Det här värdefulla bidraget till en viktig diskussion kommer från pseudonymen Rickard B. Turesson som synes ha intresse för det åter startade Oktoberförlaget. Det handlar ungefär om ”Nya Tider i nya tider – dagens situation och vår historia” tycker jag.
Jag har inte precis tigit i denna fråga – utan publicerat fem artiklar om detta:
Principiellt om tryckfrihet 20/10
Debatt om yttrandefrihet: Nya Tider, DN och nazism 25/10Jan Myrdal vs. Margareta Zetterström – fortsatt debatt 25/10
Om Åsa Linderborg, Jan Myrdal, Nya Tider och rasister. Gästblogginlägg 28/10
Jan Myrdal – Var står fienden? 28/10
Bokmässan, Nya Tider och yttrandefriheten 3/11
Jan Myrdal, yttrandefriheten och krigsrisken 6/11
Bokmässan, Nya Tider, yttrandefrihet,nazism, socialism 16/11
Artikeln.
I samband med bokmässan i Göteborg den 22 –25 september krävde ett antal deltagare att den högerextrema tidskriften Nya Tider skulle utestängas från mässan. Arrangörerna accepterade först kravet, men återtog sedan beslutet när det kom en motreaktion. Problemet med detta krav är att ett utestängningskrav lika gärna kan riktas mot dem inom vänstern, som borgerligheten uppfattar som farliga eller potentiellt farliga. Betecknande nog ifrågasatte ledarskribenter i SvD, DN och andra borgerliga tidningar Oktoberförlagets närvaro på bokmässan, om inte Nya Tider fick delta. I ett senare upprop, publicerat i Expressen, http://www.expressen.se/debatt/hall-rent-mot-rasism-bokmassan-1/, meddelade 103 undertecknare, främst kulturarbetare, att de inte skulle närvara på nästa års bokmässa, om Nya Tider tillåts delta.
Antag att Bokmässans arrangörer än en gång retirerar och företrädare för borgerligheten också kräver att Oktoberförlaget ska utestängas, kommer då alla undertecknare att ställa upp på Oktoberförlagets sida, eller kommer Oktoberförlaget att inkluderas i ”de antidemokratiska utställarna”? I uppropet heter det nämligen:
”Därför uppmanar vi arrangörerna att inte låta antidemokratiska och rasistiska utställare delta nästa år.”
Yttrandefriheten är ingen absolut rättighet, som svävar fritt över klasskampen. Under andra världskriget fanns det exempelvis ingen anledning att exempelvis garantera nazityska, italienska eller japanska ockupanter och deras kollaboratörer någon yttrandefrihet. Monopolborgerskapet och dess stat och de partier, som stöder kapitalets fortsatta hegemoni, har aldrig behandlat yttrandefriheten som om den vore en absolut rättighet. När existensen av en hemlig säkerhetstjänst i Sverige, IB, avslöjades 1972 av två journalister, såg den socialdemokratiska regeringen till att de dömdes för spioneri. Så mycket var yttrandefriheten värd.
Både före och efter andra världskriget har säkerhetspolisen prioriterat övervakningen av kommunister; under andra världskriget sattes kommunister t.o.m. i arbetsläger. Ingen kommunist i Sverige efter andra världskriget har någonsin gjort sig skyldig till mord på en meningsmotståndare i motsats till nazister. Ändå har SÄPO fokuserat på övervakningen av kommunister. De högersocialdemokratiska ledarna rensade ut kommunister i fackföreningsrörelsen både före, under och efter andra världskriget.
Vi lever i en tid då den borgerliga ideologiska hegemonin är mycket stark, vänstern är svag och arbetarklassen befinner sig på strategisk defensiv. I det läget gynnar det klasskampen att den revolutionära vänstern försvarar yttrandefriheten och att samma vänster utnyttjar den fullt ut. Det är alltså fråga om en taktisk huvudlinje. Att ropa på organisatoriska åtgärder mot nazistiska, högerextremistiska och högerpopulistiska organisationer och grupper, som sedan ska genomföras av den borgerliga staten – och i fallet Bokmässan av ett kapitalistiskt företag – riskerar att fungera kontraproduktivt, d.v.s. slå tillbaka mot den revolutionära vänstern. Det kan också framställas som att vänstern inte vågar ta diskussionen med de högerpopulistiska grupperingarna. Komintern drev linjen, åtminstone efter 1935, att kommunisterna i fackföreningsrörelsen i de kapitalistiska länderna inte skulle kräva att fascist- och nazisympatisörer skulle uteslutas utan hellre ta diskussionen med dem. De högerpopulistiska grupperingarna i Sverige måste berövas sitt masstöd, inte få chansen att framstå som martyrer.
Det förhållande att den liberala borgerligheten kan få för sig att även vidta organisatoriska åtgärder mot den revolutionära vänstern leder inte till slutsatsen att företrädare för vänstern för den skull ska ingå några slags ”taktiska allianser” med högerextremister, som exempelvis att skriva i deras tidskrifter som Nya Tider som Jan Myrdal gjorde.
Nya Tider står till höger om Sverigedemokraterna. Chefredaktören Vávra Suk inledde sin politiska bana hos Sverigedemokraterna och blev senare ideolog och redaktör hos Nationaldemokraterna, en nynazistisk gruppering. Artiklarna och krönikorna fokuserar på hotet från islam, brott som invandrare begått eller misstänks ha begått, i synnerhet våldtäkter, samt kostnader och andra problem kopplade till invandringen. Nya Tider beskärmar sig också över möjligheterna för Nya Tider och likasinnade att framföra sitt budskap. Dessutom riktas kritik mot antirasister och s.k. PK-elit.
Fascism och nazism är ingenting annat än en modern, i folklig klädsel maskerad form av den borgerligt-kapitalistiska kontrarevolutionen. Den italienska fascismen och tyska nazismen uppstod som ett svar på den framväxande revolutionära rörelsen efter Oktoberrevolutionens seger 1917. Dess massbas i inledningsskedet bestod av medlemmar från småborgerskapet, trasproletariatet och de lägre skikten inom proletariatet; först när monopolborgerskapet i respektive länder gav de fascistiska och nazistiska rörelserna sitt direkta stöd fick de ett genombrott och kunde gripa den politiska makten. Erfarenheterna från Italien och Tyskland visar också att de borgerliga och nationella partierna beredde vägen för fascisterna och nazisterna och att den borgerliga våldsapparaten nästan alltid ställde sig på deras sida, när dessa gick till fysiskt angrepp mot arbetarrörelsen och dess organisationer.
Fascister och nazister och deras moderna avläggare är de mest rabiata hantlangarna åt monopolborgerskapet och svurna fiender till arbetarklassen. De första som nazisterna i Tyskland satte i koncentrationsläger var just kommunister.
Axelmakternas nederlag i andra världskriget ledde till fascismens och nazismens idéer diskrediterades för en tid. Högerextrema och högerpopulistiska partier återuppstod igen i Europa fr.o.m. slutet av 1970-talet.
Idag har vissa av dessa partier t.o.m. över 20 procent i röstetal.
Orsakerna till deras framväxt är mångfaldiga.
* I Europa har näringslivet omstrukturerats sedan 1970-talet, vilket fr.a. drabbat tillverkningsindustrin med omfattande arbetslöshet som följd i gamla industriorter.
* Nyliberalismen igångsatte en offensiv på alla plan mot arbetarklassen på 1980-talet, eftersom borgarklassen hade tagit makten i både Sovjetunionen, dess satellitstater och Kina.
Det tidigare s.k. socialistiska lägret kunde inte längre tjäna som föredöme eller inspirationskälla för arbetarklassen. * Nyliberalismen ledde till nedskärningar av den offentliga sektorn, ökade inkomst- och förmögenhetsskillnader och omfattande privatiseringar. Idag är inkomst- och förmögenhetsskillnaderna lika stora i Europa som före första världskriget.
* EU är själva sinnebilden för ett toppstyrt elitprojekt, som sätter det europeiska monopolborgerskapets intressen främst.
* De socialdemokratiska partierna i Europa har hela tiden anpassat sig till de borgerliga partiernas politik. Deras uppgift att dämma upp för kommunistiskt inflytande är inte längre aktuell. De gamla revisionistpartierna (d.v.s. de sovjettrogna) har antingen förvandlats till socialdemokratiska partier eller försvunnit från den politiska kartan.
I detta läge har det alltså uppstått högerextrema och högerpopulistiska partier, som inte angriper huvudfienden, d.v.s. det egna monopolborgerskapet, utan angriper invandrare och nationella minoriteter och således avleder uppmärksamheten från huvudmotsättningen mellan proletariat och borgerskap. Om de inte fanns, skulle borgerskapen vara tvungna att uppfinna dem. Man måste komma ihåg att det är de borgerliga partierna och socialdemokraterna i Sverige, som har berett marken för Sverigedemokraternas och närstående grupperingars frammarsch, genom sin arbetarfientliga politik och EU-inträdet. Den revolutionära vänstern har sedan 1990-talet varit alldeles för svag för att kunna bjuda ett effektivt motstånd mot nyliberalismens draksådd. Vänsterpartiet fungerar mest som en släpvagn till socialdemokraterna, även om retoriken är betydligt mer radikal.
Olika högerextremistiska och högerpopulistiska partier i Europa har dock inte kunnat upprepa förkrigstidens taktik. De partier som vunnit framgångar har i regel verkat inom den borgerliga demokratins ramar och övergett gatukamper och dylikt.
Kommunisternas linje måste bestå i att stödja sig på de progressiva, försöka vinna över eller att åtminstone neutralisera mellangruppen för att isolera de reaktionära elementen. De ledande inom de pronazistiska, högerextremistiska och högerpopulistiska rörelserna tillhör alltid reaktionen. Det gör i och för sig också de ledande spetsarna för de borgerliga och socialdemokratiska partierna. Den viktigaste skillnaden mellan Sverigedemokraterna å ena sidan och de borgerliga partierna och socialdemokraterna å den andra är att de förra öppet framställer invandrarna som huvudproblemet och hetsar mot dem i syfte att splittra arbetarklassen. De senare partierna tillämpar i praktiken en hycklande politik, som försämrar arbetarklassens läge och splittrar den genom segregering. Det är fel att liera sig eller ingå taktiska allianser med någon av dem för att bekämpa den andre. I det förra fallet bidrar man till att göra svurna fiender till arbetarklassen och kommunisterna rumsrena och dessutom splittrar man den progressiva gruppen. I det andra fallet bidrar man till illusionen att de borgerliga partierna och socialdemokraterna skulle vara pålitliga motståndare till Sverigedemokraterna och inte vara ansvariga för deras frammarsch. Det går i och för sig inte att utesluta att det kan uppkomma en situation, där ett högerextremistiskt eller fascistiskt maktövertagande riskerar att inträffa, men en sådan utveckling förutsätter en djupgående ekonomisk och politisk kris inom kapitalismen som i Tyskland på 1930-talet.
Då måste man välja mellan pest och kolera och söka alliera sig med borgerligt-demokratiska krafter för att förhindra ett sådant maktövertagande. Men dit verkar det vara långt.
Om den revolutionära vänstern vill bedriva en framgångsrik kamp mot högerextremistiska och högerpopulistiska rörelser i Sverige, måste den fokusera på arbetarklassen och dess frågor i syfte att beröva den yttersta högern dess massbas. Då kommer den revolutionära vänstern också automatiskt i motsatsställning till monopolborgerskapets traditionella företrädare, de borgerliga partierna och socialdemokraterna. Kampen måste ha en materiell bas; symbolpolitik eller en idealistisk kamp, som utspelar sig enbart inom överbyggnaden, kommer att vara verkningslös.
Samtidigt måste vi komma ihåg att personer bland de progressiva och mellangruppen kan begå politiska fel, och att det vore sekteristiskt för den skull att fösa över dem till reaktionens läger.
i Andra om: Tryckfrihet, yttrandefrihet, Nya Tider,Åsa Linderborg, Jan Myrdal, invandring, desinformation, USA, Politik, Dagens Nyheter, massmedia
11 svar till “Bokmässan, Nya Tider, yttrandefriheten och socialismen”
@Rickard B. Turesson.
Jan Myrdal gör rätt. Vänstern är relativt svag och arbetarklassen befinner sig på strategisk defensiv eftersom de lurats att tro att revolutionen inte ska vara nationell. Revolutionen kommer naturligtvis alltid vara nationell såsom Karl Marx noterade, även om arbetaren inte har något fädernesland, då dennes fäder inte äger landet, men ägs av diverse storkapitalister och utländska intressen.
Ditt tal splittrar den vänster som skulle kunna stå enad nationellt, protektionistiskt, demokratiskt och socialistiskt. Det är sant att vänstern inte vågar ta diskussionen med de “högerpopulistiska” grupperingarna, men är de alltid så himla “höger”. Nej. Inte alls, men de är nationella, d.v.s. kämpar för Sveriges väl. SD har vid ett flertal tillfällen sträckt ut handen till vänstern men mötts med kalla handen. Onödigt. Dumt.
Att ta diskussionen så hövligt man bara kan är essentiellt i en demokrati för annars riskerar man att landa i kaos, vilket mahatma Gandhi påpekar. Gör vänstern det? Nej. De pejorativa orden haglar från Rickard B. Turesson..
För att tala om kritik mot islams doktrin, så bör vi alla öppna ögonen på vid gavel.
Öppna vidare ögonen om den kriminalstatistik som finns.
Felet i Tyskland (och förmodligen i Italien) var att vänstern inte skapade någon nationell vänster, men lät de högerextrema ta över nationalismen HELT I ONÖDAN. Att de högerextrema sedan kunde ta makten 1933 genom stödet av högerns partier var därför en konsekvens av vänsterns egen dumhet. De hade annars kunnat genomföra en nationell demokratisk revolution istället för att ledas till koncentrationsläger och Stalingrad.
När icke-nationell och nationell arbetarrörelse går till angrepp mot varandra, vem gnuggar då händerna? Storkapitalet som vill ha EUs frihandel. Onödigt. Dumt.
Orsaken till att vänstern inte skapade en konkurrerande men nationell rörelse var att vänsterns ideologiska rötter går tillbaka till Marx som tillsammans med de ngt senare emanerande Fabianerna var internationalister för monopolkapitalets räkning.
Hade vänstern uppkommit ur myllan utan att kidnappas på vägen av företrädare av det slag som finansierade all radikalism, skulle dom sannolikt gjort en annorlunda problemformulering utan sönderslitande klasskamp. Monopolkapitalismen utmanövrerade medelklassens hotande konkurrens mha Marxismens generaliserande borgarhat.
”Arrangörerna accepterade först kravet, men återtog sedan beslutet när det kom en motreaktion.”
” … i stället visar det sig att det nya beslutet över huvud taget inte har med årets bokmässetema yttrandefrihet att göra, utan om det finstilta i avtalen om monterbokning. Vad Bok & bibliotek än tycker i frågan – och det är det numera ärligt talat ingen som vet längre – är det helt enkelt inte juridiskt möjligt att häva avtalet.
Pr-poängen har nog dessvärre gått till Nya Tider.”
http://www.svd.se/det-finstilta-faller-bokmassan-pr-poang-till-nya-tider
”Nya Tider står till höger om Sverigedemokraterna. Chefredaktören Vávra Suk inledde sin politiska bana hos Sverigedemokraterna och blev senare ideolog och redaktör hos Nationaldemokraterna, en nynazistisk gruppering.”
Du har glömt att nämna att ”Nya Tider grundades i november 2012[3][10] efter att flera skribenter lämnat den högerextrema tidningen Nationell Idag för att skapa en ny tidskrift.[11] Tidningen är inte knuten till någon organisation.”
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nya_Tider_(tidning)
Är de fortfarande ”högerextrema”? Har de inte rätt att omvärdera sina politiska åsikter?
En medarbetare från Nya Tider, Perra Winberg, skrev på Svt/opinion:
Alla för vidare samma skröna att mina kolleger och jag på Nya Tider skulle arbeta på en ”högerextrem” tidning, med ”starka band” till odemokratiska rörelser.
Detta gör mig djupt upprörd och bestört. Det är nämligen lögn och förbannad dikt.
Nya Tider är en partipolitiskt obunden publikation och den har inte kopplingar eller band åt något håll. Redaktionen består av en mängd drivna stilister och skribenter med förflutet i olika branscher eller andra medier.
De osanna uppgifterna kommer initialt från agendastyrda stiftelsen Expo. Denna ytterst märkliga organisation är en sorts underrättelse- och åsiktspolis med starka band till organisationen AFA och andra våldsbejakande autonoma rörelser.
Expo har prenumererat på Nya Tider i flera år. Men trots att de har alla nummer till sitt förfogande har de inte kunnat peka på en enda artikel som skulle vara ”extrem”.
http://www.svt.se/opinion/perra-winberg-om-nya-tider
” Artiklarna och krönikorna fokuserar på hotet från islam, brott som invandrare begått eller misstänks ha begått, i synnerhet våldtäkter, samt kostnader och andra problem kopplade till invandringen”
Du har missat att Nya Tider till skillnad från MSM skrivit mycket (och bra!) om Ukraina och Ryssland?
https://nyatider.nu/militar-blockerar-blomnedlaggning-i-odessa/
https://nyatider.nu/ledare-hyckleriet-om-ukraina/
https://nyatider.nu/historien-visar-politiska-ledares-duglighet-eller-oduglighet-intervju-med-nikolaj-janovitj-azarov-ukrainas-forre-premiarminister/
https://nyatider.nu/ukraina-bygger-ny-jarnrida-mot-ryssland/
https://nyatider.nu/inga-ryska-trupper-i-ukraina/
https://nyatider.nu/amerikanska-soldater-till-ukraina/
https://nyatider.nu/val-i-utbrytarrepublikerna-i-ostra-ukraina/
https://nyatider.nu/krigsfangar-visades-upp-i-donetsk-pa-ukrainas-sjalvstandighetsdag/
https://nyatider.nu/darfor-utokar-ryssland-nu-sin-aktivitet-i-och-kring-syrien/
https://nyatider.nu/ar-ryssland-en-mediediktatur/ läsvärd!!
https://nyatider.nu/kommentar-dimridaer-kring-guldstolden/
https://nyatider.nu/george-soros-europas-fiende-nummer-ett/
https://nyatider.nu/rika-globalister-bakom-stod-till-blm-rorelsen/
https://nyatider.nu/bildextra-stort-intresse-nar-nya-tider-stallde-ut-pa-bokmassan-i-goteborg/
http://nyatider.nu/hetsig-debatt-om-oliktankandes-yttrandefrihet/
http://nyatider.nu/marcus-birro-jag-har-sjalv-varit-dar/
Det är en viktig realitet att Nya Tider skriver upprepade bra antiimperialistiska artiklar. Jag har inte heller sett belägg för att NT är rasistiskt, fascistisk eller nazistisk. Myrdals publicering i NT har fått mycket kraftig kritik av några personer i Clarté, men ingen har anfört en analys av NT.
Nils Funcke, expert i yttrandefrihetsfrågor uttalar sig om bokmässan och Nya Tider:
Bok & Biblioteksmässans ledning har gjort en kortsiktig kalkyl och tagit fram plankan för Nya Tider. Därmed har också grundtanken med mässan lämpats överbord och regeringen får en signal att visst, yttrandefrihet är bra rent teoretiskt men i praktiken är det inte så noga, skriver
Ordspråket går med visst tolkningsutrymme att använda för att beskriva hur Bok & Bibliotek lät tidningen Nya Tider gå på plankan.
Att låta Nya Tider köpa monterplats motiverades principiellt av Maria Källsson, vd för Bok & Bibliotek. Budskapen är bärarens, inte nödvändigtvis mässans. Alla ska få höras. Men några hördes mer än andra och några dagar senare lät Bokmässan sina principer göra Nya Tider sällskap på plankan.
Inte principen om yttrandefrihet rent juridiskt och strikt formellt utan förmågan att tillämpa den och därmed att försvara och stärka den. Ett liknande synsätt har bland annat tagit sig uttryck i att även de som ogillar Lars Vilks skissartade judesuggor och rondellhundar försvarat hans rätt att få uttrycka sig. När han inte fick ställa ut sina hundar fick han dem publicerade. Efter dådet mot Charlie Hebdo publicerades deras bilder världen över.
Tryck- och yttrandefriheten reglerar förhållandet mellan staten och medborgarna. Den bärs upp av ett antal grundprinciper. Bland annat ett förbud för myndighet och andra allmänna organ att förbjuda någon att ge hals åt sina åsikter och värderingar. Det spelar ingen roll hur bisarra, motbjudande eller vidriga de är. Yttrandefriheten bygger på en rätt att få människor att känna sig kränkta i sina värderingar.
https://www.gp.se/nyheter/debatt/%C3%A4n-finns-det-tid-att-backa-t%C3%B6rs-ni-bokm%C3%A4ssan-1.3724461
Hur kan man komma till de här slutsatserna utan att ens nämna (mass)invandringen som hela högerpopulismen har som grund, i vart fall här i Sverige?
Typisk random vänsteranalys skulle jag vilja påstå. Precis som högerpopulisterna är den ämnad främst för sina egna troende.
Jan Scherman om yttrandefriheten: Så tystas visselblåsare och journalister av våra makthavare
Vi skryter gärna om vår yttrandefrihet, särskilt nu då den fyller 250 år. Vi fördömer med rätta länder långt borta som fängslar journalister. Men om vi bara krafsar lite på ytan i vår egen omedelbara närhet ser vi att vi också ”likviderar” journalister. Innanför den svenska tryckfrihetens fasad finns allt fler berättelser om hur samhällets makthavare tystar sina kritiker med sofistikerade vapen.
Jag läser en färsk undersökning som Tidningsutgivarna, TU, gjort och inser att Hässleholms inställning till yttrandefriheten är allmänt spridd. TU har ställt frågor till närmare 240 kommunala toppolitiker. Man har listat ett antal förslag som inskränker yttrandefriheten. Så här blev politikernas reaktioner:
– Poliser ska inte få läcka till medierna om innehållet i förundersökningar. 82 procent av politikerna svarade att de tycker ett sådant förbud vore bra.
– 61 procent tycker att skadestånd i tryck- och yttrandefrihetsmål ska höjas kraftigt.
– 58 procent vill ha en lag mot medierna om skydd för privatlivet.
Och om politiker skyddar sig genom murar av pressekreterare så gör direktörerna det i samma utsträckning. Makthavares rätt att vägra uttala sig är den frihet som växer snabbast. Samhällsklimatet driver mot ordets ofrihet. Det är bekymmersamt.
Om ni inte tror mig så läs JO:s årsrapporter där mängden ärenden om misstänkta brott mot yttrandefriheten bara ökar. Ta en titt i JK:s arkiv. Notera regeringens alla hemligstämplar, senast om Vattenfalls brunkolsaffär som nu är sekretessbelagd. Glöm inte att Utrikesdepartementet för några år sedan avslöjades med ett diarium i total oordning, vilket omöjliggjorde i princip all granskning.
Den svenska tryckfriheten är som sagt 250 år i år. Ett jubileumsår då hotbilden mot det fria ordet är allvarligare än på länge.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article23574533.ab
[…] till en del en debatt med med pseudonymen Rickard B. Turesson som nyligen publicerade sig här.Bokmässan, Nya Tider och yttrandefriheten Men han för också en kritisk diskussion med medlemmar i Clarté, som publicerat sig i artiklar […]
Det finns ytterligare en webb-tidning med likartade namn, FRIA TIDER, precis som NT har stämplats av vänsterextrema stiftelsen EXPO som ”högerextrem”, främlingsfientlig och rasistisk.[28][29][30]
”Tidningen klassificeras i en rapport utgiven av Statens medieråd som ”en del av den radikala högerpopulistiska nätmiljön” och anses ha ett uppenbart rasistiskt, främlingsfientligt och islamofobiskt innehåll.”[27]
”Under valrörelsen 2014 ökade Fria Tiders räckvidd kraftigt. Enligt Sifos medie- och målgruppsundersökning Orvesto Konsument uppgick trafiken vid enskilda tillfällen under augusti och september månad 2014 till mellan 400 000 och en halv miljon unika besökare om dagen.”[11
”Samhällsforskaren Mats Deland har hävdat att Fria Tider utgör en av flera nya webbplatser som, tillsammans med organiserade kampanjer i tidningars kommentarsfält, kommit att förskjuta diskussionsklimatet i Sverige på ett sätt som föranlett krav på lagändringar.”[4]
”Tidningen publicerar även artiklar av utländska skribenter som Pat Buchanan, Paul Gottfried, Roger Scruton, John Pilger, Paul Craig Roberts och Ron Paul.[15][16][17][18][19][20] Som källa har Fria Tider citerats av bland annat tidskriften Time, Dagens Nyheter, Daily Mail, Huffington Post, Ria Novosti och National Review.”[21][22][23][24][25][26]
(OBS! min anm.) ”Under oroligheterna i Ukraina 2014 publicerade Fria Tider en huvudledare där de västerländska mediernas rapportering om polisiärt övervåld från Viktor Janukovytj regim avfärdades som ”politisk propaganda för att bli av med en regering som står i vägen för USA:s och EU:s maktambitioner i öst.”[37] Från Centrum för Europaforskning vid Lunds universitet kritiserades Fria Tider av forskaren Niklas Bernsand, som menade att tidningen ”uttryckligen valt att ge sitt stöd till den ryska linjen” i frågan”.[38]
https://sv.wikipedia.org/wiki/Fria_Tider
Fria tider har även skrivit om Assange
http://www.friatider.se/swedish-ministry-of-foreign-affairs-explains-why-assange-is-not-questioned-in-london-you-do-not-dictate-the-terms-if-you-are-a-suspect-get-it
http://www.friatider.se/the-swedish-media-war-on-assange
https://web.archive.org/web/20140819162904/http://www.friatider.se/janukovitjs-silkesvantar
Man få intrycket att så fort man avviker från ”politisk korrekthet/agenda” få en högerextrem stämpeln på sig.
[…] etc. Pseudonymen Rickard B. Turesson bemöter här en av sina kritiker av sitt första artikel. Bokmässan, Nya Tider och yttrandefriheten. Rickard B Turesson är knuten till Oktoberförlaget som nyligen gett ut Det smutsiga kriget i […]
[…] Myrdal, Nya Tider och rasister. Gästblogginlägg 28/10 Jan Myrdal – Var står fienden? 28/10 Bokmässan, Nya Tider och yttrandefriheten 3/11 Jan Myrdal, yttrandefriheten och krigsrisken 6/11 Bokmässan, Nya Tider, yttrandefrihet,nazism, […]