Detta är en artikel av professor Lars Drake på Synapze, som jag har förmånen att publicera också här.
Synapze
Den behandlar många viktiga frågor som alla i säkerhetsarbetet, politiker, journalister, och övriga, borde läsa.
Lars Drake har tidigare förgyllt denna blogg med andra artiklar, kanske främst sådana som berör synen på Ryssland i svensk utrikespolitik, och medias rapportering.
Artikeln.
Ryskt informationskrig – ännu en nyhetsanka? Rätt riktning? Foto: Holger Ellgaard Det har varit många artiklar i svensk press som använt orden ”ryskt informationskrig”
1. Det har handlat om t.ex. Ukraina, Nato eller arbetet inom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)
2. Pågår eller planeras det sådan krigföring och är den i så fall offensiv till sin karaktär? Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har publicerat en rapport som tar upp detta ämne. Med tanke på avsändaren borde det vara bland det mest vederhäftiga som svenska myndigheter kan prestera. Den rapport som försöker bringa reda i detta är utgiven av FOI och skriven av Ulrik Franke. Titeln på skriften är ” War by non-military means – Understanding Russian information warfare” (Krig med icke militära medel – att förstå ryskt informationskrig)
3. Den rapporten hade föregåtts av en FOI Memo (3097 från 2010-02-09). Rapportens titel ger ett intryck av att det är något aggressivt från rysk sida. Om man tar sig tid att läsa brödtexten framträder en annan bild. En fråga som dyker upp redan i anslutning till titeln: har FOI någonsin gjort en motsvarande analys av strategiska dokument som tagits fram i USA? Vid sökning på FOIs hemsida får man inget resultat som visar att någon analys gjorts av USA eller Natos strategier eller insatser inom området informationskrig. Sökorden var ”informationskrig”, informationskrigföring” och ”informationsoperationer” i kombination med USA respektive Nato.
När de tre orden kombineras med Ryssland får man hänvisningar till de två nämnda skrifterna. FOI analyserar inte ens om hur den eventuella hotbilden ser ut från väst. Hot kan tydligen bara komma från öster. Det kan också vara så att det är känt inom FOI att USA/Nato har en mer aggressiv syn på informationskrig än vad Ryssland har och att det därför är olämpligt att gräva i det. På FOIs hemsida beskrivs Ulrik Frankes rapport på följande sätt: ”Rapporten utgör främst en genomgång av ryska officiella dokument och rysk militärteoretisk litteratur avseende informationskrigföring. Den rymmer också några fallstudier, i syfte att belysa hur teorin omsätts i praktik.
En slutsats är att informationskrigföring inte bara ses som en fråga för de väpnade styrkorna, utan snarare som en strategisk verksamhet som kräver samordning av många myndigheter. En annan slutsats är att informationskrigföringen enligt doktrin och teori bedrivs kontinuerligt i såväl fred som i krig. Informationskrigföringen är politiserad och de ryska intellektuella som deltar i den militärteoretiska debatten ansluter sig nu till en syn på informationskrigföring där regimsäkerhet är det överordnade målet. Bland drivkrafterna återfinns en syn på världen som ett nollsummespel, där globaliseringen försämrar Rysslands säkerhet och där Ryssland släpar efter västerländska länder avseende teknik.” 4 Även i den korta sammanfattningen kan man få uppfattningen att det är fråga om en aggressiv strategi från rysk sida.
Om man bemödar sig om att faktiskt läsa rapporten ser man att de ryska strategiska dokumenten i huvudsak talar om en defensiv strategi för att skydda Ryssland från yttre hot, inte en aggressiv krigsstrategi.
När man analyserat hotbilden har man i och för sig verktygen som kan användas för egna syften, men det är inte det som står i de ryska strategidokumenten. Rapporten hävdar att officiella strategidokument målar upp en mörk bild av världen där informationskrig mot Ryssland är norm. Till informationskrig räknas ett flertal olika metoder såsom psykologiska insatser som riktas mot individer eller befolkningar, attacker mot datornätverk och falska kampanjer i andra länders massmedia. Regimsäkerhet, som nämns i citatet ovan, handlar ur rysk synpunkt om att hindra ett regimskifte som innebär att utländska intressen dominerar Ryssland. Ett antal ”färgrevolutioner” där USA har varit en pådrivande faktor har gett anledning till oro. Ulrik Franke skriver i rapporten att fokus i de officiella dokumenten är defensive aspekter. Hur Rysslands gör när landet ska bedriva informationskrig får man läsa mellan raderna. Det betyder att det kanske inte finns något alls att hänvisa till. (”In keeping with tradition, the focus of the official documents is defensive – explicitly, they reveal little information about how Russia goes about waging information war against other countries, though a lot can be read between the lines.”)Skriften avslutas med fem exempel som inte är särskilt starka argument för att informationskrigföring pågår eller har använts, 1. Historieundervisning, 2. Kampanj mot Carl Bildt i rysk TV, 3. Rysk annektering av Krim, 4. Aggressivt uppträdande av ryska militärflygplan och 5. Kontroll av internet. Den bild av Rysslands historia som ges i ryska skolor ska göras mer enhetlig. Det är dock svårt att se det som en del i ett informationskrig. Om det ska räknas som insatser i ett informationskrig har det en defensiv karaktär. På vilket sätt skulle det vara mer allvarligt än att Sverige har en myndighet, Forum för Levande Historia, som driver en viss historiesyn riktad till bl.a. skolor? 5 Det har förekommit spydigheter mot Sveriges dåvarande utrikesminister i ryska TV. Det påstods att han inte kommit över den svenska förlusten i Poltava och därmed är revanschistisk. Man kan börja med att fråga hur ofta det förekommer spydigheter i svensk TV om politiska ledare i Ryssland. Spydigheterna mot Carl Bildt bör ses mot bakgrund av hans oförskämda jämförelse av Putin med Hitler och Ryssland med Hitlertyskland. Bildts grava påhopp är mycket värre än de svar som förekommit i rysk TV. Han beskylldes också för att ha blod på sina händer av någon inom rysk TV med anledning av hans aktiva stöd till Majdankupproret, och den våldsamma kuppen mot den demokratiskt valde presidenten, i Ukraina. Värre anklagelser mot Bildt har förekommit i svensk press. Inget av de fall som nämns i rapporten är särskilt bra exempel på informationskrigföring.
Förvirringen och informationsflödet som rådde i samband med ryska militära operationer på Krim inför folkomröstningen som medförde att Krimborna i stor majoritet röstade för anslutning till Ryssland ses i rapporten som en avancerad informationskrigsinsats. Händelserna på Krim har behandlats i flera inlägg på Synapze, bl.a. detta av Oleg Mezjuev 6. Det ryska ingripandet på Krim var ett svar på den blodiga kupp som genomfördes i den ena huvuddelen av Ukraina mot en president som valts med huvudsakligt stöd från den andra huvuddelen av landet. Dylika obehagliga fakta ingår inte i FOIs världsbild. Det är intressant att rapporten beskriver några fall av bekräftad information som ”påstådd”. Det är rimligt att tolka skeendet som att Ryssland spelade sina kort väl i informationshänseende i samband med de militära insatserna på Krim. Det är sannolikt det enda hållbara exemplet som presenteras i rapporten.
Det faktum att ryska militärflygplan flyger oftare än tidigare och dessutom flyger nära militära flygplan från andra länder tas som en aggressiv handling. Syftet sägs vara att visa upp Rysslands militära styrka. Må så vara, men det är knappast något bra exempel på informationskrigföring utan snarare ett klassiskt exempel på att de militära musklerna visas upp. Dessutom flyger Natoplan oftare i Rysslands närhet än alla ryska plan sammanlagt i internationellt luftrum. Det kan därför snarare tolkas som en defensiv insats från rysk sida. Kontroll av internet i Ryssland, i den utsträckning det förekommer, kan ses som en defensiv åtgärd, men inte som en del av något aggressivt.
Ett annat fall som inte finns med i rapporten från FOI är två fall av falsk information som Peter Hultqvist utsatts för. Det finns inga bevis för vilka som är ansvariga, men i ett av fallen sägs ursprunget ha spårats till St Petersburg. Det kan vara någon rysk organisation, CIA, privata aktörer eller i princip vem som helst som planterat den falska informationen. Symptomatiskt har artikeln i Dagens Nyheter den grundlösa titeln ”Peter Hultqvist utsatt för rysk lögnattack” 7
Sammanfattning kan man säga att flertalet exempel visar på sånt som är defensivt eller är tveksamma exempel på informationskrigföring. Dokumentationen om ryska strategiska dokument visar också att de huvudsakligen handlar om en defensiv syn på information i säkerhetspolitiska sammanhang. Mediebilden av ett infokrig från rysk sida har således en mycket svag grund. Förtroendet för FOI skulle nog öka om en liknande kritisk genomgång av USA genomfördes. Möjligheten att jämföra vore intressant.
Noter
1 DN:Ryskt propagandakrig även i Sverige
2 Synapze: Referens 2
3 FOI Rapport
4 FOI Rapport Sammanfattning
5 Synapze: Referens 5
6 Synapze: Referens 6
7 DN: Peter Hultqvist utsatt för svensk lögnattack
Andra artiklar i ämnet.
Vår tids monumentala hyckleri
Sanslös utrikespolitik om Syrien
Hets mot Ryssland, och anslutning till NATO
Konflikt om Konflikt och PK
Rysk propaganda enligt Sveriges Radio
Jag har bidragit med bl.a.:
Vad vet SÄPO om demokrati och terrorism
Efter SÄPO:s rapport – läs OCKSÅ Sputniknews och Russia Today samt.
Igår hörde jag Löfven, Fridolin, Sjöstedt m.fl. ljuga om Syrien
intressant.se propaganda Sverige massmedia, kampanjjournalistik Ukraina, Ryssland, Putin, politik, USA, information krig, desinformation ekonomi imperialism
10 svar till “Ryskt informationskrig – ännu en nyhetsanka?”
En fråga till FOI och alla i föreningen ”Hata Ryssland” – kan ni presentera ETT enda bevis? Eller lider ni av faktaresistens? Litar hellre på ”Alternativ Fakta”?.
Jag slår vad om att ni inte har ETT enda bevis – en jota av bevis – om Rysslands Information krigsföring. Har ni det? Okej då. ta fram det så vi kan tro på er. Tills dess vi kommer att hålla oss fast vid det vi vet – att ni hetsar upp för Nato & Wallenbergs krigskoncern. Vi skattebetalare har börjat tröttna på att se myndigheter och institutioner spring ärenden för främmande makt (USA; NATO; Israel) och skattepengar som hamnar i svenska oligarker fickor.
Så det är här alla Putin-kramare håller till?
De som intresserade av kunskap, fakta och kritisk analys skriver sådana artiklar. Du är välkommen med argument i sakfrågor, om du har det.
Ja, så säger alla som vill dölja att man sålt ut Sveriges oberoende till EU och USA! Kalla alla som har en nyktrare och mer Sverigevänlig inställning för ”Putinkramare”! Kan meddela anonym att ”Putinkramarna” i så fall är i majoritet i Sverige och att inflytelserika bloggare som Lars Bern, Peter Krabbe och många andra har gjort exakt samma analys av läget. Anonym är givetvis välkommen med sakargument men jag tror att de helt saknas! Anonym tillhör nog gänget som gått på oligarkernas MSM-media propaganda med hull och hår. Tragiskt att det fortfarande finns folk som inte genomskådat medias fulspel…
Skall alla som har någon slags Ryss påbrå börja också vara rädda även i Sverige? Det har nämligen börja en sådan kampanj i USA. Och vi vet att om USA gör förr eller senare det även FOI. Akta er alla ni vars namn slutar med ski, ov eller ev – undantaget ni som är med i föreningen ”Hata Ryssland”.
https://www.globalresearch.ca/anyone-of-russian-descent-now-targeted-in-senate-investigation/5624342
Medan högerpolitikern och CIA-spionen Carl Bildt bedriver öppet propagandakrig mot Iran via sin kvitter-konto.
CI-spionen kvittrade följande från Rome
Carl Bildt @carlbildt – 9:38 PM – 28 Dec 2017 from Rome, Lazio
Reports of signals of international satellite TV networks jammed in large cities of Iran. Would be sign of regime fear of today’s protests spreading.
Vilket betyder att svenska presstitutekåren har fått sina ”marching orders” – vi kommer att bli dräkt av Iran. Iran, Iran kakofonin
läs mer här: http://www.moonofalabama.org
https://sputniknews.com/analysis/201712291060412907-syria-documentary-fakery-bbc/
Robert Stuart har ägnat fyra år åt att plocka isär en fejkad BBC-dokumentär om krigshandlingar mot civila i Syrien. Reporter tidigare själv, chockerades Stuart över fräckheten från BBC:s sida. Han visste nog att de inte varit särdeles nogräknade med sanningsenligheten tidigare heller, men att de direkt producerade iscensatta falskheter var nytt för honom.
En annan fejkare som kläddes av förra veckan var Guardian-journalisten Luke Harding. Han har skrivit en bok med titeln ”Collusion”, fejknyheten om hur Ryssland placerade Trump i Vita huset. I en intervju på TheRealNews visar det sig att Harding inte har belägg för ett enda av sina påståenden. Allt är hittepå och fantasier.
Problemet med våra egna trollpoliser är att de jagar sina egna hjärnspöken som kommer från samma spökfarm som journalisten Hardings. Den som är salig i sin tro kan inte överbevisas. Sådana personer brukade man hitta i diverse sekter men nu finns de i statsledningen och -förvaltningen.
Re Ryskt informationskrig och FOI: tror du att FOI har läst TC 18-01, boken Hybrid Wars av Andrew Korybko, och hans artiklar om ämnet? Där finns en del att tugga på!
Hur mycket död och förödelse väntar 2018?
– PaulCraigRoberts.org
https://www.paulcraigroberts.org/2017/12/30/much-death-destrution-awaits-us-2018/
Allt igenom västvärlden har politiken degenererats till bedrägeri. Ingen regering tjänar allmänhetens intresse. Förutom några tidigare sovjetiska satelliter i Östeuropa, har europeiska regeringar trotsat folkviljan genom att tillåta ett stort antal låtsasflyktingar från Washingtons och andras krig. De europeiska regeringarna äventyrar vidare sina medborgare genom sitt stöd till Washingtons stigande aggression mot Ryssland. Den demokratiska politikens universella misslyckande leder direkt till krig.
Saker förklarar, http://www.unz.com/tsaker/2018-war-or-no-war/
att amerikanare med intelligens, ära, mod och integritet har försvunnit från USAs nationella säkerhetsetablissemang. I deras ställe finns arroganta idioter, höga på övermod som tror:
1. Vi kan köpa vemsomhelst
2. De vi inte kan köpa, mobbar vi
3. De som vi inte kan mobba, dödar vi
4. Inget kan hända oss , vi lever i total straffrihet oavsett vad vi gör.
-Ingenstans i västvälden finns ett tecken på ledarskap för fred och mänsklighetens välbefinnande.
https://www.rt.com/news/414633-nato-forces-reduce-security/
Länder med Nato-militär uppbyggnad nära Rysslands gränser förvärrar dramatiskt säkerhetssituationen i länder där alliansens trupper och utrustning är stationerade varnar Vladimir Titov i en intervju med Interfax.
”Jag är säker på att de negativa konsekvenserna av Natos militära förberedelser borde sparka allvarligt bekymmer bland alla sidor, eftersom de förvärrar säkerhetssituationen med de stater vars territorier används för att distribuera Nato styrkor och tillgångar. Dessa steg har gjorts av alliansen år efter år för att begränsa vårt land. I Europa bildas ett brohuvud för att ”om det skulle bli nödvändigt”, utrusta en offensiv gruppering.
NATO-uppbyggnaden inkluderar militära kontingenter som flyttas till nationer som gränsar till Ryssland, samt skapa och distribuera strategiska missil försvar. Moskva är också oroad över utvidgningen av alliansens sjö- och flygaktiviteter nära Rysslands gränser, liksom skapandet av ny militär infrastruktur och ökningen av övningarnas omfattning och intensitet.
Enligt ytterligare planer för att utveckla USA:s missil-försvarssystem i Europa, utöver den redan fungerande anläggningen i Rumänien, kommer en liknande missil-försvarsbas att tas i drift i Redzikowo, Polen, år 2018. Tidigare denna månad öronmärkte Washington 214 miljoner dollar för att bygga flygfält, utbildningsplatser, intervall och andra militära installationer i en aldrig tidigare skådad militär uppbyggnad i östra och norra Europa och riktade sig mot vad USA upprepade gånger kallat ”rysk aggression”.
Den planerade moderniseringen av flygbaser som ligger främst i Östeuropa nära Rysslands gränser, liksom i Island och Norge, är en del av det europeiska deterrens-initiativet på 4,6 miljarder euro, som syftar till att ”lugna” Nato:s europeiska allierade. Fonderna kommer att fördelas mellan nio baser i Lettland, Estland, Slovakien, Ungern, Rumänien, Luxemburg, Island och Norge för att de ska kunna hysa de översta USA-krigsvägarna.
”Fyra taktiska grupper av bataljonsnivå är en amerikansk pansarbrigad som är utplacerad i Baltikum och Polen, staben i de internationella NATO-divisionerna i Polen och Rumänien, antalet engagemangsberedda trupper har ökat från 10 till 40 tusen.
Militärblocket har också stärkt sina flyg- och sjöövervakningsaktiviteter. Över 30 övningar hålls varje år nära Rysslands västra gränser. Deras scenarier bygger på en militär konfrontation med Ryssland.
Nato har tredubblat sin militära närvaro på Rysslands västra gränser under de senaste fem åren, vilket tvingat Moskva att vidta förlikningssteg”, sade den ryska försvarsministern Sergey Shoigu förra veckan.
Medan Nato fortsätter sin uppbyggnad i Europa har USA brutit mot 1987 års konvention om eliminering av mellanliggande och kortare missiler, sade Rysslands president Vladimir Putin nyligen. Amerikanska missilförsvarsfartyg som nu är baserade i Polen är avsedda att motverka hot. ”Poängen är, och specialister känner till det väldigt bra, de är allsidiga. De kan också användas med befintliga sjölanserade kryssningsmissiler med ett flygområde på upp till 2500 km. Och i detta fall är dessa missiler inte längre sjölanserade missiler, de kan lätt flyttas till land”.
Det ryska försvarsministeriet ”bör ta hänsyn till” västerländska militära strategier, sade han och noterade att Ryssland har ”en suverän rättighet och alla möjligheter att på lämpligt sätt reagera på sådana potentiella hot”.
I november påpekade Rysslands sändebud mot NATO, Aleksandr Grushko, att Nato: s planer på att reformera sin kommandostruktur modellerades på system som användes under det kalla kriget.