Den här artikeln har jag fått översatt av den svenske tandläkaren Martin Gelin i Australien – tack Martin! Den är skriven av James O’Neill, som är en Australisk barrister (jurist) i juridik och geopolitisk analytiker och har publicerats i New Eastern Outlook 25/8.
här
Han var tidigare en akademiker vid Universitetet i Bergen (Norge), universitetslektor vid universitetet i Waikato (NZ) och visiting professor vid Louvain la Neuve universitet (Belgien). Han var också en konsult med FN: s ekonomiska kommission för Europa i Genève. O’ Neill är specialiserad på internationell rätt med särskild tonvikt på gränssnittet mellan lag och geopolitik. Han har publicerat två böcker och många artiklar i peer reviewed journals (vetenskapliga tidskrifter) samt kommentarer på flera webbplatser i USA, Europa, Storbritannien och Australien.

Artikeln.
Den senaste tidens händelser bekräftar den av många, sedan länge hållna åsikten att dokumenterad internationell rätt för amerikanerna är bara betydelselösa ord på ett papper, i stället för att vara en absolut nödvändig del av hur nationer överenskommit att bete sig mot varandra.

Det första exemplet berör det aktuella dödläget mellan USA och Nordkorea.
Artikel 2 (3) i FN-stadgan, ett dokument vars formulering USA bidragit till. Artikeln kräver att:

”Alla medlemmar ska lösa sina internationella tvister med fredliga medel ….”

Artikel 2 (4) föreskriver vidare att:

”Alla medlemmar i sina internationella förbindelser ska avstå från hot eller bruk av våld mot enskild stats territoriella integritet.”
Knappt en dag har gått under de senaste veckorna utan att dessa skyldigheter kränks när det gäller Nordkorea. President Trump själv har hotat ”eld och vrede som vi aldrig tidigare har skådat”. Han själv, tillsammans med sin försvarsminister Mattis och USA:s ambassadör till FN, Nikki Haley, har omväxlande hänvisat till att ”alla alternativ är färdigplanerade för att användas” eller ”Nordkorea kommer att utplånas” och liknande fraser som alla tydligt uttrycker uppenbart hot.

Detta är inte bara ord. Massiva militära övningar har genomförts nära Nordkoreas gränser, både till lands och till sjöss. Vi har erfarit att ett av målen med övningarna är att öva sig hur man ”hugger huvudet” av det nordkoreanska ledarskapet. Flygplan utrustade med kärnvapen patrullerar koreanska luftrummet, och robotsystem har installerats. De senare är enligt uppgift till för ”defensiva” ändamål, men är i själva verket beståndsdelar av ett offensivt missilsystem med siktet inställt på Ryssland och Kina.

Det andra exemplet var helt nyligen det exempellösa intrånget av amerikanska federala tjänstemän i det ryska konsulatet i San Francisco och i hemmen hos rysk konsulatpersonal. Detta är ett brott mot en av de viktigaste internationella konventionerna, Wienkonventionen, gällande diplomatiska relationer och tilläggsprotokoll ( “the Vienna Conventionen”)

Artikel 22 i Wienkonventionen lyder:

1) Konsulat/Ambassadegendom får inte utsättas av intrång. Personer tillhörande värdlandet får inte gå in utan behörig tillstånd.
2) Värdlandet måste beskydda främmande lands Konsulat/Ambassad- egendom under alla omständigheter.
3) Dess egendom med tillhörande möbler, utrustning och transportfordon måste förbli immuna mot rannsakan, beslag och undersökningar i värdlandets regi.

Härvidlag finns inget utrymme för tvetydighet. Okränkbarhet är exakt vad bestämmelserna säger. Oklara är dock de amerikanska motiven för en sådant uppenbart och oacceptabelt brott mot internationellt accepterade normer. Christopher Black(www.journal-neo.org 6 September 2017) citerar ryska utrikesministeriet som meddelar att det enda skälet till att en sådan rannsakan genomfördes av amerikanerna, bortsett från mobbning och hot, var att använda tillfället till att smyga in komprometterande material/apparater för att senare kunna användas i propagandakriget mot Ryssland.

Detta är säkerligen plausibelt, och en rimlig slutsats kan dras av det faktum att amerikanerna krävde att lokalerna skulle tömmas samtidigt som sökningen genomfördes. Detta är också förenligt med USA’s långa historia av liknande dubbelspel och dess ständigt falska påståenden som används till att rättfärdiga aggressiva handlingar.

Anklagelserna mot den libyska regeringen att ’de dödar sitt eget folk’, de påstådda Saringasattackerna av den syriska regeringen mot sitt eget folk, Iraks massförstörelsevapen; och Irans påstådda kärnvapenprogram är endast fyra nyare och flagranta exempel.

Konsekvenserna av dessa osanningar har varit förödande för tre av de fyra berörda länderna. Trots övertygande bevis om motsatsen, har successiva amerikanska regeringar envist fasthållit vid dessa osanningar med villig medverkan av traditionella media.

Black påpekar också med rätta, att brottet mot det ryska konsulatet kommer att kunna fungerar prejudicerande mot USA, eftersom USA, logiskt sett, inte längre kan hävda att deras egna beskickningar ska kunna förbli immuna.

Den tredje möjligheten är att de olagliga åtgärderna helt enkelt var resultatet av slutgiltig hybris och dumhet. USA har länge betraktat sig själv som en ”exceptionell nation”. Denna uppfattning har obestridligen utvidgats till en slags ‘rätt’ att vara immun mot lagar och bestämmelser under internationell jurisdiktion.

Ovan nämnda förhållande är ingen ny slutsats om USA’s göranden och låtande under många decennier, vilka länge har påvisat både dumhet och brist på respekt för internationell folkrätt. Invasion och rannsakan av de ryska diplomatiska beskickningarna står i strid med Wienkonventionen är därför helt enkelt en förlängning av ett väletablerat beteendemönster.

Den tredje illustrationen av USA’s opålitlighet är den som potentiellt medför de mest farliga konsekvenserna. USA och dess allierade har länge hävdat att Iran har ett kärnvapenprogram. Israel har under de senaste 20 åren påstått att Iran var ”bara någon månad ifrån” innehav av kärnvapen, inkluderande en bisarr presentation av Benjamin Netanyahu inför FN: s generalförsamling.

Den fullständiga avsaknaden av bevis och existensen av två enhälliga amerikanska underrättelserapporter om motsatsen, var det aldrig tillräckligt för att stoppa det veritabla propagandaflödet mot Iran, eller åläggandet av sanktioner.

Nettoeffekten är en farlig upptrappning av spänningarna mot ett stadium där en enda oförnuftig handling, som till exempel att Israel förverkligar ett av sina många hot att attackera Iran, vilket i sin tur lätt skulle kunna leda till storkrig.

Mycket tack vare ryska och kinesiska myndigheters initiativ, och ett sällsynt ögonblick av sunt förnuft hos den dåvarande amerikanska administrationen enades man om ett avtal som erkändes av de fem permanenta medlemmarna i FN: s säkerhetsråd, EU-utrikesministeriets representant, Tyskland och Iran. Känd som den Gemensamma övergripande handlingsplanen, (JCPOA). Denna underskrevs av alla parter i juli 2015.

FN:s Säkerhetsråd godkände därefter överenskommelsen enhälligt den 20 juli 2015 (Säkerhetsrådets resolution 2231). Tre viktiga bestämmelser från inledningen är värda en kortfattad kommentar:

(iii) Iran bekräftar att under inga omständigheter kommer Iran någonsin söka, utveckla eller skaffa kärnvapen.

(v) JCPOA kommer att iscensätta omfattande borttagning av säkerhetsrådets alla sanktioner samt multilaterala och nationella eftereffekter relaterade till Irans kärnenergiprogram.

(viii) E3 / EU + 3 och Iran förbinder sig att införa denna JCPOA i positiv anda och att avstå från varje handling som strider mot dess bokstavliga andemening och avsikt med denna JCPOA som skulle kunna undergräva dess framgångsrika genomförande.

FN:s Säkerhetsrådsresolution omvandlade effektivt JCPOA till ett instrument enligt internationell rätt. Den amerikanska kongressen antog också en bestämmelse som innebär att presidenten förpliktigas till att ge ett ‘lydnadsintyg’ ”compliance certification” till kongressen varje 90 dagar, vilket kontrollerar att Iran följer villkoren i JCPOA’s nukleära avtal.

Enligt villkoren i JCPOA har det Internationella Atomenergiorganet (IAEA) rätt att genomföra inspektioner av Irans kärntekniska anläggningar (civilt bruk är tillåtet) och att utfärda egna ‘lydnads certifikat’. Detta har gjorts upprepade gånger.

Hittills har Trump uppfyllt sina skyldigheter två gånger genom att rapportera om fördragets efterlevnad till kongressen, emellertid berättade han för Wall Street Journal(www.wsj.com den 25 Jul 2017) att om det varit upp till honom så skulle han ha meddelat att Iran inte uppfyllde kraven redan 180 dagar dessförinnan ( det vill säga när han invigdes till president).

Att Trump är så okunnig, är illa nog, men det är nu även känt att han har instruerat sina underrättelseorgan att tillhandahålla ‘bevis’ på Irans bristande lydnad. Detta är extraordinärt och farligt. Trump har uppenbarligen dragit en a’ priori slutsats om att Iran inte uppfyller kraven och därför beordrat att underrättelsetjänsterna skall producera vad som bara kan beskrivas som ’falska fakta’ för att uppehålla hans förutfattade policies.
McCain, ordföranden i senatens försvarsutskott, tillsammans med fascistpartiets Svobodas ledare Oleg Tyanhbok

Detta påminner om en företeelse, noterad av chefen för den brittiska underrättelsetjänsten just innan kriget mot Irak, där han konstaterade att omständigheterna kring krigsstarten hade ‘tillverkats’ för att passa in med politiken.

Inte bara har USA misslyckats med att lyfta sanktionerna i enlighet med JCPOA men har också infört nya sanktioner under förevändningen att Iran har genomfört ballistiska missiltester (inte förbjudna under JCPOA) som därför skulle peka på att Iran är en ”sponsor av terrorism.” Återigen tillåts inte fakta påverka den förda politiken. Det är helt enkelt omöjligt att förena dessa och andra åtgärder med bestämmelserna i JCPOA.

De tre ovan anförda illustrationerna bekräftar sanningen i president Putins iakttagelse att Amerika är “HeAOROBOPOCNOCO6Hb1” som översatt skulle betyda ungefär ”icke kapabelt att fatta genuina överenskommelser .”

Det enda som återstår att tillägga är mysteriet om varför skulle någon stat/institution acceptera USA:s engagemang och överenskommelser, när dess efterlevnad helt beror på vad förvaltningen tycker och tänker just på den dagen.

Jag har här publicerat andra artiklar av James O’Neill, som också de översatts av Martin Gelin:
Trump och Afghanistan – en dold agenda;
Myter, Legender och Lögner om kriget i Afghanistan;
USA:s sanktioner: Symptom på en stormakt på nedgång;
Tysklands Östpolitik i modern tid;
Nordkoreas kärnvapenmissiler: Fantasi och verklighet – ett perspektiv från Australien

i Andra om: Nordkorea, USA, Iran Irak, Libyen, Politik,desinformation kärnvapen krig
imperialism FN Kina
Ryssland