Ingen hedrar offren för kommunismens fall

Denna artikel har skrivits av den kända vänsterprofilen Kajsa Ekis Ekman, som redan före jul åter ger mig förmånen att återpublicera en aktuell artikel som hon skrivit. Har tyvärr fått ligga en tid pga händelser i Iran etc. Denna har tidigare publicerats i ETC. Ingen hedrar offren för kommunismens fall
ETC logo2

Artikeln.
Eftersom ryska revolutionen fyller hundra år i år har en hel del borgerliga ledarskribenter tagit sitt favorittillfälle i akt: att påminna oss om kommunismens brott. Visst, medger de, tsarväldet kanske inte var något drömsamhälle, men det rättfärdigar inte revolutionen.

Håll kvar detta resonemang i huvudet.

För det finns en sak som det aldrig skrivs om – offren för kommunismens fall.
Denna chockomvandling av samhället skördade också sina offer, som inte anses värdiga några tårar eller ens hedervärda nog att nämnas. Det finns inte ens ett sådant begrepp. Ändå innebar kommunismens fall en hälsokatastrof utan like i vår tid. Den är endast jämförbar med aids-epidemin i södra Afrika, skriver Cambridge-sociologen Göran Therborn i sin bok ”Ojämlikhet dödar”. Massvis av människor blev utblottade och hamnade på gatorna. Social trygghet fanns inte, de aktier i statliga företag som Boris Jeltsin delade ut köptes upp av kapitalister för en flaska vodka och arbetslösheten steg när industrierna bara lade ner. Då staten revs ner, oligarker lade beslag på tillgångarna och välfärden slaktades, steg dödligheten i före detta Sovjetunionen med 49 procent.

Detta innebär att 16 miljoner ryssar har dött i förtid sedan 1991. Medellivslängden för ryska män var 71,4 år 1990. Ett årtionde senare hade den sjunkit till 58 år. Att en rysk man bara lever tills han är 58 år innebär att de flesta ryssar aldrig hinner njuta av pensionen och att många ryska barn aldrig får träffa sin morfar eller farfar.
Demonstration Ryssland 11120_big-754932Demonstration i demokratiska Ryssland
Ponera att ett annat system hade införts och drastiskt förkortat livet för människorna med 13 år. Hur hade det beskrivits? Hur hade de politiker som införde det gått till historien? Hur hade de skribenter som kallat detta för frihet betraktats?

Men i vår historieskrivning finns inte dessa offer. De får inga utställningar i forum för levande historia. De betraktas på sin höjd som spill, ägg som måste knäckas för att frihetens omelett ska kunna tillagas.

Till dessa ”nödvändiga offer” hör också de 80 personer som mördades varje dag bara i Moskva under 90-talet då maffior krigade om makten, vilket berättas i Claes Ericsons mycket informativa bok ”Oligarkerna”. Fortfarande är den ryska mordfrekvensen bland de högsta i världen. Mäns våld mot kvinnor har också ökat och varje år dödar ryska män 14 000 kvinnor. ”Våld i hemmet” är så normaliserat att det nyligen avkriminaliserades.

De hälsoproblem som uppstod – alkoholism, självmord, hiv – är alla kopplade till att den drastiska ökningen av ojämlikheten. Ginikoefficenten, som är det mått ojämlikhet mäts med, steg från 0,27 till 0,46. Att förändringen skedde så snabbt har gjort denna period till ett studieobjekt för epidemiologer världen över. Ryssarna hade varit ett bokläsande och kulturälskande folk – nu lades biblioteken ned och ersattes av porr och kasinon.
Doktor om kapitalismDoktor Romelsjö funderar
Man kan också fundera över de ringar på vattnet som kommunismens fall orsakade i andra delar av världen. De 135 000 som dog i krigen när Jugoslavien splittrades, de hundratusentals som dog i krigen i Tjetjenien, Transnistrien, Tadzjikistan med flera. Alla de unga i postkommunistiska stater som fann sig utan arbete och drogs in i maffian, hamnade i prostitution eller föll offer för trafficking. Alla de romer och andra minoriteter som drabbades av fascism och förföljelse. Fattigdomen kombinerad med nationalism som ny överideologi innebar nämligen högerextremismens återfödelse i stora delar av Östeuropa. Man kan också skänka en tanke till alla de som dödades i USA:s ”krig mot terrorismen” som inte skulle varit möjligt utan landets nyvunna hegemoniska ställning.

Det här betyder inte att inga krig hade uppstått om kommunismen ej fallit, eller att livet var bra under kommunismen.

Vad det betyder är helt enkelt att kapitalismens införande innebar en massdöd som helt tystats ned.

Men vår borgarskribent, som nyss menade att hur fruktansvärt tsarväldet än var rättfärdigade det inte revolutionen, har med ens övergett sin princip. Nu anser han att vad som helst är berättigat, bara kommunismen störtades. Han, som gråter över kommunismens offer, tycker inte att de går att jämföra med några dumma jävlar som själva väljer att supa ihjäl sig eller startar stamkrig, hur många de än är. Och därmed avslöjar han att det han egentligen sörjer inte är människorna som dog, utan varför de dog. För ögat kan inte se sig själv, och kapitalismens offer befinner sig där – i den gigantiska blinda fläckens anonyma kyrkogård.

En dag kommer den också att bli synlig, och kapitalismens offer kommer att ställa sig upp och få namn. Och vi kommer ställa den självklara frågan:

Varför måste kommunismens fall med nödvändighet innebära kapitalismens införande?.

(Slut Kajsa Ekis Ekman)

Kommentar: Jag har själv behandlat detta ämne, bl.a. i Sovjetunionens fall – förspel och följder

Notera också detta De flesta ryssarna anser att Sovjetunionens kollaps var dålig. Stark opinion för socialism i Ryssland och USA. och detta Negativ syn på Sovjetunionens sammanbrott i forna Sovjetrepubliker. Det finns också starka belägg för att åtstramningspolitik, som i Grekland, är dåligt fär hälsan. Åtstramningspolitik – inte bra för hälsan.
Vidare att både den ekonomiska utvecklingen och hälsoutvecklingen var mycket bättre i Kina än i Indien 1950-1980, då Kina var ”kommunistiskt” (egentligen socialistiskt), medan Indien var kapitalistikt. Uppemot 100 miljoner människoliv sparades. ”Var Kulturrevolutionen en återvändsgränd, eller la den grund till dagens Kina?”

Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960, 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år. Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008).

* Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch ”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal” (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), ”och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979″. Intervju med Noam Chomsky

intressant.se, , , , , , , , , , , , , ,

  26 comments for “Ingen hedrar offren för kommunismens fall

  1. 13 januari, 2018 at 18:11

    Ekis är en förträfflig journalist, tycker jag. Jag är förvånad över att hon publicerar sig i medvetet ljugande medier som ETC och DN, där det saknas kommentarsfält åt folket. Hon är borde, enligt min mening, inte nedlåta sig till det, men ex. enbart medverka i en mer evidensbaserad vänstertidning eller ett nytt och mer evidensbaserat vänsterparti som valsamverkar. Sverige behöver verkligen fler människor som Ekis. Jag hoppas att hon får många intelligenta barn som kan ta över efter henne.

  2. kommunism
    13 januari, 2018 at 18:14

    Kommunismens fall var till följd av kommunisternas praktik. Kommunismens sammanbrott skedde inte tack vare modigt medborgerligt motstånd, utan därför att kommunismen saboterar utbytet av varor och tjänster, och kräver enorm satsning på militärapparaten för att hålla skelettet vid liv. Kommunismen svälte sig själv till döds, och gör det fortfarande. Kuba, Venezuela, Nordkorea; moderna saknas ej.

    Offren för kommunismens sammanbrott skrivs på kommunismens konto.

    • 13 januari, 2018 at 18:56

      Ingen av dessa stater var kommunistiska egentligen. Sovjet utvecklades från fattigt land till världens andra supermakt trots egna misstag och 20 miljoner döda i Andra Världskriget där landet var huvudkraften i besegrandet av Hitler. Även Kina utvecklades, betydligt bättre än jämbördiga Indien 1949-1976 under Maos tid. Kina – vad finns att lära av Kulturrevolutionen?

  3. arbetarklass
    13 januari, 2018 at 18:19

    Ytterst är det individen som har ansvaret för sitt eget liv. Detsamma gäller mänskligheten uppdelad i separerade stater. Ytterst är det staten och regimen som har ansvaret. Att hela tiden skylla misstag på andra visar bara upp sin egen inkompetens. Men det är socialisters primära reaktion. ”Det är samhällets fel alltihop”
    Men nån sån övermakt finns inte. Alla beslut tas av samhällets individer.

    • 13 januari, 2018 at 18:59

      Trots all demokrati kontrolleras det ekonmiska livet på jorden väsentligen av mindre än 0,1 % av invånarna med väsentliga beslut utan demokratiskt inslag. Ska man alltså vara nöjd med det? Ska man vara nöjd med uSA:krig som dödar miljoner och orsakar flyktingströmmar på miljoner? Egen inkompetens? Vilken ”egen”?

      • arbetarklass
        13 januari, 2018 at 19:54

        Är det rättvist att skylla alla krig på USA?

        Egen inkompetens? Vilken ”egen”?

        Du ser ju själv på vårt eget land. Ett tidigare lugnt och tryggt land på väg in i kriminalitet och kaos. Missnöjet växer för varje dag. Hur ska det gå i valet till hösten tror du?

        Ska socialismen överleva måste den reformeras. Det håller inte att skylla allt på kapitalisterna längre. Ingen lyssnar. Vänsterpartier minskar eller rent av försvinner. Idag är det kulturfrågorna som är som mest aktuella och engagerar människorna. Igår pratade jag med en åldrig släkting som bor på ett kommunalt äldreboende. Hon är akademiker (lärare) och tidigare varit positiv till samhällsförändringarna men upplever nu att hemkänslan på boendet totalt försvunnit pga av politikerstyre och samhällets förändringar. Jag lyssnade men diskuterade inte därför jag är rädd om släktbandens kontakter. Det kan rent av bli så att äldrevården privatiseras om folk skulle upptäcka att privat företagsamhet kan tillfredsställa behoven på ett mera önskat sätt. Jämför ”kunden har alltid rätt” med ”demokratiskt fattade beslut”

      • arbetarklass
        13 januari, 2018 at 20:12

        Hej Anders
        Jag tror faktiskt att ideologier kan behöva reformeras för att passa bättre i sin samtid. Martin Luther reformerade kyrkan på sin tid och det måste man väl ändå betrakta som en lyckad åtgärd då folkets förtroende för kyrkan ökade.

  4. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    13 januari, 2018 at 18:30

    Sovjetunionen var socialistiskt. Inte kommunistiskt. Artikeln var bra,. Tack Kajsa!
    Men Anders kommentar var inte lika bra. Hur går detta ihop: de flesta ryssar anser att Sovjetunionens kollaps var dålig – vilket är helt riktigt – men så kommer Anders och säger att livet inte var bra under Sovjetunionen? Hur ska du ha det?
    Jag rekommenderar varmt även artikeln Zhores Alfyorov: Socialism will be back’ på cprf.ru , där Alfyorov berättar hur han och hans familj (t ex att hans far satt i gulag) hade det under sovjetunionen.

    • 13 januari, 2018 at 19:02

      Du för ett förenklat resonemang. Går väl ihop. Det var främst delar av ledningen i SUKP som var orsak till olika brister, och som underlättade införandet av kapitalism. Folk märker nackdelar med detta och många i Sovjet och USA föredrar därför socialism enligt opinionsundersökningar.

    • arbetarklass
      13 januari, 2018 at 19:31

      Men det var kommunister som hade makten.
      Kommunister, precis som du själv.

  5. Leif Törnqvist
    13 januari, 2018 at 19:48

    Bra artikel av Kajsa. Synd bara att hon upprepar lögnen att våld i.hemet är avkriminaliserats i Ryssland. Sanningen är ju att lindrigare våld behandlas med ett enklare förfarande och ett relativt lindrigt straff, medan grövre våld och upprepat våld behandlas i domstol som vanligt och straffas ganska hårt.

    • 14 januari, 2018 at 00:30

      @ Leif Törnqvist
      Då var det alltså ingen lögn från Ekis, men ditt förtydligande var givetvis bra. Det ligger givetvis alltid svaghet i vanliga journalisters kreationer när de inte anger evidens för sina påståenden, heller inte har kommentarsfält där läsarna enkelt kan rätta.

      Det är faktiskt helt onödigt eftersom det är så enkelt att göra en länk eller bidra med en korrigerande kommentar idag. Romelsjö är mycket bättre på detta, men så är han en läkare som förmodligen förstår vikten av att ange ordentliga källor och att tillåta kommentarer av kamrater (peer review). Det gör givetvis att det Romelsjö publicerar oftast får en mycket högre trovärdighet än vanliga medier.

      Det är väl enbart när Romelsjö nämner någon väl repeterad lögn från medierna i förbifarten, ex. om klimathotet, som han blivit programmerade med av massmedia, som det brister, men vi är ju enbart människor som är socialpsykologiskt känsliga för repetitioner och heller inte gärna erkänner när vi gjort fel.

  6. kommunism
    13 januari, 2018 at 21:44

    Redan Platon talade om idévärlden som den verkliga världen. För en kommunist är fantasikommunismen den verkliga kommunismen, medan den kommunism vi erfar är en avvikelse från kommunistens fantasiverklighet. Teorin är sann, verkligheten falsk. När karta och terräng inte stämmer överens, följ kartan. Man kan kalla det socialism eller kommunism, den teoretiska skillnaden mellan socialism och kommunism pågår också bara i fantasin.

    Vi lär slippa kommunismen, men däremot ökar kapitalkoncentrationen och politikens korrupta ingrepp, vi kan mycket väl få totalt monopol utan kommunism. Däremot behövs inget blodbad för att nå dit, konkurrensen och digitalpengarna sköter och smörjer avantgardets roll. På vägen blir de miljardärer.

  7. spontan
    14 januari, 2018 at 01:01

    ”Varför måste kommunismens fall betyda kapitalismens införande”, skriver hon gåtfullt. Artikeln i övrigt är skriven som om någon infört kapitalism, och att det kostar. Det förhåller sig tvärtom. Socialismen föll därför att den kostade pengar som inte fanns. Det som uppstod istället kallas ”spontan ordning”, rövarordningen i Ryssland är den mentala lag och ordning som etablerades av kommunisterna minus deras repressiva apparat.

    Ryssland är ett land med mycket svåra alkoholproblem. De har antagligen fått fritt spelrum när kontrollen försvann.

  8. arbetarklass
    14 januari, 2018 at 02:51

    Anders,
    Hur kan du hävda kommunismens fall när du i ett annat andetag påstår det aldrig funnits någon kommunism här?

    Något annat intressant med kommunismen är att allt är i futurum. Det känns igen från våra socialdemokrater som utreder och lovar än det ena än det andra men som sällan kommer med resultat.

    • 14 januari, 2018 at 09:43

      Människosläktets utveckling visar på betydelsen av samarbete i kommunistisk stil, och artiiklarna ger exempel. Författaren Kajsa föredrar här att använda termen ”kommunistisk”, men vet väl att det handlar om socialism enligt information till mig.

      • kommunism
        14 januari, 2018 at 10:01

        Samarbete är en sak, resultatet av kommunisternas politiska insatser är tvångsarbete. Att opinionsundersökningar visar att många önskar sig fast anställning och garanterad lön oavsett egen arbetsinsats visar vare sig vad de tycker om varubrist, arbetsläger, säkerhetspolis eller hur man ska återupprätta den förtryckarstat som föll samman av resursbrist.

        Att du tror dig tala för samarbete, betyder inte att du gör det i andras ögon. Andra kan korrekt uppfatta att du föreslår stöld och diktatur, och stöd till utrikes extremister som sysslar med stöld och diktatur.

        SUKP önskade inte återställa kapitalismen, SUKP hade inte råd att vidmakthålla sitt skruvsstäd runt politik och ekonomi. SUKP-väldet föll samman av sig självt, precis som Churchill trodde redan från början. Det tog bara längre tid än förutsett.

        • 14 januari, 2018 at 11:00

          Att nästan alla hade arbete i Sovjetunionen och dess allierade var en trygghet. Att kalla detta för tvångsarbete är nästan som att mena att vi i Sverige har tvångsarbete. Och i själva verket betonar ledningen i Sverige att alla som kan måste arbeta. Man ökar kraven för sjukskrivning på ett hälsovådligt sätt. Kapitalets diktatur finns bakom visst mått av demokrati. Varför skulle inte alla kunna ha jobb i Sverige och andra rika länder. Fattigdomen skulle helt försvinna om tillgångarna fördelades på annat sätt, som Forbes skrev i en artikel för några år sedan.

        • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
          14 januari, 2018 at 11:36

          Där har du fel. Winston Churchill sa att kapitalet måste strypa kommunismen i vaggan vid dess födelse. Det finns många källor till detta uttalande.
          Så hur kunde den brittiska regeringen känna till att KGB och andra var på väg att avsätta Gorbatjov och varnade denna, om dom i verkligheten inte var inblandade i destabiliseringen av Sovjetunionen? Kolla vad Wikipedia säger om ‘Operation Cyclone’ där USA provocerade Sovjetunionen för att anfalla Afghanistan 1979. Den afghanska regeringen bad Sovjetunionen den 16 december om militär hjälp (wikipedia Soviet-Afghan War, engelska).
          Jeltsin var en alkoholiserad ointelligent idiot. Så du kan inte få mig att tro på att han skulle kunna klara av att göra en kontrarevolution utan någon uppbackning, från utlandet och/eller från inhemska fascistiska grupper i Sovjetunionen.
          Alla revolutionära människor har alltid varit det totala motsatta än vad Jeltsin var.

          • kommunism
            15 januari, 2018 at 08:49

            Jag har inte fel. Churchill sa många saker om kommunismen, bl.a förutsade han dess frånfälle, på rent ekonomiska grunder. Han myntade begreppet järnridån, och rekommenderade säkert dess krossande redan under Lenins tid. I den detaljen har Kerstin inte fel.

            Att kalla tvångsarbete i arbetsläger för ”samarbete” kräver en kommunist. Eller liknande.

            • 15 januari, 2018 at 08:58

              Den stora, stora majoriteten av de arbetande i Sovjetunionen fanns inte i arbetsläger. Churchill var en krigisk imperialist som gick emot Indiens självständighet. Trots sina insatser i Andra världskriget röstades han bort 1945.

            • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
              15 januari, 2018 at 13:25

              Och varför tror du att Churchill sa så?
              Å 1917 när revolutionen ägde rum i Ryssland så förolyckades tusentals med brittiska arbetare varje år på sin arbeten, särskilt i gruvnäringen. Kommunism är att själv ta kontroll över sina arbeten. Och detta var den brittiska överklassen vettskrämda för år 1917 – då som nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*