Senaste numret av Clarté har en utmärkt artikel av Mattis Cederholm i frågan ”Ojämlikheten gömmer sig i tröjan från HM”. Den lyfter framför allt fram boken ”Imperialism in the Twenty-First Century…” av John Smith. Köp och läs den! Inspirerad av Mattias artikel återpublicerar jag nu denna artikel som publicerades på dagen ett tidigare år.
Den är lika aktuell idag – eller hur?!
En flitig kommentator skrev i anslutning till min artikel 21/4 2016 http://jinge.se/allmant/ar-usa-ett-imperium.htm, som utgår från en kommentar av samme person ”Du är väldigt noga med att leverera många ord, som undviker att möta den stringenta imperie-teorin du citerar inledningsvis. Jag är lite förvånad, det finns en imperieteori av V.I.Lenin som handlar om kapitalexport, ska du inte dra upp den?
Nu faller Lenins tankegods, eftersom de länder som tar emot amerikanskt exportkapital även tar emot från andra länder, europeiskt och kinesiskt. De utvecklingsländer som tar emot kapitalexport kan utnyttja den till att bygga upp konkurrenskraftiga industrier, som slår ut de kapitalexporterandes industri, som Taiwan eller Sydkorea. Östafrika är en ny motor, med kinesiskt kapital och avreglering. Sen finns det Naomi Kleins lamentationer om kapitalismens alla kriser, det imperiebegreppet är inte mycket att ha. Det är alltid kris i någon mening.
USA´s senat och representanthus huserar i Capitolium, döpt efter en av Roms kullar. Det romerska imperiet var en slag inspirationskälla för USA´s grundlagsfäder, men jag tror det var i egenskapen av republik, i motsats till Storbritanniens föraktliga kungahus. USA´s grundlagsfäder hade inte en tanke på USA som jordens dominerande militärmakt tvåhundra år senare. Tvärtom, de såg sig säkert som ”antiimperialister”, riktat mot Storbritannien. USA la ner det brittiska imperiet via dess krigsskulder efter WW2, USA byggde inte upp ett eget istället. Det ryska imperiet växte 1945-89, och föll sen ihop som ett korthus. USA´s krig i Asien 45-89 syftade till att hindra det sovjetiska imperiet från att växa, inte det amerikanska att växa. Det sovjetiska imperiet bar sig åt som riktiga imperier gör, förbjöd subjekten att handla fritt.
Ett imperium har ett moderland som kontrollerar sina subjekts import och export. Annars är det inget imperium, utan bara vanlig handel mellan olika starka parter.”
Jag tar det som utgångspunkt för att dels presenterar Lenins teori och dels diskutera kapitalexporten, som givetvis inte alls är unikt för USA – den sker globalt. Jag utgår från avsnitt i boken och skriften ”USA som världspolis” (som kan köpas via uppgifter på bloggsidan).
* Artikelns frågor diskuteras ingående i den nya utmärkta boken ”Imperialism in the twenty-first Century”. Globalization, Super-Exploation, and Capitalism’s Final Crisis” av John Smith. Boken blev ”Paul A. Baran M Sweezy Memorial Prize Winner” och utges av Monthly Review Press.
10.2.2 Lenins teori
Lenins bok ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” från 1917 var inspirerad av Hobson och Hilferding. Den fick ett stort inflytande under decennier framöver och baseras på grundlig analys av omfattande ekonomiska data. Lenin menar att imperialismen är kapitalismens dittills högsta stadium med fem kännetecken:
1. Koncentrationen av produktion och kapital har uppnått ett så högt utvecklingsstadium, att den skapat monopol som spelar en avgörande roll i det ekonomiska livet.
2. Bankkapitalet har smält samman med industrikapitalet och en finansoligarki har uppkommit på grundval av detta finanskapital.
3. Kapitalexporten, till skillnad från varuexporten, erhåller mycket stor betydelse.
4. Det bildas internationella monopolitiska kapitalförbund vilka delar världen mellan sig.
5. Jordens territoriella uppdelning mellan de kapitalistiska stormakterna är avslutad.
Lenin ansåg att det sedan Marx dagar skett viktiga förändringar av det kapitalistiska ekonomiska systemet, som övergått från konkurrenskapitalism till en ”monopolkapitalism”. Han menade att kolonialism existerade långt före imperialismen, och att dessa inte var identiska. Den tsaristiska censuren i Ryssland medförde självcensur i boken om politiska frågor (Magnusson 2002). Lenin skrev också att ”superprofiter” från kolonierna bidrog till att ett skikt av arbetarna i de imperialistiska länderna kunde leva förhållandevis gott och att imperialismen hindrade kolonier från en självständig ekonomisk utveckling. Han föregick därmed beroendeteorin som lyfte fram detta förhållande under 1960-talet (Frank 1967; Amin 2006). Fakta talar för riktigheten av bedömningen av Hobson, Hilferding och Lenin m fl. att imperialism är ett nytt stadium i kapitalismen, som började tydligt framträda för mer än 100 år sedan, fast kapitalismen lång tidigare sökt marknader utomlands (Amin 2006). Sedan dess har vissa av Lenins kännetecken försvagats, och nya karakteristika har tillkommit.
2.8 Betydelsen av utlandsinvesteringar Till följd stagnationen på hemmaplan ökar utlandsinvesteringarna kraftigt. USA-företagens uppköp och investeringar i Europa ökade från 1 miljarder dollar år 1950 till 9 miljarder dollar 1965 (Magdoff 1969:43) och till drygt 1 300 miljarder dollar år 2000 (www.bea.gov 2013).
Tabellen nedan visar att utlandsinvesteringarna ökade kraftigt även efter millenniumskiftet.
Tabell 2.2. Direktinvesteringar av USA i andra länder och av andra länder i USA (miljarder dollar).
Period USA:s utlandsinvesteringar Andra länders investeringar i USA Skillnad
1960-69 42 5 +37
1970-79 123 41 +82
1980-89 206 329 -123
1990-99 950 907 +43
2000-2007 1 629 1 421 +208
2009-2013 1 601 971 +630
Totalt 4 551 2 392 +2 159
(http://unctadstat.unctad.org/wds/TableViewer/tableView.aspx).
USA:s utlandsinvesteringar uppgick år 2011 till drygt 20 % av landets BNP. USA:s investeringar i andra länder har ökat, medan andra länders investeringar i USA har minskat. EU:s andel som investeringsområde och har ökat och överstiger USA:s. Den viktigaste trenden är den kraftiga ökningen av utländska direktinvesteringar i utvecklingsländer och länder i f.d.”Östeuropa”. Denna andel uppgick till 33 % år 2006, och till 61 % 2013. År 2010 var värdet på tillgångar som TNC* i USA ägde utomlands 20,3 biljoner dollar medan andra länders TNC ägde något mer i USA. Detta är betydligt mer än USA:s BNP och c:a 1/3 av världens BNP. Den genomsnittliga avkastningen årligen 1982-2004 var 5,7 % för USA:s utlandsinvesteringar jämfört med 4,5 % för utländska investeringar i USA (Holtz-Eakin 2005). Vinsten från utlandsinvesteringar uppgick för USA till 6 % av BNP på 1960-talet och till 18 % under åren 2000-2004 (Foster & Magdoff 2009).
Utlandsinvesteringarna skapar arbetstillfällen och tillverkning till avsevärt lägre löner än i USA. Därtill kommer förmånliga skatteregler och fördelar av internfakturering. Monteringsfabriker har inte sällan lokaliserats till särskilda zoner, med låg beskattning och särskild lagstiftning. Detta ger särskilt höga företagsvinster, vilket Samir Amin kallar ”den imperialistiska räntan”. År 1980 bodde 52 % av industriarbetarna i utvecklingsländer, medan andelen var 83 % år 2010 (Bellamy Foster, McChesney & Jonna 2011). I länder med hög arbetslöshet tvingads även vänsterpartier och fackföreningar att hellre acceptera en dålig lön än ingen alls.
2.8.1 Exemplet Apple
Apple är ett av världens mest framgångsrika och vinstrika företagen. År 2012 hade Apple på två år ökat vinsten ökat från 3,33 dollar per aktie till 12,30 dollar per aktie. Tillverkningen av komponenter utförs av 8 bolag i fyra länder (Bellamy Foster, McChesney & Jonna 2011). Sedan sätts komponenterna ihop av kinesiska arbetare som fick 83 cent (5 kr) i timmen år 2009, motsvarande 3,6 % av tillverkningskostnaden på 179 dollar för en iPhone, medan försäljningspriset var 500 dollar. Bara 30 av c:a 14 000 av Apples anställda i USA räknas som arbetare i produktionen. De tjänade 47 640 dollar/år, medan 12 250 arbetare i Kina i genomsnitt tjänade 1 540 dollar/år (Smith 2012). Vinstökningen har fortsatt. På liknande sätt kommer en stor del av vinsterna för andra TNC* från arbetare i fattiga länder. Men lönerna i Kina har ökat, har tillverkning flyttat till Vietnam, Kambodja och Indonesien.
Ämnet behandlades också i ett blogginlägg i oktober 2012 http://jinge.se/allmant/vem-tjanar-pengar-at-apple-och-hm.htm
”Vi kan här tillägga att Hennes & Mauritz (HM) betalar en tillverkare i Bangladesh 1,35 euro för varje T-shirt, som sedan säljs för motsvarande 4,95 euro. (Tony Norfield ”What the China Price Really Means”). Detta ger en vinst på 60 %, ungefär lika stor vinstkvot som Apple. Detta bidrar än mer till att förklara HM:s stora och ökande vinster” (DN m fl. 15/10 2012).
På liknande sätt kommer en stor del av vinsterna för multinationella företag från en enorm utsugning av arbetare i fattiga länder.”
2.8.2 Den globala reservarmén av arbetslösa
Den globala arbetskraften uppgick till 1,4 miljarder i stadigt arbete 2011. Sjuttiotre procent bor i u-länder, varav 40 % i Kina och Indien. Det finns en enorm reservarmé av 2,4 miljarder arbetslösa eller undersysselsatta. Officiellt är ”bara” drygt 200 miljoner arbetslösa enligt ILO. (Bellamy Foster, McChesney & Jonna 2011). Periodvis anställda i osäkra arbeten är 1700 miljoner arbetslösa, officiellt arbetslösa 200 miljoner och ekonomiskt inaktiva 500 miljoner. Detta är en grundläggande förklaring till de låga lönerna och övervinsterna i u-länderna och till att löneandelen av BNP har minskat.
Den kraftigt ökade industriproduktionen i fattiga länder åt amerikanska företag för låga löner är en huvudsaklig orsak till USA:s utrikespolitik och kraftigt utbyggda militärmakt med många hundra militärbaser i många länder.
Är detta humant? Vill vi ha en sådan värld? Fram för ett mänskligt, demokratiskt ekonomiskt system i världen. (Blogginlägget 25/10 2012).
12 svar till “Varför tjänar Apple & HM så mycket? Något om imperialism & kapitalexport”
De svenska storbolagen utnyttjar löglönestater utan att Sverige är en världsmakt som USA. Konkurrensen om vinster på världsmarknaden är öppen för alla stater!
H&M – kapitalet kan utnyttja befolkningens nöd, för att svenska staten fått fribrevet av den suveräna Bangladeshstaten.
H&M måste inte betala de fattiga stackarna mer; den som kräver mer pengar, blir avskedad och ersatt av den nästa – kapitalet hittar ju sitt mänskliga material i överflöd. V ilket livsuppehälle folk behöver, angår inte företagen. För dom här multiföretagen består världen av mer eller mindre avkastningsrika kapitalplatser, och om kostnadsfaktoren ”lön” är billigare någonstans, så flyttar dom företaget dit – och människor som hittills passade så fint i företagets kalkyl, står plötsligt inför tomma fabrikhallar, för att de – jämförelsevis – blivit dyrare. För att investeringen ska löna sig, så sparas det inte bara på lönerna, som man ser på fotografierna av utbrända eller exploderade fabriker. Där arbetas på trångaste rum, som värphöns i batterier. Av en enkel orsak: Ju fler arbetare/arbeterskor som får plats i ett rum, desto lägre fabrikhyra per person. Det är bra för vinsten. Dessförutom får man reda på, att arbetsskydd saknas, så att bränderna kan breda ut sig ohindrat och att detta förorsakar de många dödade och skadade människorna. Att spara på arbetsskydd – det är också bra för vinsten.
Att producera vinster har onda följder- exemplariskt för detta är ett upprop från Kampagnen för Rena Kläder: ” Företag som H&M måste äntligen avlägga räkenskap om varför de har såna enorma vinster och ändå inte betalar existenslöner till leverantörernas anställda.” Företagen gör enorma vinster och betalar ”ändå” ingen lön som man kan existera på? Att kapitalisterna använder lönen som medel till sin profit, klarlägger inte något för anklagarna, utan att de ignorerar detta med det lilla ordet ”ändå”. De vill inte veta något om den kapitalistiska räntablititetsräkningens ekonomiska logik, utan de betraktar den utifrån sin moraliska synvinkel och tycker: så där får de inte göra. Eftersom vinst och moral är två skilda världar, så bryr det inte företagarna, utan de håller sig till den gällande principen: att profiten ska växa. De som hetsar upp sig moraliskt , vill däremot inte lägga märke till motsatsen mellan arbetare och affärsintresset, i stället menar de att företagarna egentligen skulle ha skyldigheten att ta hänsyn till människorna, som de utnyttjar för profitmaximeringen.
Nästan hela förädlingsvärdet i en iPhone beror på FOU, dvs kapitalet. Monteringen av delar andra uppfunnit är en liten bit av förädlingsvärdet, och inbringar liten lön. Reservarmén av arbetslösa sänker förstås ytterligare jämviktspriset på arbete. Kina importerar amerikansk knowhow och Huawei tillverkar redan Apple-konkurrenter. USA ockuperar vare sig Kina, Sverige, Sydkorea eller Filippinerna.
Det svenska företaget Ericsson utvecklade den analoga mobiltelefonin via frekvensmodulering i radarteknik, beställd av svenska försvaret. Det tar lång tid och är dyrt att bygga upp, men går fort att riva ner eller bli omsprungen. USA kommer att bli omsprunget av folkrikare stater med större reservarmé av arbetslösa de kan piska till stordåd, med hjälp av teknik och utbildning de importerat från USA och sen själva vidareutvecklat.
Kapitalismen är alltid lönsam.. när dess kostnader betalas av lågavlönade skattebetalande slavarbetare.
Chefen för Federal Reserve Board, sekreteraren för US Treasury, ordföranden för värdepappers- och utbyteskommissionen vittnade inför den amerikanska kongressen om att marknaderna är självreglerande.
Deras vittnesmål skedde strax innan de senaste oreglerade finansiella marknadernas sammanbrott då de krävde att trillionerna av nyligen tryckta dollar av Federal Reserve skulle ”rädda systemet”.
Om marknaderna är självreglerande, hur kan kapitalister påföra sina kostnader på tredje man som inte får dela vinsten, men som upplever enorma kostnader? Kapitalismen är ett system vars kostnader i många fall överstiger dess fördelar.
Karl Marx sade att kapitalismen existerar genom att utnyttja arbetskraft, genom att betala mindre än arbetskraftens bidrag till värdet av produktionen.
Idag använder de globalistiska bolagen billigare utländsk arbetskraft för att producera varor och tjänster, som säljs till den inhemska marknaden. Amerikaner är så hjärntvättade att de beskriver detta som framsteg.
Korp, har du lyssnat på mig? Du anklagade mig häromdagen för att använda ’förlegade marxistsocialistiska, gammalkommunistiska slogans om arbetarmakt, hämtat ur marxistisk ordbok’. Nu gör du ungefär detsamma.
Inte mig emot men jag trodde att du var mer en som gillade det kapitalistiska systemet – företrädelsevis det ryska kapitalistiska systemet.
http://rkrp-rpk.ru/2018/04/28/раздавит-ли-нас-запад-если-мы-поднимем/
Kerstin Stigsson.. Ryssland är fortfarande först och främst en råvarunation. Rysslands plats och roll i den kapitalistiska världsekonomin och världshandeln är ökande. I Sovjetunionen fanns stora kapitalistiska entreprenörer, jordbruksproletariat, anställda på gårdar samt jordbrukande småbönder. Deras representanter agerade som arbetstagare och som ägare och var under inflytande av kapitalistiska förhållanden, som resulterade till framväxande lantbruksföretagare som blev rika genom att utnyttja lönearbetare ett typexempel.. din favorit Pavel Nikolajevitj Grudinin.
Här några klipp ur det ryska kommunistiska partiets program.. (som jag inte gillar).
1: Återställandet av Sovjetmakten. Partiets närmaste strategiska mål är uppnåendet av Sovjetmakten, dvs. arbetarklassens politiska makt (proletariatets diktatur), som ersätter borgarklassens politiska makt (borgarkretsens diktatur), som existerar i landet för närvarande.
Arbetarklassens naturliga allierade är bönderna, de arbetande intelligenterna och andra utnyttjade arbetare. Följeslagare vid vissa stadier av kampen kan vara småborgerliga skikt av entreprenörer och små handlare (det vill säga de personer vars verksamhet omfattar objektiva och komponenter i deras eget arbete och utnyttjande av någon annans) samt anställda, studenter, icke arbetande pensionärer, studenter, arbetslösa. Graden av tillförlitlighet hos dessa medresenärer bestäms av graden av deras proletariatisering och övergången till arbetarklassens positioner.
Den politiska makt arbetarklassens (proletariatets diktatur) ger enorm expansion av demokrati för majoriteten av arbetarna (i stället för den borgerliga demokratin till en handfull rika män).
Korp, Min favorit var inte Pavel Grudinin – utan RCWPs Litsyna men eftersom hon inte fick ställa upp valet så stöttade jag Grudinin. Det var således i brist på bättre kandidater.
SKP kommer att ställa upp valet nu i höst. Men om vi inte hade gjort det så hade jag röstat på vänsterpartiet – även om jag inte gillar deras flathet mot kapitalet.
I Sovjetunionen fanns det korruption. Partitoppar och andra människor som skodde sig på arbetarklassens och folkets bekostnad. Men den sovjetiska kommunistiska ideologin var det inget fel på. I såväl kapitalistiska som kommunistiska system finns det korruption. Det går inte att helt få bort detta. Korruption finns även på Kuba . men i mindre omfattning.
Jag tror definitivt på att man behöver en myndighet och lagar som arbetar för att stävja korruptionen. I Sovjetunionen fanns inte detta.
När det gäller den kapitalistiska ideologin så utgår den från profitens girighet inom ramen av landets lagar som har stiftats av den kapitalistiska staten. Så du kan inte ställa en arbetsgivare här i Sverige inför rätta, anklagad för korruption, när det gäller utsugning (d v s girighet) av arbetare.
Vad i precis är det du inte gillar med nummer 1?
Så intressant att du kan tänka dig att rösta på proimperialistiska Vänsterpartiet. Jag hörde Jonas Sjöstedt hålla samma tal om Syrien som moderata försvarsministern Karin Enström oktober 2016, fast Sjöstedt var den som föreslog Hillary Clintons och terroristernas favorit – flygförbudszon. Sjöstedt har kraftfullt avstånd från kommunism och från Sovjetunionen. Jonas Sjöstedt fördömer Sovjetunionen och Jonas Sjöstedts grova kritik av Sovjetunionen
Vänsterpartiets politik i riksdagen går främst ut på att stödja socialdemokraternas kapitalistvänliga politik.
Däremot finns det (sannolikt många) av aktivister och andra människor som röstar på V och samtidigt tar avstånd från dessa (centrala) delar av deras politik.
KKP står SKP nära men är större. Ibland har man haft gemensamma arrangemang.
Var det där med Vänsterpartiet ett skrivfel, eller har du hela tiden skämtat om ditt engagemang för Sovjet, kommunism och socialism?
Du läste nog fel. Jag tog en hypotes om SKP inte skulle ha ställt i valet. Men det gör vi.
Jag skrev inte ut orsaken till att jag inte skulle rösta på Kp.
Men som du vill, här är orsaken till att jag skulle välja det minst dåliga i valet i höst: Kp:s invandrapolitik och att de för en retorik som är populistisk och kan jämföras med SDs när det gäller deras inställning till människor som har flytt. Dessutom flirtar Kp:s ordförande Mathiasson med Jan Myrdal som i sin tur reser till Moldavien på konferens med Nya Tiders redaktör Vavra Suk.
Artikeln med Lasse Åberg för några månader sedan passerades i Proletären utan någon kritik från vare sig Kp eller Jenny T, som om de ställde upp på Åbergs inställning när det gäller muslimer invandrare. Än idag vet jag inte om de gör det. Ett kommunistiskt parti ska inte splittra arbetarklassen genom att säga att invandrare inte hör hemma i Sverige. Invandrare som bor och arbetar och betala skatt i Sverige är lika mycket arbetarklass, och är lika mycket utsatta för kapitalets utsugning som den vanliga arbetarklass-svensson.
Den andra orsaken är deras tvivelaktiga inställning till Sovjetunionen och andra länder inom ’östblocket’ (som t ex DDR). Men det har även – som du säger – Vp, så det går kvitt ut.
Det är de främsta orsakerna till att jag skulle ha valt Vp. Men som sagt – SKP STÄLLER UPP I VALET – och jag kommer att rösta på dom. Och på mig själv!
Du verkar vilja förespråka en invandringspolitik som passar kapitalets behov av en stor reservarmé av arbetslösa. V tar bestämt avstånd från kommunismen. Är du inte lite motsägelsefull?
Vp har bestämt tagit avstånd från kommunismen. Det har inte Kp gjort, men det gör dom inte mer eller mindre kommunistiska för det. Dom tar upp arbetarfrågor – ganska väl. Vid några tillfällen mycket bra. Men det behövs mer än så för att vara ett kommunistiskt parti. Kp har stora brister, särskilt i synen på vem som är arbetarklass. De till och med går till angrepp mot en del av vår arbetarklass i och med att Proletären publicerade artikeln med Lasse Åberg. Kp är socialister, och möjligtvis kommunister i en del frågor. Men som sagt – det gör dom inte till kommunister för det.
Läs det här
https://www.marxists.org/svenska/marx/1845/02-d030.htm#h6
Du ställer alltså en utsatt grupp ur arbetarklassen mot en annan utsatt grupp. Så har det alltid varit. Det har alltid funnits människor i arbetarklassen som velat utesluta utsatta grupper – dom vita mot dom svarta i USA i slutet av 1800-talet, nazisterna mot judarna (och andra) på 30-talet, protestanterna mot katolikerna i av 60-talet på Nordirland. För att inte tala om männen mot kvinnorna. Det var många män ur den svenska arbetarklassen som inte ville ha ut kvinnor på arbetsplatserna – kvinnorna ansågs kunna bli anställda på en lägre lön än vad männen blev.
Så har det alltid varit. Det är alltid någon som pekat fingret mot en utsatt grupp inom arbetarklassen. Så gjorde även den vita arbetarklassen i sydstaterna när slavarna släpptes ‘fria’. De var rädda för att dom skulle ta deras jobb och sänka lönerna. Så skedde också. Det var likadant med Irland – irländarna kallades för engelsmännens reservarbetskraft när de engelska arbetarna strejkade eller krävde högre lön. Så skedde även i Tyskland före Andra Världskriget då nazzarna pekade ut judarna och andra människor för att sno tyskarnas jobb och sänka lönerna. Det var likadant i Nordirland. Den unionistiska härskande klassen använde dom irländska katolikerna för att konkurrera med den unionistiska arbetarklassen. De till och med använde dom irländska kvinnorna för att pressa ner lönerna. Särskilt i Derry där det fanns många textilindustrier. Så var det även här i Sverige när kvinnorna kom ut på arbetsplatsen. Det var män ur arbetarklassen som hävdade att kvinnorna gjorde så att fler blev arbetslösa och lönerna minskade. Och det var sant – det blev fler arbetslösa och lönerna sänktes. Men, säger Marx, arbetarklassen måste hålla ihop för att få en förändring – oavsett hur dåligt den ena gruppen ur arbetarklassen har det i jämförelse med den andra gruppen. Det är när vi är många – och inte få – som vi kan förändra.
Den här länken har ett par år på nacken men jag tror definitivt på att vi fortfarande står bakom uttalandet.
https://riktpunkt.nu/article/gemensamt-uttalande-fran-kommunist-och-arbetarpartier/