Är Ryssland och Kina ”naturligt allierade”?

Denna artikel med titeln ”Reaction to Recent Iranian Protests Reveals Western Blind Spots More than it Does Reality” har skrivits av James O’Neill. Den har vänligen och förtjänstfullt översatts av den svenske tandläkaren Martin Gelin i Australien, liksom flera andra artiklar av James O’Neill som jag kunnat publicera här. Den publicerades i New Eastern Outlook, ”NEO”, 6 mars 2018. New Eastern Outlook

James O'Neill
James O’Neill var tidigare akademiker vid Universitetet i Bergen (Norge), universitetslektor vid universitetet i Waikato (NZ) och visiting professor vid Louvain la Neuve universitet (Belgien). Han var också en konsult med FN:s ekonomiska kommission för Europa i Genève. O’Neill är specialiserad på internationell rätt med särskild tonvikt på gränssnittet mellan lag och geopolitik. Han har publicerat två böcker och många artiklar i peer reviewed journals (vetenskapliga tidskrifter) samt kommentarer på flera webbplatser i USA, Europa, Storbritannien och Australien.

Artikeln.

Vid ett sammanträde nyligen på “Australian Institute for International Affairs (AIIA)”, föreslog en framstående australisk analytiker och kommentator att Ryssland och Kina ”inte är naturliga allierade”. Som följd, skulle den geopolitiska stabiliteten i den Eurasiska regionen befinna sig i farozonen, menade han.
Denna analys är till synes bristfällig på flera nivåer.

Den första felet vi ser är en fundamental missuppfattning om hur relationerna mellan olika suveräna nationer normalt fungerar. Detta förhållande förklarades mycket väl av den brittiske statsmannen Lord Palmerston under 1800 talet. Lord Palmerston: “Nationer, har varken vänner eller fiender, bara intressen”.
Denna s. k. maxim har under århundraden gjort det möjligt för länder att skapa relationer med varandra, utan att initialt motivera gemensamma projekt.
palmerston
USA’s stöd till ett stort antal despotiska regimer framstår i sammanhanget som ett negativt exempel på variabler inom sagda spectrum. Nominellt borde sådana relationer (USA vs.despotiska regimer) vara en skam för givet tillstånd, med tanke på de enorma skillnaderna mellan den ena statens standard/utvecklingsgrad och rådande förhållanden i den andra staten med vilken relationerna ingåtts. Klart blir att begreppet ”naturliga allierade” saknar logisk betydelse.

Relationerna ingås av pragmatiska skäl och tjänar specifika världspolitiska behov, som till exempel tillgång till eller kontroll av vitala resurser som uppfyller vissa strategiska mål, eller agerar för att motarbeta en strategisk rivals geopolitiska strävanden.
USA’s åtgärder i ett brett verksamhetsområde under många år i förhållande till Ryssland och Kina förstås bäst i belysning av detta.
Putin och XI 171010
Det andra området där den ”naturliga allierade” analysen blir felaktig är att den ignorerar i vilken utsträckning geopolitiska förhållanden kan förändras. Vid det ovan nämnda AIIA mötet använde talaren exemplet med den kinesisk-sovjetiska konflikten om Ussurifloden som gräns mellan de två nationerna. Konflikten hände 1969 och involverade militära sammandrabbningar som resulterade i ett blygsamt antal krigsoffer. Rapporterade dödsfall varierar från cirka 130 till maximalt 800. Viktigt att nämna om konflikten är: (a) att båda nationerna var då mycket olika jämfört med vad de är i dag; och (b) att konflikten löstes med hjälp av långa förhandlingar, resulterande i ett slutligt avtal som undertecknades i oktober 2004.

Vad som har gett en enorm drivkraft åt att utveckla relationerna mellan Ryssland och Kina är att de delar ett antal gemensamma säkerhets- och världspolitiska intressen. Intressen som manifesterar sig i vitt skilda former och storlek. Det första och kanske viktigaste gemensamma intresset uppstod p.g.a. USA’s tydligt demonstrerade fientlighet gentemot båda nationerna. En fientlighet, som i sin enklaste form illustreras genom etablerandet av amerikanska militärbaser på eller nära gränsen till de båda länderna. Största delen av de amerikanska baserna är avsedd att bilda en omringning.

Set svårt att hitta en godartad tolkning av denna omringning. Baserna är klart inte nödvändiga för att försvara det kontinentala USA. Inte heller finns någon rationell eller objektiv orsak till att kunna hävda att de är nödvändiga för försvaret av länderna som tillåtit basernas placering. Avsikten är klart fientlig.
Ett exempel som tål upprepning: President Bush (Senior) lovade dåvarande Sovjetiska Presidenten Gorbatjov att Nato inte skulle avancera ”en tum österut.” USA bröt nästan omedelbart löftet och har nu etablerat baser i nästan alla tidigare Warszawapaktens nationer, i många fall ända fram till Rysslands gränser.

Trots detta lyder Västs retorik ”Rysk Aggression” som ideligen upprepas. Även där baser ännu inte upprättats, som t.ex. i Ukraina, där USA iscensatt en av sina många strategiska regimskiftesoperationer genom installerandet av en marionettregim, fientligt inställd till Ryssland.
Ukrainas upprepade missaktning av Minsköverenskommelsen nämns sällan. Inte heller syns kritik därom i västerländska media eller kritik mot ansvarig politisk ledning. USA fortsätter att förse Ukraina med offensiva vapen. Speciellt oroande avtecknar sig bakgrunden av den senaste tidens lagstiftning som antogs av det Ukrainska parlamentet, vilket ger uttryck för intentioner att föra krig mot rysktalande regioner i östra Ukraina och att med våld “återta” Krimhalvön.
Krim i sig själv är en utmärkt illustration av Västs hyckleri. Krims historiska roll som en del av Ryssland (fram till 1954) och Krimbefolkningens överväldigande önskan att återförenas med Ryssland vilket klart demonstrerades genom folkomröstning, ignoreras helt och hållet av västerländska media.
Kina är föremål för samma hänsynslösa fientlighet. Amerikanska krigsfartyg har kontinuerligt iscensatt provocerande manövrar, s.k. “Freedom of Navigation Exercises” i farvatten som av naturliga skäl är nödvändiga för Kinas egen säkerhet. Den amerikanska ledningen utger sig för att utöva en rättighet som i själva verket aldrig förhindrats av Kina. Förhållandet finns också rättsligt inskrivet i Förenta Nationernas Havsrättskonvention, som Kina har ratificerat, men inte USA.
KIna one-belt-one-road
Faktumet att Taiwan gör liknande anspråk på Folkrepubliken Kina i fråga om Sydkinesiska havet nämns aldrig i västerländska media. Inte heller nämns byggandet av konstgjorda öar i Sydkinesiska havet av till exempel Taiwan och Vietnam. Mer än 70 år efter slutet av andra världskriget har t.ex.USA fortfarande fler än 50 militärbaser på den Japanska ön Okinawa. Ingen av baserna är nödvändig för Japans försvar. Dessa baser är en del av ett nätverk av mer än 400 amerikanska baser som ingår i den amerikanska ”Omringningen av Kina” politiken. Att någon nation kan tillåta sig att ”råda över” en annan nation i avsaknad av krigstillstånd, demonstrerar storleken av den hybris befintlig i USA: s utrikespolitik. Policyn t.o.m. överskrider “Omringningsideen,” demonstrerat av invasionen i Afghanistan. Vidare genom stödet för separatistiska och terrorist element i länder vid Kinas gränser samt på kinesiskt territorium, inklusive terroristverksamhet i Xinjiang, Tibet och på andra håll.

Det tredje skälet varför uttrycket ” naturliga allierade” är oanvändbart som analysinstrument kan iakttagas på vad Ryssland och Kina har åstadkommit tillsammans, och särskilt under detta århundradet. Ironiskt nog, en av de viktigaste drivkrafterna för den ökande graden av samarbete i ett brett spektrum av projekt, demonstrerar en direkt reaktion på USA: s utrikespolitik. Båda länderna är grundande medlemmar i BRICS (grundat 2006), Shanghai Cooperation Organization (SCO) grundades 2001 och utvecklar en rad finansiella, säkerhets och ekonomiska förbindelser vilka delvis inlemmas av det enorma kinesiska projektet, för närvarande känt som ”Belt and Road” (Bältet och Väg-initiativet) (BRI). En annan viktig organisation i sammanhanget är den Eurasiska ekonomiska unionen (EAEU) i vilken Ryssland är den största medlemmen. Ett antal avtal har undertecknats mellan EAEU och SCO, omfattande handel, valuta- och säkerhetsfrågor. Samtliga medlemmar i EAEU och SCO deltar i BRI. Ryskt territorium möjliggör en av de viktigaste transportvägar från Kina till Västeuropa, som en del av BRI. De två nationer samarbetar också med att ge stöd till Iran (en annan orsak till USA’s fientlighet), vilket hjälper i Irans nyckelroll inom BRI, SCO (här är Iran en associerad medlem), och en nord-sydlig transportkorridor, som löper från Indien till Ryssland via Iran och Azerbajdzjan. Ryssland är en viktig leverantör av naturgas till Kina, som förutom energins fördelar också är viktigt av miljöskäl.

Ryssland har nyligen undertecknat ett avtal som utrustar Kina med det ryska S-400 anti missilsystemet – signifikant bättre än någon existerande västversion. Ytterligare tecken på den ökande graden av samarbete är den roll som de båda länderna spelar för att minska betydelsen av den amerikanska dollarn som den viktigaste komponenten i internationell handel. Det är dollarns roll som har gjort det möjligt för USA att trotsa ekonomisk logik genom att dra på sig stora interna och externa budgetunderskott. Det har också gjort det möjligt för USA att trakassera svagare nationer genom en rad olika finansiella instrument som t.ex. Världsbanken, IMF och SWIFT systemet.
Kina har nyligen öppnat Shanghai och Shenzhen börserna för att tillåta inhemska och internationella företag att emittera obligationer som i tur och ordning kan användas för att finansiera BRI projektet.
Den asiatiska Investeringsbanken (för infrastruktur), “Sidenvägs Fonden”, China Development Bank och Export-Import Bank of China har hittills till stor del finansierat dessa projekt.

En av de sju utländska företag som beviljats godkännande av China Securities Regulatory Commission (CSRC) för att kunna emittera obligationer, är den ryska aluminiumproducenten UC Rusal,l vilket var det första företaget som beviljades ett godkännande, värdet 1 miljard Yuan.
Det kinesiska och ryska samarbetet har lett till alternativa och guld-baserade, Yuan/ Rubel betalningssystem som sannolikt kommer att visa sig vara den med tidsavstånd viktigaste geopolitiska utvecklingen för 2018.

Därför spelar det knappast någon roll huruvida Ryssland och Kina är ”naturligt allierade.” Det är tillräckligt att de två har ett gemensamt intresse att arbeta med och som kronan på verket kunna ersätta det USA-dominerade systemet som styrt mycket av världsekonomin alltsedan andra världskriget. Ett förhållande som förorsakat så mycket elände och förstörelse.

Författaren välkomnar helhjärtat en sådan utveckling.

i Andra om:
, , , , , , , , , , , ,
, , , , ,

  26 comments for “Är Ryssland och Kina ”naturligt allierade”?

  1. Friends
    14 mars, 2018 at 09:25

    Din tendensiösa genomgång saknar den allra mest grundläggande av företeelser bland mänskliga relationer; Blod Är Tjockare Än Vatten. USA´s främsta naturliga allierade i Europa är Storbritannien, amerikanerna domineras av sitt brittiska ursprung. Nationer har intressen, men befolkas av individer som fattar beslut, olika individer inom en nation kan ha olika intressen. USA hade en Plan Red 1930; förberett för krig mellan USA och Brittiska Imperiet. Det inträffade inte, de är naturliga allierade. Många andra är däremot onaturliga allierade, som tex Turkiet och Saudi, där kan man säga ”min fiendes fiende är min vän”.

    Ryssland och Kina är vare sig naturliga fiender eller vänner, men helt olika folk. Att ryssarna säljer ut sina mest framgångsrika mordvapen till kineserna är naturligtvis i egenintresse, men kommer inom bara ett decennium att innebära att kineserna bemästrat, förbättrat och förbilligat teknologin. Kina är tätt befolkat, Sibirien nästan folktomt, Kina saknar många råvarutillgångar som föreligger i överflöd i Sibirien. Ryskt attackflyg kommer att möta sina egna luftvärnsmissiler när kineser och ryssar inte kommer överens nästa gång. Å andra sidan är Sibirien koloniserat från det europeiska Ryssland precis som Krim, ska inte den humanistiska stormakten ge bort det till Kina i antiimperialismens namn ?

    Japan har än så länge inga egna kärnvapen, eftersom USA hotar den kinesdiktator som hotar Japan. USA och Kina har långt utvecklade handelsförbindelser, de har säkert högsta prioritet. När Kina ockuperar öar som ett antal länder gör anspråk på, så är det en demonstration av anledningen till USA´s närvaro. Den är önskad av Sydkorea, Japan, Taiwan och Filippinerna.

  2. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    14 mars, 2018 at 14:39

    Här är Sten Sjöströms, SR, guide till det ryska valet:
    http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=25882&artikel=6905229
    Varför har du inte haft något om det ryska presidentvalet, Anders? Och kanske berättat lite mer om kommunisternas (CPRF) och Left Fronts val av presidentkandidaten Pavel Grudinin?
    Man behöver inte nämna Putin i positiva ord i varje artikel, eller hur? Han är i alla fall en mycket stor kapitalist – samma som moderaterna Kristoffersson och sossarnas Löfven är men i en annan liga – och en oligark. Varför inte berätta mer om de som har tjänat miljarder och billioner på ryska medborgarnas bekostnad därför att Putin sitter som president?

    • 14 mars, 2018 at 15:05

      Hinner inte täcka allt. Varifrån kommer uppgiften om att Putin är en stor kapitalist? Tacksam fakta och källor.

      • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
        14 mars, 2018 at 15:48
        • Benny
          14 mars, 2018 at 18:28

          Oj, SR som källa? Säkert lika sanningsenliga som Bert Sundströms ”reportage” från Ryssland…Man tar sig för pannan!

          • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
            15 mars, 2018 at 11:25

            Om en kapitalistisk media kanal för fram info om en kapitalist måste vi även föra fram den uppgiften. Det var likadant när det handlar om moderaternas korruption när det gäller Karolinska. Då hade vi bara tillgång till de kapitalistiska mederna.
            Vi har bara tillgång till en kapitalistisk press – med små undantag (som Riktpunkt, Proletären och andra små medier). De ryska medierna (statliga och privata) är lika kapitalistiska som de svenska, amerikanska, brittiska, etc.
            Om Bill Browden uppgifter inte stämmer borde du ta upp det i stället.
            Allt som sägs om Putin i svenska medierna behöver inte vara lögner.

            • 15 mars, 2018 at 11:50

              Bill Browder är en känd, osaklig Putin-antagonist. Han har inga belägg alls för sina uppgifter om att Putin är mycket förmögen. Sådana uppgifter framkastar USA-imperialismen och dess allierade mot politiska motståndare då det passar. Tidigare var det Saddam Hussein, Gadaffi och Janukovitj. Har någon sett bevisen för detta ännu?

        • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
          14 mars, 2018 at 18:28

          Bill Browders far var kommunist.
          https://en.wikipedia.org/wiki/Earl_Browder

      • Jan Nybondas
        14 mars, 2018 at 20:17

        http://www.unz.com/mwhitney/putin-the-man-who-stopped-washingtons-regime-change-rampage/

        Ja, om jinge är en pro-Putin sajt, vad skall man då säga om denna hyllning till Putin från amerikansk vänster. Rubriken säger varför Putin är hatad i Väst. Han sade stopp, nu får det vara nog. Inga fler krig för att störta regeringar runtom i världen.
        Det bör givetvis sägas att skribenten Mike Whitney inte är den typiske vänsterskribenten i USA. Däremot är han oftast läsvärd och har ständigt blivit bättre. Denna länk tagen från Ron Unz, unz.com Därtill förekommer Whitney ofta på counterpunch.

        Återigen en lyckad artikel av James O’Neill. Världen är inte heller statisk. Det som gällde för 1800-talets koloniala stormakter och relationerna dem emellan gäller inte längre idag, åtminstone inte utan stora modifikationer. USA fick ett enormt övertag efter Andra Världskriget, eftersom man inte drabbades av krigets förstörelse. Tyvärr använde man detta övertag på ett sätt som var besläktat med Storbritanniens beteende, på den tid det var aktuellt. Nu när även USA tvingas till reträtt har man svårt att acceptera situationen. Både Kina och Ryssland verkar inse att ökat samarbete är den nya vägen. Konflikter och rivalitet kommer fortfarande att förekomma men dessa kan med modern vapenteknologi inte längre lösas som i fornstora da’r. Stormakter måste kunna utveckla nya samverkansformer som innebär att motstridiga intressen hanteras på fredlig väg.

        • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
          15 mars, 2018 at 11:14

          Ja, det finns en vänster som hyllar Putin. Jag är tveksam om KP gör det eller inte. Vissa inom Kp och andra inom vänstern beundrar säkert Putin. Emellertid måste vi vara sanningsenliga.
          Putin är för bövelen en kapitalist! Det har till och med Andres sagt i en del av kommentarerna under det senaste halvåret! Om han inte är en kapitalist – vad är han då?
          Om vi inte har en vänster som inte kan skilja på vad som är kapitalism och vilka som är det, och vad som är socialism och vilka som är socialister så går det åt helskotta!

          • 15 mars, 2018 at 11:45

            Vänster ”hyllar” knappast Putin, men inser att Rysslands stöd till Syriens legala kamp mot utlandsstödd aggression i enlighet med folkrätt och FN-stadga är bra. Man ser att Ryssland för en annan, klart fredligare utrikespolitik än USA & Co. Noterar demonisering av Ryssland och kan se det som förberedelse för krig eller färgrevolution. De som är socialister inser att Rysslands politik är en motvikt mot den dominerande imperialistmakten, som också är främsta motståndaren för socialismen. Den ”vänstern” inser samtidigt mycket väl att Ryssland är ett kapitalistiskt land.

            Putin är ingen kapitalist efter vad man vet, det är Trump som är det. Putin är folkvald president i ett stort kapitalistiskt land.

            • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
              15 mars, 2018 at 17:00

              Så är även vår statsminister Stefan Löfven, folkvald statsminister i ett mindre kapitalistiskt land. Gör det honom mindre kapitalistisk då?
              Om man agerar kapitalistiskt, tar beslut som är kapitalistiska, gör så att de rika utnyttjar de stora flertalet medborgare, tänker kapitalistiskt – då är man kapitalistisk (oavsett hur mycket eller lite/mycket man äger eller han undangömt)!
              Här är det Putin som agerar kapitalistiskt:
              http://www.idcommunism.com/2016/05/vladimir-putin-visits-greece-russian.html
              Jag tror definitivt på att kapitalisten Bill Browden har rätt när det gäller kapitalisten Putin.
              Putin drar åt tumskruvarna, det som du säger hotar honom med färgrevolutioner, på de som han och andra oligarker anser hota deras utsugning av Ryssland folk och gemensamma tillgångar. Han använder det som en ursäkt för att arrestera socialister och kommunister, t ex två av våra kamrater i somras.
              Och du säger att han inte är en kapitalist?!? Vilket värld lever du i? Er fanatiska dyrkan till Putin får mig att må illa!
              Varför inte skriva till påven och låta honom upphöja Putin till ett helgon? frågar jag sarkastiskt. Om Putin hade varit katolik hade ni säkert gjort det!
              Ni är förbanne mig inte några socialister! Ni är persondyrkare – oavsett vilken ideologi denna person har.

              • 15 mars, 2018 at 17:44

                Inga fakta tyder på att Löfvén och Putin är kapitalister, vad du än tror. Vilka produktionsmedel äger de? Vilka suger de ut? Browder är en ökänd demagog. Du fantiserar åter om persondyrkare. Om man som socialist konstaterar att ärkeimperialisten Churchill gjorde en värdefull insats mot 40-talets mest aggressiva imperialism – nazismen – är man då dyrkare av Churchill?

                • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                  15 mars, 2018 at 18:58

                  Du har inte läst din Marx du, Anders. I
                  https://www.marxists.org/svenska/marx/1847/06-d013.htm
                  omnämner Marx kapitalistklassen till bourgeoisien. Och både Putin och Löfven är borgare – det vill säga ur kapitalister ur borgarklassen.
                  Både Putin och Löfven suger ut arbetarklassen genom de beslut som de tar i kapitalets intressen. Den borgerliga staten – där de båda är statsminister respektive president – äger helt eller delvis företag och bolag, t ex Boliden. Likaså i Ryssland. De ser alltså till den borgerliga statens intresse före arbetarklassen. Och det gör dom till borgare, d v s kapitalister.

                  Ja visst gjorde Churchill en värdefull insats mot nazismen. Men ingen socialist eller kommunist gjorde honom till en ikon för det!

                  • 15 mars, 2018 at 19:43

                    Nej och inte heller gör någon socialist Putin till ikon för att han för en bra och rättvis kamp mot Väst-stödd terrorism.
                    Man måste skilja mellan kapitalister och borgare. Putin och Löfvén styr i kapitalistklassens intressen men är därför inte kapitalister.

                    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                      15 mars, 2018 at 21:42

                      Benny Andersson på Clarté har också skrivit om kapitalistklassen. En artikel som du och andra borde läsa:
                      http://www.clarte.nu/bloggen/9933-haller-borgarklassen-pa-att-omsa-skinn

                      Då går du alltså emot vad Marx säger:
                      ”Slutligen, i vilket förhållande än kapitalistklassen, bourgeoisien, vare sig det är i ett land eller på hela världsmarknaden, sinsemellan fördelar nettovinsten av produktionen […].”

                      Även Proletären ger mig rätt:
                      http://proletaren.se/inrikes-ekonomi/sverige-ar-ett-rikemansvalde

                      Wikipedia:
                      ”… det vill säga om man i egenskap av arbetsköpare (kapitalist) äger produktionsmedel eller om man som arbetstagare (arbetare) saknas desamma. Den samhällsgruppen utsågs utgöra borgarklassen och den senare arbetarklassen.”
                      https://sv.wikipedia.org/wiki/Samhällsklass

                    • 15 mars, 2018 at 21:59

                      Inget av detta motsäger min uppfattning att kapitalister är de som främst lever att placera kapital i produktion så att mervärde skapas och utsugning sker. Det gör inte Löfven och Putin mig veterligen. De tillhöra överbyggnaden enligt Marx, de förvaltar den härskande klassens stat.

                      Din hänvisning till Wikipedia, som här är korrekt, styrker detta.

            • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
              15 mars, 2018 at 17:28

              Här är KKEs analys om Putin och vad som är kapitalism (om du och andra har glömt vad kapitalism är):
              https://inter.kke.gr/en/articles/Discussions-debates-must-be-conducted-on-the-basis-of-arguments-00001/

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      14 mars, 2018 at 18:57

      Till och med Internationalen har en artikel om Grudinin – och en mycket bra artikel!
      http://www.internationalen.se/2018/03/ovantade-mojligheter-for-vanstern-i-ryska-valet/

  3. arbetarklass
    15 mars, 2018 at 12:46

    Jag upplever Putins Ryssland som fredligt men försvarar sina egna intressen. Alla världens länder borde vara så. Jag gillar inte det ”nya Sverige” som ska lägga sig i allt överallt. I jämförelse inte brutalt men näsvist pekande samt samlar på sig andra länders problem till den egna befolkningens förbannelse. Vladimir Putin är nog den enda landsfader-liknande ledargestalten jag känner till idag. Vår statsledare har jag inget förtroende för alls och nu önskar han visst en stor budgetöverenskommelse med borgarna. Vad är det för mening med allmänna val då allt ändå är ett enda stort parti utan verkliga alternativ?

  4. arbetarklass
    16 mars, 2018 at 02:06

    Vad är det för diskussion om kapitalism som försegår här bland kommentarerna?? Har ni inte förstått att kapitalism faktiskt kan göra stor nytta för mänskligheten?
    Ofta handlar kritiken om den så förhatlige riskkapitalisten som satsar pengar hej vilt för att få tänkbar avkastning. Men tänk om de här riskkapitalisterna inte satsat sina pengar i både möjliga och omöjliga projekt utan satt pengarna på sparkonto eller köpt säkra investeringar hur hade utvecklingen gått då? Hade den här bloggen ens funnits då? Eller tekniken för den blivit märkbart försenad? Problemet för innovatörer är att de oftast inte har pengar till att förverkliga sina idéer och det är där riskkapitalisten träder in och med sin kapitalinsats möjliggör utvecklingen i hopp om att själv tjäna något på det. Vad är det för fel med det? Jag förstår inte riktigt hur det här problemet skulle kunna lösa sig bättre på något annat vis. Kom bara inte och säj att några politiker med skattebetalarnas pengar skulle bestämma vad som ska satsas respektive inte satsas på för det tror jag bara inte på. Fackfolk inom de olika branscherna vet så klart det här bäst. Men så finns förstås miljö- och hälsorisker där samhällsansvaret måste ha sin vetorätt med hjälp av lagar och bestämmelser. Tack för ordet!

    • 16 mars, 2018 at 10:52

      Visst finns det duktiga kapitalister och innovatörer. Pengarna kunde ha använts betydligt bättre i en demokratisk, socialistiskt ekonomi som planerar efter mänskliga och samhälleliga behovs och med hänsyn till klimatet i stället för efter enskilda kapitalistiska företags vinst. I en sådan värld vore med nuvarande BNP i världen fattigdom och arbetslöshet väsentligen borta.

Comments are closed.