövs. Den demokrati som många tror är optimal är det inte alls – det djupt odemokratiska produktionssystemet lämnas utanför.
Största tillgången för att genomföra den nödvändiga genomgripande förändringen är samverkan mellan den stora majoriteten av människor på jorden baserad på ökad insikt och solidaritet. Klasskamp för ökad rättvisa.
Större insikt hos folket?
I en opinionsundersökning juni-oktober 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall). Endast 11 % menade att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. Dubbelt så många som 11 %, 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 %, menade för övrigt att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt.
En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009. Man kan också notera att 45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket Karl Marx Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 september 1987.
ALLTSÅ, en annan med demokratisk och mer jämlik värld är inte bara möjlig – den är nödvändig och den har stöd i människosläktets utveckling, och genetik (Se t.ex. Göran Greiders bok ”Den solidariska genen” som väl och balanserat sammanfattar kunskap om ”människans natur”).
Kapitalism is not working images
Förslag på några punkter för socialismen.
Troligen måste en omvälvning ske i ganska stor del av världen inom en ganska kort tidsrymd, bl.a. med tanke på den globaliserade ekonomin.
-De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt. Redan i de mycket fattiga länderna Sovjet och Kina kunde detta ske. Man kan planera in så att alla har arbete (som gick då);
-Kreativitet kan uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning;
-De som arbetar kan få betydligt större inflytande på arbete lokalt och mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
-Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc som nu);
-Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir möjligheterna till en allsidig debatt större än nu, rimligen;
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.
-Samarbete mellan socialiserade företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage kan elimineras);
-Självklart ska man kunna få byta jobb, oklart hur man kommer att vilja sköta det, kanske blir det olika i olika länder;
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst, inte som nu.
-Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam -(men kan förmedlas lika slagkraftigt och ”roligt”).
Socialismisforever
För detta behövs massrörelser med bas i arbetarklassen och klart utformade, mer konkreta program än dagens för en demokratisk, socialistisk värld. Det gäller att i fråga efter fråga ge information om och förslag på hur detta ska ske. De förslag jag hittills sett måste utvecklas! Vi måste satsa på kamp för en bättre och rättvisare värld och inte inbilla oss att dagens är den bästa möjliga. Det behövs ideologiskt arbete baserad på användning av marxismen på dagen värld, konkret analys av konkreta förhållanden och trovärdiga modeller av en framtida socialistisk värld. Kamp mot kapitalismen och för en demokratisk och rättvis socialistisk värld nödvändigt!?
Stort tack för utförligt svar. Egentligen har jag länge sökt vad kommunister egentligen vill med samhället för man hör det så sällan nu för tiden. Visionen om den planerade ekonomin verkar helt kommit i skymundan för andra frågor, alla de som har med värderingar att göra.
Jag läste kommentaren ovan noga men tycker också kommunismen känns mer främmande idag än om jag läst den för länge sedan då det var mera ”aktuellt”. Men finns också saker som jag tvivlar på, som till exempel att samarbete skulle kunna överträffa konkurrens som produktutvecklare. För vad är det för mening att springa ett maratonlopp om det inte finns nån möjlighet att vinna? Känns det inte då mer meningsfullt att ta det lugnt eller att läsa en god bok?
En del människor sysslar med varuproduktionen inom ledande ställning. Ytterst sällan har jag hört någon av dem förespråka kommunism och de borde väl egentligen veta vad som är bäst? Mer vanligt tycker jag det varit att de som förespråkar en planekonomi samtidigt har varit väldigt långt borta från varornas produktion. Åtminstone i ledande ställning.
Låt säja jag jobbar på en industri vid en maskin som förpackar ostar. Är det då så säkert att jag vill bli delägare och delansvarig i företaget? Jag kanske hellre bara vill vara ansvarig för det jag gör och sedan har jag mitt stora intresse utanför fabriksportarna när jag kommer hem. Men har jag verkligen något ”hem” och privat sfär i kommunismen? Det känns verkligen oroväckande med ett samhälle där det kollektiva alltid sätts före det privata. ”Mitt hem är min borg” är ett gammal uttryck.
Både samarbete och konkurrens behövs och finns. Men samarbetet är alldeles för undanskymt. Enormt mycket dubbelarbete sker i onödan. Mycket desinformation via reklam etc.
Varför skulle du vara delägare i företaget som tillverkar ost?? I ett socialistist land ägs åtminstone alla större företag av folket, rimligen via valda ombud i staten eller mer regionalt eller lokalt. Bör ge en helt annan kontroll och demokrati. Mänskligheten måste sedan samarbeta mycket för att kunna överleva klimatförstörelsen och motverka kärnvapenkrig.
Jag tror att de som förespråkar socialism och kommunism på ett helt annat sätt än idag måste utveckla och presentera de fördelar de ser med denna ordning, jämfört med dagens.
Nu tänker många på den bild de har av Sovjet, de baltiska staterna och Nordkorea då ”socialism” och f.a. ”kommunism” nämns.
Hej Kerstin
Det var inte alt-rightrörelsen som körde bilen in i en folksamling så en person dog och flera skadades. Det var istället en ensam gärningsman i vart fall som jag läste det. Jag tycker faktiskt du nu gör som vissa på högerkanten som skyller terrorattentaten på Islam.
Hatets predikanter finns faktiskt inom flera rörelser och inte minst har det visat sig inom kommunismen genom klasshatet. Jag tänker på det varenda gång jag ser bilderna av den ryska tsarfamiljen som bolsjevikerna helt kallblodigt avrättade. Har mycket svårt att tänka mig denna välartade och vackra familj hade gjort något så ont så de förtjänade döden på det här barbariska sättet.
http://illvet.se/forntiden/historia/tsarfamiljen-ingen-slapp-levande-fran-massakern
Ja, du har rätt att hatets predikanter finns inom alla rörelser. Men det är enbart nazismen som har en ideologi som anser att vissa raser är herrefolk, andra (som slaver, ryssar, m fl) ska vara slavar till herrefolket och sedan finns det andra som enligt den nazistiska ideologin utrotas (se Lebensraum på wikipedia).
Även Irlands frihetshjälte Michael Collins och andra avrättade ett stort flertal britter och irländare för deras samarbete med den brittiska överhögheten. Se gärna filmen ’Michael Collins’. Därefter när han fick regeringsmakten så vände han sig mot sina forna kamrater och fängslade och lät avrätta dessa. IRA hämnades genom att döda honom.
Dessförinnan lät Storbritanniens regering (ungefär samtidigt som bolsjevikerna avrättade Tsaren) avrätta ett hundratals kanske tusentals anhängare av ett fritt Irland från brittisk överhöghet. Ett stort flertal torterades av Black and Tans. En av dessa var socialisten Connolly. Han blev så svårt sårad, så britterna placerade honom bunden (för att han inte skulle falla) på en stol mot en mur där han sedan avrättades av en brittiska soldater. Många hängdes dessutom, betraktades som kriminella av den brittiska överhögheten. Och förtjänade dessa irländska hjältar döden på det här barbariska sättet?
Irlands historia runt 1916 – 1921 kantades av massaker. Både från irländska revolutionära rörelser men främst från britternas sida.
Du glömmer att tsarfamiljen och de ryska borgarna skickade hundratusentals ryssar (och andra nationaliteter) till koncentrationsläger före revolutionen. Eller avrättades på mest vidrigaste sättet. Även Lenin arresterades och deporterades.
Allt medan tsarfamiljen och de ryska borgarna levde gott så låg den levnadsmedelåldern i Ryssland på 30 till fyrtio år. Ryssland var vid tidpunkten för revolutionen ett enormt feodalt fattigt land. Troligen var det hundratusentals som dog av svält allt beroende på vilket år man pratar om. Och man kan nog tala om att det var en massaker på barn som dog av svält eller av att de dödades genom att arbeta i de ryska borgarnas industrier. Dessa barn användes som slavarbetare.
Gå in på marxistarkivet och läs lite av det Lenin har skrivit. Du kan inte döma en människa utan att se den andra sidan av honom/henne. Du kan kanske läsa lite om vad han ansåg om nationalism, och att han verkligen hade betänkligheter från Stalins uppfattning om nationalism. Dessutom var Lenin för att Ukraina skulle (om folket i Ukraina själv ville det) skulle vara självständigt.
Det är konstigt att en familjs död blir så uppmärksammad medan hundratusentals andra familjer död ignoreras i vår historia. Visst, jag fördömer alla mord som ägde rum. Och fördömer även alla krig som har förekommit i vår värld. Situationen i Ryssland var kaotisk och Ryssland var som jag kan se det under inbördeskrig. Många fick sätta livet till – inte enbart tsarfamiljen utan tusentals bolsjeviker. Fattiga svältande desperata människor som plundrade borgarnas hem, och tidigare har upplevt hur deras barn svultet ihjäl medan borgarna smort kråset. Då kan man förstå bolsjevikernas ursinne till borgarklassen. Läs lite grann om Rysslands historia före 1917 (och inte enbart från ryska författare från borgarklassen, det finns böcker som berättar hur arbetarklassen hade det under tsarens tid, även om dessa böcker är svåra att få tag i), och du kanske ändrar uppfattning om vad som hände, och du kanske börjar förstå den ryska arbetarklassen runt 1917, och varför det ägde rum en revolution. För människor gör inte revolution om de inte är desperata.
Jo, jag läste sen på världens historia att tsarstyret inte var populärt bland folket som bl.a. drogs in i olika krig så männen dog och inte kunde försörja familjerna. Intressant är att de första revolutionära stämningarna kom från borgerligheten som krävde bröd och fred samt något mer. Men den revolutionen kom sedan att kidnappas av bolsjevikerna som egentligen var något slags liknande socialdemokrater på den tiden men även de skulle förändras till revolutionära kommunister som med våld skulle förändra det feodala Ryssland till en proletär diktatur.
Nej, jag läser inga marxistarkiv i första taget. Då måste jag var på det humöret för att kunna ta del av alla dessa spaltkilometer som författats av kommunismens förgrundsgestalter. Egentligen är jag ingen läsare alls, för det jag är bäst på gör jag med händer och kroppen. Men jag kan läsa lite ibland, som här eller andra mer kortfattade stycken som handlar om politik. Egentligen väljer man vad man vill veta och då söker man sig ofta till politiskt läsning i den riktning man önskar. Men det finns också försök till att se politik objektivt och det är väl kanske det jag ytterst mest gillar. Det borde finnas någon artikel på Wikipedia om kommunismen som jag kan tänka mig läsa?
Nej, jag är inte nazist men möjligen kan jag vara socialkonservativ med betoning på socialistisk konservatism. En sådan borde faktiskt finnas tycker jag för alla socialister kan ju inte vara progressiva, vad det nu står för??
Nej, jag förtränger inte alls korrektionslägren under tsarväldet i Ryssland. Det egendomliga är egentligen att de inte försvann under kommunistdiktaturen utan bara fortsatte som förut med sitt stävjande av brottsligheten mot staten. Men nu kan vi väl konstatera att de här strafflägren försvann definitivt med Sovjetunionen och i dagens läge lär dom bara finnas kvar som förfallna byggnader från en svunnen tid.
Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
24 augusti, 2017 at 10:20
”För människor gör inte revolution om de inte är desperata.”
Är det här vi ser i dagens socialistiska Venezuela?
2013 skrev expressen: ”Detta fängelse är en av fler än tjugo liknande anläggningar i västra delen av Mordvinien, en region som ligger 50 mil från Moskva.” Så det finns fortfarande fångläger i Ryssland.
Hur kom vi in på Sovjetunionen när artikeln handlar om USA? En typisk whataboutism!
Så nu ska jag berätta lite grann om fängelserna i USA. I USA finns det privata fängelser som arbetsläger. Man kan fortfarande se dömda kriminella reparera vägarna, särskilt i den amerikanska södern. Myndigheter lägger ut arbeten på entreprenad, och ägarna till fängelserna tjänar massvis på detta. Mina egna tankar om detta är att det är ett modernt slavarbete.
Det finns en man som heter Leonard Peltier. Han anklagades för att ha dödat två säkerhetsmän (tror det var FBI) och dömdes till livstids fängelse. Men enligt Amnesty så var rättegången partisk och innehöll så många fel att Peltier inte ens borde ha dömts.
Och sedan får vi inte glömma McCarthy och hans brutala kampanj för att bekämpa kommunismen.
På tal om Venezuela – den venezuelanska regeringen är socialdemokratisk. Inte kommunistisk.
Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
26 augusti, 2017 at 07:38
”På tal om Venezuela – den venezuelanska regeringen är socialdemokratisk. Inte kommunistisk.”
Ajdå… Det här känns verkligen oroväckande ut för Venezuela när du nu tar din Mats ur skolan ;-)
Jag har länge uppfattat Venezuela som ett socialistiskt land men du menar den uppfattningen varit felaktig?
Vad får dig att tro på en liberal tidning som Expressen? Vem litar blint på tidningar och media överhuvudtaget nu längre när de blivit mer propagandaorgan än nyhetsförmedlare?
Förresten när det gäller Expressen så borde det samtidigt gälla liberalismen som de så hårt försvarar. Skulle dagens Ryssland sätta liberalismen i fångläger så blir jag inte helt förvånad eftersom den med sin ideologi utgör ett hot mot den rådande ordningen, ungefär som somliga här hävdar kommunismens brott mot mänskligheten. Alltså en ideologi som inte är välkommen, åtminstone som rådande maktfaktor. Den rådande maktfaktorn hos oss är idag vänsterliberalismen men konservatismen står och bultar på dörren och vill in och vara med om att bestämma.
Venezuelas regering är troligtvis precis som socialdemokraterna (vänsterfalangen) här hemma. Eller någon sorts korsning mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet. Det finns olika sorters av socialism. Mensjevikerna som först tog makten i Ryssland 1917 var en sorts socialister. Så vi är alla socialister men av varierande form. Även Trotskij var en socialist.
Det är vägen till socialism och senare kommunism som vi har olika åsikter om. Vissa vill inte ens att det ska bli kommunism. Andra vill ha ett visst samarbete med kapitalismen.
Samma fråga ställde jag mig om de liberala tidningarna på 70- och 80-talet. Vem litar på en liberal tidning när den endast tar upp den ena sidans uppfattning om Sovjetunionen? Vilka är det som säger att det är enbart den ena sidan som skall tas för sanning? Och varför fick jag som mediakonsument inte kännedom om Sovjetunionens uppfattning i vissa händelser, som t ex Afghanistan, Tjeckoslovakien, Ungern, och andra inhemska händelser i Sovjetunionen? Vem censurerade vem?
’Skulle dagens Ryssland sätta liberalismen i fängelse så blir jag inte förvånad eftersom den med sin ideologi utgör ett hot mot den rådande ordningen …’
Det är ungefär samma argument som alla diktaturer har. Pinochet ansåg att socialister och kommunister utgör ett hot mot den rådande ordningen. Thatcher ansåg att republikanism och socialism utgör ett hot mot den rådande ordningen, samma uppfattning hade hon om facket och de strejkande gruvarbetarna på 80-talet. Samma uppfattning hade McCarthy i USA om kommunisterna på 50-talet. Samma uppfattning har Putin idag om kommunisterna. Kommunisterna är enligt Putin ett hot mot den rådande ordningen, därav arresteringen av Alexander Batov.
Partiet ’Enade Ryssland’ är ett liberalnationalistiskt parti. Även Putin är liberal. Så varför utkämpar Putin ett sorts krig mot just nyliberalismen? Är det så att det finns flera fraktioner inom liberalismen – en sida som står på Putin, en sida som står på nyliberalismen, d v s den nyliberalism som USA och EU står för och möjligtvis är dikterad från väst?
Det förekom arresteringar och fängslande i Sovjetunionen på grund av att de utgör ett hot mot samhällsordningen. Men var de så många som västliga medierna påstod? Och vilka var de? Redan då förekom destabiliserande operationer från väst inom Sovjetunionens gränser. CIA betalde och beväpnade människor (även nazister) i landet för att orsaka Sovjetunionen trassel – ett sorts hot mot ordningen.
Men detta gjorde även Sovjetunionen i väst. Vilket västliga medier inte var sena med att anklaga Sovjetunionen för. Jag kommer i håg att just den liberala pressen anklagade på 60- och 70- talet att vänsterrörelsen var kidnappad av ryssarna. Och på sätt och vis hade de rätt. Men den liberala pressen tog aldrig upp att samma operationer utsattes Sovjetunionen för men av USA , Västeuropa, kapitalismen och imperialismen.
Men det fanns en hel del människor som hade en annan uppfattning som inte arresterades i Sovjetunionen. Som t ex Vladimir Vysotskij. En mycket fin skådespelare och sångare. En av de bästa i alla tider. Lyssna på honom!
Kerstin,
Så här gick det till. Titta på bilden och läs sedan. Ordern för massakern kom tydligen från Lenin själv. En man som i decennier drömde om kommunismens förverkligande. En dröm som även du delar?
http://varldenshistoria.se/krig/revolution/tsarfamiljen-mordades-i-koordinerat-blodbad
Hmm… Ibland känns det som att vänstervåldet är det ”goda våldet” som kan behövas för att uppnå ett högre mål och då är det både förlåtet och nödvändigt. Högerns våld kan däremot inte ursäktas med någonting och utgör då enbart ett uttryck för ondskan. Jag tror det är därför media är mer försiktig att rapportera våld från politisk vänster än våld från politisk höger.
Svårt att hänga med i Kerstin Stigssons utsvävningar från sakfrågorna.
Kerstin Stigsson, var Lenin ett helgon eller en massmördare?
I höst är det 100 år sedan den kommunistiske revolutionsledaren Vladimir Lenin tog makten i Ryssland. Den så kallade oktoberrevolutionen 1917 har i efterhand betraktas som en av 1900-talets mest omvälvande händelser, med tanke på vad den förde med sig av exempelvis massmord, folkmord, terror, åsiktsförtryck, vidriga straffläger, geopolitiska förskjutningar och kallt krig.
Lenin, upphovsmannen till marxism-leninismen, och Sovjetunionens förste regeringschef 1917–1924, omhuldas dock fortfarande på vissa håll och kanter, även i Sverige finns det gamla revolutionsromantiker och andra apologeter på vänsterkanten som håller Lenin högt, samtidigt som de förnekar eller förringar hans brott.
Den Lenin som fortfarande äras i våra dagars Sverige är förstås inte massmördaren Lenin utan den helige Lenin, de socialistiske ikonen.
Politik är inte bara en fråga om intressen och idéer utan även om känslor och tro.
Bolsjevikernas statskupp år 1917 och seger i inbördeskriget 1918–20 imponerade på revolutionärt sinnade socialister i andra länder och fick dem att beundra Lenin.
Författaren Maxim Gorkij, som befann sig i revolutionens Ryssland åren 1917–18, blev känd som en skarpsynt iakttagare och bister kritiker av Lenins regim i sin tidning. Han påpekade att Lenin betraktade individer blott som instrument i sina händer och behandlade arbetarklassen på samma sätt som smeden hanterade råjärnet.
Var Lenin en massmördare för att han ledde landet mot frigörelse från en halvfeodal diktatur? Lincoln en massmördare för att han ledde nordsidan i inbördeskriget om Syd och dess slaveri? Washington en massmördare i kriget mot britterna? (Däremot var nog Washington och efterföljande presidenter ofta massmördare då det dödade miljoner indianer). Franska revolutionen ledde till att tusentals aristokrater avrättades.
Det är intressant att man kan betrakta Ryska revolutionen i två helt skilda perspektiv och komma till så väldigt olika slutsatser och det är svårt att inte hålla med båda. När jag läste Historia A på KomVux för ett antal år sedan valde man där att förtiga Ryska revolutionen helt och hållet trots den fanns med i läroboken. Jag ifrågasatte det redan då men fick svaret att det inte var en revolution utan istället en statskupp som inte hade något större värde vår komprimerade läroplan. Däremot amerikanska revolutionen skulle vi lära oss i detalj men den fångade aldrig mitt intresse därför minns jag det väldigt dåligt. Min uppfattning var att innehållet vi lärde oss var väldigt styrt ovanifrån och att vi i samhällsämnena skulle lära oss det som staten ville att vi skulle lära oss. Ville vi veta mera så var det upp till oss själva. Inget sådant fanns med på proven och då heller ingen anledning till att läsa.
Det pågår i Sverige en revision av historien. Ett inslag är att man förtiger eller skriver ned Sovjetunionens och Rysslands roll.
Här två artiklar, skrivna av historieprofessorn Lennart Palm Grov revision av andra världskrigets historia. Del 1 – Sovjetunionen och http://jinge.se/allmant/historierevisionism-forspelet-till-andra-varldskriget-del-2.htm. Ja, USA:s ”revolution”, som inte var någon revolution utan en frigörelse från Storbritannien, ledda av slavägare och brutala indiandödare som Washington, men med bevarande av samma ekonomiska ordning och klassförhållanden efter vad jag vet.
På tal om massaker – även Ryssland hade sin egen ’Bloody Sunday’. Ett hundratal ryska soldater på order av den ryska tsaren massakrerade tusentals arbetare och sårade cirka femtusen som demonstrerade. Allt skedde den 22 januari (eller 9 januari om man går den ryskortodoxa kalendern). Allt går att läsa på wikipedia. Googla på Bloody Sunday Ryssland.
Det finns många biografier av Lenin – även av de som kritiserar honom – på marxistarchive.org Men den som jag blev förtjust i är en lättläst (men engelsk) något av en skönlitteratur biografi som heter V.I. Lenin ’The story of his Life, 1973’.
På Marxistarkivet kan du finna många (ca ett hundratal) andra filosofer, revolutionärer, socialister, etc än enbart Marx, Engels och Lenin. Även socialister som har blivit avrättade av andra socialister. Det är bara att välja och vraka och studera!
Det finns även en hel del rapporter om den ryska revolutionen.
Bloody Sunday ägde rum 1905 och beskrevs i traditionell marxistisk litteratur som en nyttig lärdom inför Oktoberrevolutionen.
Stefan Lindgren har skrivit en kunnig Lenin-biografi. China Melvilles bok ”October” verkar tämligen intressant. Klassikern om Oktoberrevolutionen en amerikanen John Reeds ”Tio dagar som skakade världen”, som livfullt skildrar hans iakttagelser – han var där och iakttog mycket – och intervjuade Lenin. Läs den!
Dog 1920 i Moskva vid knappt 33 års ålder. Hans liv har bland annat skildrats i Hollywoodfilmen ”Reds” (1981).
Jag vill nog inte betrakta Lenin som en ikon. Jag läser honom gärna, och anser att han har rätt i mycket. Om man jämför Lenin och Stalin så var Stalin mer nationalsocialist – eller som Lenin beskrev honom – socialnationalist. Och man kan vara nationalist utan att vara nazist! Det finns många sorters nationalsocialister i vår värld. Sinn Féin på Irland beskriver sig själva som nationalister, och är en sorts socialister (eller som jag vill kalla dom för nyliberaler). Men jag ska inte gå mer in på detta.
Men sedan finns det andra marxister som jag mer än gärna läser. Bland annat James Connolly.
Winston Churchill nämnde: ” … att kommunismen är en ideologi som ska strypas vid dess födelse.” Efter revolutionen 1917 hade Ryssland många fiender, både inhemska och utländska. Så här skriver Lenin april 1917, och tankarna går omedelbart till dagens Venezuela: ”En oundviklig katastrof hotar. Järnvägstransporter är otroligt desorganiserade och råkar alltmer i olag. Järnvägstrafiken kommer att stanna. Tillförseln av råmaterial och kol till fabrikerna kommer att upphöra. Tillförseln av spannmål likaså. Avsiktligt och ständigt saboterar kapitalisterna produktionen i förhoppning om att en exempellös katastrof skall bli slutet för republiken och demokratismen för sovjeten och för arbetarnas och böndernas organisationer överhuvudtaget samt underlättar därmed en återgång till monarkin och ett återupprättande av bourgeoisins och godsägarens allmakt.”
Och vi vet vad som händer idag i Venezuela … Med USA som försöker påverka och blanda sig in i Venezuelas inre angelägenheter. Trump har till och med hotat landet.
”I Ryssland har revolutionen otvivelaktigt kommit till en vändpunkt. I detta bondeland, där det finns en revolutionär, republikansk regering, stödd av socialistrevolutionärerna och mensjevikernas partier, vilka, ännu igår var förhärskande inom den småborgerliga demokratin, växer ett bondeuppror fram.
Det är otroligt, men det är ett faktum.
Detta faktum förvånar inte oss bolsjevikerna. Vi har alltid sagt att den regering, som bildades genom beryktade ’koalitionen’ med bourgeoisien, är en regering som förråder demokratismen och revolutionen, en det imperialistiska slaktande regering, en regering för att skydda kapitalisterna och godsägarna mot folket.”
1918 håller han ett tal: ”En utomordentlig tung, svår och farlig situation i internationellt avseende; nödvändighet av att manövrera och retirera; en period av väntan på nya revolutioners utbrott, en revolution som smärtsamt sakta mognar i väst; inom landet en period av långsamt uppbyggande och skoningslös ’uppstramning’, av lång och hårdnackad kamp för sträng proletär disciplin och mot hotet från det småborgerliga elementets disciplinlöshet och anarki.”
Jag tror faktiskt inte att Lenin hann med så mycket med det du nämner. Han dog nämligen 1924. Men du kan vara helt säker på att det fanns ryska borgare som ville göra kontrarevolution, och monarker som ville återupprätta monarkin. Och att det förekom våldsamma sabotage och terrorism från dessa. Till deras stöd kom hela den västliga kapitalismen med Storbritannien och USA i spetsen.
Anders frågar.. Var Lenin en massmördare för att han ledde landet mot frigörelse från en halvfeodal diktatur?
Lenins svenska Wikipediasida innehåller till och med den ängsligt försiktiga formuleringen: ”Det finns olika sätt att se på Lenins gärning beroende på vilket perspektiv man intar.”
I sin nyutkomna bok ”Stor var Lenin” slår Sveriges Radios mångårige Östeuropakorrespondent Kjell Albin Abrahamson, som avled i slutet av förra året, fast att Lenin var en av det senaste århundradets största massmördare.
Under de första nio årens kommunistiskt styre dog 37,5 miljoner sovjetmedborgare, det vill säga var fjärde invånare. Av dessa var cirka 20 miljoner offer för revolutionen, terrorn och inbördeskriget. Av dessa 20 miljoner mördades åtminstone fyra miljoner av kommunisterna, enligt folkmordsforskaren Rudolph Rummel.
Kjell Albin Abrahamsson är verkligen inget sanningsvittne, ingen forskare och en uttalad anti-kommunist, dvs. ingen person som kan förväntas göra en objektiv, kunnig bedömning. Han kan inte ”slå fast” detta. Fantastiskt att landet kunde utvecklas så från ett fattigt, efterblivet land till världens andra supermakt trots uppskattningsvis 20+ miljoner döda i Andra världskriget.
SKP levande historia (bland andra, Henrik Linde har även en bra artikel om detta på Knut Lindelöfs blogg ’Det gömda kriget’ den 2016-05-05): ”’Forum för levande historia’ skriver om ’röda terrorn’ och ett inbördeskrig efter Oktoberrevolutionen. Men kriget som härjade i Ryssland 1918-22 orsakades av att landet invaderades av militära styrkor från 14 länder, och bör därför kallas för interventionskriget. Syftet var att störta den nya kommunistiska regeringen.
Sovjetunionens historia kan inte diskuteras på ett vettigt sätt utan att ta hänsyn till interventionskriget. Att döma av ’Forum för levande historia’ har det aldrig ägt rum.”
”Skräcken som revolutionen väckte bland kapitalisterna i väst hade flera orsaker. För det första var de rädda för att den skulle sprida sig till andra europeiska länder. Dessutom hade Ryssland under tsaren varit en guldgruva för utländska investerare, som gjorde enorma vinster från bl a oljefälten kring Baku, där den svenska Nobel familjen hade stora intressen tillsammans med amerikanarna och britter. Hela 25 procent av franska utländska investeringar var i Ryssland.
Avkastningen på lån till tsar-regeringen inklusive statsobligationerna, var mycket tillfredställande. Men tidigt 1918 annonserade sovjet-regeringen att dessa lån inte skulle övertas av den nya staten. Det ryska folket skulle inte längre arbeta för utländska investerare.”
”Kapitalisterna i väst hade alltså mycket att förlora om den ryska arbetarklassen skulle behålla makten.”
”Vid slutet av 1917 gjorde en del kosacker revolt med stöd av element från tsarens armé. Revolten tog slut redan februari 1918.”
”Churchill och andra företrädare för kapitalet hade klart för sig att utan intervention fanns inget hopp av att störta den nya regeringen i Ryssland. Som följd av överenskommelser mellan regeringar i de kapitalistiska länder vid slutet av 1918 fanns redan 300 000 utländska trupper i Ryssland. De kom från Frankrike, Storbritannien, USA, Italien, Tyskland, Polen, Finland, Tjeckoslovakien, Rumänien, Turkiet, Japan och de tre baltiska länderna, som hade varit provinser i tsarens Ryssland men fick sitt oberoende efter Oktoberrevolutionen.
General Kolchak och Dinikin, tidigare i tsarens armé, hade lyckats samla en del trupper, men det var först när de fick krigsmaterial från utlandet och de utländska trupper anlänt att angreppet på den nya staten kunde komma igång. Under de första månaden av 1919 fick Kolchaks styrkor 1 miljon gevär, 15 000 kulsprutor, 800 miljoner patroner och stora mängder uniformer och utrustning (källa antikommunisten O. Figes ’A Peoples Tragedy’, 1996).”
”Vid slutet av 1919 hade Storbritannien utgifter i Ryssland nått 100 miljarder pund, eller 34 miljarder kronor dagens pengar. Frankrike lika mycket. Amerikanarna erkände ’betydande utgifter’ …
Ställ dig frågan varför detta kriget inte nämndes på historielektionen. Och ställ dig sedan om det finns fler händelser som undviks att berättas, och om det finns händelser som man enbart ger en syn på saken.
Ge inte upp hoppet!
Majoriteten av ryssarna som frågades i en studie 2016 sa att de hellre skulle vilja leva under den gamla sovjetunionen och skulle vilja se det socialistiska systemet och sovjetstaten återställas.
Över 50 procent av de ryska medborgarna anser att Sovjetunionens fall var dåligt och kunde ha undvikits.
Endast 28 procent av de undersökta befolkningen kände sig positiva till kollapsen, medan 16 procent inte kunde svara på en sådan komplex fråga.
Lite mer än hälften av de svarande uppgav att Sovjetunionen skulle ha förhindrats, medan 33 procent sa att det var oundvikligt.
Fjorton procent av respondenterna ser Sovjetunionens återuppbyggnad som ganska realistisk, medan 44 procent anser att det inte är möjligt.
http://www.telesurtv.net/english/news/Most-Russians-Prefer-Return-of-Soviet-Union-and-Socialism-Poll-20160420-0051.html
En liknande undersökning 2014 gav liknande resultat Negativ syn på Sovjetunionens sammanbrott i forna Sovjetrepubliker
Ja, telesur är bra sajt. Den tar också upp EU mötet den 23 augusti som hålls i Tallin, Estland.
”The Eu marks the annual ’Day of Remembrance for the victims of all totitarian and authoritaran regim’.
Un response to the European Unions event to commemorate the ’victims of Nazism and Communism’, more than 60 communist parties from around the Wold released a statment denouncing it’.
Sveriges Kommunistiska Parti är med bland dessa partier. Vad jag har sett (på webbsajten ’In defence of communism’) så är det Kommunistiska Partiet inte med. Men ni har tid på er att skriva under! Finns även på Facebook. Alla borde skriva under – även Vänsterpartiet!
Kanske en artikel om detta, Anders. Den svenska EU representanten (en moderat som jag i hastigheten inte kommer på namnet på) föreslog att jämföra Marx med Hitler. Nästa steg blir kanske att förbjuda kommunistiska partier i hela Europa.
I EU:s kamp mot totalitära regimer blir EU i själva verket själva en totalitär regim!
Måhända kan detta vara av intresse för någon.
Kollektiviseringen i Sovjetunionen: Hur de ryska bönderns krossades.
25 augusti 2017 BORIS EGOROV , ANASTASIYA KARAGODINA
Kollektivisering, eller konsolidering av enskilda bondgårdar i kollektiva grupper, var ett angrepp på de ryska böndernas gamla traditioner.
Men på den ljusa sidan accelererade den industrialiseringen och satte det nyfödda sovjetstaten på vägen mot ekonomisk utveckling.
1920-talet var svårt för Ryssland. Efter det förödande inbördeskriget och utländskt ingripande, jordbrukskrisen och misslyckade ekonomiska reformer, behövde den nybildade sovjetstaten betydande, radikala steg för framtida utveckling. Kollektivisering var ett sådant steg.
Från och med 1927 syftade kollektiviseringen till att konsolidera enskilda bondegårdshushåll och arbetskraft i kollektiva gårdar, så kallade ”kolkhozes”. Arbetare fick inga löner, snarare en del av vad kolkhoz producerade endast för deras och familjernas behov, ingenting Mer.
Sovjets ledarskapsförhoppning om kollektivisering skulle avsevärt öka livsmedelsförsörjningen i stadsbefolkningen. Det var oerhört viktigt eftersom industrialisationsprocessen initierades samtidigt. Fler arbetare på växter och fabriker menade att maten var mer efterfrågan.
Kollektivisering blev en storskalig process 1929, när Joseph Stalins artikel ”The Great Break Year” publicerades. Stalin bekräftade processerna för kollektivisering och industrialisering som det viktigaste sättet att modernisera landet. Samtidigt förklarade han att han skulle likvida klassen av välbärgade bönder som kallas ”kulaks” (”nävar” på ryska).
Kolkhozes var avsedda att bli en milstolpe i sovjetisk socialistisk ideologi: samhällen med lyckliga arbeten som arbetar tillsammans i total salighet och harmoni till förmån för hela det enorma staten. Verkligheten var dock inte så glad. Kollektivisering traumatiserade djupt bönderna. Den tvingande konfiskationen av kött och bröd ledde till mutinier bland bönderna. De föredrog till och med att slakta deras boskap än överlåta dem till de kollektiva gårdarna. Ibland måste sovjetregeringen ta in armén för att undertrycka uppror.
https://www.rbth.com/multimedia/history/2017/08/25/collectivization-in-the-ussr-how-the-russian-peasantry-was-smashed_828512
Ja, kommunisterna bar sig vidrigt åt mot de ryska bönderna men så har jag heller aldrig hört någon svensk bonde eller lantbrukare förespråka kommunism. De har alltid varit emot som om de hade allt att förlora och inget att vinna med det kommunistiska samhället.
Det var olika under olika perioder. En av Lenins förtjänster var att han ansåg samverkan mellan arbetare och bönder som centralt. Att detta skedde var en förutsättning för framgång i revolution och inbördeskrig. En paroll var ”Jorden åt den som brukar den”. Det förefaller mycket troligt att kollektiviseringen i Sovjet skedde för bryskt. I Kina och den nydemokratiska revolutionen 1949 spelade fattiga bönder en ännu viktigare, ja avgörande roll. Har du läst något av Maos arbete om detta?
Irlands kommunistiska parti har plogen som partisymbol – en röd flagga (men det finns faktiskt en grön också) med gula stjärnor föreställande en plog.
Jag måste rätta mitt eget misstag. Jag borde veta hur Irlands Kommunistiska Partis flagga ser ut så mycket som jag har sett den. Flaggan är (alltid) röd med en halv gul sol (uppstigande?) med hammaren och skäran i solen.
Alltmedan flaggan med plogen och stjärnorna, Starry Plough (går att ses på wikipedia) användes av den frivilliga irländska folkliga armén – Irish Citizen Army, en socialistisk irländsk republikansk rörelse runt 1916. Flaggan används fortfarande men enbart vid minneshögtider och demonstrationer.
Kan du räkna upp några fler förtjänster som Lenin hade?
Hans framsynta analys av imperialismen, i mycket inspirerad av brittiske liberale ekonomen Hobson och österrikaren Hilferding, senare finansminister. Vi kan återkomma om Lenin då vi diskuterar Oktoberrevolutionen längre fram.
Anders
26 augusti, 2017 at 06:36
”Både samarbete och konkurrens behövs och finns. Men samarbetet är alldeles för undanskymt. Enormt mycket dubbelarbete sker i onödan. Mycket desinformation via reklam etc.
Varför skulle du vara delägare i företaget som tillverkar ost?? I ett socialistist land ägs åtminstone alla större företag av folket, rimligen via valda ombud i staten eller mer regionalt eller lokalt. Bör ge en helt annan kontroll och demokrati. Mänskligheten måste sedan samarbeta mycket för att kunna överleva klimatförstörelsen och motverka kärnvapenkrig.
Jag tror att de som förespråkar socialism och kommunism på ett helt annat sätt än idag måste utveckla och presentera de fördelar de ser med denna ordning, jämfört med dagens.
Nu tänker många på den bild de har av Sovjet, de baltiska staterna och Nordkorea då ”socialism” och f.a. ”kommunism” nämns.”
Jag tänker kommunisterna är loosers därför de lägger noll tid på att utveckla sitt ”varumärke” som är så viktigt i en föränderlig och utvecklande miljö. Ett privat företag som gör det samma skulle konkursa direkt. Kommunister ser ofta bakåt i tiden och sällan framåt vilket får dem istället att framstå som bakåtsträvare istället för progressiva som de egentligen är. Jag tror inte de själva vill det men den politiska argumentationen tvingar dem till det på grund av de försök till det kommunistiska samhället som redan gjorts.
Som jag ser det börjar kommunismens införande med att kritisera det rådande kapitalistiska systemet och där kör man fast och kommer inte längre på grund av motargumentationen. Men kanske man då istället borde ge upp den vägen och istället inrikta sig med att påtala fördelarna med det kommunistiska samhället vilket man också gjorde från början men som på senare tid verkar har kommit i skymundan. Sen tror jag också att även kommunister blivit etablerade i det borgerliga samhället vilket kanske allra mest försvårar att den kommunistiska förtruppen ska kunna växa sig tillräckligt stark för att en revolution ska kunna uppstå. Men alla de stora politiska ideologierna har omfattande problem idag. Höger-vänster frågan har hamna i bakgrunden och den stora ödesfrågan står i förgrunden som en elefant mitt i rummet. Ett faktum som inte minst visat sig nu inom den traditionella högern och det svenska Moderata Samlingspartiet som tycks genomgå en ”blodig” inre strid. Etablissemanget från vänster till höger får stora problem när deras partier inte längre förmår att representera folkviljan. TV kan inte längre vara frivilligt att ha, den måste vara ett ”socialistiskt tvång” om budskapet ska nå ut och få den önskade verkan hos folket.
Du är nog onödigt negativ och kritisk. Socialistiska Sovjet kunde trots inbördeskrig, intervention från många länder, felaktiga utrensningar, 20 + miljoner döda i Andra världskriget mm utvecklas från fattigt land till världens andra supermakt. Först i rymden, världens bästa gevär (Kalashnikov), mycket framstående i konkurrensinriktad idrott. 1952 deltog Sovjet i OS för första gången – blev andra nation. 1954 deltog Sovjet för första gången i hockey-VM – vann etc.
Fattiga Kina var väl först i världen med syntetiskt insulin 1964.
Ja, sett ur det Sovjetiska perspektivet var jag onödigt negativ och kritisk. Kanske var jag på mindre bra humör när jag skrev kommentaren därför min inställning till Sovjetunionens utveckling har hela tiden varit positiv ju mera jag satt mig in i den. Men hur mycket av den utvecklingen ska tillskrivas kommunismen som man aldrig nådde och hur mycket kan tillgodogöras ledarna och inte minst folket som kämpade för ett moderniserat Ryssland vilket jag tycker man fortfarande gör trots kommunismens för-stadium är borta.
Det var väl kommunismen i sig jag egentligen tänkte på och den är inte helt enkel att förstå sig på och där är väl kanske problemet?
Som kommunismen föreställer jag mig ett samhälle skapat av människors intellekt och erfarenheter som då utgår från att vara något bättre än det rådande som skapat sig självt utan någon särskild planläggning. Men att få människor med på en sådan gigantisk förändring så måste de ju själva på något sätt lockas eller anammas av de visionerna och tankesättet. Det kanske var just därför det första regerande kommunistpartiet i satte igång en sån massiv folkutbildning i Sovjet-Ryssland med delrepubliker för att utrota analfabetismen och få folk läskunniga så de kunde ta del av det förbättrade samhället på intellektuell basis.
Jag gör här en liten jämförelse med vårt eget land Sverige där man för något tiotal år sedan menade att främlingsfientlighet, rasism, Sverigedemokrati m.m. skulle kunna ”utrotas” med information och utbildning. Men det var då det och idag hör man ingenting om den saken så i det fallet har tydligen det kulturintellektuella samhället misslyckats. Jag läste för en stund sedan att Jimmie Åkessons sommartal lockade tretusen besökare. Det är tyst i media om den saken men vilken av dom andra partiledarna skulle komma upp i det antalet? Liberalernas ledare Björklund lockade visst bara något hundratal åhörare i det stora Göteborg. Vad vill människor har för samhälle och kan det samhället utformas och bestämmas av endast ett fåtal?
Marx gjorde aldrig något försöka att beskriva kommunismen långt fram i tiden. Det ska väl ända vara ett mycket mer rättvist och jämlikt samhäller, ett samhälle där man inte kan leva på andra arbete.
Wikipedias beskrivning går bra: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov är en princip om hur produktion och konsumtion ska gå till.
Frasen är en sammanfattning av synen att man i ett kommunistiskt samhälle bidrar så mycket till produktionen som man är kapabel till och får så mycket av arbetets frukter som man behöver. Synen står i motsättning till diverse andra uppfattningar som kan sammanfattas som lön efter förmåga – men där lön inte nödvändigtvis, eller enbart behöver ta sig uttryck i form av pengar. Frasen myntades av Louis Blanc, men har bland annat använts av Karl Marx i hans Kritik av Gothaprogrammet och av anarkister som Peter Kropotkin. Principen omnämns även i Nya Testamentet (Apostlagärningarna).
En utmärkt beskrivning av olika synsätt och stadier av kommunism finns i sista kapitlet av Pål Steigans bok ”En gång skall jorden bliva vår”.
Jag fick för några år sedan lov av Pål att publicera detta kapitel, men har inte mäktat med ännu.
Har ofta flera tilltänkta bloggartiklar som jag inte orkar/hinner med.
Jag är tacksam för frivilliga översättare från engelska, franska, tyska och gärna spanska till svenska!