Rysk aggression mot Georgien och de baltiska staterna?


Frågan om rysk agression dyker upp då och då. Jag återpublicerar därför denna artikel som publicerades för ett år sedan. Kan ses som komplement till den artikel om Georgien-kriget som publicerades tidigare idag.

Siv O’Neall i Lyon, som skrivit artikeln har berikat bloggen med flera artiklar.
Hon har varit kolumnist i första hand för Axis of Logic, en progressiv anglofon site, i över 10 år. Hon har undervisat i franska i high schools i nio år i Westchester, NY, och i engelska i grandes écoles i 25 år i Paris och Lyon. Hon har tidigare berikat bloggen med bland annat inlägget Skrämmande svensk Rysslandspolitik – brev från Frankrike och Kommentarer till massakern i Nice.

31/7 2016 kom Finns förklaring till den svenska russofobin? som följdes av 19 kommentar. Vi fick bl.a. en kritisk kommentar av ”Thomas”, som jag beslöt Siv besvara mer utförligt. Och det har hon gjort med besked! Hela två blogginlägg (jag har med Sivs godkännande delat upp Sivs utförliga svar). Det första, kortare (nedan) avser Georgien och de baltiska staterna och det senare, längre om Ukraina.

Sivs artikel avseende Georgien och de baltiska staterna.
Synpunkter från en kommentatorn Thomas: ”Det du kallar ”ryssofobi” skulle ju också kunna bero på att Ryssland ockuperat Krim, är otäckt aggressiv emot de baltiska staterna och fört krig i Georgien. Det skulle ju kunna vara en enklare förklaring än dina vidlyftiga konspirationsteorier. Du påstår också, helt felaktigt, att Ryssland skulle vara ”den andra stormakten”. Det är Kina som är den andra stormakten idag, ekonomiskt, militärt och geopolitiskt. Vilket är lite nesligt för Ryssland, som ju desperat försöker att vara en stormakt…..”

Sivs svar:
Georgien är en logisk och kronologisk början till svar – en otroligt komplicerad historia.
”Kaukasusområdet, där Georgien ligger, är som ett lapptäcke av olika nationaliteter med skilda språk och kulturer. Under Sovjettiden drogs gränserna mellan republikerna upp utan hänsyn till lokala förhållanden eller invånarnas önskemål. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 utbröt en rad lokala konflikter när olika folkgrupper i Kaukasus krävde självständighet.” (landguiden.se)

Detta är bakgrunden till konflikterna i Georgien och i hela Kaukasusområdet. Georgien fick en västvänlig regim genom den USA-stödda Rosenrevolutionen 2003. Den korrumperade och ryskvänlige Eduard Sjevardnadze avgick och USA:s favorit, Saakasjvili, vann en stor seger i presidentvalet den 4 januari 2004.
Georgien-kriget
Det fanns två mer eller mindre självständiga regioner i söder och i norr – Sydossetien och Abchazien. Dessa regioner hade redan under tidigt 90-tal brutit sig ut från Georgien och förklarats som autonoma republiker. Georgien hade nu blivit en Washington-vasall och, mycket klart under USA:s inflytande, anföll Georgien under Saakasjvili båda dessa regioner.

”Under ett kort krig drev Abchazerna ut de Georgiska styrkorna, men områdets självständighet erkändes inte av omvärlden. Georgien förlorade delvis kontrollen även över Sydossetien. När georgiska regeringen sommaren 2008 försökte återta Sydossetien, med hänvisning till en tids militära provokationer, utbröt ett kort men intensivt krig mot ryska styrkor som gått in i Sydossetien. Ryssland ställde sig även på Abchaziens sida och erkände båda utbrytarområdena som självständiga stater.” (Wikipedia)
Sakasvilji & Bush

Så någon aggression från Rysslands sida fanns det definitivt inte beträffande Georgien. Ryssland försvarade de regioner som förklarat sig självständiga efter Sovjetunionens upplösning. Ryssland har givetvis gjort alla försök att behålla de etniskt ryska regioner som ville ha nära kontakt med det land de ansåg sig tillhöra kulturellt. Det är givetvis en fråga om kulturell bakgrund, ett viktigt faktum som USA helt sett bort ifrån.

Beträffande de baltiska staterna finns det heller ingen aggression från Rysslands sida. Detta är ren propaganda; och inte heller mot Sverige. (Se min essä: Skrämmande svensk Rysslandspolitik – brev från Frankrike)

Däremot arbetar Washington intensivt på att få de baltiska staterna under sitt inflytande och det tycks som om de lyckats mycket bra.
NATO har flera militära baser i de baltiska länderna, och det är givetvis därifrån som aggressionen kommer – mot Ryssland. Washingtons propaganda skapar en uppochnedvänd värld. De vill få oss att tro genom sin ihärdiga propaganda att deras närvaro i de baltiska staterna är motiverad av ett behov i de baltiska länderna av stöd mot rysk aggression. Vi vet bättre, men det vore ju ännu bättre om västvärlden i allmänhet också kunde se detta

Tillägg: Mer om konflikten i Georgien finns i gästblogginlägget Angrep Ryssland Georgien?
Ett utdrag ur den artikeln:
”FN:s utredningsteam ledd av Heidi Tavliavini fastslog i sin rapport: ”De öppna fientligheterna började med en storskalig georgisk militär operation mot Tskhinvali natten mellan 7 och 8 augusti 2008. Operationerna startade med en massiv georgisk artilleriattack.” Nära 2000 osseter dödades och huvudstaden Tskhinvalis centrum ödelades. En tredjedel av Sydossetiens invånare tvingades fly.”

intressant.se , , , , , , , DN, Ukraina


12 svar till “Rysk aggression mot Georgien och de baltiska staterna?”

  1. Vill bara uttrycka tack till Siv O’Neall för denna historiebeskrivning som onekligen har framförts på ett synnerligen svårförståelligt och förvirrande sätt i gammel/malströms-media.

  2. Filmen Mandarinodlaren skildrar kriget i Abchazien utifrån två gamla gubbar från den estniska minoriteten som blivit kvar när alla andra gett sig av till Estland. Två sårade soldater, en tjetjensk legoknekt och en georgier, hamnar hos en av gubbarna. Trots att den är en estnisk-georgisk film skildras kriget mer utifrån en abchazisk synvinkel än en georgisk. Esterna ger inte uttryck för ryssofobi. En annorlunda film jämfört med allt Hollywood-skräp, se den!
    https://vimeo.com/130519321

  3. Vill lägga till att i de 250000 dokumenten Chelsea Manning (tidigare Bradley Manning) som avslöjades på WikiLeaks och då visade att många officiella lögner och intriger, inklusive till exempel det faktum att amerikanska diplomater visste att Georgien var angriparen i konflikten 2008 i Sydossetien, även när de offentligt fördömde som ”ryska aggressionen.
    Ps en länk till en gripande nyligen gjord intervju av Manning i guardian
    ’It is terrifying to face the government alone’

    https://www.theguardian.com/us-news/2016/aug/02/chelsea-manning-interview-amnesty-international

    • Tja, tydligare kan väl inte sägas att IS faktiskt är ett CIA-projekt från början! När ska svenska politiker förstå att man inte kan vara i allians med skurkarna i Washington? Och den stora frågan är ju efter alla turer med IS…Vem styr egentligen USA? Svenska politiker måste ju dessutom ha hemlig information om att Clinton verkligen vinner valet efter alla märkliga uttalanden om Trump! Skulle Trump vinna valet så är han säkert informerad om vad andra länders politiker har sagt och tyckt om honom. Då kan ju relationen till USA bli mycket ansträngd fast det kanske är lika bra det…

  4. Viktigt att komma ihåg att det var i Georgien som imperiet och dess lakejer fick smaka på den Ryska militära makten och strategiska briljansen. Det så kallade Georgienkriget var ett antal år sedan och mycket har hänt vad det gällt Rysslands militära kapacitet sedan dess och imperiet har fått smakprov på det då Ryska flygvapen lekte med krigsskeppet Donald i våras. Och som Putin påminde neokonservativa psykopaterna som har tagit ett lömska grepp om USA ”att de som försökt erövra Ryssland fick gå under istället” (Napoleon och Hitler är de mest kända). En sak skall bankirvampyr maffian få klart för sig: Det enda alternativet de har är att acceptera faktum att Ryssland kommer inte att vara deras lydstat. Det är antigen det eller det slutgiltiga undergången för bankirvampyr maffia imperiet.

    • Svar till ”You have been served ” som inte vill ge oss ett namn. Tack för ditt inlägg och också tack till alla er andra, Castoropollux, Erik, Torgny, Нешко, Benny, för alla era värdefulla inlägg. Jag vill bara tillägga, mest på skämt att också Karl XII efter slaget i Poltava upplevde samma öde som de två NN nämnde. Jag ska nu gå in på era länkar. Filmen som Erik nämner verkar intressant, Och jag lade isht märke till ”ger inte uttryck för ryssofobi.” Mycket intressant. Jag hör och läser så mycket om ryssofobi i de baltiska staterna att jag inte riktigt vet vad som är sanning.
      https://therussianangle.wordpress.com/tag/russophobia-and-anti-russian-sentiments-in-baltic-states/
      Här läser jag om hur illa den ryska befolkningen i de baltiska staterna är behandlade, helt ovärdigt mänskliga rättigheter i västvärlden, de hypokritiska värden som uttrycks i EU, etc. (Författaer är tydligt en icke-anglofon och man får acceptera hans små språkfel här och där.

      ”If the Baltic countries really want to prove their democratic credentials and take pride on their democratic discourse in post soviet space, they need to follow the norms of human rights standards as prescribed in the European Constitution. Their present acts and apathy towards the concern of Russian citizens aptly shows that they are ready to implement Stalinist value of isolation instead of assimilation. The so called democratic European nations and the United States should take the matter seriously instead of giving unwanted and unsolicited lessons to Russia on democracy or human rights on day to day basis. The model which the present three Baltic States –Lithuania, Latvia and Estonia are following is a great example of democratic Stalinization.”

    • Svar till ”You have been served ” som inte vill ge oss ett namn. Tack för ditt inlägg och också tack till alla er andra, Castoropollux, Erik, Torgny, ?????, Benny, för alla era värdefulla inlägg. Jag vill bara tillägga, mest på skämt att också Karl XII efter slaget i Poltava upplevde samma öde som de två NN nämnde. Jag ska nu gå in på era länkar. Filmen som Erik nämner verkar intressant, Och jag lade isht märke till ”ger inte uttryck för ryssofobi.” Mycket intressant. Jag hör och läser så mycket om ryssofobi i de baltiska staterna att jag inte riktigt vet vad som är sanning.
      https://therussianangle.wordpress.com/tag/russophobia-and-anti-russian-sentiments-in-baltic-states/
      Här läser jag om hur illa den ryska befolkningen i de baltiska staterna är behandlade, helt ovärdigt mänskliga rättigheter i västvärlden, de hypokritiska värden som uttrycks i EU, etc. (Författaer är tydligt en icke-anglofon och man får acceptera hans små språkfel här och där.

      ”If the Baltic countries really want to prove their democratic credentials and take pride on their democratic discourse in post soviet space, they need to follow the norms of human rights standards as prescribed in the European Constitution. Their present acts and apathy towards the concern of Russian citizens aptly shows that they are ready to implement Stalinist value of isolation instead of assimilation. The so called democratic European nations and the United States should take the matter seriously instead of giving unwanted and unsolicited lessons to Russia on democracy or human rights on day to day basis. The model which the present three Baltic States –Lithuania, Latvia and Estonia are following is a great example of democratic Stalinization.”

  5. De baltiska staterna var ockuperade av sovjetunionen, en tillfälligt framgångsrik rysk imperialistisk statsbildning som till allas överraskning bröt ihop av sig själv. Det är säkert sant att det finns en lätt insedd baltisk aversion mot den ryska ockuptionsbefolkningen, samt en oro inför framtiden. Lilleputtledare som de baltiska och georgiska måste balansera på en knivsegg, Saakasjvili misslyckades.

  6. Om jag inte minns fel så gjordes en internationell utredning av kriget mellan Georgien och Ryssland som pekade ut Georgien som angripare. Det fanns ju rysk militär i Sydossetien som också blev angripen. Däremot fick Ryssland kritik för att ha svarat på ett överdrivet sätt, man behövde ju inte invadera Tiblisi för att försvara Sydossetien. Sen köper jag inte argumentet att Ryssland har rätt till invasioner för att det finns en ryss-språkig befolkning någonstans lika lite som vi kan invadera Finland pga att den svensk-språkiga minoriteten har problem. Sydossetierna är ju inte heller ryssar, de är ossetier och pratar ett språk som har mer med persiska att göra. Däremot vill de ha enhet med Nord-ossetien som ligger i Ryssland. Allt det där är komplicerat, hade förra året en häftig diskussion med en georgiska just på gränsen till Sydossetien som menade på att ossetierna har trängt ner i Georgien från norr och inte har rätt till området. Var även i Sydossetien just efter skolmassakern i Beslan i Nordossetien. Den gången hade de ryska trupperna inte rent mjöl i påsen.

  7. De georgiska angriparna dödade också ett antal ryska FN-observatörer i Sydossetien, om jag inte minns fel. Överhuvudtaget framstår den georgiska invasionen som fullständigt huvudlös – trodde Sakasjvili att USA skulle komma till hans hjälp? Sakasjvili själv gjorde sig för övrigt omöjlig som politiker i Georgien och tvingades några år senare att fly till USA, som efter Majdankuppen skickade honom till Ukraina för att bli guvernör i Odessa av alla ställen. Där är han inte kvar. Många trodde att Odessa var ett steg i Sakasjvilis fortsatta politiska karriär i Ukraina,president kanske?, men var finns han nu?

    Efter litet sökning:

    27/7 (https://www.sydsvenskan.se/varlden)
    Saakasjvili mister ukrainskt pass
    Micheil Saakasjvili har inte längre ukrainskt medborgarskap. Ukrainas president Petro Porosjenko har beslutat att beröva honom det.
    TT
    Det kan leda till att Saakasjvili lämnas ut till hemlandet Georgien.
    Saakasjvili, som är före detta president i Georgien, är anklagad för maktmissbruk i hemlandet. Han kom till makten genom den så kallade rosenrevolutionen 2003 och styrde Georgien i nio år.
    På senare år har han varit guvernör i Ukraina, en sorts belöning för att han hade stött den folkliga protestvågen mot regimen där. I samband med det fick han också ukrainskt medborgarskap.
    Men samarbetet gnisslade med den nya ledningen i Ukraina trots att de förenades i en kritisk hållning mot Moskva. Hösten 2016 lämnade Saakasjvili guvernörsposten i Odessa. Han påstod då att anledningen var att han inte fick tillräckliga möjligheter att bekämpa korruptionen i Ukraina.
    Presidentkansliet i Ukraina bekräftar nu i ett uttalande som sänts till nyhetsbyrån AFP att Porosjenko undertecknat ett dekret om att dra in Saakasjvilis medborgarskap. Han lämnade inte korrekta uppgifter när han ansökte om medborgarskap i Ukraina, heter det.
    Saakasjvili, som själv uppges befinna sig i New York och har kritiserat beslutet via sociala medier, säger att han inte heller har georgiskt medborgarskap längre. Det ska ha dragits in 2015.”

    * Vad ska pappa USA nu använda honom till?

    Undrar Britta