Vad betyder det konkret när vi talar om Svexit?

Den här artikeln av Ulf Karlström publicerades för precis ett år sedan, och nu igen då åtminstone jag tycker att den är viktig och aktuell. Inget talar för att strävanden mot ökad överstatlighet minskat inom EU. President Macron är för det, och nu har EU beslutat om ökad militarisering.
I tidningen ”Nej till EU – kritiska EU-fakta” som utges av ”Folkrörelsen Nej till EU” nämner Jan-Erik Gustafsson till och med sex skäl för Svexit:
1. EU är inte demokratiskt då man saknar ett ”demos”, ett folk och då dess institutioner inte kan ändras i demokratisk riktning.
2. EU har en grundlagsfäst nyliberal ekonomisk politik för alla länder, som nu drabbar bl.a. Grekland, och som omintetgör en nationell självständig ekonomisk linje.
3. Välfärden privatiseras med Lissabonfördraget som grund.
4. Jordbruks- och landsbygdspolitiken undermineras då EU gynnar storskalig industriell jordbruk. Livsmedelsberedskapen och självförsörjningsgraden för viktiga jordbruksprodukter har minskat.
5. Som storföretagens projekt är EU en imperiebyggande statsbildning med militära maktanspråk.
6. EU är mycket annorlunda än vid folkomröstningen 1994, och en stor andel av dagens medborgare var inte röstberättigade då
.

Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var tidigare med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. och en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Han har publicerat viktiga inlägg här i flera ämnen.

Artikeln.
2014 var det 20 år sedan folkomröstningen i Sverige om EU hölls.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Det mesta av Nej-sidans argument 1994 har – dessvärre, får man säga – visat sig hålla streck. Med Lissabonfördraget 2007 skadades vår militära alliansfrihet allvarligt (solidaritetsklausulen; 21 av 28 EU-stater är Nato-medlemmar), den svenska modellen på arbetsmarknaden har undergrävts och att vi har, trots folkomröstningen 2003, inte juridisk rätt att välja att stå fria från euron.

Svexit

Flera av dessa frågor återfanns också i den brittiska kampanjen för Brexit:
– kritiken mot EU:s diskriminerande lönedumpning, i form av lagstiftning. som innebär utnyttjande av fattiga låginkomstinvandrare
– försämrade anställningsförhållanden
– och en omfattande låglönesektor har också starkt bidragit till kritiken mot EU i Storbritannien.

Nu, efter Brexit, är det dags att börja diskutera Svexit. Folkrörelsen Nej till EU (FNEU) arbetade under 2014 intensivt för att samla organisationer, partier och enskilda kring ett upprop med krav på en ny folkomröstning om EU-medlemskapet. Det lyckades delvis, men trots tung EU-kritik från framför allt LO:s 6F-förbund, lyckades man inte få med förbunden på uppropet. Hittills har Emmaus Björkå, Folkrörelsen Nej till EU, Gröna partiet, Kommunistiska partiet, RKU, SAFE/Nässjö, SEKO Infranord Stockholm, SEKO klubb 215 Strukton Rail AB, Socialistiska partiet, Ung Pirat, Ung Vänster svarat positivt på uppropet.

EU-frågetecken imagesCAS1TWS5Argumenten från delar av 6F-gruppen, för att avstå att ansluta sig till kravet på ny folkomröstning, var lite resignerade, men speglade (s)-ledningens, på den tiden, stora inflytande: ”det där med medlemskap i EU har vi ju röstat om, så det ingen fråga vi kan ta upp”. Nu har Brexit plötsligt ändrat spelreglerna, och diskussionen om utträde har blivit en möjlighet.

Därför är det tid att diskutera alternativen. Vad bör en Svexitrörelse föra fram, utöver kravet på svenskt utträde ur EU? Norge är inte med i EU, men associerat till EU genom ett EFS-avtal (på norska EÖS). Jag deltog på Nej til EU:s landsmöte 2013 där diskussionerna om EÖS var intensiva. Till grund för diskussionerna låg bl a ”Alternativrapporten. Alternativer til dagens EÖS-avtale” (2012). Rapporten hade tagits fram under en ”styringsgruppa” med representanter för flera stora fackföreningar, bondeorganisationer, landsbygdsorganisationer och Nei til EU. Den senare har i sina årsböcker 2014 och 2015, samt i broschyrer ytterligare belyst alternativen till EÖS. På sin hemsida skriver Nei til EU 27/6 i år: ”Brexit gir muligheter” for ny EØS-debatt! Det låter härligt!

Grovt sett kan man sammanfatta alternativen för Norges del, liksom för Sveriges del efter ett utträde, till 4 stycken, med fallande grad av integrering:

– Ett bilateralt avtal mellan EU och ett land, vilket inkluderar både handelsfrågor och andra samarbetsfrågor. Schweiz och EU har idag ett sådant avtal

– Ett multilateralt avtal mellan EU och en grupp av länder, vilket inkluderar både handelsfrågor och andra samarbetsfrågor. Tidigare avtal mellan EG och rest-EFTA är ett sådant exempel. Eftersom fler länder skall vara överens om avtalet är det rimligt att anta att graden av integration är lägre än i föregående alternativ.

– Ett striktare och mer avskalat avtal om (mer eller mindre) enbart handel, ett frihandelsavtal.

– Frihandel baserat på WTO-avtalen

I ett längre perspektiv finns också möjligheten av sammanbrott för EU, där Europasamarbetet startar om, men med väsentligt lägre grad av integration och motsvarande större nationell suveränitet.

Redaktören för Flamman, Anna Herdy, diskuterar i numret 30 juni konstruktivt, om än lite vagt, vad som bör belysas i dagsläget, t ex alternativa mellanstatliga samarbeten. Eftersom (v) till viss del passat i exitfrågan, utöver tal om omförhandlingar och socialt protokoll, så är Herdys ledare välkommen. Kanske förmår hon driva på det ljumma (v)-intresset i frågan?

I det korta, omedelbara perspektivet föreslår jag att att FNEU, ev tillsammans med andra aktörer, personer och/eller organisationer samlar lämpliga organisationer/enskilda från England, Norge, Danmark och Island till en förberedd konferens om en gemensam plattform (skiss till program) inför förhandlingarna med EU, efter Brexit, Svexit, och Norges uppsägande av EFS-avtalet. Jag är väl medveten om att detta är en enormt stor arbetsinsats och kräver dessutom utredningskapacitet.
fneulogga
En sådan plattform måste naturligtvis vara skissartad, och ses som ett förslag till diskussioner. Det finns mängder av detaljer, som inte är möjliga att behandla på detta inledande skede. Man brukar – med rätta – säga att djävulen bor i detaljerna. Från egen erfarenhet kan jag nämna den EU-övergripande lagstiftningen på kemikalieområdet – REACH och CLP. Den innehåller en rad kryphål, eller undantag, men överträffar vida USA:s kemikalielagstifning – TOSCA. Så oavsett vilken associationsform de kommande diskussionerna väljer att driva måste detaljer i ett kommande avtal mellan EU och icke-EU-länder lämnas utanför. I det första anloppet handlar det om en övergripande plattform, eller skiss till program. Den skall innehålla vilka fackområden som bör ingå, och därmed vilka områden som bör lämnas utanför ett avtal. Bara det är djärvt nog.

Skulle vi lyckas med det projekt jag skisserat ovan, så är det en stark inspark i debatten om utträdet från EU för England, Sverige och Danmark, samt en ingång för Norge & Island. Detta perspektiv känns mycket lockande.

Bloggen har behandlat Brexit i några andra inlägg av Ulfkarlström, och av mig:
I. Några av Ulf Karlströms artiklar om EU:
* ”Är EU enda räddningen eller hur socialdemokrater förtvivlat letar efter verktyg” http://jinge.se/mediekritik/ar-eu-enda-raddningen-eller-hur-vanstersocialdemokrater-fortvivlat-letar-efter-verktyg.htm
* ”EU, euron och Grekland: Vadan och varthän”? http://jinge.se/mediekritik/eu-euron-och-grekland-vadan-och-varthan.htm
* ”Vem bestämmer i EU”?http://jinge.se/mediekritik/vem-bestammer-i-eu.htm
II. Artiklar av mig.
Ökad majoritet för Brexit.
Vilka är Brexit-grupperna?
Brexit 160222
Folkomröstningen om Brexit – frågan avgjord nu?
160625 Att hämnas på Brexit

i Andra om: , , ,, ,
ekonomi, , ,

  10 comments for “Vad betyder det konkret när vi talar om Svexit?

  1. 8 juli, 2016 at 21:06

    Flavian Bergström

    De kommer att kunna saelja naestan lika obehindrat som tidigare efter Brexit. Daeremot aer det taenkbart att svenska foeretag tvingas saelja aningen billigare om UK river tullmuren mot oevriga vaerlden.

  2. 8 juli, 2016 at 21:10

    John De Bie

    Om Svenska exportföretag vill sälja till England, går det bra genom Norge som transitland.

  3. 11 juli, 2016 at 02:56

    De länder som handlar med varann måste, som jag ser det, enas om beskattningsnivåer som bottnar i olika länders ekologi- freds- skatte- och löne-nivåer etc. etc. så att handelsutbytet blir rättvist. Handel med krigsförande länder som bryter konstant mot FNs regler om krigföring kan ex. helt upphöra eller beskattas mycket hårt i syfte att verka för världsfred i ett nafs.

  4. swag
    8 juli, 2017 at 19:44

    Det betyder ingenting att tala om Swexit. Det kommer inte att hända.

    • 8 juli, 2017 at 20:00

      Kanske inte nu. Men detta sades också om Brexit.

  5. arbetarklass
    8 juli, 2017 at 20:35

    Så länge maktbärande partier som t.ex. Socialdemokraterna finns så tror jag inte heller Svexit kommer hända men här måste Vänstern (partiet) även räknas in som själva inte har någon uttalad EU-kritik och som alltid agerat stödparti till Socialdemokraterna. Men rubbas den gällande ordningen och EU inte förmår leverera det folket önskar kan EU betraktas vid en belastning som kostar betydande del av skattebetalarnas pengar. EU:s överlevnad står också i behov av ett avståndstagande till Ryssland och svuren trohet till USA:s liberaldemokratiska del och hur det kommer bli med det är väl inte 100%-igt säkert.

  6. arbetarklass
    8 juli, 2017 at 20:56

    Ni inom den politiska arbetarklassen som försvarar EU, rivna gränser och internationalisering, vad har ni bot på nedanstående problem som i första hand drabbar arbetarklassen och som tär på dess förtroende för EU, borttagande av nationsgränser samt internationalisering.

    https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/oseriosa-hantverkare-slar-till-mot-funktionsnedsatta

  7. Gammal krigare
    9 juli, 2017 at 04:29

    Swexit eller inte. EU är dödsdömt. Vänsterns idé att i symbios med kapitalisterna/globalisterna/bankirerna använda hundratusentals muslimska invandrares röster för att ta makten i Europa har ju lyckats så långt men våldsbenägenheten hos vänsterns fotsoldatercoch inkommande jihadister kommer att göra vanligt folk riktigt förbannade. Kanske tillräckligt förbannade för att slå tillbaka. Vänsterns våldsorgie i Hamburg drabbar endast vanligt folk som får sina bilar, hem och affärer förstörda.

    • 9 juli, 2017 at 07:05

      Vänstern är definitivt mot EU. Ledningen för S tillhör inte alls Vänstern. Mycket bra att protestera mot G20, vars politiska ekonomi främjar den ökade ojämlikheten i världen. Vänstern vill alls inte använda ”muslimska invandrares röster för att ta makten i Europa”. Vänstern vill ha en helt annan ekonomi och politik. Man vill ha socialism och i detta är arbetarklassen i vid mening främsta målgruppen.

  8. HardeKnut
    9 juli, 2017 at 09:29

    Europa som imperium har problem, det finns fyra minst två stora protestantiska kulturer, den germanska och den anglosaxiska, i norra Europa, och minst två katolskt latinska, Frankrike och Italien, i södra. Ett imperium har EN nation en grunden, och även om den tyska nationen i Europa är mest produktiv, är den inte tillräckligt dominerande. Euro som paneuropeisk tysk valuta är en tysk gökunge hos alla andra. Vi, som känner tyskarna bättre än de flesta, de är så väldigt lika oss, vi aktade oss. Mananafolken i syd köpte grisen i säcken.

    Att förskaffa Europa en politiskt adlig överrock, som beskattar arbetarnas lön via löneskatt och konsumtionsskatt, och samtidigt tjänar företagens monopoliseringsstrategier, kommer i konflikt med de nationella arbetarklasserna. Arbetarklassen blir i ett sådant perspektiv reaktionär, men är det verkligen radikalt och progressivt att kräva ständigt högre skatt och ökade svårigheter för arbetarklassen med hänvisning till ”klimatet”?

    Nej, det är inte kristdemokraterna som är Europas småborgerliga reaktionärer, utan de gröna i alla länder, alltså miljöpartiet.

    När S skänker bort våra skatter till utlandet och samtidigt stänger sjukhus, förbannar sverigedemokrater och allierar sig med miljöpartister mot sveriges arbetare, samtidigt som de själva försöker bli en rensarfisk på den internationella kapitalismen, kan man fråga sig vad som hänt. Politiskt och moralisk korruption, egenintresset främst, förstås.

    Den som försöker hävda sig själv som förvaltare av det gemensamma bästa bör beslås med första misstanken. Extra tydligt blir det i fallet miljöpartiet, vars korrumpering skett på bara några år. Frågan är om deras klimatbluff är ihågkommen om tio år. Risken är att de besätter överstatliga institutioner och tvångsmatar oss med reaktionär klimathysteri via EU-miljarder, inbetalda av oss. Säldöden, ett vanligt virus, är glömd.

Comments are closed.