24 svar till “Venezuela: Drönarna som skulle döda president Maduro och männen bakom dem”

1. Som nämns i artikel önskade Santos precis som huvuddelen av världens ledare förutom de 9 länder som erkände Venezuelas presidentval att Maduro skall lämna plats för någon som kan ena landet. Som artikel också nämner så önskar Santos att det sker med fredliga medel. Artikeln stöder också min uppfattning att de olika kupp-planerna och försöken huvudsakligen har sitt ursprung i opposition från venezolaner i och utanför Venezuela. Att de söker stöd varhelst de kan finna det förvånar mig inte. Dick Emanuelsson blandar lite väl mycket olika Colombianska regeringars ståndpunkter till en enda colombiansk hållning. Det förklarar inte de mycket förbättrade relationer mellan länderna som påbörjades 2010. Att analysera Maduro utifrån Jaime Baylys sladderprogram är för mig som att analysera Palmemordet utifrån Hänt i Veckan.

   • Är det inte mycket märkligt, ja fräckt att ett lands president menar att den folkvalde presidenten i ett grannland ska lämna sitt ämbete. ”För någon som kan ena landet?” En i högeroppositionen som passar USA?

     • Hundratusentals flyr Venezuela, de allra flesta till Colombia. Är det då fräckt av Colombias president att ha en åsikt on vad som behöva ändras i Venezuela?

     • Glömde svara dig Anders. Av de 184 länder i världen så finns det säkert olika synpunkter på vem som kan ”ena landet”. Till syvende och sist är det det venezolanska folket som väljer. Jag tror att vem som än efterträder Maduro kommer att få problem för Venezuela är kört i botten. Högern är inget alternativ heller och har haft liknande problem som Maduro när de haft makten. Problemet är att de bägge står för en rentiär-kapitalism istället för producent-kapitalism eller socialism. Modellen bygger på att 20 000 man pumpar olja medan resten lever på bidrag eller att klippa håret på varandra. Själv hoppas jag på att det bland kritiska delar inom chavismen finns några som kan ta över. Men som sagt, Venezuelas folk bestämmer och som tur är inte jag eller någon annan på Jinge.se

   • borde inte den kriminelle presidenten av Columbia efterlysas? Det ār en krigshandling mot en suverän stat om Colombia är inblandat.

   • Do not forget how it was before Hugo Chavez.

     Thanks to the United Nations Development Program (UNDP), we could convene a meeting with all UN agencies and other regional organizations operating in Venezuela with a view to coordinate advisory services and technical assistance, an initiative that bore fruit shortly thereafter18. In this context, it is also useful to recall the situation in Venezuela in the years prior to the election of Hugo Chavez19, when the IMF restructuring programs including radical austerity measures and privatization of public services, including electricity, led to extreme poverty and social unrest, culminating in mass public demonstrations and the governmental military response, known as the Caracazo of 1989, which left some 3,000 massacred peasants. The election of Hugo Chavez in 1998 was an expression of despair with the neo-liberal policies of the 80’s and 90’s, a democratic choice reflecting profound popular discontent with the ubiquitous corruption and the enormous gulf between the super-rich and the abject poor20. In 1998, the Inter-American Commission on Human Rights condemned the Caracazo and other actions of the Carlos Andres Perez government, referring the case to the Inter-American Court, which in 1999 held that the Perez government had violated the American Convention, and committed extrajudicial killings. The Venezuelan government, by then headed by Chávez, did not contest the findings and accepted full responsibility for actions of the prior government. (citat från Zeit-Fragen)

     https://www.zeit-fragen.ch/en/numbers/2018/no-9-2-may-2018/backgrounds-to-the-crisis-in-venezuela.html

     • Sant, men krisen under Perez och hans problem med oljeberoendet liknade väldigt mycket Maduros kris. Och så kommer det att fortsätta så länge Venezuela är oljeberoende. Det blir samma cykel om och om igen; höga oljepriser-populism -bidrag istället för arbete-övrig inhemsk industri slåss ut-ingen industri kan konkurrera med vinsterna i oljeindustrin-oljepriserna sjunker-protester-kupp. Perez fall var när han till slut tvingades förhandla med IMF och acceptera deras krisprogram. Dit har Maduro inte nått än. Venezuelas historia har upprepat sig väldigt mycket sedan mitten av 1900-talet när oljeutvinningen kom igång. För att bryta den onda cirkeln så finns få modeller som fungerat. Norge med sin oljefond och gästarbetare från Sverige har väl lyckats något så när. Socialism är en annan utväg med höga skyddstullar och subventionerad industri för att skapa en mer diversifierad ekonomi. Samtidigt som oljan betalar för all import av varor man inte kan producera själv. Men mest akut är tror jag att få hjälp med att få oljeindustrin på fötter. För tillfället producerar man med 1/3 kapacitet och förfallet är otroligt. Troligtvis behöver de hjälp från utländska oljebolag, amerikanska, brittiska eller ryska t.ex för att få produktionen på fötter.

   • Satte mig och lyssna på Jaime Baylys program, som alltså är en av huvudkällorna för Dick Emanuelssons analys. I korthet säger Jaime Bayly:
     1. jag blev inbjuden till möte med kuppmakarna. Först tänkte jag inte gå för jag är lite lat, men jag gick. De hade testat sina drönare i Caracas och de fungerade. Jag sa köp en till från mig. (intressant att han knappt orkade gå på mötet, gäsp, ännu en kupp, min anmärkning)
     2. jag har vänner i Washington och de säger; Trump kommer inte blanda sig i Venezuela, det får venezolanerna själv sköta. Trump säger han kan hjälpa till med logistik och sådant men inte mer.
     3. Jaime Bayly påstår dessutom att konspirationen uteslutande består av venezolanska poliser och militärer
     Så om man nu skall se den peruanske Hänt i Veckan- Jaime Bayly så finns det ingen inblandning från Washington. Kuppförsöket genomfördes av venezolaner, inte av colombianer eller jänkare.
     Mitt intryck är att Dick Emanuelsson väljer vad som passar av sin ”ärlige” favoritprogramledare Jaime Bayly. Jag tycker man skall undvika att dra slutsatser från lägsta divisionen av skvallermedia oavsett om det handlar om Venezuela eller ”giftangrepp” i Syrien och England.
     https://www.semana.com/mundo/articulo/que-sabe-jaime-bayly-sobre-el-supuesto-atentado-contra-maduro/578715

     • Är inte detta inblandning ” Trump säger han kan hjälpa till med logistik och sådant men inte mer.”

     • Sven Andersson, vad det gäller giftangrepp i England så går det inte att få till en saklig diskussion på denna blogg. Jag förstår mer än väl dina problem att diskutera Venezuela. Jag har upprepade gånger bett om
       en referens till O’Neills bärande argument, den snabba nedbrytningen av novichok, men mötts med
       kompakt tystnad. Jag noterar att du möts med samma medicin.

       • Visst går det att få en saklig diskussion på denna blogg. Jag har publicerat över 10 artiklar och har massor av kommentarer av läsare med mycket olika åsikter.
         Du frågar efter O’Neills referens. .Var mycket upptagen idag med resor, rutinläkarbesök, Assangemötet som jag höll i och annat möte om Syrien. Inte avgörande i skuldfrågan. Men jag har hittat hans e-mail-adress och mailat honom.

         Venezuela: Många kommentarer i flera artiklar. Flera läsare inkl jag själv har en mer eller mindre annan uppfattning om ”Venezuela”. Dick Emanuelsson föredrar att skriva artiklar och har en annan uppfattning än Sven Andersson i flera avseenden. Och en del är nog oklart vad gäller Venezuela.

2. Västmakternas åsidosättande av suveränitetsprincipen har vållat omätlig skada i den tidigare tredje världen. För att kunna motivera en fortsatt nykolonialistisk inblandning i utvecklingsländernas politik måste suveränitetsprincipen vika åt sidan för flummiga krav om rättigheter som västmakterna fritt kunde tolka efter eget behag.
   Saddam Hussein klättrade fram till högsta position i Irak bl.a. med hjälp av CIA:s dödslistor över vänsterkrafter som han röjde undan. Men t.o.m. trots Saddams polisstat levde irakierna ett förhållandevis tryggat liv i en stat som var sekulär och garanterade ett betydande mått av bildning och sociala rättigheter. En vacker dag bestämde sig Washington för att den redan gamle och cancersjuke Saddam hade gjort sitt och måste röjas undan omedelbart. För detta övergrepp fick man entusiastiskt stöd i Väst av en osannolik rad av omtänksamma personer som ömmade för de stackars irakiernas mänskliga och demokratiska rättigheter, R2P som det hette. För att leda in Irak på den rätta vägen var man villig att offra ett par miljoner liv och förstöra landets ekonomi och infrastruktur. Det sågs som ett rimligt pris därför att man inte själv behövde offra något. Och samma schema upprepas, om och om igen. Fullkomlig samvetslöshet är normen.

   • Jan, Saddam startade kriget not Iran, han invaderade Kuwait. Hur menar du att iraqierna levde ett tryggat liv? Soldaterna och deras familjen hade långt ifrån ett tryggat liv. Invånarna som drabbats av Iranska attacker levde inget tryggt liv. Shiiterna levde i skräck under Saddam. De kristna och judarna var mininerade till antal och levde i skräck. Saddams motståndare mördades. Kurderna mördades. Iraqierna anser du levde ett tryggt liv under Saddam?

     • Och nu har irakierna mycket bättre eller hur?
       Inte minst med den halva miljon barn som dog pga sanktionerna från USA och UK. Men det var ju också värt priset, som Albright sa.

     • Över en natt förvandlades Iran 1979 från västallierad till en fiende som måste förgöras och Saddam blev för detta ändamål ett utmärkt verktyg som fick både kemvapen och annat godis till sitt förfogande. Jag valde Saddam som exempel för att han var värst. Jag sade inte att Saddam fick Irak att blomstra. Jag sade att irakierna trots Saddam gjorde stora framsteg och under perioder var ett av de mest utvecklade länderna i Mellanöstern. Det var inte Saddam som led under 90-talet under sanktionerna och de ständiga bombangeppen mot Iraks kraftverk och reningsverk. Det var det irakiska folket som fick lida och detta förstörelseverk fortsattes av Bush och Obama. Och till vilket pris och för vilket ändamål ? Irakierna hade nog själva kunnat ta hand om sin framtid om de hade fått göra det, utan att utsättas för olagliga krig av västmakterna.

3. Det verkar ha gått väldigt fort att få fram ”bevis”.

   • Tja, man är inte många kvarter bort med en sån drönare och det är lätt att nysta upp det när man gripit allihopa.

     Men när man vet exakt vem man jagar efter terrordåd på Drottninggatan innan man vet vad som hänt, då är det inget skumt?

     Det kallas underrättelsetjänst.

     • Fast jag är ju fortfarande imponerad av Dick Emanuelsson berättelse;
       Säkerhetstjänsten visste vilka som låg bakom och var de befann sig och hade så mycket is i magen att de väntade till attentatsmännen tryckte på ON-knappen innan de agerade. Tänk Palme-mordet, SÄPO ser mördaren med en Magnum i handen men har så mycket is i magen att de väntar tills pistolen trycks av innan de agerar. Och Palme bara stirrar helt lugnt på sin mördare med sina falkögon.
       Allvarligt talat vi kommer troligtvis aldrig så länge vi lever få reda på sanningen. Det viktiga är hur situationen efter hanteras. Vi vet inte säkert vad som hände vid 11/9 men vi vet hur USA hanterade situationen. Den hanteringen var en större katastrof än 11/9. När nu Maduro efter ”kuppförsöket” börjar arrestera parlamentsledamöter så tror jag det är utterligare en spik i kistan. Den som lever får se.

4. Jag tror att Santos som politiker och som president är skilda saker
   Som politiker bör han uttala sig, som statschef gäller icke-inblandning. Sedan har ju språkbruket varit hårt mellan de två ländernas ledare länge
   Man kallar varandra narkoterrorister, maffia, paramilitärer och castrochavister. Och förutom språkbruket så används respektive land som bas för attack mot grannen både när det gäller paramilitärer och gerilla. Bara för att nämna några exempel. Annars är relationerna som två grälande syskon, många har släktingar på ömse sidor. Om vi skall fortsätta med Hänt i Veckan så är Maduros mamma colombianska,
   Teresa de Jesús Moros Acevedo, född i Norte Santander i Colombia.
   Om Maduro faller kan han när som helst söka asyl i Colombia. Han är ju mer välfödd än de flyktingar vi får nu så vi slipper säkert sätta honom på diet så att han får äta upp sig. Vi slipper också ge honom alla vaccin som många venezolaner fattas när de kommer och pengar har han säkert undanstoppade.
   Jag själv blev glad när Santos officiellt deklarerade sitt avståndstagande mot Maduro. Orsaken är att den som inte tar avstånd från situationen i Venezuela i colombiansk politik är politiskt död. I stort sett hela Colombias vänster tar avstånd från Maduro,maoisterna i MOIR, Polo Democratico där kommunistpartiet ingår tar avstånd (även om PCC inte själva tar öppet avstånd så är de kritiska). Egentligen tjänar Venezuela på dessa avståndstagande eftersom chansen ökar att få en granne med en stark vänster som respekterar Venezuelas suveränitet. En vänster i Colombia som kan anklagas för att ha sympatier för Maduro har ungefär samma utsikter att växa sig starka som om en vänster i Sverige förordar att Sverige skall kopiera Putins politik i Sverige. Det går att göra men är i princip politiskt självmord. Så det är bättre för Maduro med en stark kritisk vänster i Colombia än en stark extremhöger som definitivt har visat sig kapabla till inblandning i andra länders inre angelägenheter.

   • Man kan ta avstånd från förhållanden i Venezuela på olika sätt. Så mycket är väl klart att Maduro vill ha nationellt oberoende.

5. När jag läser olika artiklar i Jinge.se får jag ofta intrycket av att det bara finns en motsättning i världen, den mellan USA-imperialismen och resten. I denna rest hittar man figurer som Putin, Assad, Maduro, Åkesson och Le Pen. Inget får störa den alliansen och därför skall all kritik mildras eller helt utebli.
   I det maoistiska SKP som jag var medlem i fanns det i slutet av 70-talet en liknande tendens fast då var det Sovjet som var huvudfienden. Alla skulle enas i en enhetsfront mot Sovjet. Enligt Jan Myrdal var det nödvändigt att söka medlemskap i NATO t.ex. och moderaterna ansågs av en del vara riksdagens progressivaste parti och Pinochet var ytterligare en allierad. Enligt min åsikt är det odialektiskt och omarxistiskt att prata om en enda fiende (USA) som dessutom är en monolitisk enhet och samtidigt glömma bort de övriga motsättningar som finns. Det finns inga sådana allsmäktiga krafter, USA är inte bakom allt. På många sätt påminner denna teori om USAs dominoteori, dvs att Sovjet och kommunismen låg bakom allt. Bakom minsta lilla strejk låg Sovjet och lurade.
   Det leder till att Maduro inte får kritiseras för han tillhör den goda sidan och kritiserar skarpt USA. Protesterar Venezuelas folk mot Maduro pga att de inte har mat så är de automatiskt USA som ligger bakom. Det finns bara en dimension och motsättning. Ibland beskrivs detta som en fredspolitik. Problemet är att denna ideologiska riktning varnat för ett omdelbart förestående världskrig sedan 50-talet. Och under hela denna tid har man velat att vänstern skall gå i säng än med den ena reaktionära kraften än den andra. Det är inte konstigt att arbetarklassen vänder ryggen åt den typen av vänster. Istället för denna odialektiska hållning har flera av marxism-leninismens klassiker hävdat att det finns fyra grundläggande motsättningar som verkar samtidigt och påverkar varandra ungefär så här:
   1. Motsättningen mellan de förtryckta nationerna å den ena sidan och imperialismen
   2. Motsättningen mellan arbetarklassen och borgarklassen
   3. Motsättningen mellan de imperialistiska länderna
   4. Motsättningen mellan de socialistiska och kapitalistiska länderna

   Glömmer man ständigt bort 3 av dessa motsättningar riskerar man bakslag i klasskampen. Mao sa engång att det är rätt att göra uppror, hoppas det gäller för Venezuelas folk också.

   • Maduro får förstås kritiseras. Han och Venezuelas regering har gjort misstag, bl.a. inom det ekonomiska området. Monthly Review hade en artikel om detta och om olika uppfattningar bland ”chavisterna”. Håller med om vikten att se till – och försöka bedöma betydelsen av – olika motsättningar. Mycket kan skrivas om detta. Men inte av mig nu på morgonen.

6. Venezuela info, men på engelska.
   https://consortiumnews.com/2018/05/18/us-not-sitting-idly-by-on-eve-of-venezuelan-election/

7. […] tidigare artiklar om Venezuela. Venezuela: Drönarna som skulle döda president Maduro och männen bakom dem Motiven bakom kuppförsöket mot Venezuelas president 7/8 2018 Mordförsök mot Venezuelas […]