DN och fake news


Dagens Nyheter har på helsidor annonserat evenemanget ”Kriget mot sanningen” 29/11 i Malmö. Undertitel är ”Om fejk, faktaresistens och falska nyheter nu och då.”

Annonsen ställer frågorna:
Hur ska den faktabaserade journalistisken agera när den möter en ny offentlighet, där känslor smäller högre än fakta?
Hur möter man en läsare som misstror den roll medierna traditionellts haft i den liberala demokratin?
Hur klarar sig synen på evidensbaserad kunskap, vetenskap och expertis i en värld där populismen får allt större inflytande?

Deltagare är DN:s kulturchef, Heidi Avellan politisk chefredaktör på Sydsvenskan och kulturjournalisten Per Svensson.

DN har fina pressetiska regler! (Utdrag)
dn
”DN:s nyhetsredaktion arbetar opartiskt – vi tar inte ställning politiskt eller i andra frågor. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat, inte hårdvinklat och präglas av kvalitet och trovärdighet.
Det sistnämnda: trovärdighet och kvalitet, är redaktionens främsta ledord.”

Detta fick mig att på morgonen 26/11 sända följande mail till Björn Wiman. Kanske litet för provocerande.

”Hej!

Vill fästa Din uppmärksamhet på några relevanta publikationer, bl.a. inför planerat DN-evenemang om ”fake news”, där ”fake news by omission” torde vara viktigast.

En artikel av professor Lars Drake är av stort värde för alla journalister. Inte minst för DN, som kan påvisas vara framstående inom området ”fake news”.
Vågar DN granska sig själva? Eller låta någon kritisk granskande utifrån komma till tals?

1) Vår tids monumentala hyckleri

2) DN: Peter Wolodarski desinformerar grovt

3) Visar kriget i Syrien DN:s kvalitetsjournalistik eller dess djupa cynism

4) Effekten av USA-propaganda och desinformation tiger man om

5) Jihadismen är inte orsaken till krigen (DN), men USA-imperialismen

6) Vanställd kritik av fredsorganisationen SWEDHR

7) DN:s ”fake news”-attack på Swedish Doctors for Human Rights” (The Indicter)

8) DN desinformerar friskt och förnekar sin policy

9) Har DN stort förtroende för tillförlitlighet? Varför i så fall?
Swedish_Doctors_for_Human_Rights
————————————————————————————————————————-
Jag diskuterar nedan i korthet utdrag ut några av DN-artiklarna nr 2-9 ovan som underlag till mitt kritiska påstående att ”DN, kan påvisas vara framstående inom området ”fake news”.

2) DN: Peter Wolodarski desinformerar grovt 23/2 2016

Peter Wolodarski: ”Tjänsten som världspolis för närvarande vakant”. ”Utan USA:s närvaro skapas ett vakuum som snabbt riskerar att fyllas av diktaturer”. Jag sände snabbt mail till Wolodarski och två journalister på DN, vilka brukar skriva om Syrien, men fick inte svar.

Kommentar: Jag skrev ”Detta är verklighetsförfalskning och försköning av USA:s brutala krigspolitik som medfört uppemot 2 miljoner dödsfall i Mellanöstern och stora flyktingströmmar till Europa. Vänligen läs nedanstående. Du får gärna publicera det också.

Hälsningar

Anders Romelsjö, publicist, forskare, professor emeritus*2

a) Re diktatur: ”Det finns inget land i världen som stött tillnärmelsevis så många statskupper i demokratiska länder som USA. Utrikespolitiskt har USA tydligt visat att landet inte är för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.) Några demokratiskt valda regeringar som USA störtat i statskupper.
-Mossadeq i Iran 1953;
-Arbenz i Guatemala 1954;
-Lumbumba i Kongo 1960;
-Sukarno i Indonesien 1965;
-Allende i Chile 1973;
-Sihanouk i Kambodja 1970;
-USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
-USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
-Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
-Zelaya i Honduras 2009;
-Statskuppsplaner mot al-Assad omkring 2012-2013;
-Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013.
-Stödet till statskuppen i Ukraina i februari 2014
-Statskuppsförsök i Venezuela 2015.

b) ”Tjänsten som världspolis för närvarande vakant”
USA har sedan milleniumskiftet startat krig i Afghanistan, Irak, Libyen (via NATO) och Syrien (via ombud) med uppemot 2 miljoner dödade. Under senare år har militär sänts till Afghanistan, Irak och Syrien. En mycket kraftig upprustning och modernisering har skett av kärnvapen till en kostnad på över 2000 miljarder dollar. Man ska fyrdubbla satsningarna på en europeisk snabbinsatsstyrka. Fler militärbaser har tillkommit.

c) Flyktingar Wolodarski skriver ”Flera hundratusen har dödats i Syrienkriget, miljontals är på flykt. Hittills har USA och EU svarat genom en blandning av passivitet och inåtvändhet.”
Kommentar: Men den stora flyktingströmmen beror just på de aktiva USA-initierade krigen, som stöds av stora EU-stater.

3) Visar kriget i Syrien DN:s kvalitetsjournalistik eller dess djupa cynism

Utdrag.
Dagens Nyheter, Sveriges största morgontidning, skriver då och då om Syrien. Jag har behandlat detta i blogginlägg här, samt korresponderat i frågan med Erik Ohlsson och andra DN-journalister. Kriget i Syrien visar Putins djupa cynism

Framträdande drag i rapporter har varit:
– Uppslutning bakom USA-etablissemangets syn på kriget i olika avseenden.
– Därmed följer desinformation av DN i centrala frågor
– Exempelvis har DN aldrig behandlat USA:s mycket väl belagda stöd till terroristerna i Syrien, eller att dessa och USA & Co delat målet att få bort president Assad. Vapen för 4 miljarder sänds av USA från Tyskland till rebeller och ökat krig i Syrien!
Utbildningen av terrorister i Syrien – CIA:s största fiasko?
– DN skriver i konsekvensens namn inte att interventionen av USA & Co för att kräva att president Assad avsätts är ett brott mot FN-stadga och folkrätt.
– DN har inte klargjort att insatserna av Ryssland och Iran efter godkännande av Syriens regering är förenligt med folkrätt och FN-stadga.
– DN har inte heller klargjort att Syrien armé utgör huvudkraften mot den väpnande terrorismen på marken

DN:s ledare.

8) DN desinformerar friskt och förnekar sin policy

Utdrag.
Dagens Nyheter riktade 22/4 kritik mot organisation SWEDHR (Swedish Doctors for Human Rights), där jag är vice ordförande. Fokus var fokus på Syrien.

Artikeln i Dagens Nyheter ger en oriktig bild av organisationen SWEDHR och dess uppfattning gällande bl.a. gasolyckan i viktiga avseenden.

Jag påtalade detta i en artikel på bloggen redan på morgonen 22/4. Vanställd kritik i DN, Expressen och Aftonbladet av fredsorgansationen SWEDHR om Syrien.
En kortare version publicerades i Läkartidningen. Läkartidningen

Läkartidningen publicerade en kort rapport av DN:s artikel och lät mig direkt replikera och korrigera felaktiga uppgifter i DN:s artikel. Så inte DN.


Artikeln återger fmina fruktlösa försök att få publicera en korrigering av felaktiga uppgifter under hänvisning till pressetik och DN:s publiceringspolicy där det bl.a. står ”Har vi gjort fel ska det rättas skyndsamt, på ett tydligt och ärligt sätt.” Så jobb DN med kvalitetsjournalistik
Syrien WH Indicter Läkartidning 170426
DN skriver ”En svensk människorättsgrupp påstår att uppgifter om kemgasattacker i Syrien är en bluff. Ryska regeringen kallar dem expertvittnen och deras påståenden har använts av Syrien i FN:s säkerhetsråd. Men i Sverige är gruppen nästan helt okänd och dess trovärdighet ifrågasätts nu från flera håll.” DN
Kommentar: Varken SWEDHR eller jag på denna blogg påstår att gasattacken/-incidenten 4/4 är en bluff. Vi menar att den bör utredas. Vi menar liksom experter från USA som professor Postol vid ansedda MIT och 27 experter med arbetslivserfarenhet inom säkerhetstjänsten i USA att det inte finns några belägg för att Syriens regering är ansvarigt.

Vi förvägrades av DN möjlighet att korrigera dess uppgifter.

Kommentar: Detta är bara spridda exempel från några artiklarna. Många flera exempel finns i dessa artiklar och på andra håll. DN:s stora arrangemang visar möjligen oro för att DN:s journalistik ifrågasätts.

DN:s kulturchef Björn Wiman, som deltar i dagens möte, stödjer beslut att Nya Tider inte får delta i Bokmässan. Om DN har mer faktabaserad information än Nya Tider om de utrikespolitiska frågor som behandlas nedan återstår att analysera, åtminstone för mig. Jag prenumererar på DN, men tittar så sällan på Nya Tiders site att jag inte vet.

Läsaren kan själv fundera över hur DN hanterar den ”faktabaserade journalistiken”.

DN Hur ska den faktabaserade journalistisken agera när den möter en ny offentlighet, där känslor smäller högre än fakta?

i Andra om: , , ,, , , , , , , , , , , ,, , , , , , krig


12 svar till “DN och fake news”

  1. När lögnen blir för stor att bära.
    Det är för ynkligt att hela den journalistiska hedern bärs upp av webbsidor helt utanför riksmedia, det är en nationell skandal som kommer att ta tid att läka. Slutar inte riksmedia upp med lögner och undanflykter nu när man står med byxorna nere, så går tåget för att reda upp vad man falskeligen sått. Fakta är på plats, skygglapparna sitter just nu på den ”objektiva” riksjournalistiken till skam för kåren som helhet, det går inte att ljuga sig fram när man så totalt tappat greppet om verkligheten. Narrativet ligger i papperskorgen, och det har mediahusen så svårt att ta till sig just nu, man måste inse att det har pekats färdigt. Man har enbart varit till men för demokratin och varit grovt oaktsam med informationen till svenska medborgare, det är inget att sticka under stolen med. Det finns mycken byk att tvätta i press och TV, smutsen sitter hårt på de flesta redaktioner i dag, och tvagningen har inte ens börjat. Det är hög tid att greppa rotborsten !
    Fina deklarationer om pressens oberoende klingar falskt när viljan att lyssna och se är avstängd, det är alltför enkelt att följa det upplagda (ägar-)direktivet. Upplysningens antiklimax har en svärta som gör den oläslig för flertalet i dag, det är tid för bokslut nu, innan man faller fritt mellan raderna.

  2. Apropå Nya Tider. Det är som att kämpa mot väderkvarnar. Jag abonnerar på Nya Tider samt håller mig à jour genom att läsa ett brett spektrum utländska tidningar som DN knappast torde våga avfärda som källor för fake news. NY Times, Le Monde, Repubblica, Haaretz, gratis nätsidor hos tyskspråkig press, Der Spiegel och Spectator. Jag kan inte se att Nya Tider vilseleder läsaren på något sätt. Däremot blir det tydligt för mig att DN ingalunda står ensamt med att vilseleda läsarna genom att publicera passande delar av ”sanningen” och sortera bort sådana som inte passar in i den bild som man vill ge läsaren. För att inse detta krävs ingalunda att man söker information hos källor som inte är PK. Det räcker med att läsa ett större utbud PK-media, att komma ihåg vad de skriver idag och jämföra det med vad de skrev igår för att inte den enorma förvanskningen av fakta genom selektiv presentation av fakta och rykten (jag tänker då ex vis på de otaliga observationer av ryska ubåtar i Stockolms skärgård som så småningom blivit till ett ”…de ryska ubåtarna, ni vet..”).
    Jag väntar fortfarande på att DN, SvD eller någon annan ”seriös” tidning tar upp någon artikel från NT för att bemöta det som skrivs där.
    Här om dagen skev en professor i filosofi vid Stockholms universitet en artikel i Smålandsposten om fake news (som jag inte har framför mig just nu). Som enda exempel nämnde hon felaktig statistik om fisket vid Island som kunde vilseleda läsarna. Jag hade förväntat mig åtminstone ett svenskt exempel som folk kunde bedöma själva. Förhoppningen är väl att en del smålänningar får för sig att det en stockholmsprofessor i filosofi skriver om sanning och lögn borde vara sant. PKs försök att slå dunster i ögonen på folk blir mer och mer skrattretande.

  3. Hur många gånger har namnen på journalisterna Robert Parry, Gareth Porter och Seymour Hersh eller aktivisterna Eva Bartlett och Vanessa Beeley nämnts av DN de senaste fem åren ? Eller Julian Assange. Dessa nämnda har nämligen gång på gång i detalj punkterat alla de myter om Syrien, Iran och Ukraina som DN:s ”opartiska rapportering” marknadsför. På den gamla goda tiden kunde Aftonbladet låta översätta artiklar skrivna av riktiga journalister som John Pilger. Den tiden är förbi.
    DN liksom hela det övriga kopplet driver en ideologisk beskrivning av politiska händelser där storyn finns färdig ibland redan före själva händelsen som är en provokation som väntar på klartecken. Den amerikanska regimen har tagit ibruk en praxis där ansvaret för basrapporten läggs på entreprenad till en PR-byrå som specialiserat sig på falskrapportering. Ruder-Finn i Jugoslavien är ett typexempel som fått efterföljare i alla krigshärdar. Denna basrapportering går ut till alla de stora medierna som kablar ut den över hela världen. En stackars jävel på NBC i USA förstod inte arrangemanget under Irakkriget, utan han började ställa kritiska frågor. Hans show drogs in omedelbart och snubben sparkades.
    De dråpligaste turerna har skett under rubriken Russiagate där händelser som inte ens hänt påstås ha vält den amerikanska demokratin över ända. Inget rykte i detta sammanhang har varit för galet för att inte av MS-media rapporteras som faktisk händelse. Inga belägg behövs. Hetsjakten går så het att vän förväxlas med fiende. I England hade Daily Mail förra veckan hängt ut en lobbyistgrupp som Putins agenter fastän en snabb faktakoll skulle ha visat att det gällde hans värsta belackare, Anne Applebaum m.fl. Dessa lobbyister hade kontaktat brittiska ministrar. Det måste vara Putin ! Tala om att bita sig i svansen !

  4. En strimma hopp kan skönjas. NY Times och Washington Post har alltid varit propagandaorgan för den amerikanska politiken. Och de har försämrats åtskilligt de senaste tjugo åren. Men på en punkt visar sig NY Times dock alltjämt öppnare än svenska media som blivit allt mer restriktiva med läsarkommentarer.

    Den alltid läsvärde Mike Whitney på counterpunch har skrivit en artikel om Thomas Friedman, kolumnist på NY Times, globalist och ständig krigsförespråkare, känd för frasen ”Give War a Chance”. Friedmans senaste alster är en lovsång till kronprinsen i Saudiarabien, MbS.
    Whitney säger sig ha läst igenom alla 664 läsarkommentarer och konstaterar att han denna gång egentligen inte behöver skriva någon egen artikel eftersom läsarna redan har gjort jobbet och genomskådat Friedman. Några läsare har rentav förstått motivet bakom lovsången till MbS. Varför detta fjäsk och denna blindhet ? Friedman är inte dummare än att han inte skulle känna till kriget mot Jemen och all annan destruktivitet som Saudiarabien står för. Vad som gäller för Friedman och NY Times är att uppvigla till krig mot Iran. Det är nästa krig som bör ges en chans – men det är inte helt säkert att de kan locka allmänheten med sig denna gång.

  5. Hej
    Jag kollade på webbsidan SWEDHR som var en svart sida med mycket text. Konstigt nog bara på engelska och jag kunde inte hitta något alternativ. Nu kan inte jag engelska men kan svårligen förstå något men det blir jobbigt att läsa en sån sida. Min undran är bara varför sidan är på engelska, läses den bara av engelsktalande personer och inte bland svenskar i Sverige eller vad??

    http://swedhr.org/

    • Bra fråga. Ordförande Marcello som skrivit texten föredrar engelska framför svenska, men har spanska som första språk. Men det borde finnas en version på svenska. Ska tala med honom.

  6. Tack Anders för en mycket bra artikel som belyser fler sätt som det ljugs på. Jag länkar nu hit från en av mina viktigaste artiklar eftersom den är så pass bra.

    Wolodarski arbetar panikslaget för att rädda det sjunkande skeppet. När den påhittade s.k. ”vänsterliberalismen” inom högern och vänstern (vilken är påhittad av monopolkapitalet) skjut allt mer i sank, ex. av vänsterkillarna Markus och Malcolm via sin podd, så försöker han klistra på dem ordet ”demagoger”. Det säger inte lite om han hat mot verklig analys av verkligheten.

    Jag kan knappast hålla mig för skratt. Det allvarliga är att folk fortfarande läser DN och andra lögnmedier och faktiskt tror på lögnerna trots att de står med brallorna nere.

    Dessa yrkeslögnare känner sannolikt till repetitionens och hjärntvättens makt. På de viljelösa offren, som läser lögnerna utan förkunskap, om olika former av osanning så är det fortfarande effektivt.

    Kommer man med andra evidens till de hjärntvättade, t.o.m. när de kommer från deras egna källor, så flippar folk ofta ur, likt vilken sektmedlem som helst vars sekt kritiseras. Mängden information styr, inte dess sanningshalt.

    Grundproblemet är således ägarförhållandena och dessa mediers monopolställning. Något i tidningshyllorna, minst hälften, borde försöka vara sanningsenliga, men istället äger monopolet hela tidningshyllan och i princip alla TV-medier också.

    Ett annat problem är den mer analyserande intellektuella vänsterns oförmåga att leda den nödvändiga förändringen och att valsamverka, anser jag.