Vem startade kriget i Syrien? Hade Assad fel?

Det finns många olika versioner om hur kriget startade i Syrien i mars 2011. En viktig källa till information inte minst under de första åren var Syrian Observatory for Human Rights (SOHR), ett litet kontor i ett samhälle utanför London, med nära band till regeringen i Storbritannien och till det Muslimska Brödraskapet. Vi skrev i ”Vad händer i Syrien” september 2013 att Syrian Observatory for Human Rights (SOHR) är ett litet kontor i ett samhälle utanför London, med nära band till regeringen i Storbritannien och till det Muslimska Brödraskapet. De gör sina beräkningar av dödsfall på osäkra uppgifter från bl.a. hörsägen, Youtube och Twittermeddelanden. Det är ingen opartisk organisation och tillförlitligheten i deras uppgifter är mycket tveksam. SOHR har vid flera tillfällen rapporterat om övergrepp från den syriska armén, vilka visat sig sakna stöd eller vara felaktiga.

Nedan följer en ögonvittnesredogörelse av folk på platsen. Därefter kan man jämföra med beskrivningen i broschyren ”Vad händer i Syrien?” av föreningen Syriensolidaritet, vilken utkom för 2 år sedan, i september 2013.
Syrienbroschyr framsida augusti 2013
Uppgifterna kommer från gästblogginlägg hos Pål Steigan av Elisabeth Reehorst, som är en pensionerad lärare i Norska språket. Hon har givit ut boken «Syria –en personlig fortelling» 2014. Jag har något kortat inlägget.

Hva slags opprør? Allerede tidlig våren 2011 begynte jeg å samle stoff til boken. Grunnen var at «min» familie i Daraa, sør i Syria ved grensen til Jordan, opplevde begynnelsen på opprøret helt ulikt det som ble beskrevet i norske – og de fleste andre vestlige – medier. Vi fikk i all hovedsak informasjonen fra opprørssiden, som beskrev et opprør for demokrati og menneskerettigheter med fredelige demonstrasjoner og roping av slagord, godt organisert med studenter etc i spissen. Og et svært brutalt regime som drepte uskyldige folk.

Familien i Daraa opplevde noe annet. De opplevde væpnete menn i gatene, brenning av og angrep på offentlige bygninger, utført av menn som åpenbart ikke hørte til de lokale; ofte kunne de se det på klærne. De opplevde at den syriske hæren beskyttet dem mot væpnete bråkmakere.
Godt organisert var nok opprøret, men på en helt annen måte enn de vestlige mediene formidlet. Tiden har vist at det som kom fra Syrias regime, var vesentlig nærmere sannheten enn det som kom fra opprørernes nyhetskilder.

Dette er bekreftet i et intervju 24.08.14 som The Real News.com har med forfatter og Guardian-journalist Nafeez Ahmed.

Intervjun1: med Ahmed
Syrien ISIL 604
Han setter starten på opprøret inn i det scenariet vi ser i dag – og påpeiker at IS/ISIL sprang ut av en gruppe som oppsto i Irak under USAs invasjon i 2003 som hadde kontakt med al-Qaida. Gruppen begynte allerede da samarbeidet med andre misfornøyde grupper, noe som bare har økt på etter hvert. I mange år har de operert i Anbar-provinsen vest for Bagdad, mot den syriske grensen, der sunni-muslimske stammefolk har egne militser som nå støtter IS’ kamp mot det irakiske regimet. Og de har etter hvert også klart å knytte til seg tidligere medlemmer av Baath-partiet, et sunni-sekulært, antiamerikansk parti som støttet den styrtete presidenten i Irak, Saddam Hussein. Disse er blitt svært misfornøyde med regimets sjialedelse, som ikke har lagt vekt på samarbeid med den store minoriteten, sunniene, heller tvert imot.

Allerede i 2006 møttes en lite kjent komité i USAs utenriksdepartement «Iran-Syria politikk- og operasjonsgruppe» – ukentlig for å «koordinere aksjoner som å begrense Irans tilgang til kreditt- og bankinstitusjoner, organisere våpensalg til Irans naboer og støtte styrker som er i opposisjon med de to regimene.»

I mai 2007 var Anti-Syria-operasjoner var også nå i full sving, ifølge Seymour Hersh i The New Yorker. Regjerings- og etterretningskilder fortalte Hersh at Bush-administrasjonen samarbeidet med Saudi-Arabias regjering, som er sunni-muslimsk, i hemmelige aksjoner som skulle svekke Hizbollah – den sjia-muslimske delen av det libanesiske forsvaret. Konsekvensen av dette samarbeidet var at gruppene knyttet til al-Qaida – som var fiendtlige til USA men støttet av Saudi-Arabia – ble styrket. Bush ga også Saudi-Arabia klarsignal til å støtte opp om al-Qaida-gruppene i Irak ved å gi dem penger og logistikkhjelp for å svekke regimet til president Assad i Syria, «slik at de kunne bli mer åpne for forhandlinger med Israel».
Bush imagesCA1K6D8G
En av de andre gruppene som fikk hemmelig politisk og finansiell støtte fra USA, var de syriske Muslimbrødrene som levde i eksil. Tidligere utenriksminister i Frankrike, Roland Dumas, forteller i et fjernsynsintervju at han ble prøvd dratt inn i dette allerede 2009.
Lekkasjer fra det private etterretningsfirmaet ”Stratfor” antydet sterkt at også Jordan og Tyrkia var trukket inn i denne uro-aksjonen.
Målet var klart – regimet skulle styrtes.

Oljen styrer
Hovedgrunnen til at denne omfattende prosessen ble satt i gang, var sjølsagt olje. USA hadde begynt å få panikk for å slippe opp for tilgang på olje, og det var jo også det kampen mot Iran generelt dreide seg om. USA var villige til å destabilisere opptil 7 regimer for å sikre seg kontroll.
Siden det meste av oljen i Midtøsten lå i «salafi-jihjadistisk» område, måtte man ta utgangspunkt i dette, og frambringe en splitt og hersk-mentalitet «mellom ulike salafi-jihadistiske grupper for å vende dem mot hverandre og forbruke sin energi på interne konflikter,» samtidig som man sørget for å øke motsetningene mellom sjiaer og sunnier.

Slik planla man altså de såkalte ikke-jihadistiske gruppene i Syria, som skulle kjempe mot de jihadistiske – i tillegg til regimet og sjiaene – så USA/«verdenssamfunnet» åpent kunne støtte opp om de «ikke-jihadistiske» og skaffe seg kontroll gjennom dem. Slik kunne man forhåpentligvis unngå en invasjon, som i Irak. Den nye presidenten, Barack Obama, var ikke like rask på avtrekkeren som sin forgjenger.

Så komplisert ble det altså fordi USA sjølsagt ikke åpent kunne støtte grupper som var knyttet til al-Qaida, som var deres største fiende – offisielt (de førte jo krig mot dem etter 11.09.01). Og de var jo også redde for at de skulle bli for sterke, slik at de ville true USA på nytt.

Russland

Forholdet til Russland var sjølsagt en del av bildet, når det var oljerørledninger det dreide seg om, hvor de skulle gå. Qatar var leverandør av den ene, med olje som skulle tas ut fra North Pars-feltet som gikk over i Irans South Pars. Det var del uro omkring grensesettingen der, og president Assad, som var Irans venn, ville derfor ikke la den gå over Syria. Den var også tenkt å komme ut i Tyrkia, slik at den kunne true Russlands posisjon i forhold til olje. Dette var i 2009. Assad gikk året etter inn i forhandlinger med Iran om en ledning gjennom Irak til Syria og derfra ut ved Middelhavet, der Iran ville kunne eksportere gass fra South Pars-feltet til Europa.
Assad 8al-assad
Dette provoserte Qatar veldig, og det ble et oppgjør mellom Saudi-Arabias prins Bandar bin Sultan og Russlands president Putin der førstnevnte på alle måter prøvde å få Russland til å vende seg mot Syria i saken. Det klarte de ikke. Inne i problemstillingen lå også en planlagt rørledning fra Irak til Israel, som sjølsagt måtte gå gjennom Syria.

Opprøret

Da ingenting hjalp, ventet USA, Saudi-Arabia, Qatar – og Tyrkia? – bare på en anledning til aktivt å kunne bruke sine forberedelser til å styrte det syriske regimet. «Den arabiske våren» kom beleilig, og enda mer beleilig kom den store tørken i årene før 2011 som fordrev tusener av småbønder inn til byene – særlig til Damaskus’ forsteder. Levestandarden gikk ned for mange, noen sultet, og det var ikke vanskelig for de ytre kreftene å finne gjenklang for sin propaganda, sine bestikkelser og sine våpen. De oppnådde tilsynelatende det de ønsket – det ble skapt to ulike typer væpnete grupper. Noen var såkalt ikke-religiøse sunnier, de ble plassert under gruppebetegnelsen FSA (Free Syrian Army), og noen var helt fra begynnelsen tilknyttet al-Qaida. Mange andre var ingen av delene.

Det USA og deres allierte ikke hadde kalkulert med, var at de i svært liten grad sluttet seg sammen – og enda mindre med det som skulle være «overbygningen» politisk, SNC, som var dominert av eksil-syrere (mange muslimbrødre) og saudiske- og qatar-vennlige sunnier.

Det var en eneste organisasjon som gradvis fikk kontroll over alle, mer eller mindre, og det var nettopp ISIL/IS, som har hatt en lett vei over den åpne grensen mellom Irak og Syria. De hadde – 26.august 2014 – mer eller mindre kontroll over store deler av Øst-Syria, på grunn av de foregående årenes systematiske jobbing som gjorde at de har klart å trekke til seg også svært mange ikke-religiøse opprørsgrupper. Det har de klart ved trusler, taktikk – og ikke minst våpen og annet utstyr de har fått mer eller mindre direkte fra USA, Qatar, Kuwait, Saudi-Arabia et etc.- med et ekstra sideblikk til Tyrkia, som har vært et hjelpsomt gjennomfartsland både for våpen og mennesker som f eks kom fra Libya (om Tyrkia; Sosialistisk framtid nr 2/14; mer om sjølve opprøret i boken «Syria – en personlig beretning» av forfatteren).

Assad hadde rett i advarselen mot jihadistene

En video av drapet på den amerikanske journalisten James Foley, som var tatt til fange av IS, ble lagt ut på nettet 20. august 2014. En uke etter meldte så div aviser at USA – som alt var inne i luften over Nord-Irak, der IS herjet – hadde begynt å tenke på overvåking også av Syria, for «å få bedre oversikt over IS’ aktivitet i området», som NRK formulerte det – og la til at det dreide seg om droner. De hadde ennå ikke bestemt om de ville bombe.

BT/Politikens Marcus Rubin trakk det videre samme dag: «Den tidligere lederen av Storbritannias hær, Richard Dannatt, gikk i et intervju med BBC enda lengre enn (USAs) general Dempsey, og oppfordret Vesten til et samarbeid med Syrias president Bashar al-Assad…. Den syriske dimensjonen må man adressere. Man kan ikke takle et halvt problem, sa Dannatt.»

Det lovet godt for Assad-regimet, som fra borgerkrigens begynnelse hadde betegnet opposisjonen som «terrorister» og forsøkt å framstille seg selv som det moderate alternativet.«For Assad-regimet er drapet på Foley noe av det beste som kunne skjedd. IS har stort sett utryddet resten av opprøret. Hvis Assad bare må holde stand litt til, er det gode sjanser for at USA og Vesten kommer dem til unnsetning, enten offisielt eller uoffisielt», sa Hilal Khashan, professor i politikk ved Det amerikanske universitet i Beirut.

Det har skjedd en del siden august 2014. Kurderne kjemper for grensebyen Kobanê og sin egen autonome stat, amerikanerne har en stund bombet IS-stillinger i området sammen med sine allierte, og tyrkerne har helt nylig åpnet litt opp for at kurdere fra Irak kan hjelpe dem.

Og 28.10.2014 refererte Reuters general John Allen, USAs representant i den syriske «overbygningen», SNC. Han hadde fått et spørsmål fra Asharq al-Awsat diary om de FSA-gruppene USA trente, etter å ha slått IS ville kjempe mot de syriske regjeringsstyrkene. «Nei, sa Allen. «Det vi ønsker er at FSA og styrkene vi etterhvert vil utvikle, trene og utstyre skal bli en troverdig styrke som Assad-regimet til slutt må forholde seg til og anerkjenne. Det kommer ikke til å bli noen militær løsning her»

Uansett – det må være litt flaut for svært mange å måtte innrømme at borgerkrigen i Syria i stor grad var arrangert av USA/Vesten. Ifølge FN er nesten 200 000 mennesker drept og millioner skadet og kastet ut av sine heimer pga USAs behov for tilgang til mer olje. At behovet til og med ser ut til å være fiktivt, slik det ser ut etter suksessen med fracking etc, skal jo ikke gjøre det hele bedre.

Avsnitt 4.1 ur ”Vad händer i Syrien”? De första protesterna

Det finns många belägg för att USA och dess allierade redan i de första protesterna stött och beväpnat delar av oppositionen i Syrien, och därmed motverkat möjligheten till en fredlig lösning.
Robert Ford 131096
USA:s ambassad i Damaskus öppnade åter i januari 2011 efter att ha varit stängd i 6 år. Ambassadören Robert S. Ford är en lärjunge till den kände ambassadören John Negroponte som organiserade dödsskvadronerna i El Salvador på 1970-talet och i Irak som ambassadör i Irak 2004-2005, med Robert Ford som nära medarbetare (http://www.globalresearch.ca/the-pentagon-s-salvador-option-the-deployment-of-death-squads-in-iraq-and-syria/2604). Robert Ford spelade en central roll i att söka och etablera kontakter med oppositionsgrupper efter sin ankomst, och två månader efter hans ankomst inleddes väpnade strider av rebellerna (The Salvador option for Syria. US-NATO Sponsored Death Squads Integrate “Opposition Forces, Globalresearch 28 May 2011, http://www.globalresearch.ca/the-salvador-option-for-syria-us-nato-sponsored-death-squads-integrate-opposition-forces/31096).

Vanligen börjar folkliga protester i större städer, som i Tunis i Tunisien 2010, i Kairo i Egypten 2010, i Paris vid franska revolutionen 1789 och i St. Petersburg vid ryska revolutionen 1917. I Syrien började protester 17/3 2011 med deltagande av en beväpnad opposition i staden Daraa med 75 000 invånare nära gränsen till Jordanien.

Det finns olika uppgifter om vad som skedde i Daraa. Enligt oppositionen inleddes protesterna med att säkerhetsstyrkor tillfångatog tonåringar som ritade slagord från upproret i Tunisien på väggarna, och sedan inte ville släppa dessa tonåringar. Enligt Syriens regering sköt oppositionen mot säkerhetsstyrkor och dödade flera män innan säkerhetsstyrkorna besvarade elden. Enligt Israel National News Report så sköts sju polismän och minst fyra demonstranter (Gavriel Queenann. Syria: Seven police killed. Buildings torched in protest. Israel National News, Arutz Sheva 21/3 2011).
Den libanesiska tidningen Ya Libnan uppgav under hänvisning till Al Jazeera att demonstranter bränt högkvarteren för Baath-partiet och rådhuset i Daraa. Michel Chossudovsky diskuterade detta 3/5 2011 på Globalresearch (http://www.globalresearch.ca/syria-who-is-behind-the-protest-movement-fabricating-a-pretext-for-a-us-nato-humanitarian-intervention/24591) och menar att rapporterna tyder på att det inte var en fredlig protest som västerländska massmedia rapporterade. Flera av dem som demonstrerade hade vapen och sköt mot polisen. Han påpekar att enligt den initiala rapporten från den israeliska tidningen dödades fler polismän än demonstranter.

Slutsats: Ännu mer belägg för att kriget i Syrien främst beror på intervention av USA & Co, att detta gynnat framväxten av ISIS, att president Assads utsagor var riktiga och för att Syriensolidaritets analys 2013 är riktig.

i Andra om: , ,, , Syrien, , , , , , , , ,

Pål SteiganIntervju med general Flynn Pål Steigan 3/8 Senator Black Todayszaman Aftonbladet 28/7 EU-observer 28/7 Pål Steigan 27/7 Al-monitor Pål Steigan 29/7 Globalresearch om DIA-rapporten Zero-hedge om DIA-rapporten Om DIA-rapporten Pål Steigan 25/5 Daily Mail 26/5 DN 13/5 Pål Steigan 5/5 Clarkes CNN-intervju Newsweek 12/1 Globalresearch 19/2 om ”kriget mot IS” DN 26/2 Joe Bidens medgivande New Eastern Outlook Sveriges radio 20/11 Reuters 7/11 ABC 21/11 Globalresearch 30/9 Daniel Ellsberg SvD 6/10 DN 11/9
Pål Steigans blogg
M ChossudovskyTehran Times DN Debatt 27/8Daniel PipesIndependent 24/8Ron Pauls artikelRune Lanestrands blogg
DN 8/8 DN 13/8 Tampa Bay News 12/8 Svensson-bloggen 26/7 New York Times 27/6 2013 New York Times 27/6 DN 26/6 SvD 26/6 John Kerry i Kairo Russia Today om ISIS DN 24/6 Globalresearch 18/6 2014 Globalresearch 11/6 DN 12/6 Iraksolidaritet Mike Powers, Iraksolidaritet DN 14/4 Seymour Hersh Blogginlägg om gasattacken 5 april Daily Star Dailykos om Turkiet

  15 comments for “Vem startade kriget i Syrien? Hade Assad fel?

  1. Alex
    4 september, 2015 at 10:32

    Vad kriget i Syrien handlar om är att USA har långtgående planer gällande olja i Quatar med oljefyndigheter av enormt värde.

    Granskar man närmare USA se man att USA har i 8 års tid förberett att dra en gas och oljeledning från Quatar till EU, för att knoppa av Ryssland från EU helt. Ryssland utgör idag över 30% av oljeleveranser till EU, 2011 var denna siffra 26-27%.

    Bilden blir ännu tydligare om man belyser elefanten i oljerummet, vart tar oljan vägen från IS(IS), dvs vem är köparen? OPEC ”producerar” mer olja än någonsin och här kommer det fina:

    Oljeområden i Irak, Syrien dräneras av IS(IS) och konstigt nog angriper de inte oljeledningarna. Deras territorium utvidgas mot Iran men inte UAE. Den stora vinnaren är UAE, som ”producerar” mer än någonsin.

    Jag skulle påstå att olja är billigt i UAE men stulen olja är ÄNNU billigare. Och det kan finnas anledningar att UAE:s prins besöker Ryssland för första gången i November för den som är insatt inser att med Ryssland borta från EU och med ett sargat Irak, Iran och Syrien, är det lätt att börja ta över olja även från UAE, den dag det händer.

    Att South stream blev Turk Stream måste ha varit ett Alexanderhugg för USA och helt plötsligt förlorade man Ukraina. Ukraina går genom samma resa som Sovjet gick 1990-1991 och Balkan 1996-1999.

    Jag har besökt balkan flera gånger och kanske bland de värst drabbade fattiga områden i Bosnien. Trots EU:s associationsavtal med Bosnien sedan många år kan jag säga att de enda länderna som bygger upp något i Bosnien är Ryssland, Kroatien och Serbien. Tyvärr bygger Kroater bara upp kroatiska byar, Bosniaker bygger upp muslimska byar och Serber serbiska byar.

    Vem kommer att bygga upp Ukraina? Högst troligt som för de andra slav-länderna, syd-väst av Ungern (moldavien är de fakto blandning av Ungern-Rumanien än idag) och Ryssland i Öster. I Västraste Ukraina kommer säkert Polen att vilja hjälpa i katolska byar men även Polackerna börjar inse att trots deras nationalism är det inte förenligt med ”Stor-Ukraina”. Dessa politiker som nu leker i sandlådan inser inte att Ukraina är 5 nationer likt Jugoslavien var och att de är inte intresserad av EU, de är intresserade av nationalism och pengar.

  2. Björn
    4 september, 2015 at 22:34

    Alltså detta har ju redan Aron Lund skrivit om i boken Syrien brinner
    Är ju ingen nyhet hur rebellgrupper byggdes upp med pengar och material från Västs lydstater

    • 4 september, 2015 at 22:42

      Liksom föreningen Syriensolidaritet för 2 år sedan. Jag har mailat fakta om detta sedan 2-3 år till bl.a. journalister på DN. Men de gör ingen seriös granskning av dessa uppgifter, eller så vågar de inte av rädsla för sitt jobb och sin karriär.

      • FkDahl
        6 september, 2015 at 04:00

        Jag bor i USA… och har i åratal läst SvD och DN på nätet … men jag märker att blir mer sällan … speciellt vad gäller utrikes … det är ju bara översatt vad man kan läsa i NYT eller BBC … mao statsorgan.
        Vad som är intressant och oroväckande är hur lika rapporteringen är i USA, Kanada, Frankrike, USA och Tyskland… samma veva överallt, men också tämligen många i kommentarerna som börjat se igenom det hela.

  3. Oded Yinon planen
    5 september, 2015 at 12:58
  4. Martin Kullberg
    6 september, 2015 at 15:32

    Idag inleds projektet ”Rehabilitera IS”. Med en stor rubrik idag försöker Aftonbladet tona ned FSA/IS roll i folkfördrivningen och folkmordet i Syrien. Jag förutspår att om ett år har vi slutat tala om IS och de heter FSA igen, allt som hänt under hela kriget kommer tillskrivas Assad, igen.

    Aftonbladet påbörjar rehabiliteringen av IS:
    http://i.imgur.com/5sHWwvX.jpg

  5. aa
    6 september, 2015 at 17:11

    Det är otroligt hur media lyckas undvika anledningen till att folk flyr Syrien och Libyen i varje artikel som det nu annars bombarderas med.
    ..

    Obama’s ‘red line’ gives green light to Syrian proxy war
    June 15, 2013
    President Obama had always insisted that any use of chemical weapons by the regime of Bashar al-Assad would be a “red line” which should not be crossed. The rhetoric emanating from the White House implied that the consequences of crossing this line would be significant.
    Washington has clarified what these consequences would be – not direct intervention involving US planes patrolling a “no-fly zone” or US army “boots on the ground”, but indirect intervention involving US weaponry being shipped to the rebel Syrian National Council as part of a new proxy war strategy that could have a significant impact upon the longevity of violence and the wider politics of the region.
    https://theconversation.com/obamas-red-line-gives-green-light-to-syrian-proxy-war-15209

    Saab pressade regeringen att behålla Jas i Libyen
    Håkan Juholt ville dra tillbaka svenska Jasplan från Libyen.
    Men Saab och Wallenberg lobbade hårt för att låta stridsflygplanet visas upp i insatser med Nato – vilket ledde till en förlängning av insatsen, skriver Daniel Suhonen i sin nya bok.
    – De sa att det handlar om tusentals jobb, säger Juholt i boken.
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19679458.ab

  6. Thomas
    6 september, 2015 at 18:30

    Läs detta: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21370974.ab

    Är det detta ni stöder?

    Ta reda på fakta innan ni skriver alla osanningar, ni lurar bara er själva, ingen annan.

    • 6 september, 2015 at 19:24

      Nej, jag stödjer inte USA:s lögner och Aftonbladets kritiklösa upprepning av detta. Blogginlägg här visar i detalj hur osaklig John Kerry är.

    • Benny
      7 september, 2015 at 06:25

      Använda Aftonbladet som källa? Vilken värld lever du i Thomas? AB är propaganda i dess sämsta form…man skriver det som ägarna har på sin agenda och det är inte sanningen…

  7. Zokrates
    7 september, 2015 at 22:36

    Inkompetensen är slående såhär i efterhand kan vi konstatera hur de facto amatörmässigt man bedriver ”intervention” i något som bara kan benämnas mycket disparata militära och och ”politiska” dimensioner.
    Det är ingen tvivel om att ”dagens” sanningar och ”our guys” hela tiden byts ut…

    ”Generalexemplet” som är nog så tillämpbart på Syrien i den komplexa politiska och militära kontexten med alla dessa falanger som försöker positionera sig och där ingen fraktion drar sig för att använda krigets metod för att klamra sig fast vid makten eller försöka usurpera den. 2013 var ”our guy” en Ad-hoc ”General Idris” som ”senare” visade sig sakna militär kompetens [och bakgrund] (och internt förtroende i maktkampen.) Honom skulle man förse med ”sofistikerade vapen” 2013. Här handlar det inte om 20/20 ”eftersyn” detta är ett tydligt tecken på exakt hur man kastar bensin på elden konflikt eller konflikt…

    ”wether he can get all the weapons to the right movements, whether some of those weapons are gonna sneak into some movments we don’t want, we don’t know..”

    @10:47

    http://www.c-span.org/video/?313501-3/defense-analyst-james-lacey-afghanistan-syria

    Åter igen så förtjänar denna interventions-rationale att granskas på hela skalan från galningen BHL till ”defense analyst” James Lacey som är en mycket ”seriös” analytiker i sammanhanget och utgör ett utmärkt lackmuspapper för den militära/politiska mentaliteten. Jokern BHL dras som en fluga till skiten men hans dynga är vida spridd och inte minst respekterad i Europa.

    Det är ingen tvekan att [COIN] specialister opererar på marken inuti Syrien för att göra det som man alltid har försökt göra och IN DEED tränar öppet för och simulerar i det olika ”COIN laboratorier” som finns..
    http://www.express.co.uk/news/uk/595439/SAS-ISIS-fighter-Jihadis

    Vi ska har klart för oss att IS (som är en av de mest ”centralt” dominanta och understödda gruppen inuti Syrien i besittning av landområden och strategiska civilsamhällen) praktiskt taget samexisterar med -genom sina egenupprättade protektorat och polisiering av dessa- med syriens nu splittrade civilsamhälle och Assadregimen. Regimen handlar bland annat olja av ”IS”(!) och tolererar denna de facto Soft Power maktstyrka som IS ”i civil form projicerar” något som visar på en typisk pragmatisk sedan länge ”etablerad” realpolitisk verklighet, välkänd i Mellanöstern. Det är omöjligt att bomba eller föra krig mot något som är intrasslat i en civil samhällsbas vilket är en välkänt axiom i COIN. Ett aber för Assad dynastin och en strategi för bland annat SAS som innefattar långt mer än militära metoder..

    För att illustrera denna ”pragmatism”: Iran sålde/säljer Olja till den Afghanska invasionsstyrkan [USA/NATO]. Samtidigt som man har rekryterat milis från Afghanska shiagrupper som de facto konsoliderats av USAs invasion och den mycket disparata ”interna” maktkampen mellan Talibaner och Västtrogna opportunister. Dessa nytränade shia-grupper som nu Slåss inuti Syrien och stärker Hizbollah och regimen.

    Att ”välja sida” är en absolut dårskap.

    • 8 september, 2015 at 07:02

      Tack för intressanta reflexioner. Jag tycker dock att det är nödvändigt att välja sida – mot USA-imperialismen. Att ISIS erövrat landområden i Syrien trots den syriska regeringens kamp mot detta innebär knappast samexistens i ordets vanliga mening. Handel med olja sker väl ibland via mellanhänder. Det producerande landet – har det alltid kontroll över var olja hamnar? (Det finns mer att diskutera, men ska nu välja och slutföra dagens inlägg).

  8. Zokrates
    9 september, 2015 at 07:28

    Detta innebär att man samexisterar i en ny politiskt verklighet som kriget skapar och pragmatiken som visar sig ”däribland” handel med olja med ”terrorgrupper” är del av en sådan verklighet. Kontrollen är utspridd bland många olika grupper och IS har kontroll över Oljeraffinaderier. Handeln sker de facto i utbyte mot bland annat EL och annan infrastruktur i av IS behärskat område.

Comments are closed.