Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var tidigare med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. och en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Han har publicerat viktiga inlägg här i flera ämnen.

Artikeln.
På denna blogg publicerades 30/7 en mycket informativ artikel av Åsa Linderborg i AB, Aftonbladets Åsa Linderborg om den förvirrande gruppgemenskapen”>Åsa Linderborg i Aftonbladetsamt egna kommentarer och inlägg från Nyhetsbanken om hur börskurserna stiger. Det finns dock ännu många fler kommentarer som bör göras. Här vill jag bidra med några.

P1-programmet ”God morgon världen” idag innehåll minst två inslag som bör kommenteras. Först fick Göran Rosenberg (GR) i en krönika förklara att folkomröstningar är ett slag i magen på det vi kallar demokrati. Skälet förklarades vara att det inte går att utkräva ansvar, något som sades vara grunden i den representativa demokratin. Vem har ansvar för Brexit frågade GR, och svarade: ”alla och ingen, om det nu ens blir något utträde”. Och han fortsatte: Hur skall man kunna driva nationella frågor i en globaliserad värld? Det går ju inte, och därför var Brexit fel. Det EU ”som det skulle bli, inte vad det blivit” riskerar försvinna i olika folkomröstningar.

GR är välartikulerad, men det hindrar inte att den utmarsch från vänsterpositioner han påbörjade för flera år sedan, nu leder honom till politiskt skrämmande ståndpunkter. Med öppna ögon och berått mod kliver GR in i den nyliberala högerburen, och slår igen gallergrinden med en smäll.

Kärnan i GR:s tanke är något han delar med horder av mediala EU-kramare. Det finns allvarliga brister i EU – ofta ospecificerat – och dessa talar GR nu gärna om, i samband med Brexit. Hade ”stannalinjen” vunnit hade GR et consortes inte startat en kampanj kring ”EU:s brister”. Kanske hade man vojat sig lite grann, men förklarat att öppna för en process med ändring av Lissabonfördraget är uteslutet. Troligen hade EU-kramarna hänvisat till högerpopulism och risk för nya krav på folkomröstningar. Alltså: lagt kort ligger. Status quo eller ”business as usual” skall gälla.

Mantrat ”vad EU skulle blivit” är en slags snuttefilt som faktiska EU-kramare likt GR gärna suger på. Vi hörde varianter av det från vänstersossar vid folkomröstningen 1994. ”Vi skall gå in och ta över kommandot i styrhytten på EU, och vrida spakarna rätt”. Mantrat har upprepats allt medan de små stegens tyranni fört oss längre och ännu lägre in i ett centraliserat EU, vilket sedan Luciadagen 2007 seglar under Lissabonfördragets ekonomisk-politiska flagga.
Emellertid är mantrat sakligt och objektivt en lögn. Hur skall frihet för kapitalrörelser – en av EU:s beramade fyra friheter – kunna förenas med frihet från lönedumpning, social dumpning, otrygga anställningar, vansinnig transportpolitik (så kallad cabotagetrafik) m m? I den Grottekvarn, där flertalet lönearbetare kämpar, är friheten från viktigare än friheten till. För välbetalda och etablerade EU-kramare är det tvärtom. Eller som skeptikern och Nobelpristagaren Anatole France uttryckte det: Det är frihet, fritt, när såväl den rike som den fattige får sova under Paris´ broar.

Felet med EU är inte kosmetiskt, eller att det ”är för lite dialog”. Det är grunden det är fel på. Det sanslösa bejakandet av kapitalismens senaste utveckling, den s k finansialiseringen är grundfelet. Och i detta bejakande försvinner demokratifrågor bortom horisonten.

Angreppen på institutionen folkomröstningar är legio efter Brexit. Men angreppen är inte generella. Tvärtom är de specifika; de är negativa när resultatet går den ekonomiska och politiska elitens emot. I andra fall, som kärnkraftsomröstningen 1980 (med 3 alternativ!) och omröstningen 1994 om EU-medlemskapet, framförs ingen nämnvärd kritik. Ett vanligt argument från Etablissemanget om eventuellt EU-utträde har varit: vi har folkomröstat om det, så det är inget att diskutera om.

Naturligtvis är folkomröstningar viktiga, ja, mycket viktiga. De förmår nämligen bryta in i hegemonier. I den svenska riksdagen finns idag inget parti som driver grundläggande EU-kritik och EU-utträde. (mp) har strukit kravet och (v) har flyttat det ”bortom dagens frågor”. De politiska skojarna i (sd) driver förvisso kravet, men vi såg i NATO-frågan, dvs värdlandsavtalet, hur de kan byta fot när som helst. Så kan ske om EU också. Dessutom bygger (sd):s argumentering alldeles för mycket på en nationalism, i etniska termer, inte de väsentligare argumenten om suveränitet och demokrati.

Så utan institutionen folkomröstningar vore det – i det närmaste – omöjligt att driva grundläggande EU-kritik och krav på EU-utträde. Leve Brexit.

Bloggen har behandlat Brexit i några andra inlägg av Ulfkarlström, och av mig:
I. Några av Ulf Karlströms artiklar om EU:
* ”Är EU enda räddningen eller hur socialdemokrater förtvivlat letar efter verktyg” http://jinge.se/mediekritik/ar-eu-enda-raddningen-eller-hur-vanstersocialdemokrater-fortvivlat-letar-efter-verktyg.htm
* ”EU, euron och Grekland: Vadan och varthän”? http://jinge.se/mediekritik/eu-euron-och-grekland-vadan-och-varthan.htm
* ”Vem bestämmer i EU”?http://jinge.se/mediekritik/vem-bestammer-i-eu.htm
II. Artiklar av mig.
Ökad majoritet för Brexit.
Vilka är Brexit-grupperna?

Folkomröstningen om Brexit – frågan avgjord nu?
160625 Att hämnas på Brexit

i Andra om: BREXIT, massmedia,Storbritannien, EU,
ekonomi, klass, politik, demokrati, folkomröstning