* Denna artikel har skrivits av Jan-Erik Gustavsson som även tidigare berikat bloggen med artiklar om EU och annat. Tack! Jan-Erik har i många år varit ordförande i ”Folkrörelsen Nej till EU” Facebokssite för Folkrörelsen Nej till EU

Artikeln
Den 26 september, två dagar efter det att de styrande partierna CDU/CSU och socialdemokraterna förlorat kraftigt i det tyska valet, höll den av EU-eliten vurmade franske presidenten Emmanuel Macron sitt länge annonserade visionstal om EU:s framtid.
Hans grandiosa framtidsvisioner riskerar dock att gå i baklås nu när ”kompanjonen” Angela Merkel får svårt att bilda en regering.

Angela Merkel höll dock god min och via en talesperson välkomnade kanslern den ”europeisk passionen” och ”substansen” som Macron uttryckte, men tillade att det var för tidigt att kommentera vad den franske presidenten faktiskt sade. När EU:s stats- och regeringschefer träffades på det informella toppmötet i Tallinn några dagar efteråt var Merkels budskap att ”det råder stor enighet mellan Frankrike och Tyskland, även om vi måste jobba med detaljerna”, men hon sade ingenting om ”vilka detaljer” som måste redas ut. Inför mötet i Tallinn hade Europeiska rådets ordförande Donald Tusk uppmanat regeringscheferna att utåt visa upp enighet och inte framstå som splittrade.

Detta visar att EU-ledarna inte har någon lösning på EU:s många kriser. Både Macrons visionstal och EU-kommissionen Jean-Claude Junckers linjetal tidigare i september fokuserar vidlyftig inför framtiden, men tittar aldrig tillbaka på EU:s historia och praktik. För Macron och Juncker finns bara den enda vägen fram mot det utstakade målet från 1950-talet, ett Europas Förenta Stater.

Den så kallade substans som Macron pratade om var eurozonen, försvaret, terrorismbekämpning, handel, kriminalitet, jordbruk och institutioner.

Macron hade tonat ned sin ursprungliga ambitiösa plan för att stärka den ekonomiska monetära unionen, och fokuserade istället på att skapa en separat budget för eurozonen. Men Merkels Tyskland kan endast tänka sig en ”begränsad” eurobudget som strikt fokuserar på att hjälpa länder som koncentrerar sig på att genomföra åtstramningsåtgärder som anses nödvändiga för att få ekonomin på fötter igen. Macron nämnde en tidtabell för att sätta saker i rörelse som att en budget för eurozonen kunde finansieras av en procentsats på vad medlemsländerna får in i företagsskatt efter att dessa harmoniserats. Det är en liten chans för att ett sådant förslag kan se dagens ljus före EU-parlamentsvalet 2019, och svårigheten med en harmonisering kommer att ge regeringarna gott om tid för att diskutera en budget för eurozonen under tiden fram till valet.

Macrons kanske djärvaste budskap var att EU måste utrusta sig självt med ett gemensamt försvar och en ”interventionsstyrka” som är kapabel att agera militärt för medlemsländerna. En sådan militär styrka försedd med sin egen budget och mandat att handla måste vara operationell inom tre år sade han. Men han nämnde inte att EU redan har en interventionsstyrka, EU:s stridstrupper. Stridsgrupperna av 1 500 soldater och med roterade befäl från medlemsstaterna skall kunna sättas i strid inom 10 dagar för en period av 30-120 dagar. Hittills har en stridsgrupp inte satts in då det krävs att alla medlemsstaterna måste vara överens om det aktuella hotet och hur det militära uppdraget skall finansieras. Medlemsländerna har också sina egna nationella regler för att medverka i en sådan överstatlig styrka.

Förslaget från Macron om en gemensam försvarsbudget reser mer frågor än det svarar på. Var vill dessa pengar tas från? Genom utökade avgifter från medlemsländerna eller genom nedskärning i EU:s andra utgiftsposter? Vill försvarsbudgeten finansiera militära operationer, eller bara forskning och gemensamma vapenuppköp? Till en början hänvisade Macron till den redan beslutade gemensamma försvarsfonden och det utökade permanent strukturerade samarbetet (PESCO), som beslutades om på EU-toppmötet i juni. Detta kan vara illa nog på en väg till allt mer militarisering av EU. Den svenska hållningen är vacklande, som så ofta.” Vi ser att det försvarssamarbete som sker inom ramen för EU skall ske på mellanstatlig grund och utifrån sådana behov. Det vi hittills har varit överens om är att bygga upp ett stöd för EU:s internationella operationer” säger försvarsminister Hultqvist till TT utan att närmare definiera karaktären på EU:s internationella operationer.

Vad beträffar terrorismbekämpning vill Macron få till stånd ”en gemensam kultur” om terrorism och underrättelseinhämtning och föreslog ”en europeisk underrättelseakademi för att stärka länkarna mellan våra länder”. Redan har EU samarbetsorganet Europol, men dess kompetens anses bristfällig. Vad ordet ”akademi” innebär är oklart, men det är sannolikt inte någon europeisk FBI, vilket skulle vara svårsmält för de flesta medlemsländer.

Handeln måste enligt Macron ske snabbare och effektivare, och EU måste skydda sina medborgare mot de värsta effekterna av globaliseringen. Dock skall EU fortsätta vara öppen för frihandel, men samtidigt hävda ”reciprocitet”, vilket betyder att om EU öppnar sig för utländska investerare och exportörer måste dessa i gengäld acceptera EU:s investeringar och varor. För att åstadkomma detta föreslog han en ny ”europeisk handelsåklagare, som är ansvarig för att konkurrenterna följer reglerna och med möjlighet att döma i snabba och icke rättvisa handelspraktiker”. Detta är med säkerhet en anspelning på Kina som Macron under sin ministertid anklagade för orättvisa subventioner och för att skydda sin industri genom dumpning av överskottsstål, aluminium, solceller och textilier i EU. Men EU har redan en anti-dumpningsenhet, så varför skulle det då behövas en handelsåklagare?

EU har redan Eurojust för att hantera rättslig samverkan om kriminalitet. Men liksom Europol har den ingen egen undersökningsmakt. Nu vill Macron proppa upp EU:s makt på säkerhetsområdet och ”etablera ett europeiskt åklagarkontor för terrorism och organiserad brottslighet”. Europeiska åklagare är inget nytt. Det finns redan för att undersöka missbruk av EU:s egna pengar. Samtidigt har medlemsländerna debatterat åklagarmyndighetens roll under två år. Slutligen beslutade 16 medlemsländer i april i år om ett fördjupat samarbete och inrätta myndigheten, vilket stöds av EU-parlamentet. Sverige har sagt nej till den Europeiska åklagarmyndigheten. Macron vill också öka EU:s insatser mot finansiering av terrorism, öka cybersäkerheten och kunna stänga ned on-line terroristisk propaganda, något som EU för närvarande utreder.

Efter sommaren äggskandal med förgiftade ägg, som drabbade konsumenter i framförallt EU:s kärnländer, vill Macron förbättra livsmedelssäkerheten. ”Vi måste sätta upp en europeisk enhet för att undersökning och kontroll för att bekämpa livsmedelsfusk, garantera livsmedelssäkerhet och säkra kvalitetsstandarder över hela Europa”. EU har redan en livsmedelssäkerhetsmyndighet European Food Safety Authority (EFSA) i Parma, men den är bara en rådgivningsmyndighet, som etablerades efter den galna kosjukeskandalen på 90-talet. Att förstärka EFSA med undersöknings- och kontrollfunktioner eller etablera en helt ny myndighet parallellt med EFSA lär kosta mycket pengar, som inte blir lätt att få konsensus kring.

Slutligen kom Macron med det kontroversiella förslaget att de 73 platser i EU-parlamentet som blir vakanta när Storbritannien lämnar 2019 skall reserveras för en pan-Europeisk lista av kandidater till EU-parlamentet. Kritiker, bland annat den stora EPP-gruppen i parlamentet, säger att en EU-lista kommer att öka avståndet mellan EU-medborgarna och politikerna. Macron vill också minska antalet EU-kommissionärer från 28 till 15. Detta är inget nytt för redan i Lissabonfördraget står det ”från 1 november 2014 skall kommissionen bestå av ett antal medlemmar… som motsvarar två tredjedelar av antalet medlemsstater”. Men under 2013 vägrade medlemsstaterna att backa upp förslaget.

Gemensamt för alla Macrons förslag, stort som smått, är att de innebär utökad överstatlighet på medlemsländernas bekostnad.

Det allvarligaste är ansträngningarna att militarisera EU, vilket underförstått motiveras med ”hotet mot den europeiska säkerhetsordningen” det vill säga det påstådda hotet från Ryssland. Men oavsett om EU kommer att ta steg för steg mot ökad överstatlighet inom säkerhets- och försvarspolitiken och växande motsättningar mellan storebror USA och EU och Natos roll så rustar de enskilda medlemsländerna upp, t.ex. så rustar Tyskland nu kraftigt upp sitt eget försvar.

Vad som kommer att förvekligas i Macrons gottpåse kommer att testas nästa år när EU:s nya femårsbudget skall förhandlas fram. Den svenska regeringens hållning som den uttryckts av statsminister Stefan Löfvén i mars 2017 är att Sverige vill ha en ”modern budget” och prioritera sådant som ger ”ett europeiskt mervärde som att stärka EU globalt, även militärt”. På ett sakråd om EU:s långtidsbudget nyligen i Rosenbad med företräder för myndigheter och tongivande EU-positiva organisationer kunde ingen konkretisera vad som menas med ett ”europeiskt mervärde”, vilket tyder på en växande villrådighet inom den EU-positiva eliten till hela EU-projektet och dess kriser. Att ett militariserat EU skulle vara ett mervärde måste bestämt avvisas. I viss mening flyttade kravet på ett europeiskt mervärde tillbaka debatten till situationen och frågorna före folkomröstningen 1994.

Varför skall Sverige vara medlem i denna alltmer krisdrabbade och alltmer överstatliga union?

Läs även t.ex.:EU-ledare planerar nu superstat – tvärtemot folkopinionen

Bloggen har behandlat EU och Brexit i några andra artiklar :

* ”Är EU enda räddningen eller hur socialdemokrater förtvivlat letar efter verktyg” http://jinge.se/mediekritik/ar-eu-enda-raddningen-eller-hur-vanstersocialdemokrater-fortvivlat-letar-efter-verktyg.htm
* ”EU, euron och Grekland: Vadan och varthän”? http://jinge.se/mediekritik/eu-euron-och-grekland-vadan-och-varthan.htm
* ”Vem bestämmer i EU”?http://jinge.se/mediekritik/vem-bestammer-i-eu.htm
Ökad majoritet för Brexit.
Vilka är Brexit-grupperna?

Folkomröstningen om Brexit – frågan avgjord nu?
160625 Att hämnas på Brexit

i Andra om: Macron, Merkel, massmedia,överstatlighet, EU,
ekonomi, politik, demokrati, USA