Greklands -och därmed EU:s, eurons och kanske rentav kapitalismen kroniska kris står i fokus. Morgonnyheterna rapporterar att Grekland igår ”som första industriland” inte betalat tillbaka ett lån på 1,7 miljarder till IMF, en bank som väsentligen företräder USA:s neoliberala politik, och där USA som enda stat har veto-rätt. Datum för nödlåneprogram hos ECB löpte ut och ECB avvisar Greklands ansökan om respit. Uppfattningarna varierar verkligen. ”Nu är Grekland officiellt bankrutt” skrev Aftonbladet sent igår kväll. Dagens Industri skrev igår ”Nobelpristagaren Paul Krugman skulle rösta nej i Greklands folkomröstning om långivarnas lånepaket. Det skriver han i sin blogg hos New York Times på söndagen. Krugman pekar ut två anledningar. Den första har att göra med långivarnas policy, där Krugman frågar sig ifall långivarna verkligen tror att Grekland efter fem års av ständiga åtstramningar förväntas kunna fortsätta göra liknande uppoffringar i all evighet. Även om Greklands vilja att lämna i samband med omröstningen kan leda till att man tänker om, skulle en potentiell Grexit knappast skapa mer kaos än vad den har redan gjort, bedömer Krugman. Vidare skulle den bana vägen för en eventuell återhämtning på samma sätt som den gjort på många andra ställen, med Grekland som inget undantag, skriver Krugman på sin blogg.”

Vi har skrivit en hel del om Grekland här. Ulf Karlström har skrivit detta inlägg som tillför flera viktiga, aktuella synpunkter. Han har förstärkt bloggen med många artiklar i skiftande ämnen. Denna gång åter om Grekland.

Artikeln.
Den grekiska regeringen, dominerad av vänsterblocket Syriza, men med stöd av det mer högerinriktade, och EU-kritiska partiet Anel, överraskade många häromveckan (26/6), och i synnerhet Eurogruppens företrädare, med att utlysa en folkomröstning till söndag den 5 juli. En folkomröstning i Grekland nämns dock redan i maj av Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble, enligt Reuters (SvD 12/5). SvD:s ekonomijournalist Tomas Lundin skriver emellertid den 21/5: ”Med kniven på strupen torde Alexis Tsipras välja att gå EU, ECB och IMF till mötes”. Det grekiska folket skall nu få ta ställning till Trojkans (EU, ECB och IMF) bud på fortsatt åtstramning. Premiärministern Alexis Tsipras har dessutom uppmanat folk att rösta nej. Parlamentet ställde sig efter 14 timmars debatt också bakom folkomröstningen (SVD N 29/6)

Förhandlingarna mellan Grekland och Trojkan har pågått i 5 månader, och får väl mot fredagens beslut anses som resultatlösa. Enligt SvD:s Brysselkorrespondent Teresa Kuechler (SvD 29/6) lämnade den grekiske finansministern Yanis Varoufakis hastigt sammanträdet med Eurogruppen den 26/6, efter att per telefon ha blivit hemkallad. Mötet fortsatte, men utan huvudaktören Grekland. Dagen därpå meddelade Eurogruppens ordförande, holländaren Jeroen Dijsselbloem, upprört att det blir ingen fortsättning på de grekiska krislånen. Det är därför ett djärvt politiskt drag att lägga frågan om beslut i det grekiska folkets händer genom folkomröstning. De traditionella politiska maktblocken (s) och (h) gjorde så stora eftergifter för de utländska lånegamarna att det bäddade för Syrizas 40 % seger i förra valet. Nu vill vänsterblocket + Anel ha ett uttalat stöd och dessutom rådde delade meningar inom blocket, så en folkomröstning löste formellt beslutsproblemet.

Den grekiska regeringen har förhandlat med Trojkan om:

– Nödlån enligt ett tidigare fastställt program, närmast en utbetalning på 7,2 miljarder euro. Det tycks nu löpa ut den 30 juni
– Lånen förbands med en extrem åtstramningspolitik, riktat med stora delar av den grekiska befolkningen som redan går på knä. Grekiska regeringen har motsatt sig flertalet av kraven, men gått med på vissa, t ex höjd turistmoms och viss justering av pensionsåldern
– Nedskrivning av det gigantiska skuldberget; vid årets slut 180 miljarder euro (SvD N 6/5). En annan uppgift anger 240 miljarder euro (SvD N 21/5)
– Och den senaste tidens stöd från ECB till de grekiska bankernas likviditet (då folk börjat ta ut pengar i stor omfattning).


EU har varit pressad från flera håll, och i centrum står frågan om mera eller mindre EU. Jag har tidigare här redovisat hur denna konflikt ständigt hållits vid liv av EU:s federalister och Eurogruppen, de senare idag 18 av EU:s 28 medlemsstater. Den 23/6 presenterades en drastisk, och smått dramatisk rapport om EMU:s brister av bl.a. Jean-Claude Juncker och Mario Draghi. Lösningen hette som vanligt ”fördjupad ekonomisk-politisk integration”. På andra sidan stretar en grupp länder, som t ex England, Ungern, Finland, med lite olika motiv, till ett ”mindre EU”. Den förra Alliansregeringen talade svepande om ”ett mindre, men vassare EU” utan att precisera vad man menade, utöver krav att EU:s budget skulle minskas. Så EU-projektet tycks ständigt vara havande med motsättningar kring frågan om mer överstatlighet och maktbefogenheter över medlemsstaterna.

England har varit det tyngsta landet som gått emot tidigare Brysselmakt och nu Junckerkommissionen. Dessvärre har kritiken mot den expanderande överstatligheten drivits av höger, och inte vänstern, om jag får använda dessa något svävande positionsbestämningar. Det har varit UKIP och Tories som burit kritiken, av ganska skilda skäl. För Tories och Cameron har finansmarknaden i City varit ett starkt skäl. Englands globala roll är idag blygsam, men de finansiella transaktionerna i City svarar för en relativt stor andel av landets BNP. Bryssel-EU:s valhänta försök att på marginalen begränsa finanskapitalet har avvisats av Cameron.

Utgången av det engelska valet i år blev ju rätt bisarrt beroende på systemet med enmansvalkretsar. Efter valsegern har Cameron därför satsat hårt på att få tillbaka väljare från UKIP genom krav på omförhandling av villkoren för Englands EU-medlemskap, och en folkomröstning 2017. Junckerkommissionen har varit häpnadsväckande mjuk i tonen inför Camerons propåer, sannolikt därför att Juncker inte orkar med ännu en eskalerande konflikt. Genom ett juridiskt trixande tänker man sig ett särskilt protokoll för England, utan att behöver öppna Pandoras ask, i form av en förändring av själva Lissabonfördraget.

Jag bedömer att Cameron, med sin parlamentariska majoritet, kommer att ro hem spelet, med minskad prestige för kommissionen och EU.

Det var engelska och franska stridsflygplan, med hjälp av USA:s satellitbilder och Sveriges Gripenfotografering, som slog ut Gadaffis relativt svaga arméenheter, och framför allt deras baser och förråd. Om detta kniper man käft i Bryssel, och i Sverige. Nu ser vi flyktingtrafiken – och katastrofen – över Medelhavet. EU försökte samla sig till en temporär lösning, med att fördela kvoter av flyktingar på medlemsländerna. Idag tar lilla Sverige och Tyskland emot hälften av alla flyktingar. EU gjorde totalt fiasko, utöver att lite pengar skall gå till Grekland, Italien och Malta, Frontec skall öka patrulleringen utanför Libyen. Det blev inga kvoter, utan bl.a. Ungern och Finland sa blankt nej. EU:s fiasko, både genom att driva fram en ökning av krigsflyktingarna, och misslyckandet att hantera konsekvenserna är en svår prestigeförlust.

EU-projektet ter sig skakigare än någonsin. En EU-kramare som SvD:s förre, mångårige Brysselkorrespondent Rolf Gustavsson gråter krokodiltårer (SvD 28/6). Jag menar att han har all anledning till det, även om de konkreta följderna av EU:s fiaskon är svåra att bedöma. EU kommer dessvärre inte att rasa ihop, men Eurogruppen kommer att tappa ledartröjan. Vilka nya konstellationer som plockar upp ledartröjan återstår att se.

Och Grekland? ”Klaga månde Elektra”*, och hennes nutida systrar. 5 års kris har slagit hårt mot landet. En uppgift anger att Grekland under dessa år tappat 25 % av sin ekonomi, och att t ex den 18/5 fick Grekland betala nästan 24 % ränta för 2-åriga statspapper (SvD N 21/5). Om det senare är korrekt, och inte bara gällt för 1-2 dagar, så är scenariot framöver inte ljust. En räntenivå på statspapper på 5-7 % anses idag var en form av absolut smärtgräns.
Det som idag är Greklands räddning är turismen; en prognos för 2015 anger 25 miljoner turister (SvD N 6/5). Beslutet om 6 dagars stopp på utbetalningar från banker och bankomater gäller inte turister. Vi får innerligt hoppas för Greklands skull att diskussioner om begränsningar i bankuttag av pengar inte avhåller turister till Grekland. Det är nästan så jag vill utbrista: Åk till Grekland som turist under sommaren och hösten i år!

(”*Klaga månde Elektra” är en teaterpjäs-trilogi av Eugene O’Neill, första gången uppsatt 1931, filmatiserad 1947 och blev även opera 1967 med världspremiär på Metropolitan i New York. Pjäsen förflyttar en antik tragedi till amerikanska inbördeskriget.)

intressant.se Grekland, euro, EU, politik, USA, Tyskland Storbritannien, folkomröstning ekonomi imperialism, kapitalism politik demokrati

Dagens Industri 30/6 AB 30/6 Pål Steigan 22/6DWN 22/6 svD 19/5 DN 15/5DN 26/1SvD 26/1Nyhetsbanken 12/1Kolationsregering SvD 26/1 Sveriges radio 26/1 Radiodebatt 22/1 DN Nyhetsbanken om Grekland SKP om GreklandPål SteiganSyrizaledarens artikel 21/1 DN Debatt 24/12 2013 SvD 24/12 DrCais blogg Blogg -Apostlagärningarna
Fotolasses blogg Röda Malmö Knut Lindelöf DN Debatt 24/12 Bloggaren Peter Linden BBC-undersökningCleveland LeaderSKP-blogg Anders Svenssons bloggDN 23/12 Karin BojsDN 10/2 2012 DN 4/10 2012 DN 23/8 2012
Nina Björk DN 19/9 2012SVD 2/5 2012Expressen Aftonbladet 7/8 2012 DN1 2011 DN2 2012 DN3 2011 SVD1 2011 SVD 2011