Anders Romelsjö på jinge.se

Finns förklaring till svenska russofobin?

Det är allt tydligare för sannolikt allt fler att russofobi är ett dominerande drag i svensk utrikespolitik.
Någon analys av världsläget som motiverar detta har mig veterligen inte presenterats.
Regeringen blundar för den fascistinfluerade statskuppen i Kiev 22/2 2014, för USA:s brutala folkrättsvidriga krig och stöd till terrorismen, och för uppladdningen mot Ryssland.
Försvarsminister Hultqvist har satt sig i knäet på USA-imperialismen med statsministern goda minne och har genom avtal ökat risken för krig där Sverige kan bli indraget.
Sveriges regering bortser från FN-stadga, folkrätt och respekt för nationell självbestämmanderätt

Denna artikel behandlar detta ämne. Den är skriven av Siv Molin O’Neall, som bor i Lyon sedan 1986.
Siv O’Neall har varit kolumnist i första hand för Axis of Logic, en progressiv anglofon site, i över 10 år. Hon har undervisat i franska i high schools i nio år i Westchester, NY, och i engelska i grandes écoles i 25 år i Paris och Lyon. Hon har nyligen berikat bloggen med inlägget Brev från Frankrike om EU och Ryssland och Kommentarer till massakern i Nice

Den publicerades första gången 31/7 2016.

Artikeln.
Varför är russofobi mera utbredd i Sverige än i de övriga nordiska länderna?
Vårt svenska neutrala hemland har inte varit neutralt på mycket länge. Neutrala Sverige är ett vackert begrepp som hålls upp för det svenska folket som en bild av jungfru Maria då de oroar sig för NATO och kärnvapen. Neutraliteten var mycket vacklande även under andra världskriget, men sedan Carl Bildt fick ledningen av regering och propagandamaskin har hela den svenska neutraliteten dött en smärtsam död. Men det får inte det svenska folket veta.

Carl Bildt imagesCAFRCMUO

Visst kan det förmodligen bli omöjligt att få konkreta bevis för Bildts roll som propagandaminister. Mycket har förändrats I Sverige sedan Bildts tid som statsminister, och skadan förvärrades då han blev inflytelserik utrikesminister i Fredrik Reinfeldts regering några år senare. Det var då Sverige fick sitt till dess mycket goda rykte – i både politiskt och ekonomiskt avseende – ordentligt skamfilat genom Julian Assange-skandalen.1

Assange med FN-utredningen

Sveriges regering har totalt underkastat sig Washingtons order och accepterat deras ledning i frågor som Julian Assange’s öde och en pro-NATO politik. Borgerlig eller socialdemokratisk regering gör tydligen ingen skillnad. Carl Bildt är ute ur regeringen, men hans ande svävar fortfarande över svensk politik. Den sittande socialdemokratiska regeringen har öppet förklarat att Assange fortfarande riskerar att bli utlämnad till USA, trots att FN uppmanat ”Sverige och Storbritannien [att de] måste släppa Assange fri” (Februari 2016). Samtidigt blir samarbetet med NATO allt tätare. Vi ska nu ha amerikanska militärbaser på svensk mark, troligen med kärnvapen, även om försvarsminister Peter Hultqvist närmast förnekar detta. ”Det finns ingenting i avtalet som tvingar oss till det [att acceptera kärnvapen]” säger statsminister Stefan Löfvén föga övertygande.

Hultqvist och McCain

Början till uppnystandet av tråden som leder till lösningen av den otroligt farliga svenska russofobin är att finna i Carl Bildts nära vänskap med Karl Rove, George W. Bushs rådgivare och stabschef till augusti 2007 då han avgick från sin post i George Bushs administration.2

”Varför är russofobin farlig för Sverige och för världen om den inte kan hejdas? Den leder till en totalt snedvriden bild av det politiska läget i världen idag. Givetvis har den sitt ursprung i Washingtons propaganda. NATO är dessutom, som den lydige vasallen den är, en viktig kugge i hjulet i denna komplott.”

Detta är stället där Karl Rove kommer in. Rove anses som George Bush’s skickligaste ’spin doctor’ – propagandist med andra ord. Karl Rove ansåg propaganda vara själva grunden till politik. Världspolitiken har definitivt, i synnerhet sedan 9/11, 2001 varit centrerad på propaganda. Washington leder propaganda-kören, NATO stämmer in och alla EU länderna, så länge det passar dem – Frau Merkel leder den europeiska kören – stämmer in i dominans-sången. Massmord blir dagens rätt och ödeläggelse av suveräna länder blir en banalitet.

Carl Rove

Hur blir det då med alla dessa ubåtar som har synts i Östersjön? Vid närmare granskning har de visat sig vara något helt annat än ryska ubåtar på väg att kränka Sveriges nationella gränser. Vi talar nu om Ryssland, inte om Sovjetunionen. Jag inser inte varför en genant situation 1981, då en sovjetisk båt av något slag befann sig ha gått på grund i den blekingska skärgården, ska ha någon som helst betydelse idag eftersom Sovjetunionen upphörde att existera 1991.

Beträffande ubåtshysterin i oktober 2014, förklarades det slutligen att det inte fanns någon rysk ubåt.3 Punkt – slut. För övrigt är det välgörande att inse att ”Alla ubåtar kan operera i Östersjön”.4 Vad mer kan vi tillägga till ubåtshysterin? Emellertid hade den svenska pressen stora rubriker om krig med Ryssland innan det svenska folket återfick en del av sitt förnuft.

Jag har hört från min mest vänsterorienterade vän i Sverige att Ryssland inte har någon stor betydelse. Givetvis har Ryssland en enorm betydelse. Det är tack vare Putins lugna värdighet och sakliga presentation av det explosiva politiska läget idag som vi kan ha något hopp alls om att världen ska kunna överleva denna monumentala kris.

Men kanske framför alla andra argument står det faktum att världen inte kan överleva med en unilateral stormakt. Ryssland är den andra stormakten och Washington har inte längre något val. Den amerikanska kriminella ’eliten’ försöker med alla medel att strypa Ryssland ekonomiskt, utmana Ryssland till att gå bankrutt genom att lägga ut enorma summor på en armé som inte längre har någon betydelse.5 Moderna krig utkämpas inte med arméer. Ryssland har ett suveränt modernt flygvapen och kärnvapen som kan bedömas som överlägsna de amerikanska.6

De nationella och patriotiska politiska grupper som har uppstått över hela Europa och även i USA gör att organisationer som EU och även USA inte har den rörelsefrihet som de trots alla bakslag fortfarande tror att de har. USA tycks tro att de fortfarande idag kan ställa och styra världen som de behagar, men deras storhetstid är redan svunnen. EU trodde klart och tydligt detsamma tills Brexit förhoppningsvis fick dem att inse att tiden för diktatorisk styrelse av EU nu är över.

Jag hyser ingen kärlek till de extrema populistiska partierna som har dykt upp som en reaktion till de enorma felberäkningarna från de makthavande som överdådigt regerar och ställer som de behagar utan den minsta hänsyn till det allmänna folkets behov av social trygghet – rätt till utbildning, hälsovård, en fri press och mänskliga rättigheter. Det är dem helt fjärran att sådana hänsyn måste tas för att samhället ska kunna fungera. Men när det gäller att öppna de makthavandes ögon så är det trots allt till samhällets nytta att de patriotiska rörelserna nu har uppstått i de mest olika länder och av de mest olika anledningar, från extrem höger till extrem vänster. Även Brexit kan ses som ett skärpt folkligt angrepp mot den självsäkra europeiska kommissionen. Folket har talat.

Propagandan är non-stop. USA känner jorden skaka hotfullt under ’elitens’ ståtliga palats. De försöker i sin desperation att övertyga världen att Ryssland är den stora faran för världsfred. Rysk aggression, rysk expansionism, har varit och är det ständiga temat i propaganda-kören
från väster. Washington vill till varje pris få ett krig i gång i Europa, ett krig som kommer att utspelas på europeisk mark. När Europa väl är krigshärjat, även om inte totalförstört, kommer Washington att lysa som den enda civiliserade makten i världen, vilket de redan tror att de är. Och Ryssland kommer givetvis att vara krossat som konkurrerande stormakt. Så resonerar de storhetsvansinniga neokonservativa ledarna.

RyssKrig-768954

Rysslands militär är helt defensiv. Det vet Washington mycket väl, men det är något som de aldrig kommer att erkänna.Nu händer det emellertid att de europeiska länderna håller på att vakna upp ur sin långvariga slummer och inse att hotet från öster är en ren propaganda-ploy. Sanktionerna mot Ryssland som installerades på Washingtons order har skadat Europa lika mycket som Ryssland. Bara USA har inte lidit någon skada från detta ekonomiska schackdrag. Washington befaller och Europa lyder. Tror de. Men se vad som händer – de europeiska länderna har redan insett att Washington är den värsta lögnare som världen någonsin skådat. När det gäller lögner och propaganda är Washington i främsta ledet.

EU skapades för att bli ett lätthanterligt instrument för USA, men de europeiska länderna, det ena efter det andra, börjar se klart att de måste få sin nationella frihet tillbaka. Och de inser i synnerhet att de fått nog av att gå i Washingtons ledband.

Ryssland utgör inte något hot mot Europa, och Putin gör allt vad som möjligt är för att få Washington att acceptera att diplomati är den enda vägen till något som liknar fred.7 Men Washington vill inte höra på det örat.

Den största faran för Washington är en eventuell fred.8 Med den korporatism som leder världen idag har Washington sedan länge kapitulerat inför vad president Eisenhower ansåg som den största risken för non-stop krig – ’the military-industrial complex’.9

Med andra ord, det tycks vara mycket svårt att finna en lösning till den otroligt spända situationen i världen idag. Putin vill ha en diplomatisk lösning – Washington är däremot endast intresserad av fortsatt väpnad konfrontation, vare sig totalt krig eller, vilket är mera troligt, fortsatt beväpnat hot mot Ryssland med aggressiva krigsspel i till Ryssland näraliggande länder. Hur länge kan Washington hålla god min i elakt spel och försöka övertyga världen, och i synnerhet Europa, att Ryssland och Putin är det stora hotet i dag?

Fotnoter:
1 ”Prosecutor Marianne Ny is just embarrassing the Swedish legal system”
2 Karl Rove Senior Advisor and Deputy Chief of Staff during the George W. Bush administration – 2001 – 2007
3 Ryssland: Det var ingen ubåt –”Inte en enda av de närvarande journalisterna på den ”epokgörande” presskonferensen frågade varför Stockholm inte kan uppge vilket land inkräktaren kommer från. Om det hade varit en rysk ubåt så hade [ÖB Sverker] Göranson helt klart inte tigit, skriver tidningen.” – ”Inte en enda av de närvarande journalisterna på den ”epokgörande” presskonferensen frågade varför Stockholm inte kan uppge vilket land inkräktaren kommer från.” … ”– Så det handlar alltså om de egna – Nato. Men att säga det betyder att erkänna att ryssarna inte är de skyldiga. Men ett sådant manligt steg är de svenska militärerna uppenbarligen inte förmögna att ta.”
4 Alla ubåtar kan operera i Östersjön’ – Östersjön är Rysslands viktigaste handelsled – och en självklar plats för ubåtsaktivitet.
5 US Think Tanks Dream Up Russian Collapse, Aggression Despite the Facts
6 A Russian Warning – The Club Orlov, Axis of Logic, Jun 4, 2016
7 NATO General Admits Russia Is Not A Threat To The Region
8 Peace, Not Russia, Is Real Threat to US Power, by Finian Cunningham
9 President Dwight D. Eisenhower used the term in his Farewell Address to the Nation on January 17, 1961

i Andra om: , ,, , Syrien, , , , , , ,

Anders

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
, , , , , , , ,

35 svar till “Finns förklaring till svenska russofobin?”

  1. Hörde just talas om detta, höra ju riktigt intressant.

    Citat:
    I Filters femtioförsta nummer granskar vi den svenska propagandan som vill få oss att betrakta Ryssland som ett hot mot Sverige
    http://magasinetfilter.se

    Nato måste satsa mycket pengar på propaganda i Sverige, regering+alla tidningar försöker få svenskar pro-nato nu ju.

  2. http://thesaker.is/guy-mettans-book-on-russophobia-is-a-must-read-for-any-person-interested-in-russia/

    Ovan en länk till en lovordande bokrescension av bloggaren The Saker. Författaren Guy Mettan är schweizisk historiker och journalist, boken är skriven på franska ”Russie – Occident – une guerre de mille ans” och föreligger tydligen tillsvidare endast i italiensk översättning. På italienska finner vi därtill ett kompletterande verk, ”Putinofobia” av Giulietto Chiesa.
    På Siv Molin O´Nealls fråga om den uppskruvade svenska russofobin har jag inget bra svar, annat än en Gallup-mätning från december 2015, där faktiskt Sverige och Finland klassades som de mest Putinofoba nationerna, och detta i hela världen. T.o.m. Polen och Ukraina fick se sig slagna i denna baklängeskapplöpning och USA blev rentav utklassat. Bland Putins vänner återfanns sådana små nationer som Kina och Indien.
    För egen del tror jag att den moderna russofobin tog sin form strax efter andra världskriget i USA, då den kunde ges en ideologisk täckmantel som den röda faran och kommunismfaran. ”Who lost China” fångar detta tänkande i ett nötskal, Kina skulle helst inte tillhöra kineserna själva utan västmakterna, den alljämt pågående kampen om global dominans styrde då som nu, även om ideologin effektivt kunde tjäna att maskera krassa syften. På 90-talet när Rysslands ekonomi var på nivå med Nederländernas kunde russofobin dämpas en aning men har återigen skruvats upp på full volym, trots att inga ideologiska skäl kan åberopas.

  3. Orsaken till Sveriges lätt skeptiska inställning står att finna i Sveriges geopolitiska läge visavi Ryssland, manifesterat i rysk ockupation av Finland 1809. I den svenska nationens kollektiva minne finns detta trauma kvar, förlust av 35% av rikets territorium är ingen liten sak.

    • Det handlade om ett storkrig. De styrande i Sverige med Gustav lV i spetsen valde att alliera sig med Storbritannien mot Frankrike/Ryssland. Ett krig Ryssland vann och Sverige fick avträda Finland, som blev ett ryskt storfurstendöme. Under större delen av tiden fram till Lenin 1917 släppte Finland (jfr. hur Sverige släppte Norge fritt 1905) uppskattade finnarna det ryska styret. Det fanns visserligen förtrycksperioder, särskilt mot slutet av det ryska styret. Ockupation, ja men Danmark förlorade lika mycket territorium då Sverige ockuperade Skåne och Halland. Till skillnad var det svenska förtrycket av Skåne värst den första tiden. Sverige har härjat långt in i Ryssland men Ryssarna har bara härjat vid våra kustremsor för att få Sverige att hålla avtalet om krigsskadestånd. Så ryssarna har större anledning att lida av svenskskräck!

    • Örjan: Faktum var att Ryssland 1809 införlivade Finland med sitt imperium med viss motvilja. Kriget var för det första kommenderat av Napoleon i Tilsit 1807 för att tvinga Sverige bryta med Storbritannien. Ryssarnas egna planer var att vid en ev. seger över svenskarna bara behålla Nylands län eller området runt Sveaborg som ansågs utgöra en bas för anfall mot Ryssland, något som visat sig i kriget 1788-90, som Sverige startade.

      Både i frederna 1721 och 1743, då Ryssland erövrat hela Finland, behöll man bara små remsor i sydost som skydd för St Petersburg.

      Att hela Finland ”strök med” 1809 berodde på att den svensktalande adeln och herremännen i Finland ville komma under ryskt välde. De ville hellre liera sig med sina ståndsbröder i St Petersburg än i lilla grå Stockholm.

      Att Finland geografiskt inte har så stort intresse för ryssarna låg bakom den sk. Paasikivi-Kekkonen politiken under kalla kriget.

  4. På tal om fobierna … terroristen kroaten Miro Baresic https://sv.wikipedia.org/wiki/Miro_Bare%C5%A1i%C4%87 som mördade den jugoslaviska ambassadören i Sverige har nu fått ett minnesmärke i sin födelseort i Kroatien (EU om ni inte visste) http://www.jutarnji.hr/vijesti/hrvatska/miro-baresic-dobio-svoj-spomenik-u-dragama/4572533/
    I artikeln påstår man att Baresic aldrig kallades för terroristen i medierna i Sverige utan betraktades som politisk fånge. Jutarnji list (Morgonbladet) är en av de största tidningarna i Kroatien.

    På tal om den demokratiska Kroatien/EU organiserade Kroatien för någon vecka sedan en utställning om den dömda krigsförbrytaren kardinal Alojzije Stepinac (martyr och helgonförklarades 1998. av dåvarande Påven, det är intressant att nämna att Vatikanstaten var den första staten som officiellt erkände Kroatiens självständighet tätt följd av Tyskland under den kritiska perioden för förhandlingarna om Jugoslaviens öde) i EU-parlamentet.
    22. juli 2016. fick Stepinac en rensning av domstolen i Zagreb, Kroatien

    Någon media i Sverige som bryr sig om att ta upp detta? Någon från UD kanske höjer ett ögonbryn?
    Fascister i Ukraina och Kroatien är bra/får stöd (det är vara ryssar och serber som drabbas). Viktor Orban i Ungern är ond för han vill ha bra relationer med Ryssland.
    EU baltiska stater kan kränka rysk minoritet hur mycket de vill utan protest eller sanktion medan det europeiska parlamentet skriker högt om icke existerande kränkning av den tatariska minoriteten på Krim (alla objektiva undersökningar visar att tatarer fick kraftigt ökade rättigheter än de haft före Krims återförening med Ryssland).

    • Utrikesministeriet hade ingen kommentar till nyheten om minnesmärket för terroristen som dödade en diplomat (ambassadören) i Sverige. Vid själva ceremonin närvarade 2 kroatiska ministrar bl.a. kulturministern.
      Serbien och Montenegro har lämnat officiella protester.
      Jo, varför skulle Sverige protestera, det är ju bara en ambassadör från ett land som inte finns längre. Sverige och Kroatien … och Ukraina och USA … och NATO … är goda vänner.

  5. På tal om ryssfobi är jag på gränsen att gå ur ingenjörsfacket för att jag allt oftare läser ryskfientliga åsikter och tveksamma påståenden inbakade i artiklar om tekniken.
    Ny Teknik täcker en hel del svensk försvarsindustri (för det mesta Saab/Gripen) där man regelbundet bakar in ryssfobi.
    Ingenjören svartmålar Ryssland exempelvis i en artikel om svensk beredskap för kris-/krigssituation.

    Å andra sidan har regeringen satsat på att indoktrinera elever med ”sanningen” om Srebrenica.
    Läs också: http://www.svd.se/hatet-har-alltid-en-historia

  6. Mycket fina och tänkvärda kommentarer här och jag vill tacka er alla, som jag gör på de anglofona sites som jag är medarbetare till. Jag är isht tacksam för uppgiften om Gallupundersökningen som Jan Nybondas citerar. Det visar att det är ännu mera ’urgent’ att försöka få det svenska folket och den svenska regeringne att se klart varifrån den stora faran till ett allmänt krig kommer, ett krig som inte kan undvika att bli ett kärnvapenkrig. Lycka till med regeringen!!! Jag hade hoppats, som jag sa i mitt förra inlägg, att skiftet från borgerlig regering till socialdemokrati skulle kunna medföra ett mindre tätt band till USA, men det visar sig ju inte vara fallet. Samarbeter fortsätter, och kanske Paven i ökad takt, när nu de amerikanska militärbaserna blir installerade. Vad jag inte förstår är vad Sveriges fördelar blir av detta osmakliga och nära samarbete. Och givetvis kommer de militära USA baserna att ha kärnvapen. Det vet Hultqvist helt säkert, men han svamlar lite otydligt om att det inte nödvändigtvis kommer att bli karnvapen. Det är nog där vi måste sätta in en kil för att få det svenks folket att vakna. De är tydligen starka motståndare till kärnvapen liksom till kärnkraftverk.

  7. Sverige och USA hör ihop rent kulturellt numera, vår gamla germanska kultur fnyses åt av alla. Den kulturella alliansen med USA lär bestå, den har storskaligt folkligt stöd, varenda popartist spelar sin variant av USA-imperialismens marschmusik. Vad beträffar det militära har vi inte mycket att komma med.

  8. ”Invasionen som aldrig inträffade”
    Kommer ni ihåg när Ryssland invaderade oss den där fredagen i slutet på maj?
    Så börjar M Aagård sin artikeln och skämtsamt tar upp sågade radiomaster, stopp av flygtrafiken på Arlanda och även stopp av biljettbokningen på SJ:s hemsida.

    ”Till slut hade det ryska stresstestet av den svenska beredskapen gått så långt att regeringen, länsstyrelserna, SÄPO och Räddningstjänsten kallades till krissammanträde.

    Våra bästa terrorexperter konstaterade omedelbart att syftet var ”att visa Sveriges svaghet” och att det med stor säkerhet var ett angrepp ”från öster”. När ryska ambassaden hävdade att de inte hade något med saken att göra, kallades deras uttalande ett ”hån” av Dagens Nyheter.

    Nej, när den initiala mast-skräcken lagt sig en smula insåg det flesta att det kanske inte var en samordnad rysk attack mot det svenska samhället som pågick. På måndagen var invasionen i alla fall bortglömd. Kanske skämdes alla inblandade, för ingen har dristat sig till att granska vad den där totala hysterin egentligen berodde på.

    …/Under den provocerande rubriken ”Den svenska trollfabriken” går Göransson igenom hur allmänheten lurats att tro att Sverige utsatts för metodiska ubåtskränkningar, överflygningar och kärn¬vapenövningar, som vid en närmare granskning visat sig vara, om inte rena fabrikationer, så i alla fall riktiga tidningsankor. Vissa av historierna är närmast parodiskt illa underbyggda.

    Till exempel publicerade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap just en lunta vid namn Ukraina och informationskriget, som behandlar journalistikens roll i sammanhanget.”
    http://www.aftonbladet.se/kultur/article23226224.ab
    ………………………………………………

    Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (lunta i MA artikeln) har get ut i (gratis) pdf-format: ”Ukraina och informationskriget– journalistik mellan ideal och självcensur”
    Gunnar Nygren och Jöran Hök (red.)

    Från MBS förord:
    ”Det har varit svårt för medier att rapportera om kriget i Ukraina eftersom tillgången på information delvis har varit strypt eller varit avsiktligt missvisande. Det är ingen ny upptäckt att krigsrapportering är ett svårt hantverk och kräver noggrann källkontroll. För andra medier som Russia Today (RT) är situationen en annan då de har till uppgift att vara ett propagandaorgan som ska sprida en motbild till de fria medierna i Västeuropa.

    Syftet med studien är att undersöka mediernas rapportering om kriget i östra Ukraina, Rysslands annektering av Krim och nedskjutningen av passargerarflygplanet MR17. Det som gör denna studie extra
    intressant är att medie- och kommunikationsforskare från Ukraina, Ryssland, Polen och Sverige samarbetat och undersökt rapportering i sina länder under samma tidsperiod. Projektet har initierats och
    genomförts under ledning av forskare från Södertörns högskola, med stöd av Center for Baltic and East European Studies (CBEES) och från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).”
    (OBS!! Det har skrivits tidigare om denna forskning)

    Man kan fråga sig om forskarnas objektivitet när de hämtat händelser för perioden 7 april- 5 september 2014, från:
    ”Center for strategic and international studies http://csis.org/ukraine/kyiv.htm#2
    BBC News – Ukraine crisis: Timeline
    http://www.bbc.com/news/world-middle-east-26248275”
    dock ingenting inhämtad från separatisternas media!!
    och dessutom utan att få händelserna bekräftade från annat håll.

    Det finns ingenting om oligarkernas fascistbataljoner, om flera tusen FBI och CIA agenter som befunnits i landet sedan början av maj (2014), och ingenting om legoknektarna på ukrainska sidan (49 polacker dog i ett nedskjutet flygplan). Det tas upp ”ryska troll” men inte ukrainska troll!!
    http://europe.newsweek.com/35000-volunteers-sign-ukraines-information-army-first-day-310121?rm=eu

    https://www.msb.se/sv/Produkter–tjanster/Publikationer/Publikationer-fran-MSB/Ukraina-och-informationskriget–journalistik-mellan-ideal-och-sjalvcensur/

    • Utmärkt artikel av Aargård. Jag har bara en kommebntra till den sista meningen — För de kan väl knappast tycka att poängen med det hela är att vi ska bli mer lika Ryssland? Jag har bott oàch undervisat i franska i en public school som var en toppenskola — de finns väl knappt mer — och frankly jag skulle hellre bli mer som ryssarna än som amerikaner. Visst känner jag många amerikaner som inte hat skyddslappar för ögonen och some vet att det finns en värld utanför USA’s gränser, men majoriteten vet bara om sitt eget land. Ni tror väl inte att the tea party medlemmarna har en aning om att vi i Europa är ett mycket civiliserat folk (om man nu kan tala om ETT europeiskt folk, vilker givetvis är omöjligt). Nej, jag är gift med en amerikan som är en anti-amerikan och även bland mina vänner ser jag trots allt en tendens att förringa U.S. aggressiva krigföring och propaganda. Ryssarna är ett fredsälskande folk som inte missar ett tillfälle till dans och sång (och vodka givetvis). Det tycks mej som om de vore närmare grekisk mentalitet än vår allvarliga svenska mentalitet som skapar detta behov av att vara rädda. Rädda för vad som helst som möjligtvis kan ha någon mening. Om vi måste gå tillbaka till 1809 för att hitta en fiende, så gör vi det. Jag har bott i USA och i Frankrike sedan 1973 — det verkar nästan som om vi flydde från USA för att komma undan Nixon’s förskräckliga mandat, men så var det nu inte — och jag har kommit mycket långt från den svenska mentaliteten. Jag demonstrerade I Washington D.C. i November ’69 mot JFK’s, Lyndon Johnson’s och Nixon’s Vietnam war och jag kände mej som en amerikan med alla dessa fredsälskande människor omkring mej. Vi sjöng under Pete Seger’s ledning That’s all we are asking, let’s give peace a chance. I would sing it here if I had a sound file ready. Jag var entusiastisk och våra protester hade t.o.m. ett resultat. Men sedan dess tycks sekler ha förflutit och världen har förlorat allt förnuft. Glöm bort Sverige. Vi i Sverige (min familj finns fortfarande där) har ingenting att vara rädda för utom ett stort kärnvapenkrig som definitivt skulle inledas av USA. MEN förmodligen med en Gulf of Tonkin incident för att USA vill försöka fGulf of Tonkey varlden att tro att de handlar i försvar till en rysk offensiv. I have rambled enough. However, I still don’t understand why Swedes have to have a separate enemy, their own enemy, as if you can’t live without a personal or at least a national enemy. (Sorry, I stumlbled into English.) Jag ser USA som en gigantisk fara för värledn, för vår planet, men trots ’freedom fries’ för ’French fries’ efter 9/11n har jag alls ingen Känsla av personligt eller ens nationellt hot.
      Excuse typos, but I’m using French keyboard and it’s a bit complicated. I saw in a comment yesterday that ’även’ got to be ’Paven’ We have tréma here on our keyboards, so usually I mange ä and ö, men det är jobbigt. för å måste jag ha ett å i mitt minne i min copy/paster.

  9. Lite sen på bollen kanske. Men det du kallar ”russofobi” skulle ju också kunna bero på att Ryssland ockuperat Krim, är otäckt aggresiv emot de baltiska staterna och fört krig i Georgien.
    Det skulle ju kunna vara en enklare förklaring än dina vidlyftiga konspirationsteorier.

    Du påstår också, helt felaktigt, att Ryssland skulle vara ”den andra stormakten”. Det är Kina som är den andra stormakten idag, ekonomiskt, militärt och geopolitiskt. Vilket är lite nesligt för Ryssland, som ju desperat försöker att vara en stormakt…..

    • Med stöd av över 90 % i en folkomröstning har Ryssland åter införlivat Krim. Ryssland är inte aggressivt mot de baltiska staterna. Kriget i Georgien inleddes inte av Ryssland enligt en EU-anknuten utredning, som jag skrivit om.

    • Du har helt rätt Thomas. ”Russofobin” är bara ett dåligt sätt att avfärda kritik mot den alltmer auktoritära och repressiva ryska regimen. Kritiken mot den riktar sig naturligtvis inte mot det ryska folket, snarare tvärtom, finns en utbredd kritik mot hur den ryska regimen behandlar sina oppositionella och begränsar tryck-, yttrande-, demonstrations-, mötesfriheter.

      Som alla vet så var ”folkomröstningen” illegal då den arrangerades av Ryssland och deras marionetter på ett annat lands territorium som var ockuperat av Ryssland.

      • Folkomröstningen arrangerades av ledningen för Krim, inte av Ryssland – som säkert stödde den. Den skedde inte på ockuperat område. Över 90 % röstade för den oblodiga folkomröstningen – demokratiskt. Men sannolikt ej acceptabelt enligt FN-stadgan.
        Den fascistinfluerade och av USA och EU genomförda statskuppen 22/2 mot folkvald regering i Kiev 2014 efter dödsskjutningar på Maidan som av allt att döma genomfördes av högerextremister (USA-forskning bl.a.) förtigs fullständigt av ledande svenska och andra Västpolitiker och av massmedia. Och var tveklöst ett större brott mot FN-stadgan.

        Jämför tillkomsten av Kosovo Apropå Rysslands ”annektering” av Krim. NATO:s bombkrig mot Serbien och skapandet av klientstaten Kosovo.
        ”Efter bombkriget ockuperade NATO Kosovo. Under NATO-ockupationen rensades de delar av provinsen som dominerades av albaner nästan helt från serber, judar och zigenare. Kosovo har efter kriget blivit en klientstat under västmakterna med erkännande från bara hälften av världens stater. USA kunde efter kriget upprätta sin största militärbas i Europa, Camp Bond Steel, i Kosovo. USA och de flesta NATOstaterna stödde 2008 Kosovos självständighetsförklaring.

        Detta var i strid med FN:s säkerhetsråds resolution 1244, som avslutade kriget 1999. Resolutionen var den existerande grunden för Kosovos legala status. Resolutionen bekräftade alla medlemsstaters förpliktelse att värna om Jugoslaviens suveränitet och territoriell integritet. Serbien är idag det dåvarande Jugoslaviens efterföljarstat.
        Resolutionen talar inte om oberoende för Kosovo, utan om ”väsentlig autonomi och meningsfull självadministration” – vilket var vad Serbien hade gått med på och föreslagit.”

        • Fel som du väl vet. Krym ockuperas, sedan den illegala annekteringen, av Ryssland. De som ville att Krym fortsatt skulle tillhöra Ukraina fick inte föra någon kampanj och det alternativet gick inte att rösta på. Vallokalerna bevakades av ryska soldater som kontrollerade valsedlarna som lades i genomskinliga valurnor. De enda ”valobservatörer” som godkände valet kom från nyfascistiska partier vilka erhåller finansiellt stöd av Ryssland.

          Det som hände i Kosovo har lika stor betydelse för vad som hände på Krym.som tsunamin utanför Thailands kust

          • Upprepar synpunkter från kunnige Tord Björk.

            1. Krims autonoma parlament vände sig redan i januari mot försöken att med våld störta den folkvalde presidenten.

            2. Runt 70 procent av polis och militär på Krim anslöt sig till den folkliga opinionen mot maktskiftet i Kiev som skedde med hjälp av begränsat men klart folkligt stöd, våld ochbrott mot konstitutionen .

            3. Våldet som bröt mot konstitutionen riktades särskilt mot krimbor. 20 februari kidnappade ett tusental fascister 350 hemvändande krimbor i bussar. De drogs ut ur bussarna, misshandlades grovt, tvingades kräla och slicka marken täckt av krossat glas från bussarna fönsterrutor sjunga fascistiska patriotsånger mordhotades etc. Många blev inlagda på sjukhus efteråt. En av bussarna brändes upp. Detta bidrog till de snabba reaktionerna på Krim mot maktskiftet. Händelsen tystades helt ner i västvänliga medier. Men fascisterna lade upp videos med sin förnedring av krimborna på internet för att skrämma folk. Rädslan på Krim för att dessa grupper skulle ta sug till Krim var berättigad.

            4. Folkomröstningen var enligt folkrätten på så sätt att den byggde på rätten till självbestämmande men var ett brott mot folkrätten då ryska soldater befann sig i närheten av autonoma parlamentsbyggnaden när beslutet omfolkomröstning togs och sedvanlig bred internationell övervakning inte skedde.

            5. Om befolkningen hade getts möjlighet att folkomrösta fritt finns ingen seriös bedömare som manar att resultatet blivit särskilt annorlunda. Oppositionen uppmanade till bojkott vilket brukar hörsammas i pressade lägen som detta. ca 80 % röstade. Av de som röstade var 96 procent för. I efterföljande oånionsundersökningar av västliga institut framgår att de som ser anslutningen till Ryssland som positiv är mer än 80 procent alltså samma andel som i folkomröstningen ungefär, därtill även krimtatater och ukrainare.

            6. Det största övergreppet som jag känner till är det som riktades mot demonstrantbussarna. Oppositionella som försvunnit på Krim och missyänkta dädsfall är också mycket allvarligt. Rapporteringen om övergrepp på Krim har varit omfattande från organisationer som Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter, Ordfront och PEN Sweden. Samtidigt med att många konkreta fall av kränkningar rapporterats efter maktskiftet har dessa organisationer på sina hemsidor inte rapporterat ett enda fall efter maktskiftet i Ukraina. Det gör diskussionen pm vad som hänt eftet maktskiftet 22 februari oseriös i Sverige. Kränkningarna i Ukraina har varit extrema även långt bort från krigszonen med massmord, våöd och dödshot mot presidentkandidaters, hemliga fängelser, dödade journalister etc. Om en seriös diskussipn ska föras måste den samlade dotuationen tas med.

      • Nej, Nisse. Det stämmer inte. Det finns en anledning till den accepterande rasismen mot ryssar i mainstream media. Tom vissa nyliberaler instämmer att det finns en sorts ryssofobi bland mainstream media, men även inom regeringen och i synnerhet det svenska försvaret. Birger Schlaug skrev en artikel i ETC (finns på webb) i konsten att vara emot krigsövningen med NATO Aurora 17 utan att bli anklagad för att vara en Putinkramare. Sveriges försvarsminister uttryckte sig så här ’Om du är emot oss så är du en förrädare’.
        Idag har även Sveriges fd ambassadör Sven Hirdman uttalat sig om detta i artikeln ’Hirdman (även detta i ETC): Sverige har blivit en gläfsande hund’ som försöker gläfsa tillsammans med den amerikanska hunden’.
        Nyliberalismen (M,S,L,KD och i vissa fall även SD, i och med SD godkännande av värdlandsavtalet) som uttrycker sig i samma ordalag om ryssar som andra rasister gör om muslimer och svarta. Nazismen utvecklades från början från borgerliga och kapitalistiska idéer om att erövra (stjäla naturtillgångar) världen, t ex är erövringen av urbefolkningens land i USA en sorts nazistisk ideologi. Och därefter en assimilering som urbefolkningen än idag har haft svårt att hämta sig ifrån. Kapitalismen och borgarna hade en orsak att fördriva urbefolkningen med rasism och nazism. Så vad har borgarna idag för en orsak att använda samma accepterande rasism som borgarna hade för att fördriva urbefolkningen i USA i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet?

        • Rasism mot ryssar är ett intellektuellt lika skarpt begrepp som rasism möt ölänningar.

  10. Om Putin önskat anfalla Sverige hade han redan kunnat g öra det. Exempelvis genom att skicka Röda armen (civilklädd) till Sverige såsom asylsökande. En humanitär stormakt säger inte nej, och Sverige hade vittrat sönder…
    Utan ett enda avlossat skott. Hade räckt med 3-500.000 man/kvinnor.
    Bra artikel!

  11. Sverige var en stormakt på den tid det begav sig, mellan tummen och pekfingret 1611 – 1718. Vi kan förlåta de kontinentala makterna för detroniseringen. Men ryssarna kan vi inte förlåta för att de (1809) tog en stor bit av det riktiga Sverige (Finland var aldrig någon svensk besittning utan var lika mycket Sverige som till exempel Småland). Till råga på allt var ju ryssarna ett mindervärdigt pack, som hade svenskarna att tacka för det lilla de eventuellt hade lärt sig, ordet rus var en ombildning av ros, ros som i Roslagen, och det var vikingar som lagt grunden till den ryska staten. Och tror man det ger man väl sig inte förrän man har återtagit sin rättmätiga egendom, nuförtiden med Natos hjälp förstås, annars går det ju inte.

    • Tack Karin för ditt stöd. Det uppskattas alltid. Det är i mycket en något otacksam lott att försöka övertyga mina medmänniskor att de är propagandiserade till döds. Jag håller just på att skriva ett svar till en högerman. Anders bad mej svara på hans smalsynta kommentar som inte är publicerad än. jag skriver en ny essä för att svara på mannen. Ordet fördomsfull täcker inte alls vad jag menar när någon har blivit helt såld och övertygad genom propaganda.
      Och till Kamelsilen ville jag bara tillägga att den roll Sverige har haft i Rysslands historia är ett mycket intressant och ganska förbluffande ämne. Jag kände faktiskt till ros och rus som i Rusland (jag är lingvist eller vad det kan heta på svenska — linguist menar jag.)Mellan vikingarna (Frans G Bengtssons Röde Orm!) och Kievs grundläggning och KarlXII stora fälttåg (se Heidenstams Karolinerna, heartbreaking in some stories — En vit skjorta) ut spelas en lång bit av historia som är mycket lite förknippad med Sverige, men länken finns där.

  14. Det är något underligt med Sverige. Samtidigt som det vill visa sig i världen som ett föregångsland så visar det sig också hjälplöst och behöver stöd. Ett stöd, men då enbart från USA + övriga dominerande västländer som t.ex. England och Tyskland. Det är ganska egendomlig om man jämför Östeuropas länder som varit stödländer till en union allihop men som idag prompt vill visa sig stå på egna ben. Sverige kanske har varit fria alltför länge och inte riktigt förstår värdet av det? Det har ju bara varit så självklart.

  15. Väst har lidit av åkomman Ryssfobi bra länge – ända sedan splittringen i den kristna kyrkan. Åkomman är så ingrodda i väst att förmodligen skulle väst få abstinens utan sin dosa Ryssfobi. Paradoxalt nog är Ryssfobin lyckopillret. Kolla bara på hur Calle Bildt fräser och ögonen blir röda varje gång han tar upp Ryssland.

    För den som vill sätta sig in i Ryssfobin historia så rekommenderas Guy Mettan bok ”Varför vi älskar Atta hata Ryssland”. Att boken inte recenseras i Fejk Stream Medias ”kultursidor” räcker gott som omdöme om dess tyngd.

    http://www.nyhetsbanken.se/2017/03/varfor-vi-alskar-att-hatra-ryssland.html

  16. Är det någon som vet om det finns någon levande journalist
    på SVT eller SR som har sagt något positivt om Ryssland
    eller Putin och fått behålla arbetet.
    Varför anmäls inte Maria Persson.Löfgren, hon har mig veterligen
    inte hittat en som tillhör den majoritet som röstat på Putin.