Denna fråga har väckts och diskuterats i anslutning till en färsk artikel ”Separerar Donbass från Ukraina?” här.
Kommentatorn ML skrev (avkortat) ” Jag åt middag med en tillfällig besökare från östra Ukraina för någon månad sedan i Stockholm.Han är född och uppväxt i Lugansk, men bodde nu på regeringssidan. Han berättade att en av de stora industrierna i Lugansk nu var nedmonterad och skickad till Ryssland.”
Kommentatorn Ervin skrev ”Det är ju en självklarhet att Putin tog hem sina industrier i Ukraina, många industrier i Ukraina arbetade inom tillverkning och forskning inom flyg och rymdteknologi och var helt rysk-ägda. Tiotusentals ukrainare arbetade i ryska företag i Ukraina och tiotusentals ukrainare arbetade i Ryssland.”
Kommentatorn Hewko skrev ”Det vore intressant att höra vilken stor industri som nedmonterats och flyttats till Ryssland för jag har till och från noga följt nyheterna från Donbass och har aldrig hört talas om något liknande.”

Ingenjören Hewko har återkommit med en kommentar, som jag nu omvandlar till en artikel då den ganska ingående synes utreda frågan

Hewkos bedömning.
Efter att jag har läst allt som skrevs ovan samt under de angivna länkarna relaterat till nedmontering av ”de stora industrierna” måste jag påstå att detta inte är styrkt på något sätt.
Först måste man ifrågasätta plural för det blev en fabrik.

Jag skall först beskriva bakgrunden för den motivation som kommer i slutet.
Min pappa var produktionsingenjör i den troligtvis största militära fabriken i Jugoslavien samt var med och både designa fabrikshallar och köpa in, på den tiden, modernaste maskiner och styrutrustningar. Han var med om att bygga upp fabriken åt Irak under Irak-Iran kriget. Själv är jag också ingenjör och har varit ganska insatt i det hela.

Av den nämnda största fabriken finns idag väldigt lite kvar förutom någon form av symbolisk produktion som bara är en bråkdel av den före kriget. Fabriken var inte vid fronten men den hade bombats från flygplan om jag minns rätt trots flygförbudszonen infört av NATO.

Man kan nog lugnt påstå att ingen större fabrik som skadats på grund av striderna/beskjutningen är igång idag. Som ingenjör vet jag hur känslig utrustning är, hur svårt om ens lönt det är reparera dyra maskiner samt att man bygger fabrikshallar som skall passa exakt den produktionslinje den är tänkt för med speciella ställningar för varje enskild maskin. Den fabrik som hamnat i stridszonen brukar väldigt fort bli skadad till den grad att det inte är ekonomiskt försvarbart att reparera den.
Det är därför man kan läsa i texten som Ervin länkade till att 2/3 delar av fabrikerna skurits till metallskrot för man kan inte använda dem till annat.

Båda sidor i kriget har anklagat varandra om att man har flyttat produktionen till Ryssland alternativt längre till väst. Jag vill här påstå att det är mycket mer trovärdigt att Ukraina kunnat flytta fabrikerna och produktion längre västerut för det handlar om områdena som inte var krigsdrabbade (man har hört rykten om fabrikerna i Novorussia utanför Donbass).

Att få ut något av större värde ut ur krigszonen är en ”mission impossible”.
Känsliga maskiner brukar ligga i acklimatiserade rum med strängt kontrollerad mikromiljö och om sådan utrustning även indirekt utsätts för extern påverkan (fabrikshallen beskjuts fast själva maskinerna blir oskadade men genom hålen i väggarna och taken börjar fukten och smutsen sitt angrepp och processen blir snabbt irreversibel). Det var därför jag nämnde den massiva och urskiljningslösa beskjutningen av Lugansk. På den interaktiva kartan av missilfall kunde man se att hela staden blev blev full med röda prickar. Jag har svårt att tänka mig att någon fabrikshall inte blev träffad åtminstone tiotals gånger.

Därför tycker jag det bara är propaganda och myter om stor(a) industri(er) som flyttas till Ryssland. Mindre maskiner och utrustning; ja, absolut och det tvivlar jag inte en sekund på. Stora hallar? I princip helt uteslutet.

En annan aspekt är svårigheten att återupprätta produktionen även om man lyckas få ut tillräckligt med utrustning.
En hel del utrustning är ursprungligen från utlandet med konsekvensen att det är svårt eller olönsamt under sanktionerna att få reservdelar. Teknisk dokumentation brukar försvinna kaoset. Dessutom är det oerhört svårt att samla ihop kompetent personal och ersätta nyckelpersoner.
Min pappa har varit med om att försöka starta om en del av tillverkningen i andra fabriker och man har enbart lyckats med mindre avancerade vapensystem (granatkastare och dess ammunition). En fabrik är aldrig självständig utan den har en mängd underleverantörer och bryts kedjan kan den repareras till en viss nivå men sedan blir det näst intill omöjligt.

Först nu över 20 år efter kriget börjar Serbien tillverka i liten skala en del avancerade vapensystem som tidigare tillverkats utanför eller i samarbete med andra republiker. Mitt i kriget samarbetade Serbien, Kroatien och Bosnien om att sätta upp stridsvagnar (M84 en lokal variant av rysk T72) som skulle levererats till Kuwait. Vad jag vet har varken Serbien eller Kroatien lyckats starta en egen produktion av dessa stridsvagnar utan det enda man gör är att man har upprustningsprogram av de tidigare producerade enheter.

Vad jag också vet har ingen av de f.d. republikerna lyckats starta en egen produktion av MRLS vapensystem. Man har lyckats sätta ihop några halvdana produkter där man tagit rester av tidigare producerade delar (största problemet är vapenrör som tidigare tillverkats i den nämnda förstörda fabriken där man använt speciella och dyra maskiner) men inget nytt har producerats.

Till slut om Rysslands behov av avancerade produkter från Ukraina:
Anledningen att Ryssland överhuvudtaget köpt exempelvis olika typer av motorer och en viss del elektronik från Ukraina var att tillverkningslinjer redan funnits där och att produktionskostnaden var lägre än i Ryssland. Det handlade för det mesta om gammal teknologi medan den stora majoriteten av nyutveckling skedde i Ryssland.
En annan del av rysk beroende av Ukraina var underhåll av gammal militär utrustning.

Därför är/var det också oftast olönsamt för Ryssland att bygga fabriker och starta en egen tillverkning med hjälp av gammal teknologi. Alternativet till att starta en egen tillverkning är att anlita kineser eller till och med nordkoreaner som fortfarande tillverkar gammal sovjetisk krigsmaterial där omställning till den variant Ukraina stod för skulle vara lönsam och troligtvis billigare än det varit i Ukraina. Som sagt modern krigsmateriell och rymdteknologi utvecklas i Ryssland.

Så även om man tar hänsyn till detta skulle det vara svårt att motivera försöket att återupprätta tillverkningen i Ryssland med hjälp av nedmonterade fabriker från Lugansk. Jag vill inte påstå att det är omöjligt men alla fakta pekar mot att det inte är sannolikt.

Några andra artiklar om Ukraina här.
* Ukraina kränker systematiskt mänskliga rättigheter
* Ukrainakrisen: Från Nulandkakor till kallt krig. Del 1
* Ukrainakrisen: Från Nulandkakor till kallt krig. Del 2
* Avslag från Granskningsnämnden
* Dödsskjutningarna på Maidan: USA-stödd ”false flag” enligt vetenskaplig rapport
* Protestera mot svenska regeringens uttalande 21/2 1015 om Ukraina
* Väntad kalabalik i konkursfärdiga, korrumperade statskupps-Ukraina
* Gallup visar att 8 % är nöjda med regeringen i Ukraina medan 80 % är nöjda med Putin i Ryssland
* USA-ikonerna Kissinger och Brzezinski kritiserar USA:s Ukrainapolitik
* Nynazist ny talman i Ukrainas parlament
* Regissören Oliver Stone: Statskuppen i Kiev påminner om andra CIA-kupper
* Lästips för Stefan Löfvén och Margot Wallström – imperialismens kreatur
i Ukraina, politik, mänskliga rättigheter, statskupp, USA, Sverige, ekonomi, imperialism, NATO, demokrati, federalister, Donbass