Denna artikel publicerades första gången för precis ett år sedan. Då var det hot om kärnvapenkrig. Ett viktigt resultat av den retoriken är att Nord- och Sydkorea kommit mycket närmare varandra. Ett viktigt toppmöte ägde rum mellan de två staternas presidenter i april. Vad tycker media om mötet mellan Nord-och Sydkoreas ledare och vad kom de överens om?En särskild artikel om det senaste toppmötet väntas. Vidare har ett viktigt toppmöte ägt rum mellan presidenterna Kim Yong Un och Trump i början av juni.Toppmöte för fred i Korea – framgång för koreansk diplomati Efter detta har utrikesminister Pompeo klädsamt sagt att Nordkorea måste ensidigt avskaffa sina kärnvapen inom tre år (medan USA har kvar sina på Koreahalvön).

DN:s Martin Gelin skriver ”Under Donald Trumps första tal till FN:s generalförsamling hotade han med kärnvapenkrig mot Nordkorea och talade om att riva upp kärnvapenavtalet med Iran. Presidentens aggressiva retorik står ännu en gång i kontrast mot hans egna diplomaters budskap. USA har ”inget annat alternativ än att totalförstöra Nordkorea” om landet fortsätter att hota amerikaner och deras allierade, sade Donald Trump. Han tycktes även förolämpa Nordkoreas president.”

Ingen hade direkt hindrat Trump att föreslå samtal med Nordkorea och inte heller att söka fredsavtal som Nordvietnam vill. Men detta hade sedan med stor sannolikhet ha orsakat enorm vrede och kritik inom den krigiska, odemokratiska, djupa staten som av allt att döma styr USA, och ökat risken för att Trump skulle försvinna som president på ett eller annat sätt.

Världen fördömer Nordkoreas kärnvapentester, men inte alls lika mycket USA:s återkommande hot om att använda kärnvapen. Varför?

Den stora faran för kärnvapenkrig kommer från de länder som har mest kärnvapen: Ryssland och USA. Särskilt då från USA som moderniserar sina kärnvapen för enorma kostnader, som tillverkat små kärnvapen och kärnvapen som borrar sig ned i marken och ger ännu större förstörelse. USA har också ensidigt dragit sig ur AMB-avtalet eller SALT 1-avtalet mellan Förenta Staterna och Sovjetunionen om begränsning av antiballistiska missilsystem från 1972. USA sa upp avtalet 2002, och hotar nu med att säga upp ett annat liknande avtal gällande medeldistansmissiler. USA och NATO har ändrat sin kärnvapendoktrin för att möjliggöra användning av kärnvapen i inledningen av ett krig. Möjligen/troligen har Ryssland och Kina följt efter.

USA har också övervägt att använda kärnvapen vid flera tillfällen: Mot Kina i Koreakriget, till stöd för fransmännen i Vietnamkriget, i Afghanistan och en del har nu uppfattar att USA hotar att sätta in kärnvapen mot Nordkorea (Trumps uttalande om ”hell and fire”). Gerson har i boken Empire and the Bomb, 2007, uppgifter om olika tillfällen då USA hotat eller seriöst övervägt att använda kärnvapen.

Observera också att NPT-avtalen 1971 mellan kärnvapenmakterna USA, Ryssland,Kina, Frankrike och Storbritannien stipulerade att dessa skulle avveckla kärnvapnen – liksom andra avtal. I stället ser vi en betydande upprustning.

Nordkorea har tyvärr starka skäl att känna sig hotat av USA som ledde det oerhört brutala Korea-kriget där Nordkoreas största stad Pyongyang utplånades och uppemot 5 miljoner människor dödades. USA har sedan motsatt sig Nordkoreas förslag till fredsavtal , och ett enande av Nord- och Sydkorea som har en gemensam historia sedan hundratals år. Uppdelningen kom efter Koreakrigets slut 1953. USA har militär och säkert kärnvapen i Sydkorea och genomför årligen stora militärövningar där med kärnvapensimuleringar.
Varför ska USA få ha kärnvapen i Sydkorea, sedan decennier?

Robert Parry, etablerad grävande journalist i USA, skriver:
”Den nuvarande Nordkoreakrisen, som kan sluta med att miljontals människor dödas, kan ses som en följdkatastrof till president George W Bushs Irakkrig och president Barack Obamas Libyenintervention. Dessa krig kom efter att ledarna i Irak och Libyen hade demonterat sina vapenprogram, vilket lämnade deras länder nästan maktlösa när USA:s regering valde att invadera.
I båda fallen utnyttjade USA:s regering också sin makt över global information för att sprida lögner om de utsedda regimerna för att rättfärdiga invasionerna – och världssamfundet lyckades inte göra någonting för att blockera USA:s aggressioner.
Nu vet vi att båda krigen byggde på lögner, men det är ingen tröst för dem som dödades i de masslakter som följde.
I stort sett har heller ingen ställts till ansvar för de krigsförbrytelser som begåtts av Bush- och Obama-administrationerna. Nästan alla krigsförespråkande journalister har fortsatt sina strålande karriärer.
Den oärlighet som nu genomsyrar USA:s regering och de tongivande medierna i USA utgör en bidragande faktor till den nordkoreanska krisen. Vilken förnuftig person någonstans på planeten skulle lita på USA:s löften? Vem skulle tro på vad USA:s regering säger, förutom, naturligtvis, de amerikanska mainstream media?

Kom också ihåg att Nordkoreas kärnvapenprogram i stor utsträckning hade lagts i malpåse innan George W Bush levererade sitt tal om ”ondskans axelmakter” i januari 2002, som knöt samman Iran och Irak – då bittra fiender – med Nordkorea. Därefter drog sig Nordkorea tillbaka från tidigare avtal om att begränsa sin kärnvapenutveckling och började på allvar arbeta på en bomb.
Kim Jong Un och hans rådgivare har dragit slutsatser av USA:s tidigare agerande och klargjort att övergivande av Nordkoreas lilla kärnvapenarsenal inte ligger på förhandlingsbordet. De hävdar helt förståeligt att Förenta staterna har visat sig opålitligt i andra fall där ledare har gett upp sina massförstörelsevapen efter internationella påtryckningar och sett sina länder invaderade och själva utsatts för gräsliga avrättningar.
Nu står en oerfaren och obehärskad president Trump inför en kris som hans två föregångare hjälpt till att skapa och förvärra. Trump har hotat med ”eld och raseri” som världen aldrig sett, vilket antyder ett kärnvapenangrepp mot Nordkorea, som i sin tur har lovat att hämnas.
Miljontals människor på Koreahalvön och i Japan – och eventuellt på annat håll – skulle dö i en sådan storbrand.
I så fall kommer det att heta att Kim Jong Un orsakade det hela och att skulden är hans. Men sanningen är att USA:s politiskt ansvariga och massmedia bär huvudansvaret.” (Slut Robert Parry) Consortium News

Donald Trumps utspel om att USA överväger att stoppa ”all handel” med länder som gör affärer med Nordkorea är ett illa dolt hot mot handelspartnern Kina, skriver Business Insider. Finansminister Steven Mnuchin sa i en intervju med Fox News att han inte utesluter hårdare restriktioner mot kinesiska företag som gör affärer med Nordkorea.
– Kina har mycket handel med dem, det är mycket vi kan göra för att skärma av dem ekonomiskt, mycket mer än vi gjort hittills, sa Mnuchin i intervjun. Samtidigt kan det röra sig om ett tomt hot, skriver Business Insider. Bara förra året såldes amerikanska varor och tjänster till Kina för 648,2 miljarder dollar, motsvarande nästan 5 200 miljarder kronor. Business Insider

I den nuvarande krisen har Kina och Ryssland – som ställt sig bakom FN:s säkerhetsråds fördömande av Nordkoreas kärnvapentest – betonat vikten av diplomait och förhandlingar. Det är bara att instämma i detta. Och det gör säkert många.
Sydkorea har med sin nye president markerat en vilja till dialog och förbättrade relationer med Nordkorea, och tveksamhet inför USA:s påtryckningar att placera avancerade missilsystem i landet. Nu riskerar denna politik att gå om intet. Korea – eller unipolär världsordning på väg mot sitt slut Sydkorea, Kina, Ryssland och Tyskland lägger in veto mot krig mot Nordkorea

Nordkorea är inte ensam om att ha skaffat sig kärnvapen sedan NPT-avtalet ingick 1971. Indien, Pakistan, Israel och möjligen Saudiarabien har kärnvapen och har skaffat dessa då landet känt sig hotat.
Både Israel och Saudiarabien har varit inblandade och är inblandade (Saudiarabien främst) i krig, medan Nordkorea inte varit i krig någonsin.
Wikipedia: ”Israel har inte officiellt erkänt innehav av kärnvapen, men uppskattas ha tillverkat cirka 200 stridsspetsar.[2] Militäralliansen Nato, som förfogar över USA:s och Storbritanniens kärnvapen, upprätthåller ett kärnvapenparaply för alla dess nitton medlemsstater. USA har inom detta Nato-arrangemang ungefär 200 kärnvapen utplacerade i Belgien, Tyskland, Grekland, Holland, Italien och Turkiet. När alliansen nu utvidgas kommer ytterligare stater att indirekt ha ett försvar knutet till kärnvapenavskräckning.”

I alliansfria Sverige fanns en stark opinion hos militären och bland politiker för att Sverige skulle skaffa kärnvapen fram till början av 1960-talet då den starka folkopinionen mot kärnvapen fick den socialdmeokratiska regeringen att slutligt säga Nej till detta. Och Nordkorea är definitivt mycket mer hotat av främmande makt än vad Sverige var efter Andra världskriget.

Hotet om kärnvapenkrig har definitivt ökat, dels till följd av ökade politiska spänningar mellan främst USA och Ryssland, dels till följd av främst USA:s kraftiga upprustning och dels till följd av teknisk utveckling.

Den internationellt aktade Bulletin Atomic Scientists skriver att USA:s nukleära moderniseringsprogram innehåller en revolutionerande ny teknik som ökar risken för kärnvapenkrig. bulletin Atomic Scientists Slagkraften i nya kärnvapen ökar med tre gånger. Den nya tekniken kallas «super-fuze»,”super-tändrör.”
Denna teknik kan kanske slå ut i stort sett hela den ryska systemet av strategiska kärnvapenmissiler.
Diagrammet visar hur djupt dessa kärnvapen slår ner i jordytan.

Bulletin av Atomic Scientists ställde i januari i år fram den så kallade domedags-klockan en halv minut till två och en halv minut vid midnatt, dvs. ökad risk för kärnvapenkrig med risk för utplåning av mänskligheten.

Under det kalla kriget utvecklade supermakterna USA och Sovjetunionen en politik som heter ”Mutual Assured Destruction” (MAD) som innebar att båda kunde utplåna den andra efter en attack. på sitt absurda sätt bidrog MAD till att minska risken för kärnvapenkrig. Båda parter visste att priset skulle vara fruktansvärt höga.
Men ”superfuze” kan fresta Pentagons planerare att tänka i den riktning att man kan vinna ett kärnvapenkrig genom att angripa. Och Ryssland har inte råd att tro att USA:s planerare inte tänker så.

Idag har USA en varningstid på ungefär 30 minuter medan Ryssland bara har 15 minuter på grund av sämre satellitsystem. (Med nya amerikanska missilbatterier i Östeuropa kan varningstiden bli ännu kortare.)
Den korta varningstiden ökar markant risken för att kärnvapenkrig utlöses av misstag.
Denna allvarliga situation tog Vladimir Putin upp i sitt möte med utländska journalister då han sade ”You people in turn do not feel a sense of the impending danger – this is what worries me. How do you not understand that the world is being pulled in an irreversible direction?”

Vidare satsar USA på nya mindre kärnvapen, B 61-12. B 61-12 är styrbart och har därför en träffsäkerhet inom 30 m radie. B 61-12 har en variabel laddning på 0,3-340kt. Bomben förefaller vara kapabel att penetrera mer än 3 m vanlig jord innan den detonerar. Effekten på djupet blir därför flera gånger större än en bomb av motsvarande laddning skulle ge utan penetrerande förmåga.

Hycklande kärnvapenpolitik.
USA och Ryssland ingick visserligen ett nytt START-avtal i april 2010, som många tolkade som en framgång. Antalet kärnvapen skulle minska med 30 % under ett antal år. Samtidigt infördes ett nytt sätt att räkna kärnvapen. Om ett plan tidigare hade 5 kärnvapen räknades detta just som 5 kärnvapen, men nu började man i stället att räkna antalet kärnvapenbärare och får då i stället ett kärnvapen. Enligt avtalet ska USA och Ryssland få ha kvar 1 500 kärnvapen, tillräckligt mycket för att utplåna livet på jorden flera gånger om.

SvD skrev 11/5 2016 ”Barack Obama sa 2009 att han drömde om en kärnvapenfri värld och stod samma år värd för ett toppmöte om nödvändigheten av att stoppa produktion av klyvbart material. Han och dåvarande ryske kollegan Dmitrij Medvedev undertecknade ett avtal om att begränsa antalet strategiska kärnvapen. Och strax efteråt meddelade den norska Nobelkommittén att Obama skulle tilldelas fredspriset. Men nu, när Ryssland rustat upp i flera år, tycks det i stället som att Obama kommer att gå till historien som presidenten som förnyade kärnvapenarsenalen. Det handlar om enorma belopp som ska investeras i de ”laboratorier” där stridsspetsarna tillverkas, i 100 nya bombplan och i ett dussintal nya kärnvapenbestyckade ubåtar.”
År 2009 tvingades USA dra tillbaka kärnvapen som fanns i Tyskland, dvs. mycket nära Ryssland. Detta var ett krav från utrikesministern Frank-Walter Steinmeier (SPD), vilket Merkel tvingades acceptera. 2016 bryter Tyskland med detta och låter USA placera 20 kärnvapen, som vardera har en kapacitet som är fyra gånger större än Hiroshimabombens.

Bekymmersamt.
Den nuvarande starka bidningen till Nato ökar risken för att Sverige dras in i ett kärnvapenkrig, med kanske miljontals döda svenskar (vid sidan av miljarder människor runtom på jorden). Dels kan USA ha kärnvapen här, och har det kanske på fartyg här i samband med Aurora 17, och dels kan vetskapen om detta och Sveriges starka bindning till USA medföra att Ryssland uppgraderar Sverige som mål i ett storkrig, som USA och Nato lägger en ideologisk och politik grund för genom sin osakliga demonisering av Ryssland.
Den svenska regeringens hållning är mycket bekymmersam. Utrikesminister Margot Wallström tror att Sverige både kan skriva på konventionen och samarbeta militärt som förut, vilket den förblindade försvarsministern Peter Hultqvist inte vill kommentera. Denne gravt inkompetente och oansvarige minister ser inte vad som är uppenbart – att USA laddar upp med en kraftigt stärkt militärbudget, ser inte USA:s krig och demonisering av Ryssland för var och en vid en elementär analys. Och Annie Lööfs uttalande visar att något annat är inte att vänta sig från allianspartierna. Faran för ett fullständigt onödigt krig i Sverige har nu ökat än mer.

* Hur tycker du att svenska media skildrar frågan om Nordkorea och kärnvapen, och risken för kärnvapenkrig? Kan man rentav säga att skulden ensidigt läggs på Nordkorea? Kolla t.ex. Wolodarski i DN. Peter Wolodarski: Hotet om ett känvapenkrig är på riktig

Låt oss stärka arbetet för att bilda en mäktig opinion för att avskaffa kärnvapen i världen!
Vem tror inte att minst 90 % av jordens befolkning ställer sig bakom?
I en värld med utökad demokrati skulle en världsomfattande folkomröstning ordnas i denna centrala fråga.
Vi bör kräva att USA och Ryssland går i täten för kärnvapennedrustning!

i Andra om: kärnvapen, Iran,sanktioner, FN, FN-stadgan,Andra om: kärnkraft, Israel,imperialism, Krig, USA, Politik, EU, massmedia IAEA desinformation
Ryssland, Hiroshima, politik, Pentagon krig, ekonomi, terrorism NATO