Jag besökte Socialistiskt Forum i Stockholm 25/11. Det var betydligt färre besökare än förra året. Det var 50 arrangemang jämfört med 92 tidigare. En erfaren arrangör bedömde att det var 600-700 deltagare mot tidigare vanligen 2000-3000. Inbjudan om arrangemang gick dock ut i sent skede då det fanns tveksamheter om att ordna Socialistiskt Forum.
Jag besökte själv mötet ”Syrien och Sverige”, där förste ordförande för Syrian National Council Abdulbaset Sieda, från Uppsala framträdde tillsammans med den svenska regeringens Syrienansvarige ambassadör Niklas Kebbon. Båda företräder USA:s ståndpunkt. Inget om USA:s intervention eller om stödet till terrorismen. Där fanns omkring 25 åhörare.
Man kunde notera att ingen av talarna:
-var kritiska mot USA:s angrepp på eller insatser i Syrien
-nämnde att det är väl belagt att USA och även allierade stött rebeller och terrorister med utbildning, med vapen och ekonomiskt och att detta fortsätter nu i höst
-berörde BBC:s rapport nyligen om att USA och kurdiska SDF transporterat upp till 4000 ISIS-krigare med vapen och familjer från Raqqa.
-gav tydligt stöd till FN:s fredsförslag som innebär bl.a. fria FN-övervakade val i Syrien.
– sa något positivt om den syriska regeringens viktiga och framgångsrika kamp mot terrorismen – en huvudkraft i kampen mot terrorismen i världen
– sa något om den syriska regringen långvariga erbjudande till terrorister om amnesti, vilket många har accepterat
– om de hårda, illegala sanktionerna mot Syrien som hårt drabbat Syriens befolkning enligt en aktuell FN-rapport. Sverige deltar i dessa sanktioner, och V har tidigare krävt skärpta sanktioner.
– att USA:s närvaro i Syrien var illegal ur folkrättslig synvinkel och med hänsyn till FN-stadgan.
– att majoriteten av rebellerna/Terroristern var utlänningar.
Vidare gav båda talarna president Assad skulden för kriget i Syrien
Abdulbaset Sieda, Syrian National Council talade om en revolution 2011 i hela Syrien för att avskaffa ”regimen”. En drivkraft var att avskaffa korruption och diktaturen. Inför terrorismens framväxt med ISIS och al-Nusra var en taktik av ”regimen” att hävda att man hade att välja mellan terrorism eller ”regimen”. Läget nu beskrevs som mer komplicerat då USA finns i Syrien. Nämnde att han träffade USA:s FN-ambassadör Susanne Rice 2013. Han menade att det nu behövs en politisk lösning och att Assad var ansvarig för alla som dödats. Han menar att Ryssland och Iran dominerar militärt.
Kommentar: Det stämmer att det fanns missnöje med regeringen med demonstrationer mot regeringen och (ännu större) till stöd för regeringen. Detta framgår bland andra av Arabförbundets rapport från en rundresa i Syrien vid årsskiften 2011-2012. Det finns många belägg för att USA och dess allierade redan i de första protesterna stött och beväpnat delar av oppositionen i Syrien, och därmed motverkat möjligheten till en fredlig utveckling”. Det finns olika uppgifter om vad som skedde i Daraa där de första dödsskjutningarna vid en demonstration skedde i mars 2011. Enligt oppositionen inleddes protesterna med att säkerhetsstyrkor tillfångatog tonåringar som ritade slagord från upproret i Tunisien på väggarna, och sedan inte ville släppa dessa tonåringar. Enligt Syriens regering sköt oppositionen mot säkerhetsstyrkor och dödade flera män innan säkerhetsstyrkorna besvarade elden. Enligt Israel National News Report så sköts sju polismän och minst fyra demonstranter (Gavriel Queenann. Syria: Seven police killed. Buildings torched in protest. Israel National News, Arutz Sheva 21/3 2011). Den libanesiska tidningen Ya Libnan uppgav under hänvisning till Al Jazeera att demonstranter bränt högkvarteren för Baath-partiet och rådhuset i Daraa.”
Denna version stöds av denna artikel Vem startade kriget i Syrien Ett utdrag här (på norska) ”Familien i Daraa opplevde noe annet. De opplevde væpnete menn i gatene, brenning av og angrep på offentlige bygninger, utført av menn som åpenbart ikke hørte til de lokale; ofte kunne de se det på klærne. De opplevde at den syriske hæren beskyttet dem mot væpnete bråkmakere. Godt organisert var nok opprøret, men på en helt annen måte enn de vestlige mediene formidlet. Tiden har vist at det som kom fra Syrias regime, var vesentlig nærmere sannheten enn det som kom fra opprørernes nyhetskilder.
Dette er bekreftet i et intervju 24.08.14 som The Real News.com har med forfatter og Guardian-journalist Nafeez Ahmed.
Och av en intervju med Indiens dåvarande ambassadör i Syrien Hur började kriget i Syrien i mars 2011? Hur såg det ut innan?
Syrien 23 km lång demonstration för regeringen
SNC bildades i augusti 2011, och höll sin första kongress i Istanbul i september samma år . Den inhemska oppositionen, NCC, som är motståndare till utländsk inblandning inbjöds, men avstod från att delta i mötet. Vid ett möte i Tunis med deltagande av drygt 70 länder ”Syriens vänner” under senare delen av februari 2012 fick SNC brett internationellt erkännande som ”legitim representant för alla syrier och som paraplyorganisation för alla oppositionsgrupper i Syrien.”. Inför mötet i Istanbul 1 april 2012 hade FSA och SNC inlett nära samarbete. Muslimska brödraskapet och dess anhängare dominerar SNC och är en gren av det internationella Muslimska brödraskapet. Partiet är ett religiöst sunni-fundamentalistiskt parti som har goda relationer med dels kungadiktaturerna i Gulfen och Saudiarabien, dels med turkiska grenen av Muslimska brödraskapet, premiärminister Erdoğans regeringsparti. Journalisten Charlie Skelton har i en ingående kartläggning av ledningen för SNC i the Guardian i juli 2012 påvisat att denna nästan enbart bestod av exilsyrier. Guardian
SNC utmärktes av brist på lokal förankring, byte av ordförande och avtagande/upphörande av inflytande samt av rikligt ekonomiskt stöd av USA och flera av dess allierade, däribland Sverige och senare av samarbete med terroristorganisationer som al-Nusra. SNC ansågs ändå som moderata rebeller och hade nära kontakt med Fria syriska armén, vars inflytande snabbt minskade och som blev känd för sitt samarbete med terroristorganisationer. Sunnifundamentalistiska SNC bytte sedan namn till ”National Coalition for Syrian Revolutionary and Opposition Forces, commonly named the Syrian National Coalition” och ingår med andra organisationer, däribland ett par terroristorganisationer i det i Saudiarabien baserade ”High Negotiations Committee Committee (HNC) an umbrella body which was created to represent the Syrian opposition in the planned Geneva peace talks in 2016. It is considered to be Syria’s main or broadest[1] opposition bloc. (Wikipedia) Den leddes av Riyad Farid Hijab, f.d. preminärminister i Syrien juni-augusti 2012, innan denne avsattes. Har har nyligen avgått som ordförande i HNC.
Se vidare i häftet ”Vad händer i Syrien?” på bloggsidan.
Niklas Kebbon nämnde att oppositionen var splittrad. Han menade att frågan om kriget i Syrien ska hanteras av säkerhetsrådet som var splittrat. Han menar att ”regimen” (han använder det nedsättande ordet medan den korrekta benämningen av t.ex. FN-medlaren de Mistura är ”den syriska regeringen) inte var intresserad av att förhandla. Han presenterade inget stöd för den uppfattningen, lika litet som någon annan. Nämner att Syriens regering frågor och ifrågasätter vilka oppositionen representerar. Kebbon nämnde att Ryssland ville ha en bred representation från oppositionen. Avsikten med det skulle vara att splittra oppositionen menar Kebbon.
Han menade att oppositionen nu uppger att man vill förhandla förutsättningslöst, men att man inte tror på någon framtid för Assad i Syrien. Kebbon sa att det är viktigt att FN:s hjälp når fram. Sveriges uppgift var främst att stärka civilsamhället, men hur detta skulle ske nämnde han inte.
Kommentar: Regeringens huvudansvarige presenterade inga fakta som stöd för uppfattningen att Syrien regering var ointresserad av att förhandla, lika litet som någon annan lyckats göra. Att Ryssland vill ha bred representation från oppositionen kan väl om något underlätta fredsprocessen. Att det då kan visa sig att den utlandsstödda oppositionen är splittrad skulle knappast väcka förvåning. Han tiger liksom andra politiker och press om den etablerade oppositionen i Syrien som vill ha alternativ till Assads politik – men som tar avstånd från intervention utifrån.
Att acceptera intervention utifrån brukar ju ses som landsförräderi. Quisling i Norge och andra medlöpare mot Tysklandsintervention i deras länder sågs ju som landsförrädare och avrättades. Han sa inget om hur Sverige skulle stödja civilsamhället i Syrien. Känt är att en del av den svenska hjälpen når terroristorganisationer. Fortsatt svenskt stöd till terrorister i Syrien
För ytterligare analyser hänvisas till bl.a. andra artiklar som publicerats här och som har rikligt med källor. Artiklar om kriget i Syrien samt till professor Tim Andersons bok.
Återpublicerar nedan en artikel som först kom 16/9 2016, och där ambassadör Kebbons uppfattning presenteras närmare.
I morse fick jag följande kommentar av signaturen ”EM”. ”Lyssna på detta, privatperson ställer USA-älskande UD-gubbe på pottan om Syrien!”
https://youtu.be/8B7r_x3xvh8
Jag har lyssnat av en del av detta mycket informativa Youtubeinlägg, viktigt och informativt för den som vill veta mer om svensk Syrienpolitik. Kom ihåg mitt eget blogginlägg ”Ambassadör Niklas Kebbon skadar Sveriges Syrien- & utrikespolitik?” om ”UD-gubben”, som råkar vara ambassadör Niklas Kebbon, ansvarig på UD under Margot Wallström för svensk utrikespolitik.
Uppmaning:Lyssna och läs kritiskt – välkomna med synpunkter!
Blogginlägget 11/1 2016 (Repris)
I lördags 9/1 var jag åhörare vid det välbesökta mötet ”Syrien – är freden möjlig?” på ABF-Stockholm. Nästan hela Z-salen, den största salen, var fylld med då närmare 300 åhörare. Förutom ABF-Stockholm var ”Olof Palme International Center” arrangör.
Föreningen Syriensolidaritet (FSS) som hela tiden stått bakom FN:s fredsarbete fick inte delta i panelen.
Vi har parollerna
– För ett fritt, enat och självständigt Syrien!
– Upphäv sanktionerna mot Syrien!
– Stöd Syriens kamp mot ISIS och andra organisationer!
Jag var där i god tid tillsammans med tre kamrater från föreningen Syriensolidaritet. Vi delade ut föreningens uppdaterade korta 4-sidiga färgflygblad och ett litet flygblad om ett kommande möte 23/1 med titeln ”Hur få fred i Syrien?”. (Utannonseras längre fram). Nästan alla tog emot flygbladen och det var ju bra. Förste talare var Niklas Kebbon (NK), Sveriges ambassadör i Damaskus 2008-2014, och ansvarig för Sveriges Syrienpolitik på utrikesdepartement. Han överträffade alla farhågor – journalisterna på DN, SvD framstår som vänsterradikala rödgardister då man hörde denne officielle representant för Sveriges Syrienpolitik och utrikesministerns rådgivare om Syrien. Jag antecknade.
Inledningsvis sa ambassadör Kebbon försiktigt att Syrien var en ”sekulär, socialistisk stat med auktoritär minoritetsbaserad genomkorrupt, brutal centralstyrd regim” utan närmare förklaring eller belägg för korruption.
Kommentar: Syrien är ingen socialistisk stat. Det finns enligt min uppfattning mer belägg för att t.ex. USA är en minoritetsbaserad genomkorrupt, brutal centralstyrd regim. Minoritetsbaserad då presidenten är vald med aktivt stöd av 30 % av röstberättigade och för en politik som främst gynnar 1 % av befolkningen enligt officiell statistik, brutaliteten visad av krigen i t.ex. Irak, Afghanistan och Syrien (via ombud). Korruptionen är betydligt bättre belagd för USA, http://jinge.se/mediekritik/usa-ekonomisk-manipulation-och-korruption.htm fast detta motsäger inte att korruption kan finnas i Syrien. Man noterar att NK genomgående använde ordet ”regim” om Syriens regering, medan FN:s biträdande generalsekreterare Jan Eliasson och Elisabeth Dahlin, Rädda Barnen som fanns med i mötespanelen använder begreppet ”Syriens regering”, inte ”Syriens regim”. http://jinge.se/allmant/vad-tycker-jan-eliasson.htm
Protesternas inledning.
Ambassadör Kebbon slog fast att protesterna i Syrien genast slogs ned hårt och brutalt av ”regimen”. Inte ett ord om att det finns rapporter om att en del av demonstranterna vid den första demonstrationen, 17/3 2011 i Daraa, dödade säkerhetsfolk http://jinge.se/mediekritik/vem-startade-kriget-i-syrien-hade-assad-fel.htm eller att Arabförbundet rapporterade om stora demonstrationer för och mot Assad under fredliga former efter omfattande rundresa i landet. Inte ett ord om att olika versioner finns om protesternas inledning. Har inte ambassadören hört att vid krig är sanningen ofta det första offret”, och att USA har helt överlägsen genomslagskraft inom detta område, inte minst jämfört med Syrien. Bilden nedan visar 23 km lång demonstration för stöd till regeringen våren 2011.
Omfattande militärt stöd från USA har saknats från början, menade Kebbon. Inget om uppgifterna från presidentkandidat, generaler, ja rentav Obama och Biden att kriget och dagens situation är en följd av USA:s politik. Jag återger nedan uppgifter från ett flygblad som jag snabbt for hem och skrev, printade ut och delade ut vid mötets slut (mer nedan):
1. I en intervju i TV-programmet Democracy Now i mars 2007 uppgav förre NATO-ÖB och presidentkandidaten general Wesley Clark att han hösten 2001 fick se Pentagondokument som visade att USA planerade att destabilisera bl.a. Syrien, Irak och Libyen http://www.democracynow.org/2007/3/2/gen_wesley_clark_weighs_presidential_bid)
2. Pulitzerprisvinnaren Seymour Hersh uppgav detsamma i artikeln ”The Redirection” i the New Yorker.
3. Enligt dokument från Wikileaks har USA:s utrikesdepartement finansierat opposition mot Syriens regering i London sedan 2006.
* 1 april 2012 beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och med motsvarande 130–140 miljoner svenska kronor, med den största summan från USA.
* Al-Qadia, ursprungligen en skapelse av CIA, deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att organisationen stödde de syriska rebellerna.
* Hillary Clinton medgav samma månad att al-Qadia liksom USA arbetade för att störta Assads regim.
4. · • Daily Star skrev 26/8 2012 i artikeln att “nästan 200 elittrupper (SAS och SBS trupper) i eller nära Syrien är på jakt efter massförstörelsevapen. Dessa elittrupper åtföljdes av folk från underrättelseorganisationerna MI6 och CIA, och av franska och amerikanska soldater”.
5. · • New York Times har 4/8 2012 rapporterat att Turkiet, Saudiarabien och Qatar, tillhandahåller vapen, med hjälp av tjänstemän från CIA som tränar och tar emot rebeller och arbetar med tjänstemän i utrikesdepartementet.
6. · • I en artikel 24/3 2013 ger New York Times många belägg för kraftigt ökat vapenstöd från USA och allierade till rebellerna i Syrien. ”Med hjälp från CIA har arabiska regeringar och Turkiet kraftigt ökat det militära stödet till Syriens opposition och upprättat en hemlig luftbro av vapen och utrustning för upproret mot al-Assad, enligt uppgifter från flygtrafik, intervjuer med tjänstemän i flera länder och uppgifter från rebelledare.”
7. DN återgav 13/5 en intervju med president Obama i den Londonbaserade arabiskspråkiga tidningen Asharq al-Awsat. Obama sa ”Islamiska staten (IS) är i förlängningen ett resultat av den USA-ledda invasionen av Irak.
8. I ett tal till studenter i Harvard 2/10 2014 sa USA:s vicepresident Joe Biden att ISIS är en skapelse av USA:s allierade ”Asked about US policy in Syria, Biden touched on the dirty secret of the current US-led war against the Islamic State in Iraq and Syria. ISIS (or ISIL as the Obama administration terms it) is essentially the creation its allies who fomented civil war in Syria against the government of President Bashar al-Assad.Referring to Turkey, Saudi Arabia and the United Arab Emirates”.
Kriget är ett inbördeskrig mellan syrier , sa Kebbon. Inget om alla fakta som visar att en betydande andel av rebellerna redan i tidigt skede kom från andra länder, bl.a. från av NATO sönderslagna Libyen. Och inget om det utländska engagemanget (se ovan).
Den syriska regimen är fruktansvärt brutal visar bl.a. Caesar-rapporten, sa ambassadör Kebbon. Men Caesar-rapporten som första gången dök upp inför FN:s fredsförhandlingar i början av 2013 och nu igen inför FN:s fredsförhandlingar visar inte att Syriens regering utfört de övergrepp som rapporten från kända, partiska organisationer som SOHR påstår. Varför skulle för övrigt någon regering som utför övergrepp vilja ha dessa belagda i form av noggranna fotografier. http://jinge.se/mediekritik/caesar-i-syrien-gammal-otillforlitlig-rapport-dammas-av.htm.
Uppgifterna om tortyr och övergrepp av USA är bättre belagdahttp://jinge.se/mediekritik/usa-varldsledande-ocksa-i-tortyr-ny-swedhr-rapport.htm.
Det saknas också tillförlitliga uppgifter om påståenden av bl.a. utrikesminister Wallström om att ”den syriska regimen” dödar fler civila än ISIS och om Amnestys beskyllningar. Har analyserat dessa frågor tidigare: http://jinge.se/allmant/margot-wallstrom-offer-for-propaganda-om-syrien.htm och http://jinge.se/mediekritik/amnesty-ny-partisk-och-otillforlitlig-rapport-om-syrien.htm
Naturligtvis sa ambassadör Kebbon inget om den syriska regeringens amnesti-program för rebeller som lämnar in vapen.
Den minnesgode erinrar sig USA:s desinformation om att Saddams trupper tog barn ur kuvöser i Kuwait infor första Irak-kriget och desinformation om att Irak höll på att framställa kärnvapen inför andra Irak-kriget 2003.
Syrien (och Ryssland) undviker att bekämpa ISIS Ja, så sa landets Syrienansvarige. Naturligtvis utan några fakta – hela föredraget utmärktes av frånvaro av fakta.
Fakta visar att ISIS utvidgade sitt område i Syrien under det dryga år då USA uppgav sig bomba Syrien, med förvarningar i form av flygblad enligt New York Times. Fakta visar att ISIS, och andra terroristgrupper också, drivits tillbaka sedan Ryssland intervenerade i kriget i samverkan med Syriens armé, som skördat flera segrar runtom i landet.
Rysslands intervention försvårar FN:s fredsplan. Har inte ens Obama sagt – men väl svenske ambassadör Niklas Kebbon. Tvärtom har ju FN:s säkerhetsråd ställt sig bakom en fredsplan sedan Ryssland aktivt gick med i kriget mot terrorismen.
Assad måste bort. Vid olika tillfällen i föredraget menade Kebbon att detta var av största vikt. Inte att det var det syriska folket som skulle bestämma om sin framtid.
Slutsats: Sveriges Syrienansvarige ambassadör Niklas Kebbon förmedlar alltså grovt felaktiga och obestyrkta uppgifter i viktiga avseenden. Han ställer inte upp på FN:s fredsplan eller dess stadga gällande sanktioner. FN-planen utsäger att det är det syriska folket som ska bestämma sin framtid – i demokratisk ordning. Han skadar Sveriges anseende i många länder, dock inte hos neocons i USA. Och detta motverkar kampen mot terrorismen. Jag föreslår att han ersätts och att utrikesministern och statsministern skaffar sig kompetenta och demokratiskt korrekt inriktade medarbetare i denna fråga.
Egen och andras insatser: Jag försökte förgäves få ställa en fråga vid första frågestund, men tiden medgav inte detta. For då raskt hem, kopierade upp 100 ex av FSS fina 4-sidiga informationshäfte om Syrien, skrev och kopierade 100 ex av flygbladet med uppgifter om USA:s tidiga intervention i Syrien. For tillbaka och kunde med andra medlemmar av FSS dela ut detta till åhörare vid mötets slut (nästan alla tog emot). Men dessförinnan fick jag göra ett inlägg på 2 minuter. Fokuserade då dels på USA:s roll och dels på att den syriska armén var och är en huvudkraft i kampen mot den väpnade terrorismen på marken.
En frågeställare påpekade att det var känt att det fanns al-Nusra och andra rebeller bland de svältande instängda i syriska staden Madaya. Detta tiger massmedia om http://www.blacklistednews.com/Corporate_Media_Turns_Starvation_of_Syrians_Into_War_Propaganda/48244/0/38/38/Y/M.html
En annan undrade om inga civila dödades av USA:s bombningar. En tredje frågade försvarsdebattören Wiktorin i panelen om denne kände till att Turkiet sålde olja vidare, och fick nekande svar.
Genom handuppräckning visade den talrika publiken i olika åldrar att man ville ha ett nytt möte om Syrien. Föreningen Syriensolidaritet lär återigen ödmjukt visa intresse att få medverka i sådant möte. Och jag hoppas att denna artikel inte ska påverka möjligheterna till detta.
i Andra om: Sverige, Syrien, demokrati,Assad, imperialism, utrikespolitik, Krig, USA, Politik, FN, massmedia FN-stadgan
3 svar till “Vad tycker regeringens Syrienexpert?”
Socialism är omodernt som metod att angripa underklassen. Nu ska det vara klimat och genus som motivering vid konfiskation. Vår socialdemokratiska politiska nomenklatura vill åka limousin i balklänning till sina stadhusfester, för att visa upp sin status. Gemene man ska cykla. Mellanösterns katastrof-länder och deras kleptokratier är intressanta bara som marknader. Våra skattepengar är transmissionsolja för våra exportföretags försök i en eventuell tillväxtzon. Anrättningen garneras med färgat socker.
Man skall inte döma hunden efter håren, men denne Kebbon ser inte ut som någon Karlsson från Mora. Vart går hans djupaste lojaliteter egentligen ? Och är det personer som denne som är förtrogna med regionen som i sista hand formulerar den svenska utrikespolitiken ? Man kan gilla invandring hur mycket som helst men det är farligt att sätta folk med invandrarbakgrund på sådana poster, då de både medvetet och undermedvetet driver egna agendor.
Samma dilemma kommer till synes i östpolitiken. Forskningsinstituten bemannas ofta med personer som hamnat i konflikt med sina gamla hemländer. Från sina poster styr de som språkkunniga hela forskningen och därigenom indirekt även regeringens politik.
Visst är det märkligt att forna öststater är de första att vakna till. Tjeckiske presidenten Zeman besökte Moskva och sade att när han var i Paris fick han fjorton verkställande direktörer med sig. Till Moskva kom tio gånger fler, 140. Ett extra charterplan behövdes för hela sällskapet. Herr president, sade Zeman: Jag uppmanar er att omedelbart upphöra med sanktionerna, annars blir ni utan tjeckisk yoghurt och ost. Nja, svarade Putin, yoghurten kan vi möjligen avvara, men den tjeckiska ölen ville vi gärna ha. Och i Skodas ryska fabriker jobbas det som aldrig förr. Och med kvinnor vid produktionslinjerna. Visste ni det, feminister ? Och varför ? Vad har Putin nu kommit på ? Enligt den kvinnliga avdelningschefen är svaret enkelt: Kvinnor har bättre finmotorik, viktigt vid monteringen av olika detaljer.
Krigspropagandan sköts om av massmedia – för att folk ska förstå vilken sida som förtjänar ”vårt” stöd och vilken sida som förtjänar döden. I massmedia sägs, vem som gjort sig skyldig till de ständiga blodsutgjutelserna: I flera månader får man intrycket, att den syriska armeen helt utan orsak skjuter på fredliga demonstranter. Att massorna som stormar polisstationer och lynchar ämbetsmän, inte kan vara obeväpnade, ses inte som motstridigt. I stället förklaras rebellernas beväpning med deras förtvivlade och upprörda reaktion på Assad-regimens grundlösa mördande: Att avhoppare ur Assads armee, som inte stod ut med detta, har tagit med sig sina vapen. Sen visas bilder av Assads stridshelikoptrar och stridsflygplan, som bombar stadsdelar. Bilderna som skulle tala för sig, gör inte detta: Det behövs tydligen en förklaring om vem som angriper oskyldiga civilister: I detta fall ska man uppfatta det så, att regeringen godtyckligt bombar bostadskvarter, därför att den vill döda så många människor som möjligt! Efter ett år fick publiken reda på, att utländska soldater och islamister står främst i rebellernas front och bär in jihad (heliga krig) i Syrien. Det tycker massmedia inte är bra, men det kan inte rubba på den principiella sorteringen av vän och fiende: Som reaktion på en regering som dödar sin egen befolkning utan orsak, är t.o.m. den islamistiska omstörtningsviljan begriplig – och en hjälp till den goda FSA (fria syriska armeen) tas gärna emot från vilken riktning som helst. När det sedan blir bekant, att även anti-Assad-krafter begått massmord och brott mot de mänskliga rättigheterna, så ställs inte det på samma moraliska plan som Assadregimens brott, utan det ska bevisa hur långt förråelsen har kommit, genom att Assadregimen tvingat på dem en frihetskamp. Bestialiteten är hos rebellerna ett uttryck av obehärskad vrede, som under åratal av förtryck har ansamlats – även om gärningsmännen inte alls kommer från Syrien – , hos Assads soldater är samma sak uttryck för deras naturliga karaktär…
Under tiden hopade sig allt oftare rapporter, som inte bara berättade om syrernas kamp mot förtryckarna, utan även talade om ett krig som grannländerna SaudiArabien och Iran för om makten i regionen, och om ett krig som de båda världsmakterna USA och Ryssland för inom Syrien. Assad ska så fort som möjligt – återigen i den oskyldiga civilbefolkningens intresse – röjas undan.