Inledning: I gårdagens gästblogginlägg ”Folkomröstningen om Brexit” föll drygt 1/3 av texten bort i mitten av artikeln genom misstag av mig. Jag publicerar nu den fullständiga texten. Igår tog Camerons partivän Boris Johnson ställning för Brexit, vilket stärkte opinionen för detta och pundets värde sjönk, men har stabiliserat sig idag.

Frågan avgjord? – ”His Master’s Voice”.
Jag tror att frågan avgjorts genom en artikel i bl.a. DN idag av Richard Haass ”Låt mig alltså utöva min rätt som utomstående med starka intressen i vad som sker att framföra en klar och tydlig åsikt: ur mitt perspektiv (och många andra amerikaners) vore ett beslut av Storbritannien att gå ur EU olyckligt – i högsta grad olyckligt.” http://www.dn.se/ledare/kolumner/richard-haass-brexit-forminskar-storbritannien/

Vem är då Richard Haas? Han är ordförande i USA:s politiskt viktigaste och mest inflytelserika tankesmedja Council on Foreign Relations – mer eller mindre talesperson för USA:s officiella politik. Några av de mest kända medlemmarna är George W. Bush, Bill Clinton, Alan Greenspan, Condoleeza Rice, Henry Paulson, George Soros samt David Rockefeller.
Men detta klargörs inte i DN som då och då publicerar artiklar av Haass, liksom säkert många andra tidningar.

I boken och skriften ”USA som världspolis” (kan köpas via bloggsidan – se höger kolumn) nämns Richard Haas på följande sätt ”I november 2000 höll Richard Haass ett föredrag med titeln ”Imperial America”. Haass var medlem av nationella säkerhetsrådet under president GW Bush, senare direktör för policy planning i utrikesdepartementet och är nu ordförande i mäktiga Council on Foreign Relations och kolumnist i Dagens Nyheter. Han menade att det var nödvändigt att USA med sitt överskott av makt (”surplus of power”) omvärderar sin roll från vanlig nationalstat till imperialistisk makt. Han använde termen ”imperial” i stället för ”imperialism”, kanske för att termen ”imperialism” upplevdes ge negativa associationer till exploatering och territoriell kontroll.”

Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var tidigare med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. och en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Han har publicerat inlägg här i flera ämnen.
Några av hans artiklar har handlat om EU. Här de senaste:
* ”Är EU enda räddningen eller hur socialdemokrater förtvivlat letar efter verktyg” http://jinge.se/mediekritik/ar-eu-enda-raddningen-eller-hur-vanstersocialdemokrater-fortvivlat-letar-efter-verktyg.htm
* ”EU, euron och Grekland: Vadan och varthän”? http://jinge.se/mediekritik/eu-euron-och-grekland-vadan-och-varthan.htm
* ”Vem bestämmer i EU”?http://jinge.se/mediekritik/vem-bestammer-i-eu.htm

Artikeln. Den skrev 22/2.
I januari 2013 gjorde Storbritanniens konservativa premiärminister Dave Cameron ett utspel som förvånade många. I ett långt tal, som i utskriven form var på 12 sidor, angrep han EU och krävde omförhandling av Storbritanniens villkor för medlemskap. Britterna skulle i en folkomröstning senast 2017 få ta ställning till medlemskapet. I artiklar på denna blogg – i januari 2013 och juli 2014 – har jag tecknat bakgrunden till utspelet. I allt väsentligt handlade det om det politiska partiet UKIK:s framgångar i opinionen och slitningarna inom Torypartiet.

Efter några års sonderingar och diskussioner skickade Storbritannien i november 2015 en lista på sina krav till Europeiska rådet. Efter förhandlingar mellan David Camerons och Donald Tusk – Europeiska rådets ordförande – presenterades det så kallade reformpaketet. Detta var ett försök från Camerons sida att blidka euroskeptikerna. Emellertid möttes paketet en stark kritik. De engelska tabloiderna lyste med rubriker som t ex ”The great delusion” (Den stora illusionen) och ”EU is joking”. Och alldeles efter att reformpaketet presenterats gav Yougovs opinionsundersökning +3 % till Brexitlinjen. Många kommenterade också skillnaden i Cameron krav i januari 2013 och i november 2015 med vad som återstod i reformpaketet.

Så till slut kom beskedet från EU häromdagen. Lördagen den 20 februari, efter nästan 3 dagars sega förhandlingar, lyckades EU-statscheferna ena sig kring Storbritanniens så kallade undantag, för att försöka hindra landets utträde ur EU – Brexit.

En viktig knäckfråga hade man löst tidigare. Att öppna en process med revidering av Lissabonfördraget från 2007 vore ett vågspel, med bäring på katastrof, för EU-kommissionen och de federativa krafterna inom EU. Svårigheten av baxa Lissabonfördraget i hamn var betydande. Stora länder som Frankrike och Holland röstade nej till en tidigare version av fördraget. Länderna fick därför bakläxa, och måste rösta en gång till, efter närmast kosmetiska ändringar av det ursprungliga fördraget. Att därför öppna en process med ändring av Lissabonfördraget som David Cameron talade om var uteslutet för federalisterna, dvs de som vill ha mer EU. Frågan ”löstes” så att eventuella brittiska undantag läggs som ett protokoll till fördraget.

I centrum för Camerons kampanj har 4 frågor dominerat:
1. Rörligheten för kapital, varor och tjänster måste öka för att stimulera ekonomin.
2. Garantier för att icke-euroländer inte drabbas av beslut inom eurozonen, och att EU erkänner mer än en valuta. En rad lagligt bindande principer för att säkra landets ekonomiska självständighet.
3. Löfte om att begränsa och/eller få stå utanför EU:s maningar om ”allt fastare sammanslutning”. Storbritannien vill skriva ned principen om en ”allt närmare union”, som anses lagligt bindande och oåterkalleligt. England skall få ”betydande vetorätt” mot Bryssels lagstiftningar. Subsidiaritetsprincipen måste förstärkas.
4. Ett begränsat välfärdssystem för andra EU-medborgare, som arbetar i Storbritannien. ”EU-migranter som kommit till Storbritannien för att jobba ska få vänta fyra år för att kunna begära det skattestöd som brittiska arbetare får. Här hoppades Cameron på att den här tillfälliga lösningen av flyktingkrisen skulle gälla i 13 års tid. Även barnbidraget behövde anpassas så att de matchar de ofta lägre levnadskostnaderna som migranterna får i hemlandet” (SvD 21/2).

Även denna, slutliga överenskommelse har, som reformpaketet, kritiserats hårt för att vara för luddig och utvattnad. Och egentligen är det bara punkt 1 där Cameron fått igenom sina krav, men det är knappast förvånande då det är en av EU-kommissionens käpphästar. Vad gäller vetot så finns nu en skrivning att 15 av de 28 medlemsländerna kan hindra förslag. Det ter sig oklart om det får någon praktisk betydelse. Även välfärdsfrågan ter sig liten, och har väl mest en slag signaleffekt, som Cameron och Ja-sidan hoppas kunna vifta med. När gäller barnbidragen var beslutet närmast patetiskt, med en slag indexering efter köpkraft i respektive hemland.

Folkomröstningen kommer att ske den 23 juni, och kampanjen har redan startat. Brexit leder idag med 3-5 % enligt olika mätningar, men hela 20 % har inte bestämt sig. Utgången är därför oviss. Olika Toryministrar har nu börjat välja sida. Det paradoxala är att Cameron backas upp av Labour och den relativt radikala tidningen The Guardian, medan konservativa drakar som The Times, The Daily Mail, The Telegraph och tabloider som The Sun stödjer Brexit.

Frågan om Brexit är utomordentligt viktig. Vid ett sådant utfall öppnar det för möjligheten att skapa en ny typ av EES-avtal för länder som står utanför EU, i första hand Storbritannien, Sverige, Norge och Island. Jag kommer att kommer att följa valkampanjen och opinionssiffrorna och återkommer med inlägg här.”

intressant.se EU, politik, BrexitCameron, kapitalism kapital, ekonomi Storbritannien, euro, imperialism, demokrati

SvD Brexit. Punder faller tungtExpressen: Reinfeldt Sveriges största förlorarenPC Roberts artikel PC Roberts hemsidaPål Steigan 13/7Deutsche Wirtschafts NachrichtenDer SpeigelPaul Krugman i NY Times 12/7Pål Steigan 14/7 DN 14/7 Artikeln på Nation of ChangeE24Pål Steigan Krugman hyllar Nej NY Times 6/7 DN 6/7 Dagens Industri 30/6 AB 30/6 Pål Steigan 22/6DWN 22/6 svD 19/5 DN 15/5DN 26/1SvD 26/1Nyhetsbanken 12/1Kolationsregering SvD 26/1 Sveriges radio 26/1 Radiodebatt 22/1 DN Nyhetsbanken om Grekland SKP om GreklandPål SteiganSyrizaledarens artikel 21/1 DN Debatt 24/12 2013 SvD 24/12 DrCais blogg Blogg -Apostlagärningarna
Fotolasses blogg Röda Malmö Knut Lindelöf DN Debatt 24/12 Bloggaren Peter Linden BBC-undersökningCleveland LeaderSKP-blogg Anders Svenssons bloggDN 23/12 Karin BojsDN 10/2 2012 DN 4/10 2012 DN 23/8 2012
Nina Björk DN 19/9 2012SVD 2/5 2012Expressen Aftonbladet 7/8 2012 DN1 2011 DN2 2012 DN3 2011 SVD1 2011 SVD 2011