Med glädje kan jag nu åter publicera Jan Myrdals intressanta artikel om ”Paradoxal tankefrihet”, ett år efter det att den först publicerades. Detta litet längre ned efter en ingress av mig
Detta sker i en tid då det finns många tecken på att yttrandefriheten minskar och att censur ökar i Sverige och övriga Västländer. Detta har belyst här i flera artiklar:
* Den nya McCarthyismen i Sverige och på andra håll
* Google och andra medier inrättar sanningsministerium inför presidentvalet i Frankrike, som CIA hackade år 2012
* Konflikt om konflikt om Ryssland, och PK
* Yttrandefriheten inskränks också i USA – ny McCarthyism
* Även Danmark vill minska yttrandefriheten
* Jonas Gardell föreslår nätcensur och kulturministern är förstående
* Jan Myrdal: Paradoxal tankefrihet och mina svenska erfarenheter
* Censurerat om massakern i Odessa
* EU vill censurerar Bonnierägd tidning i Tyskland
* Facebook censurerar Jill Steins kritik av Hillary Clinton

Detta blogginlägg utgörs främst av en artikel av Jan Myrdal som publiceras med hans tillåtelse. Den kan te sig dubbelt paradoxal även med tanke på vad som hänt Manning, och vad som väntar Snowden och Assange. Å andra sidan är det så att det förs en livlig debatt på många radikala siter och bloggar i USA, som bl.a. jag har stor glädje av. Naturligtvis är allt känt av NSA. Vad tror ni FSA gör i Sverige för resten? Artikeln har tidigare publicerats på Knut Lindelöfs blogg. http://www.lindelof.nu/den-paradoxala-tankefriheten/

I mail till mig skriver Jan Myrdal ”Att det stora intellektuella, politiska (och konstnärliga) inflytandet från kamrater av olika slag i Förenta staterna under hela nittonhundratalet underskattas tyder på en bristande insikt i vad som publicerades och diskuterades i Sverige (inte nödvändigtvis på ideologiskt renlärigt håll – se Axel Holmströms utgivning).

Aktuella egna och andras erfarenheter: Jag (Anders Romelsjö) skriver då och då till journalister, och flera svarar bra. Men inte alla svarar. Jag har varit aktiv på Twitter och artigt anfört argument och blogginlägg till olika skribenter. Några resultat om hur vissa skribenter ser på ”fri debatt”:

”Du är blockerad från att följa @pwolodarski och att visa @pwolodarskis tweets. (DN:s chefredaktör Wolodarski)
Du är blockerad från att följa @patrikoksanen och att visa @patrikoksanens tweets. (Politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning, ivrig NATO-anhängare).
Du är blockerad från att följa @wisemanswisdoms och att visa @wisemanswisdomss tweets. (Kände militäre bloggaren major Carl Bergqvist).” Men jag får också uppskattande Tweets och retweets tillbaka.

Lars Drake har nyligen publicerat en viktig artikel som illustrerar den markanta inskränktheten och den låga takhöjden hos PK-media http://jinge.se/allmant/konflikt-om-konflikt-om-ryssland-och-pk.htm Ett utdrag ”Radioprogrammet Konflikt har haft ett flertal intressanta inslag. Nu den 27/2 handlade det om Rysslands ekonomi, militära kapacitet och påstådda hot. Titeln var ”Rysslands kris och grannars fruktan”.Som vanligt i Sverige var det en hel del hets mot Ryssland i programmet. Det var dock något mer öppet i tonen än många andra program. Utvecklingen har följt tre faser: 1. Programmet Konflikt, 2. Twitterflödet och 3. Ett radioprogram, Medierna, med kritik mot radioprogrammet Konflikt. Det senare tas upp under ”Fas3”.

Det förhållande att en person, Oleg Mezjuev, som inte är kritisk mot det mesta som sker i Ryssland eller mot ryskt agerande utomlands fick komma till tals har gjort att ett antal russofober har gått i spinn på nätet. De verkar anse det vara ytterst ojust att någon tillåts ifrågasätta deras världsbild. Spinnet verkar ha som mål att framställa Mezjuev som agent för ryska intressen så att SR inte vågar ha med honom i kommande program. Det efterfrågades t.o.m. en lag som skulle göra det möjligt att utvisa Oleg Mezjuev. De som inte har argument brukar tycka om censur.”

Jan Myrdals artikel ”Den paradoxala tankefriheten”

Såvitt jag kan bedöma har tills nyligen rått samstämmighet i Sverige om att särskilt McCarthyperioden i Förenta staterna där var en intellektuell katastrof. Nu, se Jan Söderqvist om filmen ”Trumbo” i SvD16-02-11, börjar skymta förståelse för den tidens svartlistning och förbudslagar i Förenta staterna. Men ännu torde de flesta i den offentliga debatten se en stor skillnad mellan Mccarthytidens Förenta stater och dåtidens Sverige som ses som ett öppnare samhälle. Detta tolkas gärna som en traditionell kulturell skillnad särskilt påtaglig under nittonhundratalet med dess krig, kalla och varma. Alla kulturintresserade känner dock till ”The Hollywood ten” och att Chaplin lämnade Förenta staterna mer av politiska än sexualmoraliska skäl. Också flera som Brecht och Thomas Mann lämnade Förenta staterna av samma skäl. Andra deporterades. Svartlistningar präglade offentligheten i dåtidens Förenta stater. Under Vietnamkriget tog Sverige emot desertörer från ett Förenta staternas krig allt fler i Sverige såg som brottsligt.

Men, som jag sade i Caen när jag på universitetets inbjudan där (för några år sedan) föreläste om ”Sverige och en offentliga lögnen”, det paradoxala är att flera intellektuellt ledande akademiker vilka av ideologiska skäl i Sverige fick sin framtid kapad under denna tid hade kunnat rädda sig och sin vetenskap genom att emigrera till McCarthy-tidens Förenta stater.
Tillägg Anders: ”13 november 2014 höll Jan Myrdal en föreläsning på det franska Université de Caen Basse-Normandie. Han var kallad att tala över ämnet Den intellektuelle och makten. Sverige och den offentliga lögnen. Myrdals föredrag är ett i en serie med gästföreläsare av många olika slag. Efteråt finns de att lyssna på universitetets hemsida. Men inget har lyssnats till av så många som nu har lyssnat på Myrdals. De är 3 000 och den normala siffran är 200. Annelie Jarl Ireman som är Maître de conférences, Département d’Etudes Nordiques på universitetet, säger att 200 är en bra siffra men att 3 000 är enormt!” http://www.janmyrdalsallskapet.se/kring-jan-myrdal/item/588-rekord-i-frankrike-for-jan-myrdal-enormt.html
Jag (Jan Myrdal) tog bland andra Gunnar Ahlström till exempel. Hans avhandling 1937: Georg Brandes Hovedströmninger. En ideologisk undersökning var lysande. Men uppföljningen: Det moderna genombrottet i Nordens litteratur tio år senare borde blivit ett internationellt grundläggande verk. Men då i Sverige stämplades texten som marxistisk (vilket var osakligt och okunnigt) och han blev helt akademiskt stängd. Men, som jag skrivit, hade han tagit sig till Förenta staterna 1947 och kommit till, ett gärna litet, universitet då hade den texten nått sin rätta internationella plats.

Märk att de flesta av de avhandlingar och andra texter som höll den intellektuella ”vänstertraditionen” vid liv även hos oss under det kalla kriget och sedan bidrog till såväl ”vänsteruppsvinget” som FNL-rörelser och liknande då, kom från Förenta staterna. De gör så än.
Ända från det Förenta staterna slagit om till imperialism kring förra sekelskiftet var det också i texter skrivna och publicerade i Förenta staterna (som t ex Mark Twains politiska skrifter eller Scott Nearing och Joseph Freeman Dollar Diplomacy från 1925) detta skeende analyserades och avslöjades och dessa texter gjorde oss andra i Europa, Afrika och Asien militant medvetna. Den som tänker efter inser att detta inte är märkligt. Det var i den brittiska imperialismens centrum Marx arbetade med Kapitalet.

Säg det på annat sätt. Att Förenta staterna med ”First amendment” har ett verkligt juridiskt tryck- och yttrandefrihetsskydd betydligt starkare än det ständigt taktiskt vacklande svenska är historiskt bestämt och, som man inte behöver vara marxist för att inse, har detta varit en förutsättning för dess utveckling till dominerande imperialistisk världsmakt. (Den av omständigheterna påtvingade konformiteten i Sovjetunionen bidrog till dess upplösning och nederlag i det ”kalla kriget”.)
Naturligtvis är denna övergripande paradox för mig ett personligt problem. Jag upplevde det som katastrof när jag (”American” med ”first papers”) från den på Rockefellerpengar elitärt fria Lincoln school tvångsförflyttades till Sverige 1940. Min far hävdade att sådan var min plikt i svåra tider då jag var av ”bondeätt”. Sedan reste först han och därefter min mor tillbaka till Förenta staterna. Denna tvångsförsvenskning kom att kosta mig mycket.

Till exempel: Rapport från kinesisk by fick sin verkliga intellektuella och politiska internationella betydelse med mer än ett års fördröjning. Ty den var då som publicerad på svenska här utan intellektuell och politisk betydelse. Jag hade arbetat ut den på engelska men av materiella skäl varit tvungen skriva manus på svenska. Ty KF:s VI hade (storslaget) finansierat hela Gun Kessles och min vistelse i Kina och ville därför ha texten på svenska.

Nu menar jag att det var fel av mig att inte flytta åter till Förenta staterna och ta det som bas under något av de olika år då det varit mig möjligt. Ibland har jag där varit statligt fördömd men 1966 och sedan upprepade gånger, (särskilt under Carter som läste mig och därför begärde att träffa mig när han kom till Sverige) har jag tänkt noga på det när jag där gått min barndoms gator och vetat att det var praktiskt och juridiskt möjligt för mig att flytta tillbaka. Ja, jag kanske gjorde fel. Ty hade jag då flyttat hade mina ord kunnat betyda mer än de gör nu när jag är baserad i det traditionellt slutna Sverige. Här är det ju rätt få som ens förstår det paradoxala att för den som tänker och arbetar på tvären är Sverige i förhållande till Förenta staterna ännu vad Strindberg kallade ”fasterlandet”.

i Andra om: USA, demokrati, yttrandefrihet, Folkets kultur,kultur, imperialism, desinformation, Politik, tryckfrihet, NSA visselblåsare press, journalister, ekonomi, massmedia

Aftonbladet om FIBFIB:s hemsida Dokument utifrån 24/8 Washington Post 21/8 New York Times 17/8 Om USA:s vapenlagar Drönarkrig ökar antalet terrorister Utlämningsprogram till CIA Democracy Now Washington Post DN Debatt 10/3FIB-K-artikelDN Debatt 25/3 Expressen N Funcke JuridikbloggenHenrisk Alexanderssons blogg