Myter, Legender och Lögner om kriget i Afghanistan

President Trump har nyligen beslutat att utöka USA:s insatser i Afghanistan, tvärtemot tidigare uttalanden. Den här artikeln av den australiensiske juristen tar upp flera viktiga aspekter som vanligen saknas i artiklar om Australien.
Visste Du att USA redan sommaren 2001, före 9/11, beslöt att angripa Afghanistan?
Att Afghanistans regering bett Kina och Ryssland om hjälp?
Ätt USA via CIA skyddar opiumproduktionen i Afghanistan, som är den särklass största i Världen?
Läs mer nedan!

Trump om Afghanistan 170821Foto i Deutsche Wirtschafts Nachrichten.de
Den här artikeln har jag fått översatt av den svenske tandläkaren Martin Gelin i Australien (som ej skriver i DN). Den är skriven av James O’Neill, som är en Australisk barrister (jurist) i juridik och geopolitisk analytiker.
Han var tidigare en akademiker vid Universitetet i Bergen (Norge), universitetslektor vid universitetet i Waikato (NZ) och visiting professor vid Louvain la Neuve universitet (Belgien). Han var också en konsult med FN: s ekonomiska kommission för Europa i Genève. O’Neill är specialiserad på internationell rätt med särskild tonvikt på gränssnittet mellan lag och geopolitik. Han har publicerat två böcker och många artiklar i peer reviewed journals (vetenskapliga tidskrifter) samt kommentarer på flera webbplatser i USA, Europa, Storbritannien och Australien.

Andra artiklar av O’ Neill som jag publicerat här
Nordkoreas kärnvapenmissiler: Fantasi och verklighet – ett perspektiv från Australien, Tysklands Östpolitik i modern tid och USA:s sanktioner: Symptom på en stormakt på nedgång.

Artikeln. Ursprungliga artikeln
”Utan en förståelse av det förflutna, kommer vi aldrig att förstå nuet. Och utan att förstå detta, kommer vi aldrig att förstå det förflutna”. Friedrich Nietzsche

Politik som bygger på myter och lögner, som vi har sett under de senaste åren, kan få katastrofala följder, ledande till invasion, ockupation och förstörelse av hela samhällen. Australien har under de senaste decennierna varit inblandat i ett antal av dessa utrikespolitiska katastrofer , som till exempel i Vietnam, Afghanistan, Irak och Syrien. Ingen av dessa representerade ett viktigt nationellt intresse för Australien, trots den då härskande politiska retoriken. Alla dessa fall representerade i huvudsak Australiens villighet att agera till förmån för en annan nation (Third party).
Den tredje kategorin kan betecknas som desinformation. Bortsett från myter och legender som begås är det denna kategori som innefattar officiella lögner. De är avsiktliga osanningar angivna för att motivera ett visst politiskt beslut; till exempel Iraks WMS (‘massförstörelsevapen’); eller Gadhafi ‘dödar sitt eget folk’, eller Assads ‘kemiska attacker mot egna oskyldiga medborgare'; Irans ‘kärnvapenprogram,’ ‘Rysk aggression’ och så vidare.

Man kan förvänta sig av politikerna att gång på gång upprepa dessa lögner. Att inte upprepa osanningarna skulle betyda de erkänner sin egen dumhet eller bedrägliga beteende eller ännu värre. Det som är farligt för överlevnaden av vår demokrati, eller rättare sagt resterna därav är dock att dessa officiella lögner upprepas ad nauseum av journalister och kommentatorer långt efter att de ursprungliga lögner har genomskådats eller en mer trovärdig förklaring till vad som hände har vuxit fram .

Ytterligare en kategori av uppsåtligt bedrägeri är att avsiktligt hemlighålla etablerade fakta. När sanningen avslöjas så småningom, bildar den ofta nyckeln till att förstå varför en viss sorts politik har påbörjats. Dessa punkter kan alla illustreras med hänvisning till fallet med Afghanistan, som införlivar alla ovanstående element.

De senaste västengagemangen i Afghanistan från 70-talet demonstrerades, när USA:s president Jimmy Carter övertalades av den nu bortgångne Zbigniew Brzezinski att konstruera ett hemligt program (kodnamn; Operation Cyclone) med uppgift att träna Mujihideen med läger i Pakistan. (Steve Coll “Ghost War, 2004) Det politiska målet var att underminera den dåvarande, relativt sekulära socialistiska regeringen i Afghanistan vars enda sanna vän var Sovjetunionen.

Mujihideen från dessa tider skulle nu kallas terrorister. De infiltrerade inte bara Afghanistan utan också de muslimska republikerna i Sovjetunionen och Kinas Xinjiang-provins som hade en lika stark muslimsk närvaro.
TalibanerTalibaner
Detta representerade ursprunget till al-Qaida. Orden al-Qaida betyder helt enkelt “listan” på arabiska. Det vill säga en lista över soldater som kan användas till att fullfölja USA: s geopolitiska mål i de regioner de infiltrerat. En av dess mest välkända medlemmar var Usama bin Ladin, medlem av en framstående Saudisk familj med nära personliga och affärsmässiga anknytningar till Bush-familjen. (Ruppert Korsa Rubicon 2004) Under mångfalden av hans USA resor var bin Laden känd under pseudonymen ‘överste Tim Osman’.

Efter att den sekulära afghanska regeringen störtats och så småningom ersatts med en talibansk regering på 1990-talet, fokuserades det amerikanska intresset på att bygga en pipeline från ‘Caspian Basin’ (med dess enorma tillgångar i de före detta Sovjetrepublikerna) till en hamn i vid den Indiska oceanen. (Scott, Drugs, olja och krig 2003) Av geografiska och politiska skäl den enda möjliga rutten för denna pipeline var genom Afghanistan.

Förhandlingarna om rättigheterna till rörledningen fortsatte under 2000 och 2001.

Förhandlingarna kollapsade i juli 2001, då den talibanska regeringen vägrade att godta det amerikanska erbjudandet och kontraktet gick till ett argentinsk företag, Bridas. Det var då, i juli 2001, som Bush-administrationen tog beslutet att invadera Afghanistan.

(L. Chin Players on a rigged Grand Chessboard. Www.onlineopinion.org 10 mars 2002.)

En ursäkt behövdes för att få i gång det hela, och händelserna den 11 september 2001 ( ”9/11”) skapade förutsättningen och den “legitima” motiveringen. En mycket relevant historisk förutsättning till att invadera Afghanistan som helt ignoreras/ignorerades i MSMs reportage om konflikten. Tvärtom, anhängarna av invasionen och ockupationen pekade på FN: s säkerhetsråds resolutioner som påstods att utgöra den rättsliga grunden för oktober 2001 invasion och ockupation. Detta missförhållande gäller än i dag. I synnerhet förlitar man sig på resolutionerna 1368 och 1373 från året 2001.

Resolution 1368 av den 12 september 2001 (dagen efter ”9/11”) är ett allmänt fördömande av attackerna i New York, Washington DC och Pennsylvania och uttrycker säkerhetsrådets beredskap att vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med sitt ansvar enligt FN-stadgan. Dagen efter attackerna, kunde dessa fakta omöjligen ha varit kända, än mindre kunde fördelningen av ansvaret ses som tillräckligt för att motivera en militär intervention.

Anklagelser från amerikanerna, som hade underlåtit att berätta för säkerhetsrådet att de hade beslutat redan i Juli att invadera Afghanistan”innan snön i oktober,” (Chin op cit) utgjorde ingen bevisbasis. Inga krav eller skuldmedgivande uppdagades, speciellt inte från den afghanska regeringen själv.

Resolution 1373 från den 28 september 2001 var en bestämmelse som kom till omedelbart innan de amerikanska attackerna. Denna resolution bestod av en serie av anvisningar som behandlar medlemsstaternas ansvar när det gäller att vidta åtgärder såsom att frysa terroristgruppers tillgångar, hur samarbetet kunde förbättras och så vidare. Resolutionen innesluter två viktiga avsnitt. För det första nämns Afghanistan inte alls. För det andra förstärker den att Säkerhetsrådets verksamhet skall ske i enlighet med kapitel VII i FN-stadgan.
Svenska soldater 200px-Swedish_forces_in_Afghanistan
Detta kapitel handlar om Säkerhetsrådet rättighet att tillåta särskilda militära aktioner, och artikeln 51 handlar om rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar. Resolutionen innehåller inga specifika tillstånd för invasionen av Afghanistan.

Enligt accepterad internationell lag, beskrivs att artikel 51 endast kan åberopas i händelse av en attack av en stat på en annan stat.(Www.opil.ouplaw.com) Det är helt klart att Afghanistan inte har attackerat någon annan stat. Det värsta som kan sägas är att den (artikel 51) skyddade den påstådda planläggaren av 9/11, Osama bin Laden. Detta är mycket omstritt. Bin Laden förnekade alltid att han var inblandad. Talibanregeringen uppgav att de var villiga att överlämna bin Laden till en oberoende rättslig domstol, om USA kunde producera bevis för bin Ladins inblandning. Det gjordes aldrig.

Liksom USA hade underlåtit att underrätta säkerhetsrådet om deras befintliga beslut att invadera Afghanistan, nämnde USA aldrig bin Ladins roll i den amerikanskorganiserade ‘Operation Cyclone’.
Oxford Public International Law: Home
www.opil.ouplaw.com
30th Anniversary of our Oxford Monographs in International Law series. On 18 June we are celebrating the 30 year anniversary of our landmark Oxford Monographs in …

Innan invasionen hade talibanregeringen praktiskt taget eliminerat opiumproduktionen i de områden som stod under dess kontroll (de hade aldrig fullständig kontroll över landet). Efter att de med våld tvingats ut ur landet av den USA ledda invasionen och ockupationen, inträffade ett antal viktiga händelser.

För det första blommade opiumproduktionen upp enormt. Enligt FN: s Drug Agency, svarar Afghanistan nu för 93% av världens heroinproduktionen.Www.unodc.org World Drug Report 2016.

Afghanistan opiumodlingOpiumodling i Afghanistan

För det andra har nu enhälligt bevisats att koalitionstrupper användes till att skydda vallmofälten. Bevis föreligger också att amerikanskägda plan används för att transportera opium / heroin för distribution i Centralasien (via USA Manus flygbas i Uzbekistan) och till Europa (via Camp Bond Steel i Kosovo) för att nämna ett par. Afghanskt heroin är en stor källa till smygfinansieringen av CIAs hemliga operationer, såsom tidigare var fallet i Indokina, Thailand och Myanmar. (McCoy The Politics av heroin, rev ed 2003;.) Och Columbianskt kokain (Hopsicker Barry och Boys 2002, Webb Dark Alliance 2014).

Den tredje stora händelse var den omedelbara annulleringen av Bridas’ pipeline kontrakt och dess överföring till amerikanska företag med förbindelser till viktiga medlemmar av Bush-administrationen. (Ruppert op cit.) Bridas stämde med framgång den amerikanska regeringen och tilldelades $ 500 miljoner i skadestånd, ett faktum som inte blev rapporterat i de flesta väst MSM.

Om man lägger en karta över Afghanistan med dess amerikanska baser blir det omedelbart klart att de är placerade för att kunna ge maximalt skydd till både pipelinesrutten och de stora vallmofälten.
Idag, nästan sexton år efter invasionen och ockupationen, är situationen för afghanerna i gemen, inte bättre än den var vid tiden innan invasionen. Talibanerna bestämmer nu mer över landsbygden än någon tidsperiod efter invasionen 2001. Opiumproduktion rapporteras att vara på rekordnivåer. Korruptionen är endemisk. Den afghanska militären, som australierna påstås att ha ”utbildat” är ökända för sina ”ghost trupper”, det vill säga uppblåsta siffror, och lönerna till trupperna, går rakt in i fickorna på befälhavare och lokala krigsherrar.

Civila och soldater fortfarande mördas regelbundet. Mer än 33.000 civila afghaner har dödats, mer än 1660 dödades under de första sex månaderna av 2017. Totalt antal civila offer, döda och sårade, uppgår till mer än 225.000. 2,6 miljoner har tvingats utomlands som flyktingar, och mer än 1 miljon som internflyktingar (Alon Ben-Meir, www.consortiumnews.com. 23juli 2017). Regelbundna rapporter existerar om påstådda krigsbrott som begåtts av ockuperande soldater, inklusive nyligen rättsligt oprövade anklagelser mot australiska trupper. Consortium News

De flesta av de ovanstående nämnda punkterna, nämns aldrig i traditionella medier. Istället hävdas ständigt att framsteg görs. Bevis till stöd för dessa påståenden är praktiskt taget obefintliga och är omöjliga att förena med siffrorna av antalet skadade och flyktingar eller behovet av periodiska trupp ”ökningar”, som t.ex. (större antal australiaska trupper) vilket begärdes av USA i maj 2017. Turnbull visade sig vara välvilligt inställd till denna begäran. Av de ursprungliga 22 nationer som deltog i invasionen och ockupationen har siffran stadigt minskat till att omfatta USA, Storbritannien och Australien. I nutid de enda länderna med en betydande militär närvaro.

Den afghanska regeringen har nu bett ryssarna och kineserna om hjälp. (Khalil www.crssblog.com 25 April 2017) FN: s säkerhetsråds resolution 1378 den 14 november 2001 bekräftar ”sitt starka engagemang för suveränitet, oberoende, territoriella integritet och Afghanistans nationella enhet.”
A Blog by the Center for Research and Security Studies

Om dessa ord hade någon verklig mening, borde den afghanska regeringen vara tillåten att kunna be om och ta emot rysk och kinesisk hjälp. Samtalen mellan de 6 nationerna hölls i Moskva i februari 2017, där deltog Afghanistan, Kina, Indien, Iran, Pakistan och Ryssland. Amerikanerna vägrade dock att stödja detta initiativ.. Baloch www.geopolitica.ru 14 April 2017

Australien erhöll ingen inbjuden. Anledningen till den amerikanska inställningen till de genuina försöken att lösa det afghanska problemet som ju utlöstes av invasionen och ockupationen 2001, skulle vara att detta inte hade någonting att göra med 9/11, eller för att citera FN:s Säkerhetsråds resolution 1383 från den 6 december 2001: var att ”främja nationell försoning , stabilitet och respekt för mänskliga rättigheter.”
Invasionen och ockupationen är och har alltid handlat om kontrollen av pipeline, styrning av opiumproduktionen, tillgång till de sällsynta jordarts mineraler som är viktiga för modern teknik, och de uppbyggda militärbaserna som bildar en del av inringningen och ”inneslutningen” av Ryssland och Kina.

Australierna är i allmänhet omedvetna om dessa geopolitiska realiteter eftersom dess politiska ledare föredrar en kombination av myt, desinformation och uppenbara lögner, understödda av MSM som därigenom misslyckas i sin grundläggande uppgift till sina läsare. Så länge som detta tillåts, kommer Australien att fortsätta att engagera sig i andra nationers krig till vår egen uppenbara nackdel. (Slut James O’Neill).

Satsa på att bygga upp Afghanistan under FN:s ledning i stället för fortsatt krig.
Låt USA, Sverige och andra betala.
Pröva USA, talibanerna, Sverige och andra inför internationell domstol.
Sverige ut ur Afghanistan!

Några andra artiklar om Afghanistan här.

Afghanistans avgående president Karzai kallar USA:s insatser för ett förräderi
Stoppa utvisningarna till Afghanistan
Vad utredningen inte tog upp – om Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan
Sverige skall inte spela med i ”The Great Game” i t.ex. Afghanistan
Krig i Afghanistan är inte i vårt intresse
Utvärdering av Vitboken kring Sveriges krig i Afghanistan
USA övervägde att atombomba bland annat Afghanistan efter 11/9
Afghanistan-insatsens effekt på det nationella försvaret
Storbritanniens förre ambassadör Craig Murray: Krigen i Irak, Libyen och Afghanistan byggde på lögner
Hur har den svenska insatsen varit i Afghanistan?
Svenska Afghanistaninsatsen – framgångsrik eller tvivelaktig?
Granska kriget – debatt idag och vitbok om Afghanistan!
Världens minst vitbok om Afghanistan
Val och fusk i Afghanistan

i Andra om: , , ,, , , , , , , , , , , ,, , , , ,

  9 comments for “Myter, Legender och Lögner om kriget i Afghanistan

  1. 24 augusti, 2017 at 07:32

    Pål Steigan skriver (och jag instämmer) : ”et er liten tvil om at krigshaukene har tatt kontroll over Afghanistan-politikken til president Donald Trump. Etter at Trump i årevis har raljert over Obamas mislykte politikk i Afghanisten og krevd umiddelbar tilbaketrekning fra en “meningsløs krig”, gjør presidenten helomvending og beslutter å sende 4000 soldater for “å drepe terrorister”. Neocons som Lindsey Graham og John McCain er i ekstase over enda mer krig.

    For eksempel skrev Trump i august 2012: “Afghanistan is a complete waste. Time to come home!”

    Så seint som 19. juli 2017 sa en rasende Trump til staben sin at «Vi taper!».
    New York Times skriver:

    President Trump’s skepticism about America’s involvement in Afghanistan was no secret to his staff. But his top national security officials were still taken aback at a meeting in the Situation Room on July 19, when an angry Mr. Trump began ripping apart their latest proposal to send thousands of additional American troops to the country.

    Også utenriksminister Rex Tillerson var skaptisk til den nye opptrappingsplanen, men det ble general McMaster og hans kolleger som vant ti slutt.” Generalernas kupp i Washington

  2. 24 augusti, 2017 at 07:40

    Detta meddelande, som visar att det finns de(n) som inte följer med skocken, har jag fått från min nära vän och ”second cousin” (syssling) Jim i Oakland:

    War’s next steps at home, abroad

    Dissenter in Congress: Oakland’s Lee wages long solo battle over president’s authority

    By Carolyn Lochhead

    Carlos Avila Gonzalez / The San Francisco Chronicle 2016

    Rep. Barbara Lee, shown last year, was the lone vote in 2001 against authorizing invading Afghanistan.

    WASHINGTON — Sixteen years ago, Rep. Barbara Lee was the sole member of Congress to vote against authorizing the U.S. invasion of Afghanistan. She warned at the time that granting President George W. Bush open-ended approval to use military force would lead to “war without end.”

    In seeming fulfillment of the Oakland Democrat’s prophecy, President Trump announced Monday night that the United States must continue fighting in Afghanistan to avoid the “predictable and unacceptable” results of a rapid withdrawal from the country. Congressional officials said the administration has told them it will add about 4,000 troops to the Afghanistan force, although Trump did not specify a number in his speech.

    Trump’s announcement came during his first prime-time television address to the nation outlining his Afghanistan strategy.

    Throughout the presidencies of Bush and Barack Obama, Lee waged a lonely crusade to repeal the war resolution initially aimed at al Qaeda’s Sept. 11, 2001, attacks on New York and Washington. Last month, she won a stunning victory when a bipartisan House committee voted to repeal the authorization in an amendment to the 2018 defense spending bill.

    But her win was short-lived. House Republican leaders stripped the amendment from the bill without a vote in a late-night maneuver that blocked Lee from leading a larger House debate on the president’s use of military force without further approval by Congress.

    The 2001 authorization was passed by Congress three days after the 9/11 attacks. “It was hastily written; it was overly broad; it was 60 words,” Lee said. Citing the Congressional Research Service, a nonpartisan arm of Congress, Lee said presidents have used the authorization at least 37 times since the initial Afghanistan invasion in October 2001.

    Republicans “know we need to take this off the books, and we need a full debate and to make some decisions about whether or not we are going to continue in these wars or not,” Lee said. “That’s our constitutional responsibility.”

    Trump’s announcement comes after months of White House deliberations and internal dissension about a new strategy for the war in Afghanistan, the longest in American history. It arrives on the heels of the departure of Trump’s chief political strategist, Stephen Bannon, who had argued against escalating the conflict. Defense Secretary James Mattis and National Security Adviser H.R. Mc-Master, both generals, favor trying a larger U.S. military presence to stabilize the country.

    Previously, Trump was a longtime critic of the Afghanistan war, flouting GOP orthodoxy during the presidential campaign by arguing against overseas military interventions. In 2013, before he ran for president, he had gone so far as to argue for a withdrawal from Afghanistan.

    Two previous presidents increased troop levels in Afghanistan in an effort to thwart terrorist groups from operating there. Bush, a Republican, had anticipated a quick exit after the 2001 invasion, but was never able to stabilize the country despite several troop “surges.” Obama, a Democrat, brought troop levels to a peak of 100,000 in 2010, and later sharply reduced the U.S. military presence and scheduled an exit for 2016 that never occurred. About 8,400 U.S. troops are in the country.

    Lee’s amendment last month had passed the Appropriations Committee on a voice vote, with favorable comments from several Republicans, including Oklahoma Rep. Tom Cole, chairman of the committee’s defense panel. But Republican leaders removed the amendment without a vote before the bill reached the floor.

    “In the dark of night, it just disappeared” when the defense bill was posted online, Lee said of her amendment. “I think it was a 326-page bill. The only part of that bill that was taken out was my amendment. So that was, if you ask me, underhanded; it was undemocratic; it was wrong.”

    Lee said she will try again, as she has over the past decade, to repeal the war authorization, arguing that doing so is more necessary than ever with what she called Trump’s “saber-rattling” with nuclear-armed North Korea.

    “I’m going to keep coming back until we get this done, and it will get done,” Lee said. “It took a good while just to get this far, but we’re going to keep at it. We’re persisting on this, because the American people deserve their representatives to stop missing in action and to do our job.”

    Lee said it is especially important to have a “congressional debate and determination if the president should engage in a first strike as it relates to nuclear weapons.” Under the current authorization, she said, “we could see ourselves embroiled in another war — God forbid, a nuclear war — without congressional support.

  3. Jan Nybondas
    24 augusti, 2017 at 10:01

    Några strökommentarer till denna utmärkta artikel. Ursprungligen var talibanerna inte alls förtjusta i bin Ladens anhang men tillät honom att vistas uppe i bergen. Kriget 2001 gällde således att störta en regering i Kabul som inte hade något att skaffa med 9/11 och som inte stödde al Qaida. Vilken bin Ladens roll än var i planeringen av 9/11 är det klart att denna skedde på flera platser av vilka nästan alla låg annanstans. Bin Ladens soldater i bergen tränade för angrepp i den pakistansk-indiska gränstrakten. Hade man velat röka ut bin Laden hade det räckt men en mindre specialtrupp.
    Det sägs att USA och Sovjetunionen på 50-talet tävlade om afghanernas gunst i att bygga infrastruktur. Så småningom förlorade USA denna tävlan och André Vltchek hade faktiskt bara för ett par veckor sedan en artikel på counterpunch där han berättade om afghanernas fortsatta respekt för ryssarna som är en följd av deras insatser för att utveckla landet. Vltchek som har en multietnisk egen bakgrund och ett amerikanskt pass sade sig ha funnit att den bästa nyckeln till afghanernas hem och hjärtan var att säga att han själv var rysk, vilket han är, men bara till en mindre del.
    Medan det militärindutriella komplexet och dess privata utlöpare fortsätter att fylla sina kassakistor med de nordiska ländernas hjälp kommer den dag allt närmare då detta destruktiva projekt går mot sitt slut. Afghanistans stora grannar under Kinas ledning kommer så småningom att bli de som hjälper landet på fötter.

  4. 24 augusti, 2017 at 20:53

    Eftersom Usama bin Laden var medlem av en framstående Saudisk familj med nära personliga och affärsmässiga anknytningar till pappa Bush, och alla de presidenter som kommit efter honom (kanske även Trump eftersom han besköt Syrien), så är frågan om Usama bin Ladin i själva verket är en CIA-operatör som kanske rest mellan olika platser i världen på amerikanskt pass ex. under namnet ”Tim Osman”. Han lär heller inte ha varit misstänkt för dådet mot WTC av FBI. Det hela kan kanske vara en s.k. falskflagg-operation från början till slut, d.v.s. illusionism. Syftet är att få med sig folket på krig mot terrorismen, men de största terroristerna är de själva.

    Detta kan även förklara de gripna Israeliska konststudenternas och flyttkarlarnas beteende efter WTC-attacken enl. Democracy Now som intervjuade polismannen som grep dem som ”firade” attacken. Även Israel är en allierad i dessa krig som följt. Inte enbart Saudiarabien, IS eller Talibanerna.

    Man kan skratta när någon kallar Obama för Usama, men att de samverkat är klart som korvspad.

    Hillary Clinton erkänner att USA stöttat terrorismen.

    Obama erkänner att USA fortsatt stötta terrorismen.

Comments are closed.