27 svar till “Om rasism och invandring”

1. Nog verkar det som om Vänstern inklusive media springer maktens/bankirernas ärenden. Jag instämmer i punkt 1-4. Jag förstår inte er och vänsterns önskan att förinta nationalstaterna, att ta ifrån medborgarnas stolthet över sina länder och ert/vänsterns/maktens behov av att förneka vårt lands historia. Rasismtjatet är urlöjligt. Svenskar är väl bland de minst rasistiska i världen. Riktiga rasister hittar ni i arabvärlden och i Afrika och Korea. Kan nog lägga till Israel där också. Sen förstår jag inte hatet mot Sverigedemokraterna. SD är idag vad Socialdemokraterna var för 60-70 år sen. Medlemmarna består till största delen av vanliga svenska arbetare och egenföretagare. Däremot hittar ni inga ljugande journalister eller vänner av NWO i SD. Två tidigare kollegor till mig kommenterade på Facebook att de tyckte att ISIS borde bombas sönder och samman och att Storbritannien borde neka asyl till män i vapenför ålder eftersom IS-terrorister lätt kan följa med migrantströmmen in i landet. En SFI-lärare ringde upp brittiska UD och krävde att mina kompisar skulle få sparken för att de är ”rasister” och ”islamofober”. De fick sparken samma dag. Det är skrämmande vilken makt dessa fega syltryggar har. Detsamma pågår ju i Sverige. Om man kritiserar regeringens politik eller islam så riskerar man sparken, uteslutning från facket och vräkning från bostaden. Tycker ni som läser här att det ska vara så?

2. På Facebook sker en diskussion av detta inlägg (https://www.facebook.com/catarina.ostlund.1/posts/890239034428253?comment_id=890261131092710&reply_comment_id=890269571091866)

   • Ur den diskussionen:
     ”Leif Törnqvist: Nej i.gen ska behöva fly, det bör vi förvisso arbeta för. Men när nu läger är sådant att många måste fly? Kommer vi verkligen att gå samma öde till mötes som Nordamerikas urbefolkning om vi som Anders föreslår också arbetar för en solidarisk och generös flyktingpolitik?”

     Detta är ett märkligt tänkande, det finns här en tanke om att bevara nuvarande tillstånd in i framtiden och reglera framtida generationer. En konservativ önskan om att bestämma hur framtida generationer skall se ut, under ytan i tänkandet att svensken försvinner finns en rasbiologisk outtalad tanke om vad som är svensk. Där inblandningen av ”främmande” element ses som ett hot, där mannen eller kvinnan som gifter sig med någon ”osvensk” hotar Sverige. De som tänker på detta vis och vill reglera framtida etniska sammansättning och etnisk inblandning i Sverige är just nazister, det finns inget bättre sätt att beskriva denna typ av tänkande. Leif Törnqvist ifrågasätter detta, men han ifrågasätter inte ståndpunkten i sin helhet, han ifrågasätter OM det kommer hända, vad han inte ifrågasätter är den grundläggande premissen varpå detta skulle vara ett hot överhuvudtaget, det är en backad position, det är en gläntad dörr emot det rashygieniska tänkandet(kulturhygieniska blir det väl i dagens nyspråk).

     Vi är alla tacksamma och glada att våra far och morföräldrar inte reglerade kulturen och vad det innebär att vara svensk med statsapparatens maktmetoder fullt ut. Jag gillar rock n roll och annat osvenskt, som numera är svenskare än det mesta. Tänk dig ett Sverige som hade styrts av dagens kulturnationalister om mormor och morfar varit sådana, vad hade ett sådant Sverige fört tankarna till? Just det, Nordkorea.

     • Det är inget fel i att människor från olika länder gifter sig men vad som pågår i Europa och framförallt i Sverige nu är att vi är på väg att bli som Mellanöstern med dess religiösa vanvett och våld. Tysta, blyga svenskar trängs bort, tvingas jobba så mycket att de inte har tid att skaffa barn och svenska arbetare har blivit utsedda av EU och våra styrande att bli löneslavar. Tänk om våra gamla kunde få så påkostad vård som invandrare får. Istället vanvårdas de och flyttas runt så de dör i förtid. Vi har ett fint fungerande land som nu börjar bli en mardröm där svenska flickor blir gruppvåldtagna, gamla rånas och misshandlas, det bränns, sprängs, skjuts och mördas.

       • Typisk rasistisk retorik, där du försöker koppla ihop olika företeelser till invandringen som inte har med den att göra. Du kopplar försöker måla en falsk bild av en trend som faktiskt inte är en trend. Sverige har inte varit tryggare. Ser vi till de trender i brottslighet som spikar uppåt så står nazisterna för dem, mordbrand till exempel.

         • Om vi aldrig varit tryggare varför säljs det mer larm än någonsin, varför har de flesta nu drabbats av inbrott eller rån eller våld av något slag? Varför hörde vi aldrig talas om gruppvåldtäkter, bilbränder, stenkastning mot räddningspersonal, rån och misshandel av gamla för 30 år sen? Varför hörde vi aldrig om bilbomber, handgranater och skjutningar för 30 år sen? Bränder mot tilltänkta boenden är dock troligtvis anlagda av svenskar som oroar sig för att få stora grupper unga män i områden där de har barn och framförallt unga döttrar. Om jag hade unga döttrar så hade jag också oroat mig för deras säkerhet. Hade inte du?

           • Försäljning av larm är alltså det du baserar det på. Har du träffat dessa försäljare, har du sett reklamen på TV? Tror du de baserar sin försäljning på en verklighet eller på den bild de använder för att sälja sina produkter?

             Ditt 80-tal finns inte. Jag levde under 80-talet och allt fanns där, jag var 9 år när jag hade kniven emot strupen första gången. Jag var 7 år när jag och min latinamerikanska kamrat fick gömma oss för knivbeväpnade ligister som nu sitter i Riksdagen för SD och talar om trygghet.

             Du försöker sälja en bild som är falsk. Jag har levt i betong i hela mitt liv, jag föddes där och jag har inte sett något nytt under solen. Jag har sett utvecklingen och jag vet vad som föranleder stenkastningen på polisen. Jag var 6 år gammal när mitt förtroende för polisen slogs sönder av samman i betongen. Inget nytt där, det har bara blivit mer institutionaliserat och systematiskt i angreppet på betongens barn och ungdomar. Jag skulle kunna beskriva exakt hur alla dessa saker uppstått, för jag ser det utanför mitt fönster varje dag.

             • Jag har själv tvingats köpa och installera dyra larm efter att ha haft två inbrott i huset. Du är alltså bitter för att polisen skällde ut dig som barn. Sen tror jag inte på att några Sverigedemokrater som sitter i riksdagen hotade dig med kniv när du var 7 år gammal. Men Gott Nytt År på dig i alla fall!

3. Jag har uttryckt liknande synpunkter tidigare

   http://www.unt.se/asikt/debatt/ersatt-asylratt-med-humanratt-4034495.aspx

   Kan de missförstås?

4. Ytterligare en som understryker min poäng.

   En sk ”vänster” som önskar upprätta nationalstaten som ett arbetsläger åt transnationellt kapital. Vänsternationalismen är lika tandlös och meningslös som den fascistiska nationalismen. Bägge önskar stänga in folk bakom murar och staket, men ingen nämner ens tanken att stänga in det transnationella kapitalet bakom murar och staket. Nej, det är folkens rörlighet som är problemet, bara vi stoppar dem från att förflytta sig så kommer allt bli bra, det transnationella kapitalet kommer via någon magisk mekanism bli fogligt på den vägen.

   Man anammar samma narrativ som nazisterna om massinvandring, ”systemkollaps” och gud vet allt. Man anammar den nyliberala floskeln om att ”vi inte har råd”. Delar av vänstern har huvudet så långt upp i arslet på kulturnationalisterna att man inte ser var den ene slutar och den andre börjar.

   I ett bunkaslagsmål mellan två internationalistiska vänsterkader av professionella revolutionärer begagnar sig bägge sidor av de vidrigaste tänkbara allierade. Den ena sidan allierad med transnationellt kapital inom CSR gänget (Corporate social responsibility), den andra sidan allierar sig med kulturnationalister och deras kapital. Bägge lika stor del av problemet, bägge lika stora nyttiga idioter.

   Lustrationen blir dock enkel när den dagen kommer.

   • Martin,

     ”Den ena sidan allierad med transnationellt kapital inom CSR gänget (Corporate social responsibility), den andra sidan allierar sig med kulturnationalister och deras kapital.”

     Vanligtvis pratar du klokt, men här undrar jag om jag inte får ha åsikt utan att behöva bli skuldbelagd?

     • Visst får man ha en åsikt. Men jag vill poängtera att man skall skaffa sig den själv, välj inte bara en av de som erbjuds. Välj inte bara ett narrativ som presenteras av de professionella trotskisterna, eller de professionella kulturnationalistiska vänsterdebattörerna. Det är en svår uppgift och jag är långt ifrån färdig med den resan, jag är djupt förvirrad, vilket jag tror många andra också är i dessa dagar.

       Trottarna desillusionerade mig när Libyen bröt, då satt jag flera dagar och tittade på klipp på internet som lades upp av de hyllade motståndsmännen, för att lika snabbt bli censurerade och raderade igen. Vad jag såg var hemskt, man kunde dock inte titta bort, vad jag såg gjorde mig också fly förbannad emot de som sålde oss denna konflikt på vänsterkanten. Det fanns då en del av vänstern kvar för mig, men för 1 år och några månader sedan, som en koordinerad rörelse började delar av denna vänster skriva kulturnationalistiska debattinlägg, en till och med gav uppmärksamhet åt ryska nationalbolsjeviker. Ingen av grupperna kunde förklara för mig deras ståndpunkt, frågade jag framstående trottedebattörer på nätet möttes jag av hån och invektiv, ingen förklaring om hur kaos och västerländska bomber tjänade de förtryckta massorna. Samma på andra sidan, ifrågasatte jag det plötsliga övergivandet av solidariteten, ifrågasatte jag floskler som ”vi har inte råd” och undrade vad som föranledde den nya linjen, så fick jag hån och invektiv, mina kommentarer blev emellanåt helt sonika raderade.

       Jag är långt ifrån klar, jag är på en resa, den tvingades jag till, för jag ville inte känna mig skyldig till imperialistiska anfallskrig som kastade ned människor i blodiga inbördeskrig. Jag ville inte känna mig skyldig till detta, jag ville kunna se liftaren som flytt från Libyen i ögonen, jag ville kunna säga till honom att jag åtminstone inte stödde det som föranlett hans flykt. Jag ville inte heller känna mig skyldig till att stödja de som i sin retorik stödjer en våg av postmodern nationalism, en nationalism som bara är arbetsläger åt transnationellt kapital, en nationalism som nu bygger murar i europa igen. Jag tittade på alla klipp som finns om folksamlingarna vid alla gränser i världen och jag grät. Jag var tvungen att fjärma mig från de som i sin retorik motiverade pepparspray i ögonen på desperata flyktingar fast i ingenmansland, som utmålade dessa nedtrampade fattiga som ett farligt hot, som jämställer dem med koloniala militära flottor som nådde nordamerikas kuster för hundratals år sedan.

       Jag söker ännu efter sinnesfrid, men någon välorganiserad vänster med professionella revolutionärer som jag kan stödja utan skuldkänslor har jag ännu inte hittat. De två lägren finns överallt, de finns i vänsterpartiet, de finns i bland autonoma, de finns hos sossarna. Det gör mig arg, det får mig att skrika ”lustration” och utrensning. Så jag kan inte erbjuda annat än skuldbeläggande, för jag kan inte själv undkomma det.

       • Det fanns vänsterorganisationer som hela tiden haft en riktig bedömning av Libyen- och Syrienkriget. Dit hör Clarté och Kommunistiska Partiet, KP. FIB-Kulturfront har haft flera bra artiklar om Libyen och Syrien.
         Trotskisterna har inte sällan intagit en proimperialistisk ståndpunkt tyvärr. Detta är tydligt hos Socialistpartiet då det gäller Syrien, då man har ungefär samma syn som Obama i synen på Assad och den syriska regeringen. Det gäller också V:s ledning, medan flera aktiva V-partister på basplanet har en riktig bedömning. Trotskisterna är splittrade. En känd svensk trotskistbloggare som Benny Åsman ondgör sig över den som trotskist karakteriserade Tariq Ali har en riktigare syn på kriget i Syrien.

         • Anders,
           De uttalade kommunisterna är nog historiskt sett för smutskastade för att någonsin kunna figurera som ett alternativ hos väldigt många.
           Mainstreamavänsterns ledare och röster har alltför länge övertrasserat sin trovärdighet. Enligt mig vore det bäst att skapa opinion under ny flagg och befria sig från de nuvarande höger- och vänsterbegreppen.

       • Jag tycker att man inte ska känna någon skuld när man blir anklagad för att dela en åsikt med kulturnationalister. Mer eller mindre den enda uppfattning jag delar med dem är att gränserna ska stängas till rejält. För övrigt får många dessa människor mig att vilja spy.

         Med detta sagt kan jag ändå vittna om att jag för över 5 år sedan konstaterade att det var mer konstruktivt att diskutera invandringens fördelar med nazister än invandringens baksidor med chokladbollsvänstern.

         Jag anser att vänstern borde ha drivit verkliga vänster frågor som 6-timmars arbetsdag, medborgarlön, skyddat statliga tillgångar och monopol från utförsäljning, inte att man skulle stödja angreppskrig och sponsra regimskiften, att man skulle strida för en internationell dissident som Julian Assange, osv, osv. HBTQ och feminism är i sig inget ont, men förtjänar inte vara de huvudsakliga stridsfrågorna.

         Jag ifrågasatte redan i samhällskunskapen på högstadiet hur man kan kalla något demokrati med 349 platser i riksdagen, men man måste behöver 4% av rösterna för för att få ta plats. En procent borde gett 3,5 plats. Man svarade mig att skulle det vara så ”skulle det inte fungera så bra och bli som Italien där det var nya regeringar varannan månad”. Men jag blev aldrig övertygad om varför det skulle vara så farligt att låta nya partier få ta plats.

         Trots detta så röstade jag förr, men med tiden så är det inte så noga. Jag undviker att rösta till riksdagen efter blankrösten började sorteras som ogiltig. Då kan jag likaväl visa mitt missnöje, skämma ut landet internationellt genom att sälla mig till de bespottade soffliggarna. Jag röstar dock normalt kommunalt och folkomröstningar då jag upplever att det finns lite mer legitimitet och/eller valfrihet/mening.

         Men riksdagen i dess nuvarande form är dags att förpassa till historiska sophögen. Jag tror att nästa steg i utvecklingen är någon form av direktdemokrati där intresserade medborgare som är intresserade får möjligt delta i det politiska arbetet och besluten.

         Jag välkomnar dock att vänstern nu äntligen börjar vakna gällande invandringen. Det sker verkligen i sista sekunden.
         Jag har länge ifrågasatt invandringens motiv. Samtidigt har hållit avstånd till SD då jag är av uppfattningen att vi måste stå upp för de människor som vi låtit flytta hit, att vi ska leva med inställningen att alla ska behandlas lika och ha samma rättigheter. Jag vill inte dessa människor ska drabbas personligen oavsett om vad jag själv anser vad det är för drivkrafter som ligger bakom att de har flyttat hit.

         Tyvärr är det ett väldigt vanligt retorisk grepp att påstå att en kritiker av invandringspolitiken är missunnsam och inskränkt. Man ser inte särskilt objektivt på begreppet tolerans. Man begär att människor som ogillar utlänningar ska visa tolerans, men själva så vill man inte visa på någon förståelse över att det finns en stark opinion som vill begränsa. Inget kritiskt mainstream alternativ existerar. Istället så tvingar man folk i famnen på SD och dylika alternativ.

         Om jag fortfarande kan tro på något så är det att förbli med de goda människorna och göra mitt för att väcka medvetenhet.
         Men jag förstår att goda människor tröttnar och till slut väljer SD när dom skuldbeläggs för en avvikande åsikt. Likt ett barn som upprepade gånger blir oskyldigt beskylld och bestraffad för stöld riskerar att till slut bli tjuv.

       • ett P.S i frågan om invandringens kostnader

         Hade vi levt i en socialistisk utopi så hade vi haft råd med en långt större invandring.

         Fast vi lever i en marknadsorienterad verklighet och invandringen blir business. Skattemedel förskingras till vinstdrivande verksamhet.

         Svenskarna hade inte haft problem med fler invandrare om det inte vore så att det har blivit så mycket sämre med jobb, bostad och försörjning.

         Sen tror folk normalt tror att detta i huvudsak beror på invandringen.

         Folk inser inte att fördelningspolitiska reformer är största orsaken.

         Fast skulle vänstern lyckas med att klargöra detta så hade man ju samtidigt avslöjat sig som förrädare av sina ursprungliga ideal.

5. Läs gärna också ”Apartheid light – den nya svenska modellen” http://mikaelnyberg.nu/2015/12/29/apartheid-light-den-nya-svenska-modellen/

6. Enligt CNN hade Irak de flesta flyktingarna – 3,2 miljoner – förra året, inte Syrien eller Afghanistan. (http://edition.cnn.com/2015/12/29/middleeast/iraq-most-refugees-2015/index.html) Gemensam orsak för de tre länder: USA:s brutala, folkrättsvidriga, imperialistiska intervention.
   Gemensam massmediareaktion: Att tiga om detta
   Gemensam reaktion av ledare inom EU: ”

7. Imperialismens härjande i världen, och särskilt i den arabiska regionen, grundar på den värdegemenskap som USA leder – freedom and democracy.
   Dessa länder är väldigt viktiga för världsekonomin och speciellt för USA som världsmakt och det är ingen slump att terrorangreppen kom just därifrån. Den viktigaste råvaran för den kapitalistiska produktionen, råoljan, finns där. Därför behandlar USA och de europeiska staterna hela regionen som lager till sina nationalekonomiska resurser. Det betyder att den delen av världen, ur imperialistisk syn, krävt ett världspolitiskt betraktningssätt, som föder stora ”säkerhetspolitiska” behov för Västmakterna.
   Dessa stater befinner sig i en motsättning: mella den enorma dollar-rikedom som de lyckats erövra genom oljans stora betydelse för den kapitalistiska världsekonomin; som även förskaffat dem moderna vapensystem och militär, för att de ur strategisk sikt är så viktiga för stormakterna; och att detta inte fört till en kapitalistisk industrialisering av länderna, som kunde frigöra dem från beroendet av västmakterna, som definierar styrkeförhållandena i regionen och i världen.

   Frågan vad ”vänstern” då ska göra, är viktig – men man måste först ha klart för sig, VAD som ska ändras! Då blir första steget att tänka jobbiga tankar…som vad det är värdegemenskapen grundar på: Vad är det för en ekonomi som inte planerar arbetet i samhället för att få fram de produkter som behövs, och som inte reder ut hur mycket av vilket arbete som behövs för att tillfredställa alla behov i samhället, utan har syftet att företagen går med vinst?

   Att arbetare och sömmerskor i textilfabrikerna i Bangladesh får en lön, som de inte kan leva av och därför är tvungna att arbeta så länge, tills de inte orkar längre och sliter sig till döds för att överleva – egentligen kan var och en veta om, varför det är på det viset – kapitalet utnyttjar befolkningens nöd. Det måste inte betala de fattiga stackarna mer; den som kräver mer pengar, blir avskedad och ersatt av den nästa – kapitalet hittar ju sitt mänskliga material i överflöd. Vilket livsuppehälle folk behöver, angår inte företagen. För dom här multiföretagen består världen av mer eller mindre avkastningsrika kapitalplatser, och om kostnadsfaktorn ”lön” är ännu billigare någonstans, så flyttar dom företaget dit – och människor som hittills (t.ex. svenska löntagare) passade så fint in i företagets kalkyl, står plötsligt inför tomma fabrikhallar, för att de – jämförelsevis – blivit dyrare.
   Att producera vinster har alltså onda följder! Att betrakta det utifrån en moralisk synvinkel och tycka att så där får de inte göra, förklarar ju inget, utan tycker att företagarna egentligen skulle ha skyldigheten att ta hänsyn till människorna, som de utnyttjar för profitmaximeringen. Vinst och moral är två skilda världar:
   Fair-trade aktivisterna t. ex. tror att produktionsvillkoren kan ändras genom att konsumenterna ändrar på sig: i stället för att dessa egoistiska konsumenterna bara stirrar på priset och springer efter billigvaror, skulle de göra det svårt för företagen att bedriva en sådan för människan ovärdig produktion, genom att inte köpa deras produkter längre.
   Så klart: En sån ”makt” kan man visst inbilla sig ha som kund. Men om konsumenten inte köper billiga kläder längre, så är han väl tvungen att köpa dyrare… Att bestämma sig för den friheten kan ju var och en göra. Men baksidan av den här friheten är ju att försaka. Ju mindre pengar man har i plånboken, desto svårare blir det att avstå från att köpa billiga grejer, fastän just detta skulle påverka de kapitalistiska gärningsmännen. Bortsett från att fair-trade-rörelsen inte kan bli en massrörelse ( det finns för många lögavlönade här hemma också) – så ignorerar de med sin välmenande köpboykott, orsaken till att det överhuvudtaget finns billiga handelsartiklar:
   Hur uppstår köpkraften, som genom vägran att köpa vissa varor, ska påverka företagarna? Det är inkomsterna som majoriteten av konsumenterna tjänar genom lönarbete. Och de löner som företagarna betalar är även i ”högavlönade” nationer knappt kalkylerade. För övrigt med tendensen, att jämna ut skillnaden med de s.k. ”låglöneländerna”. Konsumentens köpkraft är således beroende av företagens vinstkalkyl och tvingar därför vanliga konsumenter att ”spara”, alltså att ständigt tänka på vad de har råd med, att avstå från nödvändiga grejer när de köper en dyr sak och tvärtom. Och på grund av företagarnas vinstkalkyler växer armeen av människor som ”sparar”och avstår.
   Och var hamnar denna köpkraft? Precis där den kom från: hos affärsföretagen. De konkurrerar om den begränsade köpkraft som de skapat själva, sänker sina produktionskostnader och erbjuder varorna billigt. De sänker inte priserna för att fattiga ska kunna köpa det som behövs; utan det gör de för att även tjäna pengar på de fattiga. Om försäljningen av en handelsartikel inte avkastar profit, så blir den inte tillverkad – det måste ju löna sig! Därför finns det billiga tillverkningsplatser, som t.ex. i Bangladesh: för att dra till sig även den minsta köpkraft med vinst. De som utnyttjar textilarbeterskor i Bangladesh, gör detta för att kunna vinna fattiga köpare i hela världen. Och så finns det två utvecklingar som går hand i hand: växande fattigdom i de ”högavlönade” länderna och en discount industri, som på grund av fattigdomen växer själv och på det viset använder de som är ännu fattigare i världen till sin tillverkning av billigvara.
   Konsumenten, är som inkomsttagare och inkomstutgivare inte något annat än handelskapitalisternas profitkälla!

8. ”För massinvandringen sker inte spontant – det är ett noga organiserat och systematiskt genomfört angrepp på Sverige, något annat kan man inte kalla det. Inga folk eller länder går frivilligt med på eller satsar på massinvandring.” Vad är det för skillnad mellan sådana formuleringar och sd-rasisternas?

   Det fungerar inte att krypa bakom Clarté och FiB-kf – när du tar in sån skit så är du tydligen också på glid mot den bruna ”vänsternationalismen”. Vänd om, tack!

   • Hannu,
     I mina ögon är vänsterns egna blinda förtryckare utan självinsikt den största belastningen.

9. Jax skrev: ”Svenskarna hade inte haft problem med fler invandrare om det inte vore så att det har blivit så mycket sämre med jobb, bostad och försörjning. Sen tror folk normalt att detta i huvudsak beror på invandringen. Folk inser inte att fördelningspolitiska reformer är största orsaken.”
   Fördelningspolitiska reformer – vad är det?
   Folk tror, att statens egentliga uppgift vore att främja hela folkets välfärd och skydda sitt riktiga folk mot för många utlänningar. Staten skulle använda sin makt för att tjäna kollektivet – men ”kollektivet” kännetecknas ju av att människorna har olika tillgångar – är arbetsgivare, löntagare, arbetslösa; är rika och fattiga; alltså inte har några gemensamma intressen. I den situationen hjälper det absolut inte att vara patriot: Det är ju den egna statsmakten som sparar pengar på den befolkningsdel som inte kan leva av lön och därför är hänvisade till underhållsbidrag, och som ”inser” att företag måste spara på arbetskostnaderna! Varför gör staten så? Jo, grundvalen för borgerliga staters makt är att kunna disponera över en florerande kapitalistisk ekonomi på nationens territorium, som frambringar skattepengar. Politiken vill förvalta och främja den kapitalistiska egendomens ekonomi, och den har definitivt inte ändamålet att förbättra livsvillkoren för löntagarna.
   Man lever i ett samhälle där rikedomen inte är till för att delas ut till de fattiga, utan för att företagen ska gå med vinst. Samhället vi lever i hanterar sitt folk som en kostnadsfaktor, som måste vara så billig som möjligt. I det här samhället gäller samma regler för alla, både svenskfödda och migranter, nämligen att bli löntagare – om man inte haft turen att födas rik. Motsättningar är alltså oundvikliga, både mellan missnöjda folkgrupper och regeringen, som mellan inhemska och migranter, och mellan företagare och löntagare!
   Flyktingkrisen är en kris som de europeiska staterna inte har beställt. De flyktingar som kommit hit, ska till stor del stanna kvar här – så har regeringarna beslutat; a. kan deras humanism betvivlas, om de skickar tillbaka alla, b. kan de nya människorna vara nyttiga för ekonomin….

   Men en växande del av svenska folket vill inte vänja sig vid utlänningar i sitt vardagsliv. De vill ha kvar ”sin” exklusiva ställning i samhället, där svenska seder och bruk är normen. Deras fosterländska hemvist anser de hotas av främlingarna som har andra vanor, annan klädsel och som inte talar svenska. Migranterna misstänks inte vilja anpassa sig till reglerna här, men regeringen har ju bestämt, att förutsättningen för deras integrering är att de slutar vara en belastning för statens ekonomi och börjar tjäna pengar själva så snart som möjligt: att de nya medborgarna blir del av förvärvslivet främjar deras nya moralföreställningar. För de ska ju inte börja bilda parallellsamhällen, där de lever sina traditioner.
   Statsmakten vet alltså om att detta är en belastning för samhället, med allt det innebär: integration av en massa främmande människor, som måste lära sig språket och anpassa sig till våra seder och bruk och som ska stuvas in vardagslivet här. Och vardagslivet är ju inte precis dansen kring midsommarstången och annan fritidsysselsättning, utan att tjäna pengar, för de flesta alltså att vara löntagare!
   Är patriotismen verkligen lösningen på problemen?

   • Maggan,
     Folk inser inte att fördelningspolitiska reformer är största orsaken.”
     Fördelningspolitiska reformer – vad är det?

     Under minst 30 år så har man konsekvent flyttat fördelningen av resurser från fattiga till rika. Pengar som igår gick som stöd till fattiga människor går idag som stöd till rika.
     Det är i huvudsak därför levnadsvillkoren har blivit sämre. Inte på grund av att det blivit fler invånare.

     Sen när folk upplever det annorlunda så gör vi klokt att ta frågan på allvar även om folk råkar vara inskränkta patrioter, för annars riskerar framtiden bjuda på en ny variant av adolfs gaskranar.

     Gärna fler invånare, men rätta först till de socioekonomiska förutsättningarna för ett skapa vettiga möjligheter till integration.

10. Jax, jag skrev: ”Politiken vill förvalta och främja den kapitalistiska egendomens ekonomi, och den har definitivt inte ändamålet att förbättra livsvillkoren för löntagarna.
    Man lever i ett samhälle där rikedomen inte är till för att delas ut till de fattiga, utan för att företagen ska gå med vinst. Samhället vi lever i hanterar sitt folk som en kostnadsfaktor, som måste vara så billig som möjligt. I det här samhället gäller samma regler för alla, både svenskfödda och migranter, nämligen att bli löntagare – om man inte haft turen att födas rik. Motsättningar är alltså oundvikliga, både mellan missnöjda folkgrupper och regeringen, som mellan inhemska och migranter, och mellan företagare och löntagare!”
    Om det är så, kan man då rekommendera ett sådant samhälle, som alltid producerar fattiga och rika människor? Är det realistiskt att kräva tillbaka de socioekonomiska förhållanden som gällde för 30 år sen? Fråga dig hur det gick till att reglerna för välfärden blev ändrade och vad det har att göra med kapitalistisk ekonomi! (Mikael Nybergs artikel om Apartheid Light förklarar en hel del)

    • Maggan,
      Jag vet inte om du ser samhället som något oföränderligt?
      Om det skulle det inte skulle gå att att återställa de socioekonomiska förhållanden till den fördelning som var för 30 år sedan kan vi lika väl lägga oss ner och dö nu.
      Jag tror att många fastnar i tankefällan att man försöker se lösningar på problem genom att justera den nuvarande modellen, istället för att kasta den på soptunnan och ersätta med något bättre anpassat för vår tid.

11. Läser just nu Naomi Kleins senaste bok ”Det här förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet”. En oerhört skärpt och viktig bok. Rekommenderas till alla som famlar i flykting-/invandrardebatten. När det gäller inställningen till flyktingpolitiken är det några saker jag tycker att alla borde ha klart för sig:
    1. Vi måste räkna med stora och växande flyktingströmmar i framtiden, främst då på grund av allvarliga klimatförändringar. Därför är det en illusion om en tror att vi i längden kan stoppa eller minska invandringstrycket från flyende och hungriga människor.
    2. Realistiskt är enda lösningen att planera för en konstruktiv hantering av frågan med grundinställningen att varje människa är en positiv resurs. Annars bäddar vi för olösliga konflikter och krig. Det innebär en generös men inte en helt oreglerad invandring.
    3. En annan grundinställning är att varje människa ska ha möjlighet att bo kvar i sitt eget land. Det är förstås en utopi, men om vi med gemensamma ansträngningar kunde förhindra det pågående imperialistiska våldet mot stater som sätter sig på tvären mot supermakten USAs maktanspråk, skulle människorna i Syrien, Libanon, Irak, Afghanistan med flera kunna leva i fred i sina hemländer. Det är den andra sidan av problemet, som det gäller att ta itu med.
    4. Att tala om ”systemkollaps” och framställa flyktingarna som hot mot vår generella välfärd är antingen enfaldigt eller falskt – att falla för det gamla greppet att ställa fattig mot fattig och lämna de rika ifred. Vi borde ha blivit klokare än så.

    • Britta,
      Saken är ju att man inte tar uti med andra sidan av problemet, utan bara väljer att ta in fler invandrare.
      Det är verkligen frånvänt att prata om fler invandrare idag när läget är sådant att brunskjortor snart patrullerar på gatorna.
      Om och när detta förändras – och det finns sysselsättning och bostad för fler invånare – så kan vi börja prata om fler invandrare igen. Men här och nu är ju den pågående invandringspolitiken redan ett skolboksexempel på det gamla greppet att ställa fattig mot fattig.

      Men när vänstern mestadels intresserar sig för mer invandring till varje pris, hets mot SD, feminism och HBTQ lär det inte ske så mycket förbättringar varken i de fattigas sammanhållning – eller – i kampen för fred och/eller ekonomisk jämställdhet den närmaste framtiden.