Margó Ingvardsson skriver idag en debattartikel i Dagens Nyheter där hon dödförklarar kommunismen, för vilken gång i ordningen den ska anses vara död vet jag inte, men alla vet att likstelheten inträtt sedan flera decennier tillbaka.
Margó Ingvardsson/DN Debatt: ”Vänsterpartiets problem handlar om den kommunism som fortfarande finns kvar i partiet. I december 2010 redovisades Vänsterpartiets valutvärdering. Den omfattar 19 A4-sidor. Den viktigaste förklaringen, enligt partiet, till valförlusten är att hela samhället har drivits in i en borgerlig riktning. EU-medlemskapet har strukturellt förändrat Sverige…
…På nio rader behandlas kommunismens eventuella betydelse för valförlusten och synen på partiet. Men det är inte partiet och dess företrädares eventuella kommunistiska uppfattningar som pekas ut som problem utan det ”långvariga nötandet om kommunismen”. Rapporten slår också fast att det oftast inte är väljarna som attackerar kommunismen, utan att det handlar om provokatörer.”
Margó Ingvardssons artikel på DN Debatt är intressant. Hon ger sig på Lars Ohly för att han fortfarande talar om sin vision om ett klasslöst samhälle, hon nämner kommunismens eventuella betydelse för partiet, men hon säger ingenting om att partimedlemmarna betraktar sig som socialister och inte kom-
munister. Jo jag känner en man som är 70+, han anser till och med att gubben på bilden är förtalad, men sådana finns det få av, och det är knappast talet om det klasslösa samhället som är ett problem idag.
Möjligen har hon rätt i att förnyarna i partiet håller tyst och bidar sin tid, men man kan knappast påstå att dessa tillhör dem som kan kallas kommunister. Själv ser jag helt andra problem som jag nämnt vid ett antal tillfällen. Socialdemokratin genomgår en stark förnyelseprocess, Miljöpartiet byter språkrör, och det finns starka krafter som verkar för att både Centerpartiet och Kristdemokraterna ska byta partiledare i år. Men Ohly sitter kvar och han hävdar dessutom att han blir bättre och bättre för varje val. Han gör sig själv till ett av Vänsterpartiets problem på det sättet, men säga vad man säga vill om Ohly, han gillar nog inte gubben på bilden.
it Vänsterpartiet, Kommunism, Ohly, Förnyarna, Klasslösa samhället, Stalin, Margó Ingvardsson dn ex ab svd
17 svar till “Kommunismen i Vänsterpartiet”
De som kallar sig kommunister i V är ju verkligen inte stalinister eller realsocialister etc, de jag mött på tycker precis som alla andra men väljer att kalla vår politik för kommunism. Det finns så många olika sätt att tolka kommunism på och allt beror på vem som yttrar sig om det och vem som lyssnar, det betyder helt olika från person till person.
I kommunistiska manifestet står det ingenting om att som i Kuba, Sovjet osv ha en totalitär stat styrd av en liten elit där demokratin är helt frånvarande. De kommunister i vänsterpartiet säger gång på gång hur viktig demokrati är, att det är förutsättningen för socialism – att folket äger och styr ekonomin med så nära lokal och direktdemokrati som möjligt.
Jag anser att Margo smutskastar, spelar med högern och medians spel
Jag kallar mig ofta för kommunist. Därför att kommunism strävar emot utopin, i den bemärkelsen är jag inte socialist, jag vill inte stanna halvvägs, jag vill hela vägen!
Jag ger inte Sovjet, Kina, Kuba, Nordkorea osv tolkningsföreträde, kommunism är den utopin som vi beskrev för över hundra år sedan och den har aldrig existerat på jorden, iaf inte i någon större skala.
Kommunism/socialism/syndikalism måste komme från botten och inte bli påtvingad från toppen som i fallet med Stalinism/leninism/Maoism.
Stalin var så rädd för vad som höll på hända i spanska inbördes kriget så han hjälpte Franco att krossa syndikalisterna och kommunisterna där. Men i media och samhällskunskaps ämnet i skolan har Stalinism tyvärr blivit synonym med kommunism.
Jag vet vet ej vad jag ska kalla mig, men jag tror på vikten av att demokratisera hela besluts leden och ta bort nations och stats gränser.
Så är det, frihet är inget som kan skänkas, den måste man tillkämpa sig själv. Att det finns någon som har makt att ge dig frihet betyder att du inte är fri.
Stalins patriarkala attityd återfinns främst bland Moderater (i USA av republikaner).
Vem vill inte ha inflytande över de beslut som påverkar en? Vem vill inte vara med och bestämma på sin arbetsplats, vem vill inte vara med och bestämma hur det är där man bor. Bara det skulle man ge rätt mycket för.
Bra skrivet Gripen. Jag tror att en stor del av de problem som miffot på DN pekar på inte ligger i någon ”kommunism” i partiet (hur skulle det kunna vara ett problem?) utan på de stalinistiska strukturer som ni i viss mån fortfarande bär kvar. Inte hälften av KP:s men ändock!
Kuba är främst ett revolutionärt land med kommunistisk (läs marxistisk) statsskick
Ett revolutionärt land är i ständig förändring,, Kuba inte jämföras med Sovjet och NK
Visst, jag skulle kunna nyansera bilderna av socialismen i alla dessa länder. Men jag vill inte grotta ned mig i diskussioner om länder som betraktas som diktaturer av gemene man, jag vägrar låta diskussioner om socialism/kommunism spåra ur på det viset och sedan framstå som om jag tar ställning för vad gemene man anser vara totalitära diktaturer. Sovjet, Kuba, NK osv får slåss sina egna strider, jag slåss för socialism i Sverige. Jag ser det som otaktiskt att försvara delar eller hela dessa system. Ibland är det taktiskt riktigt att låta folk tro fel trots att man vet bättre.
För revolutionen i samtliga dessa länder skall inte upprepas, varje revolution skall vara ny och ta sin början i de förutsättningar som finns lokalt. Målet är inte att upprepa det andra gjort eller få till en viss modell, målet är jämlikhet i makt och livsförutsättningar.
Inleder man försvar av sin kommunism med att tala om hur de uppgifter som folk tror på om Sovjet och andra är starkt överdrivna och i bästa fall framtagna med tvivelaktiga metoder, så kommer alla efter den inledningen tro att jag menar att Sovjet hade uppnått kommunism och att jag söker ett Stalinistiskt system även för Sverige.
Kuba är fortfarande en totalitär stat, ingen demokrati eller pressfrihet. Så även om det är en revolutionär statsskikt betyder inte att det är socialistiskt eller kommunistiskt du kan inte ens kalla det Marxistiskt för bestämmande och kontroll kommer från ovan och inte från folket.
Gripen
Vad menar du med demokrati egentligen? På vilket sätt menar du att Kuba inte har demokrati?
Fast visst ligger det något i det Margo skriver: ”En förutsättning för det klasslösa samhället är att all privat egendom konfiskeras. Om ersättningar ska betalas ut uppstår nya klasser. Risken för en maktfullkomlig stat och en ny nomenklatura är uppenbar. Vägen till det klasslösa samhället är våldsam och målet knappast ett demokratiskt samhälle.”
Nog ”överdriver” hon, uttrycker sig som en ordinär borgare. Men menar man allvar med ett klasslöst samhälle, ja då får man nog vara beredd på rejält motstånd. Och då måste man kunna förklara på vilket sätt man tänker undvika att makten glider över till den ”nya klassen”.
För nog är det ett problem för trovärdigheten att Vänsterpartiet väntade med att ta ställning mot de ”röda” tsarernas diktatur tills de omvandlat sig själva till traditionella rövarkapitalister?
Det är mycket jidder om privategendomens avskaffande och när man diskuterar med liberaler verkar de tro att det omfattar även deras strumplåda och nintendospelet. Det är naturligtvis inte det som avses, det centrala i de flesta vänstertänkare jag läst har alltid varit produktionstillgångarna, inte dina barns leksaker och dina klädesplagg. Jag misstänker att högerpolitiker, tänkare och de vanliga liberalerna låtsas inte begripa detta för att få kommunismen att låta hemsk. (Det är oerhört vanligt att låtsas inte förstå vad motståndaren menar för att ta billiga debattpoäng eller misstänkliggöra uttalanden.)
Stalinismen har sannerligen ställt till det ordentligt för varje tanke på ett jämlikt samhälle, helt sant.
Jag tycker att det är ett problem att de borgerliga tillåtits sätta agendan. Det är ju inga likheter mellan Stalin och Ohly förutom att båda har kallat sig kommunister, det är beklämmande att demokratiska kommunister tvingats att backa för att inte bli sammanblandade med Stalin och andra diktatorer.
Vilka är det som sätter den borgerliga agendan rätt i händerna på oss i våra unga år? Disney, måntro?
Problemet är snarare att vänstern har tillåtit de borgeliga sätta agendan och anpassat sig till den.. Just därför har den europeiska vänstern förlorat väljare eller t, o m eliminerats från den eurpeiska politiken.
Det är inte bara högerns fel, även Stalinister och dylika fascister har gjort allt för att vi ska se dem som som vänster och kommunister. Så bolsjevikerna har spelat helt i händerna på kapitalet.
Man kan ganska kallt räkna med att entrismen är ganska total i enpartistater, så man kan anta att de långt ifrån bara innehåller vänsterideal.
Lars Ohly har aldrig spelat fotboll med Nacka-Skoglund men jag har faktiskt spelat fotboll med Lars Ohly. En gång kände jag karln lite privat och det var ingen av ”grabbarna” som uppfattade honom som stalinist eller annat hemskt. Några andra i gänget hade lite mer av den varan i sådant fall. Lasse ansågs snarare lite politiskt småmesig. Och lite grund. Men en djävligt bra kamrat. Den filosofiska finessen hos hans kompisar i ungdomsförbundet var torftig ansåg vi som hörde till andra vänstergrupperingar.
Dom som byggde upp Kommunistisk Ungdom under slutet av 70-talet och 80-talet läste gärna in sig på 30-och 40talens marxist-leninistiska debatt snarare än de 60-och 70talsdebatter som övrig vänster ägnade sina grundstudier åt. Därmed kom det begreppsrealistiska tänkande som präglade stalinismen att bli deras filosofiska fundament vilket i grunden var vad vi 68:or hade gjort upp med. Även om vi båda pratade om dialektik så menade vi olika saker. Stalinismen är nämligen inte dialektisk utan dualistisk/svartvit.
När gamlingarna gjort upp med ”kommunismen” i sovjetisk skepnad har man ofta glömt bort att göra upp med sin begreppsrealism som gör att man alltid själva fyller orden med egen innebörd och sedan ägnar hela veckan åt att debattera med andra om Sanningen. Detta gör man istället för att se politiken som en fortlöpande tolkning av den verklighet vi gemensamt lever i och som det gäller att nå en gemensam förståelse av. det är problem med denna typ av förhållningssätt som gör att vänsterpartisterna hela tiden på nytt återskapar sina problem med folkmajoriteten trots att de flesta är mycket bra personer.